Kiingl. Maj:ts proposition nr 117 är 1956
1
Nr 117
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
in. m.; given Stockholms slott den 9 mars
1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa
undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl
för tiden den 1 juli 1956—den 30 juni 1957. Enligt vid propositionen fogat
lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till belopp av högst 6 000 miljoner
kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 5 800 miljoner kronor.
Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden
från och med den 1 juli 1956 till och med den 30 juni 1957 fritages från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld
efter deras lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV 117
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1956
Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning
Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1956 till
och med den 30 juni 1957 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat,
följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.
1 §•
Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sextusen miljoner
kronor.
2 §.
Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt
må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av
fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,
därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början
av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.
3 §.
Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1956
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hullet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid
följande.
I skrivelse den 18 januari 1956 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning
rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning
ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Över framställningen
har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Gällande lagstiftning m. m. Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni
1934 (nr 437) för Sveriges riksbank (riksbankslagen) äger riksbanken utgiva
sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla summan av riksbankens
metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt därutöver till ett belopp av 350
miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under vissa förutsättningar
erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare
högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock den utelöpande
sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad som utgivits
med stöd av sådant bemyndigande.
Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger
bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna
tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen
a) lätt säljbara statspapper;
b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras
å utländsk börs;
c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i
metalliska kassan;
d) växlar, betalbara inom eller utom riket;
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1956
e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex
månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld
i dylik räkning;
f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra
miljoner kronor, mot annan säkerhet.
Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas
allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande
femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på
utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas
vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.
I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena
påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna
temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till
och med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången
genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes
till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens
beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig
vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden.
De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,
innebar följande.
Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54-) med viss bestämmelse
angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket
riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda
kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas
allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna
för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,
hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens
guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betrvggande.
Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,
varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen
finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen
den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens
sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner
kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse
angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner
kronor.
Knngl. Maj.ts proposition nr 117 år 1956
5
1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni
månad 1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948
till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första
stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser
lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett
belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till
utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen
ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att
utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att
dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes
av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,
efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens
metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld (3 §).
1948 års lag, som enligt vad förut sagts gällde för tiden intill utgången
av juni månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning,
varvid maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande
bestämmelser meddelas i lagen den 3 juni 1955, nr 310. Maximibeloppet för
sedelutgivningen bestämmes däri till 5 800 miljoner kronor.
Vissa uppgifter rörande sedelutgivningsrätten och sedelomloppet under
åren 1948—1955 har sammanställts i en tabell, vilken såsom Bilaga fogats
vid detta protokoll.
Beträffande riksbankens frihet från skyldigheten att inlösa sedlar med
guld gäller för närvarande kungörelsen den 3 juni 1955, nr 311. Enligt denna
medgives banken för tiden till och med den 30 juni 1956 befrielse från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld
efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena därtill ger
anledning, före utgången av nämnda tid återuppta inlösningen av bankens
sedlar.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i
riksbanken, att Kungl. Maj :t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitté
utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsakligen
formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten
skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen
icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för
sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de
speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar
ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av dessa
tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att riksban
-
6
iKungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1956
ken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning- och
valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget mötte, såvitt
gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter bland
bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition (nr 181)
till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning
rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade sig
departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig ståndpunkt
till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde regleras men anmälde
sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare övervägande.
Eventuellt skulle det — framhöll departementschefen — därvid visa sig
lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ytterligare utredningar i
ämnet.
Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november
1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven
framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas
till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda
förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter
fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,
överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande
penningpolitiska frågor (SOU 1955: 43). I betänkandet har
de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté intagna
ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag
bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.
De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens
skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen
innefattar bl. a. vissa ändringar i § 72 regeringsformen.
De sakkunnigas betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Bankofullmäktiges framställning. I sin förenämnda skrivelse den 18 januari
1956 har fullmäktige i riksbanken hemställt, att gällande lag med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning erhåller förlängd
giltighet intill utgången av juni månad 1957 och att maximibeloppet
för sedelutgivningsrätten därvid höjes till 6 000 miljoner kronor. Fullmäktige
har vidare hemställt att riksbanken även under tiden den 1 juli 1956—
den 30 juni 1957 fritages från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld
efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena därtill
ger anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens
sedlar.
I skrivelsen påpekar fullmäktige, att det är uteslutet att de av de sakkunniga
föreslagna ändringarna i § 72 regeringsformen kan komma till stånd
före den 1 juli innevarande år och att det icke heller torde vara möjligt att
genomföra en ny riksbankslag före denna tidpunkt. Frågan om fortsatt giltighet
av den provisoriska lagstiftningen om befrielse från guldinlösningsskyldigheten
och om riksbankens sedelutgivningsrätt måste därför — framhåller
fullmäktige — upptagas till prövning.
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1956
7
Såvitt avser sedelutgivning srätten uttalar fullmäktige, att del — i avvaktan
på ett ställningstagande till de sakkunnigas förslag — torde saknas
anledning att frångå systemet med ett maximum för riksbankens sedelutgivning.
Fråga blir då endast huruvida en höjning av det nu gällande maximibeloppet,
5 800 miljoner kronor, är påkallad. I detta hänseende lämnar
fullmäktige vissa uppgifter rörande den utelöpande sedelmängden år 1955.
Vid utgången av år 1955 utgjorde sålunda beloppet av utelöpande sedlar
5 319 miljoner kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid
den 23 december och utgjorde 5 439 miljoner kronor, medan det lägsta —
4 459 miljoner kronor — registrerades den 23 mars. När sedelomloppet var
som störst, förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning om
cirka 360 miljoner kronor eller omkring 6,6 %. I vad avser de närmare förändringarna
under året ges i övrigt följande redogörelse.
Under år 1955 har jämfört med föregående år den procentuella ökningen
av beloppet utelöpande sedlar vid rapportdagarna varierat mellan 3,8 %
och 8,1 %. Under årets första kvartal låg ökningen i stort sett mellan 5 och
6 %. Under tiden fram till halvårsskiftet steg procenttalet — sannolikt på
grund av de retroaktiva löneutbetalningarna och den därav orsakade tillfälligt
ökade omsättningen — och utgjorde omkring halvårsskiftet 7 å 8 %.
De skärpta kreditrestriktionerna och upphromsningen av den ekonomiska
aktiviteten medförde därefter en relativ minskning av företagens och allmänhetens
transaktionskassor, vilket bl. a. kom till uttryck i en successiv
nedgång av ökningsprocenten. Denna nådde i början av november årets bottennivå
eller 3,8 %. De under 1955 tidigare än föregående år utbetalda och
något större returskattemedlen, vilka icke i förväntad omfattning synas ha
insatts hos bankerna utan kvarstannat hos allmänheten i form av ökat sedelinnehav,
samt den livliga julhandeln medförde en avsevärt kraftigare
höjning av beloppet utelöpande sedlar än under samma period 1954; för
rapportdagen den 7 december utgjorde procentsiffran för höjningen 7,8 %.
Att denna stegring endast var av tillfällig natur framgår av att den procentuella
ökningen jämfört med föregående år vid de två sista rapportdagarna
i december åter understeg 5 %. Per ultimo december var ökningen
4,6 %.
Det är enligt fullmäktige icke möjligt att nu bedöma, huruvida den marginal
för ytterligare sedelutgivning — ca 360 miljoner kronor — som förelåg
den 23 december 1955, blir tillräcklig under nästa budgetår. Så mycket
torde emellertid kunna sägas att den i varje fall icke kan beräknas lämna
utrymme för den reserv om 300 miljoner kronor, som förenämnda sakkunniga
ansett böra föreligga för att möta sådana eventuella ökningar i sedelbehovet,
vilka sammanhänger med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor
m. in. För att hålla en tillräcklig reserv för dylika ändamål synes det
fullmäktige påkallat, att maximibeloppet för riksbankens sedelutgivningsrätt
höjes till förslagsvis 6 000 miljoner kronor. Det tillägges, att för innevarande
budgetår föreligger eu marginal av omkring 610 miljoner kronor i
jämförelse med högsta siffran för sedclomloppet under närmast föregående
budgetår, 5 189 miljoner kronor, vilken siffra registrerades den 23 december
1954.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1956
Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt vad bankofullmäktige
sålunda föreslagit.
I detta sammanhang vill jag nämna, att bankofullmäktige i ett den 9
februari 1956 avgivet yttrande över betänkandet rörande riksbankens sedelutgivningsrätt
förklarat sig icke nu kunna taga ställning till de sakkunnigas
förslag. Av innehållet i yttrandet må här återgivas följande.
Fullmäktige ha förutsatt, att i samband med en ändring av bestämmelserna
om sedelutgivningsrätten en allmän revision även av 1934 års riksbankslag
bör vidtagas. Utvecklingen sedan 1951, vilken bl. a. inneburit en ytterligare
betoning av riksbankens ställning som centralbank, nödvändiggör
emellertid en översyn av det av 1949 års riksbankslagskommitté framlagda
förslaget. Denna översyn har nu igångsatts, och resultatet kommer att sedermera
överlämnas till Kungl. Maj :t. Det synes med anledning härav enligt
fullmäktiges mening vara lämpligast, att fullmäktige icke nu taga ställning
till de av sedelutgivningssakkunniga framlagda förslagen, utan att detta
sker först i samband med att konkreta förslag till revision även av övriga
delar av riksbankslagen föreligga.
Departementschefen. Beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt gäller
för närvarande — i stället för vad i 1934 års riksbankslag är i motsvarande
hänseende stadgat — föreskrifterna i lagen den 3 juni 1955 (nr 310) med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. Dessa innebär,
bland annat, att riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst
5 800 miljoner kronor. 1955 års lag, som gäller intill utgången av juni månad
1956, har — liksom den föregående lagstiftningen på området — tillkommit
som ett provisorium i avvaktan på att eu mera definitiv reglering
av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.
Det förslag till ny riksbankslag som år 1951 framlades av fullmäktige i
riksbanken innefattade — såsom av det föregående framgått — också en
ny reglering av sedelutgivningsrätten. Då emellertid denna fråga ansågs
kräva ytterligare överväganden tillkallades särskilda sakkunniga för en
översyn av bankofullmäktiges förslag i berörda delar. De sakkunniga avlämnade
i november 1955 efter fullgjort uppdrag betänkande om riksbankens
sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande penningpolitiska
frågor. I ett över nämnda betänkande avgivet yttrande har bankofullmäktige
förklarat sig icke vara beredda att taga ställning till de framlagda
förslagen, innan en inom riksbanken nu påbörjad allmän överarbetning
av riksbankslagen slutförts och hela frågan om ny riksbankslagstiftning
kan prövas i ett sammanhang. Då en mer definitiv reglering av sedelutgivningen
i varje fall icke hinner genomföras före den 1 juli innevarande
år har fullmäktige hemställt, att den provisoriska lagstiftningen i ämnet
förlänges för ytterligare ett år och att maximibeloppet för sedelutgivningen
därvid höjes från 5 800 miljoner kronor till 6 000 miljoner kronor. Fullmäktige
i riksgäldskontoret har icke haft något att erinra mot bankofullmäktiges
hemställan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1956
9
På de skäl fullmäktige i riksbanken anfört tillstyrker jag att de särskilda
bestämmelserna rörande riksbankens sedelutgivningsrätt gives fortsatt giltighet
för ytterligare ett år. Av vad fullmäktige i riksbanken anfört synes
framgå att en viss utvidgning av sedelutgivningsrätten är påkallad. I likhet
med fullmäktige i riksgäldskontoret har jag icke någon erinran mot förslaget
att höja maximibeloppet till 6 000 miljoner kronor, dag förordar sålunda,
att bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning under tiden den
1 juli 1956—den 30 juni 1957 meddelas genom en särskild lag, utformad i
överensstämmelse med 1955 års lag i ämnet med den jämkningen att maximibeloppet
för sedelutgivningen höjes till 6 000 miljoner kronor.
Vad slutligen beträffar guldinlösningsskyldigheten förordar jag i enlighet
med bankofullmäktiges förslag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1956
till och med den 30 juni 1957 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran
inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med
rätt dock för banken att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången
av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga nyssnämnda lagförslag,
dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och
med den 1 juli 1956 till och med den 30 juni 1957 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt
dock för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlålas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olof Lindberg
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. i samt. Nr 117
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1956
Bilaga
Uppgifter angående sedelomloppet och sedelutgivningsrätten under
åren 1948—1955
År |
Utelöpande sedelmängd |
Max. under |
Max. i |
Sedelutgivningsrätt |
Procentuell ök-ning i förh. t. |
||||
i me-deltal |
ultimo dec. milj. kr. |
milj. kr. |
regist- rerat den |
under tiden |
milj. kr. |
genom- snittliga sedel- mängden |
sedel- mäng- dens max. |
||
1948 |
2 834 |
3113 |
3113 |
31/12 |
no |
1/7 —81/12 |
3 200 |
7 |
8 |
1949 |
3015 |
3 287 |
3 287 |
31/12 |
1091 |
1/1 —30/6 |
3 200 3 500 |
! 6 |
6 |
1950 |
3 200 |
3 513 |
3 513 |
31/12 |
no |
1/1 —31/12 |
3 500 |
6 |
7. |
I |
1/1 —30/6 |
3 500 |
] |
||||||
1951 |
3 568 |
4 090 |
4119 |
22/12 |
115 { |
1/7 —19/12 |
4 100 |
12 |
17 |
1 |
20/12—31/12 |
4 400 |
1 |
||||||
1952 |
4106 |
4 577 |
4 663 |
23/12 |
1141 |
1/1 —30/6 |
4 400 4 800 |
} 15 |
13 |
1953 |
4 395 |
4 835 |
4 919 |
28/12 |
112 | |
1/1 —16/12 |
4 800 5 100 |
} 7 |
5,5 |
1954 |
4 618 |
5 087 |
5189 |
23/12 |
1121 |
1/1 —30/6 |
5100 5 500 |
i5 |
5,5 |
1955 |
4 885 |
5 319 |
5 439 |
23/12 |
">{ |
1/1 —30/6 |
5 500 5 800 |
i6 |
5 |
560486 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag