Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

1

Nr 139

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående garanti för visst
lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier; given
Stockholms slott den 23 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om bemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret
att ikläda staten garanti för ett kortfristigt reverslån å högst
35 000 000 kronor, avsett att upptagas av Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

1 liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 139

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

Utdrag au protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet fråga om garanti
för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier samt anför därvid följande.

Med eget utlåtande den 21 februari 1956 har domänstyrelsen överlämnat
en av Aktiebolaget Statens skogsindustrier samma dag gjord framställning
i vilken hemställts att domänstyrelsen måtte bemyndigas att för statens räkning
ikläda sig garanti för ett lån uppgående till 60 000 000 kronor och avsett
att av bolaget upptagas i öppna marknaden.

Över framställningen har efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige i riksgäldskontoret.
Mot utlåtandet av fullmäktige i riksbanken har reservation
anförts av dels herr Rubbestad och dels herr Kristensson i Osby med instämmande
av lierr Kollberg. Vidare har reservation anförts av herr Hagberg mot
det av fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna utlåtandet.

Innan närmare redogörelse lämnas för Statens skogsindustriers framställning
och de däröver avgivna utlåtandena torde böra erinras om följande av
statsmakterna tidigare fattade beslut angående domänverkets och Statens
skogsindustriers rörelsemedel.

Under rubriken Rörelsekapital för domänverket anvisade 1923 års riksdag
(prop. nr 183; rskr. nr 209) å riksstaten för budgetåret 1923/24 bland
utgifter för kapitalökning ett anslag av 10 000 000 kronor. Tillika bemyndigade
riksdagen dels fullmäktige i riksgäldskontoret att — för att bereda domänverket
ytterligare rörelsekapital — tillhandahålla verket en rörlig kredit
av intill 10 000 000 kronor, dels domänstyrelsen att för likviderande av utav
Kungl. Maj:t beslutade inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark utfärda reverser, dock vid varje tidpunkt till belopp ej överstigande
behållningen å domänverkets markinköpsfond. I anledning av detta riksdagsbeslut
anbefallde Kungl. Maj :t den 8 juni 1923 domänstyrelsen att såsom
rörelsekapital för domänverket disponera de behållningar å fonden för

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden)
samt domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader, vilka icke behövde
hållas tillgängliga för att täcka förestående utgifter för de ändamål, vilka
fonderna vore avsedda att fylla.

Eniigt Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1938 må jämväl domänverkets
tjänste- och familjepensionsfonders tillgångar disponeras såsom förlag för
domänverket. I samband med den avveckling av affärsverkens pensionsfonder,
som sedermera ägde rum i samband med kapitalbudgetens omläggning
per den 1 juli 1944, uppskrevs jämlikt beslut av Kungl. Maj :t den 17 november
1944 domänfonden med 11 213 409 kronor, vilket belopp därmed överfördes
såsom rörelsekapital för domänverket.

Sedan 1939 års lagtima riksdag (statsverksprop., kap. budg., bil. 7, punkt
1; rskr. nr 181) å riksstaten för budgetåret 1939/40 under samma anslagsrubrik
anvisat ett anslag av 7 500 000 kronor, förordnade Kungl. Maj :t den
9 juni 1939 att anslaget skulle av domänstyrelsen disponeras för därmed avsett
ändamål.

Härefter bemyndigade 1942 års riksdag (prop. nr 95; rskr. nr 134) fullmäktige
i riksgäldskontoret att, för att bereda domänverket rörelsekapital,
tillhandahålla sagda verk en rörlig kredit av ytterligare 10 000 000 kronor
eller sålunda tillhopa 20 000 000 kronor.

Vidare anvisade 1950 års riksdag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1949/50 (prop. nr 2, bil. 14, p. 1; rskr. nr 53) såsom rörelsekapital för
domänverket ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor, varjämte riksdagen
bemyndigade fullmäktige i riksgäldskontoret att, i samma syfte som
nyss angivits, tillhandahålla domänverket en rörlig kredit av ytterligare
30 000 000 kronor eller sålunda tillhopa högst 50 000 000 kronor.

Domänstyrelsen hemställde i skrivelse den 29 november 1952 dels att av
styrelsens överskott för år 1952 ett belopp av 22 000 000 kronor skulle få
användas till fördubbling av Statens skogsindustriers aktiekapital, dels att
domänverket skulle tillhandahållas en rörlig kredit av ytterligare 30 000 000
kronor. Framställningen om utökad rörlig kredit för domänverket gjordes
i syfte att möjliggöra för verket att tillhandahålla bolaget erforderliga förlagsmedel.

Med anledning av framställningen hemställde Kungl. Maj:t i 1953 års
statsverksproposition (kapitalbudgeten, jordbruksdepartementet, p. 3) att
riksdagen måtte dels till Rörelsekapital för domänverket för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 22 000 000 kronor till utökning av
Aktiebolaget Statens skogsindustriers aktiekapital, dels bemyndiga fullmäktige
i riksgäldskontoret att, för att bereda domänverket rörelsekapital,
tillhandahålla sagda verk en rörlig kredit av ytterligare 30 000 000 kronor
eller tillhopa med tidigare beviljade krediter högst 80 000 000 kronor. I propositionen
erinrades om att riksdagen vid bildandet av Statens skogsindustrier
förutsatt, att domänverket skulle förse bolaget med erforderliga rörelsemedel.
Vidare uttalades att domänverkets kredit till bolaget borde utformas
så, att ett fast grundbelopp å 20 000 000 kronor ställdes till törfo -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1950

gande för bolaget. I fråga om denna kredit syntes böra erläggas i huvudsak
samma ränta som vid vanliga långfristiga lån. I den mån bolaget behövde
anlita ytterligare kredit, borde denna göras kortfristig och löpa med så
mycket högre ränta, att bolaget därigenom stimulerades att även undersöka
möjligheterna på den allmänna lånemarknaden.

1953 års riksdag hade icke något att erinra (JoU 3; rskr. nr 90) mot den
i propositionen gjorda framställningen.

Aktiebolaget Statens skogsindustriers framställning

I sin framställning anför Aktiebolaget Statens skogsindustrier till en början,
att bolaget alltsedan sin tillkomst år 1942 varit klart medvetet om nödvändigheten
av att åstadkomma en genomgripande modernisering och rationalisering
av de industrianläggningar som bolaget fick övertaga. Dessa
anläggningar utgjordes huvudsakligen av sågverk i norra och mellersta delarna
av landet jämte en mindre sulfatfabrik och en liten, helt omodern kolningsanläggning.
Samtliga dessa anläggningar var hårt nedkörda och dessutom
omoderna, varför en upprustning och modernisering av desamma var
en nödvändig förutsättning för att rörelsen skulle kunna bedrivas på ett
ekonomiskt tillfredsställande sätt. I sina industrianläggningar har bolaget
sedan den 1 januari 1942 t. o. m. den 31 december 1955 investerat sammanlagt
240 000 000 kronor, varjämte i lager bundet kapital samtidigt ökat med
50 000 000 kronor. Den totala investeringsökningen i anläggningar och lager
under åren 1942—1955 uppgår sålunda till 290 000 000 kronor. Under samma
period har bolagets överskott, efter avdrag för skatter och räntor men
före avskrivningar och utdelningar, uppgått till sammanlagt 168 600 000
kronor. Angående den nyssnämnda upprustningen och moderniseringen har
Statens skogsindustrier anfört i huvudsak följande.

I första hand gällde det att modernisera och rationalisera sågverken, vilket
var en omfattande och kapitalkrävande uppgift. Sammanlagt har bolaget
således för att åstadkomma ändamålsenliga anordningar för torkning, lagring
av det sågade virket, förbättrade utlastningsanordningar samt bättre
arbetsförhållanden och bättre bostäder för arbetarpersonalen m. in. investerat
ett belopp av i runt tal 91 000 000 kronor. Ännu återstår att ombygga
ett par av sågverken innan bolagets sågverksanläggningar kan anses
fullt moderniserade till ett sådant skick som kräves i dagens läge. Dessa arbeten
jämte ett försatt underhåll av sågverken torde dock vara av relativt
underordnad storlek och de torde utan svårighet kunna inpassas i ett
normalt rationaliserings- och utvecklingsprogram. Utöver direkta investeringar
för om- och nybyggnader har dessutom avsevärda belopp fått bäras
av driften på grund av det onormala underhåll som de omoderna anläggningarna
krävde. Storleken av sådana onormala driftskostnader torde kunna
uppskattas till åtminstone cirka 15 000 000 kronor. Inalles torde således
för sågverksgruppen ha investerats cirka 106 000 000 kronor.

På samma sätt måste vid sulfatmassafabriken i Karlsborg omedelbart etl
ombyggnadsprogram igångsättas.

Bolaget hade från första början fullt klart för sig att, för att speciellt

Kungl. Maj. ts proposition nr i39 år 1959

5

sågverksanläggningarna skulle kunna utvecklas till ekonomiska och bärkraftiga
industrier, en integration måste komma till stånd som syftade till
ett intimt samarbete mellan sågverken och annan skogsindustriell verksamhet
så att råvaran kunde utnyttjas helt och hållet och s. k. avfall tillvaratagas.

Effektuerandet av ett sådant program fick dock uppskjutas, enär bolaget
under sitt första år fick åtaga sig uppförandet i stor skala av trädestillationsanläggningar,
vilka helt och hållet var av kristidsnatur. Dessa anläggningar,
för vilka bolaget nödgades investera ej mindre än cirka 18 000 000
kronor, kunde ej under den relativt korta tid de erfordrades tillnärmelsevis
amorteras med eget driftsöverskott. De har senare avskrivits med tillskott
från bolagets övriga industrier.

Först år 1947 kunde bolaget sedan återupptaga sitt förutnämnda integrationsprogram,
varvid moderna wallboardfabriker uppförts i Piteå och Skinnskatteberg
samt en helt genomgripande ombyggnad av sulfatmassafabriken
genomförts. Härigenom har det varit möjligt att i större omfattning och på
ett rationellt sätt tillvarataga avfallsveden från sågverken samt även bidraga
till ett tillvaratagande av klenved från skogarna. Enbart vid bolagets wallboardfabriker
är det årliga produktionsvärdet för närvarande över 40 000 000
kronor och med eljest värdelöst avfall som råvara. Produktionen, som till
cirka 80 procent exporteras, uppgår till cirka 85 000 ton w''allboard per år.
Anläggningskostnaden för dessa fabriker uppgår till cirka 37 000 000 kronor.

Vid sulfatmassafabriken i Karlsborg, som efter en första ombyggnad och
modernisering fått sin tillverkningskapacitet mer än fördubblad — nu
60 000 ton per år — kan sågverksavfall användas till cirka 30 procent av
den erforderliga råvaran. Därigenom utgör fabriken en värdefull avnämare
för avfallet från de lokala sågverken. Fabriken har även försetts med blekeri
och pappersfabrik, varför anläggningen är väl rustad för att på ett ekonomiskt
sätt kunna utnyttja råvaran från skogen och sågverken. För fabrikens
ombyggnad har investerats sammanlagt cirka 43 000 000 kronor.

Parallellt med industriens utveckling och nydaning har genomförts ett
omfattande byggnadsprogram för att sanera det ursprungliga bostadsbeståndet
och härigenom har vid de olika industrianläggningarna praktiskt taget
genomgående behovet av n}7a och moderna bostäder tillgodosetts. Endast
under de senaste åren och i ringa omfattning har härvid statliga lån utnyttjats.

För närvarande pågår en utbyggnad av sulfatmassafabriken i Karlsborg
för att tillvarataga det stora överskottet av klenare dimensioner i Norrbottens
skogar, varigenom denna fabrik får en total produktionskapacitet av
120 000 lon sulfatmassa per år, och samtidigt utökas pappersbrukets maskinella
kapacitet från 18 000 till 60 000 ton kraftpapper per år. I Skinnskatteberg
pågår en utbyggnad av wallboardfabriken med en ytterligare tillverkningskapacitet
av 25 00.0 ton per år.

På ett för ändamålet inköpt område vid Otterbäcken bar planerats uppförande
av eu anläggning med eu årlig produktion av 60 000 ton papper och
cellulosa, och bolaget avvaktar nu byggnadstillstånd för denna anläggning.

I framställningen anför Statens skogsindustrier vidare, att det av den
lämnade redogörelsen framgår att bolaget sett som sin uppgift ej endast att
rationalisera de vid bolagets tillkomst i statens ägo befintliga anläggningarna
utan också att skapa nya avsättningsmöjligheter för virke från statens
skogar och för avfall vid egna anläggningar. Den kraftiga utveckling, som
därigenom kommit till stånd, grundar sig på bolagets och domänverkets

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

gemensamma bedömanden av de virkesmängder, som måste förädlas, om
skogarnas avkastningsförmåga skall kunna tillvaratagas, ej minst beträffande
gallringsvirket. Utbyggnaden av bolagets industrier har effektivt bidragit
till landets exportinkomster och den har tagit all den hänsyn till befintliga
industrianläggningar, som under föreliggande förhållanden kan vara
skäligt. Vidare anföres att den enskilda skogsindustrien under senare år
skjutit fart, sedan man kommit till insikt om, att skogarna producerar mera
virke än de befintliga fabrikerna kan förädla. Därigenom har riktigheten av
bolagets investeringspolitik bekräftats. Statens skogsindustrier framhåller i
detta sammanhang, att om bolaget kunnat fritt disponera hälften av den
skogsproduktion på statens skogar, som bolaget sedan sin tillkomst förädlat,
skulle bolaget kunnat tillgodogöra sig minst 50 000 000 kronor i sin rörelse
och för varje nytt år ytterligare omkring 7 000 000 kronor i rent netto.
Utvecklingen av bolagets verksamhet sedan år 1942 har redovisats i följande
sammanställning.

År

Produktions-

värde

kronor

Råvaruinköp

kronor

1942 ......

........ 40 000 000

13 500 000
67 000 000

1951 ......

........ 173 000 000

1954 ......

........ 180 000 000

130 000000

1955 ......

........ 230 000 000

95 000 000

För åren 1956—1960 har Statens skogsindustrier räknat med en ökning
av produktionsvärdet från 259 000 000 kronor år 1956 till 352 000 000 kronor
år 1960. Samtidigt har för råvaruinköpen under samma tid beräknats
en ökning från 90 000 000 kronor till 158 000 000 kronor.

Beträffande bolagets aktiekapital framhålles, att detta år 1942 motsvarade
55 procent och år 1955 19 procent av produktionsvärdet. Vid oförändrat
aktiekapital har bolaget räknat med en fortsatt sänkning av ifrågavarande
procenttal till 12 under år 1960. Uttryckt i procent av leveransvärdet understiger
Statens skogsindustriers eget kapital väsentligt de större enskilda
skogsindustriella bolagens, som växlar mellan 30 och 80 procent med ett
medeltal av omkring 60 procent. Enligt bolagets mening skulle likställighet
i detta hänseende kräva, att bolagets aktiekapital ökades högst väsentligt.
Med hänsyn till den allmänna ekonomiska politiken anser emellertid
bolaget att med en sådan åtgärd bör anstå tills vidare under förutsättning
att bolagets kapitalbehov i enlighet med framställningen kan tillgodoses
genom långfristigt lån av erforderlig storlek.

Till stöd för framställningen om bemyndigande för domänstyrelsen att
iör statens räkning teckna garanti för det ifrågavarande lånet å 60 000 000
kronor anför Statens skogsindustrier i övrigt huvudsakligen följande.

Den 1 januari 1942 upptogs i ingående balansräkningen för bolaget en
skuld till domänstyrelsen av 9 171 000 kronor, motsvarande värdet av då
inneliggande lager, vilket belopp skulle utgöra bolagets av staten tillhandahållna
förlagskapital.

Kungl. Maj.is proposition nr 139 år 1956

7

I samband med bolagets köp av aktierna i Laxå Bruks Aktiebolag år 1947
beslöt riksdagen, att köpet skulle finansieras med att bolaget skulle till domänstyrelsen
överlämna Laxåbolagets skogsfastigheter samt att resterande
belopp av köpeskillingen, 3 700 000 kronor, skulle kvarstå som förslagskapital
ur domänstyrelsens markinköpsfond mot räntebärande långfristig revers.

På grund av utökning av bolagets rörelse beslöt 1953 års riksdag, att det
av staten tillhandahålla torlagskapitalet skulle ökas med netto 20 829 000
kronor. Bolaget har sålunda för närvarande statligt förlagskapital med inalles
30 000 000 kronor samt därjämte från domänverkets markfond ovannämnda
särskilda förlag av 3 700 000 kronor.

Vid bedömning av bolagets aktuella kapitalbehov måste beaktas, att bolaget
nu har i överskottslager av rundvirke bundet cirka 35 000 000 kronor.
Vidare bör beaktas bolagets på grund av 1941 års riksdagsbeslut särskilda
belastning i pensionshänseende för den från domänverket övertagna personalen,
som tillförsäkrats pensioner enligt grunder för statsanställda. Det
kapitaliserade värdet av denna särskilda pensionsbelastning beräknades per
den 1 januari 1942 utgöra 15 446 000 kronor, varav för tiden efter nämnda
datum beräknades 8 000 000 kronor. På grund av senare riksdagsbeslut har
emellertid de ifrågavarande pensionsförpliktelserna genom index- och kristillägg
ökats därhän, att det kapitaliserade värdet av denna särskilda, bolaget
åvilande förpliktelse nu torde överstiga 30 000 000 kronor. Häremot har
bolaget hittills avsatt till särskild pensionsstiftelse 18 000 000 kronor, vilket
belopp jämte övriga pensionsmedel nu ingår i bolagets rörelse. Hela nämnda
kapital skall likväl undan för undan ånyo tagas ur rörelsen i den mån som
den berörda gruppen av anställda inträder i pensionsåldern, vilket nu får beräknas
komma att ske i under de närmaste åren alltmera accelererad takt.

Då Statens skogsindustrier i jämförelse med de övriga större skogsindustriföretagen
alltjämt i hög grad belastas med nackdelen av att ej ha rotvärde
av egen skog eller egen vattenkraft samt därjämte har ett tyngre pensionsåtagande,
torde det vara rimligt, att bolaget sättes i tillfälle att disponera
rörelsemedel i något så när samma utsträckning som gäller för de större
enskilda skogsindustriella bolagen, exklusive de egna naturtillgångarna.

Om man utsträcker den i bolagets förevarande framställning redovisade
jämförelsen med enskilda skogsindustriföretag i fråga om aktiekapital till
alt jämväl gälla övriga medel som på längre sikt står till förfogande (långsiktiga
lån), visar det sig, att bolaget över huvud taget utrustats med kapitalmedel
i betydligt mindre omfattning än den jämförbara enskilda industrien.
Enär med utökning av aktiekapitalet torde böra tills vidare anstå, anser
bolaget nödvändigt, att de tillskott till kapitalförsörjningen, som för närvarande
erfordras, tillföres bolaget genom ett långfristigt lån täckande eu
mera väsentlig del av det underskott i kapitaltillgången som utmärker bolaget
i förhållande till enskild industri. Lånet bör därför utgöra lägst
60 000 000 kronor.

Det förhållandet atl bolaget saknar egna naturtillgångar liksom den till
år 1953 gällande regeln att bolagets kapitalförsörjning skulle tillgodoses genom
domänstyrelsen, har omöjliggjort för bolaget att täcka sitt lånebehov
i öppna marknaden. Enligt 1953 års riksdagsbeslut har bolaget emellertid
all vid behov av långfristig kredit, utöver den som då av staten genom domänstyrelsen
ställdes till bolagets förfogande, undersöka möjligheterna på
den allmänna lånemarknadcn. Bolagets nu aktuella lånebehov avses i överensstämmelse
härmed täckas genom långfristig upplåning i öppna marknaden.
Härvid får emellertid beaktas bolagets särskilda egenart, då bolaget
till skillnad från de övriga större skogsindustriella företagen helt saknar
egna naturtillgångar att läggas som säkerhet för dylik upplåning. Då domän -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

styrelsen är ensam ägare av bolagets aktier och skogsvinsten för den råvara
som uppköpes av bolaget från statens skogar dessutom tillfaller domänverket,
anser bolaget rimligt, att denna upplåning får ske mot statlig garanti
genom domänstyrelsen.

Yttrandena

Samtliga de myndigheter, som avgivit yttranden över Statens skogsindustriers
framställning, har i princip tillstyrkt, att bolagets behov av rörelsemedel
skall tillgodoses. Olika meningar har dock uttalats i fråga om det
sätt på vilket detta lämpligen bör ske.

Domänstyrelsen, som i sitt utlåtande (21/2 1956) dels redogjort för styrelsens
uppfattning av den huvudsakliga innebörden av 1953 års riksdagsbeslut
angående Statens skogsindustriers kapitalförsörjning dels hemställt
om bemyndigande att i enlighet med bolagets framställning för statens räkning
ikläda sig garanti för ett lån av 60 000 000 kronor, anför i huvudsak
följande.

Av den redogörelse, som lämnats av bolaget framgår, att på grund av bolagets
utveckling och de under senare åren ändrade penningförhållandena
bolaget, liksom industrien i allmänhet, måste ställa ökade anspråk på långfristigt
tillgängliga rörelsemedel. Styrelsen delar bolagets uppfattning att anspråken
för närvarande bör begränsas till anskaffande av de långfristiga
medel som oundgängligen erfordras för fullföljande av påbörjade och beslutade
anläggningar inom företaget. I enlighet med statsmakternas direktiv
bör medlen sökas på den allmänna lånemarknaden. Med hänsyn till att bolaget
icke disponerar egna skogsfastigheter, bör säkerhet för lånet lämnas
på annat sätt än genom inteckningar. Lämpligast torde detta enligt styrelsens
förmenande kunna ske genom samma förfarande som användes, då
staten år 1950 (prop. nr 29) ställde garanti för visst lån till Norrbottens läns
virkesmätningsförening u. p. a. Den 31 mars 1950 bemyndigade Kungl. Maj :t
därvid domänstyrelsen att förbinda staten att ikläda sig garanti för ifrågavarande
lån och förklarade tillika, att riksgäldskontoret skulle äga att i
fall av behov infria ifrågavarande förbindelse.

Av den förebragta utredningen vill det synas statskontoret (2/3 1956), att
behov av ytterligare rörelsemedel föreligger för Statens skogsindustrier. Ämbetsverket
finner jämväl övervägande skäl tala för att kapitalbehovet för
närvarade tillgodoses genom upptagande av lån å den allmänna lånemarknaden.
Statskontoret, som dock icke ansett sig kunna ingå på närmare bedömande
av storleken av det erforderliga lånebeloppet, har ej något att erinra
mot att domänstyrelsen bemyndigas ikläda sig garanti för lånet. I anledning
av vad domänstyrelsen anfört beträffande innebörden av 1953 års
riksdagsbeslut rörande domänverkets kredit till bolaget, må framhållas, att
enligt ämbetsverkets mening föredragande departementschefen synes ha
åsyftat, att bolaget skulle undersöka möjligheterna att erhålla lån å den
öppna marknaden, sedan domänverkets kredit i form av ett fast grundbelopp
å 20 000 000 kronor utnyttjats. Enligt vad under hand inhämtats har
emellertid bolaget tagit i anspråk även den ytterligare kredit å 10 000 000
kronor, som medgivits.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

Riksräkenskapsverket anför i sitt yttrande (28/2 1956), att den förstärkning
av bolagets rörelseinedel, som i anledning av föreliggande framställning
kan befinnas böra äga rum, enligt riksräkenskapsverkets mening med hänsyn
till det avsevärda kapital, som bundits i bolagets anläggningstillgångar,
i första hand bör ske genom en utökning av bolagets aktiekapital. Därest
emellertid de ytterligare rörelsemedlen på grund av särskilda skäl befinnes
böra tillföras bolaget genom upptagande av ett statsgaranterat lån, bör riksgäldskontoret
och icke domänstyrelsen bemyndigas att lämna statens garanti
för lånet.

Fullmäktige i riksbanken (8/3 1956) anför, att fullmäktige icke har något
att erinra mot bifall till bolagets framställning.

1 sin reservation mot det av fullmäktige i riksbanken avgivna yttrandet
anför herr Rubbestad, att bolagets framställning bör avstyrkas med hänsyn
såväl till statsmakternas strävan till återhållsamhet beträffande nyinvesteringar
som till de nu gällande kreditrestriktionerna, som förhindrar ännu
mer behjärtansvärda lånebehov. Herr Kristensson i Osby anser i sin reservation,
i vilken herr Kollberg instämt, att bolagets investeringar och finansieringspolitik
bör bli föremål för särskild utredning och att, i avvaktan på
resultatet av en sådan utredning, den begärda statsgarantien icke nu bör beviljas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret (8/3 1956) föreslår såsom en provisorisk
anordning för budgetåret 1956/57, att fullmäktige för tillgodoseende av bolagets
mest trängande kapitalbehov erhåller bemyndigande att för nämnda
budgetår höja maximibeloppet för domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret
med 30 000 000 kronor, eller från 80 000 000 kronor till
110 000 000 kronor. Därest denna utväg av tekniska skäl icke skulle visa
sig framkomlig, vill fullmäktige icke motsätta sig att bolaget medges att
utge ett kortfristiskt reverslån med garanti av riksgäldskontoret. I anslutning
härtill förordar fullmäktige, att en närmare utredning angående bolagets
kapitalförsörjning på längre sikt kommer till stånd, så att en avveckling
av det ifrågasatta provisoriet kan ske senast vid början av budgetåret 1957/
58. Till stöd för sitt förslag anför fullmäktige följande.

Av framställningen i ärendet framgår, att bolaget sedan länge befinner
sig i en stark expansion och att bolagets ledning även för de närmaste åren
beräknar en fortsatt avsevärd stegring av produktionen. I stor utsträckning
har bolaget kunnat finansiera sina omfattande rationaliserings- och utbyggnadsprojekt
med egna överskottsmedel. Genom beslut av 1953 års riksdag
skedde en konsolidering av bolagets finansiella ställning, varvid aktiekapitalet
fördubblades till 44 miljoner kronor och bolaget dessutom över domänstyrelsen
erhöll dels en långfristig kredit i riksgäldskontoret å 20 miljoner
kronor och dels en kortfristig kredit, också i riksgäldskontoret, på 10 miljoner
kronor. Härutöver har bolaget emellertid nödgats anlita krediter i den
allmänna marknaden i icke obetydlig omfattning.

Bolaget har nu kommit i det läget, att anskaffande av långfristiga medel
i betydande utsträckning beräknas bli oundgängligen nödvändigt för fullföljande
av påbörjade och beslutade omläggningar inom företaget. I enlighet
med vad som förutsattes vid 1953 års riksdagsbehandling av bolagets

2 liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 139

10

Kungl. Mnj:ts proposition nr 139 år 19 åt i

iinansieringsproblem ämnar bolaget söka upplåna dessa medel i den allmänna
marknaden. Emellertid hemställer nu bolaget — vilket däremot icke
torde ha varit avsett av statsmakterna 1953 — att staten för ändamålet
skulle ikläda sig garanti för det lånebelopp, varom här är fråga, eller 60
miljoner kronor. Om man till en början bortser från att en kapitalinvestering
av denna storleksordning icke står i god samklang med den av statsmakterna
förda åtstramningspolitiken, anmäler sig här ett spörsmål av enligt
fullmäktiges uppfattning stor principiell räckvidd. Den fråga, som här
närmast uppställer sig till besvarande och som ytterst gäller omfattningen
av och formerna för de statliga bolagens kapitalförsörjning över huvud taget,
är om ett statligt bolag, som icke kan på normalt sätt få sina kapitalbehov
tillgodosedda på den allmänna lånemarknaden och därför kräver
stöd från statens sida, bör få detta stöd i form av en statsgaranti å av bolaget
utgivna revers- eller obligationslån. Eu sådan ordning skulle emellertid
enligt fullmäktiges uppfattning — eftersom det i realiteten och i princip
icke torde föreligga någon skillnad mellan statlig upplåning genom riksgäldskontoret
och statsgaranterad upplåning genom statligt bolag — kunna
leda till en desorientering och splittring av lånemarknaden och vara till förfång
för statens totala upplåningsverksamhet och kan sålunda icke av fullmäktige
tillstyrkas. Om i undantagsfall en statsgaranti eller ett statligt borgensåtagande
kommer i fråga, bör det därför ankomma på riksgäldskontoret
att teckna garantin eller borgensförbindelsen, vilken i så fall bör anknyta
sig till ett reverslån och icke till ett obligationslån.

Det sagda leder alltså fram till att den föreliggande framställningen bör
bedömas, som om densamma avsett anslag över budgeten. Det naturliga
hade härvid varit att bolagets kapitalanspråk hade kommit under bedömning
vid budgetberedningen eller i vart fall i ett vidare sammanhang, där en
riktig avvägning kunnat ske gentemot andra liknande anspråk. Utbruten
Irån ett sådant sammanhang torde den föreliggande framställningen vara
ägnad att väcka betänkligheter och detta icke blott med hänsyn till det avsevärda
belopp, som bolagets framställning avser. Den ifrågasatta upplåningen,
som, på sätt redan framhållits, i realiteten är att likställa med statlig
upplåning till motsvarande belopp, låter sig svårligen förena med strävandena
att ernå eu totalbalanserad budget, som ju innebär att statens
kapitalinvesteringar icke skall täckas lånevägen. Härtill kommer, att med
hänsyn till den allmänna åtstramningspolitiken såväl den allmänna som den
enskilda sektorn måste ålägga sig den största återhållsamhet i fråga om
nya investeringar.

Från nu angivna utgångspunkter är fullmäktige därför närmast benägna
att avstyrka bifall till den föreliggande framställningen. Emellertid kan fullmäktige
icke bortse från att den av Statens skogsindustrier bedrivna verksamheten
är av stor betydelse för vårt folkhushåll och att bolaget nu ofrånkomligen
är i behov av ökade rörelsemedel för att lätta bolagets likviditetssvårigheter.
Då det med hänsyn till det nyss anförda icke torde vara görligt
att belasta kapitalbudgeten för nästa budgetår med anslag till höjning av
bolagets aktiekapital eller på annat sätt över budgeten bereda bolaget erforderliga
anslagsmedel, får fullmäktige såsom en provisorisk anordning
lör budgetåret 1956/57 föreslå, att fullmäktige för tillgodoseende av bolagets
mest trängande kapitalbehov erhåller bemyndigande att för nämnda
budgetår böja maximibeloppet för domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret
med 30 miljoner kronor, eller från 80 miljoner kronor till 110
miljoner kronor. Därest denna utväg av tekniska skäl icke skulle visa sig
tramkomlig, vill fullmäktige icke motsätta sig att bolaget medges att utge
ett kortfristigt reverslån med garanti av riksgäldskontoret. I anslutning

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

härtill vill fullmäktige förorda, att en närmare utredning angående bolagets
kapitalförsörjning på längre sikt kommer till stånd, så att en avveckling av
det ifrågasatta provisoriet kan ske senast vid början av budgetåret 1957/58.

Herr Hagberg framhåller i sin reservation mot det av fullmäktige i riksgäldskontoret
avgivna yttrandet, att de av fullmäktige gjorda övervägandena
och bedömningarna enligt hans mening bort leda till ett avstyrkande
av framställningen i fråga.

Departementschefen

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har Aktiebolaget Statens
skogsindustrier under en relativt kort tidrymd genomfört en betydande upprustning
och utbyggnad av sina industrianläggningar. De därvid gjorda investeringarna,
vilka framför allt syftat till en genomgripande modernisering
och rationalisering av de anläggningar av växlande kvalitet, som överfördes
från domänverket vid bolagsbildningen år 1942, har medfört, att bolagets
egna kapitaltillgångar liksom dess kreditmöjligheter hårt utnyttjats. Härtill
har kommit, att bolaget bland annat genom 1954 års stormskador å vissa
skogar nödgats binda betydande medel i en onormal lagerhållning. Som
en följd av nu angivna omständigheter har uppstått behov av en förbättrad
kapitalförsörjning för bolaget. I rådande läge har bolagsledningen ansett
lämpligast att öka bolagets medelstillgångar genom upptagande av ett lån
i öppna marknaden. Då emellertid bolaget saknar egna skogstillgångar att
ställa som säkerhet för ett dylikt lån och bolagets rörelse i huvudsak grundar
sig på statens skogar, som befinner sig under domänstyrelsens förvaltning,
har bolagsledningen hemställt om bemyndigande för domänstyrelsen
att för statens räkning ikläda sig garanti för ett lån uppgående till 60 000 000
kronor. Samtliga de över bolagets framställning hörda remissmyndigheterna,
bortsett från några reservanter, har också funnit angeläget, att bolaget
tillföres ytterligare rörelsekapital.

Beträffande min egen inställning till denna fråga vill jag till en början
framhålla att jag, i likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret, hyser betänkligheter
mot att tillstyrka bifall till bolagets hemställan redan på grund
av den utav statsmakterna för närvarande förda restriktiva kreditpolitiken.
Därtill kommer att viss tveksamhet synes råda beträffande torinen för utökningen
av bolagets kapital. Med hänsyn härtill samt till det förhållandet
att bolaget befinner sig i stark utveckling delar jag den av fullmäktige i riksgäldskontoret
uttalade uppfattningen, att en närmare utredning bör komma
till stånd angående bolagets kapitalförsörjning på längre sikt. Enligt
vad jag inhämtat har bolaget för avsikt att låta verkställa en utredning
härom. Prövningen av frågan om statens medverkan till täckande av bolagets
ytterligare behov av rörelsemedel borde givetvis principiellt ha fått anstå
till dess resultatet av nämnda utredning förelegat. Emellertid bör beaktas
att bolagets aktuella kapitalbehov i viss utsträckning föranletts av alt

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1956

bolaget nödgats binda omkring 35 000 000 kronor i överskottslager av rundvirke,
som i huvudsak hänför sig till de förenämnda stormfällningarna.
Med hänsyn härtill anser jag mig böra i så måtto tillstyrka bolagets framställning
att jag förordar, att staten för tillgodoseende av bolagets mest
trängande kapitalbehov ikläder sig garanti för ett av bolaget i öppna marknaden
upptaget lån å högst 35 000 000 kronor. Härför fordras emellertid
riksdagens medgivande. Den föreslagna garantien, vilken endast torde böra
avse ett kortfristigt reverslån, synes vid bifall från riksdagens sida böra
tecknas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti för ett kortfristigt reverslån å högst 35 000 000
kronor, avsett att upptagas av Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

560585 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag