Kungl. Maj.ts proposition nr ilk år 1956
1
Nr 114
Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av polisväsendet
i vissa delar av Norrbottens län; given Stockholms
slott den 23 februari 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att den statliga polisen inom Bodens och Kalix
skyddsområden bibehålies. Skyddsområdespolisen i Kalix anslutes till poliskåren
i Boden, som därvid ges namnet Norrbottens statliga poliskår. Statspolispatrullerna
i Tornedalen föreslås skola utgå ur statspolisorganisationen.
I stället inrättas jämlikt 4 § polislagen mot patrullerna svarande särskilda
tjänster inom vederbörande polisdistrikts organisation.
Förslag framlägges om godkännande av vissa tillägg till 1942 års avtal
med Bodens stad angående polisverksamhetens fullgörande inom staden.
Dessa tillägg innebär, att den till statsverket utgående ersättningen avväges
på ett väsentligt riktigare sätt än f. n.
Slutligen föreslås åtgärder vilka är ägnade att minska de olägenheter
och kostnader som den speciella organisationen av polisväsendet i Luleå
och Haparanda medför för dessa båda städer.
Den föreslagna nyorganisationen avses skola träda i kraft den 1 juli 1957.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr lik
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956
Utdrag av protokollet över inrike sär end en, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1956.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,
Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och civildepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
Polisväsendets organisationsnämnd har i december 1955 avlämnat betänkande
med förslag om polisväsendets organisation inom vissa delar av
Norrbottens län. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. Jag
anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till behandling.
I. Inledning
Norrbottens län utgör ett gränslän. Inom länet förekommer vidare två
betydelsefulla militära skyddsområden, Bodens och Kalix skyddsområden.
Nu nämnda förhållanden har medfört, att särskild uppmärksamhet måst
ägnas den polisverksamhet, som omfattar främlingskontrollen, den särskilda
polisverksamheten för hindrande och uppdagande av spioneri m. m.
samt bevakningen av militära anläggningar och förråd. På grund härav
har polisväsendet inom de berörda områdena av länet kommit att utformas
på ett sätt, som avviker från polisorganisationen i övrigt i riket.
Inom Bodens och Kalix skyddsområden samt inom området närmast
landgränsen mot Finland finnes — förutom de vanliga kommunala poliskårerna
i städerna Luleå och Haparanda och på landsbygden samt statspolisen
i Luleå -— dels en helt statlig poliskår i Boden för reguljär polisverksamhet
i Bodens stad samt bevakning inom Bodens skyddsområde,
dels en statlig skyddsområdespolis i Kalix skyddsområde, och dels statspolispatruller
i Tornedalen, vilka — formellt anslutna till statspolisavdelningen
i Luleå — har till huvudsaklig uppgift att kontrollera främlingstrafiken
vid gränsen mot Finland. Vissa polisuppgifter fullgöres dessutom
av den tullverket tillhörande kust- och gränsbevakningspersonalen.
Den statliga poliskåren i Boden inrättades år 1942 (prop. 342/1942, riksd.
skr. nr 458/1942), varvid förutsattes, att den statliga polisen i Boden även
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
skulle sörja för den reguljära polisverksamheten i staden. Statens åtagande
i detta hänseende har reglerats i ett avtal mellan Kronan och staden, varigenom
Kronan på vissa villkor — innefattande bl. a. viss årlig ersättning
från staden jämte kostnadsfri tillgång till lokaler in. m. — övertagit den
skyldighet att sörja för polisverksamhetens upprätthållande i Bodens stads
polisdistrikt, som åligger städer enligt lagen om polisväsendet i riket. Avtalet,
som icke är tidsbestämt, innehåller ej någon bestämmelse ifråga om
uppsägning.
Den statliga polisen i Kalix skyddsområde tillkom i april 1948 som ett
provisorium, sedan bevakningen inom området genom militär personal
upphört.
Den nu gällande organisationen inom de berörda områdena har sålunda
uppbyggts så småningom genom partiella beslut. Den har därvid blivit oenhetligt
utformad och detta har medfört olägenheter och svårigheter vid
polisarbetets fullgörande. På grund härav har frågan om en mera ändamålsenlig
organisation av polisväsendet inom de berörda områdena ansetts
böra närmare utredas.
Genom beslut i juni 1953 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för inrikesdepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda polisväsendets
organisation i vissa delar av Norrbottens län och därmed sammanhängande
spörsmål. Efter slutfört uppdrag avgav de sakkunniga ett den
1 oktober 1954 dagtecknat betänkande med förslag angående en ny polisorganisation
inom de berörda områdena.
Enligt de sakkunniga — i fortsättningen kallade polisutredningen — syntes
ett flertal lösningar av organisationsspörsmålen kunna ifrågakomma.
Utredningen hade närmare undersökt tre alternativ, nämligen en helt kommunal
polisorganisation — alternativ I —, en delvis statlig organisation, som
byggde på den befintliga statliga poliskåren i Boden — alternativ II —, och
slutligen en sådan organisation, som byggde på ett förstatligande av den
nu kommunala poliskåren i Luleå — alternativ III.
En helt kommunal polisorganisation skulle enligt utredningen innebära,
att den kommunala polisen inom de berörda områdena utökades, så att den
under vederbörande landsfiskals ledning kunde ombesörja även bevakningen
av militära anläggningar och förråd samt främlingskontrollen. Utbyggnaden
skulle ske genom att polisdistrikten inom skyddsområdena och
i gränstrakterna mot Finland jämlikt 4 § polislagen ålades att för de speciella
uppgifterna anställa ett angivet antal polismän för hela rikets behov.
Polisdistrikten skulle gottgöras kostnaderna i anledning av utökningen
genom statsbidrag enligt 15 § 1 mom. polislagen. Ett genomförande av denna
lösning skulle förutsätta, att avtalet mellan Kronan och Bodens stad
bringades att upphöra samt att den statliga poliskåren i Boden och Kalix
avvecklades.
Med en delvis statlig polisorganisation med Boden som basort skulle den
4
Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
statliga polisen i Boden bibehållas och utökas med den statliga skyddsområdespolisen
i Kalix. Statspolisens patruller i Tornedalen skulle indragas
och den statliga poliskåren skulle ökas med motsvarande antal polismän.
Landsfiskalen i Boden skulle under landsfogden i länet vara chef för den
statliga poliskåren. Från denna skulle personalen placeras ut till tjänstgöring
i de olika polisdistrikten för bevakning och främlingskontroll.
Med en delvis statlig polisorganisation med Luleå som basort skulle
polisverksamhetens upprätthållande i Luleå övertagas av staten mot viss
avtalsmässigt reglerad ersättning m. in. Till den statliga poliskåren i Luleå
skulle anknytas personal för de speciella uppgifterna inom skyddsområdena
och i gränstrakterna mot Finland. Den statliga poliskåren skulle vidare
dimensioneras så, att den även kunde fullgöra de arbetsuppgifter, som nu
åvilar statspolisavdelningen i Luleå. En polismästare skulle vara chef för
kåren, vilken skulle lyda under landsfogden som länspolischef och länsstyrelsen
som högsta polismyndighet i länet. Från poliskåren skulle personal
utplaceras i de olika polisdistrikten för ombesörjande av bevakningsuppgifter
och främlingskontroll. Enligt den här angivna organisationen skulle
Bodens stad själv svara för den reguljära polisverksamheten inom staden.
Gällande avtal mellan Kronan och staden måste därför bringas att upphöra.
Utredningen förordade ett genomförande av Luleå-alternativet.
Över förslaget avgavs yttranden av länsstyrelsen i Norrbottens län — efter
hörande av landsfogden och ett flertal polischefer i länet m. fl. — statskontoret,
generaltullstyrelsen, riksåklagarämbetet, chefen för armén — efter
hörande av militärbefälhavaren i VI militärområdet, kommendanten i Boden
och försvarsområdesbefälhavaren i Kalix försvarsområde — statspolisintendenten,
statens lönenämnd samt polisväsendets organisationsnämnd.
Vidare avgavs yttranden av stadsfullmäktige i Boden, Luleå och Haparanda,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska
polisförbundet, Sveriges juristförbund och Tornedalskommunernas förbund.
Remissmyndigheterna motsatte sig i allmänhet ett genomförande av utredningens
förslag. Endast statskontoret och stadsfullmäktige i Luleå tillstyrkte
detsamma. Statspolisintendenten, polisväsendets organisationsnämnd,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska
polisförbundet, Tornedalskommunernas förbund, två polischefer och
föreningen Norrbottens läns landsfiskaler framhöll, att utredningen till
närmare övervägande bort upptaga frågan om ett förstatligande av hela
polisväsendet i de av utredningen berörda områdena. Stadsfullmäktige i
Boden förordade, att utredningens Boden-alternativ måtte genomföras. Staden
utgick ifrån, att avtalet mellan Kronan och staden är ouppsägbart, och
åberopade till stöd härför viss utredning. Landsfogden i Norrbottens län
förordade — med instämmande av ett flertal polischefer — ett modifierat
Luleå-alternativ. Länsstyrelsen fann sig kunna godtaga såväl utredningens
som landsfogdens Luleå-förslag.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956
Enligt detta senare förslag — i det följande benämnt alternativ IV —
skulle en statlig, från de kommunala poliskårerna helt fristående kår med
Luleå som basort sörja för de särskilda polisuppgifterna inom länet med bevakning
av skyddsområdena samt gräns- och främlingskontrollen. Kåren
borde, liksom nu är fallet med skyddsområdespolisen i Kalix, stå direkt under
landsfogdens befäl. Den för länet avsedda stödorganisationen (nuvarande
statspolisavdelningen i Luleå) skulle därvid, med bibehållande av
nuvarande numerär och hävdvunnen uppdelning på kriminal- och ordningspolis,
såsom ett »rörligt kommando» ingå i den statliga kåren och
direkt ledas av landsfogden. Såsom medhjälpare åt landsfogden skulle vid
kåren finnas en befattningshavare, lämpligen kallad polisintendent, med
samma tjänsteställning och lönegradsplacering som biträdande landsfogde.
Kåren skulle själv ha att svara för sin rekrytering, varigenom de för Luleå
stad speciella rekryteringssvårigheterna skulle försvinna. Förslaget ansågs
innebära, att en enhetlig polisorganisation med klara befälslinjer och klart
angiven ansvarsfördelning erhölles inom länet. Det ansågs därjämte medföra
de bästa förutsättningarna för samarbete genom en polisiär myndighet
mellan å ena sidan polispersonalen och å andra sidan militärmyndigheterna
och tullverket. Liksom enligt alternativ III skulle Bodens stad själv svara
för den reguljära polisverksamheten inom staden. Till skillnad från nämnda
alternativ skulle detta gälla även för Luleå stad. Staden skulle dock befrias
från skyldigheten att hålla statspolis.
Med hänsyn till den kritik, som sålunda framförts mot ett genomförande
av utredningens förslag, uttalade jag i proposition nr 84 till 1955 års riksdag
angående anslag för budgetåret 1955/56 till poliskåren i Boden in. in., att
detsamma enligt min mening ej då borde läggas till grund för proposition
i ämnet. Frågan borde göras till föremål för fortsatt utredning. Härvid syntes
det av landsfogden i Norrbottens län framlagda, av länsstyrelsen understödda
förslaget böra närmare övervägas. Oberoende av vilken lösning som
valdes, borde förhandlingar i frågan upptagas med representanter för Bodens
stad. Därest det i anslutning till dessa förhandlingar skulle anses påkallat,
borde det få ankomma på Kungl. Maj :t att uppsäga det gällande avtalet mellan
Kronan och staden. Den fortsatta utredningen borde bedrivas i sådan
takt, att åtminstone ett principförslag till ny organisation av polisväsendet
inom de berörda delarna av Norrbottens län kunde underställas 1956 års
riksdag. Mot vad sålunda anförts uttalade riksdagen icke någon erinran.
Den 6 maj 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt polisväsendets organisationsnämnd
att i samråd med av chefen för inrikesdepartementet förordnade sakkunniga
skyndsamt ytterligare utreda frågan om polisväsendets organisation
i de berörda delarna av Norrbottens län. Den 18 juli 1955 tillkallade
jag som sakkunniga dåvarande byråchefen i inrikesdepartementet, nuvarande
ledamoten av lagberedningen A. O. R. Brunnberg, statskommissarien
B. Kull och statspolisintendenten G. Å. L. Thulin. Efter slutfört uppdrag har
6
Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
organisationsnämnden den 12 december 1955 avlämnat betänkande med
förslag angående polisväsendets organisation inom Bodens och Kalix skyddsområden
samt gränstrakterna mot Finland.
II. Polisväsendets organisationsnämnds betänkande
A. Utredningsarbetets bedrivande, den nuvarande organisationen m. m.
Utredningsarbetets bedrivande. För att få underlag för sin bedömning av
den föreliggande organisationsfrågan bär organisationsnämnden, fördelad
på ett antal arbetsgrupper, bedrivit studier och företagit vissa undersökningar
inom samtliga av utredningen berörda polisdistrikt utom Karesuando.
I samband med undersökningarna har kontakt tagits med varje av
utredningen berörd kommun, huvudsakligen för erhållande av uppgifter
om och synpunkter på kostnaderna för polisväsendet inom polisdistrikten.
Organisationsnämnden har enligt erhållet uppdrag fört förhandlingar med
representanter för Bodens stad beträffande det år 1942 ingångna avtalet
mellan Kronan och staden angående Kronans övertagande av stadens polisväsende
m. m.
Polisväsendets organisation. Polisväsendet inom Bodens och Kalix skyddsområden
samt inom området närmast landgränsen mot Finland företer
f. n., från flera synpunkter sett, en heterogen bild. Förutom de vanliga
kommunala poliskårerna i städerna Luleå (med statspolisavdelning) och
Haparanda samt på landsbygden finnes dels den i oktober 1942 upprättade,
helt statliga poliskåren i Boden för reguljär polisverksamhet inom Bodens
stad samt bevakning och främlingskontroll inom Bodens skyddsområde, dels
den statliga, direkt under länsstyrelsen i Norrbottens län lydande skyddsområdespolisen
i Kalix skyddsområde, vilken tillkom i april 1948 såsom ett
provisorium, sedan bevakningen genom militär personal inom skyddsområdet
upphört. Slutligen har från statspolisavdelningen i Luleå, huvudsakligen
för kontroll av främlingstrafiken vid gränsen mot Finland, personal avdelats
för tjänstgöring inom vissa landsfiskalsdistrikt i Tornedalen. Denna
personal har fördelats på tre patruller, stationerade i Haparanda, Övertorneå
resp. Paj ala.
Detaljerna i polisväsendets organisation inom områdena ifråga framgår
av uppgjord tablå (Bilaga A). Som synes av tablån utgör det sammanlagda
antalet polismanstjänster och arvodesbefattningar för polismän i områdena
215, inberäknat samtliga tjänster och befattningar inom Råneå och
Överluleå-Edefors polisdistrikt samt Överkalix polisdistrikt, vilka endast
till vissa delar ingår i Bodens resp. Kalix skyddsområde.
I fråga om de aktuella organisations- och arbetsförhållandena i övrigt
inom berörda områden har organisationsnämnden hänvisat till den redo
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1956
görelse härför, som lämnats i polisutredningens betänkande. I denna redogörelse
anfördes bl. a. följande.
Den statliga poliskåren i Boden är — under landsfiskalen
som chef — organiserad på Ire avdelningar, nämligen en kriminalavdelning
om två rotlar, eu ordningsavdelning och en bevakningsavdelning. Kriminalavdelningen
(kriminalavdelning I) verkställer spaning och utredning angående
dels inom Bodens stad begångna brott, dels ock inom övriga delar av
Bodens skyddsområde begångna brott av beskaffenhet att fråga om ansvar
därför skall handläggas som militärt mål, allt såvitt utredningen icke enligt
den militära rättegångslagen skall ombesörjas av militär myndighet. Kriminalavdelningen
(kriminalavdelning II) utför främlingskontroll och underrättelsetjänst
inom hela skyddsområdet. Det åligger dessutom kriminalavdelningen
att biträda vid brottsutredningar inom Överluleå landsfiskalsdistrikt
enligt samma grunder, som gäller för statspolisens verksamhet.
Ordningsavdelningen ombesörjer ordningshållning inom Bodens stad och
utredningar rörande inom staden begångna ordningsförseelser samt vakthållning
på polisens station. Bevakningsavdelningen fullgör bevakningstjänst och
i samband därmed ordningshållning inom skyddsområdet utanför Bodens
stad, därvid avdelningen särskilt skall söka hindra att befästningsanläggningarna
obehörigen utforskas samt att skada tillfogas försvarsväsendets
egendom. Personal ur kåren skall kunna tagas i anspråk utanför polisdistriktet
i likhet med statspolis. För samarbetet mellan polischefen och
kommendanten i Boden i fråga om den del av polisverksamheten, som avser
militära förhållanden, beordrar kommendanten en officer av lägst kaptens
grad ur Bodens garnison att utan särskild ersättning vara militärassistent
hos polischefen. F. n. tjänstgör adjutanten hos kommendanten jämväl som
militärassistent.
Den statliga polisen i Kalix skyddsområde, fördelad på
tre patruller, en i Kalix, en i Morjärv och en i Överkalix, fullgör huvudsakligen
främlingskontroll samt bevakning, vilken senare i första hand avser
förhindrande av skadegörelse på försvarets egendom och obehörigt utforskande
av befästningsanläggningarna. Bevakningen fullgöres under patrullresor.
Därvid skall i den mån så kan ske jämväl uppmärksamhet ägnas
åt sådana arbetsuppgifter, som i allmänhet ankommer på statspolisens ordningsavdelningar.
Försvarsområdesbefälhavaren anvisar de arbetsuppgifter,
som påkallas ur militära synpunkter.
Luleå stad. Poliskåren i staden är fördelad på dels den för tjänstgöring
inom staden avsedda polispersonalen, dels ock statspolisavdelningen.
Den för tjänstgöring inom staden avsedda polisen — organiserad på en kriminalavdelning
och en ordningsavdelning — fullgör reguljär polistjänst
inom staden. Statspolisavdelningen fullgör de arbetsuppgifter, som åvilar
st åt spol isavdelningarna i allmänhet. Bevakningen av den nytillkomna delen
av Bodens skyddsområde, omfattande Luleå stad samt Nederluleå socken
m. in., är ordnad efter provisoriska linjer. Den särskilda polistjänsten inom
nämnda område fullgöres till övervägande delen av poliskåren i Boden. I
fråga om bevakningen av vägarna och främlingskontrollen lämnas visst
bistånd av de lokala polisorganen. Utlänningskontrollen å fartyg i Luleå
hamn sker med biträde av tullförvaltningspersonal. Statspolisens ordningsavdelning
biträder vid sina patrullresor inom skyddsområdet i någon mån
med bevakningen, vilken åligger poliskåren i Boden.
Stats polispatrullerna i Tornedalen är huvudsakligen av -
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1956
sedda för främlingskontroll i samarbete med de lokala polisorganen i gränstrakterna
mot Finland samt tullverkets kust- och gränsbevakningspersonal.
Patrullerna skall därutöver fullgöra på statspolis i allmänhet ankommande
uppgifter.
Tullväsendets organisation. Med hänsyn till det livliga samarbete, som
f. n. äger och måste äga rum mellan polis- och tullpersonal inom berörda
delar av Norrbottens län, synes tullväsendets organisation inom områdena
ifråga böra något beröras.
Vid lokaltullförvaltningen (tullkamrarna i Luleå och Haparanda samt
tullstationen i Nederkalix) finnes 47 tullmanstjänster, vid kustbevakningen
(Luleå kusttullmästarområde) 12 tullmanstjänster, fördelade på 2 kustposteringar
och 3 bevakningspatruller, samt vid gränsbevakningen (Haparanda
gränsdistrikt, bestående av Haparanda, Karungi, övertorneå, Pello,
Pajala och Muodoslompolo gränstullmästarområden) tillhopa 131 tullmanstjänster,
fördelade på 15 gränsposteringar och 42 bevakningspatruller.
Nyligen har slutförts en utredning angående organisationen av gränsbevakningen
inom Haparanda gränsdistrikt. Det på grundval av denna utredning
framlagda förslaget innebär dock ej någon förändring av den nuvarande
gränsbevakningens allmänna struktur. Den s. k. spridda posteringsorganisationen
kommer sålunda att bibehållas. Förslaget innebär i
stort sett endast vissa förskjutningar i fråga om bemanningen vid de olika
gränsposteringarna. Därest förslaget genomföres, kommer det totala antalet
tullmanstjänster inom Haparanda gränsdistrikt att minska från 131
till 127.
I fråga om kust- och gränsövervakningen samt samarbetet
mellan polispersonalen och tullverkets personal har polisutredningen anfört
bl. a. följande.
Den samverkan mellan flera personalgrupper, som är nödvändig vid fullgörande
inom rikets kust- och gränstrakter av vissa uppgifter, vilka principiellt
är av polisiär natur, regleras genom kungörelsen den 20 oktober
1944 (SFS nr 722) om övervakande av samfärdseln över rikets gränser i
krig eller krigsfara (gränsövervakningskungörelsen) som, med viss ändring,
fortfarande är gällande. Nämnda övervakande ankommer på polis-, passkontroll-
och tullpersonal samt militär personal (gränsövervakningspersonalen).
Gränsövervakningen omfattar ej endast kontroll över efterlevnaden
av de författningar, som reglerar in- och utresa till och från riket samt inoch
utförsel av gods och valuta, utan även verksamhet till skydd för rikets
säkerhet. Samarbetet mellan polispersonalen samt tullverkets personal har
i praktiken utbyggts i överensstämmelse härmed. En uppdelning av arbetsuPPgifterna
mellan polis- och tullpersonal och en reglerad samordning av
dessa personalgruppers verksamhet i fråga om gränsövervakningsuppgifter
saknas emellertid. Samarbetsviljan har dock hos båda personalgrupperna
varit god. Beträffande passkontrollverksamheten samt övervakningen av
persontrafiken över gränserna i övrigt inom ifrågavarande delar av Norrbottens
län gäller följande.
I Luleå och Haparanda omhänderhas övervakningen av persontrafiken av
9
Kiingl. Maj. ts proposition nr 11b år 1956
den lokala polismyndigheten. I Luleå biträder personal vid tullkammaren
med övervakning av den persontrafik till och från utlandet, som äger rum
sjöledes. I Haparanda är en tullförvaltare förordnad till biträdande passkontrollföreståndare
och kontrollen utföres av tullbevakningspersonalen vid
tullkammaren. Övervakningen av persontrafiken över gränsen mot Finland
ombesörjes i huvudsak av tullverkets gränsbevakningspersonal i Haparanda
gränsdistrikt. Kontrollen av utlänningar, som uppehåller sig å svenskt område
i gränstrakterna mot Finland, ombesörjes av de i Tornedalen stationerade
statspolispatrullerna samt ortspolisen och tullverkets gränsbevakningspersonal
gemensamt. I verksamheten till skydd mot de landsskadliga brotten
inom ifrågavarande gränstrakter samverkar statspolisen i Luleå, statspolispatrullerna
i Tornedalen, den lokala polisen samt tullverkets kust- och
gränsbevakning. Ledningen av tullpersonalens polisverksamhet utövas av
landsfogden i samråd med tullverkets gränschef. Skriftlig organisationsplan
enligt gränsövervakningskungörelsen är icke uppgjord i avvaktan på nu
ifrågavarande utredningar om polisväsendets organisation.
B. Allmänna synpunkter
1. Den nuvarande polisorganisationens brister m. m. Polisutredningen
har i kap. 6 i sitt betänkande närmare redogjort för de brister, som vidlåder
den nuvarande polisorganisationen inom berörda områden. De konstaterade
bristerna kan i stort sett sammanfattas sålunda:
a) polisväsendets organisation är oenhetlig i vad avser anställnings-, befälsoch
tjänstgöringsförhållanden;
b) olika poliskårer med delvis samma arbetsuppgifter är verksamma inom
samma territoriella områden; inom ramen för gällande organisation har
fullgod samordning icke kunnat åvägabringas vare sig ifråga om polisarbetet
eller den medverkan befattningshavare i tullverket skall lämna
vid lösandet av vissa polisuppgifter, vilket haft till följd att dubbelarbete
i viss utsträckning förekommer;
c) tillräckliga föreskrifter för tullpersonalens medverkan vid polisuppgifter
finns icke;
d) statspolisavdelningen i Luleå har bestämts till sådan storlek, att svårigheterna
för Luleå stad att sörja för polisverksamhetens behöriga upprätthållande
blivit så stora, att de påkallar särskilda åtgärder; rekryteringsunderlaget
för statspolisavdelningen är för litet, varför utbildningen
av personal jämväl för statspolisavdelningens behov är ekonomiskt
betungande för staden;
e) vid den provisoriskt organiserade, statliga poliskåren i Kalix skyddsområde
föreligger svårigheter att rekrytera och behålla personal, främst
därför att nuvarande anställningsförhållanden icke bereder personalen
tillräcklig trygghet samt befordringsutsikterna vid kåren är obetydliga;
f) kostnaderna för Haparanda stads polisväsende har på grund av stadens
karaktär av gränsstad blivit alltför betungande för staden.
Organisationsnämnden konstaterar i likhet med polisutredningen, att förhållandena
på polisväsendets område i här berörda delar av Norrbottens
län icke är helt tillfredsställande. Det betonas emellertid, att de organisatoriska
bristerna icke är av så allvarlig art, att de i högre grad påverkat
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
polisverksamhetens effektiva fullgörande. Med hänsyn härtill bör det vara
möjligt att, oavsett på vilket sätt frågan i övrigt om polisväsendets organisation
inom områdena löses, genomföra åtgärder, som bidrager till att främja
polisarbetet. Med utgångspunkt från polisutredningens förslag till sådana
åtgärder har organisationsnämnden därför förordat a) sammanslagning av
Bodens och Överluleå resp. Nederkalix och Töre landsfiskalsdistrikt, b) decentralisering
av polisbevakningen av militära anläggningar och förråd
samt främlingskontrollen så, att varje lokal polischef inom sitt distrikt får
ansvaret för dessa arbetsuppgifter och c) reglering genom uppgjorda planer
för varje polischefsdistrikt av dels den särskilda polisverksamheten inom
skyddsområden och gränstrakter, dels ock tullpersonalens i kust- och gränsdistrikten
medverkan vid den särskilda polisverksamhetens, i synnerhet
trämlingskontrollens, fullgörande. Med hänsyn till samordningskravet synes
i dessa tjänstgöringsplaner böra anges samtlig polis- och tullpersonals
inom vederbörande distrikt medverkan vid främlingskontroll, trafikövervakning
och annan på ordningsstatspolisen ankommande verksamhet. Vid
utarbetandet av planerna synes vidare böra eftersträvas en utvidgning av
tullpersonalens medverkan vid främlingskontrollen till att omfatta ej endast
rapportering utan jämväl verkställande av vissa enklare utredningar.
i detta sammanhang framhåller organisationsnämnden som sin uppfattning,
att tullpersonalen för sin skyldighet alt biträda vid gränsövervakningen
icke hör uppbära särskild ersättning. Nämnden anser, att denna
skyldighet bör ingå i vederbörande personals ordinarie arbetsuppgifter.
Organisationsnämnden föreslår vidare — med hänsyn till de avsevärda
fördelar som därav vinnes i fråga om bättre utnyttjande och disponerande
av polispersonalen — att vederbörande statliga och kommunala myndigheter
samverkar för att genom sammanslagning inom det till bildande föreslagna
Nederkalix-Töre landsfiskalsdistrikt samt inom Haparanda och Pajala
landsfiskalsdistrikt av nuvarande polisdistrikten till nya, med vederbörande
åklagardistrikt sammanfallande enheter åstadkomma en mera rationell
polisdistriktsindelning.
Genom dessa — på Kungl. Maj :t och vederbörande statliga och kommunala
myndigheter ankommande — åtgärder torde ernås avsevärda förbättringar
i den nuvarande polisorganisationens effektivitet.
2. Krav på organisationsenheternas allmänna struktur. En decentralisering
av den särskilda polisverksamheten, varigenom varje lokal polischef
kommer att ansvara för all polisverksamhet inom det egna polischefsdistriktet,
kommer självfallet att innebära, att riskerna för dubbelarbete vad
gäller den polischefen direkt underställda personalen elimineras. En sådan
decentralisering, vilken jämväl innebär, att all den personal, som avses för
tjänstgöring inom ett och samma polischefsdistrikt, ställes under polischefens
befäl, bör därför genomföras.
Enligt organisationsnämndens uppfattning torde det emellertid knappast
11
Kungl. Mcij:ts proposition nr lli år 1956
kunna råda något tvivel om att det för arbetet inom polischefsdistrikten
(polisdistrikten) är lyckligast, om all personal inom varje distrikt gemensamt
bildar ett arbetslag och lar arbeta under samma allmänna betingelser,
erhåller samma utrustning, samma huvudman och samma rent tjänstemässiga
möjligheter m. m. En annan ordning torde, i varje fall om samtlig personal
i distriktet har arbetsuppgifter av i stort sett samma allmänna karaktär,
förr eller senare leda till dualism.
Avsteg från regeln om absolut enhetlighet vad angår polispersonalens
inom ett och samma polisdistrikt anställningsförhållanden och övriga villkor
bör göras endast i sådana polisdistrikt inom Bodens och Kalix skyddsområden,
där den särskilda polisverksamheten till väsentlig del innefattar
bevakning av militära anläggningar och förråd. Denna bevakning, som har
beröringspunkter närmast med vakthållningsverksamhet, synes visserligen
böra samordnas med den egentliga polisverksamheten men ändock i visst
avseende avgränsas från denna, främst på grund av att den regleras av rent
militära önskemål. Av de yttranden, som olika militärmyndigheter avgivit
över polisutredningens betänkande, framgår, att dessa myndigheter helt
delar denna uppfattning. Det bör i detta sammanhang jämväl framhållas,
att främlingskontrollen inom skyddsområdena avser en säkerhetstjänst,
som sträcker sig längre än den utlänningskontroll, som i allmänhet åvilar
polisen. Nu nämnda förhållanden kräver i och för sig, från såväl vederbörande
polischefers som polispersonals sida, en arbetsteknik vad angår samråd,
rapportgivning, tjänstgöringens ordnande och anpassning efter militära
önskemål etc., som i viss män avviker från den, som tillämpas vid utövningen
av den egentliga polisverksamheten. Av denna anledning har
organisationsnämnden funnit sig kunna beträffande polisdistrikt, där bevakning
av militära anläggningar och förråd skall ingå i arbetsuppgifterna
för polispersonal, förorda en tjänstgöringsplacering av arbetsgrupper ur
annan polisorganisation.
Beträffande övriga distrikt, d. v. s. sådana, där den särskilda polisverksamheten
innehåller endast moment hänförliga till polisverksamhet i egentlig
mening, har organisationsnämnden efter noggranna överväganden funnit
sig icke kunna föreslå avsteg från principen, att samtliga polismän bör i
alla avseenden vara underkastade samma villkor. Detta ställningstagande
har i hög grad påverkats av det förhållandet, att skyddsområdenas (befästningsområdenas)
antal och utsträckning enligt skyddsområdeskungörelsen
den 21 oktober 1955 kan komma att växla från tid till annan. Denna omständighet
kräver, i högre grad än vad som gäller i gränstrakterna, där
numerären av tullpersonalen i första hand utgör regleringsfaktorn, att
möjligheterna till en mera elastisk personaldisponering ägnas uppmärksamhet.
Det förtjänar enligt organisationsnämnden i detta sammanhang
särskilt framhållas, att frågan om utsträckningen i varje fall av Bodens
skyddsområde f. n. är föremål för prövning.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1956
3. Polisväsendets ledning. Den oenhetlighet i befälshänseende, som f. n.
präglar polisväsendet inom Bodens och Kalix skyddsområden samt gränstrakterna
mot Finland, är främst tillfinnandes på polischefsplanet. En genomförd
decentralisering av den särskilda polisverksamheten kommer att
skapa klarare befälslinjer och underlätta landsfogdens ledning. Vad särskilt
angår den sistnämnda torde ett genomförande av någotdera av förslagsalternativen
I—IV icke komma att innebära någon ändring i jämförelse
med nu rådande förhållanden. Visserligen skall f. n. exempelvis kommendanten
i Bodens lastning direkt till polischefen i Boden enligt gällande
föreskrifter lämna uppgifter om de delar av skyddsområdet, där polisbevakning
bör äga rum, samt angiva vilka önskemål i övrigt, som från militär
synpunkt sett föreligger beträffande poliskårens användning inom
skyddsområdet. Då emellertid poliskåren är underställd landsfogden och
lyder under länsstyrelsen i dess egenskap av högsta polismyndighet i länet,
har landsfogden icke endast möjlighet utan i förekommande fall jämväl
skyldighet att medverka vid planläggningen av kårens allmänna användning
samt reglera erforderlig samrådsverksamhet. Enahanda torde förhållandena
vara inom de territoriella områden i övrigt, där olika poliskårer
är verksamma. Detta synes böra framhållas, eftersom de organisationsformer,
som enligt alternativen I—IV förutsättes skola finnas, eller som organisationsnämnden
föreslagit, i sak icke innebär, alt karaktären med avseende
på befogenheter in. m. av landsfogdens ledning förändras men väl att
denna ledning genom klarare befälslinjer underlättas.
4. Samarbete med militära mgndigheter. En enhetlig ledning — innebärande
bl. a. lämplig kontakt med de militära myndigheterna genom en
polisiär myndighet — kan ej erhållas utan att samtidigt vissa nackdelar
kan komma att uppstå. Detta sammanhänger med att den praxis, som nu
utvecklats och tillämpas ifråga om bl. a. verksamheten inom skyddsområdena
i Norrbottens län och som innebär att militär myndighet i rutinärenden
behöver ta kontakt endast med polismyndighet på den egna stationeringsorten,
icke kan, om man vill vinna klara befälslinjer inom polisorganisationen,
längre tillämpas med mindre särskilda instruktioner om samarbete
och samråd mellan berörda polischefer utfärdas.
Av vad som härom anförts av de berörda militära myndigheterna i yttranden
över polisutredningens förslag, måste anses framgå, att en polisorganisation,
som fyller anspråk på en klar ansvarsfördelning samt absolut
enhetlig ledning inom alla befälsinstanser, f. n. icke kan erhållas i
skyddsområdena i Norrbottens län, med mindre visst avkall göres i fråga
om den genom praxis utbildade enkelheten och direktkontakterna vid handläggningen
av vissa löpande, rutinmässiga skyddsområdesuppgifter, t. ex.
vistelsetillståndsärendena. Det torde emellertid böra ankomma på landsfogden
i länet att genom anvisningar om samråd och om lämpliga rutiner,
innebärande exempelvis direkt kommunikation mellan polischefer och mi
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956
litär myndighet, så långt möjligt och utan att rubba den avsedda enhetligheten
i fråga om befäls- och ansvarsfördelning förenkla handläggningen
av tillståndsärendena.
5. Synpunkter på frågan om kommunalt eller statligt anställd polis. I sina
yttranden över polisutredningens betänkande har flera remissinstanser hävdat,
att den mest rationella lösningen av den föreliggande organisationsfrågan
vore, att polisväsendet i Bodens och Kalix skyddsområden samt
gränstrakterna mot Finland helt förstatligades. Flera sådana lösningar har
nu ingående prövats.
Organisationsnämnden förklarar sig dela den från flera håll i samband
med utredningsarbetet framförda uppfattningen, att organisatoriska problem
av den art, som här föreligger och som föranlett bl. a. organisationsnämndens
utredning, enklare skulle ha lösts, därest landets polisväsende
hade varit förstatligat. Nämndens uppdrag har emellertid omfattat endast
vissa delar av Norrbottens län. Nämnden har därför haft att söka bedöma
fördelarna och nackdelarna av ett förstatligande — helt eller delvis
endast såvitt gäller de av utredningen direkt berörda poliskårerna. Bedömningen
har skett med den allmänna grundsynen dels att törutsättningarna
för en god organisation i första hand är enkla och klara befälslinjer samt
preciserad ansvarsfördelning, dels att dessa förutsättningar bör skapas
snabbt och med så enkla medel som möjligt, dels att en lösning av problemen
nu icke bör ske på ett sådant sätt, att den kommande utvecklingen
av polisväsendet, oberoende av vilken riktning denna än kan taga,
störes eller låses.
Nämnden har icke hyst någon tvekan inför att i förekommande fall föreslå
organisationsformer innebärande avsteg från vad som tillämpas inom
landet i övrigt. Det har för nämnden också framstått såsom naturligt, att
staten på ett eller annat sätt och kraftigare än f. n. bör ekonomiskt stödja
de kommuner i Norrbottens län, inom vilka den särskilda polisverksamheten
är av större omfattning än vad som kan anses normalt.
Om synpunkterna på frågan om kommunalt eller statligt anställd polis
inom de av utredningen direkt berörda områdena anför nämnden bl. a.
följande.
Ett förstatligande av samtliga eller vissa nu kommunala poliskårer inom
de berörda delarna av Norrbottens län inom ramen för gällande regler för
polisväsendets allmänna organisation kan komma att innebära vissa organisatoriska
fördelar, hl. a. ifråga om polisens mobilitet. Full effekt av en
sådan åtgärd och främst av den därigenom ökade mobiliteten synes emellertid
knappast kunna utvinnas, med mindre nyssnämnda regler först i
viss mån ändras (ändrad indelning i polischefsdistrikt, nya generella regler
för utnyttjande av personalen utanför polisdistriktsgränserna samt ny
teknik i fråga om personaldisponeringen överhuvudtaget, bestämmelser om
reservpersonalkadrar för tillgodoseende av vikariebehov etc.). Att med bibehållande
av nuvarande distriktsorganisation med var för sig åtskilda organisationsenheter
inom åtminstone i vissa fall geografiskt sett relativt
14
Kungl. Mnj:ts proposition nr 114 år 1956
små områden bygga upp en statlig polisorganisation torde näppeligen innebära
sådan effektivitetsökning inom de enskilda distrikten, vilken icke
skulle kunna erhållas på annat sätt och inom ramen för nu gällande polislagstiftning.
Nämndens uppdrag har icke omfattat hela polisväsendet i Norrbottens
län. Då full effekt av ett förstatligat polisväsende knappast kan utvinnas
med mindre området, där statligt anställd polis skall finnas, blir relativt
stort, synes det enligt nämndens mening, även om polisdistriktsindelning
och arbetsfördelning inom dessa områden skulle kunna lämpligt anpassas
till en statlig organisationsform, mindre välbetänkt att i Norrbottens län
separat förstatliga polisväsendet inom de delar av länet, som beröres av
föreliggande utredning. För den högsta polismyndigheten i länet, nämligen
länsstyrelsen, skulle det säkerligen innebära avsevärda nackdelar att arbeta
med olika former för polisväsendet. Det synes verklighetsfrämmande
att tänka sig en helstatlig polisorganisation inom de av utredningen berörda
områdena, medan polisväsendet i övriga delar av Norrbottens län,
där antalet polismanstjänster är i minoritet, fortfarande skulle bibehållas
vid kommunalt huvudmannaskap.
De omständigheter som föranlett upprättandet av den statliga poliskåren
i Boden och en statlig poliskår för skyddsområdesuppgifter i Kalix skyddsområde
torde kunna betecknas såsom speciella. Poliskårerna tas till större
delen resp. helt i anspråk för arbetsuppgifter, som antingen i första hand
är av militär natur eller också av militära skäl avser en säkerhetstjänst,
som sträcker sig längre än den utlänningskontroll, som i allmänhet åvilar
polisen. För de speciella arbetsuppgifterna anlitas personal, som på grund
av avsaknaden av dylika uppgifter utom de aktuella polisdistrikten icke
är avsedd att eller behöver disponeras för motsvarande uppgifter inom andra
områden. Den nuvarande polisorganisationen i Boden kan såsom sådan
ej anses vara behäftad med några egentliga brister. Den får tvärtom sägas
vara fast ledd och fungera bra. Den bör därför ej raseras, förutsatt att
statsverket från Bodens stad för sina bestyr med stadens polisväsende
verkligen erhåller den ersättning, som svarar mot vad staden skolat utgiva
för ett efter dennas storlek avpassat eget polisväsende.
Alternativ IV innebär, att den del av den till bildande föreslagna statliga
poliskåren, som skall stationeras i Luleå, d. v. s. den nuvarande statspolisavdelningen
minskad med statspolispatrullerna i Tornedalen, kommer
att omfatta ett 50-tal polismän. Arbetsuppgifterna vid denna del av kåren
kommer på intet sätt att skilja sig från dem, som i allmänhet åvilar statspolisavdelningarna
i landet i övrigt. Med bortseende från de särskilda skäl,
som enligt alternativ IV ansetts föreligga för eif förstatligande av den nuvarande
statspolisavdelningen i Luleå, har organisationsnämnden icke kunnat
finna, att ett förstatligande av nämnda avdelning skulle framstå såsom
mera angeläget än ett förstatligande av övriga statspolisavdelningar i landet.
Nämnden uttalar sammanfattningsvis följande.
Vid sin bedömning av samtliga de skäl, som talar för ett förstatligande
av vissa nu kommunala poliskårer eller delar av dylika i de här aktuella
områdena har organisationsnämnden funnit, att praktiskt taget alla dessa
skäl fastän mindre accentuerade kan anföras för ett förstatligande av polisväsendet
i hela riket. Även om organisationsnämnden icke vill bestrida, att
en helstatlig organisationsform, uppbyggd under de förutsättningar, som
tidigare antytts, möjligen skulle innebära en lycklig lösning av den här
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956
föreliggande organisationsfrågan har organisationsnämnden kommit till
den bestämda uppfattningen, att alla de tekniskt-administrativa problem,
som kommer att uppstå i samband med övergången för viss eller vissa eller
delar av poliskårer till statlig organisationsform, är av sådan storleksordning,
att skälen för en dylik partiell övergång icke är tillräckligt bärande.
Bland dessa problem — vid första påseendet till synes enkla och oväsentliga
men i själva verket och från praktisk synpunkt sett svårbemästrade
— bör särskilt nämnas t. ex. det komplicerade ordnandet av pensionsfrågorna,
problem i samband med personalens övergång från statlig till kommunal
anställning och vice versa i en och samma karriärgang samt onödigt
ökad konkurrens mellan staten och kommunerna beträffande rekryteringspersonalen.
6. Speciella synpunkter på alternativ IV. Såsom ett av de mest vägande
skälen för ett förstatligande av den nuvarande statspolisavdelningen i Luleå
har anförts de svårigheter att sörja för statspolisavdelningens rekrytering
och vidmakthållande vid fastställd numerär, som numera uppkommit för
Luleå stad. Anledningen härtill är, att statspolisavdelningen i Luleå bestämts
till en sådan storlek, att densamma överstiger den för tjänstgöring
i staden avsedda polisstyrkan. Förekomsten av dessa olägenheter måste
oförbehållsamt vitsordas. Svårigheterna bör dock kunna elimineras utan
att åtgärden med ett förstatligande av statspolisavdelningen skall behöva
tillgripas. I detta hänseende anför nämnden följande.
På sätt i enlighet med förslag av 1953 års trafiksäkerhetsutredning skett
i fråga om den utökning av ordningsstatspolisen, som beslutats år 19o4, bör
rekryteringsbasen till statspolisen utvidgas till att omfatta också andra poliskårer,
främst inom länet, varifrån sökande till statspolisen antages till
ordinarie polismän i statspolisstaden och kommenderas till tjänstgöring vid
statspolisavdelningen. En dylik utvidgning av rekryteringsbasen har ansetts
generellt kunna tillämpas, i den mån svårighet för rekrytering av statspolisen
från det egna polisdistriktet föreligger. Härigenom och genom visst tilllägg
till bestämmelserna i kungörelsen angående stats- och reservpolisen,
innebärande undantag från statspolisstadens skyldighet att tillhandahålla
ersättare vid ledighet för statspolisman, är det enligt organisationsnämndens
mening möjligt att bereda Luleå stad sådan lindring i stadens skyldigheter
med avseende å statspolisavdelningen, att ett förstatligande av denna näppeligen
längre bör framstå såsom nödvändigt.
Vad angår Luleå stads olägenheter i fråga om utbildningskostnaderna för
statspolisavdelningen erinrar organisationsnämnden — liksom polisutredningen
— om att staten numera i princip svarar för utbildningskostnaden
för statspolisen i riket. Detta oaktat bär nämnden i sitt törslag till stödjande
av rekryteringen till poliskåren i Luleå och därmed indirekt till statspolisavdelningen
— förordat, att tre rekryteringstjänster vid poliskåren bekostas
av statsmedel.
Alternativ IV förutsätter, atl den föreslagna statliga poliskåren själv
skall sörja för sin rekrytering, vilket synes innebära, att vid kåren måste
inrättas iönegradsplaeerade rekryteringstjänster liil erforderligt antal och
skapas någon form av utbildningsadministration. Viss risk torde emellertid
föreligga för att denna rekryteringspersonalens utbildning inom cn kår av
ifrågavarande struktur blir ensidig. Svårigheterna att inom kåren utbilda
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
goda kriminalpolismän är därjämte uppenbara. Enbart för att under kommenderingar
till statens polisskola hålla kåren något så när intakt, måste
densamma väsentligen utökas, antingen med ordinarie tjänster eller med
ytterligare rekryteringstjänster. Väljes det senare alternativet, torde visserligen
vikariebehovet kunna täckas, men det synes knappast råda tvivel om
att avdelningens etfektivitet därvid skulle komma att minska.
Nämnden uttalar slutligen beträffande alternativ IV följande.
Efter noggrann prövning av det framförda förslaget om bildandet av en
statlig poliskår, vars »kärna» skulle vara den nuvarande statspolisavdelningen
i Luleå, från vilken skulle detacheras grupper av polismän i samma
ordning, som föreslagits i polisutredningens alternativ III, har organisationsnämnden,
som ingalunda vill frånkänna förslaget vissa förtjänster, av skäl
som ovan anförts funnit sig icke kunna förorda dess genomförande. De fördelar,
som skulle ernås, därest förslaget genomfördes, uppväger enligt organisationsnämndens
uppfattning icke de allvarliga nackdelar, som vid en
praktisk tillämpning av detsamma kommer att uppstå.
Organisationsnämnden vill i detta sammanhang såsom sin uppfattning
särskilt framhålla, att organisationsförslag, t. ex. alternativ IV, syftande till
en delvis kommunalisering av den nuvarande statliga poliskåren i Boden
men samtidigt till en utvidgning utom Boden av området med statlig polis,
inom rimlig tid näppeligen torde kunna helt genomföras. Det synes nämligen
skäligt, att man vid tillsättandet av tjänster i eventuellt nytillskapade
statliga kårer i samband med genomförandet av ett dylikt förslag i första
hand bör tillse, att den personal vid den nuvarande statliga poliskåren i
Boden, som önskar kvarbliva i statlig anställning, skall få möjligheter att
söka transport till dylik anställning vid upprättad ny statlig kår. Organisationsnämnden
har den bestämda uppfattningen, att de vid en sådan ordning
uppkommande, för personal såväl som för polismyndigheter, osäkra
förhållandena icke skulle gagna polisväsendet i Norrbottens län.
C. Förhandlingar med Bodens stad
Enligt de för utredningen meddelade direktiven har organisationsnämnden
upptagit förhandlingar med Bodens stad rörande det år 1942 mellan Kronan
och staden ingångna avtalet angående Kronans övertagande av stadens polisväsende
m. m. Avskrift av avtalet fogas som bilaga till denna proposition
(Bilaga B).
Syftemålet med de upptagna förhandlingarna har i första hand varit att
få det kontanta belopp, som Bodens stad enligt avtalet årligen skall erlägga
till Kronan, bättre anpassat efter de verkliga kostnadsförhållandena än vad
som varit fallet under hela den tid, som avtalet hittills gällt. Därjämte har
nämnden för sin del hävdat, dels att hyresavräkningen rörande de lokaler
och andra utrymmen, som av Bodens stad ställes till förfogande för den statliga
poliskåren i Boden, borde ske på annat sätt än det hittills tillämpade,
dels att en klausul rörande uppsägning av 1942 års avtal borde tillkomma.
Ersättningsbeloppets storlek har reglerats enligt avtalet för tiden 1 oktober
1942—30 juni 1947, genom skiljedom den 10 december 1949 för tiden
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
1 juli 1947—30 juni 1952 och genom skiljedom den 3 juni 1954 för tiden
1 juli 1952—30 juni 1957. Enligt organisationsnämndens uppfattning har
avtalets andemening beträffande ersättningsbeloppets storlek i praktiken
aldrig kommit till uttryck. I 5 § avtalet föreskrives, att det kontanta belopp,
som staden skall erlägga till Kronan, skall bestämmas »med utgångspunkt
från vad staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat eget polisväsende».
Vid beloppets bestämmande skall hänsyn jämväl tas till stadens
bidrag i form av hyresfri upplåtelse av tjänstelokaler och garage samt
underhåll och uppvärmning av desamma ävensom yttre renhållning.
För bedömning av frågan om full anslutning till ovannämnda grundprinciper
i avtalet angående det kontanta ersättningsbeloppets bestämmande har
organisationsnämnden från tio städer av Bodens storleksordning i fråga
om invånarantal insamlat och analyserat erforderligt underlag, nämligen
dels uppgifter rörande antalet polismän med deltidstjänstgöring, deltidstjänstgöring
och säsonganställning den 1 juli 1942 resp. den 1 juli 1955,
dels uppgifter om beräknade kostnader för polisväsendet under år 1955.
Därjämte har nämnden från polischefen i Boden införskaffat uppgifter
rörande kostnadsförhållandena vid poliskåren därstädes för tiden januari—
november 1955.
Kontakter mellan en inom organisationsnämnden utsedd förhandlingsdelegation
och representanter för Bodens stad har ägt rum i form av flera
sammanträden. Efter förberedande diskussioner framlade nämndens representanter
ett förslag till ändringar i 1942 års avtal, vari fanns intagen en
uppsägningsklausul av följande lydelse:
»Såväl de efter detta avtal kvarstående bestämmelserna i 1942 års avtal
som föreskrifterna i detta avtal upphöra att gälla två år efter utgången av
det kalenderår, varunder från någondera sidan uppsägning skett.»
Införande av en klausul av denna lydelse kunde dock stadens representanter
icke under några förhållanden biträda, enär avtalet enligt deras uppfattning
vore ouppsägbart, vilket också Kronan ursprungligen skulle ha avsett,
eftersom uppsägningsklausul icke intagits i 1942 års avtal.
Nämndens representanter framlade sedermera ett omarbetat förslag till
ändringar i 1942 års avtal. Detta förslag biträddes av repx*esentanterna för
staden. Dessa och organisationsnämndens representanter har underskrivit
förslaget och förbundit sig att framlägga detsamma för respektive huvudmän.
Ändringsförslagets lydelse framgår av vid propositionen fogad bilaga
(Bilaga C).
Ändringsavtalet innebär i stort, att fördelningen mellan Kronan och Bodens
stad av hyreskostnaderna för de tjänstelokaler och garage in. in., som
disponeras av poliskåren i Boden, regleras genom att kostnaderna för Kronans
del fixerats. Det kontanta ersättningsbelopp, som Bodens stad årligen
skall ha att erlägga till Kronan, har genom ändringsavtalet anpassats dels
efter kostnadsutvecklingen vid poliskåren i Boden, dels efter folkmängds
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 11b
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
förändringarna i staden, varvid — i ungefärlig likhet med förhållandena i
städer av Bodens storleksordning — en polisman ansetts vara behövlig för
varje 800-tal invånare. För att erhålla överensstämmelse med anslagsredovisningen
i riksstaten anknytes ersättningsbeloppet till budgetår i stället för
kalenderår såsom hittills gällt. Genom ändringsavtalet har parterna icke
tagit ställning till frågan om uppsägbarheten av 1942 års avtal.
Tillämpningen av 2 § ändringsavtalet (avsedd att ersätta 5 och 6 §§ 1942
års avtal) rörande det årliga kontanta ersättningsbelopp, som Bodens stad
skall erlägga till Kronan, torde medföra, att beloppet kommer att öka med
ungefär 150 procent i förhållande till det belopp, som Bodens stad enligt
skiljedomen den 3 juni 1954 har att årligen inbetala till statsverket. Det
kontanta ersättningsbeloppet från Bodens stad har — med tillämpning av
nämnda skiljedom — i riksstaten för budgetåret 1955/56 upptagits till
110 000 kronor.
D. Organisationsnämndens förslag
1. Principförslag. Med hänvisning till de tidigare redovisade allmänna
synpunkterna finner organisationsnämnden sig icke kunna föreslå, att området
med statlig polis inom Norrbottens län f. n. utökas.
a) Polisorganisationen inom Bodens och Kalix
skyddsområden. De skäl av huvudsakligen militär natur, som på
sin tid föranledde upprättandet av statliga poliskårer i Bodens och Kalix
skyddsområden, synes fortfarande bärande. Nuvarande organisationsform
för dessa poliskårer bör därför bibehållas, dock med den ändringen att den
nuvarande skyddsområdespolisen i Kalix administrativt anslutes till den
statliga poliskåren i Boden, som i samband därmed namnförändras till
Norrbottens statliga poliskår. Ur Norrbottens statliga poliskår
med basort i Boden utplaceras för fullgörande av bevakning av militära anläggningar
och förråd samt av den av militära skäl inom skyddsområdena
mera än inom polisväsendet i övrigt utvecklade och speciella främlingskontrollen
arbetsgrupper av polismän i Nederluleå, det till bildande föreslagna
Nederkalix—Töre samt Överkalix landsfiskalsdistrikt. Arbetsgrupperna
underställes vederbörande landsfiskaler och bör av dessa, i den mån
arbetsuppgifterna enligt upprättade tjänstgöringsplaner så medger, kunna
anlitas jämväl för fullgörande av reguljär polisverksamhet inom vederbörliga
tjänstgöringsområden. För att bereda den personal, som avses för den särskilda
polisverksamheten, omväxling i arbetet samt för att över huvud taget
öka polismännens allmänna användbarhet bör, enligt vederbörande polischefers
bestämmande och genom särskilda alterneringsplaner, mellan denna
personal och personalen för reguljär polisverksamhet tjänstgöringsbyten
efter viss tid kunna ske, i Nederluleå landsfiskalsdistrikt och Kalix-området
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1956 19
dock endast i den män extra kostnader därigenom icke åsamkas de berörda
polisdistrikten.
Anställningsvillkor, lönegradsplacering m. m. för den nuvarande skyddsområdespolisen
i Kalix bör anknytas till vad som enligt polislönereglementet
och anslutande författningar skall gälla beträffande polispersonalen inom
en poliskår i allmänhet, i detta fall Norrbottens statliga poliskår.
Detalj förslagen beträffande antalet statligt anställda polismän inom Nederkalix—Töre
och Överkalix landsfiskalsdistrikt har uppbyggts så, att de
inom dessa distrikt stationerade arbetsgrupperna åtminstone under kortare
ledigbeter för vederbörande polismän icke skall behöva tillföras vikariepersonal
från basorten Boden. Det förutsättes vidare, att Nederluleå, Töre,
Nederkalix och Överkalix kommuner över huvud taget icke skall belastas
genom att behöva tillhandahålla sin egen löneplansanställda personal för
ersättning av personal (vikariat å tjänster) vid de statliga arbetsgrupperna.
Den statligt anställda personalen avses ej heller skola tas i anspråk för formellt
uppehållande av kommunala polismanstjänster. För erforderlig personalersättning
till de statliga arbetsgrupperna bör polischefen i Boden
svara, i den mån icke vederbörande polischef för uppehållande av obefordrade
tjänster i vanlig ordning kan mot fastställt arvode anskaffa ersättningspersonal
eller landsfogden i länet tillhandahåller polisrekryter.
b) Gränstrakterna mot Finland. Statspolisen är avsedd att
vara en rörlig stödorganisation för den kommunala polisen och skall enligt
hittills gällande principer i sin tjänstgöring icke vara bunden vid visst polisdistrikt.
Organisationsnämnden har, såsom tidigare framhållits, icke funnit
anledning föreligga för en ändring av statspolisens i Norrbottens län
status. De patruller ur statspolisen, som f. n. är stationerade på olika platser
i Tornedalen, föreslås dock skola utgå ur statspolisorganisationen. I princip
föreslås det antal tjänster, som f. n. uppehälles av polismän i nämnda
patruller, böra tillföras vederbörande polisdistrikt, varvid staten bör helt
svara för samtliga kostnader för den polispersonal, som förordnas å eller
uppehåller de nya kommunala tjänsterna, samt för alla de speciella anordningar,
som den särskilda polistjänsten i berörda polisdistrikt kräver, allt
i enlighet med bestämmelserna i 4 § samt 15 § 1 mom. första stycket polislagen.
Den personal, som anställes enligt 4 § polislagen, bör liksom föreslagits
beträffande de från Norrbottens statliga poliskår detacherade arbetsgrupperna,
i den mån arbetsuppgifterna enligt upprättade tjänstgöringsplaner
så medger, kunna anlitas jämväl för fullgörande av reguljär polisverksamhet
inom vederbörliga tjänstgöringsområden. Yad som i fråga om
tjänstebyten under vissa förutsättningar under a) ovan föreslagits bör gälla
jämväl inom sådana polisdistrikt i gränstrakterna, i vilka föreslås skola
finnas personal anställd enligt 4 § polislagen.
Organisationsnämnden erinrar i detta sammanhang om, dels att det beträffande
något polisdistrikt utmed landgränsen mot Norge redan tillämpas
20
Kungl. Majrts proposition nr 114 år 1956
den ordning med polispersonal anställd enligt 4 § polislagen, som här föreslagits,
dels att beräkning och rekvisition in. in. av statsbidrag avseende här
berörda kommuner näppeligen bör kompliceras genom det förhållandet, att
statens andel i kostnaderna för ifrågavarande polismän förändras eller att
vissa slag av faktiska kostnader kommer in i statsbidragsbilden.
2. Förslag till särskilda stödåtgärder. Under åberopande av vad som anförts
om Luleå stads svårigheter med avseende å personalförsörjningen till
statspolisavdelningen i Luleå föreslår organisationsnämnden i syfte att i
görligaste mån lätta sagda svårigheter, vissa avvikelser beträffande statspolisavdelningen
i Luleå från eljest gällande bestämmelser angående statspolisen.
3. Förslag angående polisledningen. Enligt polisutredningens alternativ
I och II borde en tjänst som biträdande landsfogde för huvudsakligen polisgöromål
inrättas i Norrbottens län. Enligt alternativ III ansågs skäl ej föreligga
för inrättande av en sådan tjänst. Alternativ IV förutsätter, att en
polisintendent blir chef för den föreslagna statliga poliskåren.
Statspolisintendenten har i sitt yttrande över polisutredningens betänkande
föreslagit, att vid statspolisavdelningen i Luleå måtte inrättas en
tjänst som biträdande polisintendent, å vilken skulle ankomma att upprätta
förslag till planer för den särskilda polisverksamheten i länet. Därvid skulle
vid ett genomförande av alternativ I — det av statspolisintendenten efter
alternativet med helförstatligande av polisväsendet inom de berörda områdena
i andra hand tillstyrkta alternativet — behov av den föreslagna biträdande
landsfogdetjänsten ej föreligga.
Riksåklagarämbetet har i yttrande över polisutredningens förslag framhållit,
att fara föreligger, att utvecklingen i Norrbotten går därhän, att högste
åklagaren i länet med hänsyn till polisgöromålen över huvud taget icke
kommer att kunna syssla med åklagarverksamheten. Tillfredsställande lösning
kan svårligen uppnås med mindre landsfogdetjänsten delas på två befattningshavare,
en landsfogde-polischef med biträde av antingen biträdande
landsfogden eller polismästaren i Luleå som länspolischef och en
landsfogde-statsåklagare för denna verksamhet. Därutöver erfordras ett tillräckligt
antal landsfogdeassistenter.
Organisationsnämnden — som erinrar om att landsfogdarnas behov av
kvalificerad biträdeshjälp upptagits till prövning på grundval av en av sakkunniga
inom inrikesdepartementet verkställd utredning (prop. nr 106
till 1955 års riksdag) -— är för sin del synnerligen tveksam, huruvida dess
förslag i och för sig bör föranleda inrättande — utöver vad nyssnämnda
utredning förutsatt — av någon ny tjänst vid landsfogdeexpeditionen. Frågan
om biträdeshjälp åt landsfogden föreslås därför böra upptagas till särskild
utredning, först sedan polisorganisationen i de berörda områdena definitivt
fastställts och under någon tid kunnat prövas. I samband med
denna utredning bör jämväl frågan om inrättande av en tjänst som biträ
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956
dande polisintendent vid statspolisavdelningen i Luleå upptagas till prövning,
eftersom denna fråga äger ett visst samband bl. a. med landsfogdeorganisationens
utformning. I avvaktan härpå synes den nu rådande ordningen
vid statspolisavdelningen — innebärande att avdelningens föreståndare
(poliskommissarie i Ca 25) innehar vikariatslöneförordnande å poliskommissarietjänst
i Ca 27 — utan olägenhet kunna fortfarande tillämpas.
Sedan resultatet av denna prövning föreligger, torde lönegradsplaceringen
för nämnda poliskommissariejänst kunna definitivt fastställas. Anordningen
bör dock icke föranleda, att under mellantiden eventuellt ledigblivna poliseller
kriminalkommissarietjänster i Ca 25 vid poliskåren (inkl. statspolisavdelningen)
icke återbesättes i vanlig ordning.
I fråga om den allmänna ledningen av polisverksamheten vid den föreslagna
polisorganisationen föreslås i tillämpliga delar böra gälla vad polisutredningen
i sitt betänkande härom föreslagit. Polisutredningen har därvid
uttalat bl. a. följande.
Ledningen av polisverksamheten utövas närmast under länsstyrelsen av
landsfogden såsom länspolischef samt under honom av vederbörande polischefer.
Den del av den statliga poliskåren, som utplaceras i landsfiskalsdistrikten,
lyder närmast under den lokale polischefen. I dessa distrikt kommer
sålunda att finnas såväl kommunalt som statligt anställda polismän.
Beträffande chefskapet över den statliga polispersonalen, tillsättning och
entledigande av befattningshavarna, dessas stationering å olika orter, skyldigheter
och disciplinära bestraffning bör bestämmelser intagas i kungörelse
angående den statliga poliskåren. Polisreglementets bestämmelser avses
skola gälla i tillämpliga delar. Lokal polischef bör äga disciplinär bestraffningsrätt
över den statliga polispersonal, som underställes honom. Har
polischef meddelat sådan polisman disciplinär bestraffning, skall han omedelbart
insända uppgift därom till polischefen i Boden. För polispersonal,
som från den statliga poliskåren stationeras i de särskilda landsfiskalsdistrikten
bör arbetsordning enligt 45 § polisreglementet utfärdas.
Organisationsnämnden föreslår slutligen, att militärassistent skall tjänstgöra
hos landsfogden i Norrbottens län i stället för hos landsfiskalen i Bodens
distrikt.
4. Förslag till detaljorganisation, personaluppsättning, arbetsfördelningsgrunder
m. m. Organisationsnämndens fullständiga förslag till polisväsendets
organisation inom de berörda områdena framgår av upprättad tablå,
vilken finnes fogad som bilaga till propositionen (Bilaga D).
I fråga om förslagen beträffande polismanstjänsters lönegradsplacering
har nämnden erinrat om att dessa förslag eventuellt måste överses och justeras
till följd av beslut på grund av förhandlingarna i polislönefrågan.
I vad de skall redovisas i denna proposition, innebär förslagen beträffande
de särskilda polisdistrikten följande.
a) Bodens och Kalix skyddsområden.
Boden. Den till Boden förlagda styrkan av Norrbottens statliga poliskår
minskas med 1 förste poliskonstapelstjänst i Ca 17, 1 poliskonstapelstjänst
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1956
i Ca 15 och 2 lönegradsplacerade rekryteringstjänster (Cf 11—Ce 13). De
indragna tjänsterna ersättes med 1 polisassistenttjänst i Ca 19, 1 förste poliskonstapelstjänst
i Ca 17 och 1 poliskonstapelstjänst i Ca 15, samtliga med
stationeringsort för innehavaren i Gammelstad (Nederluleå landsfiskalsdistrikt).
I stället för den återstående indragna tjänsten inrättas i Luleå
stads polisdistrikt en av statsmedel bekostad kriminalassistenttjänst i Ca 17.
Med hänsyn till föreskrifterna i tilläggsbestämmelserna till polislönereglementet
angående antalet polismanstjänster i 13 :e och lägre lönegrad bör
vid Bodenstyrkan av den statliga poliskåren, efter den föreslagna minskningen
av antalet tjänster, 2 rekryteringstjänster utbytas mot poliskonstapelstjänster,
1 i Ca 15 och 1 i Ca 13.
Personal vid statliga poliskåren med annan stationering än Boden redovisas
under vederbörande polisdistrikt. Här må endast nämnas, att antalet
tjänster vid de utanför Boden stationerade grupperna avvägts så, att dessa
grupper inom sig i viss utsträckning skall kunna sörja för erforderlig avlösning
vid semester och tjänstledighet för personalen.
Luleå stad. Under hänvisning till vad tidigare anförts angående inrättande
av särskilda, av staten bekostade, lönegradsplacerade rekryteringstjänster
föreslås, att i Luleå stads polisdistrikt inrättas 3 sådana tjänster,
vilkas innehavare anställes enligt 4 § polislagen. Statsverkets åtagande att
bekosta dessa tjänster bör dock begränsas till att avse endast med tjänsterna
förenade löne- och pensionskostnader.
Gällande avtal med bevakningspersonalen vid lokaltullförvaltningen i
Luleå angående medverkan vid gränsövervakningen bör ersättas med bestämmelser
i tjänstgöringsplan angående sådan medverkan. De nuvarande
arvodena för tullpersonalens medverkan i detta avseende bör därför bortfalla.
Staten bör vidare bestrida kostnaderna för den polismanstjänst i distriktet,
vars innehavare skall fullgöra särskild polisverksamhet. Eftersom denna
verksamhet, som f. n. fullgöres av en poliskonstapel i Ca 15, icke kommer
att omfatta annat än främlingskontroll — bevakningen av militära anläggningar
och förråd omedelbart innanför gränsen till Luleå stad torde lämpligast
böra ombesörjas av i Gammelstad stationerad personal ur den statliga
poliskåren — får det anses onödigt komplicerat att i Luleå stationera
en polisman ur denna kår. En mera praktisk lösning är därför, att Luleå
stad medgives statsbidrag för 1 polismanstjänst — kriminalassistent i
Ca 17 —, vars innehavare anställes enligt 4 § polislagen. Jämväl beträffande
denna tjänst bör statsverkets åtagande begränsas till att avse endast med
tjänsten förenade löne- och pensionskostnader. Vid ett genomförande av
denna anordning kan en poliskonstapelstjänst i Ca 15 vid Luleå stads poliskår
indragas.
Det tidigare berörda förslaget om ändrade grunder för placering av personal
vid statspolisavdelningen i Luleå innebär, att tjänsterna vid nämnda
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b är 1956
avdelning i personalstaten för Luleå stads polisdistrikt helt avgränsas.
Tjänsterna bör vid uppkommande vakanser eller vikariatslöneförordnanden
ledigförklaras enligt föreskrifterna i 22 § polisreglementet såsom tjänster
vid poliskåren i Luleå med placering vid statspolisavdelningen där. De polismän,
som erhållit tjänst med placering vid avdelningen, bör, så länge de
kvarstår i denna tjänst, bibehållas vid placeringen. Man torde kunna räkna
med att detta system kommer att medföra, att tjänster med placering vid
statspolisavdelningen kommer att sökas av polismän även utanför Luleå.
Förslaget om avvikelse från gällande normalregler för kommendering till
statspolisavdelningen betyder vidare, att avdelningen själv får svara för
erforderlig avlösning vid semestrar, kortare ledigheter etc. De föreslagna
anordningarna bör enligt nämndens mening i väsentlig grad minska de
olägenheter för Luleå stad, som uppkommit genom skyldigheten att svara
för den stora statspolisavdelningens personalförsörjning.
Nämnden konstaterar slutligen beträffande Luleå stad, att åklagargöromålen
i staden f. n. tar så stor del av stadsfiskalens tid i anspråk, att denne
icke har möjlighet att med kraft ägna sig åt polischefsgöromålen. Det kan
därför enligt nämndens mening starkt ifrågasättas, om icke en polismästartjänst
bör inrättas i staden.
Nederkali x—T öre. Den sammantagna, i Nederkalix och Töre polisdistrikt
f. n. stationerade, statligt anställda polismansstyrkan — 7 polismän
— för huvudsakligen särskild polisverksamhet bör till antal och stationering
(i Kalix resp. Morjärv) bibehållas jämväl i det föreslagna Nederkalix—Töre
polisdistrikt, dock med den ändringen, att en poliskonstapelstjänst
i Kalix bör utbytas mot förste poliskonstapelstjänst i Ca 17. Därvid
blir gruppen så stor, att den i möjligaste mån inom sig bör sörja för erforderlig
avlösning vid semestrar och kortare ledigheter. Dessutom bör
gruppen kunna lämna hjälp med sådan avlösning till den statliga gruppen
i överkalix landsfiskalsdistrikt. Den särskilda polisverksamheten inom
Nederkalix—Töre polisdistrikt bör närmast under landsfiskalen ledas av
ett polisbefäl (polisassistent i Ca 19). Personalen vid tullstationen i Nederkalix
bör biträda med utlänningskontrollen på fartyg, som anlöper distriktets
hamnar. Den nuvarande skrivbiträdestjänsten i reglerad befordringsgång
vid skyddsområdespolisen i Kalix överföres till landsfiskalskontoret.
Nederluleå. Den till distriktet förlagda gruppen ur den statliga poliskåren
bör under landsfiskalen ledas av ett polisbefäl (polisassistent i Ca 19).
I enlighet med vad som anförts i fråga om Luleå stad bör den särskilda
polisverksamheten för gruppen av praktiska skäl och efter anvisning från
landsfogden om ansvarsfördelningen in. m. jämväl omfatta bevakning av
militära anläggningar och förråd, belägna omedelbart innanför gränsen till
Luleå stad.
R å n e å. Tillsynen av de militära anläggningarna på Stora Furuön (Bodens
skyddsområde) bör handhas av kustbevakningspersonal vid tullverket.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1956
Tillsynen bör regleras i tjänstgöringsplan och ledas av landsfiskalen i Nederluleå
distrikt, eftersom det måste anses onödigt att engagera ytterligare
en polischef för övervakningsuppgifter inom skyddsområdet enbart för
Stora Furuön, vilken närmast kan betraktas som en enklav inom Nederluleå
distrikt.
Överkali x. Verksamheten vid den till överkalix förlagda gruppen ur
Norrbottens statliga poliskår bör ledas direkt av landsfiskalen. Av tjänsterna
inom gruppen bör en upptagas som polisassistenttjänst i Ca 17 (f. n. förste
poliskonstapelstjänst i Cg 17).
b) Gränstrakterna mot Finland.
Haparanda. Personalstatförslaget beträffande detta polisdistrikt bygger
på den förutsättningen, att distriktet kommer att omfatta nuvarande
Haparanda stads, Karl Gustavs och Nedertorneå polisdistrikt.
Haparanda stads poliskår utgöres av 7 polismän. Därjämte tjänstgör
f. n. vid kåren 2 arvodesanställda polismän, vilka förordnats enligt 7 §
länsstyrelseinstruktionen och avlönas enligt av Kungl. Maj :t den 25 juli
1952 utfärdade bestämmelser angående avlöning till vissa extra polismän
m. m. Inom stadens polisväsende föreligger ett stadigvarande behov av denna
arbetskraft. Dessutom finnes i Haparanda ytterligare en arvodesbefattning
av nyssnämnda slag, på vilken förordnande meddelas för 6 månader åt
gången. Innehavaren avsågs, när befattningen på sin tid tillkom, skola ha
till uppgift att biträda med arbetet inom flyktingverksamheten inom hela
landsfiskalsdistriktet. Enligt uppgift från landsfogdeexpeditionen i Norrbottens
län har denna befattning »i huvudsak kontinuerligt varit besatt under
flera år tillbaka».
Vid flera tillfällen har berörts Haparandas orimligt höga kostnader för
polisväsendet. I sitt yttrande över polisutredningens förslag underströk
länsstyrelsen i Norrbottens län utredningens konstaterande, att stadens
kostnader är mer än 80 procent högre än det för landet genomsnittliga. Det
syntes länsstyrelsen skäligt, att staden av statsmedel kompenserades för utgifterna
för åtminstone 2 polismän. Detta borde förslagsvis ske i den formen,
att staden med stöd av 4 § polislagen förelädes att anställa 2 polismän
för hela rikets behov och jämlikt 15 § samma lag erhölle ersättning med
hela kostnaden.
Enligt de jämförande undersökningar av olika slag, som organisationsnämnden
företagit, torde polisverksamhet av normal art och omfattning i en
stad av Haparandas storlek kräva omkring 5 mans arbetskraft. Nämnden
delar därför helt länsstyrelsens uppfattning om statens medverkan och formen
härför vid bestridandet av kostnaderna för polisväsendet i staden. Av
de 7 polismanstjänster samt 2 arvodesbefattningar, beträffande vilka såväl
polisutredningen som organisationsnämnden funnit ett stadigvarande behov
föreligga, bör alltså enligt nämndens uppfattning ifråga om 4, d. v. s.
2 poliskonstapelstjänster i Ca 15 och de 2 arvodesbefattningarna, statsverket
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956
bestrida kostnaderna, därvid sistnämnda befattningar utbytes mot 2 poliskonstapelstjänster,
1 i Ca 15 och 1 i Ca 13. Under hänvisning till sitt principförslag
beträffande polisorganisationen i gränstrakterna mot Finland föreslår
organisationsnämnden vidare, att av det antal polismanstjänster, som
svarar mot antalet polismän i den till Haparanda f. n. förlagda statspolispatrullen,
eller tillhopa 5 tjänster, 1 polisassistenttjänst i Ca 19, 1 förste
poliskonstapelstjänst i Ca 17 och 2 poliskonstapelstjänster i Ca 15, eller tillhopa
4 tjänster, inrymmes i det föreslagna Haparanda polisdistrikts nya
organisation, medan den återstående tjänsten, d. v. s. 1 förste poliskonstapelstjänst
i Ca 17, indrages. Mot bakgrunden av att patrullens verksamhet
kommer att begränsas till landsfiskalsdistriktet och samordning med övrig
polisverksamhet under landsfiskalens ledning kommer att ske, synes denna
minskning motiverad. -— Samtliga nu nämnda 8 tjänster skulle alltså anställas
av polisdistriktet jämlikt 4 § polislagen.
Innehavarna av de 4 förstnämnda tjänsterna bär, liksom nu är fallet,
tillsammans med innehavarna av övriga tjänster för reguljär polisverksamhet
omfattas av en och samma tjänstgöringslista. Däremot bör de polismän,
som ersätter den nuvarande statspolispatrullen, utgöra en särskild, av
landsfiskalen direkt ledd avdelning, i vilken bör ingå ett polisbefäl i lönegrad
Ca 19 (polisassistent).
Enligt organisationsnämndens mening bör vidare personalstaten för Haparanda
polisdistrikt med hänsyn till den personalstyrka, som krävs för den
särskilda polisverksamheten i distriktet, upptaga en egentlig rekryteringstjänst,
för vilken statsverket svarar för kostnaderna. Nämnden föreslår därför
att — i utbyte mot den tredje av de tidigare omnämnda arvodestjänsterna
— en rekryteringstjänst inrättas med anställning enligt 4 § polislagen.
Sammanfattningsvis innebär förslaget beträffande Haparanda polisdistrikt,
att i distriktet anställes jämlikt 4 § polislagen dels — för den verksamhet
som nu åligger statspolispatrullen — 1 polisassistent i Ca 19, 1 förste
poliskonstapel i Ca 17 och 2 poliskonstaplar i Ca 15, dels ock • för avlastning
av distriktets höga kostnader för polisväsendet — 3 poliskonstaplar i
Ca 15, 1 poliskonstapel i Ca 13 samt en polisaspirant/e. o. poliskonstapel i
Cf 11/Ce 13. Därjämte bör enligt nämndens mening det skrivbiträde i reglerad
befordringsgång, som f. n. finnes anställt vid statspolisgruppen i Haparanda,
överföras till landsfiskalskontoret.
Med hänsyn till den ekonomiska avlastning, som förslaget uppenbarligen
innebär för i första hand Haparanda stad, synes det skäligt, att de lokalkostnader,
för vilka statsverket skall svara, begränsas till hyra enligt ortens pris
för de tjänstelokaler och garage, som erfordras för personal och bil vid avdelningen
för särskild polisverksamhet. Den övriga enligt 4 § polislagen
anställda personalen kommer nämligen att liksom f. n. i alternering med
stadens övriga polispersonal för reguljär polisverksamhet få sin verksamhet
Kungl. Maj.ts proposition nr 114- år 1956
förlagd till lokaler, som ändock erfordras för stadens (det nya distriktets)
polisväsende.
Karesuando. I polisutredningens betänkande har framhållits önskvärdheten
av en förstärkning av främlingskontrollen i distriktet, vilken förstärkning
borde kunna erhållas genom aktivare medverkan från tullpersonalens
sida. Enligt förutnämnda förslag angående organisationen av gränsbevakningen
inom Haparanda gränsdistrikt avses gränsbevakningspersonalen
vid Karesuando gränspostering skola förstärkas med 1 man (från 7
till 8). Med anledning härav föreslås icke inrättande av någon ytterligare
polismanstjänst i distriktet. Skulle emellertid en sådan utökning ändock
anses böra komina till stånd, bör kostnaderna för den nya tjänsten enligt
organisationsnämndens uppfattning helt falla på statsverket (4 § polislagen).
Korpilombol o T ä r e n d ö. Någon särskild polismanstjänst för
verksamhet avseende främlingskontroll synes ej vara nödvändig i distriktet.
Statspolisen bör vid särskilda tillfällen kunna lämna erforderligt biträde.
Landsfiskalen bör därjämte instruktionsmässigt beredas möjlighet att i
förekommande fall från gränsdistrikt, där av statsverket helt bekostad personal
finnes, rekvirera hjälp för fullgörande av erforderlig särskild polisverksamhet.
Övertorne å—H ietaniemi. Inom Övertorneå landsfiskalsdistrikt
finnes f. n. en arvodesbefattning, beträffande vilken tillsättnings- och ersättningsförhållanden
överensstämmer med arvodesbefattningarna i Haparanda.
Enligt uppgift från landsfogdeexpeditionen i Luleå skulle denna befattning
»sedan längre tid tillbaka ha varit besatt huvudsakligen hela året».
Organisationsnämnden har ägnat förhållandena inom polisdistriktet särskild
uppmärksamhet och därvid bl. a. beaktat den allt livligare gränstrafiken
i synnerhet över Pello. Nämnden anser, att polispersonalen för särskild
polisverksamhet inom distriktet bör utgöra 4 man. Den till övertorneå förlagda
statspolispatrullen omfattar f. n. 3 polismanstjänster, eller 2 förste
poliskonstapelstjänster i Ca 17 och 1 poliskonstapelstjänst i Ca 15. I samband
med överförandet till polisdistriktet av dessa tjänster bör en av förste
poliskonstapelstjänsterna i Ca 17 utbytas mot polisassistenttjänst i Ca 19.
Därjämte bör 1 poliskonstapelstjänst i Ca 15 nyinrättas. Med hänsyn till
storleken av den personal, som inom Övertorneå—Hietaniemi polisdistrikt
kommer att sysselsättas med särskild polisverksamhet, föreslås vidare, att
i polisdistriktet på statens bekostnad inrättas en rekryteringstjänst, varvid
den nyssnämnda arvodesbefattningen, vars innehavare förordnas enligt 7 §
länsstyrelseinstruktionen, bör indragas.
Arbetet vid avdelningen för särskild polisverksamhet bör ledas direkt av
landsfiskalen.
5. Lokaler, utrustning m. in.
Vad angår frågan om lokaler, möbler, utrustning in. in. för den föreslagna
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
statliga poliskåren hänvisas till förslaget till ändring av avtalet mellan Kronan
och Bodens stad. För de utom basorten Boden stationerade arbetsgrupperna
ur kåren bör f. n. förhyrda tjänstelokaler samt befintliga möbler, kontorsutrustning
och inventarier i Kalix, Morjärv och överkalix fortfarande
komma till användning. För den nya gruppen i Nederluleå distrikt (Gammelstad)
måste förhyras två tjänsterum samt garage. Den statliga poliskåren
i Boden disponerar f. n. 4 bilar. En av dessa bör disponeras av landsfiskalen
i Nederluleå distrikt för den nya arbetsgruppen i Gammelstad. I övrigt bör
kåren och arbetsgrupperna ur densamma disponera sina bilar som hittills.
Ett genomförande av organisationsnämndens förslag till lösning av den
föreliggande organisationsfrågan i Tornedalen innebär, att staten skall svara
för alla kostnader för de enligt 4 § polislagen i gränsdistrikten anställda polismännen
samt de särskilda kostnader, som är eller kan bli förknippade
med dessa polismäns verksamhet. Enklast torde därför vara, att alla möbler,
all utrustning m. in., som enligt av nämnden uppgjord förteckning f. n. disponeras
av statspolispatrullerna i Tornedalen med undantag av bilarna med
radioutrustning överlämnas till vederbörande kommuner, vilka bör påta sig
skyldigheten att förskottsvis erlägga hyror enligt gällande hyreskontrakt.
De löpande driftkostnaderna avseende bilarna synes även lämpligen böra
förskottsvis bestridas av vederbörande polisdistrikt.
G. Övergångsbestämmelser. Sådan hos Luleå stad anställd polisman, vilken
vid tidpunkten för en eventuell övergång till föreslagen ny polisorganisation
är kommenderad till statspolisavdelningen i Luleå och efter ansökan
i samband med övergången anställes jämlikt 4 § polislagen å sådan
kommunal polismanstjänst, som avses ersätta nu inrättad tjänst vid nämnda
avdelning med stationering för innehavaren i Haparanda, Övertorneå eller
Paj ala, bör i pensionshänseende äga tillgodoräkna sig den tid, som han i
samma hänseende ägt eller äger tillgodoräkna sig i sin förutvarande anställning
hos Luleå stad. Med hänsyn till att frågan rörande samordning i
vissa fall av pensionsrätt på grund av polismansanställningar bos olika huvudmän
m. m. f. n. är föremål för särskild utredning, bör emellertid denna
anordning, i avvaktan på resultatet av nyssnämnda utredning, endast avse
pensionsfall, som inträffar mellan tidpunkterna för organisationsförändringens
genomförande och genomförandet av den särskilda pensionsutredningens
förslag.
För det fall att polisman, som vid ifrågavarande tidpunkt är stationerad
vid någon av de här ovan nämnda statspolispatrullerna i Haparanda, övertorneå
och Pajala, icke önskar övergå till anställning jämlikt 4 § polislagen
men väl fortfarande fullgöra tjänstgöring inom de områden, som f. n. omfattas
av statspolispatrullcrnas verksamhet i Tornedalen, synes han — så
länge han innehar sin nuvarande tjänst — böra få kvarbliva vid sin anställning
hos Luleå stads polisdistrikt och tills vidare vara kommenderad för
tjänstgöring hos statspolisavdelningen därstädes. Motsvarande tjänst, inrät
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
tad jämlikt 4 § polislagen, torde i dylikt fall böra tills vidare hållas vakant.
Om här avsedd polisman däremot i samband med ett genomförande av organisationsnämndens
förslag i fortsättningen icke skulle önska fullgöra tjänstgöring
i Tornedalen utan vilja återgå till tjänstgöring vid Luleå stads polisdistrikt
(kommunal avdelning eller statspolisavdelning), torde detta icke
behöva innebära någon överdimensionering av poliskåren i Luleå stad, eftersom
rekryteringssvårigheter där f. n. synes föreligga. Organisationsnämnden
förutsätter, att — vid en dylika återgång av personal till poliskåren i Luleå
— staden icke skall få vidkännas några kostnader utom ramen för personalstaten
för den kommunala avdelningen vid poliskåren.
E. Kostnaderna vid ett genomförande av organisationsnämndens förslag
I vad gäller lönekostnader (grundlön, rörligt tillägg och kompensationstillägg)
beräknas ett genomförande av organisationsnämndens förslag medföra
en årlig kostnadsökning för statsverket av cirka 52 000 kronor. Häri ingår
cirka 31 000 kronor för främjande av rekrytering inom polisdistrikten,
vilken kostnad icke är en följd av den föreslagna organisationen utan motiveras
redan av nu rådande förhållanden.
På längre sikt torde även ökade pensionskostnader uppkomma för statsverket.
Genom föreslaget utbyte av extra polismanstjänster och arvodesbefattningar
mot ordinarie tjänster kommer nämligen antalet pensionsreglerade
tjänster att öka med 14.
Föreslagen indragning av de särskilda ersättningarna till viss tuilpersonal
för gränsövervakning synes komma att medföra en årlig kostnadsminskning
för statsverket med cirka 2 900 kronor.
I fråga om den statliga poliskåren uppkommer ökning av kostnader för
lokaler in. in. genom den föreslagna stationeringen av en arbetsgrupp till
Gammelstad. Denna kostnadsökning beräknas uppgå till cirka 3 500 kronor
per år. För möbler och övriga inventarier in. m. till tjänstelokalerna för denna
grupp torde vidare tillkomma en engångskostnad av cirka 5 000 kronor.
Förslaget innebär sålunda totalt en årlig kostnadsökning för statsverkets
del å cirka 52 600 kronor. Härtill kommer engångskostnader å cirka 5 000
kronor.
I detta sammanhang må erinras om att statsverket fr. o. in. budgetåret
1957/58 — under förutsättning att förslaget till ändringsavta! rörande det
s. k. Bodenavtalet antages — kommer att tillföras avsevärt ökade inkomster.
Denna inkomstökning kommer att betydligt överstiga den utgiftsökning,
som föranledes av ett genomförande av organisationsnämndens förslag.
Organisationsnämnden har framhållit, att de i betänkandet föreslagna
organisationsförändringarna i huvudsak synes kunna träda i kraft fr. o. m.
den 1 juli 1956.
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1956
Statskommissarien Kull hav avgivit särskilt yttrande och därvid anfört
följande.
Organisationsnämnden har hävdat den principiella uppfattningen, att all
polispersonal inom ett polisdistrikt gemensamt bör bilda ett arbetslag, arbeta
under samma allmänna betingelser m. in. och att en annan ordning torr
eller senare torde leda till dualism. Är denna synpunkt riktig, bor det icke
ifrågakomma att nu inordna den statliga Kalixpolisen under Bodenkaren
utan andra alternativ bör i stället övervägas. Enligt nnn mening bor det
emellertid vara möjligt att med det gemensamma polisreglementet som underlag
skapa fullt tillfredsställande arbetsförhållanden, aven om den särskilda
polisverksamheten i en i övrigt kommunal organisation ombesorjes
av statligt anställda befattningshavare. Av i polisutredningen angivna skal
har företräde ansetts böra givas åt den statliga anställningsformen. Det kan
dock knappast göras gällande, att skälen härför är av påtagligt utslagsgivande
karaktär. Organisationsnämndens förslag beträffande skyddsomradespolisen
i Kalix samt i fråga om formen för anställande av särskild polis''
personal i Tornedalen synes därför — om ock i sistnämnda hanseende me
tvekan — kunna godtagas. Som skäl härför kan bl. a. anföras, att svårigheter
icke torde uppstå att med Bodenkåren som basorganisation förstatliga
den särskilda polispersonalen i Tornedalen, om nackdelar med den
kommunala anställningsformen skulle visa sig.
Beträffande statspolisorganisationen i länet föreslås vissa åtgärder, trams
för att tillgodose Luleå stad. Genom detta och Övriga i utredningen framlagda
förslag skulle polisorganisationen i Norrbotten i stort sett bli oforandra .
Åtskilliga skäl talar onekligen för att, sedan Bodenfrågan vunnit en acceptabel
lösning, rådande ordning bibehålies. Å andra sidan kan det med hansyn
just till förefintligheten av den statliga poliskåren ur organisatoriska synpunkter
synas ligga nära till hands att samordna denna kår med statspolisavdelningen
i Luleå, helst som kåren instruktionsmässigt har att fullgöra
statspolisuppgifter. Föreliggande speciella omständigheter skulle da
utgöra skäl för att ordna polisväsendet i Norrbotten efter organisationshnjer
i stort, som avviker från vad som gäller i övriga delar av landet och som
man över huvud taget icke kan tänka sig acceptera i dessa delar. Genom såväl
det av nämnden framlagda förslaget som den antydda samordningen
skulle Luleå stad vinna en väsentlig lättnad i sina förpliktelser betrafiande
statspolisorganisationen. Det kan sättas i fråga, om icke den berörda samordningen
bör givas företräde framför en i stort sett oförändrad organisation.
III. Yttranden
över organisationsnämndens betänkande har yttranden avgivits av länsstyrelsen
i Norrbottens län — efter hörande av landsfogden i lanet, stadsfiskalen
i Luleå, landsfiskalerna i Nederluleå, Överluleå, Råneå, Nederkalix
och Töre, Överkalix, Haparanda, övertorneå, Pajala och Karesuando landsfiskalsdistrikt
samt direktionen för Övertorneå-Hietanieini polisförbund ,
statskontoret, generaltullstyrelsen — efter hörande av tullkammaren i Haparanda
i samråd med tullkammaren i Luleå —, riksåklagarämbetet samt
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 1U ur 1956
chefen för armén — efter hörande av militärbefälhavaren för VI militärområdet,
kommendanten i Boden och försvarsområdesbefälhavaren i Kalix
försvarsområde.
Yttranden har vidare inkommit från stadsfullmäktige i Boden, Luleå och
Haparanda, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
svenska polisförbundet och Tornedalskommunernas förbund.
Organisationsnämndens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av statskontoret, generaltullstijrelsen, chefen för armén och övriga
hörda militära myndigheter, stadsfullmäktige i Boden, svenska stadsförbundet
trots anförda betänkligheter —, svenska landskommunernas förbund,
svenska polisförbundet, landsfiskalerna i Nederkalix och Töre distrikt samt
Tornedalskommunernas förbund och direktionen för Övertorneå-Hietaniemi
polisförbund.
Förslagen har avstyrkts av länsstyrelsen och landsfogden i Norrbottens
län, stadsfiskalen i Luleå och landsfiskalen i överluleå distrikt, vilka samtliga
närmast ansluter sig till en organisationsform enligt alternativ IV,
landsfiskalen i Haparanda distrikt, som närmast förordar ett förstatligande
av polisväsendet i hela Norrbottens län eller eventuellt i gränstrakterna mot
Finland samt stadsfullmäktige i Luleå, som — därest ett helt förstatligande
av polisväsendet inom berörda områden icke anses böra komma till stånd
förordar en lösning enligt polisutredningens alternativ III.
Stadsfullmäktige i Haparanda, som vidhåller sitt förut framförda yrkande
om att stadens polisväsende helt förstatligas, förklarar i andra hand,
att såväl alternativ IV som organisationsnämndens förslag är godtagbart för
stadens vidkommande.
Länsstyrelsen, som inledningsvis betonar angelägenheten av att hithörande
frågor bringas till ett avgörande vid årets riksdag, kan icke anse
organisationsnämndens skäl mot en enhetlig kår av den karaktär, som
alternativen III och IV avser, övertygande. Det kan knappast vara någon
nackdel, att det vid sidan av en statlig kår med vissa bestämda uppgifter
finnes kommunala poliskårer i de skilda kommunerna. Tvärtom skulle en
sadan organisation ur olika synpunkter innebära påtagliga fördelar. Bestämda
nackdelar synes däremot förenade med organisationsnämndens förslag,
främst fyra olika sorters anställningsformer för polisen och att en tilllämpnmg
av två kombinationer måste förekomma inom allra minst 8 olika
landsfiskal sdistrikt. Vad nämnden anfört om nackdelar för länsstyrelsen
och det verklighetsfrämmande i tanken på en helstatlig polisorganisation i
den berörda utsträckningen, är delvis konstruktioner utan relevans för den
praktiska polisverksamheten. Principen att vederbörande polischef bör ha
befälsrätt över hela polisstyrkan inom hans distrikt går mycket väl att
tillämpa enligt vart och ett av alternativen II—IV. Den bästa ledningen
torde ernås, om samtliga erforderliga polismän är anslutna till en och samma
kår under högsta befäl av landsfogden och inom varje distrikt av
31
Kungl. Maj:ts proposition nr ili år 1956
vederbörande polischef. Styrkan och rörligheten i en sådan kår torde även
bli en helt annan än enligt organisationsnämndens förslag och jämväl effektiviteten
torde bliva större. — Organisationsnämnden synes ha underskattat
de skäl, som talar för att statspolisavdelningen i Luleå bör ersättas med
en annan organisation, detta främst med hänsyn till konsekvenserna för
stadens poliskår. Stadens erinran, att den ej erhåller full täckning av statsmedel
för alla utgifter, som skyldigheten att hålla statspolis medför, förtjänar
allt beaktande. De föreslagna åtgärderna torde ej komma att medföra
någon bättring i det förhållandet, att staden måste avstå de bästa krafterna
av sin poliskår till statspolisen. Ur rekryteringssynpunkt synes det
bättre, att en statlig kår själv finge sörja för sin rekrytering. Kriminalpoliskåren
torde ej bli kvalitativt sämre än om den ur formell synpunkt
tillhör poliskåren i Luleå. — Enligt länsstyrelsens mening är alternativ IV
det förslag, som förtjänar att närmare bearbetas och läggas till grund för
ett beslut i ärendet.
Liknande synpunkter anföres av landsfogden i länet.
Stadsfullmäktige i Luleå understryker de olägenheter för staden, som är
förknippade med skyldigheten att tillhandahålla statspolispersonal. De föreslagna
särskilda åtgärderna beträffande Luleå torde ej komma att undanröja
dessa olägenheter, vare sig i ekonomiskt hänseende eller med avseende
å den uttunning i kvalitativt hänseende, som stadens egen poliskår
är utsatt för.
Beträffande organisationsnämndens olika detaljförslag har i remissyttrandena
anmärkts följande.
Länsstyrelsen och landsfogden håller före, att den statliga poliskåren,
om Bodens och Överluleå landsfiskalsdistrikt sammanslås, bör på samma
villkor, som uppställts enligt det föreliggande förslaget till ändrat avtal
med Bodens stad, övertaga de kommunala polisuppgifterna inom överluleåEdefors
polisdistrikt. Härigenom skulle polisarbetet bättre kunna organiseras
och vidare behövde man ej laborera med två polisdistrikt inom området.
— Någon minskning av den till Boden förlagda styrkan av den statliga
poliskåren bör icke ske. Utöver vad organisationsnämnden föreslagit
bör därför styrkan omfatta ytterligare en tjänst — förste poliskonstapel
i Ca 17 — med placering vid bevakningsavdelningen. •— I likhet med landsfiskalen
i Haparanda distrikt anser länsstyrelsen och landsfogden vidare,
att ledningen av den samlade polisstyrkan i detta distrikt bör anförtros
en poliskommissarie. Denna tjänst bör helt bekostas av statsmedel och upptagas
som tjänst enligt 4 § polislagen i stället för den föreslagna tjänsten
som polisassistent i Ca 19.
Stadsfullmäktige i Haparanda yrkar — med instämmande av svenska
stadsförbundet — att staten skall av stadens poliskår bekosta ytterligare en
tjänst, utöver de två föreslagna.
Stadsfiskalen i Luleå håller före, att antalet av de av statsmedel bekosta -
32
Kungi. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
de rekryteringstjänsterna i Luleå bör vara minst fem, i vart fall intill dess
statspolisavdelningen blivit helt utbyggd.
I likhet med vederbörande landsfiskal anser länsstyrelsen och landsfogden,
att en polisman bör på statsverkets bekostnad anställas i Karesuando
polisdistrikt. Distriktets unika karaktär av gränsområde mot såväl Norge
som Finland samt dess stora ytvidd gör detta motiverat. Landsfogden ifrågasätter
därjämte, om icke sådan polisman bör anställas jämväl i Korpilombolo
distrikt.
I fråga om Övertorneå—Hietaniemi polisdistrikt har såväl länsstyrelsen,
landsfogden och vederbörande landsfiskal som Tornedalskommunernas förbund
och direktionen för Övertorneå—Hietaniemi polisförbund hävdat, att
föreslagen styrka för särskild polisverksamhet är för liten och bör utökas
i erforderlig omfattning. I yttrandena har hänvisats till den långa gränsen
mot Finland och den livliga gränstrafiken, vilken väntas komma att ytterligare
öka, sedan planerad färjförbindelse vid övertorneå blivit färdig.
Landsfiskalen i Överkalix distrikt ifrågasätter om tillräckliga skäl finnes
att — som organisationsnämnden föreslagit — i den till distriktet förlagda
gruppen för särskild polisverksamhet utbyta en nu befintlig tjänst som förste
poliskonstapel (i Cg 17) mot polisassistenttjänst i Ca 17.
I yttrandena har därjämte berörts vissa speciella frågor.
Riksåklagarämbetet — som yttrat sig över betänkandet endast i vad de
framlagda förslagen kan utöva inverkan på åklagarverksamheten i länet —
hänvisar till sitt av organisationsnämnden refererade yttrande över polisutredningens
betänkande och uttalar i anslutning till nämndens förslag om
särskild utredning av frågan om biträdeshjälp åt landsfogden i Norrbottens
län, att ämbetets farhågor för att högste åklagaren i länet på grund av polisarbetet
över huvud taget icke kommer att syssla med åklagarverksamheten
ytterligare accentuerats. På grund av sin arbetsbörda som länspolischef har
landsfogden ej haft och har ej möjlighet att annat än i mycket ringa mån
ägna sig åt verksamheten som statsåklagare. Enligt ämbetets mening torde
landsfogdens möjligheter att ägna sig åt denna verksamhet efter ett genomförande
av den föreslagna polisorganisationen snarast bliva mindre än förut.
Med hänsyn härtill kan ämbetet icke anse det försvarligt, att nuvarande
organisation av landsfogdetjänsten längre bibehålies. Enligt ämbetets mening
bör under alla förhållanden en uppdelning av landsfogdetjänsten å två befattningshavare,
en länspolischef och en statsåklagare, ske redan från och
med den 1 juli 1956. — Landsfogden har uttryckt samma mening som riksåklagarämbetet.
Länsstyrelsen anser den föreslagna lösningen väl värd att
noga pröva. •
Landsfogden uttalar, att ytterligare en tjänst som poliskommissarie med
placering i lägst Ca 27 bör inrättas vid statspolisavdelningen i Luleå. Behovet
av denna tjänst är enligt landsfogdens mening i längden ofrånkomligt
redan med nuvarande organisation.
33
Kungl. Maj ds proposition nr lik år 1956
Chefen för armén förutsätter — i likhet med övriga hörda militära myndigheter
— att polismyndigheterna tager erforderligt samråd med de militära
myndigheterna vid utformandet av anvisningar för handläggning av
vistelsetillståndsärenden samt i fråga om den särskilda polisverksamheten.
Generaltullstyrelsen kan icke tillstyrka organisationsnämndens förslag
om borttagande av den till tullpersonalen f. n. utgående ersättningen för
biträde vid gränsövervakning och främlingskontroll. Denna verksamhet får
anses falla utom tullpersonalens vanliga tjänsteåligganden och bör därför
särskilt ersättas. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att indraga
ifrågavarande ersättningar. Det kan antagas, att tullmännen på annat sätt
skulle begära kompensation för förlusten av denna förmån.
Statskontoret finner det föreslagna ändringsavtalet till 1942 års avtal med
Bodens stad i och för sig icke giva anledning till erinran. Enligt ämbetsverkets
mening bör emellertid 1942 års avtal kompletteras med en uppsägningsklausul,
motsvarande den som intagits i ändringsavtalet. Därest överenskommelse
härom ej kan träffas, synes det kunna ifrågasättas, om icke
uppsägningsklausulen i sistnämnda avtal bör helt utgå.
I anledning av att organisationsnämnden i förslaget till övergångsbestämmelser
ifrågasatt viss tillgodoräkning i pensionshänseende av tidigare tjänstgöring
för sådana polismän, som vid genomförande av omorganisationen
övergår från anställning hos en huvudman till en annan, anser statskontoret,
att det i avvaktan på resultatet av pågående utredning i ämnet icke synes
böra ifrågakomma, att ställning till berörda spörsmål tages i nu förevarande
sammanhang. Inträffande pensionsfall torde få upptagas till prövning efter
särskild framställning. Landsfogden anser däremot den av organisationsnämnden
föreslagna pensionsgarantin böra utformas så, att den täcker även
tiden efter det ett förslag på grundval av ifrågavarande utredning eventuellt
genomförts.
I fråga om förslagen till övergångsbestämmelser uttalar landsfogden vidare,
att han ej kan dela nämndens uppfattning, att polisman vid statspatrullerna
i Tornedalen vid ett genomförande av den föreslagna organisationen
bör medgivas rätt att kvarstå i Luleå stads polisdistrikt men likväl fullgöra
tjänst i gränsdistrikt. Skäl för en sådan anordning torde ej föreligga. Personalen
vid de nuvarande statspolispatrullerna har icke någon garanterad
rätt att kvarstå i Tornedalen utan kan när som helst återkommenderas till
Luleå. Någon svårighet att emottaga personalen i Luleå torde med säkerhet
ej komma att uppstå. Svenska polisförbundet anser, att det icke klart framgår
av nämndens förslag, om de befattningshavare, som tills vidare önskar
kvarstå vid sin tjänst i Tornedalen, skall mot sin vilja kunna återkommenderas
till Luleå eller om de själva har något inflytande på tidpunkten för
återgången. Förbundet hemställer, att det i detta avseende utfärdas klara
och tydliga övergångsbestämmelser ävensom att de befattningshavare, som
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr lik
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1956
vid tidpunkten för övergången till den nya ordningen har tjänst i Tornedalen,
skall äga rätt till flyttningsersättning, oavsett när avlösningen äger rum.
Tornedalskommunernas förbund och direktionen för Övertorneå—Hietaniemi
polisförbund har tillstyrkt organisationsnämndens förslag under den
förutsättningen, att statsbidrag får rekvireras i förskott, så att kommunerna
ej skall behöva ligga ute med egna medel under längre tider.
VI. Departementschefen
Såsom inledningsvis framhållits, är polisväsendet inom nu ifrågavarande
delar av Norrbottens län — Bodens och Kalix skyddsområden samt Tornedalen
— organiserat på ett sätt, som avviker från förhållandena i riket i
övrigt. Inom Bodens skyddsområde finnes en statlig poliskår, som förutom
bevakning och främlingskontroll inom skyddsområdet även ombesörjer den
reguljära polistjänsten i Bodens stad enligt ett år 1942 träffat avtal mellan
Kronan och staden. För bevaknings- och kontrolluppgifter inom Kalix
skyddsområde finnes vidare en statlig, år 1948 inrättad skyddsområdespolis.
Denna polisgrupp tillkom som ett provisorium, sedan bevakningen genom
militär personal upphört. Befattningshavarna inom densamma är anställda
på extra stat. För att ombesörja den särskilda polisverksamheten i Tornedalen
har slutligen en viss utbyggnad skett av statspolisavdelningen i Luleå,
så att därifrån kunnat avdelas personal till särskilda patruller för detta
ändamål, stationerade i Haparanda, Övertorneå och Paj ala.
Denna organisation av polisväsendet kan icke anses fullt tillfredsställande.
Speciella hänsyn till militära förhållanden samt behovet av särskild
bevakning och kontroll utmed landgränsen mot Finland har medverkat till
att giva den dess heterogena utformning. Dessa omständigheter, som stundom
krävt åtgärder med snabb verkan, har också medfört olägenheter för organisationen,
vilken fått uppbyggas efter hand genom partiella beslut. Olägenheterna
hänför sig dels till polisarbetets bedrivande, dels till de ekonomiska
konsekvenserna.
Olägenheterna av ekonomisk art består främst däri, att frågan om Bodens
stads ersättning till statsverket för polisverksamhetens fullgörande i staden
icke är reglerad på ett för statsverket tillfredsställande sätt medan å andra
sidan vissa polisdistrikt, särskilt Haparanda stad, har onormalt höga kostnader
för polisväsendet. På grund av skyldigheten att förse den stora statspolisavdelningen
med personal föreligger därjämte svårigheter för Luleå
stad att erhålla erforderlig personal för den reguljära polisverksamheten i
staden.
Både 1953 års polisutredning och organisationsnämnden har emellertid
ansett sig kunna konstatera, att de organisatoriska bristerna icke är av så
allvarlig art, att de i högre grad påverkat polisverksamhetens effektiva full
-
35
Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
görande. I likhet med utredningen har organisationsnämnden vidare framlagt
förslag till åtgärder av administrativ karaktär — sammanslagning av
vissa landsfiskalsdistrikt, decentralisering till de lokala polischeferna av
ansvaret för den särskilda polisverksamheten och befälet över all polispersonal
inom vederbörande distrikt samt reglering genom uppgjorda planer för
varje polischefsdistrikt av den särskilda polisverksamheten och, i förekommande
fall, samtlig polis- och tullpersonals medverkan vid polisarbetet.
Enligt organisationsnämndens mening är dessa åtgärder ägnade att avsevärt
förbättra organisationens effektivitet.
Jag delar nämndens uppfattning härutinnan och anser, att de föreslagna
åtgärderna bör komma till stånd. Jag avser att -— i vad beslutanderätten ankommer
på Kungl. Maj :t — medverka härtill.
I detta sammanhang torde jag även få erinra om organisationsnämndens
förslag rörande ändringar i polisdistriktsorganisationen. I den mån berörda
parter — länsstyrelsen i Norrbottens län och vederbörande kommuner —
anser sig böra följa nämndens rekommendationer om sammanslagning av
polisdistrikt, synes förberedelser för distriktssammanslagningar böra omedelbart
vidtagas. Genom de förordade sammanslagningarna synes kunna
ernås en ökad effektivisering av polisverksamheten i berörda distrikt samtidigt
som en icke önskvärd överdimensionering av vederbörande personalstater
undvikes.
Icke obetydliga förbättringar av den nuvarande polisorganisationens effektivitet
torde sålunda kunna erhållas genom relativt enkla och rätt litet
ingripande åtgärder. Alltjämt kvarstår emellertid olägenheter framför allt
av ekonomisk art, som bör undanröjas.
Under det tidigare utredningsarbetet har framförts flera förslag till lösning
av de aktuella problemen. Polisutredningen ansåg tre alternativ kunna
komma ifråga. Det första av dessa avsåg en helt kommunal polisorganisation.
Den kommunala polisen inom de berörda områdena skulle utökas, så
att den under vederbörande landsfiskals ledning kunde ombesörja även den
särskilda polisverksamheten. Utbyggnaden skulle ske genom att polisdistrikten
jämlikt 4 § polislagen ålades att anställa ett angivet antal polismän
för hela rikets behov. Kostnaderna härför skulle helt bestridas genom
statsbidrag enligt 15 § 1 mom. polislagen. Lösningen förutsatte, att avtalet
mellan Kronan och Bodens stad bringades att upphöra samt att den statliga
polisen i Boden och Kalix avvecklades. Det andra alternativet byggde på
den nuvarande statliga poliskåren i Boden, vilken skulle utökas till att
omfatta såväl den statliga skyddsområdespolisen i Kalix som statspolispatrullerna
i Tornedalen. Från kåren skulle personal utplaceras i de olika
polisdistrikten för bevakning och främlingskontroll. Enligt det tredje alternativet
— vilket utredningen förordade — skulle inrättas en delvis statlig
organisation med Luleå som basort. Denna statliga poliskår skulle övertaga
den reguljära polisverksamheten i Luleå stad mot ersättning, som reglera
-
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
des i avtal med staden. Till kåren skulle knytas personal för såväl den särskilda
polisverksamheten inom skyddsområdena och gränstrakterna mot
Finland som de arbetsuppgifter, vilka nu åvilar statspolisavdelningen i
Luleå. Från kåren skulle personal utplaceras i de olika polisdistrikten för
ombesörjande av bevakningsuppgifter och främlingskontroll. Organisationen
förutsatte, att Boden själv skulle svara för den reguljära polisverksamheten
inom staden. Gällande avtal mellan Kronan och staden måste därför
bringas att upphöra.
I sitt yttrande över polisutredningens betänkande föreslog landsfogden
i Norrbottens län en annan lösning — alternativ IV -—• som även alternativt
förordades av länsstyrelsen. Förslaget är i stort sett uppbyggt som
utredningens tredje alternativ men skiljer sig från detta främst däri, att
Luleå stad själv skulle svara för den reguljära polisverksamheten inom staden.
Den statliga kåren skulle däremot omfatta personal för fullgörande av
statspolisavdelningens arbetsuppgifter.
Organisationsnämndens förslag innebär, att den statliga poliskåren i
Boden bibehålies och att till densamma anslutes skyddsområdespolisen i
Kalix. Genom ett tillägg till det gamla avtalet med Bodens stad, vilket godkänts
av staden, tillförsäkras statsverket en väsentligt riktigare avvägd ersättning
än tidigare. Bodenpoliskårens namn förändras till Norrbottens statliga
poliskår. Arbetsgrupper ur kåren stationeras för tjänstgöring i Nederluleå,
Nederkalix—Töre och överkalix landsfiskalsdistrikt och underställes
därvid vederbörande polischefer. De tjänster, som nu uppehälles av statspolispatrullerna
i Tornedalen, utgår ur statspolisorganisationen och tillföres
i stället vederbörande polisdistrikts organisation. De inrättas jämlikt 4 §
polislagen för hela rikets behov, varigenom statsbidrag kommer att utgå för
hela kostnaden.
I det följande avser jag att först behandla den föreslagna organisationen i
allmänhet och de invändningar, som gjorts mot denna, samt vidare förslaget
till revision av Bodenavtalet. Därefter kommer att behandlas speciella frågor,
som rör personalorganisationen i den statliga poliskåren eller i särskilda
polisdistrikt. Slutligen beröres vissa mera fristående problem, som tagits
upp i remissyttrandena.
Nämnden har vid sina ställningstaganden utgått från att förutsättningarna
för en god organisation i första hand är enkla och klara befälslinjer
samt preciserad ansvarsfördelning, att dessa förutsättningar bör skapas
med så enkla medel som möjligt samt att en lösning av problemen nu
icke bör ske på ett sådant sätt, att den kommande utvecklingen av polisväsendet,
oberoende av vilken riktning denna än kan taga, störes eller
låses. Med hänsyn till att bristerna i den nuvarande organisationen, som
förut nämnts, icke är av så allvarlig art, att de i högre grad påverkat polisverksamhetens
effektiva fullgörande, anser jag denna målsättning vara riktig.
Det framlagda förslaget synes mig väl överensstämma med denna all
-
37
Kungl. Maj. ts proposition nr 1 li år 1956
männa grundsyn. Detsamma innebär enligt min mening en lösning av hithörande
problem, som utan större omändringar eller kostnader skapar en
fastare organisation och samtidigt ger möjlighet att på ett godtagbart sätt
undanröja de f. n. förefintliga ekonomiska olägenheterna i olika avseenden.
De skäl nämnden anfört mot såväl utökning av området med statlig polis
i länet, som ett upplösande av den för speciella uppgifter redan befintliga
statliga poliskåren synes bärande. Nämndens förslag beträffande den särskilda
polisverksamhetens ordnande i gränstrakterna mot Finland innebär
enligt min mening en praktisk lösning av polisorganisationen i dessa områden.
Jag anser mig därför — i likhet med det övervägande flertalet av
de över utredningen hörda myndigheterna — kunna ansluta mig till nämndens
principförslag. Dess kanske viktigaste betydelse i fråga om skyddsområdena
ligger däri, att den statliga Kalixpolisen erhåller normala anställningsförhållanden
och fastare administration genom anslutningen till den
större kåren.
Länsstyrelsen har i sin kritik mot förslaget bl. a. framhållit, att det är
för komplicerat med fyra olika anställningsformer för polisen. Emellertid
synes anställningsformerna liksom f. n. och för övrigt också liksom enligt
länsstyrelsens alternativ IV icke bli flera än två: den statliga, i fråga om
den statliga poliskåren, och i övrigt den kommunala. Såväl polismän, ingående
i statspolisen, som polismän, anställda jämlikt 4 § polisiagen, innehar
rent kommunal anställning. Att statsverket helt bestrider kostnaderna
för dessa tjänster, är en statsbidragsfråga — en ekonomisk fråga mellan
stat och kommun — som icke förändrar anställningsformen — den organisatoriska
frågan. Det finns sålunda enligt min mening knappast anledning
antaga, att en utformning av organisationen enligt det av länsstyrelsen
förordade alternativet skulle i detta hänseende innebära några fördelar
framför en lösning enligt organisationsnämndens förslag. Även i övrigt synes
länsstyrelsens farhågor för olyckliga verkningar av den föreslagna
organisationen något överdrivna. Denna organisation torde uppfylla tillräckliga
anspråk i fråga om styrka och rörlighet. Jag vill därjämte betona,
att ett genomförande av det föreliggande förslaget håller möjligheterna
öppna att — om så trots allt skulle visa sig påkallat — senare införa den
organisation, som alternativ IV avser. Länsstyrelsen är därför oförhindrad
att framdeles sedan någon erfarenhet vunnits om den nya ordningen, om
den skulle finna detta nödvändigt, ånyo taga upp detta spörsmål och efter utredning
och eventuellt erforderliga förhandlingar förelägga det Kungl. Maj :t.
För att minska de olägenheter för Luleå stad, som är förknippade med
skyldigheten att tillhandahålla statspolispersonal, har föreslagits dels vissa
undantag från eljest gällande regler för placering och kommendering av sådan
personal och dels att i staden inrättas tre av statsmedel bekostade rekrylcringsljänster.
Därjämte bör i staden inrättas en av staten helt bekostad
tjänst för särskild polisverksamhet. Med hänsyn til) alt Haparanda på grund
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
av sitt läge invid gränsen har onormalt höga kostnader för polisväsendet,
bör enligt förslaget staten vidare svara för kostnaderna för fyra av de nio
tjänster, som erfordras vid poliskåren inom staden. De tjänster, som statsverket
sålunda skall bekosta, inrättas jämlikt 4 § polislagen. Nämndens förslag
måste sägas innebära påtagliga förbättringar för dessa städer. Vad särskilt
angår Luleå torde enbart det förhållandet, att statspolisavdelningens
numerär minskas med de i Tornedalen f. n. stationerade tio befattningshavarna
medföra lättnad. Genom de föreslagna avvikelserna från eljest gällande
regler för kommendering in. m. av statspolispersonal samt genom inrättandet
av de särskilda föreslagna, av statsmedel bekostade tjänsterna synes
en ordning kunna ernås, som på ett godtagbart sätt reglerar de speciella
förhållandena i staden. I anledning av vad länsstyrelsen och landsfogden anfört
i detta hänseende torde böra framhållas, att det föreliggande förslaget
icke kan antagas medföra större svårigheter att erhålla och behålla personal
vid stadens egen poliskår än alternativ IV med dess statliga poliskår och den
konkurrens om tjänsterna mellan denna och den kommunala kåren, som
därvid kan befaras uppkomma.
Jag vill emellertid understryka, att vissa svårigheter för Luleå stad i fråga
om polisväsendet helt säkert föreligger. Enligt min mening bör därför — såsom
svenska stadsförbundet i sitt yttrande framhållit — den vidare utvecklingen
av polisfrågan i staden noggrant följas och frågan om ytterligare
åtgärder upptagas, om detta skulle befinnas nödvändigt.
Som resultat av förda förhandlingar med representanter för Bodens stad
har nämnden framlagt ett av dessa representanter godkänt förslag till avtal
rörande ändringar från och med den 1 juli 1957 av 1942 års avtal med
staden. Avtalet är i sin nuvarande lydelse synnerligen oförmånligt för statsverket.
Den ersättning, som staden erlägger för den reguljära polisverksamhetens
upprätthållande, motsvarar på intet sätt de verkliga kostnaderna.
Den genom förhandlingarna ernådda överenskommelsen får emellertid anses
innebära en tillfredsställande lösning av denna fråga. Genom densamma
kommer stadens ersättning till statsverket enligt nämndens beräkningar att
öka med ca 150 %. Jag tillstyrker, att ändringsavtalet godkännes. För
Bodens del har avtalet antagits genom beslut av stadsfullmäktige den 20
januari 1956. Med anledning av vad statskontoret anfört beträffande den i
avtalet intagna uppsägningsklausulen vill jag understryka, att från Kronans
sida alltjämt förutsättes, att 1942 års avtal, trots avsaknaden av uttrycklig
bestämmelse härom, är uppsägbart. Skulle Bodens stad säga upp tilläggsavtalet,
kommer därför frågan om uppsägning av 1942 års avtal att upptagas
till övervägande.
De framlagda förslagen till detalj organisation, personaluppsättning, arbetsfördelningsgrunder
m. m. liksom nämndens uttalanden rörande de
grunder, efter vilka statsverket bör ersätta kostnaderna för de särskilda
tjänster, som avses skola inrättas jämlikt 4 § polislagen med hänsyn till
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
Luleås och Haparandas höga kostnader för polisväsendet, har icke givit mig
anledning till egentlig erinran. Endast lönegradsplaceringarna påkallar
justering i ett par fall, vartill jag återkommer i det följande. Vidare kommer
jag i samband med mitt ställningstagande till vissa särskilda frågor att
göra påpekanden beträffande några detaljer i nämndens nu ifrågavarande
förslag.
I sina remissyttranden har länsstyrelsen och landsfogden på anförda skäl
ifrågasatt, om icke den statliga kåren borde, på samma sätt och villkor som
i Boden, övertaga de kommunala polisuppgifterna i Överluleå-Edefors polisdistrikt.
Under hand har jag inhämtat, att organisationsnämnden vid utredningen
ingående diskuterat denna fråga men icke funnit anledning eller
praktiska möjligheter att framlägga ett sådant förslag. För egen del kan
jag ansluta mig till nämndens uppfattning. Jag vill till stöd härför särskilt
åberopa, att Edeforsdelen av polisdistriktet ligger utanför skyddsområdet
och att det torde erbjuda svårigheter att anpassa Bodenavtalets regler på
ifrågavarande kommuner.
I flera av remissyttrandena har framförts förslag och önskemål om ytterligare
av statsmedel bekostad personal utöver och sådan personal i annan
ställning än vad organisationsnämndens detalj förslag innebär. Jag är icke
beredd att biträda dessa önskemål. I detta sammanhang synes endast några
av dessa förslag påkalla särskilt uttalande från min sida.
För Haparandas vidkommande har yrkats dels att statsverket skulle svara
för kostnaden för ytterligare en polisman i den kommunala kåren, och dels
att för ledningen av den samlade polisstyrkan bör inrättas en tjänst som
poliskommissarie i Ca 23, för vilken staten — i utbyte mot föreslagen
tjänst som polisassistent — bör bestrida kostnaden. Vad angår det förstnämnda
yrkandet får jag erinra om att det föreslagna antalet dylika
tjänster bestämts efter avvägning av det antal polismanstjänster, som normalt
erfordras i en stad av Haparandas storlek (men utan de speciella förhållanden,
som gör polisväsendet i Haparanda särskilt kostsamt). Skäl att
inrätta större antal av staten bekostade tjänster än vad denna undersökning
givit vid handen kan ej sägas ha förebragts. Inrättandet åter av en poliskommissarietjänst
i staden skulle innebära ett alltför stort avsteg från gällande
bestämmelser om polismännens lönegradsplacering för att kunna
tillstyrkas.
Vad angår önskemålet om inrättande av en tjänst jämlikt 4 § polislagen
i Karesuando landsfiskalsdistrikt vill jag erinra om att enligt polisutredningens
mening en önskvärd intensifiering av främlingskontrollen inom
distriktet borde ske genom ökad medverkan därvid från tullpersonalens
sida. Som organisationsnämnden framhållit, innebär det förut berörda förslaget
till omorganisation av gränsbevakningen inom Haparanda gränsdistrikt,
att tullpersonalen vid gränsposteringen i Karesuando ökas med 1
man från 7 till 8 (ökningen faller på förläggningsorten Karesuando, där
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1956
styrkan ökas från 4 till 5 man). Då det härigenom bör bliva ökade möjligheter
att anlita tullpersonalen i den särskilda polisverksamheten inom
distriktet, är jag icke beredd att biträda ifrågavarande önskemål.
Från flera håll har framhållits, att den statligt bekostade polisstyrkan
inom Övertorneå-Hietaniemi polisdistrikt — enligt organisationsnämndens
förslag 5 tjänster — bör ökas. Det har därvid uttalats bl. a., att utlänningskontrollen
inom distriktet är omfattande och att den i sinom tid kommer
att ytterligare öka, sedan påbörjad färjförbindelse med Finland vid Övertorneå
samhälle blivit färdigställd. I anledning härav vill jag erinra om
dels att styrkan inom distriktet enligt nämndens förslag kommer att öka
med 1 polisman (anställd enligt 4 § polislagen) och dels att den nuvarande
sammanslagna polisdistriktsorganisationen är relativt ny. Man synes
böra låta dessa förhållanden komma till full verkan och jämväl avvakta
vilken ökning av gränstrafiken, som den nya färjförbindelsen kommer att
medföra, innan man tar ställning till frågan om inrättande av ytterligare
tjänst. Den föreslagna organisationen torde komma att ge polischefen större
möjligheter än f. n. att rationellt disponera styrkan inom distriktet genom
att han får direkt befäl även över personalen för särskild polisverksamhet.
Enligt vad jag under hand inhämtat, har för övrigt den till distriktet f. n.
stationerade statspolispatrullen tidvis bestått av endast 2 man.
I fråga om den i Överkalix förlagda gruppen ur den statliga poliskåren
innebär organisationsnämndens förslag, att en av tjänsterna uppföres som
polisassistent i Ca 17. Landsfiskalen i Överkalix distrikt har i sitt remissyttrande
ifrågasatt, om denna placering av tjänsten är lämplig. I nuvarande
gruppen inom skyddsområdespolisen i Kalix är tjänsten uppförd som förste
poliskonstapelstjänst (i Cg 17). Enligt landsfiskalens mening bör tjänsten
fortfarande givas denna placering, eftersom gruppens verksamhet åtminstone
under normala förhållanden blir av tämligen rutinmässig karaktär.
Sedan jag under hand samrått med organisationsnämnden, som efter särskild
undersökning funnit sig böra tillstyrka landsfiskalens förslag, förordar
jag, att tjänsten placeras som förste poliskonstapel i Ca 17.
Den mellan representanter för civildepartementet samt vissa personalorganisationer
den 15 december 1955 träffade överenskommelsen i polislönefrågan,
vilken underställts årets riksdag i proposition nr 48 angående
vissa ändringar i polislönereglementet in. m., kommer — såsom organisationsnämnden
i sitt betänkande förutsatt — om den godkännes, att medföra
vissa förändringar i de av nämnden föreslagna lönegradsplaceringarna.
Rörande denna fråga torde jag få hänvisa till nämnda proposition. Vad
angår tjänsterna vid den föreslagna statliga poliskåren samt de tjänster,
vilkas innehavare föreslagits skola förordnas enligt 4 § polislagen, torde i
princip inga andra ändringar av lönegradsplaceringen inträffa än de som
betingas av att ordinarie poliskonstapel skall vara placerad i Ca 15 (f. n.
är ordinarie poliskonstapelstjänst upptagen i såväl Ca 15 som Ca 13). Detta
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1956
innebär för sådan personal, vars anställning staten helt skall bekosta, att
tre föreslagna poliskonstapelstjänster i Ca 13 vid Bodenstyrkan av Norrbottens
statliga poliskår och en föreslagen dylik tjänst vid poliskåren i Haparanda
utbytes mot poliskonstapelstjänster i Ca 15.
För Haparandas vidkommande påkallar de i propositionen nr 48 föreslagna
ändrade bestämmelserna även en annan jämkning av organisationsnämndens
förslag. Storleken av den i Haparanda distrikt med hänsyn till
den särskilda polisverksamheten erforderliga polisstyrkan, 13 polismän,
medför att 3 av tjänsterna skall vara förste poliskonstapelstjänster i Ca 17.
I en normal styrka i distrikt av Haparandas storlek, 8 polismän, erfordras
emellertid endast 2 dylika tjänster. Eftersom polisdistriktet sålunda enbart
på grund av den särskilda polisverksamheten får inrätta en tjänst mera
än normalt i Ca 17, bör staten svara för kostnaderna för denna tjänst. Under
förutsättning att förhandlingsöverenskommelsen godkännes, tillstyrker
jag därför den ytterligare ändringen av organisationsnämndens förslag
beträffande Haparanda, att av de 5 tjänster med anställning enligt 4 §
polislagen, för vilka statsverket, med hänsyn till utgifterna för polisväsendet
i distriktet, föreslås skola svara för kostnaderna, 1 poliskonstapelstjänst
i Ca 15 utbytes mot förste poliskonstapelstjänst i Ca 17.
Efter de av mig föreslagna ändringarna skulle personalförteckningen för
Norrbottens statliga poliskår bli följande:
Tjänst och lönegrad Antal
Ordningspolismanstj änster:
Poliskommissarie ............... |
........ Ca 25 |
1 |
Förste polisassistent............. |
........ Ca 21 |
1 |
Polisassistent ................... |
........ Ca 19 |
3 |
Polisassistent ................... |
........ Ca 17 |
1 |
Förste poliskonstapel ........... |
........ Ca 17 |
13 |
Poliskonstapel ................. |
........ Ca 15 |
19 |
Rekryteringstjänst ............. |
Cf 11—Ce 13—Ce 15 |
4 |
Kriminalpolismanst j änster: |
||
Förste kriminalassistent ......... |
......... Ca 23 |
1 |
Förste kriminalassistent ........ |
..........Ca 21 |
1 |
Kriminalassistent .............. |
..........Ca 19 |
4 |
Kriminalassistent .............. |
..........Ca 17 |
2 |
Summa 50
Följande tjänster skulle inrättas jämlikt 4 § polislagen och helt bekostas
av statsverket:
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
Luleå stad
1 kriminalassistent
3 rekryteringstjänster
Ca 17
Cf 11—Ce 13—Ce 15
Tornedalen
Tjänster, som ersätter de nuvaran
patrullerna:
2 polisassistenter ................................
3 förste poliskonstaplar..........................
5 poliskonstaplar ..............................
1 rekryteringstjänst ............................
de statspolis -
Ca 19
Ca 17
Ca 15
Cf 11—Ce 13—Ce 15
Särskilda tjänster i Haparanda:
1 förste poliskonstapel ......................
3 poliskonstaplar ..........................
1 rekryteringstjänst ........................
Ca 17
Ca 15
Cf 11—Ce 13—Ce 15
Summa tjänster, inrättade enligt 4 § polislagen, skulle således bli 20.
Emot organisationsnämndens förslag vad angår lokaler, utrustning m. m.
för såväl den föreslagna statliga poliskåren som personalen för särskild
polisverksamhet i Tornedalen har jag ingen erinran. Ej heller mot nämndens
beräkningar av kostnaderna för organisationens genomförande — kostnadsökningen
har bortsett från ett här ej aktuellt belopp uppskattats till
cirka 55 000 kronor, vartill kommer ett engångsbelopp av cirka 5 000 kronor
för anskaffning av möbler in. m. — synes i och för sig anmärkning kunna
göras. Då såsom framgår av vad jag senare anför — omorganisationen
icke bör träda i kraft förrän den 1 juli 1957, saknas emellertid anledning att
nu taga närmare ställning till de anslagsbehov, som blir en följd av förslaget.
Utöver de direkta merkostnaderna kommer förslaget att medföra förskjutningar
mellan anslagen för polisväsendet. Vad angår den angivna kostnadsökningen
vill jag understryka, att den del härav, omkring 31 000 kronor, som
avser de särskilda rekryteringstjänsterna i Luleå stad, icke är en följd av den
föreslagna organisationen utan är motiverad redan av f. n. föreliggande svårigheter.
Det må även framhållas, att mot denna utgiftsökning svarar en
större ökning av statsverkets inkomster till följd av det ändrade Bodenavtalet.
Inkomstökningen har beräknats till drygt 150 000 kronor, varför
föi slaget i sin helhet i nuvarande löneläge medför en besparing på omkring
100 000 kronor.
I några av remissyttrandena har berörts vissa speciella frågor.
Riksåklagarämbetet har — med instämmande av länsstyrelsen och landsfogden
— begärt delning av landsfogdetjänsten i länet på två befattningshavare,
f. n. finnes en landsfogde och en biträdande landsfogde, av vilka
43
Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1956
den förstnämnde så gott som enbart sysslar med polischefsgöromålen medan
landsfogdens åligganden som statsåklagare fullgöres av biträdande
landsfogden. Otvivelaktigt talar vissa skäl för att denna uppdelning får
fastare former och att personalorganisationen anpassas härefter. En sådan
ändring kräver emellertid särskild utredning och jag är icke beredd att
innan resultatet härav föreligger taga ställning till ämbetets yrkande. Med
hänsyn till att frågan om hur föreståndarskapet för statspolisavdelningen i
Luleå slutgiltigt skall utformas äger ett visst samband med spörsmålet om
landsfogdeorganisationens i länet uppbyggnad kan jag icke heller biträda
landsfogdens yrkande om inrättande av ytterligare en kommissariebefattning
vid avdelningen. Som organisationsnämnden uttalat, bör frågan upptagas
till prövning först i samband med ett ställningstagande beträffande landsfogdeorganisationen.
I avvaktan härpå synes föreståndarskapet som
nämnden förutsatt — utan olägenhet kunna vara anordnat som f. n.
Beträffande nämndens uttalanden om samarbetet med de militära myndigheterna
inom skyddsområdena har chefen för armén efter påpekanden
från sagda myndigheter — sagt sig förutsätta, att polismyndigheterna
tar erforderligt samråd med vederbörande militärmyndigheter vid utformandet
av anvisningar för handläggning av vistelsetillståndsärenden och
i fråga om den särskilda polisverksamheten. Jag vill understryka att så bör
ske. Därjämte synes det mig angeläget, att anvisningarna om handläggning
av ärenden om vistelsetillstånd och av andra rutinmässiga skyddsområdesuppgifter
utformas så, att nuvarande praxis så långt möjligt bibehålies.
Med anledning av vad militärmyndigheterna i sina remissyttranden anfört
härom, kan jag icke biträda organisationsnämndens förslag, att särskild
militärassistent skall tjänstgöra hos landsfogden i länet.
Organisationsnämnden har beträffande tullpersonalens medverkan vid
den särskilda polisverksamheten föreslagit, att den nu utgående särskilda
ersättningen härför skall indragas. Med anledning av vad generaltullstyrelsen
och länsstyrelsen anfört i denna del anser jag mig dock ej f. n. böra
ifrågasätta någon ändring av nu gällande ordning härutinnan.
Enär de föreslagna tjänsterna jämlikt 4 § polislagen kommer att medföra
relativt stora utgiftsbelopp för berörda polisdistrikt, bör, som förutsatts i
ett par remissyttranden, möjlighet beredas distrikten att rekvirera förskott
å statsbidragen till ifrågavarande anordningar. Det torde jämlikt bemyndigandet
i 17 § polislagen få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma
härom.
Vad angår organisationsnämndens förslag om tjänstår sberäkning i pensionshänseende
för polisman, som i samband med omorganisationen övergår
från statspolisavdelningen till tjänst, inrättad enligt 4 § polislagen, torde
Kungl. Maj:t bemyndigas att efter överläggningar med Luleå stad meddela
beslut, huruvida och på vilka villkor tillgodoräknande av tjänstårstid, som
tillkommer vederbörande i hans vid övergången innehavda tjänst hos sta
-
44
Kiingl. Maj. ts proposition nr 1H år 1956
den, må ifrågakomma. Jämväl i övrigt torde det få ankomma på Kung],
Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser, som erfordras i samband med
genomförandet av den föreslagna organisationen. Jag vill därvidlag endast
uttala, att de statspolispatrullerna i Tornedalen tillhörande polismän, som
i anledning av den nya organisationen återgår till statspolisavdelningen i
Luleå, bör komma i åtnjutande av flyttningsersättning enligt härför gällande
bestämmelser.
Svårigheter av skilda slag torde uppställa sig, därest den nya organisationen
— som organisationsnämnden förutsatt — skulle genomföras redan
fr. o. m. den 1 juli innevarande år. Landsfogden har för sin del uttalat, att
det måste anses uteslutet, att en ny organisation — hur den än komme att
utformas — skulle kunna genomföras tidigare än den 1 juli 1957. Jag är
av samma mening och föreslår därför, att genomförandet sker fr. o. m.
budgetåret 1957/58.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna i det föregående framförda förslag angående
polisväsendets organisation inom skyddsområdena i Norrbottens
län samt gränstrakterna mot Finland m. m., att tilllämpas
fr. o. in. den 1 juli 1957;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att för Kronans räkning godkänna
det den 6 december 1955 träffade avtalet om ändring i
vissa delar av 1942 års avtal med Bodens stad angående polisverksamhetens
upprätthållande i staden.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven-Olof Hedengren
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956
Polisväsendets organisation inom Bodens och Kalix skyddsområden
Område |
Polischefsorganisation |
Poliskår, polisdistrikt |
Areal land den 1 jan. |
Folk- mängd den 1 jan. |
Antal kommunalt vid kommunal |
||||||||||||||||
Polischefs- distrikt |
Stadsfiskal |
Landsfiskal Ga 31 |
Landsfiskal Ca 29 |
Landsfiskal Ca 27 |
Bitr. landsfiskal Ce 25 |
Kontorist Ca/Ce 13 |
Kanslibiträde Ca/Ce 11 |
Kontorsbitr. Cf4—Ce/Ca8 |
Konstapel Ce 14 |
Poliskommissarie Ca 25 1 |
Polisassistent Ga 19 |
Polisassistent Ca 17 |
Förste poliskonst. Ca 17 |
Poliskonstapel Ca 15 |
Poliskonstapel Ca 13 |
Rekryt.tjänstCf 11—Ce 13 |
Exekutionsbiträde Ca 14 |
||||
Bodens skyddsområde |
Boden ...... |
i |
i |
Boden ...... |
803 |
11 980 |
|||||||||||||||
Luleå...... |
i |
se sista |
Luleå........ |
3 756 |
27 366 |
1 |
4 |
7 |
12 |
3 |
5 |
||||||||||
Nederluleå . . |
i |
i |
1 |
1 |
Nederluleå . . |
114 245 |
11 637 |
1 |
2 |
2 |
|||||||||||
Råneå...... |
i |
(i) |
1 |
1 |
Råneå1 2...... |
207 671 |
8 168 |
i |
2 |
||||||||||||
överluleå .. |
utn |
pcb .m. |
i i |
i i |
1 2 |
överluleå— |
283 924 |
13 482 |
1 |
1 |
3 |
3 |
|||||||||
Kalix skyddsomr. |
Nederkalix . . |
i |
i |
1 |
2 |
Nederkalix . . |
93 338 |
15 053 |
1 |
1 |
6 |
||||||||||
Töre ...... |
i |
(1) |
1 |
Töre ........ |
86 933 |
4 951 |
2 |
||||||||||||||
Överkalix . . |
i |
i |
1 |
1 |
Överkalix4 . . |
277 900 |
9 117 |
i |
3 |
||||||||||||
Gränstrakterna mot Finland |
Haparanda.. |
i |
i |
i |
1 |
2 |
Haparanda . . |
316 |
3 152 |
1 |
1 |
5 |
|||||||||
Karl Gustav. . |
45 444 |
3 299 |
2 |
||||||||||||||||||
Nedertorneå. . |
46 111 |
4 083 |
2 |
||||||||||||||||||
Karesuando |
i |
Karesuando . . |
626 590 |
1 427 |
1 |
||||||||||||||||
Korpilombolo |
i |
i |
1 |
Korpilombolo-Tärendö .... |
316 400 |
6 378 |
1 |
3 |
|||||||||||||
i |
i |
1 |
1 |
1 |
Junosuando . . |
122 000 |
1 918 |
1 |
|||||||||||||
Paj ala ...... |
351 260 |
7 065 |
3 |
||||||||||||||||||
Övertorneå . . |
i |
i |
1 |
2 |
Övertorneå— |
236 656 |
10 166 |
1 |
i |
3 |
|||||||||||
Summa |
i |
1 |
2 |
10 |
7 |
4 + (1) |
6 + (1) |
14 |
3 |
Summa |
1 |
10 |
3 |
10 |
50 |
3 |
5 |
5 |
1 Vik.lön lgr 27. 2 Endast Stora Furuön ingår i skyddsområdet. 2 Edefors kommun ingår
polismännen inom Kalix skyddsområde innehar extra anställning (Cg).
Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1956
47
Bilaga A
samt gränstrakterna mot Finland den 1 oktober 1955
anställda polismän |
Antal statligt anställda |
Antal polismän anställda jäm- likt 7 § länstyrelseinstruktionen |
Summa |
Kvinnlig biträdespersonal |
|||||||||||||||||||||||||||||
polisavd. (kår) |
vid statspolisavd. |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Arvodesbefattning |
Krim.kommissarie Ca 25 | |
Förste krim.assistent Ca 21 | |
Kriminalassistent Ca 19 j |
Kriminalassistent Ca 17 | |
Poliskommissarie Ca 25 | |
Förste polisassist. Ca 21 | |
Polisassistent Ca 19 | |
Förste poliskonst. Ca 17 | |
Poliskonstapel Ca 15 | |
Krim.kommissarie Ca 25 | |
Förste krim.assistent Ca 23 | |
Förste krim.assistent Ca 21 | |
Kriminalassistent Ca 19 | |
Poliskommissarie Ca 25 | |
Förste polisassist. Ca 21 j |
Polisassistent Ca 19 |
Polisassistent Ca 17 |
Förste poliskonst. Ca 17 |
| Poliskonstapel Ca 15 |
| Poliskonstapel Ca 13 |
| Rekryt.tjänstCf 11—Ce 13 |
| Förste krim.assist. Ca 23 |
| Förste krim.assist. Ca 21 |
| Kriminalassistent Ca 19 |
| Kriminalassistent Ca 17 |
| Förste poliskonst. Ca 17 |
1 Kommunal polisavd. |
| Statspolisavd. |
1 Statligt anställd polis |
Polis anställd jämlikt 7 § länsstyrelseinstruktionen |
Totalt |
||
1 |
1 |
1 |
1 |
7 |
11 |
2 |
8 |
i |
i |
4 |
2 |
2 |
42 |
42 |
4 |
||||||||||||||||||
i |
2 |
3 |
3 |
l1 |
i |
i |
10 |
7 |
2 |
2 |
7 |
21 |
41 |
52 |
93 |
11 |
|||||||||||||||||
1 |
6 |
6 |
|||||||||||||||||||||||||||||||
3 |
3 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
1 |
9 |
9 |
|||||||||||||||||||||||||||||||
Ka- lixö |
1 |
1 |
3 |
8 |
5 |
13 |
1 |
||||||||||||||||||||||||||
Mor j ärv5 |
1 |
1 |
2 |
2 |
4 |
||||||||||||||||||||||||||||
Överkalix5 |
1 |
1 |
4 |
2 |
6 |
||||||||||||||||||||||||||||
i |
2 |
2 |
3 |
7 |
5 |
3 |
15 |
1 |
|||||||||||||||||||||||||
2 |
2 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
2 |
2 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
1 |
1 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
4 |
4 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
1 |
1 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
1 |
1 |
3 |
2 |
5 |
|||||||||||||||||||||||||||||
2 |
1 |
1 |
5 |
3 |
1 |
9 |
|||||||||||||||||||||||||||
1 |
1 |
2 |
3 |
4 |
l1 |
i |
2 |
15 |
11 |
2 |
2 |
7 |
21 |
1 |
1 |
2 |
1 |
10 |
16 |
2 |
8 |
i |
i |
4 |
2 |
2 |
4 |
98 |
62 |
51 |
4 |
215 |
17 |
icke i skyddsområdet. 4 Endast vissa delar ingår i skyddsområdet. 6 De statligt anställda
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956
Bilaga B
Boden-avtalet i sin nuvarande lydelse
Avtal
1 §•
Kronan övertager på nedan angivna villkor från och med den 1 oktober 1942
den skyldighet att sörja för polisverksamhetens upprätthållande i Bodens
stads polisdistrikt som åligger staden enligt lagen om polisväsendet i riket.
2 §•
Staden upplåter hyresfritt från den 1 oktober 1942 i det staden tillhöriga
tingshuset i Boden såsom tjänstelokaler för den poliskår som kronan upprättar
i Boden hela första våningen samt de källarlokaler vilka för närvarande
icke disponeras av Luleå domsagas kansli. Därjämte skola ytterligare
tjänstelokaler för poliskåren hyresfritt tillhandahållas av staden i en genom
dess försorg och utan kostnad för kronan uppförd tillbyggnad till tingshuset.
Tillbyggnaden, vilken skall inrymma minst sex rum med en sammanlagd
golvyta om ungefär 120 kvadratmeter, skall vara färdiga att tagas
i bruk snarast möjligt efter den 1 oktober 1942 och senast den 1 januari 1943.
Ritningarna till tillbyggnaden skola godkännas av Kungl. Maj:t.
Kostnaderna för samtliga lokalers underhåll och uppvärmning ävensom
kostnaderna för yttre renhållning bekostas av staden.
3 §•
Staden tillhandahåller utan kostnad för kronan från den 1 oktober 1942 garage
för tre bilar och trettio cyklar. Kostnaderna för garagets underhåll och
uppvärmning ävensom kostnaderna för yttre renhållning bekostas av staden.
4 §•
Staden överlämnar den 1 oktober 1942 till kronan utan ersättning de i de nuvarande
polislokalerna befintliga lösa inventarierna samt övrig av staden
anskaffad polisutrustning.
5 §.
Staden erlägger till kronan årligen ett kontant belopp, som bestämmes med
utgångspunkt från vad staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat
eget polisväsende. Vid beloppets bestämmande skall hänsyn tagas till
stadens bidrag enligt 2 och 3 §§ i detta avtal.
Beloppet skall erläggas i efterskott den 30 juni varje år. För tiden den 1 oktober
1942—den 30 juni 1947 skall det årliga beloppet utgöra 36 496 kronor.
Första gången den 30 juni 1943 erlägger staden för tiden den 1 oktober
1942 den 30 juni 1943 2/ 372 kronor. Inträffa ändrade förhållanden, äger
part påkalla ny prövning av beloppets storlek. Framställning härom skall
göras senast sex månader före sistnämnda periods utgång, vid äventyr
att samma belopp skall utgå under följande fem år. Enahanda regler gälla
därefter för framtida femårsperioder.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
6 §•
Kan i framliden efter förhandlingar mellan kronan och staden överenskommelse
icke träffas angående storleken av det belopp som i 5 § sägs, skall
beloppet bestämmas av skiljemän. Av dem skall länsstyrelsen i Norrbottens
län utse en skiljemän, staden en skiljeman samt dessa skiljemän en tredje,
vilken tillika skall vara ordförande. Kunna förstnämnda två skiljemän icke
enas om valet av den tredje skiljemannen, utses denna av Kungl. Maj :t.
I övrigt skola bestämmelserna i lagen om skiljemän äga tillämpning.
7 §•
I stadens poliskår fast anställd befattningshavare äger — efter anmälan
till länsstyrelsen i Norrbottens län senast den 1 september 1942 ■— vinna
anställning vid poliskåren i Boden från och med den 1 oktober 1942 på
följande villkor:
1. Efter övergången skall befattningshavaren åtnjuta löneförmåner av
statsmedel med minst det belopp, vartill han på grund av anställningen i
stadens tjänst varit berättigad omedelbart före övergången. I den mån avlöningen
utgöres av rörligt lönetillägg, skall tilläggets belopp minskas om
så föranledes av de för stadens motsvarande tjänstemän gällande grunderna.
2. För uppflyttning i högre löneklass enligt de statliga avlöningsbestämmelserna
skall befattningshavaren äga tillgodoräkna sig sådan tjänstgöring såsom
polisman i stadens tjänst som tillgodoräknats för avlöningsförhöjningar
i den kommunala tjänst vilken befattningshavaren innehaft vid övergången
till statstjänst.
3. Befattningshavare äger för rätt att av kronan utfå tjänstepension, familjepension
och uppskjuten livränta tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i
stadens tjänst.
4. Tjänstepensionen och familjepensionen jämte rörligt pensionstillägg
skall utgå till ordinarie befattningshavare med minst samma belopp som befattningshavaren
eller hans efterlevande skulle ha erhållit, om han kvarstått
i kommunens tjänst.
5. Ordinarie befattningshavare, som avgår utan rätt till tjänstepension,
skall erhålla uppskjuten livränta med minst samma belopp som enligt de
för stadens befattningshavare gällande grunderna skulle ha utgått till
honom.
6. Skall tjänstepension, familjepension eller uppskjuten livränta utgå, skall
staden gälda det belopp varmed pensionen eller livräntan överstiger motsvarande
förmån enligt de statliga bestämmelserna i ämnet.
7. Staden skall —- utöver vad under punkt 6. sägs — deltaga i kronans
kostnader för här angivna pensionsförmåner med så stor del som svarar
mot förhållandet mellan tjänsteåren i stadens tjänst och sammanlagda antalet
tjänsteår i stadens och kronans tjänst.
8 §•
Ordinarie befattningshavare vid stadens poliskår som icke önskar vinna anställning
vid poliskåren i Boden är skyldig att från och med den 1 oktober
1942 tjänstgöra vid kåren på de villkor i avlönings- och pensionshänseende
som den 30 september gällde för stadens poliskår. Till sådan befattnings
4
— Biliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 114
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956
havare utgående avlöning bestrides av statsmedel. Samtliga på befattningshavaren
belöpande pensionsavgifter o. dyl. erläggas av statsverket till staden.
9 §•
Besluta Kungl. Maj :t och riksdagen om ändrade grunder för skyldigheten att
utgöra kostnaderna för polisväsendet i riket än vad nu gälla, skall detta
avtal upphöra att gälla den dag som de nya bestämmelserna i ämnet träda
i tillämpning.
Med hänsyn till att konstapeln John Fr. Vilhelm Ericsson på grund av sjukdom
icke kan vinna anställning vid poliskåren i Boden skall staden bestrida
till honom utgående avlönings- och pensionsförmåner för tiden efter den
1 oktober 1942.
Detta avtal skall antagas av staden senast den 15 februari 1942 och av
Kungl. Maj:t och kronan senast den 1 augusti 1942.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
51
Bilaga C
Avtal
mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, samt Bodens stad, å andra sidan,
angående polisväsendet i Boden
I det mellan parterna år 1942 träffade avtalet angående Kronans övertagande
av skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande i
Bodens stads polisdistrikt överenskommes med verkan från och med den
1 juli 1957 nedanstående ändringar.
1 §•
I stället för 2 och 3 §§ i 1942 års avtal skall följande gälla:
Staden förbinder sig att för den statliga poliskåren i Boden samt för landsfiskalen-polischefen
i Boden och dennes expedition tillhandahålla erforderliga
och av Kronan godkända tjänstelokaler, arrestlokaler, garage och andra
utrymmen.
Så länge de lokaler och utrymmen, som för närvarande —- dels på grund
av 1942 års avtal dels ock jämlikt senare träffad överenskommelse — disponeras
för nämnda ändamål, av Kronan anses vara tillfyllest, skola de tillhandahållas
av staden. För dessa lokaler och utrymmen skall Kronan erlägga
hyra med 12 375 kronor för år jämte sedvanligt särskilt bränsletillägg
och tillägg för de generella hyreshöjningar, som medgivits efter år 1942
och ytterligare kunna komma att medgivas. Yttre renhållning bekostas av
staden.
Särskilt avtal om hyresvillkoren skall, med iakttagande av ovanstående,
träffas mellan staden och länsstyrelsen i Norrbottens län såsom representant
för Kronan. Nu gällande, häremot stridande hyresavtal mellan parterna
skola upphöra att gälla.
Uppstår fråga om utbyte eller utökning av nuvarande lokaler och utrymmen,
skola förhandlingar härom upptagas mellan Kronan och staden.
2 §•
I stället för 5 och 6 §§ i 1942 års avtal skall följande gälla:
Staden erlägger till Kronan i efterskott för budgetåret ett kontant belopp,
motsvarande vad staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat
eget polisväsende. Med budgetår avses här tiden den 1 juli—den 30 påföljande
juni. Räkning å detta belopp skall före den 1 september närmast efter
utgången av det budgetår ersättningen avser tillställas staden, som har att
före utgången av samma september månad inbetala ersättningen till länsstyrelsen
i Norrbottens län eller ock påkalla förhandlingar, som avses i sista
stycket av denna paragraf.
För bestämmande av ersättningsbeloppet skall följande gälla:
a) Till grund för beräkningen skola läggas de verkliga lönekostnaderna under
det budgetår ersättningen avser (grundlön, rörligt tillägg, kompensåtionstillägg
eller motsvarande och kallortstillägg) för de löneplansanställda
polismän, som innehaft eller uppehållit de polismanstjänster vid den stat
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956
liga poliskåren i Boden för vilka Boden fastställts såsom stationeringsort.
Hela beloppet av dessa lönekostnader skall divideras med antalet löneplansplacerade
polismanstjänster med stationeringsort i Boden, vilka äro upptagna
å för budgetåret fastställd personalstat för den statliga poliskåren,
samt multipliceras med det beräknade antalet polismän i ett efter stadens
storlek avpassat kommunalt polisväsende. Sistnämnda antal skall anses
utgöra det tal, som erhålles då stadens folkmängd den 1 januari under
budgetåret divideras med 800; uppstår därvid brutet tal, skall avrundning
ske till närmaste hela tal. Det belopp, som framkommer enligt nu angivna
beräkningssätt, skall utgöra stadens grundersättning.
b) Utöver grundersättningen skall staden utgiva gottgörelse för övriga
avlöningsförmåner samt pensionskostnader och omkostnader, vilken gottgörelse
med hänsyn till stadgad rätt till statsbidrag för hållande av reservpolis
bestämmes till 32 procent av grundersättningen.
Ersättning, som avses i denna paragraf, skall anpassas efter sådana förändringar
beträffande skyldigheten att svara för kostnaderna för polisväsendet
— även ändrade pensioneringsbestämmelser — som kunna bli beslutade för
städer av Bodens storleksordning.
Därest förhandlingar mellan Kronan och Bodens stad påkallas angående
storleken av ersättningsbelopp, som avses i denna paragraf, och enighet därvid
ej kan nås, skall beloppet bestämmas av skiljemän. Av dem skall länsstyrelsen
i Norrbottens län utse en skiljeman, staden en skiljeman samt dessa
skiljemän en tredje, vilken tillika skall vara ordförande. Kunna förstnämnda
två skiljemän icke enas om valet av den tredje skiljemannen, utses denne
av Kungl. Maj :t. I övrigt skola bestämmelserna i lagen om skiljemän äga
tillämpning. 3
Bestämmelsen i 9 § första stycket i 1942 års avtal skall äga tillämpning även
å detta avtal.
Detta avtal upphör att gälla tre år efter utgången av det budgetår, varunder
från endera sidan uppsägning skett. Genom detta avtal taga parterna icke
ställning till frågan om uppsägbarhet av 1942 års avtal.
Detta avtal skall antagas av staden senast den 1 februari 1956 och av
Kronan senast den 1 juli 1956.
Undertecknade Lindell, Brunnberg, Djurberg och Enhörning såsom representanter
för Kungl. Maj :t och Kronan samt Wallström, Wilhelmsson, Pettersson,
Strandberg och Nilson såsom representanter för Bodens stad ha
efter förhandlingar rörande polisväsendet i Boden träffat överenskommelse
om detta avtal, varav vardera sidan tagit ett exemplar, och förbinda sig att
framlägga detsamma för respektive huvudmän.
Boden den 6 december 1955
3 §■
Karl Lindell
Sten Wallström
B. Wilhelmsson
Arne Brunnberg
H. Djurberg
Henrik Enhörning
Hugo Nilson
Bertil Strandberg
Carl Pettersson
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956
Förslag till polisväsendets organisation inom Bodens
Område Polisdistrikt Stationeringsort, avdelning etc. |
Ordningspolismanstjänster |
||||||||
Poliskommissarie Ca 25 |
Förste polisassistent Ca 21 |
Polisassistent Ca 19 |
Polisassistent Ca 17 |
Förste poliskonst. Ca 17 |
Poliskonstapel Ca 15 |
Poliskonstapel Ca 13 |
Rekr.tjänst Cf 11—Ce 13 |
Exekutionsbiträde Ca 14 |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
A. Bodens och Kalix skyddsområden |
|||||||||
I. Statligt anställd polis (Norrbottens statliga poliskår) |
|||||||||
Boden: Boden ....................... |
1 |
1 |
1 |
1 |
8 |
11 |
3 |
4 |
|
Gammelstad (Nederluleå landsflskalsdistr.) |
1 |
1 |
1 |
||||||
Kalix (Nederkalix—Töre landsflskalsdistr.)1 |
1 |
2 |
2 |
||||||
Mor j ärv (Nederkalix—Töre landsflskalsdistr.)1 |
1 |
1 |
|||||||
Överkalix (överkalix landsflskalsdistr.)____ |
1 |
1 |
|||||||
II. Kommunalt anställd polis |
|||||||||
Luleå: Kommunal avdelning .................. |
1 |
4 |
7 |
11 |
3 |
8 |
|||
Statspolisavdelning...................... |
1 |
1 |
1 |
10 |
7 |
||||
Nederkalix—Töre .................... |
1 |
2 |
5 |
2 |
|||||
Nederluleå ............................ |
1 |
1 |
2 |
2 |
|||||
Råneå ................................. |
»1 |
23 |
|||||||
överkalix................................ |
1 |
3 |
|||||||
ö verluleå—Edefors...................... |
1 |
3 |
2 |
2 |
|||||
B. Gränstrakterna mot Finland |
|||||||||
Kommunalt anställd polis |
|||||||||
Haparanda—Karl Gustav—Nedertorneå ........ |
1 |
1 |
2 |
9 |
2 |
1 |
1 |
||
Karesuando............................. |
1 |
||||||||
Korpilombolo—Tärendö ................... |
1 |
3 |
|||||||
Paj ala—Junosuando ........................ |
1 |
1 |
4 |
||||||
övertorneå—Hietaniemi ...................... |
2 |
2 |
4 |
1 |
1 |
||||
Summa |
3 |
3 |
16 |
4 |
40 |
70 |
8 |
14 |
8 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956
55
Bilaga D
och Kalix skyddsområden samt gränstrakterna mot Finland
Kriminalpolismans-tj änster |
Vid avd. etc. |
Vid kåren |
Av i kol. 4, 6, 7, 8, 9 eller 15 upp-tagna tjänster (dock ej statspolis-tjänster), till vilka kostnaderna |
Anmärkningar |
||||||||||
Krim.kommissarie Ca 25 |
Förste krim.assistent Ca 23 |
Förste krim.assistent Ca 21 |
Kriminalassistent Ca 19 |
Kriminalassistent Ca 17 |
Summa tjänster |
Totala antalet tjänster |
Polisassistent Ca 19 |
Förste poliskonst. Ca 17 |
Poliskonstapel Ca 15 |
Poliskonstapel Ca 13 |
Rekr.tjänst Cl 11—Ce 13 |
Kriminalassistent Ca 17 |
Summa tjänster |
|
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
1 |
1 |
4 |
2 |
38 |
50 |
1 Innehavaren av polis-assistenttj änsten i Ca 19 1 Kalix handhar under 2 En ny poliskonsta- pelstjänst avses skola gradsplacering): polis-konstapelst j änsten har |
||||||||
3 |
||||||||||||||
5 |
||||||||||||||
2 |
||||||||||||||
2 |
||||||||||||||
1 |
2 |
3 |
4 |
44 |
96 |
3 |
1 |
4 |
||||||
2 |
2 |
7 |
21 |
52 |
||||||||||
— |
10 |
|||||||||||||
— |
6 |
|||||||||||||
— |
4 |
|||||||||||||
— |
4 |
|||||||||||||
— |
8 |
|||||||||||||
17 |
1 |
1 |
5 |
1 |
1 |
9 |
||||||||
_ |
1 |
|||||||||||||
_ |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||||||
_ |
6 |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
||||||
— |
10 |
1 |
1 |
2 |
— |
1 |
—■ |
5 |
||||||
3 |
3 |
10 |
28 |
6 |
— |
216 |
2 |
3 |
8 |
1 |
5 |
1 |
20 |