Kungi. Maj.ts proposition nr 11 år 1956
1
Nr 11
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare
för perioden 1957—1960; given Stockholms
slott den 16 december 1955.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag med vissa
bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1957—
1960.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det provisoriska valsystem, som år 1952 antogs för andrakanunarvalen
för perioden 1953—1956, föreslås skola gälla även med avseende å valen
till samma kammare för perioden 1957—1960. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 11
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1956
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för
perioden 1957—1960
Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande
av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1957—1960 förordnas
härigenom, att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1
icke skall gälla, att i stället för ettvart av följande lagrum i 1920 års
lag, nämligen 56 § 4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och
87 §, skola gälla de bestämmelser, som under motsvarande lagrumsbeteckning
finnas upptagna i lagen den 30 maj 1952 med vissa bestämmelser om
val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—19561 2, att vad i 57 §
2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket 1920 års lag sägs om samma
lag skall gälla jämväl beträffande 1952 års lag och nu ifrågavarande lag,
att det i 59 § fjärde stycket 1920 års lag angivna formuläret skall ersättas
av formulär av den lydelse bilaga vid 1952 års lag.utvisar samt att i 88 §
andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om val till riksdagen»
skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser om
val till riksdagens andra kammare för perioden 1957—1960».
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,
vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestämmelse.
1 Senaste lydelse av 56 § 3 mom., se SFS 1944: 84; av 56 § 4 mom., se SFS 1952- 264; av
57 §, se SFS 1944: 84; av 59 §, se SFS 1952: 264; av 72 §, se SFS 1944: 84; av 79 §, se SFS
1952: 264; samt av 81, 87 och 88 §§, se SFS 1914: 84.
2 Se SFS 1952: 267.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1956
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 december 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om för langning
av det nuvarande provisoriet i fråga om val till riksdagens andra kammare.
Föredraganden anför följande.
Enligt riksdagsordningen skall andra kammarens ledamöter väljas för en
tid av fyra år genom omedelbara och proportionella val. Närmare bestämmelser
meddelas i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen.
Val förrättas inom valkretsar. Fördelningen av platserna grundar sig på
användningen av välj arbeteckningar. Å valsedel skall finnas minst en välj arbeteckning
och får på samma sedel användas högst tre sådana beteckningar
(kartell-, parti- och fraktionsbeteckning). Vid röstsammanräkningen ordnas
valsedlarna efter välj arbeteckning. Valsedlar med samma första beteckning
sammanföres i grupper. Genom särskilda uträkningar bestämmes så
långt erfordras ordningsföljden mellan kandidaterna inom grupperna. Därefter
fördelas mandaten mellan grupperna. Fördelningen sker i enlighet
med en av belgiern Victor d’Hondt anvisad metod. Platserna tilldelas, en
efter annan, den grupp, som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet.
För varje grupp utgöres jämförelsetalet av gruppens rösttal, så
länge gruppen ej erhållit någon plats. Därefter erhålles gruppens jämförelsetal
genom att dela rösttalet med antalet redan erhållna platser ökat
med 1.
I skrivelse den 7 maj 1949 (nr 208) hemställde riksdagen om utredning
av frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid andrakammarval.
Utredningen uppdrogs åt 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning.
1 betänkande den 28 november 1951 (SOU 1951:58) framlade
utredningen förslag till ny fördelningsmetod vid andrakammarval. Förslaget
byggde på den s. k. uddatalsmetoden. Denna innebär att mandaten fördelas
mellan partierna med ledning av jämförelsetal, som erhålles genom att
4
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956
successivt dividera rösttalet med talen 1, 3, 5, 7 o. s. v. För att förebygga
partisplittring och valtaktisk uppdelning av parti i mindre väljargrupper
föreslog utredningen att uddatalsmetoden skulle kombineras med en spärr.
Parti, vars rösttal ej översteg sextio procent av sammanlagda antalet röster i
valkretsen, delat med antalet av de platser, som där skulle besättas, skulle
icke få deltaga i mandatfördelningen. Utredningen var icke enhällig. En
ledamot ville icke förorda någon ändring i den d’Hondtska metoden; en
annan ledamot förordade en tredje valmetod. Vid den efterföljande remissbehandlingen
av förslaget yppades även tvekan eller skiljaktiga meningar
bland remissinstanserna.
Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 28 mars 1952 framhöll jag, att
det var vanskligt att utan ytterligare överväganden taga slutgiltig ställning
till spörsmålet hur valsättet borde vara utformat i framtiden. Jag föreslog
därför, att för mandatperioden 1953—1956 skulle prövas den fördelningsmetod,
som på det föreliggande utredningsmaterialet kunde bedömas som
den mest ändamålsenliga, nämligen en jämkad uddatalsmetod. Den skilde
sig från utredningens förslag därigenom att någon särskild spärr icke förekom.
I stället sattes det första divisionstalet till 1,4. Jämförelsetalen skulle
alltså erhållas genom att successivt dividera partiernas rösttal med 1,4, 3,
5, 7 o. s. v. Vidare skulle å valsedel icke få användas mer än en väljarbeteckning;
två eller flera partier skulle alltså icke såsom tidigare kunna gå
samman i kartell. Reglerna föreslogs upptagna i en särskild lag, gällande
för mandatperioden 1953—1956. I enlighet med vad jag förordat avläts
proposition (nr 175) till 1952 års riksdag.
Sedan riksdagen antagit förslaget med vissa jämkningar (se KU uti. nr
22 och rskr. nr 265), utfärdades den 36 maj 1952 lag med vissa bestämmelser
om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 (SFS
nr 267). Samma valsystem antogs år 1954, likaledes som ett provisorium,
för val av landstingsmän och kommunala fullmäktige för perioden 1955—
1958.
Frågan om utformande av en definitiv valmetod har sedermera överlämnats
till den hösten 1954 tillkallade författningsutredningen. Utredningens
uppdrag är icke begränsat till en omprövning av olika proportionella
valsystem. Utredningen har även att förutsättningslöst undersöka frågan
om införande av majoritetsval i enmansvalkretsar med eller utan modifikationer
av detta system.
Enligt vad jag inhämtat är författningsutredningen icke i tillfälle att avgiva
något förslag i valfrågan i sådan tid, att det hinner genomföras före
andrakammarvalen nästkommande höst. Under sådana förhållanden torde
det nuvarande provisoriet böra förlängas för ytterligare en mandatperiod.
Inom justitiedepartementet har i enlighet härmed upprättats ett förslag
till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för
perioden 1957—1960. Förslaget anknyter till den särskilda lag, som antogs
år 1952, och avser val och särskilda röstsammanräkningar för besättande
av plats i andra kammaren för perioden 1957—1960. Liksom enligt 1952
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1956
års lag skall å valsedel få användas endast en välj ar beteckning (partibeteckning).
Hinder möter icke mot att såsom beteckning å ett parti använda en
sammanställning av flera beteckningar, men de olika leden måste vara jämställda
— exempelvis förenade genom bindestreck — så att icke ett system
av över- och underordnade välj arbeteckningar uppkommer.
Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Chr. af Winklerfelt
Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt A Söner
SB1877