Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1956

1

Nr 14

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till stödlån
till jordbrukare; given Stockholms slott den 13
januari 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med hänsyn till föreliggande lånebehov föreslås i propositionen, att — utöver
de medel, som ställts till förfogande enligt beslut av föregående års
riksdag — ett belopp av 7 000 000 kronor skall anvisas till stödlån till jordbrukare,
som år 1955 tillfogats mera betydande skördeskador på grund av
ogynnsam väderlek.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 14

2

Kungl. Maj.ts proposition nr li år 1956

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 januari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om anslag till stödlån
till jordbrukare samt anför därvid följande.

Med anledning av de skador, som uppstått på 1950 och 1951 års skördar,
anvisades under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till
jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1950/51 (prop. 1951:79, JoU 34, rskr. 332),
dels ock ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor å tilläggstat I till riksstaten
för budgetåret 1951/52 (prop. 1951:219, JoU 50, rskr. 381). Enligt
beslut av 1952 års riksdag (prop. 1952: 253, JoU 58, rskr. 448) fick de båda
investeringsanslagen tagas i anspråk jämväl för utlämnande av stödlån med
anledning av 1952 års skördeskador. Vidare anvisades av 1953 års riksdag
under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare
ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1952/53 (prop. 1953: 47, JoU 4, rskr. 64).

Enligt beslut av 1954 års riksdag fick omförmälda, tidigare anvisade investeringsanslag
tagas i anspråk jämväl för utlämnande av stödlån med anledning
av 1954 års skördeskador. Till samma ändamål anvisade riksdagen
vidare under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare
dels ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1954/55 (prop. 1954: 223, JoU 47, rskr. 392), dels
ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1954/55 (prop. 1955: 57, JoU 6, rskr. 118).

Efter förslag i propositionen 1955:203 medgav 1955 års riksdag enligt
i huvudsak de grunder, som förordats i propositionen, att nu omförmälda
tidigare investeringsanslag fick tagas i anspråk för utlämnande av stödlån
med anledning av 1955 års skördeskador samt anvisade till samma ändamål
under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till
jordbrukare ett investeringsanslag av 60 000 000 kronor ( JoU 36, rskr. 366).
Bestämmelser rörande sistnämnda låneverksamhet bär meddelats i kungörelsen
den 25 november 1955 (nr 593) om stödlån till jordbrukare.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1956

I skrivelse den 21 december 1955 har lantbruksstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till stödlån till jordbrukare på
grund av 1955 års skördeskador anvisa ytterligare 7 000 000 kronor.

Lantbruksstyrelsen anför i sin skrivelse, att styrelsen den 26 november
1955 bemyndigat lantbruksnämnderna att tills vidare bevilja stödlån till
ett sammanlagt belopp av 56 875 000 kronor. Den därvid mellan lantbruksnämnderna
verkställda fördelningen av sagda belopp grundar sig på av styrelsen
från nämnderna infordrade uppgifter om det sammanlagda beloppet
av intill den 23 november 1955 sökta stödlån. Sistnämnda belopp uppskattades
då till omkring 58 210 000 kronor.

Vidare upplyser lantbruksstyrelsen, att vid ansökningstidens utgång den

I december 1955 beloppet för sökta stödlån enligt rapporter från lantbruksnämnderna
hade stigit till sammanlagt omkring 81 700 000 kronor. För stödlåneverksamheten
beräknades därvid av nämnderna ett belopp av omkring

II 100 000 kronor vara behövligt utöver det av styrelsen förut fördelade beloppet
å 56 875 000 kronor. Totalt skulle sålunda för verksamheten erfordras
omkring 68 000 000 kronor, vilket belopp med cirka 5 000 000 kronor överstiger
de medel, som f. n. står till förfogande för ändamålet. Lantbruksstyrelsen
fann sig emellertid efter nyssnämnda rapporter böra avvakta utvecklingen
ännu några dagar, innan framställning om erforderlig förstärkning av investeringsanslaget
gjordes. Samtidigt som lantbruksnämnderna underrättades
härom, föreskrev styrelsen, att nämnderna till prövning skulle upptaga
alla ansökningar, som inkommit före den 16 december 1955. Därefter inkommande
ansökningar skulle däremot prövas, endast om sökaden kunde anföra
godtagbara skäl för sin underlåtenhet att inge ansökning i rätt tid eller om
nämnden skulle finna särskilt ömmande omständigheter föreligga. I samma
föreskrifter framhöll styrelsen vidare, att lantbruksnämnderna vid sin
prövning av stödlåneärendena icke skulle jämka lånebeloppen med hänsyn
till förhandenvarande begränsning av medelstillgången utan fastställa lånen
till de belopp, som kunde befinnas vara i och för sig skäliga. I den mån
av styrelsen lämnade bemyndiganden skulle visa sig icke förslå, borde nämnderna
i avvaktan på ytterligare medelsanvisning fatta preliminära beslut.
Nämnderna skulle därvid givetvis i första hand söka tillgodose de mest
trängande fallen.

Enligt rapporter, som av lantbruksnämnderna ingivits till lantbruksstyrelsen,
har nämnderna intill den 17 december 1955 beviljat stödlån till ett sammanlagt
belopp av 39 794 600 kronor. Nämnderna har vidare uppskattat det
härutöver erforderliga medelsbehovet till omkring 26 638 200 kronor. Enligt
dessa uppgifter skulle den erforderliga förstärkningen av det anvisade investeringsanslaget
uppgå till omkring 3 500 000 kronor. Lantbruksstyrelsen påpekar
emellertid, att det bör uppmärksammas, att samtliga lantbruksnämnder
ännu icke hunnit göra en preliminär genomgång av alla inkomna ansökningar.
Den möjligheten kan därför enligt styrelsens mening icke uteslutas,
att det av nämnderna uppskattade medelsbehovet efter en sådan genomgång
visar sig vara för lågt beräknat. Man måste vidare alltjämt räkna

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1956

med att ansökningar ännu icke inkommit från alla dem, som önskar erhålla
stödlån. Om i dylika fall särskilda skäl kan förebäras för att ansökningen
icke ingivits tidigare, bör enligt styrelsens mening nämnderna, trots att ansökningstiden
tilländagått, ha möjlighet att bevilja lån i enlighet med givna
föreskrifter. Man kan enligt styrelsen ej heller bortse från att medel måste
finnas tillgängliga för att tillgodose lånebehovet i sådana fall, då beslut av
lantbruksnämnd, varigenom ansökning om stödlån helt eller delvis avslagits,
ändras efter besvär av sökanden. Med hänsyn till nämnda förhållanden
har styrelsen funnit det erforderligt att förstärka tidigare anvisade anslag
med ett belopp av lägst 7 000 000 kronor.

I remissutlåtande den 27 december 1955 över lantbruksstyrelsens framställning
anför statskontoret, att ämbetsverket icke har något att erinra mot
att för låneverksamheten ytterligare erforderliga medel anvisas på sätt, som
föreslagits. Statskontoret förutsätter därvid, att efter utsatt tid inkomna
låneansökningar upptages till prövning endast därest särskilda omständigheter
föreligger.

Fullmäktige i riksbanken anför i remissutlåtande den 29 december 1955,
att fullmäktige ej vill motsätta sig bifall till den av lantbruksstyrelsen gjorda
framställningen.

Departementschefen

Frågan om statligt stöd genom amorteringslån åt jordbrukare och vissa
handelsträdgårdsmästare, som år 1955 tillfogats mera betydande skördeskador
på grund av ogynnsam väderlek, underställdes genom propositionen
1955:203 riksdagens prövning. Enligt riksdagens beslut, som i huvudsak
innebar bifall till propositionen, kan sådana jordbrukare och handelsträdgårdsmästare
under vissa förutsättningar erhålla stödlån av statsmedel. Låneverksamheten
skall enligt beslutet finansieras dels genom anlitande av
odisponerade medel — omkring 3 000 000 kronor — av de investeringsanslag,
som riksdagen tidigare anvisat till stödlån i anledning av skördeskador under
åren 1950—1952 och 1954, dels genom ett av 1955 års riksdag till stödlån
till jordbrukare anvisat investeringsanslag å 60 000 000 kronor. Med hänsyn
till svårigheten att med tillförlitlighet beräkna medelsbehovet har förutsatts,
att ytterligare medel framdeles kan komma att erfordras.

Enligt vad lantbruksstyrelsen upplyst i sin skrivelse den 21 december 1955
representerar de intill den 17 december 1955 ingivna lånansökningar, som
redan bifallits eller preliminärt ansetts kunna bifallas, ett sammanlagt belopp
av drygt 66 400 000 kronor. Såsom styrelsen anfört, erfordras emellertid
härutöver vissa medel för låneansökningar, som ingivits därefter men
likväl bör upptagas till prövning. På grund härav och med hänsyn till att
beräkningen av lånebehovet alltjämt är ganska osäker, tillstyrker jag styrelsens
förslag, att för utlämnande av stödlån skall ytterligare anvisas ett
investeringsanslag av 7 000 000 kronor. Anslaget torde böra uppföras å tilläggs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1956

5

stat II till riksstaten för budgetåret 1955/56 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, samt benämnas Stödlån till jordbrukare.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1955/56 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av 7 000 000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

B51976 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag