Kungl. Maj:ts ''proposition nr 119 år 1956
1
Nr 119
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1956/57 till atomforskning; given Stockholms
slott den 2 mars 1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att ett anslag av 3 275 000 kronor skall anvisas
för nästa budgetår till atomforskning, vilket jämfört med innevarande
budgetår innebär en höjning med 500 000 kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956.
1 samt.
Nr 119
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1956
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.
I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkten 363 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1956/57 beräkna till Atomenergiforskning
ett reservationsanslag av 3 275 000 kronor.
Jag anhåller nu att få ånyo anmäla denna anslagsfråga.
Framställningar från atomkommittén
Reservationsanslaget till Atomenergiforskning, som för budgetåret
1954/55 var uppfört med 2 475 000 kronor, är för budgetåret 1955/56
uppfört med 2 775 000 kronor (statsliggaren s. 773).
I sin skrivelse den 14 september 1955 angående anslagsäskanden för
nästa budgetår föreslår atomkommittén ånyo, att en omorganisation av
kommittén företages, syftande till att ge kommittén en klarare definierad
ställning. Det nya organet föreslås få benämningen Sveriges atomkommission.
Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar kommittén vid bifall till
omorganisationsförslaget till sammanlagt 4 071 000 kronor, vilket belopp
föreslås uppdelat på ett avlöningsanslag å 145 000 kronor, ett omkostnadsanslag
å 26 000 kronor och ett forskningsanslag å 3 900 000 kronor.
De för forskning begärda anslagsmedlen överstiger de för innevarande
budgetår till forskning anvisade anslagsmedlen med omkring
1 200 000 kronor. Av höjningen avser 800 000 kronor utökning av forskningsprogrammet
inom de områden, som kommittén redan nu understöder,
samt 400 000 kronor forskning inom nya områden, främst biologiska.
Kommittén anför bland annat:
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1956
Generella lönestegringar har nästan helt förtagit verkan av anslagssökningen,
varför läget ej förbättrats så som man först kunde förvänta. Löneökningarna
förorsakar ju dessutom ökade materielkostnader. Forskningsanslaget
budgetåret 1954/55 täckte endast 75 procent av föreliggande behov
enligt inkomna ansökningar. Kommittén nödgas fortfarande föra en
restriktiv anslagspolitik till men främst för finansiering av nya forskningsprojekt.
Numera är kommitténs anslag praktiskt taget helt bundna i långtidsprojekt
och för kommittén återkommer därför ständigt det avvägningsproblem,
i vilken utsträckning nya betydelsefulla forskningsinitiativ bör
finansieras på bekostnad av anslagen till äldre verksamhetsområden. Kommittén
saknar möjligheter att utöka verksamheten på de stora instituten,
sådana som forskningsinstitutet för fysik och Gustaf Werners institut för
kärnkemi, och även vid andra institutioner, där goda grundresurser för
forskning finns. Särskilt önskvärt skulle det vara, att vid sådana institutioner
kunna öka ut personalstaben i stället för att som nu tvingas hålla
denna på status quo eller till och med i en del fall behöva minska den.
En utomordentligt stor betydelse måste tillskrivas den i augusti 1955
avhållna atomenergikonferensen i Geneve. Denna konferens kommer utan
tvivel att stimulera atomforskningen i alla länder världen över. Den har
definitivt skingrat den tveksamhet som. eventuellt funnits kvar på sina
håll om att vi redan inom en nära framtid kommer att få börja på allvar
inhösta de förmåner atomforskningen kan skänka oss. Samtidigt har den
också på ett handgripligt sätt demonstrerat vidden av de arbeten som
behövs för att. ett land skall bli redo att utnyttja atomkraften. Man måste
understryka de synpunkter som från flera håll framfördes, att det är de
tekniskt och vetenskapligt högt utvecklade länderna som i första hand
kan dra fördel av utvecklingen på detta område. Redan den utgrenade
floran av olika reaktortyper gör det nödvändigt med en egen reaktorforskning
och reaktorbyggnad för att rätt kunna utnyttja nya konstruktioner
och nya upptäckter. Vidare måste de sanitära problemen uppmärksammas.
Dessa är av mångfaldig art och rör konventionellt strålningsskydd, genetiska
skyddsproblem, skydd mot atmosfärens, markens och vattnets förorening
och studier av" biologiska anrikningsproblem. Därtill kommer
andra sidor av säkerhetsproblemet, t. ex. olika reaktortypers säkerhetsegenskaper.
Än viktigare är emellertid, att ett land först med egen väl utvecklad
teknik och forskning kan tillgodogöra sig andra värdefulla sidor av
atomforskningsframstegen. Särskilt gäller detta utnyttjandet av isotoperna
inom forskning, medicin, teknik och jordbruk.
Kommittén anser det med hänsyn till det förut anförda i mycket hög
grad önskvärt att atomkommissionen får ökade resurser att fortsätta den
rent grundläggande forskningen särskilt inom fysik och kemi. Därtill kommer,
att kommittén anser det önskvärt att få möjlighet stimulera ökad
forskning inom vissa biologiska discipliner av betydelse för atomenergiarbetet.
Vi har i Sverige kärnan till en forskning rörande strålningens inverkan
på arvsanlagen. Denna fråga har både nationellt och internationellt
fått starkt ökad vikt och kommittén skulle gärna vilja organisera en arbetsgrup])
inom detta område. Eu sådan arbetsgrupp skulle även ha en
betydelsefull uppgift att fylla i samband med de önskemål om ökad information
för myndigheter och allmänhet som framförts av riksdagen. Auktoritativ
kännedom av vad som sker på ett så komplicerat område som
4
Kungl. Maj:ts -proposition nr 119 år 1956
detta kan icke ernås av andra än vetenskapsmän som själva utför kvalificerat
forskningsarbete på området. Kommittén har anmodat professorn
vid Stockholms högskola Gert Bonnier att göra en beräkning över kostnaderna
för en sådan verksamhet. Enligt ett av Bonnier upprättat förslag
bör man räkna med en engångskostnad på 50 000 kronor samt driftkostnader
första året (från 1 juli 1956) på ca 80 000 kronor. En sådan forskningsverksamhet
måste, om det skall vara någon mening med densamma,
fortsätta en längre tid. Den måste även bedrivas i en icke alltför ringa omfattning
om den skall kunna ge betydelsefulla resultat. Man måste därför
räkna med en kostnad av storleksordningen ca 100 000 kronor/år under
ett antal år framåt. På grund av frågans stora betydelse måste kommittén
dock livligt förorda att atomkommissionen ges möjlighet att igångsätta
forskning av här nämnt slag och av ungefär den omfattning som här är
tänkt. Till de här angivna engångskostnaderna kommer emellertid en ytterligare
post. Undersökningen har visat att lokaler för detta arbete icke
kan disponeras inom Stockholms högskolas genetiska institut. Såvitt nu
kan bedömas blir det därför nödvändigt att bygga en mindre träbyggnad,
barack eller dylikt i parken i kvarteret Vega (gamla tekniska högskolan,
där genetiska institutet har sina lokaler). Någon mera exakt kostnadsberäkning
för en sådan byggnad har icke kunnat göras, men enligt uppskattning
i byggnadsstyrelsen torde kostnaden bli ca 150 000 kronor. För 1956/57
måste man sålunda räkna med en kostnad på ca 280 000 kronor för denna
forskning, varav 200 000 kronor är en engångskostnad.
Kommittén finner det vidare angeläget att även andra biologiska problemkomplex
upptas till studium i vårt land. Ett sådant är den anrikning
av radioaktiva substanser som sker inom biologiska organismer både inom
djur- och växtvärlden. Dessa frågor har varit föremål för ingående studier
i både USA och Storbritannien. Saken har också tagits upp till behandling
av fiskeristyrelsens tillsynsavdelning. Skulle ett sådant äskande ej bifallas,
synes det nödvändigt att atomkommittén blir satt i tillfälle att — låt vara
i en mindre skala än fiskeristyrelsens tillsynsavdelning tänkt — starta en
forskningsgrupp inom detta arbetsområde.
Även andra sidor av strålningsskyddet kräver ökad uppmärksamhet.
Det torde vara otvivelaktigt att Genévekonferensen ådagalagt den stora
betydelsen av att biologer och fysiker samlas till lösning av de gemensamma
problemen och det ter sig därför som riktigast att atomkommittén
får möjlighet att inom vissa viktiga områden åvägabringa den behövliga
kooperationen mellan biologer å ena sidan samt fysiker-kemister å den
andra. Detta behov är säkerligen delvis bakgrunden till att det i andra
länder är vanligt, att atomenergiorganen starkt stöder även biologisk forskning.
Kommittén har redan förut givit ett icke ringa stöd åt forskning rörande
isotopseparation. Avsikten hade före Genévekonferensen varit att söka
mera medel för sådana arbeten, som ju är av stor betydelse även för fredlig
utveckling. Emellertid synes det nu vara lämpligast att avvakta det
vidare internationella skeendet. Möjlighet att köpa anrikat material synes
alltmera öppna sig, och då industriella separationsanläggningar är ytterst
kostnadskrävande torde denna fråga tills vidare hållas öppen.
En verksamhet av ungefär samma omfattning som den vi nu har måste
dock under alla förhållanden finnas i gång, för att vi skall ha personer,
kompetenta att bedöma den fortgående utvecklingen och vilka kan bereda
5
Kungl. May.ts proposition nr 119 år 1956
en kärna, för den händelse det skulle visa sig lämpligt med en expansion
av denna forskning.
Kommittén vill här framhålla, att den fortsatta utvecklingen kan komma
att göra det önskvärt med ytterligare anslag för större apparaturer inom
den vetenskapliga forskningen. Det torde därför ej dröja så länge, innan
grundforskningen vid universitet och högskolor kan komma att behöva
en eller flera forskningsreaktorer. USA har gjort mycket generösa utfästelser
om att till låg kostnad ställa dylika reaktorer till förfogande. Skulle
något sådant realiseras, uppkommer dock tämligen stora kostnader för
driften. Kommittén framlägger nu intet förslag härom utan har endast
velat fästa uppmärksamheten på ett behov, som kan komma att framträda
om ett eller annat år. Tills vidare kan detta dock tjäna som ett indicium
på att inom de närmaste åren ytterligare behov av personal med gedigen
utbildning inom dessa områden kan väntas framkomma.
Kommittén har ännu ej kunnat taga ställning till formerna för och omfattningen
av den av riksdagen önskade informationsverksamheten (se
allmänna beredningsutskottets utlåtande 1955: 16). För budgetåret 1956/57
förutsätter därför kommittén, att kostnaderna härför får utgå ur forskningsanslaget.
Skulle denna verksamhet visa sig mera permanent behövlig,
synes det dock riktigast att ett belopp härför beräknas inom administrationsanslagen.
Kommittén vill i detta sammanhang bland annat erinra om att den
första svenska reaktorn nu köres vid full effekt och att det är angeläget
att den kan utnyttjas för olika forskningsprojekt. Kostnaderna för apparatur,
personal m. m. till dessa forskningar bör betalas av atomkommittén
respektive av de forskningsråd och andra organ inom vars verksamhetsområden
ifrågavarande forskningsprojekt närmast faller.
I anslutning till sitt förslag rörande omorganisationen av atomkommittén
har kommittén gjort framställning om förstärkning av kommitténs
kanslipersonal och förbättring av samma
personals anställningsförhållanden.
Atomkommitténs kanslipersonal utgöres för närvarande av en sekreterare,
en biträdande sekreterare (anställd jämväl hos naturvetenskapliga
forskningsrådet, arvode enligt löneklass 19, varav atomkommittén betalar
7 200 kronor och forskningsrådet 5 616 kronor), en kamrer (arvode 3 000
kronor), en kontorist (arvode enligt löneklass 13), ett deltidstjänstgörande
kanslibiträde (reducerat arvode enligt löneklass 11) och ett kontorsbiträde
(arvode enligt löneklass 8).
Kommittén föreslår, att den nuvarande deltidsbefattningen som biträdande
sekreterare hos kommittén utbytes mot en heltidstjänst som förste
byråsekreterare i Ce 27.
I fråga om kamrersbef att ningen ifrågasättes ingen ändring.
Kanslipersonalen i övrigt hos kommittén föreslås omfatta en kansliskrivare
i Ce 15, två kanslibiträden i Cell och två kontorsbiträden i
reglerad befordringsgång. I den mån ytterligare arbetskraft skulle erfordras
räknar kommittén med anställande av extra personal tillfälligt.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1956
I detta sammanhang framhåller kommittén, att civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund vänt sig till kommittén med önskemål att
nuvarande arvodesbefattningar hos kommittén måtte ändras till extra
ordinarie, under motivering att stadigvarande behov av kontorspersonal
uppenbarligen förelåge hos kommittén.
Atomkommittén har i sin skrivelse den 14 september 1955 även gjort
framställning om pensionsförsäkring av viss teknisk
personal. Kommittén anför:
Genom beslut av 1955 års riksdag har atomkommittén fått möjlighet
föreslå Kungl. Maj:t inrättandet av befattningar med SPP-pension för högt
kvalificerade forskare. Kommittén hälsar detta beslut med största tillfredsställelse,
enär rekryteringen av dylika forskare nu kommer att underlättas.
Kommittén har tills vidare föreslagit nio självständiga forskare till befattningar
med SPP-pension. Emellertid vill kommittén härnäst gå ett
stycke längre på den inslagna vägen och föreslå möjlighet till pensionering
via SPP även för viss teknisk personal.
Det gäller sådana befattningshavare, vilka under längre tid arbetat på
en vetenskaplig institution och som det kan vara svårt att ersätta, om de
skulle lämna institutionen i fråga; särskilt vissa tekniker med mera betydelsefull
verksamhet, såsom handhavandet av driften av större, komplicerade
apparatanläggningar, t. ex. en cyklotron eller en Van de Graaffgenerator.
Till denna grupp hör även vissa kvalificerade instrumentmakare
och elektriker. Det är synnerligen önskvärt, att dessa befattningshavare
kan beredas samma form av skydd som forskarna. För närvarande torde
behov av pensionering föreligga för ett tiotal personer av denna typ.
Sedermera har atomkommittén i skrivelse den 15 februari 1956 hemställt,
att till prövning måtte upptagas frågan om en ökning av det
i årets statsverksproposition till Atomenergiforskning
beräknade reservationsanslaget av
3 275 000 kronor. Som skäl härför har åberopats bland annat, att
avsevärda merkostnader beräknades uppkomma vid byggandet av den
elektronsynkrotron vid tekniska högskolan i Stockholm, vartill Kungl. Maj:t
den 12 mars 1954 lämnat atomkommittén bemyndigande, samt att medel
erfordrades för undersökningar rörande den allmänna strålningsnivån i
Sverige. Härtill komme en efter utfallet av årets löneförhandlingar sannolik
höjning av lönerna. Nämnda omständigheter hade atomkommittén icke
haft möjlighet att beakta vid avgivande av anslagsäskandena i september
1955.
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1956
7
Framställning från föreståndaren för radiofysiska institutionen vid
karolinska sjukhuset
I skrivelse den 13 december 1955 har föreståndaren för radiofysiska institutionen
vid karolinska sjtikhuset, professorn R. Sievert hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att anvisa ett belopp av 75 000 kronor
till utlandsresor under budgetåret 1956/57 för vissa befattningshavare
vid radiofysiska institutionen för inhämtande av specialkunskaper och uppgifter
rörande strålskyddsåtgärder vid atomenergianläggningar. Av den begärda
medelsanvisningen beräknas 45 000 kronor åtgå till resekostnadsersättningar
och traktamenten samt 30 000 kronor till avlöningar åt vikarier
för nämnda befattningshavare.
Sievert har till stöd för framställningen anfört bland annat:
4
Den allmänna utvecklingen inom atomenergiområdet kommer i en mycket
nära framtid att ställa starkt ökade krav på den statliga strålskyddskontroll,
som för närvarande utövas av radiofysiska institutionen och som
av 1951 års strålskyddskommitté förutsättes även för framtiden bliva förlagd
till nämnda institution. Vid olika statliga organ och privata företag
planeras nu anläggningar för utnyttjandet av atomkraft, vilket fordrar att
man på ett tidigt stadium fattar ståndpunkt i viktiga strålskyddsfrågor.
Så måste exempelvis för allmänhetens framtida säkerhet sådana beaktas
redan vid valet av plats för uppförandet av en större atomenergianläggning.
Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas förekomsten av radioaktiva
avfallsprodukter och riskerna för att vid olyckshändelser radioaktiva
ämnen kan komma att spridas även utanför anläggningarna.
Det torde icke råda något tvivel om att såväl erforderlig överblick som
behövlig detaljkunskap inom hithörande områden för närvarande icke i tillräcklig
utsträckning kan erhållas på annat sätt än genom att sända ut
lämpliga fackmän till U. S. A. (ev. även till Canada) och England för att
på ort och ställe studera förhållandena. Av denna, anledning tog radiofysiska
institutionens föreståndare under atomenergikonferensen i Geneve
i augusti 1955 kontakt med World Health Organisation (WHO), varigenom
två stipendier torde komma till stånd, som delvis täcker kostnaderna för
utsändandet av en radiofysiker från radiofysiska institutionen och en vattenbiolog
(i samråd med fiskeristyrelsens tillsyningsavdelning) till U. S. A.
och Canada under 1956 för 4—6 månaders studier av frågor rörande radioaktivt
avfall. Emellertid kommer under 1956/57 frågan om utlandsresor
för ytterligare minst en fysiker och en kemist för inhämtandet av uppgifter
rörande strålskydd vid reaktoranläggningar och extraktionsverk i
U. S. A., Canada och England att bli aktuell, ehuru tidpunkten för resorna
och deras omfattning ännu icke kan överblickas. Även föreståndaren för
den av radiofysiska institutionens tillsynsavdelningar, som handlägger
strålskyddsfrågor vid atomenergianläggningar, bör beredas tillfälle till besök
vid dylika anläggningar i utlandet för konsultation av kolleger beträffande
specialproblem inom strålskyddsområdet. För dessa resor, som står
i direkt samband med den enligt lag reglerade statliga strålskyddsverksamheten,
synes särskilda anslagsmedel böra finnas tillgängliga. Det är
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1956
icke möjligt att för närvarande göra en detaljerad beräkning av för här
angivna ändamål erforderliga belopp. Som oundgängligen nödvändigt kan
emellertid förutsättas, att under budgetåret 1956/57 minst tre kvalificerade
fackmän måste beredas tillfälle till resor till de angivna länderna med
en sammanlagd uppehållstid utomlands av cirka 400 dagar för en man
räknat. Detta skulle innebära resekostnader på cirka 15 000 kronor och
traktamenten på cirka 30 000 kronor. För att de i utlandet inhämtade
uppgifterna verkligen skall komma den statliga strålskyddsverksamheten
i Sverige tillgodo synes det nödvändigt att de personer, som erhåller
nämnda resebidrag, är eller kan beräknas bli fast knutna till radiofysiska
institutionen, så att man kan påräkna att de åtminstone under en 5-årsperiod
kommer att arbeta vid institutionen. Då vikarier erfordras för de
befattningshavare, som ifrågakommer för här angivna utlandsresor, torde
för täckandet av kostnaderna härför ett belopp på 30 000 kronor böra beräknas.
Över framställningen har yttranden avgivits av statskontoret, universitetskanslern,
medicinalstyrelsen, atomkommittén, statens medicinska forskningsråd,
1951 års strålskyddskommitté och AB Atomenergi, vilka samtliga
tillstyrkt, att medel anvisas för det med framställningen avsedda
ändamålet. Statskontoret har vidare föreslagit, att utgifterna för resor och
traktamenten bestrides från ifrågavarande anslag, samt att utgifterna för
vikarier bestrides från karolinska sjukhusets avlöningsanslag.
Departementschefen
Såsom av det föregående framgår har atomkommittén ånyo framlagt
förslag om omorganisation av kommittén. Enligt det nu föreliggande förslaget
skall kommittén ombildas till ett organ, benämnt Sveriges atomkommission.
Med anledning av ifrågavarande ''förslag får jag erinra om
att två nu pågående sakkunnigutredningars arbete — jag syftar härvid på
1955 års universitetsutredning och 1955 års atomenergiutredning — bland
annat berör atomkommittén och dess uppgifter. Med hänsyn härtill kan
enligt min mening ställning icke nu tagas till frågan om omorganisation
av atomkommittén.
På grund av det anförda anser jag mig icke heller nu böra förorda
någon uppdelning av förevarande anslag. I detta sammanhang anser jag
mig emellertid böra föreslå, att anslagets nuvarande rubrik »Atomenergiforskning»
ändras till »Atomforskning».
Kanslipersonalen vid atomkommittén är — liksom motsvarande personal
vid medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet
och samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet — anställd mot
arvode. I årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkten 352)
uttalade jag, att forskningsrådens kansliorganisation måhända inom en
relativt snar framtid — exempelvis såsom en följd av universitetsutred
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1956
ningens överväganden rörande den framtida statliga anslagsgivningen till
den vetenskapliga forskningen — kunde komma att bli underkastad förändringar,
men att jag icke ville motsätta mig att som ett provisorium
vissa åtgärder vidtoges för en förbättring av kanslipersonalens anställningsförhållanden.
I detta syfte framlade jag vissa förslag beträffande kanslipersonalen
vid medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden. Med
hänsyn härtill anser jag mig även beträffande atomkommittén böra förorda
vissa åtgärder i nämnda syfte.
Innan jag går in härpå vill jag nämna, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 30 september 1955 förordnat, att sekreteraren hos atomkommmittén,
filosofie doktorn G. W. Funke för sekreteraruppdragets fullgörande skall
äga uppbära arvode motsvarande lönen för ordinarie tjänsteman tillhörande
lönegrad 15 å löneplan nr 2 i statens allmänna avlöningsreglemente.
1 samma beslut har meddelats bestämmelser om vissa förmåner i övrigt
åt Funke samt om pensionsförsäkring av denne i Svenska personal-pensionskassan.
Till atomkommitténs förslag om utbyte av den nuvarande deltidsbefattningen
som biträdande sekreterare mot en heltidstjänst som förste
byråsekreterare i Ce 27 kan enligt min mening ställning icke nu tagas.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan ståndpunkt tagits till
atomenergiutredningens blivande förslag till den del det kommer att beröra
atomkommitténs verksamhetsområde, avgöra i vilken utsträckning
sådan administrativ arbetskraft, varom nu är fråga, bör ställas till kommitténs
förfogande och vilka avlöningsförmåner som härvidlag bör utgå.
I likhet med vad jag i årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln,
punkterna 352 och 354) föreslagit beträffande medicinska och naturvetenskapliga
forskningsråden anser jag mig böra förorda, att hos atomkommittén
får inrättas extra ordinarie tjänster, aspiranttjänster och extra tjänster
i högst 15 lönegraden. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
senare närmare pröva kommitténs framtida personalbehov samt i anslutning
därtill bestämma antalet dylika tjänster och lönegradsplaceringen
för dessa.
Atomkommitténs förslag rörande pensionsförsäkring i Svenska personalpensionskassan
av viss teknisk personal är jag icke beredd att nu pröva.
Till ordförande, ledamöter och experter i atomkommittén utgår för närvarande
ersättning i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen. Atomkommittén
har i anslutning till sitt förslag till omorganisation av kommittén
förordat en arvodesreglering som mera ansluter sig till vad som gäller
vid de statliga forskningsråden. Vägande skäl torde kunna anföras för
att en dylik arvodesreglering nu genomföres, även om kommittén icke
ombildas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om ifrågavarande
arvodesreglering.
2 — llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 119
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 119 år 1956
Den snabba utvecklingen inom atomforskningen ställer uppenbarligen
stora krav på anslagsmedel, och jag anser mig med hänsyn till vad atomkommittén
anfört härutinnan böra räkna med en betydande höjning av
de för forskning avsedda medlen under förevarande anslag. Jag anser mig
för nästa budgetår böra föreslå en ökning av anslaget med 500 000 kronor
till 3 275 000 kronor. Därvid utgår jag ifrån att atomkommittén — eventuellt
gemensamt med andra forskningsråd — även kommer att ekonomiskt
understödja strålningsbiologisk forskning av central betydelse för atomenergiens
utforskning och utnyttjande.
Vad angår den av föreståndaren för karolinska sjukhusets radiofysiska
institution begärda medelsanvisningen till utlandsresor för vissa befattningshavare
vid institutionen för studier av strålskyddsåtgärder vid atomenergianläggningar
ansluter jag mig till statskontorets förslag. Jag förordar
alltså, att resekostnadsersättningar och traktamenten till de befattningshavare
vid institutionen, som utsändes för ifrågavarande studier, utgår
från förevarande anslag samt att kostnader för vikarier för nämnda befattningshavare
bestrides från karolinska sjukhusets avlöningsanslag. Därvid
förutsätter jag, att till vederbörande befattningshavare under tjänstledighet
för nämnda studier kommer att utgå oavkortad lön.
Vid innevarande budgetårs utgång förefintlig behållning å reservationsanslaget
till Atomenergiforskning torde böra överföras till det nya reservationsanslaget.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Atomforskning för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 3 275 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margareta Almling
Ivar Hteggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1956
560054