Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

1

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m.; given Stockholms
slott den 2 mars 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till en reviderad generalplan för modernisering
och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen, avsedd att tjäna
som en allmän riktlinje för det framtida utbyggandet av dessa sjukhus.
Förslaget innebär, att man tills vidare bör inrikta sig på att t. o. m. budgetåret
1966/67 inrätta cirka 3 000 vårdplatser utöver de 18 000, som innefattas
i den gällande generalplanen av år 1950. För platsbehovets tillgodoseende
räknas med tillkomsten av åtminstone fyra nya sinnessjukhus utöver vad
som innefattas i 1950 års plan.

Vidare föreslås i propositionen, att anslaget till Vissa byggnadsarbeten vid
statens sinnessjukhus m. m. för nästa budgetår upptages till 32 500 000 kronor,
vilket innebär en ökning i förhållande till anslaget på riksstaten för
innevarande budgetår med cirka 4 000 000 kronor. I samband härmed framlägges
bl. a. förslag om uppförande av nya sinnessjukhus i Gävleborgs och
Örebro län samt tio nya vårdpaviljonger vid befintliga sjukhus.

Slutligen äskas i propositionen för budgetåret 1956/57 ett anslag å
3 946 000 kronor till Utrustning av nya sinnessjukhus.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lindholm.

. [ I . V j 4 it \ f i ''?

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 34, har anslaget
till Utrustning av nya sinnessjukhus upptagits med ett preliminärt beräknat
belopp, 4 000 000 kronor. Anledningen härtill var, att medicinalstyrelsen
vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande inkommit med
allenast preliminärt förslag.

Vidare har Kungl. Maj :t i sagda proposition på min hemställan under
kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond,
punkten 2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret
1956/57 beräkna ett investeringsanslag av 33 500 000 kronor.

Sedan förslag nu inkommit från medicinalstyrelsen beträffande beräkningen
av anslaget för utrustning av nya sinnessjukhus (skr. 27/1 1956)
och från statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande angående
byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen under nästa budgetår (skr. 16/1 1956)
anhåller jag att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
Innan jag ingår på dessa frågor torde jag emellertid först få lämna en översikt
av 1950 års generalplan för sinnessjuk vården samt anmäla den del av
det av nyssnämnda kommitté den 18 december 1954 avgivna betänkandet,
som avser en revidering av generalplanen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 maj 1950 utsåg dåvarande
chefen för inrikesdepartementet en kommitté bestående av sex ledamöter
med uppdrag att — i enlighet med de riktlinjer, som förordats av
föredragande departementschefen i proposition nr 113 till 1950 års riksdag
samt med beaktande av vad som anförts i statsutskottets utlåtande nr
127/1950 — inom inrikesdepartementet biträda med den fortsatta handläggningen
av frågorna om modernisering och utbyggnad av de statliga
sinnessjukhusen. Till ledamöter utsågs ledamoten av riksdagens första kam -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

mare, grosshandlaren E. Birke, ordförande, medicinalrådet P. B- T, Björck,
överläkaren vid Långbro sjukhus i Stockholm G. A. R. Lundquist, numera
byråchefen i centrala sjukvårdsberedningen M. E. Molander, ledamoten av
riksdagens första kammare, förste uppsyningsmannen J. G. Snygg och numera
generaldirektören G. W. Wejke.

Kommittén, som antagit namnet statens kommitté för sinnessjukvårdens
utbyggande, har årligen avgivit förslag till byggnadsarbeten vid de
statliga sinnessjukhusen.

Med skrivelse den 18 december 1954 har kommittén överlämnat betänkande
angående bl. a. reviderad generalplan för sinnessjukvården (stencil).

Över betänkandet har yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen
— efter hörande av direktionerna för vederbörande sjukhus —, kommittén
för översyn av hälso- och sjukvården i riket samt länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens
län. Till länsstyrelsernas yttranden har i allmänhet fogats utlåtanden
av förste provinsialläkaren i resp. län. Vidare har yttranden avgivits av
samtliga landstings förvaltningsutskott (resp. sjukvårdsstyrelse) med undantag
för landstingen i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Skaraborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län. Yttranden
har även avgivits av styrelsen för svenska landstingsförbundet, svenska
psykiatriska föreningen samt svenska läkaresällskapet.

I samband härmed torde även få redovisas vissa delar av en av Sveriges
läkarförbund och psykiatriska föreningen upprättad, till inrikesdepartementet
ingiven promemoria av den 5 juli 1955 angående sinnessjukvårdens organisation
och upprustning. Över denna promemoria —- som beträffande här
aktuella spörsmål i huvudsak överensstämmer med vad psykiatriska föreningen
anfört i sitt remissyttrande — ävensom över detta remissyttrande
har medicinalstyrelsen och statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
avgivit utlåtande.

I. Översikt av 1950 års generalplan m. m.

I vårt land är staten sedan gammalt huvudman för större delen av
den slutna mentalsjukvården. Av de omkring 30 000 vårdplatser för egentligt
sinnessjuka, som f. n. finnes, kommer på statliga anstalter drygt 60
procent (18 431 vårdplatser den 31/12 1954). Medelbeläggningen vid sjukhusen
var under år 1954 21 781. Överbeläggningen under året utgjorde
3 249 eller 17,5 procent av det fastställda platsantalet 18 532. Antalet
exspektanter vid årets slut uppgick till 1 524, vilket innebar en minskning
från år 1953 med omkring 175.

Utöver nyssnämnda antal vårdplatser finnes f. n. fyra statliga sinnessjuk -

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

hus med tillsammans omkring 1 800 platser, helt avsedda för psykiskt efterblivna.
De tre största städerna svarar själva — enligt särskilda avtal mellan
dessa städer och staten — ehuru med statliga bidrag för huvudparten
av sin mentalsjukvård (omkring 5 100 vårdplatser). Landstingen och städerna
utanför landsting handhar vården av de s. k. lättskötta sinnessjuka
(cirka 4 000 vårdplatser) och alltjämt finnes ett mindre antal primärkommunala
sinnessjukhus och enskilda sjukhem för mentalsjuka (tillhopa omkring
1 800 platser).

Vid vissa undervisningssjukhus och ett fåtal landstings- och storstadssjukhus
har anordnats psykiatriska kliniker.

För vård av egentligt sinnessjuka har staten f. n. 18 primärsjukhus, 3
sekundärsjukhus samt 7 fristående sekundäravdelningar. Platsernas fördelning
på ifrågavarande sjukvårdsanstalter framgår av sammanställningen
å följande sida, som även innehåller uppgifter rörande beläggningsförhållandena
m. m. under år 1954.

Med hänsyn till behovet av en planmässig utbyggnad och upprustning
av sinnessjukvården framlade medicinalstyrelsen år 1945 en tioårsplan.
Styrelsen uppskattade därvid det aktuella behovet av vårdplatser inom den
statliga sinnessjukvården till omkring 22 000 och platsbehovet år 1955 till
25 000. För att täcka det stora platsbehovet föreslog styrelsen bl. a., att
statsbidrag skulle utgå till inrättande av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen,
att fem nya statliga sinnessjukhus skulle uppföras samt att en
utbyggnad av de befintliga sinnessjukhusen skulle ske. Av dessa förslag
genomfördes det förstnämnda år 1946, då planen redovisades för riksdagen.
I övrigt ansågs planen behöva överarbetas, vilken uppgift anförtroddes åt
en statens sinnessjukvårdsberedning.

I januari 1950 framlade sinnessjukvårdsberedningen förslag till generalplan
för sinnessjukvårdens modernisering och utbyggnad under åren 1951
—1965. Med ledning av en inventering uppskattade beredningen det då
föreliggande platsbehovet för vården av de egentligt sinnessjuka vid de statliga
sinnessjukhusen till 21 000. Med hänsyn till befolkningstillväxten och
förändringar i ålderssammansättningen beräknades platsbehovet — vid
oförändrad patientomsättning -— till 23 200 vid generalplanens slutår 1965.
Då beredningen emellertid förutsatt, att omsättningen — till följd av ökad
tillgång på läkare och annan vårdpersonal vid sjukhusen samt åtgärder
i övrigt för att nå bättre behandlings- och differentieringsmöjligheter
— skulle kunna successivt öka från 34 till 45 procent, stannade den för
att förorda en upprustning av statens sinnessjukvård till att 1965 omfatta
i runt tal 18 000 rationellt ordnade vårdplatser. Beredningen underströk,
att denna uppskattning var att betrakta som approximativ och endast
gällde för en begränsad tid. Platsbehovets storlek borde med lämpliga
mellanrum omprövas. Vidare betonades, att beräkningen bl. a. förutsatte
en utbyggnad av vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka, anordnande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

5

Sjukhus

Fastställt

antal

platser

Medel-

beläggn.

överbeläggning
totalt i %

Antal

exspektanter

31/12-54

Primärsjukhus

S:ta Maria..........................

1293

1 658

365

28,2

43

Ryhov .............................

1350

1636

286

21,2

79

S:t Lars............................

1 2911

1530

239

19

111

Ulleråker ..........................

1 467*

1510

43

2,9

160

Restad ............................

1080

1484

404

37,4

79

Säter..............................

984

1 270

286

29

136

S:ta Gertrud........................

986

1 241

255

25,9

64

Umedalen..........................

978»

1 171

193

19,7

27

S:t Sigfrid..........................

970

1 170

200

20,6

152

Marieberg..........................

1040

1 158

118

11,3

216

Sundby ............................

895

1069

174

19,4

65

Sidsjön............................

917

1017

100

10,9

48

Birgitta............................

870

919

49

5,7

71

Frösö ..............................

757

877

120

15,8

88

Furunäset..........................

682

744

62

9,1

55

S:t Jörgen..........................

410

532

122

30

51

S:t Olof............................

216

294

78

36,1

7

S:ta Anna..........................

206

262

56

22,3

42

Sekundärs jukhus

Källshagen.........................

870*

901

31

3,6

6

Gådeå .”...........................

279

358

79

28,3

15

Psykiatriska........................

312

293

—

9

Sekundåravdelningar

Pärlby.............................

151

155

4

2,6

120

122

2

1,7

120

118

_

120

117

_

_

78

74

_

_

55

61

6

10,9

Långasjö...........................

35

40

5

14,3

18 532*

21 781

3 249

17,5

1524

1 Exkl. 122 tbcplatser
3 » 60 *

3 Inkl. 60 *

4 Härav 283 för psykiskt efterblivna

3 Exkl. 182 tbcplatser men inkl. 283 platser för efterblivna. Vårdplatsantalet för sinnessjuka
sålunda 18 532 + 182 — 283 = 18 431.

särskilda anstalter för psykopater och sinnesslöa samt en utbyggnad av
familjevården från 2,7 till 5 procent av hela patientantalet.

I fråga om platsbehovets tillgodoseende innebar planen bl. a., att tre
äldre sjukhus — Psykiatriska sjukhuset i Stockholm, S:ta Anna i Nyköping
och Gådeå i Härnösand — skulle läggas ned. Om- och tillbyggnader
skulle ske på övriga sjukhus och nya tbc-avdelningar tillkomma. Slutligen
skulle tre nya sinnessjukhus uppföras, ett vid Karlskrona, ett i västra Sverige
och ett i stockholmstrakten, vart och ett om 732 vårdplatser. Dessutom
räknade man med 721 platser på nya sekundäravdelningar. Alla primär -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

sjukhus borde enligt beredningens mening ha mindre vårdavdelningar än
för det dåvarande — sålunda omkring 24 vårdplatser för de akuta fallen och
42 för kroniskt sjuka -— samt flera enkelrum. Härigenom skulle ökade
möjligheter vinnas till differentiering och individuell vård. Vidare föreslogs
utrymmen för arbetsterapi och fritidssysselsättning, bättre ekonomilokaler
och framförallt välutrustade medicinska centra. Även förslag om
bättre personalbostäder ingick i planen.

De totala kostnaderna för det i generalplanen föreslagna byggnadsprogrammet
beräknades av beredningen till i runt tal 250 miljoner kronor,
varav ca 50 miljoner kronor för personalbostäder. Med en utbyggnadsperiod
av högst 15 år skulle den årliga investeringskostnaden uppgå till omkring
17 miljoner kronor per år.

Beredningen betonade, att kostnaderna för generalplanens genomförande
givetvis även borde bedömas under hänsynstagande till uppkommande besparingar
i de årliga driftkostnaderna. Genom ökad patientomsättning på
de moderniserade vårdplatserna kunde en begränsning uppnås av det totala
platsbehovet.

Sinnessjukvårdsberedningen berörde i sitt betänkande även frågan om
huvudmannaskapet och uttalade, att den kommit till den uppfattningen, att
mycket talade för ett överförande av all sinnessjukvård på landstingen och
städerna utanför landsting. Någon förändring av huvudmannaskapet för
denna vård borde dock av skilda orsaker tills vidare icke äga rum. Det syntes
därför böra ankomma på staten att sörja för att vårdresurserna för sådana
sinnessjuka, som krävde kvalificerad behandling eller kontinuerlig
tillsyn, snarast möjligt utökades och bragtes i nivå med den moderna terapiens
krav. Härvid borde dock tillses, att en eventuell senare överflyttning
till de lokala huvudmännen i görligaste mån underlättades. I betraktande
av de fördelar, som var förenade med ett gemensamt huvudmannaskap
för sinnessjukvård och kroppssjukvård, ansåg beredningen det naturligt,
att frågan om ett överförande av den kvalificerade sinnessjukvården till de
lokala huvudmännen upptogs till förnyad prövning vid utbyggnadsperiodens
slut, då de organisatoriska förutsättningarna härför syntes vara avsevärt
gynnsammare.

Generalplanen redovisades för 1950 års riksdag (prop. nr 113). Föredragande
departementschefen uttalade, att planens beräkning av platsbehovet
syntes ligga alltför mycket i underkant, men att anledning saknades att
ingå i en närmare granskning av densamma. Han ansåg emellertid, att platsbehovet
i fortsättningen borde följas med stor uppmärksamhet och omprövas
med lämpliga mellanrum. Departementschefen framhöll vidare, att
generalplanen icke vore avsedd att vara i detalj bindande utan att den
närmast finge betraktas som en allmän riktlinje för det framtida utbyggandet
av den statliga sinnessjukvården. Såsom sådan fann han den i det
stora hela väl avvägd. I likhet med sinnessjukvårdsberedningen ansåg de -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956 7

partementschefen, att praktiska förutsättningar saknades för en överflyttning
av huvudmannaskapet till landstingen.

Statsutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 127)

1 princip till vad i propositionen anförts om behovet av en upprustning på
sinnessjukvårdens område samt beträffande platsbehovet och dess tillgodoseende.
Möjligheterna att förbättra sinnessjukvården var emellertid enligt
utskottet i sista hand beroende av samhällets ekonomiska bärkraft. Planens
förverkligande skulle ske genom successiva anslagsbeslut av riksdagen.

I fråga om huvudmannaskapet uttalade utskottet bl. a., att den planerade
utbyggnaden av vårdkapaciteten och förbättringen av vårdmöjligheterna
borde helt genomföras i statlig regi. Skulle vid utbyggnadsperiodens utgång
frågan om huvudmannaskapet alltjämt äga aktualitet, borde denna upptagas
till förnyat övervägande mot bakgrunden av då föreliggande förhållanden.
I anslutning härtill framhöll utskottet, att allteftersom utbyggnadsprogrammet
realiserades nödig uppmärksamhet borde ägnas åt ätt
sjukhusens upptagningsområden ändrades, så att den ur geografiska, kommunikationstekniska
och andra synpunkter lämpligaste fördelningen av
patienterna erhölls.

I detta sammanhang må nämnas, att sinnessjuk vården även granskats av
statens sjukhusutredning, som år 1948 framlade betänkande (SOU 1948:
37) med synpunkter och förslag rörande sinnessjukvården. De allmänna
synpunkter, som där anfördes, var i stort sett desamma, som sedan återkommit
i reformdiskussionen. Sinnessjukvården borde i första hand få
bättre kvalitativa resurser personellt och materiellt så att vården effektivt
kunde höjas. Därefter, i den mån det behövdes, borde platsantalet
ökas. Sinnessjukhusens upptagningsområden borde så nära som möjligt
bringas att sammanfalla med landstingsområdena och åtskilligt talade
för, att hela vårdgrenen inordnades under kroppssjukvårdens huvudmän.
Ett särskilt avsnitt ägnades planeringen och utformningen av sinnessjukhus
i syfte att få bättre patientdifferentiering, ökade och ändamålsenliga
behandlingslokaler, utrymmen för rationell sysselsättnings- och
arbetsterapi m. m. Ett sjukhus borde enligt utredningen ej omfatta mer än

2 överläkaravdelningar — en för män och en för kvinnor — med tillsammans
omkring 700 vårdplatser dock med möjlighet öppen för utbyggnad
med högst 100 platser för speciella ändamål. Antalet vårdavdelningstyper
borde begränsas till två, en mindre om 20 å 25 vårdplatser för akut sjuka
och kroniskt mera svårskötta oroliga patienter och en större om ca 40
platser för övriga kroniker. Omkring 65 procent av vårdplatserna beräknades
för den mindre typen. I ett annat avsnitt diskuterades sjukvårdsarbetets
organisation och behovet av personal. I fråga om antalet läkare åberopades
ett tidigare uttalande om en sådan ökning av antalet, att per läkare
kom att vårdas i medeltal 100 å 125 patienter. Därvid räknades med, att
Iäkarpersonalen skulle avlastas arbetet med den öppna vården och mindre

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

kvalificerade göromål. Beträffande behovet av vårdpersonal beräknades ett
platsantal av i genomsnitt 2,8 per befattningshavare. Personalplaner för
samtliga sjukhus framlades.

II. Kommitténs förslag till reviderad generalplan

1. Platsbehovet

Efter en redogörelse för 1950 års generalplan och dess uppskattning av
platsbehovet anför statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande.

Såsom i det föregående angivits, uppskattade sinnessjukvårdsberedningen
vårdplatsbehovet år 1965 till i runt tal 18 000 rationellt anordnade platser.
Beredningen utgick därvid från att de egentliga sinnessjukhusen skulle avlastas
från de lättskötta sinnessjuka, vissa psykopater och sinnesslöa. Även
om man beaktar att antalet patienter av nyssnämnda kategorier, som fortfarande
vårdas inom sinnesjukhusen, är jämförelsevis stort kan det redan
nu konstateras, att det i generalplanen angivna erforderliga platsantalet
år 1965 icke är tillräckligt. Oaktat att den av sjukhusen redovisade omsättningen
år 1953 uppgick till 52 procent och det fastställda antalet vårdplatser
utgjorde 18 185, förelåg nämligen en överbeläggning av cirka 3 100
eller drygt 17 procent och en exspektantlista, som upptog närmare 1 700
vårdbehövande. Nyssnämnda omständigheter utvisar, att det dolda vårdbehovet
inom landet är av stor omfattning. Det kan f. n. icke helt överblickas.
Detta torde vara möjligt först när sinnessjuk vården fått så stora
resurser, att de vårdbehövande kunna utan större dröjsmål beredas vård.

Under sitt arbete att tillgodose vårdplatsbehovet har kommittén vidare
fått anledning antaga, att frekvensen av sinnessjukdom inom skilda delar
av landet är växlande. Behovet av vårdplatser inom de av kommittén skisserade
upptagningsområdena skulle sålunda vara beroende ej blott av folkmängden
utan även av den särskilda sinnessjukdomsfrekvens, som vore
rådande inom respektive områden. Med hänsyn härtill samt angelägenheten
av att vårdplatsbehovet i sin helhet ånyo blev föremål för prövning,
borde enligt kommitténs mening därför verkställas en förnyad undersökning
rörande detta behov.

För att erhålla en jämförelse med den av sinnessjukvårdsberedningen
verkställda beräkningen borde undersökningen avse förhållandena den tidpunkt,
då upprustningen enligt generalplanen förutsattes vara genomförd,
nämligen vid utgången av år 1965. Den takt, i vilken upprustningen hittills
bedrivits, torde under oförändrade förhållanden komma att förlänga
upprustningsperioden med något eller några år. Kommittén har därför ansett,
att förhållandena i förevarande hänseende borde klarläggas även för
följande femårsperiod, nämligen vid utgången av år 1970.

Det har vidare ansetts angeläget, att söka utröna vårdklientelets sammansättning
med hänsyn till behovet av olika vårdavdelningstyper. Kostnaden
för såväl inrättande och modernisering som för driften av de mindre
vårdavdelningarna för akut sjuka och oroliga patienter äro nämligen betydligt
högre än för de större avdelningarna för kroniskt sjuka. Undersökningen
skulle därför taga sikte på att klarlägga jämväl behovet av vård -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

platser för akut och kroniskt sjuka. Kommittén är medveten om att denna
indelning av klientelet i akut och kroniskt sjuka är mycket schematisk
och att antalet sjuka, som bli kroniska vårdfall, sammanhänger med bl. a.
tillgängliga materiella och personella behandlingsresurser. Om en sådan
indelning dock göres skulle man även få möjlighet att bilda sig en uppfattning
om effekten av de förbättrade behandlingsmetoder, som framdeles
kunna komma att tillämpas. Däremot har det ej ansetts nödvändigt att
göra skillnad mellan män och kvinnor, då avdelningarnas utformning for
de olika könen ej företer någon väsentlig skillnad sinsemellan.

Mot bakgrunden av den förda diskussionen om sammanförande framdeles
av all sjukvård under landstingens huvudmannaskap, har kommittén
— i syfte att hålla möjligheterna öppna till ett smidigt överförande av huvudmannaskapet,
eventuellt även successivt — upptagit frågan om en ny
indelning av landet i upptagningsområden för de statliga sinnessjukhusen.
Enligt kommitténs mening bör gränserna för de nya upptagningsområdena
med undantag för Stockholms, Kristianstads, Malmöhus och Västmanlands
län följa de nuvarande länsgränserna. Södra delen av Stockholms län har
sammanförts med Södermanlands län till ett upptagningsområde för Sundby
sjukhus vid Strängnäs. Norra delen av länet bör enligt kommitténs mening
utgöra ett eget upptagningsområde. Inom Malmöhus län finnes två
sjukhus, nämligen S:t Lars’ sjukhus i Lund och S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg,
vilkas sammanlagda vårdplatsantal är tillräckligt för att tillgodose
vårdbehovet inom ett väsentligt större område än det, som utgöres av enbart
Malmöhus län. Med hänsyn härtill har större delen av Kristianstads
län sammanförts med Malmöhus län till ett område för dessa båda sjukhus.
Detta område förutsättes bli uppdelat i två upptagningsområden, avpassade
efter resp. sjukhus’ storlek. Den östligare delen av Kristianstads
län har ansetts tillsammans med Blekinge län böra bilda upptagningsområde
för det nya sinnessjukhuset i Karlskrona (Gullberna sjukhus). Västmanlands
län har sammanlagts med Uppsala län till ett upptagningsområde
för Ulleråkers sjukhus i Uppsala, vilket redan nu har ett vårdplatsantal,
som är tillräckligt för att försörja detta upptagningsområde. Denna indelning,
som successivt kan genomföras i samband med sjukhusens ombyggnad,
bör kunna tillämpas oavsett hur frågan om huvudmannaskapet löses.

Vid gränsernas uppdragande har kommittén vidare beaktat de i generalplanen
framförda förslagen om nedläggande av vissa sjukhus eller deras
utnyttjande för annat ändamål samt utgått från att vid sjukhusen redan
befintliga vårdplatser i möjligaste mån kommer att utnyttjas.

Med dessa utgångspunkter har kommittén genom docenten Carl-Otto Segerdahl
låtit utarbeta en prognos rörande vårdbehovet vid de statliga sinnessjukhusen
vid utgången av år 1965 och 1970. Rörande undersökningarnas
utförande må här endast nämnas, att uppgifter inhämtats direkt från sjukhusen
genom utsända frågeformulär, i vilka egentligt sinnessjuka från olika
län med patientnummer slutande på vissa siffror upptagits så att 40 pro -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

cent av dem, som vårdades eller som exspektanter var anmälda för intagning
vid de statliga sinnessjukhusen medtagits. Materialet har uppdelats
på kroniker och akuta fall samt de som borde vårdas på vårdhem för lättskötta
sinnessjuka, varvid vederbörande läkares bedömning varit avgörande.
Däremot har ej någon uppdelning av materialet på män och kvinnor
gjorts. Efter en fördelning av det framkomna materialet på olika åldrar,
har riskerna att vara sinnessjuk i olika åldrar och län vid den angivna
tidpunkten framräknats, varefter med tillämpning av den efter befolkningsstatistiska
grunder framskrivna befolkningen vid 1965 resp. 1970 års utgång
antalet sinnessjuka vid dessa tidpunkter i de olika länen beräknats.

Enligt prognosen skulle det totala antalet vårdbehövande vid statens sinnessjukhus
år 1965 och 1970 uppgå till i runt tal 22 200 respektive 22 900.
Med utgångspunkt från den schematiska uppdelningen av klientelet skulle
av antalet för år 1970 cirka 1 800 vara akut och 21 100 kroniskt sjuka. Det
beräknade antalet vid sinnessjukhus vårdbehövande sinnessjuka vid ut -

Beräknat antal sinnessjuka i behov av vård på sinnessjukhus vid utgången av dr 1970
inom olika län med uppdelning på kroniker och akuta. Korrektion av beräkningen för
överföring i full utsträckning av det äldre klientelet till sinnessjukvården. Tillägg för
personer med hemort i utlandet men vårdade inom Sverige. Exkl. storstäder.

Län

Utan åldringskorrektion

Med åldringskorrektion

Kroniker

Akuta

Summa

fall

Summa fall

Stockholms...................

1 035

178

1 213

1 259

Uppsala......................

538

48

586

586

Södermanlands...............

688

35

723

788

Östergötlands ................

1 045

85

1 130

1 193

Jönköpings...................

991

147

1 138

1 189

Kronobergs...................

714

50

764

848

Kalmar......................

758

65

823

870

Gotlands.....................

164

43

207

207

Blekinge.....................

481

55

536

608

Kristianstads.................

827

80

907

952

Malmöhus....................

1359

97

1 456

1 561

Hallands.....................

557

20

577

637

Göteborgs och Bohus..........

832

48

880

965

Älvsborgs ....................

1 320

123

1 443

1 610

Skaraborgs...................

739

68

807

884

Värmlands...................

907

145

1052

1 102

Örebro.......................

782

50

832

876

Västmanlands................

769

30

799

841

Kopparbergs..................

1 411

70

1 481

1 591

Gävleborgs...................

675

58

733

810

Västernorrlands ..............

733

70

803

878

Jämtlands ...................

638

77

715

812

Västerbottens.................

612

53

665

740

Norrbottens..................

755

83

838

906

Summa med hemort i riket.....

19 330

1778

21 108

22 713

Utlänningar..................

186

27

213

213

Summa totalt

19 516

1 805

21 321

22 926

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

gången av år 1970 inom olika län med uppdelning på kroniker och akuta
framgår av tabellen å föregående sida. Med hänsyn till att, särskilt i vissa
län, de högre årsklasserna är kraftigt underrepresenterade på sinnessjukhusen
på grund av att dessa fall i viss utsträckning är intagna på ålderdomshemmen,
där de icke rätteligen bör vårdas, har för samtliga län utom två
gjorts en uppskattning av det medelvärde, som för åldrar över 65 år troligen
bör gälla.

För egen del anför kommittén bl. a., att det av prognosen framgår, att
behovet av vårdplatser vid de statliga sinnessjukhusen varierar starkt emellan
de olika upptagningsområdena. Sålunda uppvisar Jämtlands län ett
behov per 1 000 invånare av 5,6, medan för Gävleborgs län redovisas allenast
2,8 platser. Särskilt iögonenfallande är, att vårdplatsbehovet är minst
inom de län, som saknar statligt sinnessjukhus. Det är ej uteslutet, att
avsaknaden av ett sinnessjukhus inom dessa län kan ha medverkat till att
det inom hela landet förefintliga dolda vårdbehovet är större än det, som
prognosen utvisar.

Kommittén påpekar i detta sammanhang, att på de egentliga sinnessjukhusen
alltjämt vårdas patienter, som är att hänföra till sådana lättskötta
sinnessjuka, psykiskt efterblivna och psykopater, som icke skall vårdas på
sinnessjukhusen. Enligt av kommittén införskaffade uppgifter skulle cirka
2 400 vårdplatser för egentligt sinnessjuka vara belagda med patienter, som
bör vårdas på annan anstalt (drygt 1 600 lättskötta sinnessjuka, cirka 500
psykiskt efterblivna och 270 s. k. psykopater). En överflyttning av dessa
patienter till andra anstalter skulle i väsentlig mån minska överbeläggningen
vid sinnessjukhusen. Någon inverkan på det framräknade platsbehovet
skulle ett sådant friställande emellertid ej ha, då prognosen avser enbart
egentligt sinnessjuka.

Rörande omsättningens betydelse framhålles, att en ökad patientomsättning
obestridligen minskar behovet av vårdplatser. Genom effektivare behandlingsmetoder
har det nämligen i många fall varit möjligt att väsentligt
tidigare än förut och i större utsträckning utskriva patienter från sjukhusen
såsom återställda. Dessutom har man kunnat förbättra vissa patienters
tillstånd så, att de antingen kunnat vårdas utanför sjukhusen eller endast
tidvis behövt vård inom desamma. I detta sammanhang påpekar kommittén,
att i förefintliga uppgifter om den procentuella patientomsättningen
en hel del av återfallen jämställes med nya fall av sinnessjukdom. Härigenom
blir den redovisade procentuella omsättningssiffran icke ett adekvat
uttryck för förekomsten av sinnessjukdom och ej heller för ett effektivt
återställande av hälsotillståndet hos de sjuka. En på vårdplatsbehovet
i hög grad inverkande faktor blir patientomsättningen först när vårdmetoderna
blir sådana, att antalet kroniker och återfall väsentligt minskas, varigenom
platser för kroniker kan frigöras för vård av ytterligare ett antal
akut sjuka. Detta resultat kan emellertid med hänsyn till det stora

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

antalet kroniker vid sjukhusen uppnås först efter en relativt lång tidrymd.
I betraktande av dessa omständigheter har kommittén icke ansett
sig nu behöva ingå på en närmare undersökning av patientomsättningens
reducerande inverkan på vårdplatsbehovet, allrahelst som kommittén förutsätter,
att vårdplatsbehovet i fortsättningen skall undersökas med jämna
mellanrum. Dessa undersökningar torde nämligen komma att återspegla
bl. a. ifrågavarande faktor.

Kommittén framhåller i fortsättningen vikten av att alla vägar prövas
för tillgodoseende av det ökade vårdbehovet med minsta möjliga antal
vårdplatser. Sålunda bör sjukhusen förses med erforderlig läkarpersonal
och utbildad vårdpersonal. I detta sammanhang understrykes angelägenheten
av, att den av kommittén tidigare begärda och numera inom ecklesiastikdepartementet
igångsatta utredningen om inrättandet av forskningsavdelningar
vid sinnessjukhusen bedrives med stor skyndsamhet.

Vidare påpekas önskvärdheten av att familjevården ytterligare utvecklas.
F. n. vårdas omkring 2,9 procent av de vid sjukhusen intagna patienterna
i familjevård. Kommittén framhåller, att även om stora svårigheter
föreligger i dagens läge att nå den omfattning om cirka 5 procent, varmed
sinnessjukvårdsberedningen räknat, bör olika vägar prövas för att
uppnå detta procenttal. Kommittén ifrågasätter bl. a., om icke begreppet
familjevård kunde utvidgas så att flera former för denna vård än enbart
den enskilda inöjliggöres.

Vid bedömandet av de praktiska möjligheterna för anordnande av s. k.
dagsjukhus måste enligt kommitténs mening beaktas, att endast två statliga
primärsjukhus, nämligen S:ta Maria i Hälsingborg och Ulleråker i Uppsala,
är så placerade i städer av sådan storlek, att sagda vårdformer kan
ifrågakomma. Kommittén anser därför, att möjligheterna att anordna en
dylik vårdform bör undersökas i dessa fall. Någon mera betydande inverkan
på behovet av vårdplatser torde emellertid vårdformen ej ha för de statliga
sinnessjukhusens del.

Kommitténs slutsats beträffande det allmänna platsbehovet är, att enbart
de av sinnessjukvårdsberedningen och kommittén verkställda undersökningarna
av detta behov med hänsyn till de många osäkra faktorer, som
kan påverka utvecklingen, icke utgör tillräckligt underlag för en utbyggnad
av sjukvårdsplatserna i hela den omfattning, som prognosen ger vid handen.
Därest vårdplatsbehovet enligt prognosen skulle helt tillgodoses, skulle
år 1970 utöver generalplanens 18 000 erfordras ytterligare närmare (22 900
— 18 000) 5 000 platser. Då det f. n. kända behovet utgör cirka 23 000
vårdplatser och i runt tal 2 400 av de tillgängliga platserna upptages av
sjuka, som bör överföras till speciella anstalter, skulle det nu behövas
20 600 vårdplatser för egentligt sinnessjuka.

Även om i det föregående angivna åtgärder kan begränsa behovet av
vårdplatser, kommer detta behov enligt kommitténs mening likväl under

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

överskådlig tid att väsentligt överstiga den av sinnessjukvårdsberedningen
gjorda uppskattningen av vårdplatsantalet. En utbyggnad måste sålunda
komma till stånd. Denna bör dock ske försiktigt och på sådant sätt, att en
anpassning av sjukhusen efter senare gjorda beräkningar lätt kan genomföras.
Vid övervägande av på denna fråga inverkande faktorer har kommittén
stannat för att nu förorda inrättande av ytterligare cirka 2 950
vårdplatser utöver de i gällande generalplan beräknade.

Kommittén har härutöver gjort uttalanden om behovet av platser för
tuberkulossjuka och barn lidande av sinnessjukdom. Beträffande den förstnämnda
kategorin räknades i 1950 års generalplan med att sammanlagt 600
tuberkulosvårdplatser skulle erfordras. Enligt av kommittén inhämtade
uppgifter vårdas på sinnessjukhusen sammanlagt 915 tbcsjuka, varav endast
352 smittförande och i behov av särskilda för dem avsedda vårdplatser.
Då tre tidigare beslutade tuberkulosavdelningar vid Ulleråkers, Umedalens
och S:t Lars’ sjukhus med sammanlagt 364 platser nu är i huvudsak färdigställda,
uttalar kommittén — efter samråd med medicinalstyrelsens föredragande
i tuberkulosfrågor — att de ytterligare tuberkulosvårdsplatser,
som förutsatts i generalplanen, icke bör komma till utförande.

Beträffande sinnessjuka barn framhålles, att vid de statliga sinnesssjukhusen
vårdas ett 30-tal sådana barn i åldrar upp till 13 år. Den nuvarande
vården av klientelet — tillsammans med vuxna och ofta grovt psykiskt förändrade
patienter — är icke tillfredsställande. Kommittén föreslår därför
att liksom för tuberkulosfallen särskilda vårdplatser inrättas, på vilka fall
mottages från hela landet. Sådana vårdplatser bör lämpligen förläggas till
Ulleråkers sjukhus.

2. Platsbehovets tillgodoseende

Kommittén framhåller, att man vid förverkligandet av generalplanen i
stor utsträckning måst inrikta sig på att uppföra nya panncentraler, ombygga
ekonomibyggnader samt modernisera och uppföra nya bostäder. Vid
flertalet sjukhus var nämligen ifrågavarande byggnader i sådant skick, att
man först måste sätta dessa i stånd, innan moderniseringen av befintliga
vårdpaviljoner eller uppförande av nya sådana kunde påbörjas. Först under
senare budgetår har det varit möjligt att påbörja upprustningen och utbyggnaden
av vårdavdelningarna. Efter antagandet av gällande generalplan har
t. o. m. år 1954 vid de befintliga sjukhusen beslutats arbeten för ett sammanlagt
belopp av i runt tal 105 miljoner kronor, varav drygt 48 miljoner
belöper på uppförande av nya vårdpaviljonger och modernisering av befintliga
sådana. I förstnämnda belopp ingår även kostnader för uppförande av
Gullberna sjukhus vid Karlskrona med 27,4 miljoner kronor, vilket belopp
dock ej innefattar kostnaderna för uppförande av arbetsterapilokaler och
bostäder vid sjukhuset. Härutöver har principbeslut fattats om uppförande

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

av det nya sjukhuset i västra Sverige, vilket skall förläggas till Falköping.
För utförande av de t. o. in. år 1954 beslutade arbetena enligt gällande
generalplan har anvisats tillhopa 90 miljoner kronor. En närmare redogörelse
för de beslutade byggnadsåtgärderna lämnas i bilaga 1, vilken kompletterats
med de vid 1955 års riksdag beslutade byggnadsarbetena. Såsom
framgår av bilagan har även beslutats utförande av arbeten, vilka ej förutsatts
i generalplanen.

I anslutning till den förordade utökningen av vårdplatsantalet har kommittén
utarbetat förslag till reviderad plan för de statliga sinnessjukhusens
om- och utbyggnad. Denna plan upptager jämväl fyra nya sinnessjukhus
utöver de tre nya sjukhus, som redovisas i 1950 års generalplan. Kommittén
har vidare — i överensstämmelse med gällande generalplan — räknat
med att psykiatriska sjukhuset i Stockholm, S:ta Anna, Källshagens och
Gådeå sjukhus samt sekundäravdelningen i Långasjö icke framdeles skall
utnyttjas för sinnessjukvård. Några nya sekundäravdelningar upptages
däremot ej i den reviderade generalplanen förutom den i 1950 års plan
upptagna, ännu ej helt färdigställda avdelningen i Uddevalla.

Platsbehovets tillgodoseende dels enligt 1950 års generalplan och dels
enligt kommitténs förslag till revision av denna plan framgår av bilaga 2
i vilken de vid 1955 års riksdag beslutade vårdplatserna fråndragits det
antal platser, som kommittén ansett ytterligare böra renoveras eller uppföras.

Beträffande de nya sinnessjukhus, som föreslås till uppförande, anför
kommittén.

Av de av kommittén föreslagna nya sjukhusen är det för Stockholmstrakten
redan förutsatt i gällande generalplan. Det nya sjukhuset bör tillgodose
vårdbehovet inom allenast norra delen av Stockholms län och beräknas
få ett platsantal av 850. I gällande generalplan beräknades för motsvarande
sjukhus 732 vårdplatser. Att Stockholms län ansetts böra uppdelas
i en norra och en södra del har närmast betingats av, att antalet vårdplatser
vid Sundby sjukhus kan beräknas tillgodose behovet inom ett
större område än enbart Södermanlands län. Med allenast en mindre utbyggnad
av Sundby sjukhus kan till upptagningsområdet för detta sjukhus
läggas södra delen av Stockholms län.

Utöver sjukhuset för Stockholmstrakten föreslår kommittén uppförande
av nya sjukhus för Hallands, Örebro och Gävleborgs län. Vårdbehovet inom
dessa län utgör enligt prognosen tillräckligt underlag för uppförande av
sjukhus av sådan storleksordning, att driften av dem kan anses bli ekonomiskt
tillfredsställande.

Vidare förordar kommittén, att ett nytt sjukhus uppföres inom Älvsborgs
län. Enligt prognosen skulle Restads sjukhus behöva utbyggas med
i runt tal 400 platser utöver de i gällande generalplan förutsatta. Därvid
räknar kommittén med, att den i Uddevalla beslutade sekundäravdelningen
om 110 vårdplatser skall överföras från Restads till S:t Jörgens sjukhus.
Med hänsyn till att befolkningen inom länet är koncentrerad till dess södra
del och då Restads sjukhus även i övrigt är mindre lämpligt placerat, har
kommittén ansett starka skäl tala för att detta platsbehov tillgodoses ge -

1»

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

nom att ett nytt primärsjukhus inrättas inom den södra delen av länet.
För att detta sjukhus skall få en ekonomiskt försvarlig storlek räknar
kommittén med, att från sjukhuset skall framdeles i administrativt och
ekonomiskt hänseende försörjas även en särskild avdelning för psykopater
om 150—200 vårdplatser.

Vad angår de befintliga sjukhus, som skall ingå i den nya planen, har
kommittén ansett, att Ryhovs, S:t Olofs, S:ta Maria och Sidsjöns sjukhus
skall bibehålla det platsantal, som angivits i gällande generalplan. I denna
plan förutsattes vidare, att vid Umedalens sjukhus skulle vara inrättade
884 vårdplatser. Den av kommittén verkställda prognosen utvisar, att vid
detta sjukhus skulle år 1970 erfordras allenast 740 platser för sjukhusets
nya upptagningsområde. Större delen av det sålunda överskjutande platsantalet
bör enligt kommitténs mening disponeras för vård av psykiskt
efterblivna.

Vad angår frågan om vårdplatsernas fördelning med hänsgn till klientelets
sammansättning erinrar kommittén om, att sjukhusutredningen —
med utgångspunkt från inhämtade uppgifter från sjukhusen — ansåg, att
platserna vid nya sinnessjukhus borde fördelas med 40 procent för akuta
lugna och halvoroliga, 26 procent för oroliga och 33 procent för kroniska
patienter. Kommittén har iakttagit, att detta icke överensstämmer med nuvarande
förhållanden. Detta bestyrkes jämväl av den av Segerdahl på
grundval av uppgifter från sjukhuscheferna utarbetade prognosen. Kommittén
fortsätter.

Enligt nämnda prognos skulle antalet akut sjuka patienter vid de statliga
sinnessjukhusen uppgå till blott cirka 8 procent. Även om förhållandena
i dag ge vid handen, att man skulle behöva akutplatser för endast en så
ringa del av klientelet, måste man dock antaga, att utvecklingen går därhän
att en större del av klientelet framdeles blir mera mottaglig för medicinskt
terapeutiska åtgärder. Kommittén har därför vid sin planläggning
av sjukhusens utformning ansett sig böra förorda ett större antal akutplatser
än det enligt prognosen framräknade behovet.

Vid inrättande av nya sjukhus bör dessa sålunda enligt kommitténs mening
i regel organiseras på basis av följande ungefärliga patientsammansättning,
nämligen minst 15 procent platser för akut sjuka, på vilka den
huvudsakliga omsättningen kommer att äga rum, 12 procent för oroliga
och 73 procent för kroniska patienter.

Vad angår vårdavdelningarnas storlek föreslog sjukhusutredningen en
uppdelning på avdelningar för dels oroliga, dels akuta halvoroliga eller
lugna patienter, dels kroniska halvoroliga och dels kroniska lugna patienter.
Beträffande de båda förstnämnda patientkategorierna borde avdelningarna
omfatta 24 och för de övriga 42 vårdplatser. Sinnessjukvårdsberedningen
förordade i sitt utlåtande över Karlskronasjukhuset i första
hand sjukhusutredningens förslag. Om emellertid den statsfinansiella
situationen icke skulle anses medgiva byggande av mindre avdelningar
med 24 platser, kunde enligt beredningens uppfattning även anses godtagbart,
att platsantalet höjdes till 28.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Föredragande departementschefen förordade i propositionen nr 113/1950,
att de mindre avdelningarna skulle omfatta 24 vårdplatser.

Statsutskottet (uti. nr 127/1950) uttalade, att det ej ställde sig avvisande
till tanken att utbygga vårdavdelningar med 28 platser för akuta lugna och
akuta halvoroliga patienter samt förordade, att Kungl. Maj :t till förnyat
övervägande upptog spörsmålet om avdelningarnas storlek. Det byggnadsprogram
för karlskronasjukhuset, som sedermera godkänts av Kungl.
Maj :t och riksdagen, är baserat på, att platsantalet på ifrågavarande vårdavdelningar
skall utgöra 28. Även vid övriga sjukhus företagna utbyggnader
av motsvarande vårdavdelningar har givits en häremot svarande utformning.

För egen del anför kommittén.

Såsom av det följande framgår skulle ett förverkligande av den av kommittén
föreslagna reviderade generalplanen kräva avsevärda ekonomiska
insatser från statens sida såväl med avseende på anläggningskostnader som
kostnader för driften. Man måste också beakta, att stora investeringar krävas
för en upprustning och utbyggnad av den statliga vården för psykiskt
efterblivna samt för anordnande av speciella avdelningar för psykopater.
Även inom andra områden av det statliga anstaltsväsendet kräves upprustning.
Det föreligger därför ett påtagligt behov av att i görligaste mån begränsa
kostnaderna. I betraktande av dessa förhållanden har kommittén
ansett sig böra vid planläggningen av den fortsatta upprustningen räkna
med vårdavdelningar om 30 platser för akuta och 48 för kroniskt sjuka patienter.
Avdelningarna för de kroniskt sjuka böra utformas så att de ge
möjlighet till en viss differentiering inom denna kategori sjuka. Intagningsavdelningarna
böra dock enligt kommitténs mening organiseras såsom dubbelavdelningar
om 15 + 15 vårdplatser. Avdelningar för oroliga patienter
böra liksom hittills utformas med 24 platser.

I fråga om organisationen av sjukhusen i övrigt hänvisar kommittén till
de dispositionsplaner, som fogats till betänkandet.

Beträffande frågan om personalbostäder yttrar kommittén bl. a.

Enligt kommitténs mening är det angeläget att i görligaste mån begränsa
uppförandet av nya tjänstebostäder. Sålunda böra bostäder vara inrättade
vid sjukhusen för överläkare, läkare, intendent och ett antal vikarier samt
i övrigt endast för de befattningshavare, som av hänsyn till driften av
sjukhuset eller av säkerhetsskäl böra bo inom sjukhusområdet. Övriga befattningshavare
böra liksom andra arbetstagare söka sig bostäder i allmänna
marknaden. Med hänsyn till det rådande läget på bostadsmarknaden
måste emellertid ett sålunda begränsat bostadsprogram i regel kräva medverkan
från kommunal sida. En dylik medverkan har kunnat tillförsäkras
från Karlskrona och Falköping, dit nya sjukhus skall förläggas. Kommittén
räknar med att ett sådant samarbete skall kunna etableras även i
övriga fall, då bostäder erfordras för sjukhuspersonal. I de fall så likväl
icke kan ske och bostäder ej äro att tillgå i allmänna marknaden bär frågan
om uppförande av ytterligare bostäder vid sjukhusen upptagas till
prövning. Givetvis bör dock renoveringen fortsättas av det kvarblivande
bostadsbeståndet, som ej befinner sig i tillfredsställande skick.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956 17

3. Personalbehov

Kommittén har gjort en preliminär beräkning av personalbehovet vid ett
genomförande av den reviderade generalplanen. Beräkningen har tjänat
till ledning vid kommitténs kostnadsberäkningar.

Allmänt anför kommittén, att ett genomförande av den reviderade generalplanen
kommer att innebära ett ökat personalbehov, ehuru man enligt
denna plan icke räknar med större platsantal än vad som i stort sett svarar
mot nuvarande medelbeläggning. Detta förorsakas i främsta rummet
av patienternas uppdelning på ett större antal sjukhus och på mindre vårdenheter
inom de olika sjukhusen än f. n. Ett indirekt ökat personalbehov
— främst av läkare — uppkommer därjämte på grund av de större möjligheter
till effektiv medicinsk och psykoterapeutisk behandling, som de nya
och renoverade sjukhusen kommer att erbjuda.

I fråga om läkare har kommittén enligt sjukhusutredningens grunder
räknat med 100 å 125 patienter per läkare, men säger sig därmed icke ha
tagit ställning till den lämpliga läkartätheten. Kommittén framhåller fastmera,
att det för en effektivisering av vården torde vara nödvändigt att avsevärt
öka läkartätheten. Beträffande vårdpersonalen i övrigt har kommittén
utgått från den personaltäthet, som enligt sjukhusutredningen erfordras
inom moderna vårdavdelningar för sinnessjuka.

På anförda grunder kommer utredningen för de befintliga sjukhus, som
skall bibehållas, till ett behov av ytterligare 30 läkare (cirka 16 000 vårdplatser
med 132 läkare år 1954). I fråga om avdelningspersonalen skulle
enligt kommittén erfordras ytterligare 490 tjänster. Behovet av utökning
av kontors- och ekonomipersonalen anser kommittén bli relativt obetydligt.
Tillhopa beräknas planens genomförande vid dessa sjukhus alltså föranleda
inrättande av omkring 520 tjänster.

Vid nytillkommande sju sjukhus räknar kommittén med omkring 55
läkare, 1 780 avdelningspersonal, varav 160 ej sjukvårdsutbildade biträden,
115 övrig sjukvårdspersonal, 80 kontorspersonal och 430 ekonomipersonal
eller tillhopa 2 460 personer.

Från det angivna personalbehovet -—- sammanlagt cirka 3 000 tjänster —-skall dragas personalen vid de sjukhus, som skall nedläggas som egentliga
sinnessjukhus. Denna utgör cirka 700. Genomförandet av den reviderade
generalplanen skulle sålunda medföra behov av ytterligare i runt tal 2 300
tjänster, varav 74 skulle vara läkare, 54 kontorspersonal, 1 809 vårdavdelningspersonal,
88 diverse sjukvårdspersonal och 266 ekonomipersonal.

4. Kostnadsberäkningar

Kommittén har funnit det angeläget att söka klarlägga storleksordningen
av totalkostnaderna för upprustningen och utbyggnaden av såväl de egent2
— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

18

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 106 år 1956

liga sinnessjukhusen som sinnessjukhusen för vård av psykiskt efterblivna.
I sistnämnda de] har beräkningarna redovisats i propositionen nr 123 till
1955 års riksdag.

I fråga om erforderliga investeringar vid de egentliga sinnessjukhusen
utgår kommittén för de nya sjukhusens del från de beräknade kostnaderna
för Gullherna sjukhus om cirka 800 vårdplatser. Detta sjukhus
torde i sin helhet — arbetsterapiavdelningar och bostäder inräknade -—
komma att kräva en medelsanvisning av cirka 33 miljoner kronor, d. v. s.
i runt tal 41 000 kronor per plats. Då de nya sjukhusen emellertid kommer
att omfatta ett väsentligt större antal kronikerplatser än Gullherna
sjukhus, räknas för dem en genomsnittskostnad per plats (kostnaderna
för personalbostäder inräknade) av 37 000 kronor. För nya platser vid
befintliga sjukhus uppskattas den genomsnittliga platskostnaden till 22 000
kronor och för ombyggnad och modernisering av befintliga platser en
platskostnad av 15 000 kronor.

Med ledning härav har kommittén preliminärt uppskattat de totala kostnaderna
för de i den reviderade generalplanen ingående byggnadsåtgärderna
— om vilka beslut vid årsskiftet 1954/55 ännu ej fattats — till i runt
tal 365 miljoner kronor. Härtill kommer ett uppskattat medelsbehov av
25 miljoner kronor för upprustning och inrättande av nya bostäder vid
befintliga sjukhus.

Kommittén fortsätter.

Såsom i det föregående angivits ha hitintills beslutats byggnadsåtgärder i
enlighet med gällande generalplan m. m. för ett sammanlagt belopp av i
runt tal 105 miljoner kronor. Totalkostnaden för upprustningen och utbyggnaden
av de egentliga sinnessjukhusen efter de av kommittén uppdragna
riktlinjerna skulle sålunda uppgå till (390 + 105) 495 miljoner
kronor. Enligt sinnessjukvårdsberedningens beräkningar skulle förverkligandet
av den gällande generalplanen kräva 250 miljoner kronor, varav
48 miljoner avsågos för uppförande av tre nya sjukhus. Erfarenheterna
från kommitténs verksamhet ge emellertid vid handen, att upprustningen
är mer kostnadskrävande än som beräknats vid tiden för uppgörandet av
den gällande generalplanen bl. a. till följd av inträffade, väsentliga byggnadskostnadsstegringar.
De nya sjukhusen måste i stället beräknas kräva
i runt tal 30 miljoner vartdera eller tillhopa 90 miljoner kronor. Kostnaden
för övriga arbeten i gällande generalplan kunna nu uppskattas till i
runt tal 285 miljoner kronor. Förverkligandet av denna generalplan skulle
alltså kräva omkring (90 + 285) 375 miljoner kronor.

I enlighet härmed skulle sålunda för en om- och utbyggnad av de egentliga
sinnessjukhusen efter den av kommittén reviderade generalplanen
erfordras ett belopp, som med (495 — 375) 120 miljoner kronor överstiger
kostnaderna för den gällande generalplanen.

Mot bakgrunden av dessa stora investeringsbehov är det givetvis angeläget
att söka begränsa kostnaderna för de erforderliga byggnadsarbetena.

I detta syfte överväger kommittén bl. a. att vid planläggningen av nya
sjukhus åstadkomma en större koncentration av byggnaderna samt att
undersöka förutsättningarna för att beträffande anläggningar inom denna

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjukvårdsgren tillämpa de byggnadsmetoder, som i förbilligande syfte
under senare tid alltmer kommit till användning inom byggnadsindustrin.

Vid bedömandet av frågan, i vilken takt den reviderade planen för sinnessjukvården
och planen för upprustningen och utbyggnaden av sjukhusen
för psykiskt efterblivna böra förverkligas måste man beakta angelägenheten
av att de sjuka, varom här är fråga, så snart som möjligt beredas
vård. Även med hänsyn till kostnaderna är det angeläget att upprustningsperioden
icke göres längre än som är oundgängligen nödvändigt.
Kommittén räknar med, att upprustningen skall vara i huvudsak slutförd
med utgången av budgetåret 1966/67.

Kommittén har gjort upp en preliminär investeringsplan, vari investeringsbehoven
för såväl de egentliga sinnessjukhusen som sjukhus för psykiskt
efterblivna, resp. 405 och 85 miljoner kronor, fördelats på de tolv
budgetåren fr. o. m. 1955/56 t. o. m. 1966/67.

Beträffande drift- och utrustningskostnaderna vid de egentliga sinnessjukhusen
framhåller kommittén, att den ökning av de löpande kostnaderna,
som planens genomförande kommer att medföra, torde bli av relativt
obetydlig omfattning, enär den reviderade generalplanen icke upptager
större platsantal än som svarar mot nuvarande medelbeläggning.
Det måste dock förutsättas, att den sedan några år pågående standardhöjningen
fortsätter.

De mest betydande kostnadsstegringarna kommer att föranledas av den
erforderliga personalökningen. Med utgångspunkt från den beräknade
personalökning, som tidigare redovisats, uppskattar kommittén den därav
föranledda kostnadsstegringen vid de befintliga sjukhus, som avses att bibehållas,
till omkring 5,5 miljoner kronor. Vid de 7 nytillkommande sjukhusen
beräknas de årliga personalkostnaderna till 24,4 miljoner kronor per
år. Vid nedläggande av eller ianspråktagande för annat ändamål av de befintliga
sjukhus, som ej ingår i generalplanen, kommer kostnadsstegringen
för de egentliga sinnessjukhusens del att reduceras med drygt 7 miljoner
kronor, vilket belopp motsvarar nuvarande personalkostnader vid ifrågavarande
sjukhus.

För kostnaderna för nyutrustning av renoverade platser, torde man enligt
kommittén icke behöva räkna med högre anslagsbelopp än vad som för
samma ändamål i genomsnitt årligen anvisats under den tid upprustningen
av ifrågavarande sjukhus redan pågått. Relativt stora kostnader kommer
däremot utrustningen av de nytillkommande sjukhusen att medföra. Med
ledning av under de senaste åren verkställda utrustningar av nytillkommande
vårdplatser m. m. uppskattas ifrågavarande kostnader för de nytillkommande
sjukhusens del till omkring 3 000 kronor per vårdplats, och
sålunda beräknas de sammanlagda kostnaderna härför till omkring
(4 992 X 3 000) 15 miljoner kronor.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

III. Yttranden

I yttrandena har allmänt understrukits att kommitténs uppskattning av
vårdplatsbehovet inrymmer betydande osäkerhetsmoment, särskilt
som ett stort latent vårdbehov föreligger inom mentalsjukvården. Den föreslagna
utbyggnaden med 2 950 platser har i allmänhet godtagits, ehuru
den ansetts representera ett minimum. Vidare har framhållits, att nya
undersökningar om platsbehovet bör verkställas med jämna mellanrum.

Statskontoret finner det klart framgå av de redovisade undersökningarna,
att en utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen inom ramen för gällande
generalplan icke längre kan anses tillfyllest. Med hänsyn till de olika på
ifrågavarande vårdbehov inverkande faktorerna särskilt sinnessjukvårdens
fortskridande effektivisering och den därmed ökade patientomsättningen
torde ett tillskott i enlighet med kommitténs förslag av ytterligare 2 950
vårdplatser få anses väl avvägt.

Medicinalstyrelsen, som tillstyrker den av kommittén föreslagna utbyggnaden,
yttrar bl. a.

Kommittén anför, att omsättningen, sedan beräkningen av platsbehovet
verkställdes inom sinnessjukvårdsberedningen, ökat och att den år 1953
uppgick till 52 % av medelbeläggningen. Kommitténs beräkning synes emellertid
vara gjord med utgångspunkt endast från platserna på primärsjukhusen,
medan den tidigare kalkylen rörande omsättningen omfattade även
samtliga platser på de s. k. sekundärsjukhusen. En enligt sistnämnda principer
företagen beräkning av omsättningen år 1953 ger endast 42 %. Beträffande
omsättningen kan ytterligare anföras, att densamma under åren
1948—53 ifråga om förstagångsintagningarna har ökat med 30 % men
ifråga om samtliga intagningar med 36 %. Det förekommer alltså i ökad utsträckning
utskrivning av patienter, som ej äro helt återställda och som
snart måste återintagas på grund av recidiv. Ökningen av omsättningen
har enligt vad kommittén anför icke medfört en minskning i fråga om
efterfrågan på platser. Detta sammanhänger sannolikt med, att den ökade
omsättningen icke kommit att omfatta det kroniska klientelet.

Rörande kommitténs statistiska beräkning av platsantalet, anför styrelsen.

Styrelsen har intet att erinra mot denna beräkning men delar och vill
understryka den skepsis, som såväl i betänkandet som i yttrandena från
direktionerna framskymtat beträffande de länsvis beräknade variationerna
i sjukdomsfrekvensen. Vidare bör uppmärksammas, att kommittén —
i motsats mot sinnessjukvårdsberedningen — vid sina förfrågningar icke
lämnat någon definition på begreppen akuta och kroniska fall. Denna omständighet
torde hava bidragit till de betydande olikheter beträffande fördelningen
av dessa patientkategorier, som framkomma vid en jämförelse
mellan sjukvårdsberedningens och kommitténs beräkningar.

I remissyttrandena från direktionerna har i vissa fall kritik framförts mot
kommitténs beräkningsgrunder. På det hela taget synes man dock benägen
att godtaga den föreslagna utbyggnadsplanen. På grund av den tilltagande

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956 21

efterfrågan på vårdplatser förordar dock vissa direktioner en provisorisk
utökning av antalet vårdplatser utöver vad kommittén föreslagit.

Styrelsen framhåller vidare att man vid diskussionen av platsbehovet
måste ta hänsyn till, att kommitténs beräkningar bygger på antalet vid
en viss tidpunkt på sinnessjukhusen befintliga patienter samt antalet registrerade
exspektanter. Vid beräkningen har man icke kunnat ta hänsyn
till det latenta vårdbehovet, som med all sannolikhet är större än vad kommitténs
kalkyler utvisar. Å andra sidan måste hänsyn tagas till att framstegen
på det terapeutiska området i en framtid kan bli av sådan art, att
även det kroniska klientelet kan behandlas med framgång. Det kan också
diskuteras, huruvida icke vissa till de senila psykosernas kategori hörande
patienter kan omhändertagas på annat sätt än inom den egentliga sinnessjukvården.
Det torde på sinnessjukhusen finnas en del fall, som ur somatisk
synpunkt är svårskötta men ur psykiatrisk synpunkt lättskötta och som
skulle kunna vårdas vid de anstalter utan retentionsrätt, som f. n. drives
under landstingens huvudmannaskap — kronikerhem och vårdhem för lättskötta
sinnessjuka. Antalet sådana fall är f. n. relativt litet men kan komma
att öka genom befolkningsutvecklingen. Medicinalstyrelsen finner det önskvärt,
att detta klientel inventeras och möjligheterna att vårda detsamma
utanför sinnessjukhusen närmare utredes.

Med nu angivna reservationer anser styrelsen, att kommitténs beräkningar
beträffande platsbehovet kan tills vidare godtagas som en praktisk norm för
vårdens utbyggande, helst som regelbundna återkommande prognoser avses
komma till stånd.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket framhåller, att
den huvudsakliga anledningen till ökningen av vårdbehovet torde vara, att
redan inrättandet av nya sinnessjukhus liksom förbättrad vård och effektiviserad
behandling avslöjar ett latent vårdbehov. Sådana omständigheter
jämte stigande upplysning och ökad vetskap om vad en behandling numera
kan ge, har medfört en omvärdering av allmänhetens syn på sinnessjukvården.
Allt flera psykiskt sjuka blir villiga och angelägna att låta behandla
sig på sjukhus. Allt flera psykiska sjukdomsfall måste också rubriceras
som behandlingsbara. En annan anledning till det ökade vårdbehovet torde
ligga i förändringar i samhället sammanhängande med sådana företeelser
som urbaniseringen och familjens förändrade ställning. Kommittén påpekar
vidare, att det föreslagna platsantalet överensstämmer nära med en
uppskattning, grundad på de mest direkta och synbara uttrycken för det
aktuella behovet 1953. Då vårdades på statens sinnessjukhus i genomsnitt
21 304 patienter eller drygt 3 000 mer än som svarade mot det fastställda
platsantalet. I själva verket baseras alltså den reviderade generalplanen inte
alls på verkliga beräkningar av det framtida platsbehovet. Det är fråga om
eu tämligen fri uppskattning.

Efter ett påpekande om att behovet av en viss platsreserv ej synes ha

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

beaktats i förslaget, kommer sjukvårdskominittén till följande slutsats angående
platsbehovet.

De överväganden, som anförts i detta avsnitt, synes sålunda tala för en
icke oväsentlig »uppräkning» av det förslag, som framlagts av byggnadskommittén.
Av skäl som angivits i föregående avsnitt och som synes stå
i överensstämmelse med byggnadskommitténs motivering vill vi dock under
vissa nedan angivna förutsättningar avstå från att påfordra en utökning av
generalplanen utöver vad byggnadskommittén föreslagit. Vi åtnöjer oss sålunda
med att tillstyrka en fortsatt upprustning och utbyggnad av den
slutna sinnessjukvården av den storleksordning som föreslås i den reviderade
generalplanen. Att det under alla förhållanden behövs en utbyggnad av
minst denna storlek kan det inte råda någon tvekan om.

Det är viktigt — som byggnadskommittén föreslagit — att man företar
nya beräkningar av platsbehovet med jämna mellanrum. Men schematiska
framräkningar av nu utfört slag är tydligen av begränsat värde. Vi föreslår
därför att man i fortsättningen försöker pröva möjligheten att företa direkta
inventeringar av antalet sinnessjuka på liknande sätt som i företagna och
pågående fältundersökningar i vissa län. Kostnaderna härför torde bli
ganska måttliga. Först därefter kan någorlunda säkra kalkyler om det framtida
platsbehovet utföras.

En ovillkorlig förutsättning för att vi icke redan nu begär en starkare
utökning av antalet platser vid sinnessjukhusen än den byggnadskommittén
föreslagit är emellertid också, att man mycket mer energiskt än hittills
söker stärka sådana anordningar, som kan hålla tillbaka en framtida ökning
av behovet av vård på sinnessjukhus.

Även landstingsförbundets styrelse understryker önskvärdheten av, att
man kommer fram till en mera säker uppskattning av sinnessjukvårdens
platsbehov än vad hittills företagna undersökningar visat sig kunna bjuda.
De stora avvikelser beträffande platsbehovet mellan olika sjukvårdsområden,
som redovisas i den föreliggande generalplanen, tyder på, att den använda
metoden är behäftad med stora bristfälligheter. Så mycket torde dock
vara uppenbart, att, trots tillkomsten av psykiatriska lasarettsavdelningar,
en utökning av det nuvarande platsantalet vid de statliga sinnessjukhusen
icke endast är behövlig utan snarast möjligt bör komma till stånd.

Kommitténs uppskattning av platsbehovet har godtagits av flertalet landsting,
ehuru åtskilliga av dem understryker, att behovet torde vara större än
vad prognosen utvisar.

Med anledning av kommitténs uttalande, att en väsentlig avlastning av
sinnessjukhusen skulle ernås, därest de lättskötta sinnessjuka kunde överflyttas
till landstingens vårdhem för detta klientel, framhåller Jämtlands
läns landsting bl. a., att — under trycket av platsbristen — en klar och för
vissa landsting kännbar tendens förefunnits från sinnessjukhusens sida att
till vårdhem för lättskötta sinnessjuka överföra ett klientel, som åtminstone
enligt äldre språkbruk ingalunda är lättskött. En gränsdragning i så klara
ordalag som möjligt måste göras, om ett legalt huvudmannaskap för landstingens
del skall fastslås för nämnda vårdform.

23

Kungl. Mcij:ts proposition nr 106 år 1956

Svenska läkaresällskapet framhåller, att den höjda patientomsättningen
icke synes i den utsträckning, som sinnessjukvårdsberedningen räknat med,
ha berört det kroniska patientmaterialet. I stället har det skett en ökad
tillströmning av patienter med behandlingsbara sjukdomar och ett relativt
kortvarigt vårdbehov. Enligt sällskapets mening synes det latenta vårdbehovet
vara högst betydande. Sällskapet anför vidare bl. a.

Inom psykiatriska kretsar knyter man ofta stora förhoppningar till nya
framsteg på det terapeutiska området. Även om de nyare behandlingsmetoderna
äro av största terapeutiska värde har det dock visat sig, att de hittills
icke medfört någon minskning i fråga om behovet av vårdplatser. Enligt
sällskapets mening vågar man icke heller för den närmaste framtiden
hysa förhoppningar om en minskning i efterfrågan på vårdplatser. Sällskapet
kan därför tillstyrka den av kommittén föreslagna utbyggnaden av
den statliga sinnessjukvården med omkring 3 000 platser endast under förutsättning,
att detta betraktas som ett minimum i fråga om platsbehov.

Psykiatriska föreningen anser, att kommitténs beräkningar av platsantalet
gjorts med stor samvetsgrannhet och besitter stora förtjänster, men att
de trots detta kan tillmätas endast mycket begränsat värde. Mentalsjukvårdens
platsbehov kan helt enkelt icke beräknas, då det är beroende av samhällsstrukturens
successiva förändringar. Så mycket kan emellertid sägas,
att platsbehovet f. n. ingenstans är tillfredsställande tillgodosett. Om man
sålunda måste ställa sig tvivlande till möjligheterna att beräkna det framtida
platsbehovet inom den psykiatriska sjukvården, så torde det å andra
sidan icke vara så, att de av kommittén framlagda siffrorna är tilltagna
i överkant. Föreningen framhåller med skärpa, att omedelbara åtgärder för
en upprustning av sinnessjukvården kräves och anför bl. a. följande.

I nuvarande stund förelåg utan tvivel vid det stora flertalet av våra mentalssjukhus
en skriande platsbrist. Förhållandena är sådana, att verksamheten
icke kan pågå ytterligare ett eller två år utan att resultera i katastrof
och skandal. Svårt sjuka människor med trängande vårdbehov kan ej beredas
plats. Kroniska oroliga sjuka blandas med nyligen insjuknade, formellt
ordnade sjuka. Ordentliga sängplatser saknas.

Även i Sveriges läkarförbunds och psykiatriska föreningens förutnämnda
promemoria, som innefattar förslag och synpunkter beträffande mentalsjukvårdens
organisation och upprustning, kräves skyndsamma åtgärder
för den erforderliga omdaningen av mentalsjukvården. Bl. a. anföres, att
redan ur humanitär synpunkt är det nuvarande katastrofläget ovärdigt ett
kultursamhälle. Dessutom medför de bristande behandlingsresurserna nationalekonomiska
förluster.

I sitt utlåtande över nämnda promemoria samt psykiatriska föreningens
remissyttrande framhåller medicinalstyrelsen bl. a. följande.

Styrelsen vill inledningsvis erinra om, att sinnessjukvården under de
senaste 10 åren varit föremål för ingående utredningar inom såväl medicinalstyrelsen
som tre olika kommittéer, vilka utmynnat i förslag till
preciserade riktlinjer för vårdens modernisering och utbyggnad. Dessa rikt -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

linjer ha också redovisats för riksdagen, som godtagit desamma såsom
principiell grundval för konkreta beslut på området. I samband med dessa
utredningar och förslag ha flertalet av de spörsmål, som läkarorganisationerna
nu berört, diskuterats och belysts från olika sidor, varvid man
dock av praktiska och ekonomiska hänsyn samt på grund av rådande läkarbrist
hittills icke ansett sig kunna förorda en så radikal omdaning, som
organisationerna nu gjort sig till tolk för. De allmänna synpunkter, som
framföras i remisshandlingarna, äro därför icke främmande för medicinalstyrelsen
och sinnessjukvårdens intressenter i övrigt. Det oaktat finner
medicinalstyrelsen organisationernas nu gjorda framstöt på området utgöra
en välkommen, om ock något sen, manifestation från läkarorganisationernas
sida i syfte att understryka nödvändigheten, av att en mera forcerad och i
vissa delar mera radikal upprustning och utbyggnad av sinnessjuk vården
kommer till stånd.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande (yttrande den 18
januari 1956) finner icke psykiatriska föreningens skildring av läget inom
sinnessjukvården berättigad. Kommittén anför.

Kommittén är väl medveten om den stora platsbrist på sinnessjukhusen,
som ännu är rådande på sina håll. I föreningens yttrande förekommande
skildringar av de allmänna vårdförhållandena på sjukhusen synas emellertid
hänförliga till ett tillstånd, som numera får anses vara i huvudsak

passerat.---Från statsmakternas sida ha i själva verket betydande

insatser gjorts för sinnessjukvårdens upprustning och utbyggnad under
de sista fem åren. Av riksdagen sedan år 1950 beslutade utbyggnadsåtgärder
vid befintliga sjukhus ha inneburit en ökning av antalet vårdplatser med
över 1 600. Därjämte har beslut fattats om uppförande av två nya sjukhus,
varav det ena beräknas kunna tagas i bruk i början av år 1957. För ifrågavarande
ändamål har riksdagen anvisat tillhopa omkring 125 miljoner kronor
samt medgivit inrättande av mer än 1 000 nya befattningar, varav ej
mindre än 400 under de två senaste åren. För att ytterligare belysa den
fortgående snabba utvecklingen på området må vidare nämnas, att för nästkommande
budgetår bortåt halva tusentalet tjänster torde komma att nyinrättas
för sinnessjukvårdens del samt förslag väntas bliva framlagda om
lortsatta utbyggnadsåtgärder, medförande ett tillskott av cirka 500 nya
vårdplatser. Föreningens förklaring, att förhållandena vid sjukhusen »äro
sådana att verksamheten icke kan pågå ytterligare ett eller två år utan
att resultera i katastrof eller skandal», kan sålunda icke anses vara berättigad.

Vissa synpunkter på platsbehovet i några av sjukhusens upptagningsområden
återgives i det följande.

Frågan om ett överflyttande av huvudmannaskapet
för sinnessjuk vården på landstingen diskuteras i åtskilliga
yttranden. Från vissa håll uttalas önskemål om att detta överförande
hör ske snarast möjligt. Några remissinstanser förordar överförande av
huvudmannaskapet i de fall vederbörande landsting så önskar. Behovet
av en utbyggnad av landstingens del av mentalsjukvården och vikten av
en samordning vid planeringen av olika delar av mentalsjukvården understrykes
i åtskilliga yttranden.

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Medicinalstyrelsen yttrar bl. a.

Medicinalstyrelsen har den uppfattningen, att i princip ett enhetligt huvudmannaskap
för all sjukvård bör eftersträvas men anser, att tidpunkten
ännu icke är inne för ett överförande av huvudmannaskapet för den egentliga
sinnessjukvården till landstingen. Frågan härom synes medicinalstyrelsen
icke aktuell förrän landstingen haft möjlighet att utbygga viktiga
delar av sin redan existerande sjukvårdsorganisation (psykiatriska lasarettsavdelningar,
vårdhem för lättskötta sinnessjuka, kronikerhem, specialistvård
m. in.) samt övertagit ansvaret för den öppna vården genom de nuvarande
tjänsteläkarna, vilket styrelsen anser mera angeläget än övertagandet
av huvudmannaskapet för sinnessjukvården. Den fortsatta utbyggnaden
av sinnessjukvården bör sålunda tills vidare alltjämt enligt medicinalstyrelsens
uppfattning ske i statens regi, men därvid böra möjligheterna
för ett smidigt överförande till landstingen ständigt hållas i sikte.

Enligt medicinalstyrelsens mening kunna skäl anföras lör att vissa vårdformer
böra kvarbliva eller utbyggas i statlig regi. Här kan nämnas vården
av barnpsykoserna samt vissa delar av psykopatvården, vilken sistnämnda
vårdgren för närvarande är föremål för utredning inom kommittén. Även
ifråga om alkoholistvården bör huvudmannaskapet bli föremål för närmare
utredning. Styrelsen vill dock i detta sammanhang framhålla, att det i vissa
fall torde vara möjligt att låta dylika vårdgrenar övertagas av landstingen
i den formen, att vissa landsting etablera samarbete om gemensamma sjukvårdsinrättningar
(s. k. rayonsjukhus).

Flertalet sjukhusdirektioner, som yttrat sig i denna fråga, har anfört
liknande synpunkter rörande huvudmannaskapet. Vissa direktioner har
dock ansett, att ett överförande av detla bör ske snarast möjligt, medan
andra ej uttalat någon bestämd uppfattning i fråga om tidpunkten.

Landstingsförbundets styrelse anför bl. a.

Att starka skäl kunna anföras för ett enhetligt huvudmannaskap för sinnessjukvården
är enligt styrelsens mening uppenbart. Den nuvarande splittringen
på detta område är föga rationell och skapar besvärliga samarbetsproblem.
Det nära sambandet mellan kroppslig och själslig sjukdom talar
också mot att vården av dessa sjukdomar uppdelas på olika huvudmän.

Såvitt styrelsen kan finna äro emellertid förutsättningarna för 1950 års
riksdagsbeslut orubbade. Ännu återstår huvudparten av det tidigare uppgjorda
byggnadsprogrammet att realisera och, som av den föreliggande generalplanen
framgår, är eu väsentlig utökning av detta påkallad. Ej heller
tillgången på läkare är sådan, att den nu möjliggör eu intensifierad vård.
Styrelsen är därför av den uppfattningen, att tiden nu icke är mogen för
ett allmänt obligatoriskt överförande av den statliga sinnessjukvården under
landstingens huvudmannaskap. Frågan härom synes bli aktuell, först
när del statliga nybyggnadsprogrammet genomförts och tillgången på läkare
blivit mera tillfredsställande.

Denna principiella uppfattning utesluter icke, att man kan gå fram successivt.
Förutsättningar för landstingen att övertaga den statliga sinnessjukvården
kunna icke förväntas föreligga samtidigt i alla sjukvårdsområden.
Då de tre största städerna helt övertagit sinnessjukvården inom sina
respektive områden, synes del naturligt, alt möjligheter beredas även landsting,
som så önska och där förutsättningar i övrigt äro eller bli förhanden,

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

att övertaga ansvaret för sinnessjukvården inom sina respektive områden.
Det vore värdefullt att så sker på åtminstone något eller några håll, varigenom
erfarenheter skulle vinnas rörande lämplig organisation, kostnader,
storleken av den statliga ersättningen in. in. Styrelsen utgår nämligen
ifrån, att ett eventuellt landstingsövertagande av ansvaret för sinnessjukvården
givetvis icke kan ske utan att staten beviljar avsevärda bidrag till
verksamheten. Dessa bidrag böra avvägas icke i förhållande till statens
nuvarande kostnader för sinnessjukvården utan med hänsyn till de kostnader
en rationellt organiserad och modernt arbetande sinnessjukvård
koinme att draga.

Om såsom ovan ifrågasatts ett successivt överförande av den statliga
sinnessjukvården i landstingsregi möjliggöres, är det av vikt att de ekonomiska
förutsättningar, under vilka ett dylikt överförande kan tänkas
ske, bliva klarlagda. Med hänsyn till den prejudicerande verkan, som kan
väntas av en ekonomisk uppgörelse i denna fråga med ett enskilt landsting,
anser styrelsen önskvärt, att landstingsförbundet på ett tidigt stadium inkopplas
på de förhandlingar, som i dylikt fall måste komma till stånd.

Om man som ett framtidsperspektiv ser möjligheten av en länsvis organisation
av hela mentalsjukvården, är det angeläget, att man bildar sig "en
uppfattning om hur denna sjukvård skall uppbyggas och fungera. Egentligen
borde denna fråga i första hand penetreras, så att anstaltsorganisationen
kan anpassas därefter. Det är därför enligt styrelsens mening angeläget,
att denna fråga utan större tidsutdräkt upptages till övervägande.

Med nyssnämnda framtidsperspektiv synes det styrelsen vidare nödvändigt,
att den statliga utbyggnad av sinnessjukvårdens anstaltsbestånd, som
nu planeras, sker i intimt samarbete med berörda landsting.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att huvudmannen
måste behärska hela vårdregistret och härvid även den intima vårdkontakt,
som är nödvändig mellan soma och psyke, om man skall kunna få till
stånd en tillfredsställande differentiering av klientelet och en samordning
av vården. Övervägande skäl talar för, att en sådan samordning kommer
till stånd under landstingens huvudmannaskap. Ett överförande av huvudmannaskapet
måste försiggå efter noggranna utredningar och bedömningar
beträffande kostnadsfördelningen mellan den tidigare huvudmannen staten
och de nya huvudmännen landstingen. Utskottet anför vidare.

Förvaltningsutskottet är fullt medvetet om att ett övertagande kan komma
att ske successivt men vill härtill understryka, att det torde vara mest rationellt
att de landsting, inom vilkas områden nya sinnessjukhus planeras,
omedelbart må komma i huvudmannaställning och sålunda redan från början
bliva i tillfälle att påverka utformningen av organisationsplaner och
utbyggnader av mentalsjukvården inom respektive områden. Detta är så
mycket mera motiverat därav, att man härigenom etablerar en verksamhet,
där vunna erfarenheter kunna komma till nytta vid ett senare överförande
av huvudmannaskapet i dess helhet på landstingen.

Även om förvaltningsutskottet i Uppsala läns landsting med oro ser på
landstingens allt större arbetsbörda och ekonomiska belastning, synes det
enligt utskottets mening vara nödvändigt att principiell ställning snarast

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

tages till ett eventuellt överflyttande av sinnessjukvården till landstingen.
Det måste emellertid med skärpa understrykas, att detta icke får innebära
en ekonomisk belastning för landstingen utan att staten liksom hittills
fortfarande skall svara för byggnads- och driftkostnader. Därest landstingen
skall bli huvudmän för sinnessjukvården, måste dessa, innan utbyggnad
av sinnessjukvården sker, kontaktas och få framföra sina synpunkter
på upptagningsområden, platsantal, planering och differentiering.
Försöksverksamhet med sammanslagning av kropps- och sinnessjukvård
bör under alla förhållanden snarast igångsättas. Som ett lämpligt försöksobjekt
hänvisar förvaltningsutskottet till Uppsala län, där staten driver
dels ett sinnessjukhus och dels en lasarettsansluten psykiatrisk klinik
samt deltager i kostnaderna för driften av ett stort undervisningssjukhus.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser en försöksverksamhet
vara värdefull. Utskottet förordar därför, att till prövning upptages frågan
om möjlighet för landsting, som så önskar, att övertaga sinnessjukvården
på villkor, som icke ställer landstinget i en sämre ekonomisk situation än
de landsting, där staten alltjämt ombesörjer sinnessjukvården. Utskottet
anför vidare bl. a.

Örebro läns landsting har vid 1954 års lagtima möte beslutat uppdraga
åt förvaltningsutskottet att upptaga överläggningar med vederbörande statliga
myndigheter rörande landstingets eventuella övertagande av sinnessjukvården
inom länet mot åtnjutande av ett statsbidrag motsvarande statens
självkostnader för uppförande och drift av sinnessjukhusplatser för
länets behov. Örebro läns landsting är således under vissa förutsättningar
berett att påtaga sig huvudmannaskapet för sinnessjukvården inom länet.
Ett sådant övertagande borde lämpligen ske i samband med föreslagen utbyggnad
av vårdorganisationen.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott anser ett överförande av
huvudmannaskapet omöjligt, om landstinget därigenom kommer att åsamkas
ökade utgifter.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott anför, att överlåtande av huvudmannaskapet
för sinnessjukvården med det inom denna vårdgren uppsamlade
ny- och ombyggnadsbehovet till landstingen knappast nu skulle
vara till gagn för sinnessjukvården.

Frågan om huvudmannaskapet kan inte längre skjutas på framtiden, hävdar
kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket, som bl. a.
anför.

Snabbt beslut i ärendet är tvärtom av stor betydelse för ett lyckligt genomförande
av den reviderade generalplanen. Denna måste kompletteras
med planer för hela den psykiatriska vården i de olika landstingen. Uppenbarligen
bör man icke dröja härmed til! efter sinnessjukhusens upprustning.
Stora vårdenheter bär rests på olika bål! utan hänsyn till samordning
med andra psykiatriska vårdgrenar, som måhända förblivit outvecklade. Att
landstingen skulle vara mera benägna all överta en nyuppbyggd vårdapparat,
som de icke själva varit med om att utforma och att infoga i sin övriga

28 Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

sjukvårdande verksamhet, än att träda in nu och själva ta ansvaret för
planering och utbyggnad förefaller föga troligt. Genom att uppskjuta principbeslut
riskerar man alltså att låsa fast utvecklingen på lång sikt. Man
försummar tillfället att överbrygga motsättningen mellan kroppssjukvård
och mentalsjukvård och mellan de olika grenarna av mentalsjukvården,
som skulle kunna ske genom att låta landstingen utforma det hela enligt
en gemensam, väl differentierad och väl avvägd plan. Det är naturligtvis
just när man står inför en ny utveckling på området, som landstingen skall
ges tillfälle att vara med och göra sina synpunkter gällande. Därest det ej
visar sig möjligt att överföra huvudmannaskapet i ett sammanhang, bör
det kunna ske successivt i den mån överenskommelser kan träffas med
olika landsting, överförandet bör dock i sådant fall vara avslutat inom
viss tid, förslagsvis 10 år.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens läns landsting — vars principiella
grundinställning till de hithörande spörsmålen sammanfaller med de synpunkter,
som kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket givit
uttryck åt — uttalar sitt stora intresse för tanken på ett enhetligt huvudmannaskap
för hela mentalsjukvården. Utskottet uttalar också sin beredvillighet
att därvidlag göra vad på landstinget rimligen kan ankomma
för att nå fram till en tillfredsställande framtidslösning av detta vitala
organisationsproblem och skulle gärna emotse ett initiativ från statsmakternas
sida till underhandlingar i denna angelägenhet.

Även psgkiatriska föreningen och svenska läkaresällskapet förordar att
huvudmannaskapet snarast överföres på landstingen.

Några remissmyndigheter, som understrukit vikten av samordning vid
planeringen av olika delar av mentalsjukvården, har i anslutning härtill
framfört vissa synpunkter på hur den psykiatriska vårdorganisationen
lämpligen bör utlormas inom ett sjukvårdsområde. Härvid har särskilt frågor
rörande de psykiatriska lasarettsavdelningarnas förläggning och uppgifter
berörts.

I fråga om platsbehovets tillgodoseende har kommitténs
förslag till uppförande av fyra nya sjukhus i län, där sådana sjukhus nu
saknas, hälsats med allmän tillfredsställelse i yttrandena. Åtskilliga remissmyndigheter
hävdar dock, att man genomgående eller i vart fall i större
utsträckning bör eftersträva, att sjukhusens upptagningsområden sammanfaller
med landstingsområdena. Önskemål uttalas bl. a. om att nya sinnessjukhus
bör uppföras även i Västmanlands och Kristianstads län. Dylika
invändningar mot kommitténs förslag angående utbyggnadsplan och upptagningsområden
återfinnes i yttranden från bl. a. medicinalstgrelsen,
landstingsförbundets styrelse, kommittén för översyn av hälso- och sjukvården
i riket, psykiatriska föreningen och svenska läkaresällskapet.

Vad angår platsbehovets tillgodoseende i Stockholms, Uppsala, Södermanlands
och Västmanlands län anför direktionen för Sundby sjukhus, att
enbart för Södermanlands län erfordras f. n. 900 vårdplatser mot av kommittén
föreslagna 722. (Härtill kommer enligt kommitténs förslag 297

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

vårdplatser för de delar av Stockholms län, som skulle tillföras upptagningsområdet.
) Då kommitténs förslag beträffande platsantalet blir otillräckligt,
föreslår direktionen, att sjukhusets upptagningsområde endast
skall omfatta Södermanlands län. Sjukhuset skulle då komma att få omkring
100 platser för mycket, om det utbygges enligt kommitténs förslag.
Sjukhuset har emellertid behov av nya arbetsterapi- och behandlingslokaler,
som skulle kunna inredas i någon av de byggnader, som nu inrymmer
vårdavdelningar. Direktionen föreslår, att sjukhuset i Stockholms län i
stället utökas med 300 platser.

Direktionen för S:ta Annas sjukhus framhåller, att antalet vårdbeliövande
väsentligt ökat sedan 1950. Med hänsyn härtill torde sjukhuset böra bibehållas,
givetvis efter en genomgripande ombyggnad. Sannolikt måste sjukhuset
under alla förhållanden utnyttjas ännu under många år. Betydande
tillbyggnads- och reparationsarbeten måste företagas redan nu, om det över
huvud taget skall vara möjligt att bereda en vård, som motsvarar nutida
krav.

Södermanlands läns landstings hälso- och sjukvårdsstgrelse påyrkar, att
Södermanlands län får utgöra eget upptagningsområde, att ett nytt sinnesjukhus
uppföres i Eskilstuna, samt att utredning skyndsamt verkställes
rörande förutsättningarna för omändring av Sundby sjukhus till planerat
sjukhus i Mellansverige för vissa psykiskt efterblivna.

Till stöd för dessa yrkanden anför styrelsen bl. a., att upptagningsområdena
principiellt bör följa de nuvarande länsgränserna, därest man allvarligt
överväger ett framtida överflyttande av huvudmannaskapet på landstingen.
Redan den aktuella planläggningen måste ske med tillbörligt beaktande
av den somatiska sjukvårdens nuvarande och blivande planläggning
inom respektive sjukvårdsområden för att möjliggöra sådana anordningar
och ett sådant samarbete mellan kropps- och sinnessjukvård, som
numera framstår som ofrånkomligt för en fullvärdig somatisk och psykisk
vård. Styrelsen är av den bestämda meningen, att Sundby sjukhus icke
är så beläget att ett i framtiden ofrånkomligt samarbete mellan psykiatrisk
och somatisk vård kan på ett tillfredsställande sätt säkerställas. Ett för
länet avsett och med sjukvården i övrigt samarbetande sinnessjukhus
måste enligt styrelsens mening förläggas i nära anslutning till länets centrallasarett
i Eskilstuna. Då det torde stå klart, att en modern sinnessjukvård
är mera utrymmeskrävande och ställer större krav på en lämplig planlösning
än vårdplatser för psykiskt efterblivna, skulle Sundby sjukhus med
fördel kunna apleras för vård av psykiskt efterblivna utan att ombyggnadskostnaden
härigenom skulle bli större än beräknat. Härvid skulle samtidigt
en ändamålsenlig planering av sinnessjukvården utan kostnadsökning
kunna uppnås såväl i Stockholm som Södermanlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands lön förordar, att man överväger en sådan
ändring av planen, som landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse före -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

slagit. Därjämte anser länsstyrelsen, att S:ta Annas sjukhus torde bli absolut
nödvändigt under så lång tid framåt, att en grundlig modernisering
av detta bör med det snaraste komma till stånd.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, vars synpunkter delas av
länsstyrelsen i Stockholms lån, anför.

Förslaget att överföra i huvudsak hela södra länsdelen till Sundbv sjukhus
är enligt förvaltningsutskottets mening mycket olämpligt ur kommunikationstekniska
synpunkter. Kommunikationerna inom de södra, östra
och centrala delarna av detta område äro inriktade mot Stockholm—Älvsjö
och patienter respektive anhöriga från området skulle sålunda mycket snabbare
och lättare kunna nå det nya sjukhuset norr om Stockholm än att via
Stockholm—Älvsjö transporteras ner till Strängnäs och Sundby sjukhus.
Rent psykologiskt måste den föreslagna uppdelningen av länsbefolkningen
på två upptagningsområden vidare vara lika olämplig. Sålunda kommer den
ena delen av länet att betjänas av ett nytt inom länet beläget modernt sjukhus,
medan däremot den andra hänföres till ett visserligen restaurerat men
utanför länet beläget omodernt sinnessjukhus. Förslaget är vidare olämpligt
med hänsyn till såväl i betänkandet som i andra sammanhang framförda
planer på att överföra sinnessjukvården under landstingskommunalt huvudmannaskap,
då en splittring av länets mentalsjukvård på ett utanför länet
beläget sjukhus motverkar den samordning och enhetliga administrativa
organisation, som anses stå att vinna genom att landstingen blir huvudmän
för såväl kroppssjukvård som mentalsjukvård.

Förvaltningsutskottet motsätter sig sålunda bestämt byggnadskommitténs
förslag om att befolkningen i södra länsdelen skall i sinnessjukvårdande
hänseende vara hänvisad till Sundby sjukhus i Södermanlands län och vill
i stället förorda, att Stockholms län i sin helhet bildar ett upptagningsområde
och att inom länet kommer till stånd tillräckligt antal sinnessjukvårdsplatser
för att täcka länsbefolkningens behov inom denna vårdform.
Detta så mycket mera motiverat av att Sundby sjukhus utan tillbyggnad
torde motsvara vårdplatsbehovet inom Södermanlands län.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott yttrar.

Vad närmast beträffar Uppsala läns landsting så finnes i Uppsala ett
sinnessjukhus — Ulleråkers sjukhus — vars upptagningsområde nu omfattar
Uppsala län, Stockholms län och vissa delar av Västmanlands län. Sjukhuset
ligger alltså mycket centralt i upptagningsområdet, om man undantager
de delar av Stockholms län, som ligger söder om Mälaren. Kommittén
föreslår nu, att Ulleråkers sjukhus skulle hava till upptagningsområde Uppsala
och Västmanlands län. Sjukhuset skulle alltså ligga i östra kanten av
upptagningsområdet med dåliga förbindelser mot hela västra delen av upptagningsområdet.
Enligt utskottets mening skulle landskapet Uppland bättre
utgöra ett lämpligt upptagningsområde, därest Uppsala län anses för litet
för att ha eget sinnessjukhus.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott kan icke finna, att kommittén
anfört tillräckliga skäl för att Västmanlands län icke skulle utgöra
upptagningområde för eget sjukhus samt uttalar.

Mot bakgrunden av de i betänkandet anförda siffrorna för vårdplatsbehovet
m. m. inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län

31

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 ur 1956

synes en sådan indelning i upptagningsområden avseende dessa län vara
möjlig, att Västmanlands län komme att utgöra eget upptagningsområde
för ett nytt sinnessjukhus inom länet. Härigenom skulle för länets del vinnas
de fördelar ur administrativa och medicinska synpunkter vid sammanförande
av såväl kropps- som mentalsjukvården under landstingens huvudmannaskap,
som är kommitténs målsättning vid landets indelning i upptagningsområden
för sinnessjukhusen efter länsgränserna. Härtill kommer,
att en sådan avgränsning för Västmanlands läns del har utomordentligt
stora fördelar även ur geografiska och kommunikationstekniska synpunkter
i förhållande till kommitténs förslag. Utskottet hemställer, att Västmanlands
län får utgöra ett eget upptagningsområde för ett nytt sinnessjukhus
i länet samt att utskottet beredes tillfälle till yttrande innan beslut fattas
om den närmare förläggningen av sjukhuset.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län och direktionen för Salberga sjukhus
avstyrker kommitténs förslag i denna del och förordar ett nytt sinnessjukhus
med länet som upptagningsområde.

Medicinalstyrelsen förordar, att Västmanlands län förses med ett sjukhus.
Om detta förslag godtages, skulle Ulleråkers sjukhus få ett för stort
antal platser för enbart Uppsala län. De byggnader, som icke behöver disponeras
för Uppsala län, kan emellertid användas såsom sekundäravdelningar
för patienter från Stockholms län, som icke kan beredas plats på
det nya sjukhuset i Stockholms län, varvid dock förutsättes ett framtida
samgående mellan de båda länen. Det bör övervägas, huruvida vårdplatsbehovet
i Stockholms län kan helt tillgodoses genom den föreslagna anordningen
med sekundäravdelningar vid Ulleråkers sjukhus eller om en mindre
utökning av antalet platser vid det inom Stockholms län planerade sjukhuset
erfordras. I anslutning till detta ståndpunktstagande förordar styrelsen,
att upptagningsområdet för Sundby sjukhus endast skall omfatta Södermanlands
län.

Enligt psykiatriska föreningens mening bör varje landsting få sin egen
mentalsjukvård. Inga oöverkomliga svårigheter för ett sådant arrangemang
torde föreligga för Uppsala, Västmanlands och Södermanlands län. Ulleråkers
sjukhus innefattar med säkerhet ännu ett antal mycket sekunda
vårdavdelningar, som kan slopas eller omdisponeras för nya ändamål, om
det nu planerade platsantalet skulle anses för stort för Uppsala län. Ett nytt
sjukhus bör uppföras i Västmanlands län och i Stockholms län lämpligen
två sjukhus. Sundby sjukhus är lagom dimensionerat för Södermanlands
län, men önskvärt är, om mentalsjukvården inom länet kan uppdelas på
tvenne sjukhus i anslutning till centrallasarett.

Även landstingsförbundets styrelse förordar ett nytt sinnessjukhus i Västmanlands
län. Den föreslagna hänvisningen av Stockholms läns södra del
till Sundby sjukhus finner styrelsen mindre ändamålsenlig ur skilda synpunkter.
Naturligare synes vara, att man löser denna fråga så alt Stockholms
län får eventuellt ytterligare ett sjukhus.

Även beträffande platsbehovets tillgodoseende i Kalmar, Blekinge och

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Kristianstads län framföres vissa erinringar. Sålunda anser medicinalstyrelsen
alt en minskning av Gullberna sjukhus’ upptagningsområde bör ske.

Detta sjukhus, som kommer att få 800 platser, synes redan från början
bli belagt med cirka 700 patienter från Blekinge län. Det latenta vårdbehovet
inom Blekinge län är icke känt, men torde vara stort. Om sjukhusets
upptagningsområde också skall omfatta delar av Kristianstads län, torde
därför sjukhuset redan från början bli överbelagt. För Kristianstads län
torde det tills vidare vara till fyllest om S:ta Maria sjukhus avdelas för
täckande av platsbehovet.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott förordar ett annat alternativ
och anför.

För Kalmar läns södra landstingsområde vore det med hänsyn till kommunikationerna
ett önskemål, att södra delen av området och Öland hänfördes
till Gullberna sjukhus samt norra delen till S:ta Gertruds sjukhus.
Även om sinnessjukhusen skulle komma att övertagas av landstingen, torde
det icke vara av väsentlig betydelse, att länsområdena sammanfalla med
upptagningsområdena. Landstingen har f. n. samarbete sinsemellan, vilket
fungerat tillfredsställande. För Kalmar län, som är uppdelat i två landstingsområden,
kommer det ändock att erfordras ett samarbete mellan de
båda landstingen ifråga om driften av S:ta Gertruds sjukhus.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads läns landsting framhåller, att det
varit önskvärt med ett sinnessjukhus inom Kristianstads län, som med
sina 260 000 innevånare bör utgöra underlag för en anstalt. Frågan härom
aktualiseras i synnerhet, om landstinget skulle bli huvudman för denna
vårdgren. När Gullberna sjukhus står färdigt kommer de sjuka från Kristianstads
län att hänvisas till tre olika mentalsjukhus, ett förhållande, som
måste betraktas som olyckligt.

Önskemål om ett sinnessjukhus i Kristianstads län framföres även av
landstingsförbundes styrelse och svenska läkaresällskapet.

Vad angår Älvsborgs län tillstyrker förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns
landsting för sin del livligt vad kommittén föreslagit ifråga om sinnessjukvårdens
ordnande inom landstingsområdet och har i princip intet att erinra
mot beräkningen av antalet erforderliga platser för kvalificerad vård.
Direktionen för Restads sjukhus anser däremot, att rätt allvarliga betänkligheter
kan resas mot förslaget att till det nya sjukhuset i Borås av driftsekonomiska
skäl ansluta en psykopatavdelning på 150—200 platser på
grund av de ogynnsamma erfarenheterna från andra håll av en sådan sammankoppling.
Med hänsyn till den platsbrist, som råder inom sinnessjukvården
inom överskådlig tid, förefaller det direktionen icke tillrådligt att
avhända vården de 597 sekundärplatserna för sinnessjuka på Källshagen.
Jämväl länsstyrelsen och förste provinsialläkaren i Älvsborgs län ifrågasätter
lämpligheten av, att Källshagens sjukhus helt utnyttjas för vård av
psykiskt efterblivna. Direktionen för Källshagens sjukhus anför, att beslut
om den framtida användningen av sjukhuset först bör fattas sedan utredning
skett om förutsättningarna för det ena eller andra ändamålet.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Vad angår utbyggnadsplanen i övrigt framföres önskemål
om ökat antal platser inom vissa upptagningsområden, bl. a. inom Gotlands,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att landstinget
har den högsta utdebiteringen per skattekrona av landets samtliga landsting.
Med hänsyn till väntade utgiftsökningar på andra vårdområden och
risken för en minskning av skatteunderlaget med nuvarande befolkningstendens
finner utskottet det omöjligt för landstinget att deltaga i ordnandet
av sinnessjukvården genom att inrätta en psykiatrisk lasarettsavdelning
i Visby eller att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Behovet av
dessa vårdformer får därför tillgodoses genom erforderlig utbyggnad av
S:t Olofs sjukhus genom statens försorg. Till följd härav torde det i planen
föreslagna platsantalet 216 för detta sjukhus få ökas väsentligt.

Direktionen för S:t Olofs sjukhus påpekar, att sjukhuset redan nu måste
betjäna de av förvaltningsutskottet angivna vårdformerna jämte alkoholistvården
samt att länsnykterhetsnämnden anmält önskemål om ett 20-tal
vårdplatser på sjukhuset för vård av alkoholskadade. Direktionen anser,
att en betydande utökning av antalet vårdplatser måste komina till stånd.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till uppfattningen, att en viss utökning av
antalet vårdplatser på S:t Olofs sjukhus bör ske. Det bör vidare enligt styrelsens
mening utredas, huruvida landstinget, utöver vad gällande statsbidragsbestämmelser
medgiver, kan stödjas i syfte att redan nu ge detta
bättre möjligheter att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka och
psykiatrisk lasarettsavdelning.

Direktionen för Sidsjöns sjukhus anför, att platstillgången på Sidsjöns
sjukhus efter överförandet av Gådeå sjukhus till sinnesslövården, kommer
att vara alltför ringa för att tillgodose vårdbehovet i Västernorrlands län.
Omkring 200 patienter kommer sålunda ej att kunna beredas plats. En utökning
krävs därför av antalet platser inom sjukhusets upptagningsområde.
Medicinalstyrelsen anser, att vad direktionen anfört är värt allt beaktande
och att platsbehovet bör tillgodoses genom anordnande av provisoriska sekundäravdelningar,
anslutna till sjukhuset.

Direktionen för Umedalens sjukhus anför, att kommitténs beräkning av
platsbehovet icke håller streck och att det därför icke finns skäl att disponera
upptagningspaviljongens 104 platser för psykiskt efterblivna. För övrigt
är paviljongen belägen vid sjukhusets entré, varför det är olämpligt
att belägga den med det klientel kommittén föreslagit.

Platsantalet för Norrbottens län är helt otillräckligt, anser direktionen
för Furunäsets sjukhus, som åberopar en inventering av antalet vårdbehövande
inom upptagningsområdet, som utförts av överläkarna Sahlström
och Åderman vid sjukhuset. Denna inventering visar, att vårdbehovet vid
mitten av år 1952 uppgick för män till 8 promille och för kvinnor till 6,7
promille av befolkningen. Med utgångspunkt härifrån har man kommit
3—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

fram till en platsbrist inom sinnessjukvårdens olika vårdformer i länet vid
sjukhusets färdigställande på omkring 500 platser. Direktionen anser, att
300 platser är trängande nödvändiga och att dessa erfordras inom den allra
närmaste tiden.

Medicinalstyrelsen framhåller, att psykomorbiditeten i Norrbottens län
torde vara större än inom stora delar av landet och anser, att åtminstone
provisoriska åtgärder för ytterligare tillgodoseende av vårdplatsbehovet bör
vidtagas. Vid planeringen av utbyggnaden bör också möjligheterna att för
Norrbottens län disponera mera platser på Umedalens sjukhus närmare
övervägas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att såväl den Sahlström—
Ådermanska utredningen som annat utredningsmaterial förefaller att bättre
överensstämma med de verkliga förhållandena än den av docenten Segerdahl
verkställda prognosen rörande vårdplatsbehovet. Länsstyrelsen anser, att
betänkandet icke kan läggas till grund för de tilltänkta utbyggnadsplanerna
av den statliga sinnessjukvården i länet. En ytterligare utredning i fråga
om det aktuella och framtida vårdbehovet bör komma till stånd. Beträffande
åtgärder för att snabbt öka platstillgången bör möjligheterna att ordna
sekundäranläggningar på andra orter i länet och en ytterligare utbyggnad
av Furunäsets sjukhus prövas. Länsstyrelsen förordar det sistnämnda alternativet,
om detta kan realiseras snabbt och utan att sjukhuset därigenom
ur medicinska synpunkter blir för stort. Slutligen hemställer länsstyrelsen,
att skyndsamma åtgärder vidtages för att bemästra den svåra situationen
inom sinnessjukvården i länet och att förslag härom förelägges 1956
års riksdag. Liknande synpunkter anföres av förvaltningsutskottet i Norrbottens
läns landsting.

Provisoriska åtgärder för platsbehovets tillgodoseende förordas
av psykiatriska föreningen, som föreslår att de landsting, som ännu
icke i någon eller tillräcklig utsträckning utbyggt vården för lättskötta
sinnessjuka, ålägges att göra detta omedelbart. Vidare föreslås att alla tillgängliga
resurser utnyttjas för anordnandet av smärre vårdenheter på 30
till 50 platser för mera svår skötta, men ej farliga kroniskt sjuka (senilfall,
kroniska demenser m. m.). Dessa enheter skulle administrativt lyda under
närmaste sinnessjukhus och sjukvården stå under tillsyn av sjukhusets
läkare. I den mån möjligheter att realisera förslaget saknas inom rimligt
avstånd från sjukhuset, bör erforderligt antal barackenheter uppföras inom
sjukhusområdet. Föreningen framhåller, att erfarenheterna utomlands av
sådana byggnader är goda. Även kommittén för översyn av hälso- och sjukvården
i riket ifrågasätter dylika provisoriska byggnadsåtgärder.

Såväl medicinalstyrelsen som statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
anser sig icke kunna tillstyrka de provisoriska åtgärder, som
psykiatriska föreningen förordat. Medicinalstyrelsen yttrar.

Föreningen kräver omedelbara åtgärder för platsbristens avhjälpande,

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

särskilt beträffande lättskötta sinnessjuka men även för de mera svårskötta
senilfallen in. fl. För sistnämnda grupp bör man enligt promemorian
icke hesitera för barackbyggen. Att omedelbara kraftåtgärder äro
ofrånkomliga finner styrelsen vara ostridigt. Styrelsen avråder dock bestämt
från barackbyggen för vård av psykiskt sjuka. Sådana baracker brukar visa
en allvarlig benägenhet att permanentas och innebära risker för en kvarstående
standardsänkning beträffande sinnessjukvårdens lokalbestånd. Ett
mera tillfredsställande resultat torde vinnas genom en forcering av uppförandet
av nya sinnessjukhus, varigenom de nuvarande sinnessjukhusen
kunna frigöras för vård i vidgad omfattning av senilfallen och dylikt.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande anför följande.

I yttrandet rekommenderas provisoriska arrangemang för ett snabbt tillgodoseende
av platsbehovet vid sjukhusen. Vissa av dessa synas icke realiserbara.
Det är sålunda icke möjligt att — ens såsom ett provisorium —
»ålägga» landstingen att »omedelbart» utbygga vården för lättskötta sinnessjuka.
Därjämte föreslås bl. a. att erforderligt antal barackenheter uppföras
vid de mest beträngda sjukhusen. Då det gäller permanenta lokalbehov kan
kommittén icke f. n. tillstyrka förverkligandet av dylika mer eller mindre
långvariga s. k. provisorier, vilka enligt kommitténs mening skulle kunna
ogynnsamt påverka vårdens kvalitet i sin helhet. En omedelbar ökning av
platsantalet skulle visserligen kunna åstadkommas men det är vid de ifrågakommande
sjukhusen icke möjligt att i samma takt och med bibehållande
av kvalifikationskraven utan vidare öka vårdpersonalen. Därtill kommer,
att sjukhusens administration samt ekonomi- och driftanordningar ej äro
av sådan storleksordning att de kunna möta en hastig ansvällning av vårdplatsantalet
vid sjukhusen. Att baracker ansetts vara en i vissa fall praktisk
och ekonomisk byggnadsform för sjukhus i England och USA behöver
icke utan vidare innebära, att en sådan byggnadsform är lämplig i vårt land.

Frågan om sjukhusens storlek diskuteras i några yttranden.
Sålunda erinrar statskontoret om, att man vid antagandet av gällande generalplan
utgick från att ett sinnessjukhus — med hänsyn till differentiering
patienterna emellan samt angelägenheten av att rationellt tillvarataga överläkarnas
kapacitet — helst icke borde inrymma mindre än 600 vårdplatser.
Ämbetsverket utgår från, att angivna förutsättningar kommer att vara
förhanden jämväl beträffande det föreslagna sjukhuset i Borås.

Från åtskilliga håll varnas för tillskapande av alltför stora sjukhusenheter.
Sålunda anser medicinalstyrelsen, att de nya sjukhusen icke bör
göras alltför stora, då vissa osäkra faktorer föreligger i fråga om beräkningarna
rörande platsbehovet. Styrelsen vidhåller sin i utlåtande rörande
nytt sinnessjukhus i Falköping framförda uppfattning om en begränsning
av platsantalet förslagsvis till 750 eller maximalt 800. I vissa fall synes det
lämpligt att ytterligare begränsa platsantalet. Om detta i framtiden skulle
visa sig otillräckligt för något eller några av de nya sjukhusen, bör nytillkommande
platser anordnas i form av sekundäravdelningar, knutna till
huvudsjukhuset.

Landstingsförbundets styrelse säger sig icke vara övertygad om nödvändigheten
och lämpligheten av att i fortsättningen sammanföra de sinnes -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjuka till så stora enheter, som för närvarande är fallet. Vård- och andra
skäl synes tala för mindre enheter. Ur denna synpunkt måste flera av de
nuvarande sinnessjukhusen anses mindre lämpliga. Det kan därför ifrågasättas,
att dessa minskas eller efter hand utmönstras och ersättes med
nya. Viss försiktighet bör därför iakttagas, så att ej alltför stora summor
nedlägges på renovering och ombyggnad av dessa sjukhus i deras helhet.

Förvaltningsutskottet i Kalmar läns södra landsting ifrågasätter lämpligheten
av anläggandet av sjukhus med platsantal över 800. Anordnandet
av mindre sjukhus i närheten av befintliga centrallasarett skulle medföra
ett intimare samarbete mellan kroppssjukvården och sinnessjukvården.
Genom anordnande av flera smärre sjukhus skulle också dessa
kunna utnyttjas som dagsjukhus. Liknande synpunkter anföres av Hallands
läns landstings förvaltningsutskott. De nya sjukhusens platsantal
bör ligga mellan 600 och 800 platser, anser svenska läkaresällskapet. Det
är f. n. icke möjligt att med tillräcklig grad av säkerhet beräkna det
exakta framtida platsbehovet för varje län. Det torde därför vara riktigast
att räkna med möjligheter till utökning av platsantalet genom att
anordna någon form av sekundärsjukhus eller sekundäravdelningar.

I en del yttranden beröres spörsmålen om vårdplatsernas fördelning
efter klientelets beskaffenhet samt vårdavdelningarnas
storlek, varvid vissa kritiska synpunkter på kommitténs förslag
framföres.

Medicinalstyrelsen förordar en omprövning av platsfördelningen på de
nya sjukhusen till förmån för flera mindre avdelningar. Styrelsen yttrar
härom bl. a.

Medicinalstyrelsen är väl medveten om att genom befolkningsunderlagets
förskjutning mot allt högre åldrar det kroniska klientelet belägger den
ojämförligt större delen av platstillgången å primärsjukhusen och att detta
under de närmaste decennierna kommer att än mer accentueras såvida icke
särskilda sekundäravdelningar inrättas i takt med det växande behovet. Å
andra sidan har man att beakta, att denna tendens kan väntas nedgå mot
slutet av 1980-talet, medan de nya sjukhusen måste antagas komma att betjäna
sitt ändamål under avsevärt längre tid. Genom ökade forskningsinsatser
på psykiatrins område bör man kunna räkna med att allt större del av
det psykiatriska klientelet skall kunna påverkas genom terapeutiska åtgärder.
En intensifiering av behandlingen underlättas också väsentligt om
vårdavdelningarna icke tillmätas för stora. Med hänsyn härtill måste styrelsen
uttala allvarliga betänkligheter mot att begränsa antalet mindre avdelningar
i den utsträckning, som föreslagits i den reviderade generalplanen.
Ett godtagande av planen i denna del skulle innebära en tillbakagång i förhållande
till vad som beslutats respektive förordats i fråga om de nya sinnessjukhusen
i Karlskrona och Falköping samt är ägnat att motverka den
allmänna strävan för aktivering och intensifiering av sinnessjukvården,
som alltmer gjort sig gällande under senare år. Styrelsen anser sig därför
icke kunna biträda den nu föreliggande planen härutinnan utan förordar,
att en omprövning av platsfördelningen å nya sinnessjukhus vidtages i syfte

Kungl. Maj:ls proposition nr 100 år 1956

37

att bereda ökat utrymme för den mindre avdelningstypen. Den relativt obetydliga
merkostnad, som detta skulle medföra, torde enligt medicinalstyrelsens
uppfattning komma att i längden ge god avkastning i form av förbättrade
behandlingsresultat. Enligt medicinalstyrelsens mening bör avdelningarna
för akuta fall omfatta högst 24 platser, avdelningarna för uppegående
kroniskt sjuka 48 platser och avdelningarna för sängliggande kroniskt
sjuka 40 platser. Mot förslaget om 24 platser på de oroliga avdelningarna
har styrelsen intet att erinra.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket betecknar kommitténs
förslag i denna del som ett steg tillbaka i utvecklingen och som ett
utslag av ovist sparsamhetsnit. Kommittén finner det ytterst tvivelaktigt,
om det är tillräckligt att reservera 15 procent av platserna för s. k. akuta
fall. Det kan f. ö. ifrågasättas, om indelningen av sinnessjuka i akuta och
kroniska fall är den mest adekvata. Mycket talar, enligt kommitténs mening
för, att man indelar klientelet i behandlingsbara och f. n. icke (eller
mindre) behandlingsbara fall. Det är möjligt att man då skulle erhålla helt
andra resultat vid en inventering av klientelet. Kommittén anser därför,
att vid den fältundersökning av antalet sinnessjuka i landet, som den i annat
sammanhang förordat, försök bör göras att indela i varje fall de på
sinnessjukhus intagna efter behandlingsbarheten. Vidare påpekas att även
avdelningarna för oroliga patienter måste differentieras på akuta och kroniska
fall samt att varje överläkaravdelning bör vara en funktionell enhet.
Fall skall kunna överflyttas mellan olika avdelningar allt efter förändringarna
av patientens tillstånd utan att denne skall behöva byta läkare.
Vidare bör varje överläkaravdelning omfatta både män och kvinnor. En
fullständig överläkaravdelning skulle då differentieras både med hänsyn
till kön, behandlingsbarhet och orosgrad, d. v. s. den skulle omfatta 12
vårdavdelningar. Därtill skulle komma särskilda vårdavdelningar för senilfallen.
En sådan överläkaravdelning skulle komma att omfatta mellan
400—500 patienter, om byggnadskommitténs uppfattning om avdelningsstorlek
och klientelfördelning skulle följas. Kommittén fortsätter.

Det är klart, att så stora avdelningar kan vara oundvikliga under nuvarande
svåra brist på psykiater. Nya sjukhus skall emellertid planeras
för framtiden, och då måste man räkna med en avsevärd stegring av läkartätheten
och minskning av överläkaravdelningarnas storlek. Skall överläkaravdelningarna
kunna fungera som enheter blir det därför nödvändigt
att minska de olika vårdavdelningarnas platsantal avsevärt under vad
byggnadskommittén gått in för. Här bör enbart det medicinskt ändamålsenliga
fälla utslaget. Särskilt avdelningarna för behandlingsbara fall kan
behöva vara små. Man bör inte dra sig för avdelningar på 10—20 platser,
om det efter en närmare undersökning av saken skulle befinnas bäst.

Vi kan alltså inte godta de normer för sjukhusens utformande, som
följts av byggnadskommittén, utan anser att hela denna fråga måste underkastas
en snabb revision och baseras dels på den fördelning av klientelet
efter behandlingsbarhet och orosgrad, som framkommer vid den föreslagna
förnyade inventeringen av klientelet, dels på principen om varje överläkar -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

avdelning som en funktionell enhet även vid en betydligt större läkartäthet
än för närvarande.

Kommittén framhåller vidare, att det är nödvändigt att vid ett upprustningsprogram
beräkna hur många läkare och annan kvalificerad personal,
som i framtiden skall arbeta i dessa byggnader. Läkarexpeditioner, terapilokaler,
samtalsrum m. m. måste ju dimensioneras därefter, så att inte
trängsel längre fram äventyrar möjligheterna att lämna behövlig vård.
Kommittén finner, att vid förverkligandet av gällande generalplan har
märkts en tendens i motsatt riktning; terapilokaler, samtalsrum etc. har
snarast blivit underdimensionerade redan med hänsyn till nuvarande tillgång
på kvalificerad personal.

Förvaltningsutskottet i Jämtlands läns landsting finner de högst varierande
resultat, som olika sakkunniga kommit till med avseende på klientelets
väntade framtida sammansättning av akuta sjuka, oroliga och kroniska
patienter, förbryllande. En ytterligare omprövning i denna del bör
göras före ett definitivt ställningstagande.

Psykiatriska föreningen anser, att inrättandet av medicinska behandlingscentra
för de akuta fallen är av den största angelägenhetsgraden och
förordar, att inga akutavdelningar vid mentalsjukhusen göres mindre än
motsvarande 25 procent av platsantalet. Föreningen håller före, att den
gjorda undersökningen är missvisande beträffande fördelningen av akuta
och kroniska fall.

Vidare finner föreningen den indelningsprincip kommittén tillämpat
synnerligen otillfredsställande. Akuta fall kan vara lugna eller oroliga.
Därjämte påtalas, att kommittén synes räkna med att akuta oroliga sjuka
skall vårdas tillsammans med kroniskt oroliga. Föreningen protesterar med
skärpa häremot.

Föreningen anför vidare, att — i varje fall vid nybyggen — varje överläkare
bör kunna vårda såväl kvinnliga som manliga patienter samt att
varje läkare skall ha tillgång till en differentierad akutavdelning och
kronikeravdelningar, så att han kan följa sina fall på alla nivåer. Överläkaravdelningarna
bör icke överskrida 350—375 sängar.

Fördelningen av verksamheten vid ett något så när tillfredsställande
mentalsjukhus skisseras av föreningen på följande sätt.

Som utgångspunkt tages ett mentalsjukhus med 700—740 sängar. I
enlighet med vad som tidigare sagts förutsättes att 180 sängar av dessa
disponeras för akutvård och resten för kronikervård.

Sjukhuset måste ha två överläkare, vilka båda bör ha tillfälle att vårda
såväl manligt som kvinnligt klientel. Varje överläkare disponerar då 90
akutsängar, 45 för vardera könet. Dessa 45 sängar skola fördelas på tre
avdelningar för de »lätta», »svårare» och »svåra» fallen. Proportionerna
bör vara ungefär 17, 17, 11 resp. Gemensamt för båda överläkaravdelningarna
bli utrymmen för fysikalisk behandling (insulincoma, el-behandling)
samt diagnostiska resurser (laboratorier).

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Det kroniska klientelet kan till cirka 10 % förmodas utgöras av senilfall,
d. v. s. personer som insjuknat på grund av senila hjärnförändringar.
Dessa böra avskiljas från det övriga kroniska klientelet, som huvudsakligen
utgöres av kroniska schizofrenier. Senilfallen kunna uppdelas så att
varje överläkare handhar hälften av de 70 sängarna (= 10 % av 700). I
många fall kan givetvis hela klientelet tilldelas en för området särskilt intresserad
läkare. Könsuppdelningen och uppdelningen på åtminstone två
svårskötthetsgrader medföra att man icke rimligen kan räkna med två
fullständiga enheter omfattande fyra avdelningar per överläkare.

För varje överläkaravdelning återstår en differentiering av de återstående
205 kroniska psykosfallen. Lämpligen bör uppdelningen ske så att
för varje kön finnes tre avdelningar. En med 40 sängar för »lugna», en med
40 sängar för »halvlugna» och en med 22—23 sängar för »oroliga». Dessutom
erfordras två öppna konvalescentavdelningar, som kunna vara gemensamma
för de båda överläkarna.

Föreningen hemställer att ovanstående synpunkter beaktas särskilt vid
nybyggnad av sjukhus. Men även vid utbyggnad av gamla sjukhus och
speciellt vid nybyggnad av akutavdelningar för intensivbehandling är det
synnerligen angeläget att behovet av fullständiga behandlingsenheter för
varje överläkare beaktas. Utan sådant arrangemang kan icke en effektiv
och stimulerande verksamhet komma till stånd inom mentalsjukvården.
Föreningen är givetvis medveten om att många gamla sjukhus icke kunna
omdisponeras på så sätt, att varje överläkarenhet tillgodoses enligt ovanstående
rekommendationer, men man bör eftersträva att så långt som
möjligt driva utvecklingen i denna riktning. Kommittén synes icke ha
beaktat detta.

Liknande synpunkter anföres i läkarorganisationernas promemoria, vari
dessutom understrykes, att den klart angelägnaste uppgiften inom svensk
sjukvård överhuvudtaget är skapande av psykiatriska lasarettsavdelningar
vid centrallasaretten inom samtliga landsting.

I sitt utlåtande över psykiatriska föreningens yttrande samt nämnda
promemoria framhåller medicinalstyrelsen bl. a., att den är fullt ense med
läkarorganisationerna om att den angelägnaste uppgiften på sjukvårdens
område är tillskapandet av »mentalkliniker» vid samtliga centrallasarett.
Styrelsen har på olika sätt sökt främja en utbyggnad av dessa och landstingen
har under senare år visat ett påtagligt intresse för denna vårdgren.
Utvecklingen av densamma synes numera ha kommit i gång på allvar. Styrelsen
anför vidare.

Beträffande »mentalsjukhusen» är styrelsen fullt ense med läkarorganisationerna
om att den angelägnaste differentieringsuppgiften är åvägabringandet
av medicinska behandlingscentra för de akuta fallen. Detta har även
varit vägledande vid den pågående moderniseringen av statens sinnessjukvård.
I sitt yttrande över förslaget till reviderad generalplan har styrelsen
vidare uttalat allvarliga betänkligheter mot att begränsa antalet akutavdelningar
i den utsträckning, som föreslagits av statens kommitté för sinnessjukvårdens
utbyggande, och hemställt att en omprövning av platsfördelningen
å nya sinnessjukhus verkställes i sytte att bereda väsentligt ökat
utrymme för den mindre avdelningstypen. De oroliga avdelningarna å nya

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sinnessjukhus, som styrelsen på senare tid godkänt, äro så planerade att
någorlunda tillfredsställande vård i detta avseende kan givas även patienter
med akuta förvirringstillstånd. På det under byggnad varande Gullberna
sjukhus i Karlskrona kommer dessutom att finnas en upptagningsavdelning
med 20 (9+ llf platser, där bland annat sådana fall kunna tagas emot.
I planerna för det nya sjukhuset i Falköping ha avdelningar för akuta
fall förlagts till särskilda byggnader, helt skilda från avdelningarna för
kroniska fall. Läkarorganisationernas synpunkter i denna fråga komma
därför att i framtiden tillgodoses på ett betydligt bättre sätt än hittills.

I fråga om överläkaravdelningarnas storlek och organisation har medicinalstyrelsen
i stort sett intet att erinra mot vad föreningen anfört. Vid
lösningen av dessa spörsmål måste emellertid hänsyn tagas till de ekonomiska
resurser, soin nu stå till förfogande och i framtiden kunna påräknas,
liksom till svårigheterna att skaffa personal. Lösningen är därför en
avvägningsfråga, där det bästa ej får bli det godas fiende.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande upptager till bemötande
vissa synpunkter i psykiatriska föreningens remissyttrande. Beträffande
frågorna om medicinska centra, sammansättningen av vårdldientelet
samt vårdavdelningarnas storlek yttrar kommittén, som före
utlåtandets avgivande haft en överläggning med representanter för psykiatriska
föreningen, vissa inbjudna psykiatriker samt överinspektören för sinnessjukvården
i riket, följande.

Beträffande inrättande vid sinnessjukhusen av medicinska centra för
akut vård har föreningen funnit anledning att i yttrandet med skärpa framhålla
angelägenheten av föreliggande behov. Kommittén har under hela
sin verksamhetstid strävat efter att inom det möjligas ram fullfölja de av
medicinalstyrelsen redan före kommitténs tillkomst tagna initiativen på
detta område. Numera finnas också medicinska centra inrättade vid flertalet
sinnessjukhus. Den i betänkandet förordade sammansättningen av
vårdklientelet vid nya sinnessjukhus har föranlett kritik av föreningen.
Den undersökning beträffande fördelningen vid statliga sinnesjukhus av
akuta och kroniska fall, som kommittén vidtagit, kan självfallet icke göra
anspråk på att vara fullt tillförlitlig, eftersom den grundat sig på olika
läkares uppfattning om vilka fall, som böra hänföras till kroniskt klientel,
en uppfattning som förståeligt nog måste ha varierat. Ett faktum är dock
att f. n. endast cirka 15 procent av de på sjukhus vårdade patienterna varit
intagna kortare tid än ett år. Det oaktat har kommittén fördubblat den vid
undersökningen erhållna procentsiffran för antalet akuta patienter. Vid utformningen
av nya sjukhus har kommittén dessutom eftersträvat, att platsantalet
för det akuta klientelet skall vid behov kunna ytterligare ökas.
Detta har möjliggjorts genom att avdelningarna för annat klientel vid sjukhusen
planerats så, att de utan mera ingripande förändringar kunna disponeras
såsom akutavdelningar. Enligt kommitténs mening vinnes härigenom
en större elasticitet inom sjukhuset än med tillämpning av den av
föreningen förordade normen för platsantalets fördelning. Kommittén anser
det för sin del icke osannolikt, att den framtida utvecklingen på terapins
område kan gå därhän att en betydligt större andel av platsantalet än f. n.
kommer att utgöras av akuta fall. Det är därför nödvändigt, att avdelningarna
i framtiden kunna lämpas efter förändringarna i klientelets sammansättning.

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Föreningens protest mot en enligt dess mening föreliggande tanke hos
kommittén att akuta oroliga sjuka skola vardas tillsammans med kioniska
oroliga kan icke vara föranledd av något i kommitténs betänkande gjort
uttalande. Kommittén delar självfallet föreningens uppfattning, att en blandning
av akuta oroliga och kroniska oroliga patienter på allt sätt bör undvikas.
Såsom framgår av de vid betänkandet fogade planerna för vårdavdelningarnas
framtida disposition vid vissa befintliga sinnessjukhus föreslås
varje sjukhus utom ett — S:t Olofs sjukhus — omfatta åtminstone fjia
avdelningar för oroliga. Flertalet akuta oroliga fall torde kunna vardas
inom de block, som äro avsedda för vård av akut sjuka. Dessutom måste
man förutsätta en strävan hos vederbörande överläkare att med utnyttjande
av förefintliga differentieringsmöjligheter utan dröjsmål vidtaga de
förflyttningar av en patient till lämplig avdelning inom sjukhuset, som
indiceras av förändringar i dennes sjukdomstillstånd. Att kommittén vid
planläggningen av sinnessjukvårdens fortsatta upprustning ansett sig böra
räkna med vårdavdelningar om 30 platser för akuta och 48 för kroniskt
sjuka patienter är betingat av ekonomiska hänsyn, som kommittén sett
sig nödsakad att taga för att kunna framlägga en realiserbar upprustningsplan.
Föreningen finner, att denna motivering är synnerligen otillfredsställande
och icke tager nödig hänsyn till väsentliga synpunkter. Såsom
framgår av vad ovan anförts rörande den förordade sammansättningen av
vårdklientelet vid sjukhusen ha emellertid de olika vårdavdelningarna utformats
så, att en god differentiering inom avdelningarna är möjlig. Intagningsavdelningarna
ha föreslagits organiserade såsom dubbelavdelningar
om 15 + 15 platser och kommittén prövar att på vissa ställen utforma även
kronikeravdelningarna som dubbelavdelningar. Såsom en avgörande faktor
för ernående av en effektiv sjukvård har föreningen framhållit, att varje
överläkare bör kunna vårda såväl kvinnliga som manliga patienter med
tillgång till differentierade akut- och kronikeravdelningar. Kommittén kan
väl förstå, att detta är ett starkt önskemål från läkarhåll i syfte att göra
verksamheten vid sinnessjukhusen stimulerande och attraktiv. Troligt är
också att ett dylikt arrangemang är möjligt att genomföra vid vissa större
sjukhus men det kan vid andra medföra den stora nackdelen, att differentieringsmöjligheterna
väsentligt minskas. Det torde dessutom medföra, att
vårdavdelningar med ett så ringa platsantal måste inrättas vid sjukhusen,
att detta icke kan anses vara försvarligt med hänsyn till personaltillgång och
ekonomi. Av en i föreningens yttrande intagen principskiss över indelningen
vid ett sjukhus av normal storleksordning framgår också, att man räknar
med vårdavdelningar för akuta fall med ända ned till It sängar. Representanter
för psykiatriska föreningen, som besitta stor erfarenhet av akut sinnessjukvård,
har vid den omnämnda överläggningen förklarat sig icke
kunna godtaga en principiell sjukhusindelning som den i yttrandet förordade.

Vad angår överläkaravdelningarnas storlek anför kommittén.

Föreningen påpekar, »att kommittén pa ett tlertal ställen tydligen läknar
med att överläkaravdelningar fortfarande skola kunna omfatta mer
än 500 sängar och att hela utbyggnadsprogrammet synes bygga på detta»,
samt tillägger, alt »ett sådant förhållande icke kan accepteras». Det är rikligt,
att kommittén på vissa sjukhus faktiskt måst räkna med överläkaravdelningar
om mer än 500 platser beroende på alt förhållandena vid sjukhusen
varit sådana, att en annan uppdelning icke varit möjlig. Däremot är

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

det felaktigt att påstå, att »hela utbyggnadsprogrammet synes bygga på
detta». Kommittén har i själva verket icke tagit något slutligt ställningstagande
till frågan om överläkaravdelningarnas lämpliga storlek men anser
i likhet med föreningen, att varje överläkaravdelning icke bör omfatta
mer än 300—350 platser. Kommittén har dock förutsatt, att det sedan några
år pågående inrättandet av biträdande överläkartjänster vid sinnessjukhusen
kommer att fortsätta och att överläkaravdelningarna därigenom successivt
minskar i storlek.

Frågan om anordnande av dagsjukhus beröres i ett fåtal yttranden.

Direktionen för Mariebergs sjukhus uttalar, att det torde vara svårt att
realisera tanken på s. k. dagsjukhus i enlighet med Maudsley Hospital i
London, där patienterna vårdas och behandlas på sjukhuset om dagen men
ligger hemma på natten.

I andra yttranden förordas, att de praktiska möjligheterna till anordnande
av dagsjukhus närmare prövas. Kommittén för översyn av hälso- och
sjukvården i riket framhåller, att man möjligen kan behöva skapa nya
former för familjevård eller mellanformer mellan sjukhusvård och vård i
hemmet. Förslaget om dagsinnessjukhus förtjänar därvid att prövas. Förvaltningsutskottet
i Kalmar läns södra landsting har, som tidigare nämnts,
förordat flera smärre sjukhus, varigenom dessa också skulle kunna användas
som dagsjukhus. Även landstingens förvaltningsutskott i Kristianstads
och Älvsborgs län anser förslaget om dagsjukhus böra närmare prövas.
Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att frågan om inrättande
av s. k. dagsjukhus torde böra utredas icke blott beträffande S:ta
Maria och Ulleråkers sjukhus utan jämväl i vad avser S:t Lars’ sjukhus
i Lund.

En utbyggnad av familjevården har allmänt ansetts önskvärd,
ehuru i vissa yttranden uttalas tvivel om det är möjligt att ytterligare utvidga
denna vårdform. De flesta sjukhusdirektioner, som yttrat sig i denna
fråga, har gjort gällande, att nuvarande procent i familjevård svårligen kan
höjas. Direktionen för Birgittas sjukhus framhåller, att ersättningen är för
låg, men att en höjning av denna kan locka olämpliga vårdfamiljer. Möjligen
skulle familjevården kunna kombineras med landstingens vård av lättskötta
sinnessjuka. Direktionen för S:ta Gerlruds sjukhus anser, alt familjevården
aldrig kommer att kunna gälla andra än dem, som kunde varit intagna
på vårdhem eller sinnesslöanstalter. Direktionen för Säters sjukhus
anför, att om en patient kan vara i arbete i familjevård, kan han i regel
försöksutskrivas. Med nuvarande särskilda organisation blir familjevården
alltför dyrbar för staten, framhåller direktionen för Umedalens sjukhus.

I stället borde vården betraktas som en till varje könssida knuten avdelning
med tillsyn av dess läkare. När statens huvudmannaskap upphört torde
familjevården kunna utvecklas och mer än 5 procent placeras i sådan vård.

Det är angeläget att familjevården utvecklas ytterligare, framhåller kommittén
för översyn av hälso- och sjukvården i riket, som anför.

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Erfarenheterna synes dock visa, att det numera blir allt svårare att rekrytera
lämpliga familjer. Detta uppges sammanhänga bl. a. med den ökade
motoriseringen i lantbruket och det allt vanligare förhållandet, att husmodern
har förvärvsarbete utom hemmet. Den stegrade standarden medför
också att den inkomst, som värdfamiljerna får genom sina inackorderingar,
spelar mindre roll än tidigare.

Det torde därför bli nödvändigt att ompröva denna verksamhet. Den kan
behöva differentieras ytterligare och patienter i större utsträckning placeras
även hos små företagare, personer med egna rörelser in. m. För att
underlätta rekryteringen av lämpliga familjer borde bl. a. de nuvarande
ersättningarna på högst G kronor om dagen till värdfamiljerna höjas icke
oväsentligt. Möjligen kan man även behöva skapa nya former för familjevård
eller mellanformer mellan sjukhusvård och vård i hemmet.

Frågan om möjligheterna att utvidga familjevården är svårbedömd, säger
psykiatriska föreningen. Det synes dock föreningen vara möjligt, särskilt
med hänsyn till utländska erfarenheter, att utveckla familjevården till
åtminstone 5 procent av den totala beläggningen. En förutsättning härför
är dock, att familjeomhändertagandet göres lönande. Det torde icke räcka
med att endast ge ersättning för faktiska utgifter. Man måste även ge en
viss ersättning för det besvär, som den sjuke förorsakar värdfamiljen. Föreningen
finner det också angeläget att familjevård likställes med sjukhusvård
i den allmänna sjukförsäkringen.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads läns landsting finner det oklart
varthän kommittén syftar, då den ifrågasätter, om icke begreppet familjevård
kan utvidgas så, att flera former för denna vård än enbart den enskilda
möjliggöres.

Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting hyser farhågor för att
familjevården, när det gäller sinnessjukklientelet icke kan genomföras i
den utsträckning, som enligt kommitténs beräkning av ifrågavarande behov
skulle vara förhanden. Försiktigheten bjuder därför, att familjevårdens
utbyggnad bedömes restriktivt och att icke optimistiska beräkningar ger
anledning till nedvärdering av antalet vårdplatser på sinnessjukhusen. Liknande
synpunkter anföres av förvaltningsutskottet i Jämtlands läns landsting.

I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av ökad tillgång på
läkare och övrig personal vid sinnessjukhusen. Därvid har särskilt
understrukits, att de hittills godtagna beräkningsgrunderna ifråga om
läkartätheten icke längre är hållbara. Dylika synpunkter anföres bl. a. av
flera sjukhusdirektioner. Även medicinalstyrelsen understryker, att en utökning
av antalet läkare och övrig personal är trängande nödvändig, om
den terapeutiska verksamheten skall kunna bedrivas i tillräcklig omfattning.
Denna fråga är föremål för fortlöpande uppmärksamhet från medicinalstyrelsens
sida.

Huruvida det kan anses riktigt alt framlägga eu generalplan för sinnessjukvårdens
upprustning utan samtidiga kalkyler om alla de personal -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

krav, som denna upprustning kan väntas medföra, finner kommittén för
översyn av hälso- och sjukvården i riket vara tveksamt. Svårast torde läkarfrågan
vara att lösa. På storstädernas sinnessjukhus har man redan hunnit
till 1 läkare på 86 platser och det är känt, att man där strävar efter en ytterligare
stegring av läkartätheten. I diskussionen nämns, enligt vad kommittén
erfarit, pa sina håll 1 läkare på 40 eller 50 platser som en rimlig
proportion. De av statens sjukhusutredning för snart tio år sedan uppställda
normerna måste därför betraktas som i hög grad förlegade. Kommittén
framhåller vidare, att det förefaller icke alldeles säkert att läkartillgångens
ökning under de närmaste åren kommer att hålla jämna steg
med den stegring i särskilt pockande anspråk, som säkerligen kommer att
göra sig gällande på flera sjukvårdsområden.

För att sinnessjukvården snarast möjligt skall komma upp i samma
standard som kroppssjukvården erfordras en betydande utökning av antalet
läkare samt övriga personalkategorier, framhåller även svenska läkaresällskapet,
som vidare anför.

På avdelningar för akuta sjukdomsfall bör läkartätheten vara densamma
som på de psykiatriska klinikerna och lasarettsavdelningarna,
d. v. s. en läkare per 15—20 patienter, och på avdelningarna för kroniska
fall bör den utgöra en läkare per 80—100 patienter. När det gäller personalantalet
i övrigt vill sällskapet särskilt påpeka, att angelägna behov för de
terapeutiska uppgifterna måste täckas. Sällskapet vill också föreslå, att
kuratorstjänster vid sinnessjukhusen snarast möjligt inrättas. Behovet av
testpsykologer bör också beaktas.

Psykiatriska föreningen, som anför vissa beräkningar angående arbetsförhållandena
för över- och underläkare vid en läkartäthet av 1 på 100
vårdplatser, finner det uppenbart, att nämnda läkartäthet är otillräcklig.
Hur stor den skall vara kan ej fastställas, men det synes rimligt att nu, då
man avser att rycka upp mentalsjukvården och ställa den i nivå med
kroppssjukhusen, åtminstone planera för en läkartäthet motsvarande 1 : 75.

Spörsmålen om läkartätheten vid mentalsjukhusen, behovet av psykiatriker
över huvud taget samt den framtida tillgången på läkare för den
närmaste 10-årsperioden beröres även i läkarorganisationernas promemoria.
I sitt utlåtande över promemorian framhåller medicinalstyrelsen
bl. a. I

I promemorian framhålles med rätt, att läkartätheten vid de statliga sinnessjukhusen
är för lag. Läkarorganisationerna ha för sin del med ledning
av visst arbetsschema kommit till den uppfattningen att en läkartäthet av
1 . 100 vårdplatser är otillräcklig och förordat att man planerar för en
läkartäthet av 1 : 75. Läkarförbundet anser att utrymme för en sådan läkartäthet
kommer att finnas inom ramen för den ökade utbildning av
läkare, som statsmakterna numera fastställt men om vilken tidigare delade
meningar rått. Härigenom komma otvivelaktigt möjligheter att finnas
till en snabbare utvidgning av den psykiatriska sjukvården än som hittills
varit fallet. Styrelsen är dock för sin del icke beredd att utan komplette -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

45

rande utredning taga bestämd ställning till läkarorganisationernas förslag
på denna punkt och begränsar sig därför till att i detta sammanhang
betona, att en väsentlig ökning av läkarkadern utöver den hittills godtagna
normen 1 : 125 kommer att krävas för att höja den psykiatriska
vården till önskvärd nivå. Styrelsen anser det icke osannolikt, att med
ökad öppen vård, mindre vårdenheter, differentiering av klientel och intensifiering
av undersökning och vård vid ifrågavarande sjukhus även den
av organisationerna föreslagna läkartätheten kan visa sig vara för lågt
beräknad.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande påpekar i sitt utlåtande,
att den icke rekommenderat en viss fixerad läkartäthet. I syfte att
ge en bild av det ökade läkarbehovet, som genomförandet av den reviderade
generalplanen skulle medföra, har en beräkning gjorts enligt de av
statens sjukhusutredning tillämpade beräkningsgrunderna — 100 å 125
patienter per läkartjänst. I betänkandet har angivits, att kommittén icke
därmed tagit ställning till den lämpliga läkartätheten. Den har dock framhållit,
att det för en effektivisering av vården torde bli nödvändigt att avsevärt
öka läkartätheten.

Vikten av att behovet av psykiater tillgodoses genom ökad utbildning
samt att möjligheterna till forskning utvidgas framhålles allmänt
i yttrandena. Några remissmyndigheter framför förslag om omedelbara
åtgärder i detta syfte.

Frågan om ett bättre tillgodoseende av läkarnas arbets- och
anställningsförhållanden inom sinnessjukvården beröres i
yttranden bl. a. av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket,
psykiatriska föreningen, svenska läkaresällskapet och länsstyrelsen i Kopparbergs
län. De två förstnämnda remissmyndigheterna förordar bl. a. en
revidering av nu rådande löneförhållanden, förstärkning av skrivpersonalen,
ökad tillgång till diktafoner samt anställande av flera kuratorer och arbetsterapeuter
för att läkarna skall kunna avlastas från rutinarbete, som kan
utföras av andra personer, större möjligheter till studieresor och kongressdeltagande
samt rikhaltigare bibliotek. För att stimulera ett större antal
privatpraktiserande läkare att ägna sig åt denna verksamhetsgren framför
es önskemål om en revision av nu gällande sjulckassetaxa.

Kommitténs kostnadsberäkningar har icke närmare berörts
i yttrandena. Statskontoret påpekar dock, att den fortsatta utbyggnaden
av den statliga sinnessjukvårdsorganisationen kommer att draga avsevärda
kostnader och endast kunna genomföras i etapper. Ämbetsverket förutsätter,
att åtgärder vidlages för att i möjligaste mån begränsa kostnaderna och
xitt de erfarenheter, som efter hand kan vinnas rörande sinnessjuk vårdens
rationalisering, härvid vinner beaktande.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

IV. Departementschefen

Den statliga sinnessjukvården är sedan några år föremål för en oinfattande
upprustning. Denna är i vad avser byggnadsåtgärder baserad på en
av 1950 års riksdag godkänd generalplan, vilken tjänar såsom allmän riktlinje
för vårdgrenens utbyggande. Enligt nämnda generalplan skall bl. a. tre
nya sinnessjukhus samt ett antal sekundäravdelningar uppföras, fyra äldre
sjukhus läggas ned eller användas för andra vårduppgifter medan övriga
sjutton för sinnessjukvård använda statliga sinnessjukhus skall renoveras
och där så erfordras ombyggas till moderna sjukvårdsanstalter. I planens
slutår 1965 skulle cirka 18 000 vårdplatser finnas vid de statliga sinnessjukhusen,
vilket innebär en viss reduktion av det nuvarande fastställda
platsantalet; enligt senaste officiella siffror utgör det nuvarande antalet
18 431 för egentligt sinnessjuka — på sinnessjukhusen för sådana sjuka
vårdades 1954 i genomsnitt cirka 21 700 patienter. Planens realiserande
förutsätter, att vården ordnas rationellt och tillföres ökad och bättre utbildad
personal, att vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka och den öppna
vården utbygges samt att särskilda nya anstalter inrättas för psykopater
och psykiskt efterblivna. Kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder
vid de egentliga sinnessjukhusen under den 15-årsperiod, som planen omfattar,
kan i nuvarande priser beräknas till omkring 375 miljoner kronor.

Efter generalplanens godkännande har till ifrågavarande byggnadsåtgärder
anvisats drygt 125 miljoner kronor, varav närmare hälften under de
två senaste åren. Till en del innefattar anslagen byggnadsåtgärder, som
ligger utanför planen. Fr. o. m. årsskiftet 1948/49, som utgjorde utgångspunkten
för generalplanen, har antalet vårdplatser vid sinnessjukhusen ökat
med omkring 1 200. Ett nytt sinnessjukhus med omkring 800 vårdplatser
är f. n. under byggnad i Karlskrona och beräknas bli helt färdigställt i slutet
av nästa år. Därjämte pågår anordnandet av en ny sekundäravdelning
i Uddevalla och nya vårdpaviljonger vid befintliga sjukhus. Tillhopa omkring
1 800 vårdplatser är f. n. under byggnad. Ytterligare ett nytt sinnessjukhus
skall dessutom enligt beslut av 1954 års riksdag uppföras i Falköping.

En betydande personell upprustning har även skett i det att från 1950
vid sinnessjukhusen tillkommit 864 nya tjänster, varav 27 avsedda för
läkare. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att beslut om en väsentligt
förbättrad grundutbildning av sinnessjukvårdspersonalen fattats av 1954
års riksdag, vilken utbildningsverksamhet påbörjats under innevarande
budgetår. Tidigare framlagt förslag om en reformerad högre utbildning
för sinnessjukvårdspersonalen är f. n. föremål för kompletterande utredning
inom medicinalstyrelsen. Förslag i frågan beräknas kunna föreläggas
nästa års riksdag. Vidare vill jag erinra om, att 1954 års riksdag beslutat

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

en upprustning av vården av de psykiskt efterblivna, för vilka landstingen
och städer utanför landsting skall ha huvudmannaskapet, samt att fjolårets
riksdag i princip godkänt en plan för upprustning av de statliga sinnessjukhusen
för vård av svårskötta och asociala psykiskt efterblivna.

Trots de omfattande åtgärder, som sålunda särskilt under de senaste
åren vidtagits för en upprustning och utbyggnad av den statliga sinnessjukvården,
är denna vårdgrens läge enligt min mening ännu långt ifrån tillfredsställande.
Det nuvarande byggnadsbeståndet är mångenstädes i dåligt
skick med hänsyn till nutida krav. Överbeläggningen är stor, i genomsnitt
omkring 17 procent; på något sjukhus närmare 38 procent. Samtidigt är
cirka 1 500 sjuka anmälda för vård vid sjukhusen utan att kunna beredas
plats. Därutöver finnes med all sannolikhet ett betydande latent vårdbehov,
vars storlek svårligen låter sig uppskattas. Personalen är alltjämt otillräcklig
och möjligheterna att bereda patienterna effektiv behandling och god
vård försvåras av lokalernas utformning. En angelägen differentiering av
patienterna kan sålunda icke genomföras på alla sjukhus.

Med hänsyn till bl. a. dessa brister har kommittén för sinnessjukvårdens
utbyggande framlagt förslag till en reviderad generalplan för ifrågavarande
vårdgren. Enligt denna skall den statliga sinnessjukvården, då planen 1967
är förverkligad, omfatta cirka 21 000 platser eller 3 000 mer än 1950 års
plan. Fyra nya sinnessjukhus utöver vad denna plan upptar föreslås skola
byggas, så att sådana sjukhus skall finnas i samtliga län utom i Kristianstads
och Västmanlands. Totalkostnaden för byggnadsåtgärderna enligt planen
beräknas till 495 miljoner kronor; då 125 miljoner kronor redan anvisats,
uppgår de beräknade återstående investeringarna till 370 miljoner
kronor.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har behovet av en ytterligare
utbyggnad och upprustning av sinnessjukvården allmänt understrukits.
Den reviderade planens platsantal har i regel godtagits men ansetts
representera ett minimum. I ett flertal yttranden har till behandling upptagits
frågan om ett överflyttande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården
från staten till landstingen. Härvid har från läkarhåll påyrkats, att huvudmannaskapet
överflyttas snarast möjligt, medan andra remissinstanser,
däribland 1954 års kommitté för översyn av hälso- och sjukvården i riket
anser, att frågan omedelbart måste omprövas och att i varje fall ett successivt
överförande bör ske. Jämväl vissa landsting uttalar sympatier för sistnämnda
lösning. Medicinalstyrelsen förordar en utredning om försöksvis
överförande av huvudmannaskapet i någon eller några sjukvårdsområden.
Frågan om ett totalt överförande är däremot enligt styrelsen icke aktuell
f. n. Denna uppfattning delas av landstingsförbundet, som emellertid framhåller
att, om man som ett framtidsperspektiv ser möjligheten av en länsvis
organisation av hela mentalsjukvården, det är angeläget, att man bildar
sig en uppfattning om hur denna sjukvård skall uppbyggas och fun -

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

gera. Denna fråga bör därför enligt förbundsstyrelsens mening utan större
iidsutdräkt upptas till övervägande.

I vissa yttranden har även framförts en rad andra synpunkter och förslag
rörande mentalsjukvårdens organisation, den öppna vården av de psykiskt
sjuka, sinnessjukhusens omfattning, deras förseende med personal
samt behovet av provisoriska åtgärder in. in. Förslag av sådan innebörd
har även framlagts i en av läkarförbundet och psykiatriska föreningen upprättad
promemoria, som i juli 1955 ingivits till inrikesdepartementet.

På grundval av det utredningsmaterial och de synpunkter, som sålunda
redovisats, samt de iakttagelser jag gjort vid besök på åtskilliga sjukhus,
har jag blivit övertygad om, att utbyggnaden och upprustningen — personellt
och materiellt — av den statliga sinnessjukvården bör icke blott
fullföljas utan även ytterligare intensifieras. Av denna anledning har jag
i årets statsverksproposition föreslagit en väsentlig utökning av antalet läkare
och övrig personal — sammanlagt 446 tjänster. Såsom framgår av det
följande har jag även ifråga om byggnadsåtgärderna ansett det angeläget,
att upprustningen sker i snabbare takt.

Byggnadskommittén har — mot bakgrunden av den förda diskussionen
om sammanförande framdeles av all sjukvård under landstingens huvudmannaskap
och i syfte att hålla möjligheterna öppna till ett smidigt överförande
av huvudmannaskapet, eventuellt även successivt — upptagit frågan
om en ny indelning av landet i upptagningsområden för de statliga sinnessjukhusen.
Med hänsyn till de synpunkter, som vid remissbehandlingen
framförts rörande huvudmannaskapet och dess inverkan på generalplanens
utformning, vill jag här först beröra dessa spörsmål, innan jag till
närmare behandling upptager kommitténs förslag.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 november 1955 har jag
uppdragit åt en delegation inom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården
i riket att utreda vissa frågor om mentalsjukvården. I direktiven för
nämnda utredning har jag uttalat bl. a. följande.

Den fullständiga samordningen av all mentalsjukvård inom ett sjukvårdsområde
liksom av denna vård och kroppssjukvården torde icke komma
till stånd förrän all sjukvård åtminstone i princip sammanförts under ett
enhetligt huvudmannaskap. En dylik samordning är otvivelaktigt betydelsefull
för att få en effektiv och god sjukvård. Som en allmän målsättning
för reformarbetet på detta område kan jag därför acceptera ett sådant
huvudmannaskap. Jag förutsätter självfallet härvid, att detta kommer att
åvila landstingen och städerna utanför landsting. Emellertid delar jag den
av bl. a. medicinalstyrelsen och landstingsförbundet framförda meningen,
att ett generellt överförande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården
icke lämpligen kan ske förrän den nu planerade upprustningen av de statliga
sinnessjukhusen genomförts. Tänkbart är emellertid, att ett överförande
av huvudmannaskapet endast inom något eller några landstingsområ -

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

den kan komma ifråga redan innan upprustningen i hela landet är slutförd.
Det är därför angeläget att utan onödig tidsutdräkt klarlägga de ekonomiska
förutsättningarna och villkoren för ett överförande och för driften
i landstingens regi. Med hänsyn härtill är det min avsikt att vid lämplig
tidpunkt begära bemyndigande att föranstalta om en allsidig utredning
härom. Innan en sådan utredning företas är det emellertid, såsom landstingsförbundet
framhållit, angeläget att vinna klarhet om hur den länsvis
organiserade mentalsjukvården bör uppbyggas och fungera. Dessa spörsmål
är självfallet av betydelse redan vid den nuvarande uppdelningen av
huvudmannaskapet och deras lösning också inom denna ram är därför av
omedelbart värde. Andra frågor får däremot aktualitet först då huvudmannaskapet
i princip skall göras enhetligt. Här bör särskilt nämnas den
av medicinalstyrelsen berörda frågan, om ej vissa grenar av mentalsjukvården
under alla förhållanden bör åvila staten.

Med vad jag sålunda anfört i ifrågavarande direktiv har jag angivit
min principiella uppfattning rörande huvudmannaskapet. Den därvid av
mig bebådade allsidiga utredningen i saken har ännu icke tillsatts; däremot
har jag som nyss nämnts uppdragit åt en delegation inom kommittén
för översyn av hälso- och sjukvården i riket att utreda frågan om mentalsjukvårdens
och särskilt den öppna mentalsjukvårdens organisation, dess
samordning med annan sjukvård och därmed sammanhängande spörsmål.

Vad härefter angår platsbehovet innebär byggnadskommitténs förslag
till reviderad generalplan som nyss nämnts, att man tills vidare bör inrikta
sig på att till och med budgetåret 1966/67 inrätta cirka 3 000 vårdplatser utöver
de 18 000, som innefattas i gällande plan. Kommittén har framhållit,
att de verkställda undersökningarna av platsbehovet med hänsyn till de
många osäkra faktorer, som kan påverka utvecklingen på detta vårdområde,
icke utgör tillräckligt underlag för en utbyggnad av vårdplatsernas
antal i hela den omfattning, som prognosen ger vid handen, d. v. s. till nära
23 000 platser år 1970. Vidare har kommittén uttalat, att vårdplatsbehovet
i fortsättningen bör undersökas med jämna mellanrum.

Kostnaderna för byggnadsarbeten enligt den reviderade planen beräknas,
som framgår av vad jag förut anfört, med 120 miljoner kronor överstiga
de beräknade kostnaderna för 1950 års plan, omräknade i nuvarande penningvärde.
Härtill kommer betydande merkostnader för utrustning och
personal.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag, att de beräkningar, som
ligger till grund för det framtida platsbehovets storlek, inrymmer betydande
osäkerhetsmoment. Härvidlag kan framhållas att det självfallet är
omöjligt att förutse i vad mån framstegen inom den psykiatriska forskningen
kan ge resultat, som inom överskådlig tid kan mera väsentligt påverka
vårdtiderna och vårdresultaten. Dessutom måsle beaktas, att med
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

all sannolikhet ett stort latent vårdbehov föreligger på mentalsjukvårdens
område, vars storlek är svårt att uppskatta.

Emellertid torde en utbyggnad av sinnessjukvården i den omfattning,
som kommittén förordat, under alla förhållanden vara erforderlig. Även
om merkostnaderna i förhållande till 1950 års plan är betydande, kan det
icke vara försvarligt att längre som riktlinje för utbyggnaden ha en plan,
som i slutåret 1965 upptar ett platsantal, vilket med drygt 3 000 understiger
den nuvarande beläggningen på sinnessjukhusen. Visserligen torde större
delen av denna överbeläggning komma att bortfalla, om vården av de lättskötta
sinnessjuka, psykiskt efterblivna m. fl. utbygges. Men mot detta
svarar delvis över 1 500 exspektanter, varjämte åtskilliga sjuka i behov av
vård på sinnessjukhus torde vårdas på ålderdomshem eller vårdhem eller
i hemmen utan att ha anmälts för intagning.

Det föreslagna platsantalet måste av nu antydda skäl visserligen anses
vara ett minimum. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna och vikten
av att i ett sådant läge icke binda sig för en större utbyggnad än som kan
anses oundgängligen nödvändig, anser jag mig emellertid i likhet med
flertalet remissmyndigheter kunna tills vidare i stort sett godtaga detta
platsantal som ett mål för den fortsatta utbyggnaden och den reviderade
planen som en praktisk arbetsnorm för dess uppnående. Det är emellertid
nödvändigt, såsom kommittén också framhållit, att vårdplatsbehovet i fortsättningen
undersökes med jämna mellanrum. Härvid bör övervägas, huruvida
man inte inom åtminstone vissa upptagningsområden kan använda
sig av sådana fältundersökningar, som kommittén för översyn av hälsooch
sjukvården i riket förordat.

Beträffande platsbehovets tillgodoseende har kommitténs förslag om
uppförande av ytterligare nya sinnessjukhus mött allmän anslutning vid
remissbehandlingen. Från åtskilliga håll har dock hävdats, att man i vart
fall i större utsträckning än vad den reviderade planen innebär bör eftersträva,
att sjukhusens upptagningsområden sammanfaller med landstingsområdena.
I anslutning härtill har önskemål uttalats om, att nya sinnessjukhus
bör uppföras även i de två län — Västmanlands och Kristianstads
— som enligt planen alltjämt skulle sakna sådana sjukhus inom sina områden.
Vidare har uttalats önskemål om ökat platsantal vid vissa sjukhus.

I anledning härav vill jag understryka, att den reviderade generalplanen
självfallet icke är avsedd att vara i detalj bindande. I stället bör den, såsom
också är fallet med gällande generalplan, tjäna som en allmän riktlinje
för utbyggandet av den statliga sektorn av sinnessjukvården. Som en sådan
allmän riktlinje synes mig den reviderade generalplanen i stort sett väl
avvägd. Liksom hittills skett torde de i planen ingående byggnadsföretagen
få göras till föremål för närmare utredning inom byggnadskommittén
i samråd med berörda landsting och därefter inom ramen för möjliga
medelsanvisningar underställas Kungl. Maj :ts och riksdagens prövning. En

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

del särskilda företag, som sammanhänger med planens genomförande,
anmäler jag i det följande. Det synes mig därför icke erforderligt att i
detta sammanhang upptaga olika detalj spörsmål rörande platsbehovets tillgodoseende
till någon ingående prövning, särskilt som någon principiell
ändring i gällande generalplan knappast ifrågasatts. För egen del finner
jag det dock vara av vikt, att planläggningen sker på sådant sätt, att ett
eventuellt framtida överförande av huvudmannaskapet till landstingen i
görligaste mån underlättas samt att man så långt möjligt undviker en
ytterligare utbyggnad av de större sinnessjukhusen. På grund härav förordar
jag, att de av kommittén föreslagna nya sinnessjukhusen i Hallands,
Älvsborgs, Örebro och Gävleborgs län — det i stockholmstrakten har redan
förutsatts i 1950 års generalplan -— kommer till stånd.

I den reviderade generalplanen förutsättes i motsats till 1950 års plan
inga nya sekundäravdelningar. Med hänsyn särskilt till, att platsantalet på
flertalet befintliga sjukhus överstiger och vid de föreslagna sjukhusen i
ett par fall uppnår den övre gränsen för vad som kan anses rationellt och
lämpligt, förutsätter jag, att den nyssnämnda mentalsjukvårdsdelegationen
överväger frågan, huruvida sådana sekundäravdelningar i allmänhet bör
inrättas eller vården av vissa mentalsjuka ordnas på annat sätt.

Kommittén har förutsatt, att upptagningsområdet för Sundby sjukhus
skall förutom Södermanlands län omfatta södra delen av Stockholms län,
att det nya sinnessjukhus, som förutsatts i gällande generalplan, skall
uppföras i norra delen av Stockholms län samt att upptagningsområdet
för Ulleråkers sjukhus skall utgöras av Uppsala och Västmanlands län.
Dessa förslag har rönt åtskilliga invändningar vid remissbehandlingen. Vid
övervägande av desamma har jag för egen del funnit dem böra ytterligare
prövas, bl. a. emedan starka skäl talar för att ett nytt sinnessjukhus bör
uppföras även i Västmanlands län. Härtill kommer, att vid bedömningen
av storleken av ett eventuellt sådant sjukhus samt av övriga befintliga
och planerade sinnessjukhus i mälarlänen lösningen av vissa av de samordnings-
och organisationsproblem, som f. n. prövas av mentalsjukvårdsdelegationen,
torde få speciell betydelse. Då spörsmålet om platsbehovets
tillgodoseende i mälarlänen samt upptagningsområdenas omfattning bör
lösas i ett sammanhang, är jag därför icke nu beredd att definitivt taga
ställning till de olika synpunkter och erinringar, som framkommit i denna
del. Dessa bör upptagas till prövning vid förnyade överväganden inom
byggnadskommittén, som härvid bör samråda med den nämnda delegationen
och berörda landsting. Jag förutsätter, att ifrågavarande utredning
skyndsamt verkställes av kommittén, då jag anser det önskvärt att redan
till nästa års riksdag kunna framlägga mera definitiva förslag i dessa
frågor.

Vad angår upptagningsområdet för Gullberna sjukhus anser jag mig
kunna tills vidare godtaga kommitténs förslag. Huruvida området i fram -

52 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

tiden bör omfatta endast Blekinge län, kan säkrare bedömas först sedan
sjukhuset varit i drift någon tid. —• Från vissa håll har ifrågasatts att
även i Kristianstads län skulle uppföras ett nytt sinnessjukhus. Då i Malmöhus
län finnes två sjukhus, vilka beräknas kunna tillgodose platsbehovet
inom de båda skånelänen, kan behov av ett nytt sinnessjukhus i Kristianstads
län enligt min mening nu icke anses föreligga.

I några remissyttranden har påpekats behovet av en snar utökning av
antalet vårdplatser vid vissa sjukhus. Såsom framgår av det följande har
jag redan för nästa budgetår beaktat en del av dessa önskemål.

För att snabbt kunna utöka antalet vårdplatser har från vissa håll
föreslagits, att barackbyggnader skulle uppföras vid befintliga sjukhus.
Dessa förslag har icke biträtts av medicinalstyrelsen och byggnadskommittén
och icke heller för egen del är jag beredd att förorda desamma.
Enligt min mening synes vinsten med dylika provisorier vara diskutabel.
Övervägande skäl talar för, att man i stället bör inrikta sig på mera definitiva
lösningar av vårdplatsproblemen och forcera uppförandet av nya
sjukhus och vårdpaviljonger.

Såväl av byggnadskommittén som av åtskilliga remissmyndigheter har
starkt framhållits angelägenheten av, att en tillräcklig utbyggnad av landstingens
vårdhem för lättskötta sinnessjuka snarast kommer till stånd samt
att antalet psykiatriska lasarettsavdelningar väsentligt utökas. Även enligt
min mening är detta en angelägenhet av största vikt för platsbehovets tillgodoseende
och för vinnande av en god mentalsjukvård. Från landstingshåll
bär önskemål uttalats om en särskild hyggnadskvot för psykiatriska
lasarettsavdelningar. Jag vill i anledning härav uttala, att dylika avdelningar
gives prioritet vid byggnadskvotens fördelning och att så enligt
min mening bör ske även framdeles.

Med hänsyn till vad jag tidigare anfört om att den reviderade planen
icke är avsedd att vara i detalj bindande utan att varje byggnadsföretag
skall prövas i särskild ordning, synes det mig icke erforderligt att i detta
sammanhang taga definitiv ställning till av kommittén och i remissvaren
framförda synpunkter och yrkanden rörande sjukhusens storlek, vårdplatsernas
fördelning med hänsyn till klientelets framtida sammansättning samt
vårdavdelningarnas storlek.

Jag vill dock allmänt uttala, att ett nytt sinnessjukhus i princip icke bör
göras större än omkring 800 vårdplatser, d. v. s. av ungefär karlskronasjukhusets
storlek. Om möjligt bör mindre sjukhus eftersträvas såsom
också skett i den reviderade planen, enligt vilken sjukhuset i södra Älvsborgs
län har 400 och sjukhuset i Hallands län G00 vårdplatser. I den mån
ytterligare platsbehov föreligger, bör detta tillgodoses genom en uppdelning
av nya sjukhus, genom till sjukhusen anknutna sekundäravdelningar
eller genom anordnande av platser i annan lämplig vårdform.

Vid remissbehandlingen har en omprövning av platsfördelningen på de

53

Kungl. Maj.ts proposition nr t06 år 1956

nya sjukhusen till förmån för flera mindre avdelningar ifrågasatts och
från vissa håll har ansetts, att platsantalet vid sjukhusens akutavdelningar
icke bör göras mindre än 25 procent av det totala platsantalet. Även för egen
del har jag funnit, att man vid planläggningen av nya sjukhus bör sikta
till att möjliggöra flera mindre vårdavdelningar för akut sjuka än byggnadskommittén
förordat. Jag är emellertid icke nu beredd att ange något
bestämt procenttal men vill understryka vikten av, att behovet av elasticitet
i avdelningarnas storlek beaktas. Byggnadskommittén har också sökt
eftersträva en sådan utformning av vårdavdelningarna, att en framtida
uppdelning av vissa av dem kan ske, därest behov av ökat antal akutsjukplatser
skulle uppkomma.

Icke heller beträffande vårdavdelningarnas storlek för olika patientkategorier
synes mig ett definitivt ställningstagande böra ske i detta sammanhang.
Riktpunkten för planeringen bör emellertid vara en god vårdstandard
med tillfredsställande differentieringsmöjligheter. Jag återkommer
till denna fråga i det följande.

I några yttranden har yrkats att varje överläkaravdelning skall förses
med både manliga och kvinnliga avdelningar, vilket f. n. endast undantagsvis
är fallet vid sinnessjukhusen. I och för sig vore detta måhända en
ur vissa synpunkter önskvärd reform. Dess genomförande torde emellertid
vara förenad med olika svårigheter bl. a. med hänsyn till önskemålet om
en förbättrad differentiering utan alltför små avdelningar. Jag kan därför
icke utan vidare ansluta mig till tanken men vill förorda, att förslaget
prövas vid det fortsatta utredningsarbetet inom byggnadskommittén och
mentalsjukvårdsdelegationen.

Ej heller frågorna om inrättande av dagsjukhus och utbyggnaden av
familjevården anser jag mig nu böra upptaga till prövning, då dessa och
andra spörsmål rörande den öppna mentalsjukvården skall närmare utredas
av den förutnämnda delegationen.

Byggnadskommitténs uppskattning av antalet läkare och övrig personal
vid de statliga sinnessjukhusen har tjänat som en utgångspunkt för kommitténs
kostnadsberäkningar. Emellertid har från åtskilliga håll uttalats,
att de hittills godtagna beräkningsgrunderna särskilt i fråga om läkartätheten
icke längre är hållbara. Vidare har uttalats önskemål om åtgärder
i syfte att genom ökad utbildning förbättra läkartillgången, om ökade
resurser för psykiatrisk forskning samt om vissa förbättringar av läkarnas
arbets- och anställningsförhållanden.

Beträffande personalfrågan vill jag först hänvisa till det förslag om
personalförstärkningar vid sinnessjukhusen under nästa budgetår, som
framlagts i årets statsverksproposition och de synpunkter jag därvid anfört.
Jag förutsätter att liksom hittills inom medicinalstyrelsen fortlöpande
prövas, vilka personalförstärkningar och åtgärder i övrigt, som bör vidtagas
för att förbättra och effektivisera behandlingen och förkorta vård -

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

tiderna samt underlätta läkarnas arbetsförhållanden. Frågan om en ökad
läkartäthet beror i avgörande grad på läkartillgången. Det är enligt min
mening angeläget att förbättra tillgången på läkare inom psykiatrin liksom
att förbättra resurserna för psykiatrisk forskning. Dessa sistnämnda spörsmål
torde få prövas inom ecklesiastikdepartementet.

Såsom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket framhållit,
är det nödvändigt att vid ett upprustningsprogram beräkna hur
många läkare och annan kvalificerad personal, som i framtiden skall arbeta
i byggnaderna. Läkarexpeditioner, terapilokaler o. d. måste dimensioneras
därefter, så att i framtiden icke uppstår en trängsel, som försvårar möjligheterna
att lämna en god vård. Enligt vad jag under hand inhämtat har
byggnadskommittén vid sin planering av byggnadsåtgärderna utgått från
de normer rörande personaltätheten, som angivits i sjukhusutredningens
förenämnda betänkande. Kommittén har emellertid räknat med, att personalen
i framtiden kan komma att ytterligare utökas och vid utformningen
av sina förslag eftersträvat lösningar, som kan möjliggöra detta. Jag vill
understryka vikten av att så sker och att nya sjukhus och avdelningar förses
med tillräckliga reservutrymmen.

Med hänsyn främst till de omfattande byggnadsarbeten, som erfordras
för den reviderade planens genomförande, synes den av byggnadskommittén
gjorda preliminära kostnadsberäkningen icke orimlig. Kommittén har
räknat med, att den föreslagna upprustningen skall vara slutförd år 1967.
För egen del finner jag det önskvärt, att upprustningen kan ske enligt
denna tidsplan. Självfallet blir emellertid den takt, i vilken byggnadsprogrammet
kan genomföras, beroende av det framtida investeringsläget.

Beträffande de ökade driftkostnaderna har kommittén endast beräknat
personalkostnaderna och uppskattat ökningen till 30 miljoner kronor. I
varje fall i vad avser befintliga sjukhus torde emellertid merkostnaderna
för personal bli väsentligt högre än det belopp kommittén angivit. V.

V. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.

Inledning

Som tidigare anförts har statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
i skrivelse den 16 januari framlagt förslag till byggnadsarbeten vid
sinnessjukhusen under budgetåret 1956/57. Kommittén har därvid inledningsvis
anfört bl. a. följande.

Med avseende på de egentliga sinnessjukhusen ansluter sig förslagen till
1950 års generalplan samtidigt som de omfattar vissa av de byggnadsåtgärder,
vilka förutsatts i den av kommittén i betänkande den 18 december
1954 framlagda reviderade generalplanen för sinnessjukvårdens upprustning.
Förslagen avser bl. a. uppförande av tio vårdpaviljonger och renovering
av två befintliga paviljonger. Antalet vårdplatser i de nya paviljongerna
uppgår till 584. Det blivande antalet vårdplatser i de till renovering före -

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 är 1956

slagna paviljongerna utgör 162. Förslagen omfattar alltså sammanlagt 746
platser. På grund av att en del äldre paviljonger föreslås skola utgå och att
den föreslagna moderniseringen av vissa paviljonger medför en minskning
av det för dem fastställda vårdplatsantalet avgår emellertid tillhopa 323
platser. De av kommittén föreslagna byggnadsåtgärderna innebär sålunda
en ökning av platstillgången vid sjukhusen med (746 — 323) 423 platser.
Av riksdagen tidigare beslutade och under år 1955 genomförda eller ännu
pågående byggnadsarbeten av motsvarande slag beräknas medföra en ökning
av det. totala antalet vårdplatser med omkring 2 300. I nu angivna
siffror ingår icke de vårdplatser, som beräknas tillkomma vid det beslutade
nya sjukhuset i Falköping och vid de nya sjukhus, som av kommittén i det
följande föreslås skola uppföras.

Kommittén erinrar om, att vissa av kommittén tidigare förordade arbeten
upptagits såsom beredskapsarbeten. Dessa objekt har hittills icke kommit
till utförande, och man torde ej heller kunna räkna med, att de ianspråktages
såsom beredskapsarbeten före nästa budgetårsskifte. Kommittén föreslår,
att medel för vissa av ifrågavarande arbeten upptages på kapitalbudgeten
med hänsyn till angelägenheten av att arbetena snarast igångsättes.
På grund av inträffad stegring i byggnadskostnaderna har beträffande
dessa arbeten en uppräkning med omkring tre procent av tidigare
äskade medelsbelopp företagits. De för nya ändamål angivna kostnaderna,
vilka beräknats av byggnadsstyrelsen, grundar sig på prisläget den 1 juli
1955.

Kommittén erinrar vidare om, att av de i den reviderade generalplanen
föreslagna nya sjukhusen Gullberna sjukhus är under uppförande varjämte
det nya sjukhuset för västra Sverige enligt beslut av 1954 års riksdag skall
uppföras i Falköping. Gullberna sjukhus beräknas kunna till viss del tagas
i bruk i början av år 1957 och efter ytterligare ett år kunna beläggas i sin
helhet. Enligt kommitténs mening är det angeläget, att frågan om uppförande
av ytterligare nya sjukhus tages under övervägande och att förslag i
ämnet förelägges årets riksdag. Vid bedömandet av i vilken ordningsföljd
de av kommittén förordade nya sjukhusen bör komma till utförande måste
beaktas, att efter tillkomsten av Gullberna sjukhus och sjukhuset i Falköping
en viss lättnad i vårdplatsbehovet inträder för landets södra och
västra delar. Det synes därför kommittén rimligt, att åtgärder nu i första
hand vidtages för att förbättra vårdförhållandena inom de nordligare delarna
av landet. Kommittén förordar därför, att av de föreslagna nya sjukhusen
det för Gävleborgs län i första hand kommer till utförande. Med
hänsyn icke minst till de stora avstånden i Norrland såväl mellan de olika
befolkningscentra som mellan de där befintliga sinnessjukhusen är det
önskvärt, att sjukhusens täthet i denna landsdel ökas. Tillkomsten av ett
sinnessjukhus i Gävleborgs län kommer vidare att möjliggöra en sådan uppdelning
i upptagningsområden inom hela den norra delen av landet, att
dessa sammanfaller med landstingsområdena. Gävleborgs län, som f. n. ingår
i upptagningsområdena för Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och Frösö
sjukhus vid Östersund, skulle därvid utgöra eget upptagningsområde. Genom
det nya sjukhuset underlättas även möjligheterna att frigöia Gådea
sjukhus i Härnösand för vård av psykiskt efterblivna och alt sålunda medverka
till eu rationalisering av denna vårdgren. Härigenom ökas även
möjligheterna för staten att fullgöra sin andel av upprustningen inom detta
sjukvårdsområde, varav en stor börda lagts på landstingen och städerna
utom landsting efter den 1 januari 1955.

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Beträffande den ordningsföljd, i vilken övriga föreslagna nya sjukhus
bör komma till stånd, talar starka skäl för att det förordade nya sinnessjukhuset
för Stockholms län gives företräde. Den fortgående snabba befolkningsökningen
gör det nödvändigt, att åtgärder vidtages till förbättrande av
vårdinöjligheterna i detta län. Med hänsyn till att frågan om den mest
ändamålsenliga organisationen av sinnessjukvården inom denna landsdel
emellertid torde böra ytterligare övervägas synes det kommittén icke lämpligt
att före frågans lösning framlägga förslag om uppförande av ett sinnessjukhus
i Stockholms län. Kommittén räknar dock med, att utredning i frågan
skall kunna genomföras i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas
nästa års riksdag.

Med utgångspunkt från de vid sjukhusen rådande vårdförhållandena
är dessa för Restads sjukhus — vars upptagningsområde omfattar Älvsborgs
län jämte norra delen av Göteborgs och Bohus län — sådana, att
snabba åtgärder för sjukhusets upprustning är erforderliga. På grund av
sjukhusets storlek är det icke möjligt att genom utbyggnad minska den
där rådande överbeläggningen. Det kunde därför i och för sig anses angeläget,
att det av kommittén förordade nya sjukhuset för Älvsborgs län kom
till utlörande. Kommittén har emellertid funnit den närmaste vägen att
åstadkomma eu avlastning av Restads sjukhus vara en intensifierad
utbyggnad av S:t Jörgens sjukhus i Göteborg. I och med att en nv panncentral
nyligen uppförts vid detta sjukhus har förberedande åtgärder för sjukhusets
utbyggnad vidtagits. Det fastställda antalet vårdplatser vid sjukhuset
utgör 410. En ny paviljong med 132 vårdplatser är redan beslutad,
varjämte kommittén föreslår uppförande av ytterligare två paviljonger med
sammanlagt 136 vårdplatser. Antalet platser vid sjukhuset kommer sålunda
att uppgå till närmare 700 eller nära nog det antal vårdplatser, som
enligt den reviderade generalplanen beräknats för hela Göteborgs och Bohus
län utom Göteborgs stad såsom upptagningsområde för sjukhuset.
Vidare har kommittén räknat med, att den i Uddevalla belägna sekundäraydelningen
om 110 vårdplatser skall överföras från Restads till S:t Jörgens
sjukhus. Genom nu förordade åtgärder skulle, åtminstone för en övergångstid-
en icke obetydlig del av upptagningsområdet för Restads sjukhus —
törslagsvis den del av Göteborgs och Bohus län, som ingår i detta område
— kunna övertagas av S:t Jörgens sjukhus. Detta kommer att medföra en
kraftig avlastning av trycket på Restads sjukhus och skapa möjligheter att
snabbare iståndsätta detta inom en relativt nära framtid. Utbyggandet av

S.t Jöigens sjukhus i ovan angivna omfattning kan nämligen beräknas vara
slutfört inom fyra ar. Att sjukhusets utbyggnad tullföljes torde få anses
angeläget jämväl med hänsyn till önskvärdheten av att bereda möjlighet
för inrättande av undervisnings- och forskningsavdelningar vid sjukhuset.
Genom utbyggnaden uppnås därjämte att Göteborgs och Bohus län bildar
ett eget upptagningsområde. Det synes sålunda möjligt att genomföra en
upprustning av Restads sjukhus och att även eljest åstadkomma en lättnad
av rådande svårigheter inom Älvsborgs län på sinnessjukvårdens område
utan att det av kommittén föreslagna nya sjukhuset för länet först
måste komma till utförande. Kommittén har därför funnit det omedelbara
behovet av ett nytt sjukhus i länet icke f. n. vara så framträdande, att
förslag om dess uppförande nu bör framläggas. Starka skäl talar dock för,
att Älvsborgs län placeras högt i angelägenhetsgrad vid den fortsatta prövningen
om uppförande av nya sinnessjukhus.

Vad beträffar det av kommittén föreslagna nya sjukhuset för Hallands

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

län är det väl i och för sig önskvärt, att detta sjukhus kommer till stånd.
Vid bedömningen av sjukhusets angelägenhetsgrad bör det emellertid beaktas,
att tillkomsten av Gullberna sjukhus kommer att medföra vissa lättnader
för de sjukhus, på vilka de södra länen replierar, nämligen S:ta Maria
sjukhus i Hälsingborg och S:t Lars sjukhus i Lund. För att skapa ökade
möjligheter för psykiatrisk undervisning och forskning är det dessutom
påkallat, att man inom den södra delen av landet i första hand fortsätter
den påbörjade upprustningen av S:t Lars’ sjukhus.

Utöver ovan redovisade sjukhus har kommittén förordat, att ett sjukhus
uppföres i Örebro län. Det synes icke råda någon tvekan om lämpligheten
av, att detta sjukhus kommer till stånd inom en nära framtid. Även här
skulle sjukhusets tillkomst ansluta sig till den av kommittén förordade
principen om en landstingsvis uppdelning av sinnessjukhusens upptagningsområden.
Den skulle vidare innebära möjligheter till en snabbare avlastning
av Sundby sjukhus vid Strängnäs och Mariebergs sjukhus i Kristinehamn,
på vilka länet replierar, och därmed verka återhållande på kraven
att utbygga dessa sjukhus. Den företagna upprustningen av Mariebergs
sjukhus befinner sig f. n. i sitt avslutningsskede. Därest emellertid åtgärder
icke snart vidtagas att möta det redan nu stora vårdbehovet inom Örebro
län, kommer krav att resas på en ytterligare utbyggnad av sjukhuset, vilken
med hänsyn till dess storleksordning icke lämpligen bör ifrågakomma. Härtill
kommer, att frågan om användningen av Sundby sjukhus kan komma
att omprövas i samband med de överväganden, som synes påkallade rörande
sinnessjuk vårdens organisation inom mälarlänen.

Förslag

Ulleråkers sjukhus i Uppsala
Ombyggnad av norra mansavdelningen

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 113/1950 framlagt förslag
anvisade riksdagen (skr. nr 209) 475 000 kronor till ombyggnad av
norra mansavdelningen vid sjukhuset.

Genom beslut den 19 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att verkställa ombyggnad av avdelningens södra flygel samt föreskrev, att
styrelsen för ändamålet skulle för budgetåret 1950/51 äga disponera 475 000
kronor.

Efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 151/1951 anvisade riksdagen
(skr. nr 195) 900 000 kronor för fortsättande av byggnadsarbetena.

Vidare anvisade 1952 års riksdag (skr. nr 245) efter förslag av Kungl.
Maj :t i propositionen nr 123 ytterligare 895 000 kronor för slutförande av
arbetena å den södra flygeln samt för påbörjande av ombyggnaden av den
norra flygeln.

Slutligen anvisade 1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237)
1 330 000 kronor för slutförande av ombyggnaden av sistnämnda flygel.

Sålunda har för ombyggnad av flyglarna anvisats tillhopa (475 000 +
900 000 + 895 000 + 1 330 000) 3 600 000 kronor.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1954 års riksdag (prop. nr
127; riksd. skr. nr 266) ombyggnad jämväl av återstående del av norra
mansavdelningen, nämligen mittpartiet, för en beräknad kostnad av högst

1 600 000 kronor.

Den 21 maj 1954 bemyndigades byggnadsstyrelsen att för arbetets påbörjande
disponera 600 000 kronor för budgetåret 1954/55.

I enlighet med beslut av 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr
267) har Kungl. Maj :t den 3 juni 1955 bemyndigat byggnadsstyrelsen att
för arbetenas fortsättande disponera 400 000 kronor för budgetåret 1955/56.

Kommittén hemställer — med förmälan att ifrågavarande ombyggnadsarbeten,
som påbörjats under hösten 1955, beräknas bli i huvudsak slutförda
under budgetåret 1956/57 — att för nästa budgetår måtte anvisas
300 000 kronor.

Uppförande av två paviljonger för oroliga patienter

I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1954 års riksdag (prop.
nr 127;'' riksd. skr. nr 266), att vid sjukhuset skulle uppföras två paviljonger
för oroliga patienter för en beräknad kostnad av sammanlagt högst

2 775 000 kronor.

Den 21 maj 1954 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta
utföra ifrågavarande byggnadsarbeten samt ställde för budgetåret 1954/55
1 000 000 kronor till styrelsens förfogande för arbetenas påbörjande. Enligt
beslut av 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) har Kungl.
Maj :t den 3 juni 1955 bemyndigat byggnadsstyrelsen att för arbetenas fortsättande
disponera 1 300 000 kronor för budgetåret 1955/56.

Kommittén upplyser, att uppförandet av paviljongerna påbörjats under
våren 1955 samt att byggnaderna beräknas bli helt färdigställda under budgetåret
1956/57. Kommittén hemställer, att återstoden av den beräknade
kostnaden eller (2 775 000 — 1 000 000 — 1 300 000) 475 000 kronor måtte
anvisas för nästa budgetår.

Anslutning av vissa byggnader till panncentralen

Kommittén hemställer under åberopande av vad inledningsvis anförts
att för utförande av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete
föreslagna anslutningen av vissa byggnaders uppvärmnings- och
varmvattensystem m. m. till sjukhusets värmecentral måtte för nästa budgetår
anvisas ett belopp av 280 000 kronor.

Installation av hissar i paviljongerna 12 och 15

Bland de av kommittén för budgetåret 1953/54 förordade arbetena ingick
installation av hissar i paviljongerna 12 och 15. Hissinstallationerna, som
avsågs bli en första åtgärd i paviljongernas fullständiga modernisering, syftade
bl. a. till att underlätta vårdpersonalens arbete. Vårdavdelningarna är
nämligen synnerligen arbetskrävande, emedan de är vertikalt organiserade

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

med matsalar i källarvåningen, dagrum i bottenvåningen, övervakningsoch
sovsalar i våningarna 1 och 2 trappor samt förråd i vindsvåningen.
Kommittén föreslog sedermera i sina anslagsäskanden för budgetåret
1955/56 hel ombyggnad av ifrågavarande paviljonger, vilket förslag icke
föranledde annan åtgärd än att detsamma uppfördes å beredslcapsstat. Med
hänvisning till vad kommittén inledningsvis anfört rörande dels förslag
till uppförande av nya sjukhus dels ock den därmed sammanhängande,
ännu icke definitivt klarlagda frågan om upprustning av sinnessjukvården
inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län, finner
kommittén ett ställningstagande i denna fråga böra avvaktas, innan förslag
framlägges om paviljongernas ombyggnad. Ett slutligt förslag till sinnessjukvårdens
utbyggande inom nämnda län kan nämligen komma att
innebära, att ifrågavarande paviljonger framdeles icke bör bibehållas. Tidpunkten
härför bedömes emellertid vara så avlägsen, att kommittén finner
nödigt ånyo föreslå, att paviljongerna förses med hissar. Såsom kommittén
ovan framhållit är nämligen arbetsförhållandena inom paviljongerna sådana,
att åtgärder till förbättrande av kommunikationerna inom desamma
framstår såsom nödvändiga. Avsikten är att förlägga hissarna i särskilda
tillbyggnader till paviljongerna.

Kostnaderna för nu avsedda arbeten har beräknats till 200 000 kronor.
Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Sundby sjukhus vid Strängnäs
Vissa förbättringsarbeten inom reningsverket

Avloppsvattnet från sjukhuset renas f. n. genom slamavskiljning, innan
det utsläppes i Mälaren. Avloppsledningarna är till övervägande del utförda
enligt det kombinerade systemet, d. v. s. både spill- och regnvatten avledes
i gemensamma ledningar till reningsanläggningen. Från sjukhuset har
framhållits, att utrotningen av avloppsvattnet icke är fullständig. På grund
härav måste icke utrotat slam tappas ut på torkbäddarna. Härigenom uppstår
en besvärande lukt, varjämte slammets torkning och borttransport försvåras.
För att avhjälpa rådande olägenheter erfordras anordningar för
slammets uppvärmning. Enligt upprättat ombyggnadsförslag bör uppvärmningen
ske med elkraft. För att tillgodose det ökade elkraftbehov, som
följer med den föreslagna uppvärmningsanordningen, måste en till reningsanläggningen
hörande transformator utbytas mot en större sådan. I samband
med föreslagna åtgärder för slamuppvärmning bör dessutom rötkammarens
nuvarande bräddavloppsanordningar ändras. Till reningsverket
hörande slamtorkbäddar är f. n. omslutna av plankväggar, som angripits
av röta och blivit så förmultnade, att de behöver utbytas.

Kostnaderna för nu avsedda arbeten har beräknats till sammanlagt 46 000
kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp anvisas för nästa budgetår.

60

Kiingl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Birgittas sjukhus i Vadstena
Uppförande av vårdpaviljong C III

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag
(.prop. nr 123; riksd. skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle uppföras en
vårdpaviljong C III för oroliga manliga patienter till en kostnad av högst
1 465 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra vårdpaviljongen och bemyndigade styrelsen att för arbetets
påbörjande disponera 600 000 kronor för budgetåret 1955/56.

Kommittén hemställer — med förmälan att uppförandet av paviljongen
påbörjats under andra halvåret 1955 samt att byggnaden beräknas bli helt
färdigställd under budgetåret 1956/57 — att återstoden av den beräknade
kostnaden eller (1 465 000-—600 000) 865 000 kronor måtte anvisas för
nästa budgetår.

Utvidgning av verkstadsbyggnad

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för påbörjande av den i propositionen nr 123/1955 såsom
beredskapsarbete föreslagna utvidgningen av sjukhusets verkstadsbyggnad
måtte för nästa budgetår anvisas 450 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong C IV

Kommittén erinrar om, att 1955 års riksdag i enlighet med förslag av
Kungl. Maj:t (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267), beslutat, att vid sjukhuset
skulle uppföras en vårdpaviljong, C III. Denna byggnad, som är avsedd för
oroliga män, ingår som den tredje av de fyra paviljonger, som skall tillkomma
enligt den ursprungliga planen för utbyggnad av sjukhusets manliga
avdelning.

Under nästa budgetår bör enligt kommitténs mening utbyggnaden av
sjukhuset fortsätta med uppförande av en paviljong — C IV — även den
avsedd för oroliga manliga patienter. Denna paviljong avses bli utformad
i överensstämmelse med paviljongen C III och kommer sålunda att inrymma
två avdelningar om vardera 24 vårdplatser eller sammanlagt 48
vårdplatser.

Kostnaden för paviljongen jämte utvändiga ledningar och planeringsarbeten
har beräknats till sammanlagt 1 420 000 kronor, varav 1 083 000
kronor för paviljongen och 337 000 kronor för promenadgårdar, yttre ledningar
samt väg- och planeringsarbeten m. m. Kommittén hemställer, att
för nästa budgetår måtte anvisas 700 000 kronor för påbörjande av arbetena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

61

Installation av hissar i paviljongerna D I och D II

Paviljongerna D I och D II, som inrymmer kvinnliga patienter, hör till de
paviljonger, som först byggdes inom det nya sjukhusområdet. Vid tidpunkten
för byggnadernas planering var det ej brukligt att förse paviljonger av
denna storleksordning med hissar. Då utvecklingen kunde väntas medföra
krav på hissar även i dylika byggnader, planerades emellertid paviljongerna
så, att en framtida installation av hissar möjliggjordes. Sedan paviljongerna
nu varit i bruk ett antal år, har från vårdpersonalens sida framställts krav
på anordnande av hissar. Personalen har särskilt framhållit, att tillgång
till hissar skulle innebära betydande lättnader vid arbetet med transport
av matkantiner till avdelningarna. Ävenså skulle transport av utrustning
m. m. mellan avdelningarna och förråden i källarvåningen underlättas. Särskilt
för den kvinnliga personalen är det betungande att behöva bära matkantiner
och annat i trapporna.

Kommittén har funnit personalens framställning befogad och har försett
senare uppförda tvåvåningspaviljonger vid sjukhuset med hissar. Kommittén
föreslår därför, att sådana installeras jämväl i nu ifrågavarande
paviljonger. Kostnaden för hissarna jämte erforderliga byggnadsarbeten
har beräknats till 70 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp
anvisas för nästa budgetår.

Installation av oljeeldning i panncentralen

Ång- och varmvattenpannorna vid sjukhusets värmecentral är utrustade
med mekaniska apparater för eldning med stenkol. Aska och slagg måste
utrakas på golvet framför pannorna och därefter transporteras till slaggupplag.
För att avhjälpa härmed förenade olägenheter bör en asktransportör
med elevator och en särskild asksilo anordnas. Kostnaden härför har
uppskattats till minst 80 000 kronor.

Den nuvarande panncentralen är projekterad med hänsyn till en viss
begränsad utbyggnad av sjukhuset. Denna har emellertid genom beslutade
nya vårdpaviljonger kommit att väsentligt överskridas. De befintliga varmvattenpannorna
är därför otillräckliga för att fylla sjukhusets ökade värmebehov
och bör framdeles ersättas med större sådana. I samband därmed
måste även nya och större kolstokrar anskaffas samt en sopförbränningsugn
inrättas. Kommittén avser att i sina anslagsäskanden för budgetåret
1957/58 hemställa om anvisande av erforderliga medel härför.

I samband med sålunda ifrågasatta åtgärder i värmecentralen har kommittén
låtit utreda, huruvida en övergång till oljeeldning vid panncentralen
lämpligen bör ske. Ovannämnda särskilda anordningar för transport av
aska skulle i dylikt fall icke erfordras. Därjämte skulle kostnaderna för
centralens drift avsevärt minska, varigenom enligt nuvarande bränslepri -

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

ser en årlig besparing av cirka 60 000 kronor göres. Till följd av det framtida
ökade bränslebehovet kan denna besparing beräknas komma att ytterligare
öka. Vid övergång till eldning med olja inbesparas därjämte den
f. n. erforderliga arbetskraften för kollämpning, asktransport o. dyk, vilken
kan värderas till minst 15 000 kronor för år.

Då betydande kostnadsbesparingar sålunda är att vinna vid en övergång
till oljeeldning föreslår kommittén, att panncentralen vid sjukhuset nu
förses med anordningar för sådan eldning. Oljeeldningsapparaterna för
varmvattenpannorna bör därvid utföras med sådan kapacitet, att de är
tillräckliga för de blivande större pannorna.

Kostnaderna för oljeeldningsanläggningen, inklusive därmed sammanhängande
byggnadsax-beten och elektriska installationer, har beräknats till
180 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för
nästa budgetår.

Ryhovs sjukhus i Jönköping
Modernisering av tvättinrättningen

Kommittén föreslår, att sjukhusets tvättinrättning moderniseras samt
anför till stöd härför följande.

Tvättinrättningen är inrymd i en tidigare gymnastiksalsbyggnad. Lokalerna
är i gott tillstånd och väl lämpade för ändamålet. Tvätteriets maskinutrustning,
som installerades år 1930, är däremot otidsenlig och i huvudsak
helt försliten. Inrättningens nuvarande kapacitet, omkring 1 700 kg
per dag, kan icke nöjaktigt tillgodose sjukhusets tvättbehov. Det är därför
nödvändigt att modernisera och förnya tvätteriets maskinpark. Därvid
bör åtgärder vidtagas för att vid tvättanläggningen kunna tillgodose tvättbehovet
jämväl för den i närheten av Jönköping belägna statens anstalt
för fallandesjuka i Vilhelmsro, Västra Ny sjukhus utanför Motala och
sekundäravdelningen i Hammar.

Tvättinrättningen vid anstalten för fallandesjuka är belägen i mycket
otillfredsställande lokaler i en källarvåning. Ångtrycket är otillräckligt
för mangling och maskinparken är försliten. Vad angår tvättinrättningen
vid Västra Ny sjukhus, som även den är otidsenlig, har det sedan länge
varit ett önskemål att nedlägga denna och överföra tvätten från sjukhuset
till annat tvätteri. Tvätt från sekundäravdelningen i Hammar utföres f. n.
vid Birgittas sjukhus. Detta sjukhus är emellertid numera utbyggt till sådan
storlek, att tvättbehovet för avdelningen i Hammar endast med svårighet
kan tillgodoses.

För att tvättinrättningen vid Ryhovs sjukhus skall kunna mottaga en
tvättmängd av nu föreslagen omfattning erfordras, att inrättningen utökas
med en större tvättmaskin, en centrifug, en ångmangel, ett pressaggregat
och tre torktumlare. En viss omdisposition av maskinparken och diverse
kompletteringar av inredningen i tvättutlämningen måste vidare företagas.
I samband härmed bör även ett omklädnadsrum för den vid tvätteriet arbetande
manliga personalen inredas inom tvättlokalen.

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Kostnaden för nu föreslagna åtgärder, som är av mycket angelägen natur,
har beräknats till 575 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta
belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö
Omläggning av värmesystemet

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1955 års riksdag (prop.
nr 123; riksd. skr. nr 267), att omläggning av värmesystemet vid sjukhuset
skulle verkställas för en beräknad kostnad av 450 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att låta utföra nämnda arbeten samt ställde ett belopp om 100 000
kronor till styrelsens disposition för ändamålet.

Ifrågavarande arbeten beräknas bli slutförda under budgetåret 1956/57.
Kommittén hemställer, att för detta budgetår återstoden av den beräknade
kostnaden eller (450 000 —100 000) 350 000 kronor måtte anvisas.

Uppförande av vårdpaviljongerna 57 och 58

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 123 till 1955 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle
uppföras vårdpaviljongerna 57 och 58 för en beräknad kostnad av sammanlagt
högst 2 590 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra paviljongerna samt anvisade för budgetåret 1955/56
ett belopp av 100 000 kronor för ändamålet.

Kommittén hemställer — med förmälan att arbetet med uppförandet av
ifrågavarande paviljonger beräknas kunna igångsättas under hösten 1956
—■ att för arbetenas påbörjande och fortsättande måtte för nästa budgetår
anvisas 1 700 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong 59

I det föregående har kommittén hemställt om medel för uppförande av
paviljongerna 57 och 58, avsedda för akut sjuka, lugna patienter. Utöver
dessa paviljonger har kommittén i sitt betänkande angående bl. a. reviderad
generalplan för sinnessjukvården föreslagit, att vid sjukhuset skall
uppföras ytterligare en ny paviljong. Denna avses skola ersätta den vid
sjukhuset befintliga paviljongen 2 för oroliga manliga patienter, som på
grund av sitt läge och dåliga beskaffenhet redan enligt 1950 års generalplan
föreslogs böra utgå och ersättas med nybyggnad.

Den nya paviljongen, som beräknas inrymma två avdelningar, vardera
med 24 platser, kommer att utföras i huvudsaklig överensstämmelse med
tidigare uppförda paviljonger för oroliga patienter. Paviljongen tänkes för -

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

lagd öster om paviljong 3 inom det öppna område, där paviljongerna 57
och 58 skall förläggas.

Placeringen av paviljongen möjliggör bibehållandet av paviljong 2, vilken
kommittén finner tillsvidare böra vara kvar för att under tiden för
sjukhusets upprustning användas såsom evakueringspaviljong.

Kostnaden för den föreslagna paviljongen har beräknats till 1 350 000
kronor, varav 1 200 000 kronor för själva byggnaden samt 150 000 kronor
för promenadgårdar och yttre arbeten. Kommittén hemställer, att för förberedande
arbeten och upprättande av erforderliga entreprenadhandlingar
måtte för nästa budgetår anvisas 100 000 kronor.

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik
Uppförande av två vårdpaviljonger

Med bifall till av Kungl. Maj :t i propositionen nr 123/1955 framlagt förslag
beslöt riksdagen (skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle uppföras två
nya vårdpaviljonger för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 2 330 000
kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra paviljongerna för en kostnad av högst 2 330 000 kronor
samt ställde ett belopp av 100 000 kronor till styrelsens disposition
för ändamålet.

Uppförandet av ifrågavarande paviljonger beräknas kunna igångsättas
under hösten 1956. Kommittén hemställer, att för budgetåret 1956/57 måtte
anvisas 1 700 000 kronor för arbetenas påbörjande och fortsättande.

Uppförande av panncentral

I enlighet med ett av Kungl. Maj :t framlagt nytt förslag i ärendet beslöt
1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237), att en ny panncentral
m. m. skulle uppföras vid sjukhuset för en beräknad kostnad av högst
2 670 000 kronor.

Genom beslut den 5 juni 1953 updrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att för en kostnad av högst 2 670 000 kronor låta utföra ifrågavarande arbeten,
vilka omfattade nybyggnad av en panncentral, ombyggnad av den
gamla panncentralen och iordningställande av kolgården vid sjukhuset.
Styrelsen bemyndigades att för ändamålet disponera dels medel å tillhopa
980 000 kronor, som tidigare blivit anvisade enligt ett äldre byggnadsprogram,
och dels ett belopp av 1 200 000 kronor eller inalles 2 180 000 kronor.

Kommittén upplyser, att arbetet med uppförandet av den nya panncentralen
numera är avslutat. Däremot återstår huvuddelen av ombyggnadsarbetena
i gamla panncentralen samt iordningställandet av kolgården. Vad
beträffar sistnämnda arbeten har kommittén funnit, att icke oväsentliga

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

besparingar i bränsle- och personalkostnader kan göras genom övergång
till oljeeldning vid den nya panncentralen. De tidigare planerade arbetena
för kolgårdens iordningställande bör därför icke komma till utförande.

I stället bör sjukhusets panncentral förses med anordningar för oljeeldning.
Kostnaderna härför beräknas icke överstiga 220 000 kronor eller det belopp,
vartill kostnaderna för kolgårdens iordningställande uppskattats.

Kommittén hemställer, att för slutförandet av ombyggnaden av gamla
panncentralen och för installation av oljeeldning vid sjukhuset måtte för
nästa budgetår anvisas återstoden av den beräknade kostnaden eller
(2 670 000 — 2 180 000) 490 000 kronor.

Uppförande av bostadshus för ogift personal

Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén,
att för uppförande av det i propositionen nr 127/1954 såsom beredskapsarbete
föreslagna bostadshuset för ogift personal vid sjukhuset måtte för
nästa budgetår anvisas ett belopp av 720 000 kronor.

Anordningar för tillförsel av råvatten till vattenverket m. m.

Kommittén föreslår åtgärder till säkerställande av sjukhusets råvattenförsörjning
m. m. samt anför härom följande.

Sjukhusets vattenbehov tillgodoses från eget ytvattenverk. Råvatten uttages
från den invid sjukhuset belägna sjön Maren. Detta vatten renas genom
långsamfiltrering och klorering, varefter det avsyras. Maren är en
grund och näringsrik sjö med stark bottenvegetation, varför filtren ofta
måste skummas och filtersanden tvättas. För att öka vattentillgången i
Maren och förbättra vattnets kvalitet utfördes år 1950 anordningar för
överföring av vatten från en utanför sjukhusområdet liggande sjö, Kvarnsjön,
till sjön Maren. Kvarnsjön är belägen 2,5 km nordväst om vattenverket
och saknar nästan helt vegetation. Sjön har ett rent och klart vatten,
väl lämpat såsom råvatten för framställning av vattenledningsvatten.

De åtgärder, som vidtagits till förbättrande av vattentillförseln och vattnet
i Maren, har befunnits otillräckliga för att på ett tillfredsställande
sätt tillgodose sjukhusets vattenförsörjning. Verkställd utredning har visat,
att Maren på grund av förenämnda förhållanden icke lämpligen bör
tagas i anspråk för råvattenuttag. Det är därför nödvändigt att basera hela
sjukhusets vattenförsörjning på uttag av råvatten från Kvarnsjön. Då
denna sjö på grund av sin ringa storlek vid två eller flera på varandra
följande torrår icke förmår fylla sjukhusets hela vattenbehov, måste vattentillgången
i sjön förstärkas. Detta kan lämpligen ske genom att vatten
från den omkring 200 meter från Kvarnsjön belägna sjön Gagern pumpas
över till Kvarnsjön. Vattnet i Gagern är liksom vattnet i Kvarnsjön ett
klart och näringsfattigt vatten, lämpat såsom råvatten.

De anordningar, som behöver vidtagas för att förse sjukhuset med vatten
enligt angivna förslag, är i huvudsak anordnande av intagsledning
i sjön Gagern jämte pumpverk med tryckledning för uppfordring av vatten
från Gagern till Kvarnsjön samt nedläggning av sluten ledning av gjutjärnsrör
för överföring av vatten från Kvarnsjön till sjukhusets vatten5
— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

verk. I anslutning härtill bör uppföras byggnad för flottörkammare och
kammare för tryckcistern, vattenståndsvisare i maskinhuset för indikering
av vattenståndet i Kvarnsjön, startanordningar för pumpverken vid
sjön Gagern och övriga för driften erforderliga anordningar.

Kostnaderna för nu föreslagna anläggningar har beräknats till sammanlagt
480 000 kronor. Årskostnaderna, innefattande ränta å anläggningskostnaderna,
förnyelsekostnader samt underhålls- och driftkostnader
har beräknats till 30 000 kronor. Medelförbrukningen av vatten kan uppskattas
till omkring 250 000 m3 per år. Fördelas årskostnaden på denna
vattenmängd blir kostnaden 12 öre pr m3 vatten. Med hänsyn till den förhållandevis
höga investering, som anordnandet av sjukhusets vattenförsörjning
enligt nu framlagt förslag kommer att medföra, har kommittén
låtit utreda vattenkostnaden för det fall, att sjukhusets vattenförsörjning
kunde ombesörjas från stadens vattenverk. Därvid har framkommit, att
om staden hade möjlighet att leverera vatten till sjukhuset, skulle vattnet
betinga en kostnad av 15 öre per m3. Härtill kommer kostnaden för en
tilloppsledning till sjukhusområdet med en längd av cirka 2 000 in. Ur
ekonomisk synpunkt skulle sålunda en leverans av vatten från staden
bli ofördelaktig för statsverket. Då staden därtill framhållit, att dess vattenverk
torde komma att behöva utnyttjas helt för stadens eget framtida
behov, föreslås, att sjukhusets vattenförsörjning säkras genom företagande
av nu föreslagna åtgärder. Då det är angeläget, att vattenfrågan
snarast löses, hör medel anvisas för nästa budgetår.

I samband med ordnandet av råvattenförsörjningen bör nya pumpverk
installeras i sjukhusets vattenledningsverk. EU utbyte av pumparna är
betingat av dels en hård förslitning av desamma och dels nu pågående
omläggning av sjukhusets elkaft från likström till växelström. F. n. finns
i vattenverket fem elmotordrivna pumpverk, varav två för uppfordring
av råvatten och tre för renvatten. Driften av pumpverken har hittills skett
manuellt och varit mycket tidskrävande för maskinpersonalen. För att
spara arbetstid och underlätta övervakningen bör därför vid installationen
av de nya pumpverken vidtagas anordningar för automatisering av driften.

Kostnaden för nya pumpverk jämte erforderliga byggnadsarbeten och
elektrisk utrustning med automatik för driften har beräknats till 60 000
kronor.

För nu föreslagna åtgärder erfordras sammanlagt (480 000 + 60 000)
540 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för
nästa budgetår.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden

Kommittén föreslår, att sjukhusets administrationsbyggnad ombygges.
Till stöd för delta förslag anför kommittén.

Administrationsbyggnaden är uppförd i tre våningar med en i byggnadens
längdriktning utbyggd bottenvåning. I denna inrymmes 4 läkarexpeditioner,
kanslirum, expedition för intendent och sjukhuskontor, två expeditioner
för uppsyningspersonal samt lokaler för apotek, tandklinik,
laboratorium, direktionsrum och telefonväxel. I våningen 1 trappa finns
en bostad om 5 rum och kök för förste läkare, en expedition för hjälpverksamhet
och familjevård samt en dubblett och ett enkelrum. Våningen

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

2 trappor innehåller en bostad om 6 rum och kök för överläkare samt en
dubblett och ett enkelrum.

De nuvarande undersöknings- och behandlingslokalerna erbjuder icke
tillräckliga utrymmen för alt vid sjukhuset anordna ett medicinskt centrum.
Erforderliga väntrum saknas för läkarmottagningar och befintlig
tandpoliklinik, ökade utrymmen kräves för hjälpverksamhet och för apoteket.
Jämväl läkarexpeditionerna är otillräckliga och saknar liksom behandlingslokalerna
erforderlig sanitär utrustning. Arbetsförhållandena
inom adininistrationsbyggnaden är sålunda mycket besvärliga, varför en
modernisering och utökning av lokalerna är påkallad.

Sedan uppförandet av den av 1954 års riksdag beslutade nya läkarbostaden
vid sjukhuset (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) numera avslutats,
är det möjligt att frigöra erforderliga utrymmen för en utvidgning av
administralionslokalerna genom att den i första våningen belägna försteläkarbostaden
tages i anspråk för ändamålet. Kommittén har därför låtit
upprätta förslag till ombyggnad. Förslaget innebär i huvudsak att i den
ena hälften av byggnadens bottenvåning kommer att förläggas — förutom
lokal för personalläkarmottagning — samtliga till undersöknings- och
behandlingsavdelningar hörande lokaler jämte tandklinik, laboratorier
och apotek. Härigenom skulle en tillfredsställande lösning av sjukhusets
medicinska centrum erhållas. Våningen 1 trappa kommer att inrymma
erforderliga expeditioner för läkare och hjälpverksamhet samt direktionsrum
och bibliotek. Familjebostaden i våningen 2 trappor avses skola bibehållas.

Kostnaden för den föreslagna ombyggnaden av sjukhusets administrationsbyggnad
har beräknats till 145 000 kronor. Kommittén hemställer, att
detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

S:t Olofs sjukhus i Visby
Uppförande av snickeriverkstad m. m.

Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén,
att för uppförande av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete
föreslagna snickeriverkstaden m. m. måtte för nästa budgetår anvisas
170 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong

Kommittén föreslår, att vid sjukhuset uppföres en vårdpaviljong för
akut sjuka och lättskötta vårdfall samt anför härom följande.

Sinnessjukhuset inrymmer 216 fastställda vårdplatser. Medelbeläggningen
har under de senaste tio åren varit omkring 300 patienter. Detta
förhållande sammanhänger med att sjukhuset måst tagas i anspråk för
vård av förutom i egentlig mening sinnessjuka ett icke obetydligt antal
lättskötta sinnessjuka och psykiskt efterblivna samt fall av alkoholister,
som i brist på annan vårdmöjlighet inom länet måst intagas på sjukhuset.
Därjämte har vid inträffade sjukdomsfall bland de å fångvårdsanstalten

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

i Visby intagna åtskilliga med hemortsrätt utom länet måst beredas plats
vid sjukhuset.

I framställningar till medicinalstyrelsen och kommittén har sjukhusets
ledning — med framhållande bl. a. av den till följd av avsaknad av tuberkulosavdelning
förefintliga smittorisken vid sjukhuset från tuberkulösa
patienter samt bristen på platser för orkeslösa, sängliggande åldringar
— föreslagit, att för dessa patientkategorier måtte uppföras en särskild
vårdpaviljong med två avdelningar, vardera om 24 vårdplatser. Därjämte
har påpekats, att insulinbehandlingen vid sjukhuset måste ske under
mycket provisoriska förhållanden och att behovet av nya, för sådan
behandling enbart avsedda ändamålsenliga lokaler med plats för 10 patienter
är ofrånkomligt. Vidare har framhållits, att de nuvarande intagningsavdelningarna
för manliga och kvinnliga patienter är alltför stora
för att tillåta ett tillfredsställande urval av patienter. Två intagningsavdelningar
för akut sjuka, vardera om cirka 20 platser, har därför föreslagits.
Dessa avdelningar med tillhörande behandlingsavdelning har ansetts vara
de mest angelägna.

Länsnykterhetsnämnden i länet har i skrivelse till medicinalstyrelsen
i februari 1955 — med förmälan att en för hela länet avsedd poliklinik för
alkoholskadade planerades bliva anordnad i Visby under förutsättning
att plats kunde beredas fall, som vore i behov av sjukhusvård — anhållit
om vidtagande av åtgärder i syfte att öka antalet platser vid sjukhuset
med 20, vilket antal enligt gjorda beräkningar erfordras för ifrågavarande
klientel.

Direktionen för sjukhuset har i skrivelse till medicinalstyrelsen framhållit
följande allmänna synpunkter på vårdplatsbehovet inom länet. Gotland
hade ej någon utvecklad industri och endast cirka 58 000 invånare.
På grund av det geografiska läget m. m. tvingades landstinget uppehålla
en sjukvårdsberedskap, som överstege dess förmåga. I anledning därav
syntes möjligheter ej föreligga för landstinget att inom överskådlig tid
upprätta vårdhem för »den lättare psykiatrien» eller anordna en psykiatrisk
klinik vid lasarettet. Den yngre och friskare befolkningen flyttade
från ön. Morbiditeten för sinnessjukdomar, särskilt de senila psykoserna,
vore därför relativt större än på fastlandet. Kraven på sinnessjukvården
bleve därigenom särskilt stora. Sjukhuset hade därför haft att kämpa med
betydande beläggningssvårigheter, som hittills nödtorftigt kunnat bemästras
genom de nya behandlingsmetoderna, men på grund av det ökade antalet
senila psykoser med dess ringa behandlingsmöjligheter, förvärrades
svårigheterna alltjämt. Överbeläggningen vore sålunda tidvis närmare 40
procent. En intensifierad alkoholistvård ställde ytterligare krav på sjukhusets
kapacitet. Även om invånareantalet i länet genom en framtida avflyttning
skulle sjunka avsevärt komme dock under en övergångstid morbiditeten
icke att minska på grund av befolkningens åldersfördelning och
sammansättning i övrigt. Direktionen funne därför synnerligen tungt vägande
skäl tala för att en utredning om utbyggnad av sjukhuset för ökande
av antalet vårdplatser snarast komme till stånd.

Landstinget har med åberopande av dess svåra ekonomiska förhållanden
förklarat, att landstinget icke mäktar bära nya verksamhetsgrenar i den
omfattning, som vården av lättskötta sinnessjuka och alkoholskadade synes
kräva. Enligt en av förste provinsialläkaren i länet företagen utredning
angående förekomsten av sådana fall erfordrades för detta klientel en
vårdanstalt med omkring 70 vårdplatser.

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

I utlåtande till Kungl. Maj:t den 18 oktober 1955 över en av landstinget
gjord framställning om bidrag av statsmedel till om- och tillbyggnad av
lasarettet i Visby och dess drift har medicinalstyrelsen redogjort för i
vilka sammanhang frågan om svårigheterna för den gotländska hälso- och
sjukvården tidigare varit föremål för behandling. Medicinalstyrelsen har
vidare anfört bl. a., alt den funne det för sin del beklagligt, att de sedan
många år aktuella sjukvårdsfrågorna på Gotland icke vunnit en tillfredsställande
lösning. Med de allt större landvinningar, som den medicinska
forskningen gör, och det som följd därav allt större behovet av ökad
specialistvård accentuerades för varje år svårigheterna för landstinget att
bereda öns befolkning en sjukvårdsorganisation, som motsvarade utvecklingens
krav. Att landstinget icke utan särskilt stöd från statens sida
kunde bemästra dessa svårigheter syntes styrelsen uppenbart.

I kommitténs betänkande den 18 december 1954 angående bl. a. reviderad
generalplan för sinnessjukvården har redovisats en av kommittén
företagen undersökning av det framtida behovet av vårdplatser inom detta
sjukvårdsområde. Med utgångspunkt från det statistiska material, som
legat till grund för därvid gjorda beräkningar, har man kommit fram till att
det år 1970 inom Gotlands län kommer att erfordras 207 platser för de
egentligt sinnessjuka. Enligt kommitténs plan för de befintliga sinnessjukhusens
modernisering har det totala platsantalet vid S:t Olofs sjukhus
med anledning härav föreslagits bli oförändrat, 216 platser, dock med
ett tillskott av 10 reservplatser. I avgivet yttrande över betänkandet har
landstingets förvaltningsutskott framhållit, att det med hänsyn till väntade
utgiftsökningar på andra vårdområden och risken för en minskning
av skatteunderlaget med nuvarande befolkningstendens icke är möjligt för
landstinget att deltaga i ordnandet av sinnessjukvården genom att inrätta
en psykiatrisk lasarettsavdelning i Visby eller att anordna vårdhem för
lättskötta sinnessjuka. Behovet av dessa vårdformer får därför tillgodoses
genom erforderlig utbyggnad av sjukhuset genom statens försorg. Till
följd härav torde det i planen föreslagna platsantalet för detta sjukhus få
ökas väsentligt. Direktionen för sjukhuset har i yttrande över betänkandet
erinrat om, att sjukhuset redan nu måste betjäna de anförda vårdformerna
och att länsnykterhetsnämnden anmält önskemål om ett 20-tal vårdplatser
vid sjukhuset för vård av alkoholskadade, varför en betydande utökning
av vårdplatsantalet måste komma till stånd. Medicinalstyrelsen har i sitt
yttrande över betänkandet anslutit sig till uppfattningen, att en viss utökning
av antalet vårdplatser bör ske, och framhållit, att det vidare bör
utredas, huruvida landstinget, utöver vad gällande statsbidragsbestämmelser
medgiver, kan stödjas i syfte att redan nu ge bättre möjligheter
att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka och psykiatrisk lasarettsavdelning.

Som motivering för en utbyggnad av S:t Olofs sjukhus har från landstingets
sida huvudsakligen åberopats sådana skäl, som hänlores till landstingets
begränsade ekonomiska möjligheter. Kommittén anser sig emellertid
icke kunna enbart på dessa grunder tillstyrka, att på statens bekostnad
uppföres anläggningar för vård av sådant klientel, för vilket landstinget
självt har alt svara. Emellertid synes kommittén andra skäl tala för ett
tillmötesgående av landstingets önskemål. Länet har ett ringa invånareantal,
som dessutom minskat under senare år, från 58 129 den 1 januari
1954 till 57 526 den 1 januari 1955. Vid senaste årsskifte bar en ytterligare

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

minskning av folkmängden redovisats med över 500 personer. Med hänsyn
till det sålunda mycket begränsade befolkningsunderlaget inom upptagningsområdet
är det erforderliga antalet vårdplatser för det klientel varom
är fråga så ringa, att det icke kan anses ekonomiskt försvarligt att för
ändamålet uppföra och driva särskilda anläggningar. Det torde icke heller
vara möjligt att inom dylika små vårdenheter åstadkomma en efter rationella
riktlinjer anordnad vård. Enligt kommitténs mening är nu åberopade
synpunkter av avgörande betydelse. Praktiska skäl talar sålunda för, att
det behövliga antalet vårdplatser inrättas inom en redan befintlig sjukvårdsanstalt.
Lämpligast bör detta ske genom en utbyggnad av S:t Ölofs
sjukhus.

Vid bedömningen av de föreliggande vårdbehoven inom länet har kommittén
funnit mest angeläget, att större möjligheter skapas för vård av
akut sjuka och lättskötta vårdfall, i stort sett motsvarande klientelet vid
en psykiatrisk lasarettsavdelning. En härför lämpad vårdavdelning, där
platser skulle kunna beredas även för alkoholskadade, bör således utformas
såsom en psykiatrisk klinik vid sjukhuset. I anslutning till vårdavdelningarna
bör anordnas en särskild behandlingsavdelning, vilken samtidigt
kan utnyttjas som medicinskt centrum vid sjukhuset.

Kommittén föreslår alltså, att den begärda utbyggnaden av sjukhuset
tills vidare begränsas till uppförande för angivna ändamål av en paviljong
i två våningar, vardera inrymmande en vårdavdelning om 24 platser. I en
vinkelbyggnad till paviljongens huvuddel beräknas ovannämnda behandlingsavdelning
bli inrättad. I byggnadens souterrängvåning förlägges erforderliga
lokaler för arbetsterapi. Paviljongen tänkes förlagd inom sjukhusområdets
östra del.

Beträffande frågan, om och i vad mån landstinget bör lämna bidrag till
kostnaderna för den förordade vårdavdelningen vid sjukhuset, förutsätter
kommittén, att denna prövas av Kungl. Maj :t i annat sammanhang.

Kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden har beräknats till sammanlagt
1 475 000 kronor, varav 1 350 000 kronor för själva byggnaden
och 125 000 kronor för yttre ledningar, planeringsarbeten m. m. Kommittén
hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas 700 000 kronor för
byggnadsarbetenas påbörjande.

Yttranden

Statskontoret erinrar om, att kommitténs förslag om inrättande vid S:t
Olofs sjukhus av en vårdavdelning om 48 platser för vissa kategorier
psykiskt sjuka avser att bereda ökade möjligheter för omhändertagande
huvudsakligen av sådant klientel, för vilket den kommunala sjukvårdshuvudmannen
har att svara. Ämbetsverket delar kommitténs mening, att det
ej kan anses ekonomiskt försvarligt att uppföra och driva särskilda anläggningar
för ett förhållandevis ringa antal vårdplatser. Med hänsyn till de
av ekonomiska skäl betingade svårigheterna för landstinget att påtaga sig
större kostnader för deltagande i sinnessjukvårdens ordnande å Gotland
och angelägenheten av att ökade vårdmöjligheter för mentalsjukvården
tillskapas motsätter sig icke statskontoret kommitténs förslag, att för det
avsedda klientelet erforderligt antal vårdplatser anordnas genom en ut -

71

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

byggnad av S:t Olofs sjukhus. Olika utredningar pågår emellertid eller ar
förutskickade avseende skilda frågor berörande mentalsjukvården såsom
samordningen av all sådan sjukvård inom sjukvårdsområdena liksom av
denna vård och kroppssjukvården, om enhetligt huvudmannaskap för mentalsjukvården
och dylikt. Det är därför angeläget att i möjligaste män undvika
sådana åtgärder, som kan vara ägnade att föregripa utredningsarbetet
och påverka ställningstagandet till de uppkommande spörsmålen. Den föreslagna
utbyggnaden av S*.t Olofs sjukhus synes emellertid såsom betingad
av föreliggande särskilda omständigheter ej behöva få generellt piejudicerande
betydelse. En förutsättning för inrättandet av den förordade vårdavdelningen
vid sjukhuset bör dock vara, att landstinget påtager sig skälig
andel av anläggnings- och driftkostnaderna.

Länsstyrelsen i Gotlands län vitsordar det starka behovet av en utbygg
nåd av S:t Olofs sjukhus i enlighet med kommitténs förslag.

Länsstyrelsen har bifogat yttrande från förste provinsialläkaren i länet,
vilken bl. a. utifrån sina erfarenheter som neurolog framhåller svårigheterna
att f. n. bereda neuros- och psykosklientel tillfredsställande vård.

Behovet av en fastare organiserad öppen vård för alkoholister blir alltmera
trängande men en sådan vård kan icke organiseras utan stöd av tillfredsställande
möjligheter för inläggning å sjukhus av den del av klientelet,
som är i behov därav.

Behovet av platser för akut sjuka och s. k. lättskötta vårdfall är särskilt
trängande. Då S:t Olofs sjukhus under lång tid ständigt haft cirka 300 intagna,
torde man ej kunna räkna med, att den föreslagna utbyggnaden kommer
att i fortsättningen göra överbeläggning onödig, särskilt som utbyggnaden
delvis är avsedd att möjliggöra vård av för sjukhuset delvis nja
kategorier sjuka.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker kommitténs förslag
till utbyggnad av den psykiatriska sjukvården på Gotland. Även om
kommittén ansett sig icke kunna lägga enbart landstingets ekonomiska
svårigheter som grund för sitt förslag om skapande av ökade möjlighetei
för vård av akut sjuka och lättskötta fall, är likväl landstingets begränsade
resurser en realitet, som från landstingets sida mast anmälas som huvudorsak
till, att den psykiatriska sjukvården icke kunnat få någon medverkan
av landstinget. Med den beläggning, som förekommer vid S:t Olofs sjukhus
och vilken icke torde komma att nämnvärt förändras enligt vad direktionen
för sjukhuset framhållit, synes det angeläget, att den av kommittén antydda
vlterligare utbyggnaden icke förskjutes allt för långt i framtiden. Den nu
föreslagna paviljongen får dock anses vara ett synnerligen värdefullt och
välkommet tillskott för sjukhuset. Vad angår frågan, om och i vad mån
landstinget bör lämna bidrag till kostnaderna för den nya vårdavdelningen
vid sjukhuset, får denna fråga prövas i annat sammanhang. Såvitt förvaltningsutskottet
kan finna, torde f. n. några formella hinder icke möta mot,
att staten ensam svarar för en sådan avdelning.

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Gullberna sjukhus i Karlskrona
Uppförande av ekonomibyggnader och vårdpaviljonger m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1952 års riksdag
(prop. nr 123; riksd. skr. nr 245), att i Karlskrona skulle uppföras ett nytt
sinnessjukhus för en beräknad kostnad av högst 27 000 000 kronor, kostnaderna
för personalbostäder och arbetsterapibyggnad ej inräknade, samt
anvisade för budgetåret 1952/53 ett belopp av 1 500 000 kronor för påbörjande
av dels etapp I — uppförande av stommen till en paviljong, kostnadsberäknad
till 1 200 000 kronor — och dels yttre arbeten, vilka beräknats
till sammanlagt 3 760 000 kronor.

Genom beslut den 30 maj 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra nämnda sjukhus för en beräknad kostnad av
27 000 000 kronor samt ställde ett belopp av 1 500 000 kronor till styrelsens
disposition för arbetenas påbörjande.

1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237) anvisade sammanlagt
3 500 000 kronor för slutförande av etapp I och påbörjande av etapp II
'' uppförande av kök, matsalar, panncentral, administrationslokaler och
intagningsavdelning m. in., kostnadsberäknade till 6 475 000 kronor —
samt för fortsättande av yttre arbeten.

Vidare har 1954 års riksdag (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) anvisat
4 500 000 kronor för slutförande av etapp II, för påbörjande av etapp III
— uppförande av sex vårdpaviljonger för män, kostnadsberäknade till
8 200 000 kronor — samt för fortsättande av de yttre arbetena.

Efter förslag av Kungl. Maj:t har 1955 års riksdag (prop. nr 2; riksd.
skr. nr 69) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1954/55 anvisat

ytterligare 3 500 000 kronor för fortsättande av etapp III i snabbare takt än
ursprungligen avsetts.

Slutligen anvisade 1955 års riksdag (skr. nr 267) efter förslag av Kungl.
Maj :t i propositionen nr 123 sammanlagt 7 500 000 kronor för slutförande
av etapp III, påbörjande av etapp IV — uppförande av fem vårdpaviljonger
för kvinnor, kostnadsberäknade till 7 000 000 kronor -— samt för de yttre
arbetenas fortsättande.

Sålunda har hittills anvisats sammanlagt (1 500 000 + 3 500 000 +
+ 4 500 000 + 3 500 000 + 7 500 000) 20 500 000 kronor.

Enligt den uppgjorda tidsplanen för ifrågavarande byggnadsarbeten har
etapp III påbörjats i början av år 1955. Etapp IV beräknas kunna igångsättas
i början av innevarande år. För arbetenas fortsättande erfordras
för nästa budgetår 5 500 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp
måtte anvisas.

Uppförande av personalbostäder

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag
(prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) uppförande av ett personalbostadshus

73

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

vid sjukhuset ■—• inrymmande samtliga vid sjukhuset erforderliga bostäder
med undantag av lägenheter för läkare och intendent — för en beräknad
kostnad av högst 2 570 000 kronor, kostnader för yttre ledningar och
planeringsarbeten in. m. inberäknade, samt anvisade för budgetåret
1955/56 1 700 000 kronor för ändamålet.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta utföra nämnda byggnadsarbeten för en kostnad av högst
2 570 000 kronor samt ställde ett belopp av 1 700 000 kronor till styrelsens
disposition för arbetenas påbörjande.

Personalbostadshuset har börjat uppföras under hösten 1955 och beräknas
bli helt färdigställt under nästa budgetår. För budgetåret 1956/57
erfordras således återstoden av den beräknade kostnaden eller (2 570 000
— 1 700 000) 870 000 kronor.

Uppförande av bostäder för läkare och intendent

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1954 års riksdag
(prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) uppförande av en bostad för överläkare
vid sjukhuset. Vidare har 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr
267) beslutat uppförande av bostadshus för den vård- och ekonomipersonal,
som anses böra vara bosatt inom sjukhusets område.

I sin framställning om anvisande av medel för uppförande av ovannämnda
överläkarbostad m. in. förklarade kommittén, att den icke var
beredd att framlägga slutligt förslag rörande bostadsprogrammet vid sjukhuset
utan begränsade sina äskanden till att omfatta överläkarbostaden
jämte bostad för sjukhusintendenten, då dessa befattningshavare ansågs
böra knytas till sjukhuset under senare delen av dess utbyggnadsperiod.
Förslaget i vad det avsåg intendentbostaden bifölls emellertid icke av
Kungl. Maj :t.

I samband med äskande av anslag för uppförande av vård- och ekonomipersonalens
bostadshus redovisade kommittén det antal bostäder, som enligt
av kommittén verkställd utredning borde uppföras vid sjukhuset.
Bland dessa upptog kommittén bl. a. två lägenheter för överläkare, en
lägenhet för intendent samt fyra lägenheter för läkare. Kommittén föreslår,
att beslut nu fattas om uppförande av de sålunda återstående bostäderna
vid sjukhuset.

Enligt vad kommittén tidigare framhållit bör föreslagna bostäder omfatta
en lägenhet om 6 rum och kök för överläkare, en lägenhet om 5 rum
och kök för intendent samt fyra lägenheter om 4 rum och kök för läkare.
Att kommittén sålunda ånyo framlägger förslag om uppförande av intendentbostad
vid sjukhuset är grundat på den av kommittén erfarenhetsmässigt
vunna övertygelsen, att det för ernående av en fullvärdig tillsyn
av sjukhuset och en effektiv ledning av dess drift är oundgängligen nödvändigt,
att intendenten är bosatt inom sjukhusområdet, vilken uppfatt -

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 10G år 1956

ning även delas av medicinalstyrelsen. Svsslomän vid lasarett innehar i
regel tjänstebostäder i anslutning till sjukhusen.

Av de sålunda föreslagna bostäderna beräknas överläkarbostaden inrymmas
i enfamiljshus, medan de fyra läkarbostäderna och intendentbostaden
förlägges till ett radhus. Bostäderna är till storlek och utrustning
planerade i enlighet med de normer som numera tillämpas för bostäder
vid de statliga sinnessjukhusen.

Kostnaderna för överläkarbostaden har beräknats till 110 000 kronor,
varav för yttre ledningar och arbeten 8 000 kronor. Motsvarande kostnad
för läkar- och intendentbostäderna uppgår till 480 000 kronor resp. 20 000
kronor. Sammanlagt erfordras sålunda (480 000 + 110 000) 590 000 kronor.
Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa
budgetår.

Uppförande av byggnad för arbetsterapi och sysselsättning

I sin skrivelse den 23 februari 1952 rörande bl. a. förslag till uppförande
av Gullberna sjukhus anförde kommittén beträffande behovet av lokaler
för arbets- och sysselsättningsterapi m. m. vid sjukhuset följande.

Storleken av för patienterna erforderliga arbets- och verkstadslokaler
har i det ursprungliga programmet icke närmare angivits i avvaktan på
resultatet av då pågående undersökningar av statens sjukhusutredning
rörande planläggningen av arbetsterapien inom sinnessjukvården. Sådana
undersökningar ha bedrivits även av kommittén. Någon definitiv ståndpunkt
till denna fråga har kommittén dock ännu icke fattat. På frågan inverkande
omständigheter är bl. a. det antal patienter, som kan beräknas
komma att sysselsättas inom arbetsterapin, samt tillgången på utbildad
personal för ledning av densamma. Med hänsyn till det anförda anser
sig kommittén f. n. icke kunna framlägga slutgiltigt förslag i frågan. De
på ritningarna angivna arbetsterapilokalerna jämte till dem anslutna, för
patienternas trevnad avsedda anordningar utvisar endast, hur kommittén
tänkt sig läget och den principiella utformningen av dessa lokaler.

Kommittén framhåller, att sysselsättnings- och arbetsterapien alltmer
vinner terräng inom sinnessjukvården, varför man vid planläggningen av
erforderliga lokaler för sådan terapi bör tillse, att dessa göres tillräckligt
rymliga. Denna strävan synes motiverad även med tanke på, att nya
verksamhetsgrenar framdeles kan behöva upptagas såsom arbetsterapi
med därav följande ökade krav på differentiering av de sysselsatta patienterna.
Av kommittén gjorda undersökningar har visat, att vid ett
sjukhus med det antal vårdplatser, till vilket Gullberna sjukhus utbygges —
omkring 800 platser — mellan 200 och 250 patienter f. n. beräknas kunna
deltaga i den egentliga arbetsterapien. En intensifierad aktiv terapi för det
kroniska klientelet torde emellertid komma att väsentligt öka detta antal.

Kommittén anför vidare.

Golvytan av de för terapiverksamhet erforderliga arbetslokalerna har
uppskattats till omkring 1 300 in2. Terapien förutsättes därvid omfatta

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 ur 1956

följande sysselsättningsområden, nämligen snickeri och metallslöjd, måleri,
tapetseri, vävnad och sömnad, skrädderi, skomakeri, korgmakeri och
bokbinderi. De olika arbetsterapilokalerna beräknas i erforderlig omfattning
utnyttjas även för arbeten, som sammanhänger med sjukhusets drift.
Utöver lokaler för nu angivna arbeten tillkommer kommunikationsutrymmen,
kapprum och toaletter. I anslutning till dessa utrymmen bör man
anordna bl. a. frisérsalong och kaffeservering, utställnings- och butikslokal
för försäljning av patienternas egna alster samt en affärslokal för
tobaksvaror, choklad, blommor och andra liknande förnödenheter åt såväl
sjukhusets patienter och personal som besökande vid sjukhuset. Den planerade
nybyggnaden, som anslutes till sjukhusets kulvertsystem, föreslås

1 enlighet med tidigare planläggning förlagd invid den centrala torgbildning,
som i övrigt begränsas av sjukhusets byggnader för administration
och medicinskt centrum, samlingssalar och matsal in. in.

Kostnaderna för byggnadsarbetena har beräknats till sammanlagt

2 220 000 kronor. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte
anvisas 1 000 000 kronor för arbetenas påbörjande.

S:t Lars’ sjukhus i Lund

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 42 samt anordnande av
arbetsterapilokaler m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag
(prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) ombyggnad av vårdpaviljong nr 42 samt
anordnande av arbetsterapilokaler in. in. vid sjukhuset för en beräknad
kostnad av sammanlagt högst 2 260 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1953 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att låta utföra ifrågavarande arbeten samt ställde för budgetåret
1955/56 ett belopp av 510 000 kronor till styrelsens disposition för arbetenas
påbörjande.

Arbetet med anordnande av arbetsterapilokaler har påbörjats under
hösten 1955 och ombyggnaden av vårdpaviljong nr 42 beräknas kunna
igångsättas under hösten 1956.

Kommittén hemställer, att 1 200 000 kronor måtte anvisas för nästa
budgetår för arbetenas fortsättande.

Uppförande av bostadshus för förste läkare

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för uppförande av det i propositionen nr 124/1953 såsom
beredskapsarbete föreslagna bostadshuset för förste läkare vid sjukhuset
måtte för nästa budgetår anvisas 140 000 kronor.

Modernisering av personalbostäder

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för genomförande av den i propositionen nr 124/1953 så -

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

som beredskapsarbete föreslagna moderniseringen av de för gift personal
avsedda bostadshusen 61—67 vid sjukhuset måtte för nästa budgetår anvisas
300 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 45

Som en första etapp i renoveringen av de befintliga paviljongerna vid
sjukhuset har 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) beslutat
ombyggnad av vårdpaviljong nr 42. För fullföljande av dessa arbeten har
kommittén äskat medel i det föregående. Enligt kommitténs mening bör
den inom sjukhusets västra del sålunda påbörjade renoveringen fortsätta
och en upprustning av paviljong nr 45 därvid närmast komma till stånd.
Denna byggnad är utformad och disponerad på samma sätt som paviljong
nr 42 och företer samma brister som denna. Byggnaden bör därför bli
föremål för samma ombyggnadsåtgärder som beslutats för paviljong nr
42, innebärande i huvudsak en omdisposition av samtliga avdelningar och
Påbyggnad av vindsvåningen, installation av hiss i byggnaden samt inredande
av förråd och skyddsrum m. m. i källarvåningen. Härigenom
skulle paviljongen i likhet med paviljong nr 42 komma att inrymma en
vårdavdelning med 27 platser i varje våningsplan eller tillhopa fyra avdelningar
med sammanlagt (4 x 27) 108 platser.

Kostnaderna för ombyggnaden har beräknats till sammanlagt 1 800 000
kronor, varav 45 000 kronor för yttre arbeten. Kommittén hemställer, att
300 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår för arbetenas påbörjande.

Vipeholms sjukhus i Lund
Uppförande av personalbostäder

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för uppförande av de i propositionen nr 123/1955 såsom
beredskapsarbete föreslagna personalbostäderna måtte för nästa budgetår
anvisas 260 000 kronor.

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg
Uppförande av bostadshus för ogift personal

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för uppförande av det i propositionen nr 123/1955 såsom
beredskapsarbete föreslagna bostadshuset för ogift personal måtte för
nästa budgetår anvisas 405 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

77

Ombyggnad av paviljong nr 5

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för ombyggnad av den i propositionen nr 123/1955 såsom
beredskapsarbete föreslagna paviljong nr 5 måtte för nästa budgetår anvisas
720 000 kronor.

Anslutning av vissa personalbostadshus till panncentralen

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för utförande av den i propositionen nr 123/1955 såsom beredskapsarbete
föreslagna anslutningen av vissa personalbostadshus till
sjukhusets panncentral måtte för nästa budgetår anvisas 390 000 kronor.

Ombyggnad av administrationsbyggnaden

Vid bifall till det av kommittén i det föregående framlagda förslaget om
uppförande vid sjukhuset av ett bostadshus för ogift personal skapas möjligheter
att frigöra vissa bostäder i bl. a. administrationsbyggnaden. Denna
byggnad, som uppfördes år 1927, har icke varit föremål för någon mera
genomgripande upprustning och modernisering. Beträffande byggnadens tillstånd
har statens sinnessjultvårdsberedning i sitt betänkande anfört i huvudsak
följande.

Administrationsbyggnaden vid sjukhuset är uppförd i tre våningar jämte
inredd souterrängvåning och sammanbyggd med paviljongerna 1 och 2. I
anslutning till administrationsbyggnaden är även sjukhusets fest- och samlingssal
förlagd. I souterrängvåningen inrymmes operations- och sterilrum,
apotek med förråd, bibliotek samt samlings- och sällskapslokaler. I bottenvåningen
finns fyra läkarexpeditioner, direktionsrum, expeditioner för föreståndarinnor,
postrum och portvaktsrum samt sjukhusets kontor. Våningen
1 trappa inrymmer förutom ett antal bostadsrum två laboratorierum samt
matsalar för läkare och kontorspersonal jämte serveringskök. Våningen 2
trappor disponeras helt för personalrum. De i souterrängvåningen belägna
operations- och apotekslokalerna är mörka, fuktiga och otillfredsställande.
Antalet läkarexpeditioner är otillräckligt och erforderliga rum för kanslioch
skrivbiträden saknas. Såsom framgår av ovan lämnade beskrivning över
lokalbeståndet inom byggnaden saknas i stor utsträckning de behandlingsoch
undersökningslokaler, som numera anses böra finnas vid ett modernt
utrustat sinnessjukhus. Det synes angeläget, att sjukhuset även i detta
avseende bringas i ett tillfredsställande skick; behovet av erforderliga lokaler
kan lämpligen täckas genom att taga de i våningen 1 trappa belägna
matsalarna och personalrummen i anspråk för ändamålet. Därvid bör
byggnaden förses med hiss, som ansluter till den i källarvåningen befintliga
kulvertförbindelsen. Ytterligare lokaler kan om så erfordras erhållas genom
att slopa personalrum i våningen 2 trappor.

I syfte att förbättra vårdmöjligheterna vid sjukhuset har kommittén
funnit angeläget, att sjukhusets medicinska centrum upprustas att motsvara
nutida krav. Sålunda är det viktigt, alt erforderliga undersöknings- och

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

behandlingslokaler tillskapas. Ävenså bör behovet av ökat utrymme för
läkarexpeditioner tillgodoses. Kommittén har därför låtit upprätta förslag
till ombyggnad, vilket i huvudsak innebär, att till souterrängvåningen förlägges
röntgenavdelning, utrymmen för elektroencephalografi och elektrokardiografi,
operationsrum samt lokaler för personalläkare och tandklinik.
Vidare föreslås anordnandet av en mindre hörsal för undervisningsändamål.
I byggnadens bottenvåning inrymmes läkarexpeditioner för två av
sjukhusets överläkaravdelningar samt postkontor och telefonväxel. I våningen
1 trappa anordnas expedition för den tredje överläkaravdelningen,
sjukhuskontor, laboratorier och apotek. I våningen 2 trappor inrymmes
expeditioner för hjälpverksamhet medan våningen i övrigt tages i anspråk
för jourrum och bostadsrum för vikarierande läkare. För att underlätta
transport mellan våningarna föreslås, att hiss installeras i byggnadens
trapphus.

Kostnaderna för nu föreslagna ombyggnadsarbeten har beräknats till
875 000 kronor. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas
300 000 kronor.

Ombyggnad av vattenverket

Kommittén föreslår ombyggnad av filteranläggningen till sjukhusets vattenverk.
Till stöd för detta förslag anför kommittén.

Sjukhusets vattenbehov tillgodoses f. n. dels från ett inom sjukhusområdet
beläget eget grundvattenverk, bestående av två stycken grundvattenbrunnar
med pumpverk jämte luftnings- och filteranläggning och dels
genom en ledning från Hälsingborgs stads vattenledningsnät. Av grundvattenbrunnarna
har den först anlagda ej varit inkopplad under de senaste
två åren, då den börjat sina. Vattnet i denna brunn har därjämte undergått
sådan förändring, att det ej är lämpligt som råvatten till filteranläggningen.
Den senast anlagda grundvattenbrunnen lämnar så rikligt med vatten,
att 600 m3 per dygn har kunnat uttagas ur brunnen. Företagna analyser
av detta vatten har visat, att den befintliga filteranläggningen kan
fullt tillfredsställande reducera vattnets järnhalt. Filtret har emellertid
visat sig icke vara tillfyllest för att befria vattnet från manganföroreningar.
Mangan har därför avlagrats i befintliga renvattenbehållare, hydroforsystem
och ledningar. Vid förändringar i vattnets strömningshastighet lösgöres
dessa avlagringar i större eller mindre kvantiteter, varvid ett starkt
mörkfärgat vatten tidvis erhålles vid olika förbrukningsställen. Nu påtalade
brister i vattnets filtrering har visat sig vara till stor olägenhet för
tvätt och varmvattenberedning. Olika förslag till förbättring av filteranläggningen
har diskuterats och man har därvid kommit till, att den nuvarande
luftningsmetoden icke längre bör användas. I stället bör vattnet filtreras
genom fällning med kalk före snabbfiltreringen. Med denna metod ernås
förutom effektiv avjärning och avmanganisering jämväl en avsevärd minskning
av vattnets hårdhetsgrad från cirka 20° till cirka 10°.

Den nu föreslagna metoden för vattnets avjärning och avmanganisering
kommer att något öka kostnaderna för framställning av vattenledningsvatten
från sjukhusets eget vattenverk, enär kalk måste inköpas och lagras.

79

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

Å andra sidan medför den nya metoden vissa besparingar. På grund av det
renade vattnets mindre hårdhetsgrad kommer sålunda saltåtgången att
minska vid avhärdningen av det vatten, som användes till varmvattenberedning
och i kök.

Verkställd utredning har visat, att samtliga kostnader för framställning
av vattenledningsvatten från det egna verket kan beräknas till 5 öre per
in3. Det vatten, som levereras från Hälsingborgs vattenverk betingar f. n.
ett pris av 30 öre per m3. Kostnaden för ombyggnad av filteranläggningen
har beräknats till 30 000 kronor. I jämförelse med ett tillgodoseende av
sjukhusets hela vattenbehov från stadens vattenverk -—- vilket torde vara
den enda alternativa lösningen av sjukhusets vattenfråga — kan ombyggnadskostnaden
väntas bli inbesparad på mindre än ett år.

Kommittén hemställer, att för ifrågavarande ändamål ett belopp av
30 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår.

S:t Jörgens sjukhus i Göteborg
Uppförande av vårdpaviljong nr 1

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1955 års riksdag (prop. nr
123; riksd. skr. nr 267), att vid sjukhuset skulle uppföras en vårdpaviljong
för en beräknad kostnad av högst 2 815 000 kronor samt anvisade för
budgetåret 1955/56 ett belopp av 900 000 kronor för ändamålet.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra paviljongen samt ställde för budgetåret 1955/56 ett
belopp av 900 000 kronor till styrelsens disposition för arbetenas påbörjande.

Arbetena beräknas kunna påbörjas under år 1956. Kommittén hemställer,
att för nästa budgetår måtte anvisas 1 000 000 kronor för arbetenas
fortsättande.

Uppförande av personalbostäder

Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén,
att för uppförande av de i propositionen nr 127/1954 såsom beredskapsarbete
föreslagna personalbostäderna vid sjukhuset måtte för nästa budgetår
anvisas 555 000 kronor.

Uppförande av vård paviljongerna n:ris 2 och 3

Såsom en första etapp i upprustningen av sjukhusets vårdpaviljonger
har 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) beslutat uppförande
av paviljong nr 1. Kommittén föreslår, att ytterligare två nya paviljonger
uppföres vid sjukhuset samt anför härom följande.

Inledningsvis bar kommittén anfört, alt ett intensifierat utbyggande av
sjukhuset kommer att medverka till en i hög grad behövlig avlastning av

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Restads sjukhus. Härigenom skapas även möjligheter att snabbare genomföra
en modernisering av sistnämnda sjukhus, vilket med hänsyn till där
rådande förhållanden måste anses synnerligen angeläget. Tillkomsten av
nu föreslagna paviljonger skulle vidare skapa förutsättningar för att organisera
den av kommittén förordade undervisnings- och forskningsavdelningen
vid sjukhuset.

Vid utformningen av de föreslagna paviljongerna har sålunda förutsatts,
att till en undervisnings- och forskningsavdelning bör knytas såväl manliga
som kvinnliga patienter. Därjämte har kraven på goda möjligheter till
differentiering ansetts böra upprätthållas inom ramen för det något mindre
antal vårdplatser, som bör förekomma vid en dylik avdelning. Envar av
paviljongerna beräknas komma att inrymma en avdelning med 24 vårdplatser
för oroliga patienter, förlagd i våningen 1 trappa, och en avdelning
med 44 platser i bottenvåningen. I souterräng- och källarvåningen förlägges
lokaler för arbetsterapi förutom sedvanliga förrådsutrymmen och
skyddsrum. Paviljongerna, varav den ena är avsedd för manliga och den
andra för kvinnliga patienter, kommer att inredas och utrustas i enlighet
med numera gällande standard. Såsom ett led i avdelningens slutliga utformning,
avseende anslutning av såväl nu ifrågavarande paviljonger som
paviljong 1 till sjukhusets blivande medicinska centrum, föreslås anordnande
av kulvert mellan paviljongerna. Enligt den uppgjorda planen för
placering av nytillkommande byggnader vid sjukhuset tänkes medicinskt
centrum förlagt mellan paviljong nr 1 och nu föreslagna paviljonger.

Kostnaderna för paviljongerna har beräknats till sammanlagt 3 500 000
kronor, varav 3 000 000 kronor för nybyggnad av paviljongerna och 500 000
kronor för yttre arbeten. Kommittén hemställer, att för nästa budgetår
måtte anvisas 1 000 000 kronor för byggnadsarbetenas påbörjande.

Uppförande av bostadshus för överläkare och intendent

För att bereda plats för de ovan föreslagna nya paviljongerna n:ris 2
och 3 vid sjukhuset måste en å sjukhusområdet befintlig bostadsbyggnad
av trä slopas. Denna byggnad, som f. n. inrymmer bostäder för intendent
och en förste läkare, är av dålig beskaffenhet och har en sådan planläggning,
att i densamma icke kan iordningställas ändamålsenliga bostäder.
En ersältningsbyggnad för ifrågavarande bostadslägenheter skulle därför
ha blivit aktuell inom en snar framtid. På grund härav bör lägenheterna
nu ersättas med två nya bostadshus, vilka bör utföras som bostäder för
överläkare och intendent. Förslaget till uppförande av bostad för överläkare
sammanhänger med att den nuvarande överläkarbostaden, tillika
sjukhuschefens kontor, icke uppfyller de krav, som bör ställas på en bostad
för denne befattningshavare. Den nya överläkarbostaden skulle sålunda
framdeles komma att utnyttjas som bostad för sjukhuschefen eller den ytterligare
överläkare, som på grund av sjukhusets utbyggnad kan komma
att anställas.

Byggnaderna, som tänkes förlagda väster om sjukhusets nya bostadsområde
i närheten av den blivande huvudinfarten till sjukhuset, föreslås

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1956

utförda såsom enplansvillor med eu mindre del av källarvåningen utgrävd
för förråd in. m. I enlighet med numera tillämpade normer beträffande
ifrågavarande typ av bostäder kommer överläkarbostaden att få en lägenhetsyta
om cirka 160 in2 och omfatta 6 rum och kök. Intendentbostaden
får en lägenhetsyta av 140 in2 och kommer att inrymma 5 rum och kök.
I anslutning till byggnaderna anordnas friliggande garage. I övrigt utrustas
och inredas byggnaderna enligt gängse standard.

Kostnaderna för nu föreslagna bostäder har beräknats till sammanlagt
325 000 kronor, varav 285 000 kronor för själva byggnaderna samt 40 000
kronor för yttre ledningar och planeringsarbeten. Kommittén hemställer,
att hela det erforderliga beloppet, 325 000 kronor, måtte anvisas för nästa
budgetår.

Uppförande av vattentorn m. m.

Kommittén framhåller, att vid genomförandet av utbyggnaden av sjukhuset
är det nödvändigt, att bl.a. sjukhusets vattenförsörjning tryggas.
Kommittén anför härom följande.

Sjukhusets vattenbehov tillgodoses med grundvatten från eget vattenverk.
Vattnet uttages ur en grundvattenbrunn och uppfordras med centrifugalpumpar
till en högreservoar, rymmande 150 m3 och anlagd för utjämning
av vattenförbrukningens variationer och för att tjäna som eldsläckningsreserv.
Vattentrycket är otillräckligt för att förse de vid sjukhuset
nyuppförda bostadshusen med vatten. För tillgodoseende av vattenförsörjningen
har därför en tryckstegringsanläggning utförts. Denna är förlagd i
källaren till paviljong nr I.

Vattenverket befinner sig i dåligt skick. Pumpverken, som anskaffades år
1924, är förslitna och bör utbytas. Högreservoaren är otät och trots vidtagna
lagningar föreligger risk, att vattnet förorenas genom inträngande
dag- eller grundvatten. I ekonomibyggnaden och närliggande paviljonger
är vattentrycket i de övre våningarna otillfredsställande. Till de dåliga
tryckförhållandena bidrar rostavlagringar i de äldre huvudledningarna,
vilkas dimensioner därjämte är för klena. Högreservoarens rymd är dessutom
för liten för att samtidigt utjämna variationerna i sjukhusets vattenförbrukning
och hålla en tillräcklig eldsläckningsreserv. Kommittén har
låtit upprätta förslag till ny högreservoar. Reservoaren tänkes förlagd i ett
vattentorn med en vattenbehållare rymmande 250 m3. Hög- och lågvattenytorna
i den nya reservoaren kommer att ligga omkring 34,5 m v. p. högre
än i den nu befintliga reservoaren. Då vattentryckförhållandena vid sjukhuset
sålunda kommer att förbättras, kan efter tillkomsten av den nya
högreservoaren den förenämnda tryckstegringsanläggningen slopas. I samband
med anläggandet av vattentornet bör det befintliga vattenpumpverket
utbytas.

Den planerade utbyggnaden av sjukhuset gör det jämväl nödvändigt att
omlägga och komplettera vissa vatten- och avloppsledningar. Sålunda
är hl. a. en del huvudvattenledningar dels för klent dimensionerade och dels
i stor utsträckning igenslammade. Vidare är det nödvändigt alt företaga
rensning av vissa avloppsledningar, som blivit överväxta av trädrötter.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

82

Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Därjämte bör en del regnvattenbrunnar, som nu är inkopplade på spillvattensystemet,
frikopplas från detta och anslutas till sjukhusets särskilda
ledningssystem för dagvatten. Med hänsyn till markens lösa beskaffenhet
måste vid nedläggning av nya ledningar spont utföras vid grävning av
rörgravarna samt särskild utbottning anordnas för ledningarna.

Vid Harås, beläget inom sjukhusområdets östra del, finns två bostadshus.
Vattenbehovet i dessa hus tillgodoses från sjukhusets vattenledningsverk.
Avloppsvattnet avledes till ett öppet dike, sedan det passerat en rensbrunn.
Hälsovårdsmyndigheterna tillåter icke, att spolvatten från vattenklosetter
utsläppes i diket. Avloppsledningarna avleder därför f. n. endast avloppsvatten
från disk och bad samt regnvatten. Ett villkor för att inkoppla
vattenklosettanläggningar är sålunda, att anordningar vidtages för att överföra
allt spillvatten från bostadshusen till sjukhusets avloppssystem. Då
Harås är skilt från det övriga sjukhusområdet av en vattendelare, måste
avloppsvattnet pumpas över denna och därefter ledas med självfall till
närmast belägna avloppsledning. Förslag till härför erforderlig pumpanläggning
med tryckledning samt självfallsledning har därför upprättats.
Dessa anordningar kan användas för att betjäna jämväl en framtida nybebyggelse
inom ifrågakommande delar av sjukhusets område.

Nu föreslagna åtgärder har kostnadsberäknats till 590 000 kronor, varav
281 000 kronor för uppförande av vattentorn med tilloppsledningar och
pumpverk, 262 000 kronor för omläggning av vatten- och avloppsledningar
samt 47 000 kronor för ordnande av avlopp från bostadshusen vid Harås.
Kommittén hemställer, att angivna belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Utbyggnad av centralköket m. m.

Kommittén har i det föregående hemställt om medel för uppförande av
tre nya paviljonger vid sjukhuset. För att tillgodose den ökade belastning
på sjukhusets centralkök, som tillkomsten av dessa paviljonger medför,
är en ökning av kökets kapacitet erforderlig. Kommittén förelår därför en
utbyggnad av centralköket in. m., samt anför härom följande.

Köket är planerat för 410 dagportioner, vilket motsvarar det för sjukhuset
fastställda vårdplatsantalet. På grund av överbeläggning vårdas vid
sjukhuset f. n. omkring 550 patienter. Härtill kommer den personal, som
intager måltider vid sjukhuset, uppgående till 50—60 befattningshavare.
Köket har sålunda f. n. att framställa omkring 600 dagportioner. De nya
paviljongerna beräknas föranleda en ökning med minst 300 portioner.
På grund av angivna omständigheter måste en sådan utökning av köket ske
med avseende på såväl apparatutrustning som lokalyta, att det framtida
portionsbehovet täckes.

I anslutning till det nuvarande centralköket i ekonomibyggnaden är
sjukhusets tvättinrättning inrymd. Enligt verkställd utredning rörande
kökets utvidgning har det befunnits vara mest ändamålsenligt, att denna
sker genom att taga en del av de angränsande tvättlokalerna i anspråk.
I kommitténs betänkande angående samordning av den statliga tvättverksamheten
in. in. föreslås att sjukhusets tvätteri nedlägges. Sjukhusets
tvättbehov beräknas i stället kunna tillgodoses vid en föreslagen centraltvättanläggning
för västkustområdet, förlagd till Trollhättan. Med hänsyn

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1056

83

till bl. a. att det nya sjukhuset i Falköping samt de för Hallands och Älvsborgs
län föreslagna sjukhusen avses skola betjänas av detta centraltvätten
räknar kommittén med, att detta måste komma till utförande inom de
närmaste åren. Enligt kommitténs mening kommer tvättinrättningen vid
S:t Jörgens sjukhus följaktligen att bibehållas endast under en övergångsperiod.
Kommittén har därför undersökt, huruvida möjligheter föreligger
att under denna tid få sjukhusets tvätt utförd vid annan tvättinrättning.
Några tvättanläggningar med tillräcklig kapacitet härför finns emellertid
f. n. icke alt tillgå. Vid ett ianspråktagande av en del av sjukhusets tvättlokaler
för kökets utbyggnad måste därför provisoriska anordningar vidtagas
för att säkerställa sjukhusets tvätt. Dessa anordningar omfattar,
såvitt angår centralköket, inredande i en del av tvättlokalen av mjölkkylanläggning,
brödrum samt hall för matutlämning. Vidare bör inom denna
lokal beredas plats för en utökning av kökets kallskänk. Ungefär hälften
av lokalens golvyta behöver sålunda tagas i anspråk. Till köket bör anskaffas
bl. a. fyra nya ånggrytor, två kokskåp, ett stekskåp och ett stekbord, varjämte
den befintliga elspisen, som är förbrukad, bör ersättas. Vad angår
tvättinrättningen bör den minskning av dennas lokaler, som föranledes
av kökets utökning ersättas med en provisorisk tillbyggnad av ekonomibyggnaden.
Den vid tvätteriet befintliga maskinutrustningen bör delvis
ersättas i samband med överflyttningen i tillbyggnaden. För att tillgodose
sjukhusets ökade tvättbehov måste dessutom en viss komplettering av
utrustningen ske. En tvättmaskin, en strykbordsmangel, tre torktumlare, en
skulderpress och ett pressaggregat måste sålunda anskaffas. Dessa nvanskaffade
maskiner kan användas i den blivande centraltvättanläggningen
i Trollhättan.

Kostnaderna för nu föreslagna åtgärder har beräknats till sammanlagt
900 000 kronor.

Enligt vad kommittén erfarit har ett samgående mellan försvarets
fabriksstyrelse och Värmlands läns landsting planerats för uppförande av
den i kommitténs betänkande föreslagna centraltvättinrättningen i Karlstad,
avsedd för Örebro och Värmlands län. Planerna härå har enligt uppgift
framskridit så långt, att byggnadsföretaget kan påbörjas, så snart byggnadstillstånd
erhålles, och vara slutfört till årsskiftet 1957/58. Därest så
kan ske, skulle den nya tvättanstalten kunna omhändertaga tvätten från
S:t Jörgens sjukhus, till dess centraltvättanstalten i Trollhättan kommer
till stånd. De nyss föreslagna anordningarna för att under en begränsad
tid bibehålla tvättanläggningen vid sjukhuset erfordras i dylikt fall alltså
icke. Den för kökets utvidgning icke ianspråktagna delen av tvättlokalen
bör i stället iordningställas för att inrymma sjukhusets tvättförråd samt
lokaler för in- och utlämning av tvätt. Enligt verkställd utredning skulle
kostnaden härför samt kostnaderna för föreslagen utbyggnad av köket
uppgå till 450 000 kronor. Medelsbehovet enligt denna alternativa lösning
av sjukhusets tvätlfråga skulle alltså understiga medelsbehovet för i det
föregående föreslagna anordningar med (900 000—450 000) 450 000 kronor.
Möjligheterna att realisera byggnadsplanerna rörande centraltvätteriet i
Karlstad måste emellertid bedömas såsom ovissa med hänsyn till föreliggande
svårigheter alt erhålla byggnadstillstånd. Då dessutom något ställningstagande
till frågan om den statliga tvättverksamhetens organisation
ännu icke föreligger från statsmakternas sida, anser sig kommittén nödsakad
åt! äska medel för alt genom provisoriska arrangemang för tvättanläggningens
bibehållande säkerställa sjukhusets drift.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

På grund av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att för utbyggnad
av sjukhusets centralkök m. m. måtte för nästa budgetår anvisas tillhopa
900 000 kronor.

Restads sjukhus i Vänersborg
Uppförande av bostadshus för ogift personal

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén att för uppförande av det i propositionen nr 127/1954 såsom
beredskapsarbete föreslagna bostadshuset för ogift personal — inrymmande
2 dubbletter och 12 enkelrum — måtte för nästa budgetår anvisas 295 000
kronor.

Omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar samt anordnande

av reningsverk

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 september 1955 hemställde kommittén
om anvisande av 350 000 kronor å tilläggsstat II för budgetåret
1955/56 för viss omläggning av vatten- och avloppsledningar vid sjukhuset.
I skrivelsen anförde kommittén bl. a.

Restads sjukhus i Vänersborg uppfördes under åren 1900—1905. De i
samband därmed anlagda näten för yttre vatten- och avloppsledningar hade
sedan dess icke varit föremål för några mera omfattande förbättringsåtgärder.
Ledningsnäten befunne sig i så dåligt skick, att en omläggning av dem
snarast måste genomföras. Avloppsledningarna vore till större delen gemensamma
för dag- och spillvatten. Något reningsverk för avloppsvatten
funnes icke vid sjukhuset utan vatten utsläpptes orenat i Göta älv. Med
nutida krav ansåge kommittén det icke längre försvarligt att så skedde.
Vid en omläggning av vatten- och avloppsledningarna borde därför anordnas
ett reningsverk med biologisk rening för enbart spillvatten. Någon
särskild rening av dagvattnet vore icke erforderlig. För bortledande av detta
vatten beräknades de befintliga avloppsledningarna i betydande utsträckning
kunna utnyttjas. För spillvattnet borde däremot anläggas ett helt nytt
avloppsnät. Kommittén hade för avsikt att i sina petita rörande byggnadsåtgärder
vid de statliga sinnessjukhusen för nästa budgetår framlägga närmare
förslag rörande omfattningen av de avsedda arbetena, som beräknades
draga en sammanlagd kostnad av 1 875 000 kronor. Därvid skulle kommittén
jämväl underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag om ett samgående
med Vänersborgs stad beträffande reningsverket in. m.

Sedan den genom kommitténs försorg företagna utredningen numera
färdigställts, kan omfattningen av de erforderliga åtgärderna närmare överblickas.
Kommittén anför härutinnan följande.

De rörledningsarbeten, som ingår i förenämnda hemställan, omfattar
huvudsakligen angivna vatten- och avloppsledningar från bostadshusen Ya
—Yc, Z och Å, den nya upptagningspaviljongen, bostadshuset Gamla Restad
och de befintliga paviljongerna XI och XII. Kostnaderna härför har såsom
tidigare uppgivits beräknats till 350 000 kronor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

85

Utförandet av i övrigt erforderliga spillvattenledningar inom sjukhusområdet
har, under förutsättning att befintliga avloppsledningar kommer
att utnyttjas till separata regnvattenledningar, beräknats draga en kostnad
av 890 000 kronor.

Såsom kommittén i sin förenämnda skrivelse framhållit förutsätter kommittén
ett samgående med Vänersborgs stad beträffande det föreslagna reningsverket.
Stadens anslutning till reningsverket avser ett intill sjukhuset
befintligt bostadsområde, benämnt Mariedal. Då detta område är beläget
på betydande avstånd från stadens centrum, kan en anslutning av detsamma
till stadens centrala avloppssystem icke lämpligen ske. För stadens
del är det därför angeläget att kunna ansluta mariedal sområdet till det nu
föreslagna reningsverket. Staten och staden har därvid att efter vissa proportioner
fördela anläggningskostnaderna för verket och kostnaderna för
vissa andra gemensamma avloppsanläggningar.

Reningsverket anordnas för höggradig rening av spillvattnet och beräknas
få en kapacitet svarande mot 1 100 patienter samt 700 personer inom
det staden tillhöriga bostadsområdet. Hela anläggningskostnaden har beräknats
till 700 000 kronor. Vid en antagen maximal daglig vattenförbrukning
av 900 1 per patient, innefattande även förbrukningen för den inom
sjukhusets område boende personalen, samt 300 1 per person inom stadens
bostadsområde kommer sjukhusets andel i anläggningskostnaden att
uppgå till 83 procent eller 580 000 kronor. *

De anordningar, som förutom reningsverket blir gemensamma för staten
och staden, är en utmed sjukhusområdets västra gräns belägen, staden
tillhörig samlingsledning från bostadsområdet Mariedal och en föreslagen
tryckledning från samlingsledningen till reningsverket samt en för
tryckledningen erforderlig pumpanläggning. Kostnaderna härför har beräknats
till sammanlagt 140 000 kronor. För sjukhusets del kommer bostadshusen
inom sjukhusområdets västra del att anslutas till ledningarna
och pumpstationen. Med utgångspunkt från antalet inom dessa byggnader
boende personer och antalet invånare inom bostadsområdet Mariedal
har den på staten ankommande kostnaden för berörda del av anläggningen
beräknats til! 20 procent av totalkostnaden eller 28 000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för nu föreslagna arbeten skulle sålunda för
statens del komma att uppgå til! (350 000 + 890 000 + 580 000 + 28 000)
1 848 000 kronor. Skillnaden mellan den tidigare uppgivna och den nu framräknade
kostnaden (1 875 000— 1 848 000) 27 000 kronor förklaras av, att
stadens andel i kostnaderna tidigare beräknats för lågt.

För reglering av de på staten resp. Vänersborgs stad ankommande kostnaderna
för såväl anläggning som drift och underhåll av reningsverket och
övriga gemensamma anläggningar har kommittén efter förhandlingar med
staden slutit preliminärt avtal av följande lydelse:

»Mellan statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande såsom företrädare
för Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, och Vänersborgs stads drätselkammare
såsom företrädare för Vänersborgs stad. å andra sidan, är —
under förutsättning av Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges i Vänersborg
godkännande — träffat följande avtal angående uppförande och utnyttjande
av gemensamt reningsverk in. in. för avloppsvatten från Restads
sjukhus och det inom staden belägna bostadsområdet Mariedal.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

§ I Inom

området för Restads sjukhus anlägger Kronan ett reningsverk för
avloppsvatten från sjukhuset och från bostadsområdet Mariedal.

Reningsverket konstrueras för s. k. höggradig rening av avloppsvattnet.
Endast spillvatten och dräneringsvatten från husgrunder får tillföras verket.

§ 2.

Till anläggande av reningsverket bidrager staden med 17 procent av anläggningskostnaden.

§ 3.

I samband med reningsverkets uppförande anlägger Kronan inom sjukhusområdet
erforderlig pumpstation och tryckledning för att till verket
framföra avloppsvatten från bostadsområdet Mariedal och de sjukhuset
tillhöriga bostadshus, som äro anslutna till den staden tillhöriga samlingsledningen
utefter sjukhusets västra gräns. Samlingsledningen omlägges av
staden för att utnyttjas gemensamt för bostadsområdet Mariedal och sjukhusets
till ledningen anslutna bostadshus.

§ 4.

Till anläggande av pumpstationen och tryckledningen bidrager staden
med 80 procent av anläggningskostnaden.

Till omläggande av samlingsledningen bidrager Kronan med 20 procent
av kostnaderna för den del av ledningen, som utnyttjas för sjukhusets
bostadshus.

§ 5.

Driften och underhållet av reningsverket samt pumpstationen och tryckledningen
handhaves av Kronan. Såsom bidrag till drifts- och underhållskostnaderna
erlägger staden senast den 1 april varje år en avgift, beräknad
efter åtta (8) öre per kubikmeter spillvatten, som årligen tillföres verket
från bostadsområdet Mariedal.

Den årliga spillvattenmängden skall anses motsvara den enligt uppmätning
förbrukade vattenmängden inom bostadsområdet. Dock skall, så länge
vattenmätaranordningar saknas inom bostadsområdet, spillvattenmängden
beräknas efter en årlig förbrukning av 75 000 liter per invånare inom området.

§ 6.

Underhållet av stadens samlingsledning handhaves helt av staden.

Till underhållet av den del av ledningen, som utnyttjas även för sjukhusets
bostadshus, bidrager Kronan med 20 procent av uppkommande kostnader.

§ 7.

Den i § 5 såsom bidrag till underhåll och drift fastställda avgiften skall
vara indexreglerad enligt socialstyrelsens konsumentprisindex och har
beräknats enligt det för januari 1956 gällande indextalet. Mindre växlingar
i index än tio enheter skola icke föranleda ändring i avgiften.

§ 8.

Därest fråga uppkommer att på grund av förslitning eller annan orsak
vidtaga mera omfattande till- eller ombyggnad av reningsverk, pumpstation
eller ledningar, skall särskilt avtal träffas rörande fördelningen mellan
Kronan och staden av härav uppkommande kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

87

§ 9-

Därest samverkan mellan Kronan och staden skulle komma till stånd
om uppförande av personalbostäder för sjukhusets befattningshavare å
Kronan tillhörig mark utanför sjukhusets inhägnade område, skall fråga,
huruvida dessa bostäder enligt detta avtal skola ■ hänföras till sjukhusets
bostadsbestånd eller bostadsområdet Mariedal, bli beroende på särskild
överenskommelse mellan parterna.

§ 10.

Detta avtal gäller tillsvidare så länge behov föreligger för Kronan att
bibehålla de gemensamma avloppsanläggningarna.

Uppsägning av avtalet skall ske senast två år före den dag, fr. o. m. vilken
avtalet enligt uppsägningen skall upphöra.»

Jämlikt stadsfullmäktiges i Vänersborg protokoll den 29 december 1955
har staden för sin del godkänt avtalet.

Kommittén hemställer, att Kungl. Maj :t måtte godkänna avtalet samt
för nästa budgetår anvisa 500 000 kronor för arbetenas fortsättande.

Yttranden

Statskontoret förutsätter, att löner och pensioneringsutgifter för den personal,
som skall handha skötseln av anläggningarna, medräknats i underlaget
för bestämmandet av bidragen till drift- och underhållskostnader.
Statskontoret ifrågasätter, om icke i avtalet bör intagas föreskrift om periodiskt
återkommande översyn av nyssnämnda kostnader. Om så sker,
bör i avtalet även inryckas en klausul, som giver möjlighet till att under
löpande avtalstid vidtaga sådana bidragsändringar, vartill översynen kan
giva anledning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar.

Såväl fördelningen av anläggningskostnaderna mellan Kronan och staden
som den överenskomna avgiften, 8 öre/m3, för drift och underhåll av reningsanläggningen
jämte avloppspumpstation bedömes av styrelsen under
de i handlingarna angivna förutsättningarna vara skäliga. Möjligen kunde
ifrågasättas, om avtalet icke bort utformas så, att fördelningen av kostnaderna
närmare anpassas efter den omfattning i vilken staden och Kronan varje
år belastar reningsverket. Då emellertid differenserna mellan kostnadsfördelningen
efter föreliggande avtal och efter i antydd riktning modifierade
fördelningsregler icke bedömes bli av större betydelse, anser sig väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen kunna tillstyrka avtalet i oförändrat skick.

Uppförande av bostadshus för gift personal

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag (prop. nr 123) beslöt
1952 års riksdag (skr. nr 245), att vid sjukhuset skulle för en kostnad
av högst 1 360 000 kronor utföras dels nybyggnader för ogift personal och
dels modernisering samt ombyggnad av vissa familjebostäder. Genom särskilda
beslut av Kungl. Maj:t bar hela det anvisade beloppet sedermera
ställts till byggnadsstyrelsens förfogande.

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 december 1955 har byggnadsstyrelsen
efter samråd med medicinalstyrelsen beträffande ifrågavarande ny- och
ombyggnader föreslagit, att den däri ingående moderniseringen av bostadshusen
Y 1—Y 3 icke måtte komma till utförande, då dessa byggnader är
i sådant skick, att det icke anses försvarligt att där vidtaga en genomgripande
iståndsättning. Byggnaderna bör enligt styrelsen under en övergångstid
kunna nyttjas för bostäder åt vikarier. För att täcka behovet av
permanenta bostäder har styrelsen föreslagit, att ett nytt bostadshus uppföres.

Byggnaderna Y 1—Y 3 skulle vid fullföljandet av ombyggnadsprogrammet
ha inrymt 3 stycken trerumslägenheter, 6 stycken tvårumslägenheter
samt 3 stycken enrumslägenheter. Kommittén, som icke har något att
erinra mot byggnadsstyrelsens förslag, föreslår, att i enlighet med numera
tillämpade normer för bostäder vid sinnessjukhusen, nybyggnaden utföres
att inrymma 9 trerumslägenheter om cirka 70 m2, 3 tvårumslägenheter
om cirka 55 m2 och 3 enkelrum om cirka 20 m2.

Kostnaderna för den föreslagna bostadsbyggnaden har beräknats till
620 000 kronor. Härtill kommer kostnader dels för utökning av utvändiga
rörledningar vid nybyggnad i stället för vid ombyggnad med 15 000 kronor
och dels för yttre arbeten med 40 000 kronor. Sammanlagt erfordras alltså
675 000 kronor. I de av riksdagen anvisade medlen ingår kostnader för
Y-husens modernisering med 260 000 kronor. Utöver detta belopp fordras
för bostadshusets uppförande sålunda (675 000 — 260 000) 415 000 kronor.

Kommittén hemställer, att nu föreslagen ändring i det beslutade bostadsby§§nadsprogrammet
vid sjukhuset måtte godkännas samt att för nästa
budgetår måtte för angivna ändamål anvisas 415 000 kronor.

Uppförande av två vårdpaviljonger

Kommittén erinrar om alt den i skrivelse den 31 januari 1955 med förslag
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus för innevarande
budgetår föreslog, att paviljongerna 4 och 9 vid sjukhuset skulle rivas för
att ge plats åt två nybyggnader, avsedda för oroligt klientel. I samband
härmed framhöll kommittén, att det ur olika synpunkter visat sig olämpligt
att i de vid sjukhuset befintliga byggnaderna inrätta vårdavdelningar
för ifrågavarande klientel. I nämnda paviljonger kunde enligt kommitténs
mening på grund av byggnadernas ringa storlek och med hänsyn till deras
planlösning ej utan mycket stora kostnader anordnas ur driftsynpunkt
rationella vårdavdelningar. Förslaget medtogs emellertid icke i Kungl.
Maj:ts till riksdagen framlagda proposition (nr 123).

I samråd med sjukhusets ledning har kommittén ytterligare bearbetat
angivna nybyggnadsförslag. Det har därvid visat sig, alt uppförandet av
ifrågavarande vårdpaviljonger är den åtgärd, som i första hand bör vidtagas
för sjukhusets fortsatta upprustning och modernisering, sedan den

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

tidigare beslutade upptagningspaviljongen blivit färdigställd under innevarande
budgetår. Bl. a. är det. angeläget, att vid sjukhuset skapas större
möjligheter att evakuera patienterna från de paviljonger, som framdeles
måste ombyggas eller ersättas med nya.

Kommittén finner sig sålunda ånyo böra föreslå, att förslag nu framlägges
om att de befintliga paviljongerna 4 och 9 rives och att i deras ställe
uppföres två nya vårdpaviljonger, avsedda för oroliga patienter. I likhet
med kommitténs tidigare förslag avses nybyggnaderna komma att inrymma
vardera två avdelningar om 24 platser eller sammanlagt 96 platser samt
bli utformade och utrustade enligt numera tillämpade normer för vårdavdelningar
av ifrågavarande slag.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena beräknades i kommitténs tidigare
förslag på grundval av prisläget den 1 juli 1954 till sammanlagt 2 410 000
kronor, varav 2 350 000 kronor för byggnaderna jämte rivning av paviljongerna
4 och 9 samt 60 000 kronor för promenadgårdar och yttre ledningar.
På grund av härefter inträffad prishöjning med omkring tre procent
torde totalkostnaden nu böra uppräknas till 2 485 000 kronor. Kommittén
hemställer, att för nästa budgetår måtte anvisas ett belopp av
1 000 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Sekundär av delningen i Uddevalla
Vissa yttre arbeten

Den av 1953 års riksdag beslutade ombyggnaden m. m. av den i Uddevalla
belägna sekundäravdelningen till Restads sjukhus är nu i huvudsak
avslutad. En stor del av avdelningens markområde utgöres av okultiverad,
öppen gräsmark. Då avdelningen är belägen i direkt anslutning till gator
och allmän bebyggelse, finner kommittén angeläget, att å vissa delar av
området inplanteras häckar, träd och prydnadsväxter i syfte att avskärma
området från insyn och giva det ett mera tilltalande utseende. Några kostnader
för sådana arbeten har icke medräknats i tidigare anvisade medel
för avdelningens upprustning.

Enligt upprättat förslag till områdets ordnande uppgår kostnaden härför
till 140 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas
för nästa budgetår.

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn
Utökning av panncentralen

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1950 års riksdag
uppförande av ny panncentral vid sjukhuset, omfattande två högtrycksångpannor
jämte varmvattenpannor. Vid tiden för planläggningen av den

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

nya panncentralen var det icke möjligt att fastställa det slutliga värmebehovet
för sjukhuset. Panncentralen planerades därför med tanke på att
möjliggöra en framtida installation av ytterligare en varmvattenpanna inom
byggnaden. Dessutom utformades centralen så, att den genom en tillbyggnad
skulle kunna bereda plats för flera pannor.

Omfattningen av sjukhusets slutliga utbyggnad, som blivit större än
vad från början planerats, kan nu överblickas. Medicinalstyrelsen har
träffat avtal med Värmlands läns landsting om leverans av bl. a. värme
till ett av landstinget å sjukhusområdet uppfört vårdhem för lättskötta
sinnessjuka. Med anledning härav är det nu erforderligt att i panncentralen
installera ytterligare en varmvattenpanna med en normaleffekt av 3 500 000
ltcal/h.

Enligt nyssnämnda avtal skall landstinget bära den andel i bl. a. anläggningskostnaderna
för värmepannorna, som svarar mot dess andel i värmeförbrukningen.
Sedan vårdhemmets värmebehov fixerats, skall denna andel
beräknas och ersättas antingen med ett engångsbelopp eller genom amorteringar
under högst tjugo år. Det torde ankomma å medicinalstyrelsen att,
när slutlig beräkning av landstingets ifrågavarande andel föreligger, till
statsverket redovisa och inleverera ersättningen för de på landstinget ankommande
kostnaderna.

Totalkostnaden för nu avsedda panninstallation har beräknats till 100 000
kronor. Kommittén hemställer, att hela detta belopp måtte anvisas för
nästa budgetår.

Utbyggnad av centralköket

1 likhet med vad kommittén i det föregående anfört beträffande behovet
av ny värmepanna inom panncentralen vid sjukhuset har sjukhusets fortsatta
utbyggnad även medfört ökade krav på centralkökets kapacitet. För
att kunna tillgodose sjukhusets ökade behov i avseende å kosthållet måste
en utbyggnad av köket företagas. Jämväl det förhållandet, att medicinalstyrelsen
enligt i det föregående angivet avtal med Värmlands läns landsting
förbundit sig att bl. a. tillhandahålla landstingets vårdhem kost från
sjukhusets centralkök, gör en utökning av kökets kapacitet erforderlig.
Ersättning för kosten skall utgå enligt vissa bestämmelser i avtalet.

Sålunda påkallad utbyggnad av centralköket omfattar i huvudsak utökning
av förrådslokaler och kylrum, beredningsrum, kallskänk och utlämningshall.
Därjämte måste vissa ändringar företagas för att bereda
ökade utrymmen för kökspersonalens omklädnadsrum. Behovet av utökade
lokaler tänkes skola tillgodoses genom två mindre tillbyggnader till
köksbyggnaden. I samband med de föreslagna tillbyggnaderna erfordras
jämväl smärre ändringar och omdispositioner av de befintliga kökslokalerna.
Ävenså erfordras en viss komplettering av kökets utrustning.

Beträffande kostnaderna för nu angivna utbyggnadsarbeten m. m. skall

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

enligt förenämnda avtal landstinget »erlägga andel per portionstagare»,
vilken andel skall ersättas med ett engångsbelopp, så snart arbetena färdigställts.
Storleken av detta belopp kommer att fastställas efter särskild utredning.
Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att verkställa denna
utredning samt till statsverket redovisa och inleverera ersättningen för de
på landstinget ankommande kostnaderna.

Kostnaden för föreslagen utbyggnad av centralköket har beräknats till
475 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas för
nästa budgetår.

Om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden

En ny administrationsbyggnad vid sjukhuset tillkom år 1946. Byggnaden
är uppförd i två våningar jämte inredd källarvåning. I det vid sinnessjukvårdsberedningens
betänkande fogade expertutlåtandet anfördes, att
administrationsbyggnaden och sjukhusets medicinska centrum icke fyllde
de krav i fråga om storlek och utrustning, som enligt statens sjukhusutrednings
betänkande rörande sinnessjukvården ansetts böra uppställas på
anläggningar av detta slag. En utökning av ifrågavarande lokaler genom
tillbyggnad måste därför anses behövlig.

Byggnaden inrymmer f. n. i bottenvåningen, förutom post och telefonväxel,
laboratorium, rum för undersökning, operation och omläggning,
sterilrum, apotek med förråd samt lokaler för röntgen och tandklinik. I
våningen 1 trappa finns sjukhuskontor, omfattande tre rum, 4 läkarexpeditioner,
2 expeditioner för hjälpverksamhet och ett rum för kanslibiträden.
Källaren inrymmer arkiv, skyddsrum och ett antal badrum för vårdpersonalen.

Enligt av kommittén verkställd utredning erfordras ytterligare 4 läkarexpeditioner,
2 rum för skrivbiträden, direktionsrum samt 2 rum för föreståndarinnor
vid hjälpverksamheten. Därjämte bör sjukhuskontoret utökas
med ett rum samt tjänsterum inredas för fyra föreståndarinnor och en
uppsyningsman. För att tillgodose behovet av ytterligare behandlingslokaler
bör rum iordningställas för elektroencephalografi, fysikalisk terapi, elchockbehandling
och psykotekniska prov. Vidare erfordras utökning av befintliga
lokaler för laboratorier, apotek och röntgen. Slutligen bör den till sjukhuset
förlagda rättspsykiatriska stationen lämpligen beredas plats inom administrations-
och behandlingsbyggnaden. Tillgodoseendet av nämnda lokalbehov
jämte därtill hörande biutrymmen såsom omklädningsrum för personal,
kapprum, väntrum och toaletter m. in. bör lämpligen ske genom tillbyggnad
av den befintliga administrationsbyggnaden. En rationell lösning av lokalbehovet
kräver dessutom vissa ändringsarbeten inom den gamla byggnaden.

Kostnaden för erforderliga om- och tillbyggnadsarbeten har beräknats
till 950 000 kronor, varav 70 000 kronor för yttre arbeten. Härtill kommer
kostnader för rivning av en f. n. såsom byggnadskontor använd äldre pavil -

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

jong med 15 000 kronor. Kommittén hemställer att för nästa budgetår måtte
anvisas 600 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Vissa yttre arbeten

Den nya vårdpaviljongen C 3 för oroliga kvinnliga patienter färdigställdes
under budgetaret 1953/54. Den av 1953 års riksdag beslutade ombyggnaden
av vårdpaviljongerna 15 och 16, avsedda för halvoroliga kvinnor,
beräknas vara avslutad under innevarande budgetår. I kostnaderna för
nämnda byggnadsarbeten ingick grovplanering av markområdena närmast
paviljongerna. För områdenas slutliga iordningställande genom anläggande
av gångar och gräsmattor samt plantering av träd och prydnadsväxter på
sådant sätt, att de ansluter sig till omkringliggande parkanläggningar, har
kommittén låtit upprätta ett förslag till erforderliga åtgärder. Kostnaden för
ifrågavarande arbeten, vilkas omfattning kommittén sökt att i möjligaste
mån begränsa, har beräknats till 90 000 kronor. Kommittén hemställer att
detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Säters sjukhus

Uppförande av bostadshus för läkare

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén, att för uppförande av de i propositionen nr 124/1953 såsom
beredskapsarbete föreslagna bostadshusen för läkare vid sjukhuset måtte
för nästa budgetår anvisas 260 000 kronor.

Utökning av panncentralen m. m.

Kommittén framhåller, att åtgärder snarast måtte vidtagas för att dels
tillgodose det ökade värmebehov, som de nya paviljongerna vid sjukhuset
medför, dels ock förbättra den f. n. otillräckliga uppvärmningen i vissa
befintliga byggnader. Kommittén anför härom följande.

Panncentralen vid sjukhuset består av 5 stycken tubreturpannor å 74 nP
eldyta. Högsta tillåtna ångtrycket har för en av pannorna nedsatts från 8
till 7,5 atö. Dessutom finnes en elektrisk panna för sekunda kraft, som
kan lämna en värmeeffekt av ca 4 000 kW. Bortsett från denna panna,
som kan användas endast då kraftleverantören har överskott på kraft, är
panncentralen f. n. fullbelastad. Efter anslutning av tre under byggnad
varande paviljonger vid sjukhuset beräknas det maximala värmebehovet
komma att ökas med inemot 1 000 Mcal/h. Panncentralen bör därför i motsvarande
grad utökas. Vid en sådan utökning bör hänsyn jämväl tagas
till det värmebehov, som erfordras för anslutning till panncentralen av ett
flertal byggnader, vilka f. n. är utrustade med separata uppvärmningsanläggningar.

Beträffande behovet av ånga vid sjukhuset erfordras sådan dels till kök
och tvätt och dels för uppvärmning av en del med ångvärmesystem försedda

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjukpaviljonger. För tvätten erfordras högtrycksånga, medan ångbehovet i
övrigt kan tillgodoses medelst lågtrycksånga. I sitt den 14 juni 1954 avgivna
betänkande angående samordning av den statliga tvättverksamheten m. m.
har kommittén föreslagit, att sjukhusets tvätteri nedlägges. Därest så sker,
kommer således intet behov av högtrycksånga att föreligga vid sjukhuset.
Behovet av lågtrycksånga för uppvärmning kommer vidare att bortfalla,
sedan de gamla ångsystemen i samband med sjukhusets fortsatta upprustning
ersatts med varmvattensystem. Därest slutligen kökets ångkokapparater
anordnas för elektrisk drift, kommer enbart varmvatten att erfordras.

Den befintliga panncentralen uppfördes år 1910. Såväl själva byggnaden
som till densamma hörande pannor och utrustning i övrigt är hårt förslitna.
Anläggningens beskaffenhet och utformning är sådan, att den ej
lämpar sig för ombyggnad eller modernisering. I likhet med vad fallet varit
vid ett flertal andra statliga sinnessjukhus bör upprustningen av panncentralen
vid Säters sjukhus enligt kommitténs mening ske medelst nybyggnad.
Den nya panncentralens utformning och utrustning är beroende av
i vad mån högtrycksånga framdeles erfordras vid sjukhuset. Av vad tidigare
sagts framgår, att sådant behov föreligger endast för det fall, att tvättanläggningen
vid sjukhuset bibehålies. Då detta i sin tur sammanhänger med
ett ställningstagande till den i nyssnämnda betänkande föreslagna samordningen
av den statliga tvättverksamheten, anser sig kommittén icke nu
kunna framlägga förslag om uppförande av en ny panncentral.

Kommittén föreslår därför, att den befintliga panncentralen tills vidare
bibehålles och att en varmvattenpanna om 2 500 Mcal/h anskaffas och
uppställes i en provisoriskt anordnad tillbyggnad i anslutning till den
nuvarande centralen. Denna panna, som utrustas för eldning med olja, bör
utföras så, att den kan användas i en blivande ny värmecentral. Kostnaden
för dessa arbeten har beräknats till 230 000 kronor.

I samband med föreslagen utökning av panncentralen hör åtgärder vidtagas
för att trygga försörjningen av förbrukningsvarmvatten inom sjukhusets
södra del, omfattande bl. a. tre nya vårdpaviljonger. Inom området
befintliga varmvattenledningar är förslitna och måste därför utbytas. Likaså
måste den ena av två befintliga varmvattenberedare ersättas. Kostnaden för
nu avgivna arbeten, inklusive erforderlig cirkulationspump och armatur
samt byggnadsarbeten och elektriska installationer, har beräknats till
220 000 kronor.

För föreslagna åtgärder erfordras sålunda sammanlagt (230 000 +
220 000) 450 000 kronor. Kommittén hemställer, att detta belopp måtte anvisas
för nästa budgetår.

Uppförande av två vårdpaviljonger m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1954 års riksdag
(prop. nr 127; riksd. skr. nr 206), att vid Säters sjukhus skulle uppföras
två nya vårdpaviljonger. Dessa skulle ersätta två vid sjukhuset befintliga
paviljonger — 2 och 3 — som till huvudsaklig del disponeras för vård av
akut sjuka patienter. I sin hemställan om anvisande av medel för uppförande

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

av de nya paviljongerna anförde kommittén bl. a., att jämväl paviljongerna
4 och 5 vid sjukhuset, vari akutavdelningar inrymdes, befunne sig i sådant
skick, att de borde slopas och ersättas med nybyggnader.

Ersättningsbyggnaderna för paviljongerna 2 och 3 beräknas bli i det
närmaste färdigställda under innevarande budgetår. Kommittén föreslår,
att sasom en fortsättning på den sålunda påbörjade upprustningen av
sjukhuset två nya paviljonger nu uppföres för att ersätta paviljongerna
4 och 5. De nya paviljongerna bör anordnas för vård av halvoroliga manliga
och kvinnliga patienter. Vardera paviljongen kommer att inrymma två
vårdavdelningar, envar med 28 vårdplatser eller tillhopa (2 X 2 X 28) 112
platser. Paviljongerna inredes och utrustas enligt de principer, som numera
gäller för vårdavdelningar av ifrågavarande slag.

På grund av rådande terrängförhållanden måste paviljongerna förläggas
på de platser, där de nu befintliga är belägna. De senare paviljongerna måste
alltså rivas, innan nybyggnaderna kan påbörjas. Ersättningspaviljongerna
2 och 3 har däremot kunnat uppföras utan att riva eller utrymma de gamla
paviljongerna. Det synes kommittén lämpligt, att dessa paviljonger tills
vidare bibehålies och användes för evakuering av patienter från de paviljonger,
som under tiden för sjukhusets upprustning måste utrymmas.

Kostnaderna för rivning av paviljongerna 4 och 5 samt för uppförande av
nya har beräknats till sammanlagt 2 670 000 kronor, varav 110 000 kronor
för rivning, 2 300 000 kronor för själva nybyggnaderna samt 260 000 kronor
för yttre arbeten.

Kommittén hemställer, att för nästa budgetår anvisas 1 000 000 kronor för
arbetenas påbörjande.

Sekundär av delningen i Olofsfors
Anordnande av vårdavdelning m. m.

Med bifall till av Kungl. Maj :t i propositionen nr 123/1955 framlagt förslag
beslöt riksdagen, att vid sekundäravdelningen i Olofsfors skulle dels anordnas
en vårdavdelning för manliga patienter jämte arbetssalar, dels ock
uppföras byggnad för samlingssal och arbetsterapilokaler samt bostäder
för en beräknad sammanlagd kostnad av högst 665 000 kronor.

Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att låta utföra angivna byggnadsarbeten för en kostnad av högst 665 000
kronor samt ställde för budgetåret 1955/56 ett belopp av 500 000 kronor till
styrelsens disposition för arbetenas påbörjande.

Ifrågavarande arbeten påbörjades under hösten 1955, och beräknas bli
avslutade under budgetåret 1956/57. Kommittén hemställer därför, att för
detta budgetår måtte anvisas återstoden av den beräknade kostnaden,
(665 000 — 500 000) 165 000 kronor.

95

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956
Vissa yttre arbeten

Sedan beslutade om- och utbyggnader av sekundäravdelningen genomförts,
beräknas avdelningen få sin slutliga utformning och storlek. I kostnaderna
för nämnda arbeten har endast grovplanering av markområdena
närmast byggnaderna medräknats. För sjukhusområdets slutliga iordningställande
erfordras vissa planerings- och planteringsarbeten, för vilka särskilda
medel bör anvisas. Kommittén, som låtit närmare utreda frågan
och därvid funnit att för ett nöjaktigt iordningsställande av markområdet
med gräsmattor och planteringar erfordras ett belopp av 35 000 kronor,
hemställer, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Furunäsets sjukhus vid Piteå

Uppförande av vårdpaviljong för ålderspsykoser och senila patienter

I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1952 års riksdag (prop. nr
123; riksd. skr. nr 245), att en vårdpaviljong för ålderspsykoser och senila
patienter skulle uppföras vid sjukhuset för en beräknad kostnad av högst
1 905 000 kronor, samt anvisade för budgetåret 1952/53 ett belopp av
100 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Genom beslut den 30 maj 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att låta uppföra vårdpaviljongen för en kostnad av högst 1 905 000
kronor samt ställde 100 000 kronor till styrelsens disposition för ändamålet.

Vidare har 1953 års riksdag (prop. nr 124; riksd. skr. nr 237) anvisat
500 000 kronor för arbetenas fortsättande.

Därjämte har 1954 års riksdag (prop. nr 127; riksd. skr. nr 266) beslutat
att för byggnadsföretaget anvisa 1 125 000 kronor.

Sålunda har till ifrågavarande ändamål anvisats sammanlagt (100 000 +
500 000 + 1 125 000) 1 725 000 kronor.

I de ursprungligen beräknade kostnaderna för byggnaden ingick 180 000
kronor för anordnande av kulvert mellan paviljongen, sjukhusets huvudblock
och den intilliggande nya paviljongen för oroliga manliga patienter.
Sedan byggnadens uppförande påbörjats, visade en närmare undersökning,
att terrängen och markbeskaffenheten var sådan, att stora svårigheter förelåg
att utföra den beslutade kulverten. Med hänsyn till att vissa paviljonger
vid sjukhuset under alla förhållanden icke kan anslutas till huvudblocket
genom kulvert, varför transporter med bil alltid måste förekomma vid
sjukhuset, har kommittén i samråd med sjukhusets ledning funnit, att den
planerade kulverten icke bör komma till utförande.

Terrängens lutning på den plats, där paviljongen är förlagd, är så brant,
att det vid paviljongens uppförande varit möjligt att utmed dess ena långsida
inrymma en helt dagerbelyst källarvåning. Då brist förelegat på arbetsterapilokaler
vid sjukhuset, har kommittén ansett det lämpligt att anordna

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sådana lokaler i denna källarvåning. Dessa arbeten har utförts i samband
med iordningställandet av byggnaden i övrigt, vilket varit till fördel ur
kostnadssynpunkt. Enligt vad byggnadsstyrelsen anmält har kostnaden för
ifrågavarande lokaler uppgått till 50 000 kronor.

Kommittén hemställer att Kungl. Maj :t måtte godkänna, att den planerade
kulvertförbindelsen inom sjukhuset icke utföres, samt att för nästa
budgetår måtte anvisas 50 000 kronor för bestridande av kostnaderna för
förenämnda arbetsterapilokaler.

Ombyggnad av personalbostadshuset nr 24

Under åberopande av vad kommittén inledningsvis anfört hemställer
kommittén att för ombyggnad av det i propositionen nr 123/1955 såsom
beredskapsarbete föreslagna personalbostadshuset nr 24 måtte för nästa
budgetår anvisas 190 000 kronor.

Uppförande av vårdpaviljong för kroniskt sjuka

I sitt den 18 december 1954 avgivna betänkande med förslag till bl. a.
reviderad generalplan för sinnessjukvårdens utbyggande har kommittén
uppskattat vårdplatsbehovet år 1970 inom det föreslagna upptagningsområdet
för Furunäsets sjukhus till 906 platser. Kommitténs förslag för
tillgodoseende av detta behov stannade emellertid vid inrättandet av 841
\ åi dplatser, vilket skulle innebära tillkomst av 100 nya platser inom upptagningsområdet.
Från sjukhusledningen sida har gjorts gällande, att
kommitténs förslag om utbyggnad av vårdplatstillgången är helt otillräckligt.
Sålunda skulle morbiditeten inom upptagningsområdet vara så hög,
att endast en ringa del av det kommande vårdplatsbehovet skulle tillgodoses
genom anskaffande av det förslagna antalet vårdplatser. Huruvida dessa
åberopade speciella förhållanden i fråga om sinnessjukfrekvensen inom
området kan i sin helhet vara för handen synes kommittén böra göras till
föremål för särskild utredning. Kommittén har emellertid funnit det föreliggande
platsbehovet vara så trängande, att en utökning av sjukhusets
\ ardplatsantal redan nu är påkallad. Ytterligare vårdplatser krävs i första
hand för kroniskt sjuka patienter. Vid sjukhuset bör med hänsyn härtill en
ny vårdpaviljong för kroniskt sjuka inrymmande två avdelningar om vardera
48 vårdplatser uppföras. Avdelningarna tänkes i likhet med den vid
sjukhuset senast uppförda paviljongen för senila patienter skola utformas
såsom dubbelavdelningar, envar om 26 + 22 platser. Avdelningarnas skilda
delar betjänas av gemensamma utrymmen för kök, matsal, dagrum, arbetsrum
och bilokaler. Till avdelningarna anordnas liggverandor. I paviljongens
källarvåning förlägges, förutom förrådslokaler och skyddsrum, omklädnadsrum
för personal och patienter. Paviljongen tänkes förlagd omedelbart
norr om det stora sjukhusblocket. För att bereda plats för paviljongen

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956 97

måste på vissa områden befintliga, ej erforderliga vedskjul och uthusbyggnader
rivas.

Kostnaderna för den föreslagna paviljongen har beräknats till 2 000 000
kronor, varav 1 820 000 kronor för själva byggnaden och 180 000 kronor
för rivnings- och andra yttre arbeten. Kommittén hemställer, att för nästa
budgetår måtte anvisas ett belopp av 800 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Vissa yttre arbeten

Den under senare år vidtagna upprustningen av sjukhuset har bl. a. omfattat
dels om- och tillbyggnad av det stora sjukhuset, uppförande av bostäder
för såväl läkare som gift och ogift personal, dels ock uppförande
av portvaktsstuga och ny paviljong för senila patienter. I kostnaderna för
ifrågavarande byggnadsarbeten har endast grovplanering av markområdena
närmast byggnaderna medräknats. Då ombyggnaden och utrustningen av
sjukhuset nu i stort sett fullföljts, synes berörda markområden böra slutligt
iordningställas. Sålunda erfordras anläggande av gräsmattor och gångar
samt inplantering av prydnadsbuskar och träd, så att områdenas karaktär
kommer att ansluta till den befintliga sjukhusparken.

Av kommittén anlitad trädgårdsexpert har beräknat kostnaderna för
erforderliga anläggningar till 100 000 kronor. Kommittén hemställer, att
detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Falköping
Inledning

I proposition nr 127/1954 föreslogs, att ett nytt sinnessjukhus om cirka
700 vårdplatser skulle uppföras i Skaraborgs län och förläggas till Falköpings
stad. Riksdagen (skr. nr 266) lämnade nämnda förslag utan erinran
och bemyndigade i enlighet med Kungl. Maj :ts hemställan Kungl.
Maj :t att godkänna ett av kommittén med staden slutet preliminärt avtal
om förvärv av mark m. m. för det planerade sjukhuset samt anvisade
125 000 kronor för fortsatta utredningar i frågan och för anordnande av
en arkitekttävlan om sjukhusets närmare utformning.

Genom beslut den 21 maj 1954 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommittén att
inkomma med förslag till program för ifrågavarande arkitekttävling. Med
anledning härav överlämnade kommittén med skrivelse den 29 december
1954 ett av kommittén upprättat förslag till tävlingsprogram. Kommittén
har därefter den 7 februari 1955 till Kungl. Maj :t avgivit utlåtande i anledning
av medicinalstyrelsens yttrande över kommitténs förslag.

Genom beslut den 11 februari 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommittén
att anordna arkitekttävlingen i huvudsaklig överensstämmelse med före7—Bihang
till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 106

98

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

nämnda program och kommitténs utlåtande. Samtidigt förordnade Kungl.
Maj:t till ledamöter i den nämnd, som skulle bedöma inkommande tävlingsförslag,
ledamoten av riksdagens andra kammare, grosshandlaren

E. Birke, medicinalrådet P. Björck, byggnadsrådet H. Brunnberg, arkitekten
P. Celsing, överläkaren vid Långbro sjukhus, docenten G. Lundquist,
numera byråchefen M. E. Molander och generaldirektören G. Wejke.

Programmet för arkitekttävlingen

I programmet för arkitekttävlingen anfördes i huvudsak följande.1

Allmänna uppgifter beträffande sjukhusets förläggning och planering

Sjukhuset är avsett att uppföras på Mössebergs östra sluttning på ett
område av i runt tal 400 000 m2. Detta område, som i öster begränsas av
utfartsvägen mot Skara, utgöres av ett antal jordbruksfastigheter, till övervägande
delen bestående av åkermark. Markens beskaffenhet är enligt verkställda
undersökningar god.

Av befintlig bebyggelse på området är en gammal mangårdsbyggnad
nyligen moderniserad och befinner sig i gott skick. Byggnaden är av trä
och innehåller f. n. två lägenheter om vardera 6 rum och kök. Övriga byggnader
inom området är i sådant skick, att de icke torde kunna utnyttjas
för något sjukhusets ändamål.

Vatten-, avlopps- och elektricitetsledningar för sjukhuset beräknas få
anslutning till stadens ledningar.

Då anläggandet av ifrågavarande sjukhus är ett led i en omfattande
och för staten mycket kostnadskrävande upprustning av landets sinnessjukvård,
måste stort avseende fästas vid att sjukhuset erhåller en ekonomiskt
god lösning med hänsyn till såväl anläggnings- som driftkostnader,
utan åsidosättande likväl av skäliga krav i arkitektoniskt avseende.

Ur ekonomisk synpunkt torde ett sammanförande av sjukhusets olika
avdelningar till större enheter vara fördelaktigt. Det ligger emellertid i
sakens natur, att störningar mellan olika vårdavdelningar i ett sinnessjukhus
lätt kan uppkomma. Ett särskiljande av vissa grupper av avdelningar
inbördes är därför nödvändigt, vilket emellertid försvåras om koncentrationen
drives alltför långt. Sålunda måste bl. a. beaktas behovet av
lätt tillgängliga och väl belägna promenadgårdar för patienter av olika
kategorier. I motsats till vad fallet är vid de vanliga kroppssjukhusen är
vårdtiden för de sinnessjuka i allmänhet lång. Med hänsyn härtill och
miljöns inflytande på patienterna bör uppmärksamhet ägnas åt de faktorer,
som vid anläggningens utformning kan vara av särskild betydelse i
detta hänseende.

Lokalförteckning

Sjukhuset är avsett att inrymma 864 vårdplatser, fördelade på tre överläkaravdelningar,
nämligen en klinikavdelning med 72 vårdplatser för såväl
manliga som kvinnliga patienter samt en manlig och en kvinnlig avdelning
om vardera 396 vårdplatser. Då sjukhuset framdeles kan behöva
utbyggas med ytterligare ett 50-tal vårdplatser vid såväl den manliga som

1 I programmet var i detalj angivna de ytor, som borde givas de olika i sjukhusanläggningen
ingående lokalerna. Dessa uppgifter har här uteslutits.

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

den kvinnliga överläkaravdelningen samt med ytterligare lokaler för behandlings-
och diagnostikavdelningar samt expeditioner bör möjligheter
härtill hållas öppna vid utformningen av sjukhuset.

Sjukhuset skall omfatta följande huvudgrupper av lokaler.

A. Vårdavdelningar för klinikavdelningen, (överläkaravdelning I.)

B. Vårdavdelningar för överläkaravdelningarna för manliga resp. kvinnliga
patienter, (överläkaravdelning II resp. överläkaravdelning III.)

C. Behandlings- och diagnostikavdelning samt expeditioner.

D. Arbets- och verkstadslokaler.

E. Samlingssal, sällskapsrum, gymnastiksal m. m.

F. Ekonomiavdelningar.

G. Bostäder för läkare och övrig personal.

A. Vårdavdelningar för överläkaravdelning I

1. Hit förlägges 2 vårdavdelningar om vardera 36 vårdplatser. Dessa
avdelningar uppdelas på 12 enkelrum, 4 2-patientrum och 4 4-patientrum.

Patientrummen inom vardera avdelningen bör uppdelas i två grupper,
som vardera utrustas med dag- och arbetsrum, snyggningsrum och patienttoaletter.
Övriga erforderliga bilokaler inom avdelningen bör vara gemensamma
för de båda vårdenheterna.

2. I fråga om avdelningarnas utformning och utrustning samt förseende
med bilokaler gäller vad härom sägs under B, punkten 3.

B. Vårdavdelningar för överläkaravdelningarna II och III

1. Envar av dessa överläkaravdelningar uppdelas på följande vård -

enheter:

2 avdelningar för akut sjuka, envar om 30 vårdplatser 60

4 avdelningar för uppegående kroniskt sjuka, envar om 48 platser 192
2 avdelningar för huvudsakligen sängliggande kroniskt sjuka om vardera
48 platser .............................................. 96

2 avdelningar för oroliga sjuka om vardera 24 platser ............ 48

396

Möjligheterna till en minskning av de kroniska avdelningarna med 2
avdelningar för uppegående bör beaktas vid sjukhusets utformning, för
den händelse lämpliga sekundäravdelningar kan anordnas utanför sjukhuset.

2. Beträffande planläggningen av överläkaravdelningarna gäller följande:

a) Avdelningarna för akut sjuka bör förläggas helt skilda från avdelningarna
för kroniskt sjuka. Akutavdelningarna bör därjämte erhålla en
förläggning, som närmare angives nedan under allmänna synpunkter på
placeringen av olika lokalgrupper i förhållande till varandra.

b) Ur vårdsynpunkt kan avdelningarna för huvudsakligen sängliggande
kroniskt sjuka, såväl manliga som kvinnliga, förläggas till en gemensam
byggnad. För huvudsakligen uppegående kroniska patienter avsedda manliga
resp. kvinnliga avdelningar bör däremot förläggas åtskilda.

c) Avdelningarna om 30 platser uppdelas på 8 enkelrum, 5 2-patientrum
och 2 6-patientrum.

Vissa av patientrummen i dessa avdelningar, lämpligen de från dagrum
och matsal längst bort belägna, bör kunna avskiljas från avdelningen i
övrigt.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

d) Avdelningarna om 48 platser uppdelas på 8 enkelrum, 2 2-patientrum
och 6 6-patientrum.

Avdelningarna för huvudsakligen sängliggande patienter skall äga tillgång
till solverandor, vardera med plats för cirka 20 sängar. Vissa av
patientrummen inom avdelningarna bör såsom under c) angivits kunna
avskiljas.

e) Avdelningarna om 24 platser uppdelas på 12 enkelrum och 3
4-patientrum.

Ett visst antal enkelrum, förslagsvis 6, vilka avses bl. a. för vård avpatienter,
som icke lämpligen kan vårdas tillsammans med de övriga, bör
avgränsas från avdelningen i övrigt och förses med särskilda toalett- och
snyggningsutrymmen.

3. I fråga om vårdavdelningarnas utformning och utrustning gäller följande.

Patientrummens storlek beräknas för enkelrum till 9 å 10 in2 och för
övriga rum efter cirka 6 in2 per vårdplats.

Till avdelningarna anordnas sänghiss. Då denna hiss skall användas även
för de dagliga mattransporterna, bör den placeras i närheten av serveringsköket.

Vid vårdavdelningarnas planering bör eftersträvas en så central förläggning
som möjligt av de till avdelningarna hörande bilokalerna. Ur övervakningssynpunkt
är det dock lämpligt att vid avdelningar för oroliga
patienter i så stor utsträckning som möjligt sammanföra de lokaler, inom
vilka patienterna vistas.

Till vårdavdelningarna skall höra följande bilokaler: Dagrum med en
yta av cirka 2,0 in2 per patient för de båda mindre och cirka 1,5 m2 per
patient för de båda större typerna av avdelningar förlägges i direkt anslutning
till matsalen. Vid avdelningar för liggande patienter kan övervägas,
om icke en del av dagrumsutrymmet bör uppdelas i mindre utrymmen,
som förlägges i anslutning till avdelningarnas patientrum. Vid de
större avdelningarna för uppegående patienter är det en fördel om dagrummen
kan uppdelas på två enheter, utan att övervakningsmöjligheterna
försvåras. — Arbetsrum för patienter bör förläggas i direkt anslutning till
dagrummet. — Matsal, som skall ligga i direkt anslutning till dagrum, bör
beräknas för det antal patienter, som skall vårdas inom resp. avdelning;
dock skall matsal för avdelning med huvudsakligen liggande patienter
dimensioneras för cirka 25 personer. — Serveringskök förlägges i direkt
anslutning till matsal. Inom avdelningar för vård av akut sjuka bör möjligheten
hållas öppen för självservering. — Besöksrum. — Expeditionsoch
behandlingsrum anordnas inom avdelningar för kroniskt sjuka; inom
avdelningar för akut sjuka anordnas 1 expeditionsrum och 1 behandlingsrum.
— Snyggningsrum. — Badrum. — Förråd. Omedelbart invid dörren
till förrådet bör nedkast för smutstvätt anordnas. — Sköljrum. — Vädrings-
och piskbalkong förlagd i direkt anslutning till förråd och sköljrum
samt om möjligt direkt tillgänglig från korridor. — Förvaringsrum för
patientkläder, i huvudsak avsett för förvaring under natten av de kläder,
som uppegående patienter använder på dagen. — Personalrum. Varje
avdelning utrustas med ett personalrum, där vårdpersonalen kan vistas
under raster m. in. — Toalett för personal. — Omklädningsrum för patienter
med anordningar för förvaring av ytterkläder och sådana skodon, som
användes vid vistelse utanför vårdavdelningarna, samt i anslutning därtill
ett toalettrum. — Förrådslokal för varje avdelning för förvaring av bl. a.

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

patienternas privata tillhörigheter av mera skrymmande art. — Rum för
smutstvätt. — Rum för torkning och förvaring av madrasser. •—- Soprum.
— Omklädnadsrum för personal.

C. 1. Behandlings- och diagnostikavdelning samt expeditioner

Laboratorium jämte mindre förråd och diskrum, operationsrum, omläggningsrum,
sterilrum, röntgenrum, manöverrum, framkallningsrum,
fotorum, rum för elektroencephalografi, rum för psykotekniska prov, elektrochockrum,
vilrum med möjlighet till avskärmade platser, behandlingsrum
för fysikalisk terapi, väntrum, omklädningsrum för patienter, som
förlägges så, att det kan utnyttjas för såväl röntgen som fysikalisk terapi,
tandkiinik med sterilrum, apotek med utlämningsfack, läkemedelsförråd
kan förläggas till källarvåning, varvid trappförbindelse anordnas mellan
apotek och förråd, mottagning för verksläkare, väntrum, som förlägges
så, att det kan utnyttjas gemensamt för tandklinik och verksläkare, samt
två reservrum.

2. Expeditioner

Överläkaravdelning I: expeditioner för överläkare och biträdande
läkare, rum för skrivbiträden, väntrum och reservrum.

Överläkaravdelning II och III, vardera: expedition för
överläkare och biträdande läkare, rum för skrivbiträden, väntrum och
reservrum.

Expeditioner för hjälpverksamhet och den öppna
vården: expedition för överläkare och två föreståndarinnor, rum för

skrivbiträde, väntrum och reservrum.

Övriga expeditioner in. in.: expedition för uppsyningsman och
föreståndarinnor, maskinskrivnings- och räknerum, sammanträdesrum för
direktionen, tillika medicinskt bibliotek, reservrum, rum för telefonväxel
och vaktrum, tillika postexpedition.

Sjuk hus kontor: rum för sjukhusintendent och kassör, kassavalv,
två rum för kontorspersonal, vardera med plats för två arbetsplatser, samt
maskinskrivnings- och räknerum.

I). Arbetsterapi- och verkstadslokaler m. m.: snickeriverkstad, trä- och
metallslöjdsalar, måleriverkstad, tapetserarverkstad, skomakeriverkstad,
verkstad för bokbinderi-, papp- och korgmakeriarbeten samt vävsalar för
manliga och kvinnliga patienter, skrädderiverkstad, sysal, kapprum för
manliga och kvinnliga patienter, 6 st. sjukrum, omklädnadsrum och toaletter
för manlig och kvinnlig personal, lunchrum för personal samt serveringskök.
Arbetsterapi- och verkstadslokalerna bör sammanföras till en
byggnad. De olika verkstäderna förses inom angivna ytor med erforderliga
förrådsutrymmen, expeditioner samt patienttoaletter.

E. Samlingssal, sällskapsrum, gymnastiksal in. m. Samlingssalen beräknas
för 250—300 personer. Salen är avsedd alt användas även för gudstjänster.
De härför erforderliga anordningarna bör ej försvåra lokalens
användning för andra ändamål. Till salen anordnas två omklädningsrum
samt apparatrum för filmförevisning. — Två sällskapsrum. Till dessa anordnas
mindre tekök jämte förråd. Rummen bör lämpligen förläggas så,
att de kan utnyttjas i anslutning till personalmatsalen och samlingssalen.
— Bibliotek. — Tre studierum. — Gymnastiksal; till densamma anordnas
mindre omklädningsrum samt dusch- och toalettrum. — Bastuavdelning,

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

omfattande avklädningsrum, tvagningsrum med duschar, bastu samt toaletter-
Serveringslokal. På lämplig plats inom sjukhusområdet anordnas
lokal för servering av kaffe, läskedrycker in. m. samt försäljning av tidningar,
tobak, choklad in. m„ huvudsakligen avsedd för patienter jämte
besökande till dessa. — Frisérsalong, uppdelad på avdelningar för män
resp. kvinnor jämte mindre förrådsutrymme. — Fest- och idrottsplats.

F. Ekonomiavdelningar

1. Panncentral m. m. Pannanläggningen planeras för oljeeldning; dock
att upplagsplats planeras, därest eldning med fasta bränslen skulle bli
aktuell.

I anslutning till panncentralen förlägges: utrymmen för förbränning av
sjukhusets sopor och avfall, vilka bör ha bekväm körbar förbindelse med
sjukhusets olika avdelningar. Särskilda lokaler för förvaring och rengöring
av sopkärl bör beräknas. Desinfektionsavdelning, utformad med körbar
förbindelse till sjukhusets olika vårdavdelningar, omfattande särskilda rum
för in- och utlämning ävensom vädringsrum. Elektrisk verkstad. Mekanisk
verkstad. Smedja.

Verkstäderna skall förläggas invid panncentralen och är avsedda endast
för sjukhusets skötsel. Mindre omklädnings- och duschrum anordnas för
personalen inom panncentral och verkstäder. — Garage för 7 bilar.

2. Centralkök. Köket, som bör ges en kapacitet av omkring 1 300 dagsportioner
(tre mål per dag), skall utformas på brukligt sätt med skilda
arbetsgrupper för kokning och stekning. Till köket hör sedvanliga biutrymmen
såsom renserier, beredningsrum, förrådsrum, kylrum för olika
varor, utlämningsrum, diskrum för köksdisk resp. kantiner, expeditionsrum
för föreståndarinna in. m. För personalen anordnas omklädningsrum
med klädskåp, toalett och duschrum. I anslutning till köket, förlägges i
källarvåningen det centrala proviantförrådet jämte övriga för köket erforderliga
källarlokaler. I anslutning till intag för centralkök och proviantförråd
anordnas lastbrygga.

3. Centralförråd. Förrådet, som kan förläggas till en souterrängvåning,
uppdelas på olika delar för skilda persedlar och materialier. Till detsamma
anordnas expedition med utlämning. Förrådet bör ha bekväm körbar förbindelse
med sjukhusets olika avdelningar. Det är en fördel, om förrådet
kan erhålla en samlad förläggning, ehuru en uppdelning på två enheter
kan godtagas. Då detta förråd och det centrala proviantförrådet förutsättes
stå under gemensam förvaltning, bör de om möjligt förläggas i anslutning
till varandra.

4. Personalmatsal. För samtliga personalgrupper anordnas en gemensam
matsal. Serveringen förutsättes ske från bardisk enligt självserveringsprincipen
med maten levererad från centralköket. Matsalen bör beräknas
för omkring 100 platser vid småbord. Matsalen, till vilken skall höra kapprum
och toalettrum samt telefonhytt, bör förläggas med bekväm förbindelse
till centralköket.

5. Ekonomiträdgård jämte bänkgårdar, växthus och förrådsbyggnader
inom ett område av cirka 20 000 in2.

G. Bostäder

Familjebostäder: 3 lägenheter om 6 rum och kök, 1 lägenhet om 5 rum
och kök, 6 lägenheter om 4 rum och kök och 8 lägenheter om 3 rum och kök.

Bostäder för ogift personal: 6 enkelrum med sovalkov, badrum och kok -

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

vrå, 7 enkelrum med sovalkov, toalettrum och kokvrå samt cirka 86 enkelrum
med tvättställ. Samtliga enkelrum skall inom angivna golvyta förses
med entréutrymme och garderob. För varje 10-tal enkelrum anordnas
toalettrum, badrum, borstrum samt kokvrå. I källare inrymmes cykelstall
och förråd samt för varje 20-tal rum en mindre tvättstuga med tillhörande
tork- och strykrum.

Allmänna synpunkter på placeringen av olika lokalgrupper i förhållande
till varandra

Såsom ovan angivits skall sjukhuset uppdelas i 3 överläkaravdelningar,
varav klinikavdelningen är avsedd för vård av enbart akut sjuka och de
båda andra för vård av såväl akut som kroniskt sjuka. Samtliga vårdavdelningar
för akut sjuka bör lämpligen grupperas i nära anslutning till
behandlings- och diagnostikavdelningarna samt expeditioner. Kronikeravdelningarna
bör förläggas avskilda från akutavdelningarna. Kravet på
nära anslutning till behandlings- och diagnostikavdelningarna gör sig i
fråga om sistnämnda avdelningar ej så starkt gällande som beträffande
akutavdelningarna. Med hänsyn till den störande inverkan, som avdelningarna
för oroliga patienter kan utöva, bör detta förhållande beaktas vid
grupperingen av avdelningarna. Lokalerna under D och E kommer att
utnyttjas av såväl de akut som kroniskt sjuka och bör förläggas med beaktande
härav. Bostäderna för läkare och övrig personal bör förläggas till
ett i förhållande till den egentliga sjukhusanläggningen avskilt område.
För att transporterna inom sjukhuset skall underlättas bör samtliga i det
egentliga sjukhuset ingående enheterna förbindas genom kulvertar. Lutningar
på upp till 1 : 15 kan godtagas. Vertikala kommunikationsleder
inom olika i sjukhuset ingående byggnader bör vara bekvämt åtkomliga
från en dylik förbindelsegång. Till vårdavdelningarna skall med nedan
nämnda undantag anslutas promenadgårdar för patienternas utevistelse.
Därest flera likartade vårdavdelningar förlägges i samma byggnad kan
gemensamma promenadgårdar i viss utsträckning anordnas för dessa
avdelningar. Inom promenadgårdarna bör anordnas regn- och vindskyddade
sittplatser. För de i klinikavdelningen ingående vårdavdelningarna
erfordras icke slutna promenadgårdar.

Prisnämndens utlåtande

Sedan tävlingen numera ägt rum, har prisnämnden den 4 januari 1956
avgivit utlåtande rörande tävlingen. Nämnden har därvid på grundval av
sin bedömning av tävlingen angivit, att följande huvudprinciper bör gälla
vid det planerade sjukhusets utformning. Tävlingen har på ett värdefullt
sätt belyst olika möjligheter att utnyttja det anvisade området för den
beslutade anläggningen. En önskvärd förläggning av sjukvårdsbyggnader
och bostäder till skilda delar av området är möjlig att genomföra. Bostaderna
bör härvid förläggas närmast staden. Sjukvårdsbyggnaderna bör ej
skjutas för långt upp i slänten, där belysningsförhållandena blir mindre
goda. Orienteras byggnaderna parallellt med angränsande del av Mösseberg
är det svårt att undvika att ett stort antal vårdrum kommer mot ett
mindre fördelaktigt väderstreck. Såväl ur anläggnings- som driftsynpunkt

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 är 1956

är det önskvärt att kulvert- och vägsystem göras så rationella som möjligt.
Härvid bör beaktas de olägenheter — framförallt vid matdistributionen —
som en starkt förgrenad kulvertanläggning medför. I princip är därför ett
system med en sluten slinga, där trafiken kan flyta lätt, att föredraga.
Körbara vägar till varje paviljong är ett ofrånkomligt krav. Medicinskt
centrum skall vara lätt att nå för den besökande allmänheten. Man skall
också därifrån utan svårighet kunna orientera sig över anläggningen i sin
helhet. Med hänsyn till, att patienter från olika håll skall samlas till lokalerna
för arbetsterapi, är en central förläggning av dessa att föredraga.
Även om skälig grad av avskildhet bör eftersträvas för paviljongerna för
oroliga patienter, bör tillses att dessa ej förlägges alltför långt från medicinskt
centrum. Vid förläggning av promenadgårdar bör beaktas, att de
icke inbördes stör varandra och att sol- och vindskydd ernås på ett tillfredsställande
sätt. Inom vårdavdelningarna bör tillvaratagas den fördel,
ej minst ur trevnadssynpunkt, som en förläggning av dagrum och djupare
patientrum mot sydligt eller ostligt väderstreck medför. Där dubbelkorridorsystem
kommit till användning i vårdavdelningarna, har detta ej medfört
påtagligare fördelar men kan innebära svårigheter att ordna effektiv
övervakning.

Prisnämnden har funnit, att ett tävlingsförslag med motto »Sol ute sol
inne» bäst tillgodoser de nu nämnda huvudprinciperna, och för sin del
förordat att författaren till förslaget, arkitekten Lars-Erik Lallerstedt, erhåller
uppdrag att vidare utarbeta detsamma. Om detta förslag har nämnden
avgivit följande utlåtande. Den allmänna dispositionen är mycket god
med sjukhuset och bostadsområdet väl åtskilda och med mellanliggande
öppen terräng utnyttjad som festplats. Koncentrationen av byggnadskropparna
är vad beträffar själva sjukhusanläggningen måhända dock driven
alltför långt, vilket bl. a. kan innebära svårigheter beträffande framtida
u^byggnader. Arbetsterapien bildar centrum kring vilket de olika vårdavdelningarna
m. m. grupperar sig, varvid utblicken över slätten tillvaratagits.
Paviljongerna för oroliga patienter ligger måhända väl nära paviljongerna
för akut sjuka. Centralgården vid huvudentrén är väl utformad.
Kulvertsystemet är mycket bra. Vårdavdelningarnas solorientering är i
stort sett utan anmärkning. I anläggningen ingående enheter är väl planlagda,
även om vissa mindre felaktigheter förefinnes; de programenliga
ytorna har genomgående underskridits med cirka 5 procent. Anläggningens
yttre utformning ger ett trivsamt intryck.

Avtal med Falköpings stad

Mellan kommittén såsom företrädare för Kungl. Maj :t och Kronan och
Falköpings stad har den 14 och 28 juni 1954 slutligt avtal träffats om överlåtelse
till Kronan av visst markområde för det nya sjukhuset. I avtalet
stadgas bl. a., att området tillträdes av Kronan den 1 januari 1957 och att

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Kronan i ersättning till staden vid tillträdet erlägger ett belopp av 125 000
kronor för marken och 100 000 kronor för byggnader å området. Nu angivna
ersättning, varom överenskommelse hade träffats i det preliminärt
slutna avtalet med staden, torde böra utbetalas till staden under nästa
budgetår.

Enligt det slutliga avtalet har Kronan vidare förbundit sig att till anläggande
av ett reningsverk med biologisk rening för staden bidraga med
200 000 kronor, vilket belopp skall utbetalas till staden, när arbetet med
reningsverket påbörjas och medel finnas anvisade till detta bidrag. Angivna
bidragsbelopp understiger det i det preliminära avtalet överenskomna. I
skrivelse till kommittén den 14 april 1955 har drätselkammaren i Falköping
meddelat, att arbetet med reningsverkets anläggande påbörjats, och anhållit,
att statens bidrag anvisas och utanordnas till staden.

För utbetalande av de enligt avtalet utgående ersättningarna till Falköpings
stad erfordras sålunda (125 000 + 100 000 + 200 000) 425 000

kronor.

Kommitténs hemställan

Kommittén finner det av prisnämnden förordade förslaget böra läggas
till grund för sjukhusets utformning. Totalkostnaden för anläggningen har
på basis av tävlingsritningarna preliminärt uppskattats till omkring 30
miljoner kronor. För vidare bearbetning av förslaget, upprättande av programhandlingar
att läggas till grund för sjukhusets uppförande och en
detaljerad kostnadsberäkning samt för vissa förberedande arbeten på det
för sjukhuset avsedda markområdet erfordras ett belopp av 500 000 kronor.

Kommittén hemställer, att för ovan angivna ändamål, avseende det nya
sinnessjukhuset i Falköping, måtte för nästa budgetår anvisas sammanlagt
(425 000 + 500 000) 925 000 kronor.

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Gävleborgs län

Kommittén har inledningsvis redogjort för den turordning, som enligt
kommitténs mening bör gälla för uppförandet av de av statens sinnessjukvårdsberedning
och kommittén föreslagna men ännu icke beslutade nya
sinnessjukhusen. Kommittén har därvid uttalat bl. a., att det av kommittén
förordade sjukhuset för Gävleborgs län i första hand bör komma till
stånd.

De i kommitténs betänkande den 18 december 1954 redovisade undersökningarna
av det framtida behovet av vårdplatser för egentligt sinnessjuka
utvisar för Gävleborgs län, att behovet år 1965 beräknas utgöra 775 vårdplatser
och år 1970 810 platser. Kommittén har emellertid stannat för att
i förslaget till reviderad generalplan för sinnessjukvården förorda, att det
planerade nya sjukhuset i länet skall omfatta omkring 700 vårdplatser.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

I avgivet yttrande över kommitténs betänkande har Gävleborgs läns
landstings förvaltningsutskott understrukit angelägenheten av, att ett sinnessjukhus
snarast uppföres i länet. Utskottet har därjämte givit uttryck
för tanken att det ur vårdsynpunkt kunde vara lämpligare, att två sjukhus
uppföres i länet, det ena beläget i Gästrikland och det andra i Hälsingland.
Med anledning härav framhåller kommittén, att densamma vid redogörelsen
för de företagna prognosundersökningarna förutskickat, att utvecklingen
av vårdplatsbehovet bör närmare följas genom att nya undersökningar
verkställas med jämna mellanrum. Genom tillkomsten i Gävleborgs
län av en helt ny, efter nutida krav inrättad sinnessjukvårdsanläggning
torde därjämte särskilda erfarenheter kunna vinnas om platsbehovets utveckling
inom detta län. Skulle sålunda en större ökning av det sannolika
behovet framdeles visa sig föreligga, kan fråga uppkomma om inrättande
av ytterligare ett sjukhus i länet.

För frågan om valet av förläggningsort för det planerade nya sinnessjukhuset
har från länets sida visats stort intresse. Erbjudanden om upplåtelse
av markområden har gjorts av ett betydande antal städer och kommuner.
Ett tjugutal alternativa områden har därvid anvisats. Av dessa har
kommittén besiktigat de av Hudiksvall, Bollnäs, Söderhamn och Gävle
samt Valbo kommun föreslagna områdena. Kommittén har vidare haft
överläggningar i frågan med representanter för länets landsting och Gävle
stad. I anslutning härtill har Gävle stads drätselkammare inkommit med
yttrande över kommitténs förslag till reviderad generalplan. Frågan om
sjukhusets förläggning har därjämte behandlats vid urtima landsting i länet
den 28 december 1955.

Drätselkammaren har i sitt yttrande starkt understrukit det påtagliga
behov av förbättrad sinnessjukvård, som föreligger inom länet, samt uttalat
sig för att sjukhuset förlägges till Gävle eller dess omedelbara närhet.
Därest ett ifrågasatt överförande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården
till landstingen skulle föranleda, att sjukhuset förlädes till ort inom
landstingsområdet, vore drätselkammaren icke främmande för tanken, att
sjukhuset uppfördes inom någon av de till staden gränsande kommunerna
Valbo eller Hille.

Länets urtima landsting har beslutat att i första hand föreslå BollnäsSöderhamn-området
som lämplig förläggningsplats för det planerade statliga
sinnessjukhuset med hänsyn till att detta område är väl beläget ur
kommunikationstekniska och geografiska synpunkter. Om ur medicinska
och sjukvårdande synpunkter detta område icke anses kunna ifrågakomma,
har landstinget i andra hand föreslagit, att sinnessjukhuset förlägges till
Gävle-området.

I anslutning härtill anför kommittén följande.

Allt sedan 1920-talet har statsmakterna vid inrättande av nya sinnessjukhus
av primärkaraktär undantagslöst följt den principen, att sjuk -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

husen skall förläggas till städer med tillgång till ett väl utvecklat centrallasarett.
Erfarenheten har också visat, att detta varit till påtaglig fördel
för sinnessjukvårdens utveckling. Ett sinnessjukhus för vård av akut sjuka
är enligt kommitténs uppfattning i behov av all den medicinska konsulthjälp
inom olika discipliner, som ett centrallasarett kan erbjuda utöver
normallasarettets möjligheter. Införandet av många nya kroppsliga behandlingsmetoder
inom sinnessjukvården har medfört ett väsentligt ökat behov
av konsultation inom olika specialiteter. Som särskilt betydelsefullt och
nödvändigt framstår f. n. behovet av narkosläkares medverkan vid elektrochockbehandling
med kramphämmande medel. Ett alltmera vidgat samarbete
i fråga om diagnostik och behandling äger rum med ortopeder,
neurologer, neurokirurger, gynekologer, öron-, näs- och halsspecialister
m. fl. Allt tyder också på, att den fortsatta utvecklingen av skilda medicinska
behandlingsmetoder på sinnessjukvårdens område framdeles kommer
att nödvändiggöra ett än intimare samarbete med övriga medicinska
discipliner. Med utgångspunkt härifrån anser sig kommittén icke kunna
ur vårdsynpunkt godtaga en förläggning av det planerade sinnessjukhuset
för Gävleborgs län till annan plats än i närheten av orter med centrallasarett.
Väsentlig hänsyn i denna fråga synes vidare böra tagas till länets
befolkningsförhållanden, till vilka fördelningen inom länet av antalet vårdbehövande
naturligen står i relation.

Med beaktande av det sålunda anförda och särskilt med hänsyn till det
av urtima landstinget gjorda uttalandet förordar kommittén, att sjukhuset
förlägges till Gävle-området. Det torde få ankomma på kommittén att fortsätta
den förberedande utredningen för att snarast framlägga förslag om
definitiv förläggningsplats för sjukhuset inom detta område. Beslut härom
torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t.

Kommittén föreslår, dels att principbeslut nu fattas om uppförande av
det i kommitténs betänkande förordade nya sinnessjukhuset i Gävleborgs
län med ett beräknat platsantal av omkring 700 att förläggas till Gävleområdet,
dels ock att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att
efter förslag av kommittén fastställa förläggningsplats för sjukhuset inom
detta område.

Kommittén hemställer vidare, att för nästa budgetår måtte anvisas ett
belopp av 150 000 kronor för bestridande av kostnader i samband med
utredningar om förvärv av markområde för det nya sjukhuset och för
framläggande av förslag om sjukhusets planering och utformning.

Yttranden

över kommitténs förslag har efter remiss yttranden avgivits av länsstyrelsen
i Gävleborgs län, som bifogat yttranden av drätselkammaren i Hudiksvall
och kommunalnämnden i Hälsingtuna, samt arbetsmarknadsstyrelsen,
varjämte vissa skrifter inkommit i ärendet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att man ur rent medicinsk
synpunkt icke kan rikta någon erinran mot en förläggning av sjukhuset till
Gävle-området. Centrallasarettet i Gävle är länets största sjukhus och det

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

sjukhus, som är bäst utrustat med specialiteter. Centrallasarettet i Hudiksvall
kommer emellertid i fråga om specialiteter icke långt efter lasarettet
i Gävle och är avsett att framdeles innehålla alla sådana för länet nödvändiga
specialiteter, som icke uteslutande måste förbehållas Gävle-lasarettet.
Ur sjukvårdssynpunkt måste därför Hudiksvalls-lasareltet anses fylla de
krav på ett väl utrustat centrallasarett, som kommittén angivit. Om endast
rent medicinska synpunkter bör anläggas vid avgörandet av frågan om sinnessjukhusets
förläggning, finner länsstyrelsen såväl Hudiksvall som Gävle
kunna ifrågakomma som förläggningsort, med något företräde för Gävle.
Därest även ort med ett väl utvecklat kroppssjukhus, ehuru icke av centrallasarettets
omfattning, ur medicinsk synpunkt kan tänkas ifrågakomma,
utgör Bollnäs den enda tänkbara orten med sitt väl hållna normallasarett
och centralsanatorium.

Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid, om icke även andra synpunkter
än de rent sjukvårdande bör komma i beaktande vid valet av förläggningsplats.
Sådana synpunkter synes också ha varit bestämmande för urtima
landstingets uppfattning, då detsamma som lämplig förläggningsplats för
sjukhuset funnit sig böra i första hand förorda Bollnäs—Söderhamnsregionen.

Ett sinnessjukhus bör ha ett sådant läge inom sitt upptagningsområde,
att det är lätt tillgängligt för de sjukas införande å sjukhuset. Ur sjukvårdande
synpunkt torde det för den sjukes lugn och välbefinnande vara av
stor betydelse, att den personliga kontakten med de anhöriga uppehälles.
De anhöriga bör ha möjlighet att utan alltför stora uppoffringar i kostnader
och tid besöka den sjuke. Sjukhuset bör därför förläggas till plats,
som ligger geografiskt centralt i länet och som har goda färdförbindelser
med länets olika delar. Ur nu angiven synpunkt ligger Gävle sämre till än
övriga tänkbara platser.

Den stigande folkmängden i länet beror på utvecklingen inom Gästrikland
och dess huvudindustriorter. Den till länet hörande delen av Hälsingland
visar en fortgående folkminskning. Denna kan särskilt lokaliseras
till norra och västra delarna av landskapet. Söderhamnsorten håller sin
numerära ställning bättre. En kraftig utflyttning framförallt av ungdom
äger rum såväl från landskapets inre som dess nordligare delar. Särskilt
gäller detta den kvinnliga ungdomen. Orsaken härtill kan tillskrivas sysselsättningssvårigheter
på grund av dessa länsdelars karaktär av främst
jordbruks- och skogsbruksområden med en föga differentierad industri.
Det är enligt länsstyrelsens åsikt angeläget, att denna utveckling motverkas.
Ur allmän lokaliseringssynpunkt bör därför Bollnäs- och Hudiksvallsorterna
komina före Gävleorten, när det gäller val av plats för sjukhus. Ur arbelsmarknadssynpunkt
finner däremot länsstyrelsen särskilt företräde icke
böra givas åt någon av de tilltänkta förläggningsplatserna.

När det gäller lokaliseringen av en industri eller annan anläggning, bör
skälig hänsyn jämväl tagas till dess sårbarhet ur civilförsvarssynpunkt. Beträffande
sjukvårdsanläggningar kommer härtill sjukvårdsberedskapens
krav. Det är uppenbart, att kuststäderna i ett krigsfall kan befaras bli särskilt
utsatta för fientliga åtgärder och att tryggheten för en anläggning i
det inre av landet därför är större. Med hänsyn till civilförsvarets intressen
är en förläggning av sinnessjukhuset till Bollnäs att föredraga framför
dess förläggning till Gävle eller Hudiksvall.

Beträffande bostadsförsörjningen torde helt allmänt kunna fastslås, att
denna vid nyetablering av företag är svårare att lösa ju mindre befolknings -

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

109

underlaget är i en ort. Efter en lång tid av stillastående befinner sig Gävle
stad på rask frammarsch, vilket satt kraftiga spår efter sig, när det gäller
efterfrågan av bostäder i staden. Trots att stadens myndigheter på ett erkännansvärt
sätt sökt komma tillrätta med situationen är bostadsförsörjningen
för stadens nuvarande invånare icke tillfredsställande.

Inom Hudiksvall och Bollnäs bar under de senare åren nedlagts mycket
arbete på att förbättra bostadsstandarden inom städerna, vilken nu får
betecknas som god.

Oavsett vilken av de tre regionerna, som kommer i fråga för det nya sinnessjukhuset,
får man förutsätta, att erforderlig kvot för nybyggnad ställes
till förfogande för att tillgodose det ökade behovet i orten av bostäder.
Enligt länsstyrelsens mening bör ur bostadsförsörjningssynpunkt företräde
icke lämnas någondera orten framför de andra.

Även synpunkter rörande såväl byggnadsplanering som vatten och avlopp
måste skänkas beaktande. Härutinnan kan anmärkas, att vattenförsörjningen
icke är helt säkerställd i Gävle stad. Inom hela Gävleområdet
är därjämte avloppsfrågorna synnerligen besvärande. Kravet på reningsverk
är starkt påträngande. Inom Gävle stad råder vidare en viss eftersläpning
ifråga om gatu- och väghållning. Även här erfordras omfattande
insatser för eu upprustning under den närmaste tioårsperioden. Då staden
även i andra hänseenden har mycket stora investeringsbehov — för hamnen,
skolväsendet m. in., — synes en viss återhållsamhet böra iakttagas,
när det gäller anläggningar, som kan framtvinga nya investeringskrav eller
krav på snabbare takt i investeringarna. — När det gäller planeringsfrågorna
i stort är Hudiksvall och Bollnäs bättre ställda än Gävle.

Gävle är länets största stad, residensstad och säte för praktiskt taget alla
länsvårdande organ och institutioner. Staden har ett rikt differentierat näringsliv.
Arbetsmöjligheterna är goda och staden erbjuder sina innebyggare
stora möjligheter till fritidssysselsättningar. Museet och orkesterföreningen
samt det för en landsortsstad rika teaterlivet ger en god kulturell standard
åt staden. Utbildningsmöjligheterna för ungdomen är mycket goda, låt vara
att trängseln på mellanplanet är stor.

Mot Gävleorten talar således framförallt dess mindre gynnsamma geografiska
läge i förhållande till en stor del av länet. Ur arbetsmarknadssynpunkt
och bostadsförsörjningssynpunkt synes däremot något hinder icke
möta mot en förläggning av sjukhuset till Gävle-regionen.

Hudiksvall utgör huvudorten för länets norra och nordvästra delar. Stadens
näringsliv är ganska ensidigt. Utom handel och köpenskap är det sågverksindustrin,
som är den dominerande faktorn i staden. Det är önskvärt
att näringslivet på orten blir rikare differentierat. Ur kommunikationssynpunkt
ligger staden väl till ifråga om kommunerna efter havskusten och
relativt väl till i förhållande till de inre delarna av Hälsingland. Det bör
icke möta svårigheter att rekrytera personal till sjukhuset inom orten och
icke heller att bereda denna personal bostäder. Staden har museum och
teater. Skolväsendet är gott med realskola, gymnasium, flickskola och yrkesskola.
1 närheten av staden finns dessutom folkhögskola.

Bollnäs ligger geografiskt centralt i länet och erbjuder genomsnittligt
de kortaste förbindelserna till länets ytterområden. Ur kommunikationssynpunkt
har staden ett mycket fördelaktigt läge, vid skärningen av de
naturliga samfärdslederna efter Ljusnans och Voxnans älvdalar och i träffpunkten
mellan eu nord-sydgående och en öst-västgående järnvägslinje.
Kommunikationstekniskt sett är staden som förläggningsplats för sjukhu -

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

set klart överlägsen varje annan plats i länet. Icke minst betydelsefullt finner
länsstyrelsen det vara att kommunerna i det inre av Gästrikland har
direkt järnvägsförbindelse med Bollnäs. Det bör icke möta några svårigheter
att på orten rekrytera biträdespersonal till sjukhuset. Till rekryteringsområdet
lär med hänsyn till de goda förbindelserna kunna räknas
Arbrå i norr, Kilafors i söder och Edsbyn i väster, alla samhällen med utpräglat
manligt betonad industri. Skolförhållandena i Bollnäs få anses
goda, med realskola, gymnasium, folkhögskola och yrkesskola. Svagheten
med Bollnäs som förläggningsplats för ett sinnessjukhus på grund av lasarettets
brist på specialiteter kan självfallet icke förnekas, men bristen bör
å andra sidan icke överdrivas. Antalet mentalt sjuka personer på sjukhuset,
som skulle behöva konsultera en specialist, kan icke vara så stort.
Då patienterna väl ändå måste uppsöka specialisten i hans tjänstelokaler,
reduceras ju spörsmålet ytterst till en transportfråga, och det kan enligt
länsstyrelsens bedömande i det stora sammanhanget icke vara så påkostande,
administrativt och ekonomiskt, att — uppskattningsvis — ett tiotal
resor om året från sjukhuset till lasarettet ulsträckes från 4—5 kilometer
till 10—12 mil.

Vid övervägande av nu nämnda synpunkter finner länsstyrelsen, att
sjukhuset bör förläggas till Bollnäsorten. Därest denna plats icke anses
lämplig med hänsyn till sjukvårdens krav, finner länsstyrelsen övervägande
skäl tala för sjukhusets förläggning till Hudiksvallsorten. Först i tredje
hand finner länsstyrelsen Gävleorten böra komma ifråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar i stort sett den uppfattning länsstyrelsen
givit till känna beträffande fördelarna av, att sjukhuset förlägges till Bollnäs.
Rekryteringsmöjligheterna ifråga om kvinnlig biträdespersonal torde
vara goda i Bollnäs. Sålunda har Bollnäs lasarett och en i Bollnäs landskommun
belägen sinnesslöanstalt utan svårigheter kunnat rekrytera erforderlig
personal. Lasarettet synes icke heller ha haft svårigheter att rekrytera
läkare. De goda rekryteringsmöjligheterna beträffande kvinnlig personal
sammanhänger med, att möjligheterna för kvinnor att erhålla förvärvsarbete
i Bollnäs och de omkringliggande tätbefolkade landskommunerna
är starkt begränsade. För att minska utflyttningen av yngre kvinnor
från området är det angeläget, att arbetstillfällen för kvinnor skapas
inom området.

Även i andra delar av Gävleborgs län finns emellertid starkt behov av
ökade arbetstillfällen för kvinnor. Det gäller i hög grad beträffande de mera
skogsbetonade områdena, såsom Ljusdalsområdet, men också beträffande
järnbruksområdena. Därest sjukhuset av medicinska skäl anses böra förläggas
till Gävle-området, skulle det ur allmän lokaliseringssynpunkt vara
värdefullt, om lokaliseringen kunde ske till den del av detta område, som i
särskilt hög grad är underförsörjd med sysselsättning för kvinnlig arbetskraft,
nämligen Sandviken—Forsbacka.

För att bereda kvinnorna möjligheter till förvärvsarbete och för att befrämja
en inflyttning av kvinnor vore det värdefullt, om sjukhuset — därest
lokalisering till Gävle-området beslutas — kunde förläggas i närheten av
Sandviken. Ett lasarett håller på att uppföras i Sandviken, varför en stor
del av de erforderliga kontakterna med ett kroppssjukhus torde kunna
ske i denna stad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

111

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Örebro län

I det föregående har kommittén framhållit angelägenheten av, att ett
nytt sinnessjukhus uppföres i Örebro län. Enligt den i samband med kommitténs
förslag till reviderad generalplan för sinnessjukvårdens upprustning
redovisade prognosen rörande vårdplatsbehovet beräknas detta för
Örebro län uppgå till 853 platser år 1965 och 876 år 1970. Med anledning
härav har kommittén i betänkandet räknat med, att ett sinnessjukhus för
länet bör omfatta 800 vårdplatser. I avgivet yttrande över kommitténs betänkande
har Örebro läns landstings förvaltningsutskott uttalat, att det
med tillfredsställelse hälsar förslaget om nytt sinnessjukhus i länet, men
att det faktiska vårdplatsbehovet för länet på goda grunder kan antagas
vara större än det av kommittén beräknade.

Vad beträffar frågan om det nya sinnessjukhusets förläggning inom
länet får kommittén hänvisa till de allmänna synpunkter å val av förläggningsort,
som förut anförts i samband med förslag om uppförande av sinnessjukhus
i Gävleborgs län. För Örebro läns vidkommande har kommittén
under hand fört förhandlingar i frågan med representanter för länets
landsting. Landstinget har därvid i likhet med kommittén ansett sjukhuset
böra förläggas i anslutning till länets centrallasarett i Örebro, varest erforderligt
markområde enligt uppgift kan anskaffas. Kommittén har icke
haft tillfälle att närmare utreda de spörsmål, som sammanhänger med
sjukhusets tomtfråga. Detta synes kommittén dock icke utgöra hinder för
ett principiellt ställningstagande till uppförande av ett sinnessjukhus inom
länet. Kommittén föreslår därför, att principbeslut härom nu fattas och att
åt kommittén uppdrages att dels vidtaga åtgärder för anskaffande av mark
för sjukhuset och dels inkomma med förslag till sjukhusets närmare utformning
och planläggning.

Vid bifall härtill hemställer kommittén, att för nästa budgetår måtte
anvisas ett belopp av 150 000 kronor för bestridande av de med uppdraget
förenade kostnaderna.

Yttranden

Länsstyrelsen i Örebro län anser sjukhuset böra omfatta 850 å 900 vårdplatser.
Tomt och byggnader bör planeras så, att en utökning av vårdplatsantalet
kan ske utan alltför stora omändringar.

Länsstyrelsen har bifogat yttrande från förste provinsialläkaren i länet,
vilken framhåller, att behovet av ett sinnessjukhus inom länet med landstingsområdet
som upptagningsområde är mycket framträdande. Ett principbeslut
om uppförande av ett dylikt sjukhus bör därför fattas redan nu,
trots alt frågan om den lämpligaste förläggningsplatsen ännu icke avgjorts.
Vägande skäl talar för, att sjukhuset förlägges i anslutning till länets
centrallasarett.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att det planerade sinnessjukhuset ur
kommunikationssynpunkt och med hänsyn till att Örebro representerar
befolkningstyngdpunkten i länet bör förläggas i anslutning till länets centrallasarett.
Ur allmänna lokaliseringssynpunkter synes några avgörande
skäl icke kunna resas mot att sjukhuset lokaliseras i enlighet med kommitténs
förslag.

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus

Under senare år har medel regelbundet anvisats för renovering och utbyggnad
av de elektriska installationerna vid statens sinnessjukhus. Kostnadsberäkningar
för sådana arbeten, vilka lämpligen bör utföras under
budgetåret 1956/57, har upprättats av aktiebolaget elektriska prövningsanstalten.

Efter samråd i ärendet med byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen
föreslår kommittén beträffande dylika arbeten följande.

Psykiatriska sjukhuset. I enlighet med av Kungl. Maj:t framlagt förslag
beslöt 1955 års riksdag (prop. nr 123; riksd. skr. nr 267) omläggning av
den elektriska strömmen inom sjukhuset från likström till växelström och
komplettering av sjukhusets anläggning för ytterbelysning samt anvisade
för en första omläggningsetapp under budgetåret 1955/56 25 000 kronor,
varav 15 000 kronor för ytterbelysningsanläggningen.

Med hänsyn till de befintliga anläggningarnas tillstånd och planerade
renoveringar av byggnader vid sjukhuset bör omläggningsarbetena fortsätta.
Kommittén föreslår, att som en andra etapp utföres installationer
inom sex mansavdelningar och portvaktsbyggnaden (16 000 kronor) samt
fortsatt utbyggnad av anläggningen för ytterbelysning (15 000 kronor).

För budgetåret 1956/57 bör sålunda anvisas (16 000 + 15 000) 31 000
kronor.

Ulleråkers sjukhus. Totalkostnaden för den vid sjukhuset f. n. pågående
utökningen och kompletteringen av ytterbelysningen har beräknats till
71 000 kronor. För budgetåret 1954/55 anvisades för ändamålet tillhopa
34 000 kronor, för vilka medel ytterbelysningen inom det norra sjukhusområdet
färdigställts. För omläggning inom det södra sjukhusområdet anvisades
för budgetåret 1955/56 20 000 kronor. För ytterbelysningens färdigställande
inom detta område erfordras återstoden av den beräknade totalkostnaden
eller (71 000 — 34 000 — 20 000) 17 000 kronor.

Inom det södra sjukhusområdet förekommer huvudsakligen likström
2 X 110 V men även växelström 220/127 V användes bl. a. för värme och
motorkraft i köket. I samband med pågående renoveringar och ombyggnader
av paviljonger inom området bör likströmssystemet successivt avvecklas
och det elektriska nätet helt omläggas till system med 3-fas växelström
380/220 V. Detta system är erforderligt bl. a. för matning av befintlig
och erforderlig ytterligare elektrisk apparatur i köksbyggnaden. Det
nuvarande kabelsystemet är fullbelastat och medgiver icke några nyinstallationer.
Av ekonomiska skäl bör en förstärkning av detsamma med bibehållen
lägre spänning ej komma i fråga. För installation av likriktare,

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

varigenom strömkostnaderna vid sjukhuset skulle nedbringas, anvisades
för budgetåret 1955/56 25 000 kronor. I anslaget ingår kostnader för ny
transformatorstation med ställverk för 3 kV och med transformator för
likriktaren. För anordnande av det föreslagna nya 380/220 V-systemet erfordras
närmast installation av transformatorer, uppbyggnad av fördelningscentral
för utgående kablar och framdragande av ny matarkabel till
köksbyggnaden. Kostnaden härför har beräknats till 16 000 kronor.

För manöver- och indikeringsändamål för fläktmanövrering och för övervakning
av i första hand värmeanläggningarna vid sjukhuset har svagströmskablar
nedlagts från vissa delar av sjukhuset till maskincentralen,
övervakning av de olika anläggningarna är viktig ur driftsekonomisk synpunkt.
För anordningarnas färdigställande erfordras ytterligare svagströmskablar
från maskinhuset till norra bostadsområdet. Kostnaden för dessa
kablar inklusive nedläggningar och anslutningar har beräknats till 15 000
kronor.

Sammanlagt skulle sålunda för de elektriska arbetena vid sjukhuset för
nästa budgetår erfordras (17 000 + 16 000 + 15 000) 48 000 kronor.

Ryhovs sjukhus. För förstärkning av det elektriska nätet inom sjukhusets
bostadsområde anvisades för budgetåret 1954/55 40 000 kronor, avseende
det utvändiga distributionssystemets utbyggnad. Detta arbete har
färdigställts. Arbeten för komplettering och omläggning av inomhusinstallationerna
återstår och bör planenligt genomföras. Kostnaden härför som
tidigare beräknats till 7 000 kronor, uppgår numera till 8 000 kronor.

Den nuvarande ytterbelysningen vid sjukhuset består i huvudsak av
armaturer över ingångsdörrarna till resp. byggnader. Stolpbelysning finns
anordnad endast på stora infartsvägen från portvaktsstugan förbi administrationsbyggnaden.
De befintliga belysningsanordningarna är i sin helhet
otillräckliga och ger ej tillfredsställande belysning på vägarna inom
området. En ny tidsenlig ytterbelysning bör därför komma till utförande.
Såsom en första etapp i anläggningens utbyggnad föreslås ordnande av
vägbelysning från portvaktsstugan till ekonomibyggnaderna och till södra
bostadsområdet. Kostnaden härför, inklusive kabelnät och montage, har
beräknats till 20 000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså de elektriska arbetena vid sjukhuset för nästa
budgetår uppgå till en kostnad av (8 000 + 20 000) 28 000 kronor.

S:t Lars’ sjukhus. Ombyggnad av sjukhusets mottagningsstation för
elektrisk kraft och utläggande av nytt kabelsystem för växelström 380/220 V
har utförts. Omläggning och kompletteringar av installationerna inom de
byggnader, som matas med likström, pågår. För en första etapp av dessa
arbeten anvisades för budgetåret 1954/55 25 000 kronor, avsedda för omläggning
av bostadshus 2 och vissa paviljonger inom den västra delen av
sjukhuset. Omläggning av inomhusinstallationerna bör planenligt fortgå
och såsom andra etapp under budgetåret 1956/57 omfatta sjukhusets östra
förvaltningsbyggnad, bostadshus 62 och paviljong 4. Härför erfordras ett
belopp av 31 000 kronor.

Inom det västra sjukhusområdet har även ytterbelysningsanläggningarna
omlagts till växelström enligt tidigare upprättade planer. Inom östra området
kvarligger ytterbelysningen på likströmsnätet. Stolpar och armaturer
är färdigställda för anslutning till växelström men för omläggningen fordras
nytt kabelnät. Området kring de nya paviljongerna 83, 84, 85 och 86

8____llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 106

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

saknar helt ytterbelysning. För att ordna belysning inom detta område
erfordras 24 stycken belvsningsstolpar. Kostnaden för dessa, inklusive erforderligt
kabelnät, har beräknats till 15 000 kronor.

För elektriska arbeten vid sjukhuset bör sålunda för nästa budgetår
anvisas (31 000 + 15 000) 46 000 kronor.

S:ta Maria sjukhus. Arbetena med omläggning av sjukhusets elektriska
distributionssystem från likström till växelström 380/220 V utföres i etapper.
För dylik omläggning inom bostadsområdet invid portvaktsstugan
anvisades för budgetåret 1954/55 15 000 kronor. För det kvarvarande likströmssystemet
vid sjukhuset alstras erforderlig kraft dels i ångturbindrivna
generatorer och dels i en roterande omformare, driven av växelströmsmotor.
Belastningsförhållandena i likströmsnätet medför olägenheter
ur driftsynpunkt för maskincentralens de!. Sålunda är panndriften beroende
av egengenerering och pannorna måste kvällstid hållas i gång, tills
likströmsbelastningen kan övertagas av omformaren. För erhållande av
gynnsammare och mera ekonomiska driftförhållanden har föreslagits, att
likströmsnätet avlastas genom fortsatt och forcerad omläggning till växelström.
I första hand böra härvid sådana belastningsobjekt omläggas, som
medför avlastningar under kvällar och nattetid. Nästa omläggningsetapp,
nr 2, föreslås omfatta omläggning dels av renvatten- och cirkulationspumpaggregaten
i maskinhuset samt maskininstallation i paviljong 8 och
dels av inomhusinstallationerna i paviljongerna 4, 6, 7 och 14. Kostnaden
härför har beräknats till 75 000 kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa
budgetår.

Restads sjukhus. Vid sjukhuset pågår omläggning av det elektriska distributionsnätet
från likström till växelström. För fullföljande av spänningsomläggningen
återstår vissa kabelarbeten och inomhusinstallationer för
en beräknad kostnad av 14 000 kronor.

Parallellt med kabelarbetena för spänningsomläggningen utföres anläggning
för ytterbelysning inom sjukhusområdet. Därav återstår anläggande
av belysning inom sjukhusets västra område. Kostnaden härför har beräknats
till 16 000 kronor.

För nästa budgetår erfordras sålunda (14 000 + 16 000) 30 000 kronor
för elektriska arbeten vid sjukhuset.

Källshagens sjukhus. För påbörjande av arbeten med omläggning av det
elektriska nätets distributionsspänning till 380/220 V för en beräknad kostnad
av 86 000 kronor har för budgetåret 1954/55 anvisats 43 000 kronor.
För arbetenas slutförande föreslår kommittén, att för nästa budgetår anvisas
återstoden av den beräknade kostnaden eller (86 000 — 43 000) 43 000
kronor.

Mariebergs sjukhus. Inom sjukhuset erfordras dels komplettering av
nuvarande ytterbelysning och dels helt ny belysning inom området för
paviljongerna 12—18 och de nya paviljongerna C 6 och C 7. I första hand
föreligger behov av att komplettera och utöka belysningen utefter vägarna
närmast paviljongerna 12—18. Kostnaden härför bar beräknats till 10 000
kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.

Sjukhuset saknar helt reservkraftaggregat, vilket förhållande måste anses
innebära ytterst allvarliga risker i händelse av strömavbrott, särskilt
under den kalla årstiden. Driften vid panncentralen är helt beroende av
tillförseln av elektrisk kraft. För att trygga sjukhusets kraftförsörjning

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

vid strömavbrott är det därför nödvändigt att installera ett motordrivet
reservkraftaggregat för 100 kV A avgående växelströmseffekt. Kostnaden för
aggregatet jämte erforderliga kablar, instrument och montage har beräknats
till 50 000 kronor.

För utförande av sålunda föreslagna åtgärder vid sjukhuset erfordras
för nästa budgetår sammanlagt (10 000 + 50 000) 60 000 kronor.

Västra Marks sjukhus. Den nuvarande larmsignalanläggningen vid sjukhuset
är så gott som fullständigt uttjänt. Schema över anläggningen saknas,
varigenom en snabb lokalisering av uppkommande fel omöjliggöres. Någon
möjlighet att reparera det gamla systemet föreligger ej utan en helt ny
anläggning måste utföras. Kostnaden för ett nytt signalsystem beräknas
till é 000 kronor.

Inomhusbelysningen vid sjukhuset är för svag och otillräckligt utbyggd.
Vägguttag är mycket sparsamt anordnade. Egentlig nattbelysning saknas
helt. Reservbelysning finns ej. Bättre belysning kan i vissa lokaler anordnas
genom utbyte av armaturer. Inom övriga lokaler måste nya ljuspunkter
och gruppledningar införas. För nattbelysning bör särskild armatur installeras.
Erforderlig reservbelysning, som bör vara automatisk, kan matas från
samma batteri som larmsignalanläggningen. I samband med nu föreslagna
åtgärder bör även förberedelser vidtagas för övergång till 380/220 V spänning.
Ifrågavarande arbeten beräknas bli utförda i etapper allt eftersom
avdelningarna renoveras. För en första arbetsetapp erfordras ett belopp
av 17 000 kronor.

Belysningen inom snickeriverkstaden är i behov av komplettering. I
denna saknas vidare anordning för varmvattenuppvärmning. Sådan bör
lämpligast ordnas genom att en elektrisk varmvattenberedare installeras.
I samband härmed bör installationen i verkstaden ändras till 380/220 V
spänning. Kostnaderna för nu angivna arbeten beräknas till 2 000 kronor.

De elektriska arbetena vid sjukhuset för nästa budgetår uppgår sålunda
till en kostnad av (6 000 + 17 000 + 2 000) 25 000 kronor.

Salberga sjukhus. Administrationsbyggnad, gymnastikhus, huvudbyggnad
och personalbostadshus vid sjukhuset matas över samma lågspänningskabel
från panncentralen. Kraftuttagningen inom byggnaderna har stigit så,
att de befintliga matarkablarna ej tillåter ökad belastning. Inom gymnastikbyggnaden
kommer uppvärmning att anordnas. För anslutning av härför
erforderliga aggregat måste matarkabeln fram till administrations- och
gymnastikbyggnaden förstärkas. Kostnaden uppgår till 10 000 kronor, vilket
belopp bör anvisas för nästa budgetår.

Sidsjöns sjukhus. Inom bostadsområdena vid sjukhuset är distributionsnätet
utfört som friledningar med trästolpar. Stolparna är med vissa undantag
utsatta för rötangrepp. Verkställd utredning om nätets renovering har
visat, att friledningsnätet bör slopas och ersättas med jordkablar. Totala
omläggningskostnaderna har beräknats till 60 000 kronor. Arbetena kan
utföras i etapper. Omläggning av det norra bostadsområdet är synnerligen
angelägen och bör ske såsom första etapp. Kostnaden härför uppgår till
43 000 kronor.

Även ytterbelysningen inom bostadsområdena är otidsenlig. Inom det
centrala området vid paviljongerna är den nuvarande belysningen med
armaturer på byggnaderna otillfredsställande och utefter vissa vägar saknas
belysningsanordningar. Omläggning och komplettering av ytterbelys -

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

ningen bör därför vidtagas. Enligt upprättat förslag uppgår totalkostnaden
till 75 000 kronor. Nu angivna arbeten måste samordnas med ovannämnda
omläggning av det allmänna distributionsnätet. Såsom första etapp föreslås
därför ordnande av ny ytterbelysning inom det norra bostadsområdet
för en beräknad kostnad av 23 000 kronor.

För nästa budgetår erfordras sålunda (43 000 + 23 000) 66 000 kronor
för elektriska arbeten vid sjukhuset.

Furunäsets sjukhus. Inom de ombyggda delarna av sjukhuset ha installationerna
utförts för 380/220 V spänning. Kraftförsörjningen har provisoriskt
ordnats genom ett par mindre transformatorer. I samband med arbetenas
avslutande måste dessa transformatorer demonteras och matning
av elektrisk kraft ordnas enligt uppgjorda planer. För övergång till den
högre spänningen fordras utbyte, eventuellt omlindning av två stycken
transformatorer i den nya transformatorstationen. Kostnaderna uppgår till
cirka 12 000 kronor.

Oberoende av nu angivna omläggningsarbeten måste installationerna
inom bl. a. sjukhusets snickeriverkstad, svinhus, rökeri, murarbod, fastighet
7 a, potatiskällare och oljebod kompletteras. En del av dessa installationer
är mycket bristfälliga och ej alls ändamålsenliga. Kostnaden för
kompletteringsarbetena har beräknats till 18 000 kronor.

I samband med uppförande av två nya bostadshus och en ny paviljong
samt ombyggnad av huvudbyggnaden har nya vägar anlagts. Kostnaderna
för härav föranledd komplettering av ytterbelysningen uppgår till 10 000
kronor.

För ovan angivna elektriska kompletteringsarbeten vid sjukhuset torde
sålunda för nästa budgetår anvisas sammanlagt (12 000 + 18 000 + 10 000)
40 000 kronor.

För elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus skulle alltså för
nästa budgetår erfordras sammanlagt (31 000 + 48 000 + 28 000 + 46 000 +
75 000 + 30 000 + 43 000 + 60 000 + 25 000 + 10 000 + 66 000 + 40 000)
502 000 kronor.

Av de föreslagna arbetena kan de vid psykiatriska sjukhuset, Restads,
Källsliagens och Västra Marks sjukhus samt inomhusinstallationerna vid
Ryhovs sjukhus till stor del utföras av personalen vid resp. sjukhus. För
dessa arbeten äskade medel, tillhopa 137 000 kronor, bör därför lämpligen
ställas till medicinalstyrelsens disposition för arbetenas utförande i anslutning
till de löpande underhållsarbetena.

Utredningsmedel

Medelsbehovet för kommitténs verksamhet under nästa budgetår har
kommittén beräknat till 200 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

117

Uppförande av bostäder för överläkare och intendent vid
S:t Sigfrids sjukhus i Växjö

I skrivelse den 16 februari 1956 har statens kommitté för sinnessjukvårdens
utbyggande anfört bl. a.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1954 års riksdag, att
vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö skulle uppföras personalbostäder för en
beräknad kostnad av sammanlagt högst 1 500 000 kronor samt anvisade för
budgetåret 1954/55 ett belopp av 150 000 kronor för ändamålet. Sistnämnda
belopp avsågs i första hand för uppförande av nya bostäder åt sjukhuschefen
och intendenten vid sjukhuset.

I skrivelse till Kungl. Maj :t angående förslag till byggnadsarbeten vid
sinnessjukhusen under budgetåret 1955/56 anförde kommittén såvitt nu är
i fråga bl. a. följande.

De beslutade nya bostäderna skulle förläggas till ett särskilt bostadsområde
utanför det egentliga sjukhusområdet. På området är belägen en äldre
mangårdsbyggnad, kallad Kampagården, jämte flygelbyggnad, vilken senare
är ombyggd och moderniserad. Mangårdsbyggnaden, som inrymmer ett
antal mindre lägenheter, är i dåligt skick men bör bibehållas, då den har ett
visst kulturhistoriskt värde. Denna ombyggnad ingick icke i de av riksdagen
beslutade åtgärderna. Kommittén har nu närmare utrett, hur byggnaden
skall kunna utnyttjas. I byggnaden kan inrymmas fyra bostäder, varav
en överläkarbostad och 3 bostäder för läkare. Vid en sådana användning av
byggnaden blir det nuvarande behovet av läkarbostäder vid sjukhuset tillgodosett.
Den beslutade nya överläkarbostaden skulle därvid icke behöva
uppföras.

På grund av det anförda och då kommittén upptagit förhandlingar med
Växjö stad om dess medverkan vid tillgodoseende av behovet av övriga personalbostäder,
föreslog kommittén, att endast »Kampagården» ombyggdes
och att övriga byggnadsåtgärder i fråga om bostäder uppsköts tills vidare.
Kostnaderna beräknades till sammanlagt 390 000 kronor, varav 270 000
kronor för själva ombyggnaden, 60 000 kronor för anläggande av huvudavloppsledning,
avsedd att ingå som en första etapp i en framtida anslutning
av hela sjukhuset till stadens avloppsnät, 35 000 kronor för anläggande av
värmeledningskulvert jämte ledningar för att till sjukhusets centrala värmesystem
ansluta »Kampagården» och de byggnader, som i övrigt kunde komma
att uppföras inom området, samt 25 000 kronor för installation av en ny
elektrisk transformator.

Vad kommittén sålunda föreslagit upptogs av Kungl. Maj:t i proposition
till 1955 års riksdag och vann riksdagens bifall. Kungl. Maj:t uppdrog den
3 juni 1955 åt byggnadsstyrelsen att för en kostnad av högst 390 000 kronor
låta utföra ifrågavarande ombyggnadsarbeten in. in., därvid styrelsen
skulle äga disponera den för budgetåret 1954/55 upptagna medelsanvisningen
å 150 000 kronor samt av anslaget för budgetåret 1955/56 till vissa

118 Kiinc/l. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus ett belopp av högst 240 000
kronor.

Närmare undersökningar av »Kampagården» har visat, att byggnadens
beskaffenhet är sämre än vad man från början räknade med. Då byggnadens
iordningställande torde medföra en ökad kostnad av minst 125 000 kronor,
bör byggnadens framtida användning omprövas i syfte att nedbringa kostnaderna
för dess iståndsättande. Därtill kommer att en del av byggnaden,
som f. n. uthyres till två befattningshavare vid sjukhuset, icke kan frigöras
för en ombyggnad utan att ersättningsbostäder anvisas. Den beslutade ombyggnaden
bör sålunda icke komma till utförande.

Sjukhuschefens nuvarande bostadsbyggnad är belägen i omedelbar närhet
av den plats, där en ny panncentral för sjukhuset är under uppförande.
Sjukhusbyggnaderna skall anslutas till centralen medelst kulvert. Denna
måste av tekniska och ekonomiska skäl givas eu sådan sträckning, att den
kommer att gränsa intill bostadsbyggnaden. Det är därför ofrånkomligt att
utrymma byggnaden, då kulverten framdrages förbi denna. Uppförandet av
panncentralen har nu framförts så långt, att arbetena med värmeledningskulverten
snarast bör påbörjas. Det är därför synnerligen angeläget, att en
ny bostad åt sjukhuschefen anskaffas. Dennes nuvarande bostad, som är
i mindre gott skick, bör med hänsyn till läget framdeles utnyttjas för bostäder
åt ogift personal.

Enligt beslut av 1955 års riksdag skall vid sjukhuset uppföras två nya
vårdpaviljonger, nr 57 och nr 58. Byggnadsarbetena beräknas komma att
påbörjas under hösten innevarande år. Den placering inom sjukhusområdet,
som från början avsågs för dessa paviljonger, förutsatte, att tre smärre,
redan utdömda bostadshus skulle rivas. Den ena av paviljongerna har emellertid
ansetts böra givas en något ändrad placering, som nödvändiggör att
riva den byggnad vid sjukhuset, vari intendentens bostad är inrymd. Denna
byggnad, som även den är av dålig beskaffenhet, ingår liksom sjukhuschefens
bostad i det bostadsbestånd vid sjukhuset, som enligt statens sinnessjukvårdsberednings
generalplan för sjukhusets upprustning skall förnyas.
På grund härav bör en ny bostad anskaffas jämväl åt intendenten
vid sjukhuset.

Då såväl sjukhuschefen som intendenten oundgängligen bör vara bosatta
inom sjukhusområdet, föreslås, att vid sjukhuset uppföres två nya bostadshus,
avsedda för respektive en överläkare och intendent. Sjukhuschefens
bostad föreslås utförd i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,
som förelädes 1954 års riksdag. Intendentbostaden bör inrymma fem
rum och kök och hålla en lägenhetsyta av omkring 140 m2.

Kostnaden för uppförande av ifrågavarande bostadshus har beräknats
till 125 000 kronor för sjukhuschefens bostad och 110 000 kronor för intendentbostaden,
tillhopa 235 000 kronor. Härtill kominer 20 000 kronor för
yttre arbeten, ytterbelysning och elservis samt 50 000 kronor för anläggande

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

av värmeledningskulvert och framdragande av vattenledningar till byggnaderna.
Kostnaderna uppgår sålunda till sammanlagt (235 000 + 20 000 +
50 000) 305 000 kronor.

De nya bostadshusen skall anslutas till sjukhusets centrala värmesystem.
Det för anläggande av värmeledningskulvert till området anvisade beloppet
35 000 kronor kommer sålunda att tagas i anspråk för avsett ändamål. 1 ill
bestridande av återstoden av de beräknade kostnaderna (305 000 — 35 000)
270 000 kronor föreslås, att de för själva ombyggnaden av »Kampagården»
anvisade medlen 270 000 kronor får disponeras.

Ordnande av avlopp från bostadshusen förutsättes kunna ske med anlitande
av härför erforderligt belopp av de för anläggande av huvudavloppsiedning
till området i fråga anvisade medlen 60 000 kronor. Eventuellt återstående
belopp av dessa medel torde böra reserveras för hela sjukhusets
anslutning till Växjö stads avloppsnät. Denna fråga är föremål för utredning
och kommittén avser, att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58
framlägga förslag i ämnet.

Det för installation av en ny elektrisk transformator anvisade beloppet
25 000 kronor bör reserveras för att i överensstämmelse med avsett ändamål
disponeras för tillgodoseende av elkraftbehovet för de byggnader, som
framdeles torde komma att uppföras inom ifrågavarande område.

Merkostnader för vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

I en den 11 februari 1956 dagtecknad promemoria har byggnadsstyrelsen
anfört i huvudsak följande.

På därom i proposition nr 124/53 framlagt förslag anvisade 1953 års
riksdag å tilläggstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53 ett belopp
av 2 500 000 kronor för täckande av merkostnader till följd av prisstegringar
å vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. Till grund
för medelsanvisningen låg en av byggnadsstyrelsen i skrivelse den 3 november
1952 framlagd plan, enligt vilken det sammanlagda medelsbehovet för
täckande av de till följd av prisstegringarna beräknade merkostnaderna
uppgick till 14 374 500 kronor, varav 1 541 000 kronor för budgetåret
1953/54.

I samband med redovisning av anslagets ställning per den 30 juni 1954
och 30 juni 1955 har byggnadsstyrelsen anmält, att vid dessa tidpunkter
förefintlig brist täckts genom ianspråktagande av under anslaget till vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. befintliga medel. Med
hänsyn till det sätt på vilket medel anvisats har byggnadsstyrelsen nödgats
under löpande budgetår intill dess medel å tilläggstat erhållits på motsvarande
sätt förskottera större belopp än som framgår av ställningarna vid
budgetårsskiftena.

Genom att medelsanvisningen skurits ned — förra budgetåret från begärda
3 700 000 kronor till 2 000 000 kronor och i år enligt förslag i proposition
nr 2/1956 från begärda 2 500 000 kronor till 650 000 kronor — blir
situationen än värre. Medicinalstyrelsens kameralavdelning bär under hand
meddelat, att den har för avsikt att icke ställa medel till förfogande ur före -

120 Kungl. Maj.ts proposition nr i06 år 1956

fintliga behållningar för att täcka den brist, som uppstår under det nu
löpande budgetåret. Då bristen vid ingången av budgetåret uppgick till
1 260 000 kronor och sedan vuxit under de sju månader, som nu förflutit,
med grovt uppskattat 500 000 kronor, torde bristen vid budgetårets slut
uPP§å till omkring 2 000 000 kronor. Med hänsyn härtill torde det vara
nödvändigt, att Kungl. Maj :t bemyndigar byggnadsstyrelsen att av förefintliga
behållningar å anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. förskottera bristen i det kollektiva merkostnadsanslaget.

Departementschefen

Som jag tidigare i olika sammanhang framhållit är det angeläget, att
man vid pågående upprustning tillvaratar alla möjligheter att i första hand
tillgodose behovet av vårdplatser. Mot bakgrunden härav tillstyrker jag
kommitténs förslag till uppförande av tio nya vårdpaviljonger samt renovering
av två redan befintliga paviljonger, vilka förslag innebär en ökning
av platsantalet med (746—323) 423. Jag tillstyrker även förslagen om
fortsatt medelsanvisning till vissa förut beslutade byggnadsarbeten. Med
hänsyn till den takt, i vilken arbetena beräknas komma att bedrivas, torde
emellertid föreslagen medelsanvisning för uppförande av två paviljonger
vid såväl S:ta Gertruds sjukhus som S:t Jörgens sjukhus kunna begränsas
till 857 000 resp. 800 000 kronor. Sistnämnda två paviljonger upptar enligt
förslaget vardera två avdelningar om 24 resp. 44 platser. Jag kan icke utan
vidare godtaga detta förslag utan förordar, att avdelningarnas storlek får
prövas av Kungl. Maj:t innan detalj ritningar göres upp. Motsvarande bör
gälla i fråga om en föreslagen ny vårdpaviljong för kroniskt sjuka vid
Furunäsets sjukhus.

Vad kommittén föreslagit i fråga om uppförande och modernisering av
ekonomi- och administrationsbyggnader in. m. anser jag mig i huvudsak
kunna biträda. Med hänsyn till de stora krav, som i olika hänseenden
förefinnes på statliga investeringar, finner jag dock att med föreslagen utvidgning
av verkstadsbyggnaden vid Birgittas sjukhus bör tills vidare anstå.
Detta byggnadsobjekt torde i händelse av försämrat arbetsmarknadsläge
få igångsättas med utnyttjande av den av riksdagen äskade fullmakten
för Kungl. Maj :t att meddela beslut om utförande av arbeten för sysselsättning
av arbetslösa. Av samma skäl bör enligt min mening såsom sysselsättningsarbeten
ifrågakomma installation av hissar i paviljongerna D I
och D II vid sistnämnda sjukhus samt anslutning av vissa personalbostadshus
till panncentralen vid S:ta Maria sjukhus. I enlighet härmed har jag
tidigare denna dag tillstyrkt, att ifrågavarande projekt till en sammanlagd
kostnad av 1 050 000 kronor tages in i urvalsmaterielet till investeringsreserven
för budgetåret 1956/57.

I de av 1952 års riksdag godkända totalkostnaderna för Gullberna sjukhus,
27 miljoner kronor, ingick ej kostnaderna för bl. a. byggnad för arbetsterapi.
En sådan bör emellertid vara anordnad vid ett modernt sinnessjuk -

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

hus och den ingick också i det godkända programmet. Kommittén har nu
framlagt förslag om uppförande av byggnaden för 2,22 miljoner kronor
och begärt medel till dess påbörjande. Jag kan ansluta mig till detta förslag.

Jag har tidigare i andra sammanhang uttalat, att vid sinnessjukhusen
bör uppföras bostäder endast för sådan personal, som oundgängligen måste
vara bosatt inom sjukhusområdet, samt att övrig personal bör beredas bostäder
i den öppna hyresmarknaden. I anslutning härtill anser jag föreslagen
intendentbostad vid Gullberna sjukhus icke böra komma till stånd.
Liksom tidigare anser jag vidare uppförande av bostadshus för förste läkare
vid S:t Lars’ sjukhus böra upptagas som sysselsättningsarbete.

Vad angår kommitténs övriga förslag till byggnadsarbeten finner jag
frågan om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet vid
S:ta Gertruds och S:t Jörgens sjukhus böra ytterligare utredas. Jag är
icke heller beredd att f. n. tillstyrka framställningen om anordnande av
avlopp från de inom S:t Jörgens sjukhusområde belägna bostadshusen vid
Harås.

Enligt vad jag under hand erfarit har Östergötlands läns landsting beslutat
att uppföra ett centraltvätteri i ödeshög, vilket anses bli så dimensionerat,
att detsamma även kommer att kunna tillgodose tvättbehovet vid
Ryhovs sjukhus. Det synes angeläget, att den möjlighet till kostnadsbesparing
för statsverket, som härigenom erbjuder sig, såvitt möjligt tillvaratages.
Då emellertid möjligheterna att realisera byggnadsplanerna rörande
centraltvätteriet i ödeshög måste bedömas som ovissa med hänsyn till frågan
om byggnadstillstånd samt med en modernisering av den nuvarande
tvättinrättningen vid Ryhovs sjukhus icke kan anstå någon längre tid, bör
medel beräknas för den av kommittén föreslagna upprustningen av tvättinrättningen
vid nämnda sjukhus. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att framdeles besluta om medlens ianspråktagande för ändamålet. Vad jag
nu anfört gäller i tillämpliga delar jämväl i fråga om föreslagna åtgärder
för tillgodoseende av tvättbehovet vid S:t Jörgens sjukhus.

Kommitténs förslag om inrättande vid S:t Olofs sjukhus av en paviljong,
inrymmande två vårdavdelningar om sammanlagt 48 platser för vissa kategorier
psykiskt sjuka anser jag mig i likhet med remissmyndigheterna
böra biträda med hänsyn till i detta fall föreliggande speciella omständigheter.
Till frågan i vilken omfattning landstinget hör bidraga till kostnaderna
för avdelningens uppförande och drift är jag icke f. n. beredd att
taga ställning. Denna fråga torde lämpligen få prövas i samband med den
utredning rörande med lasarettets i Visby utbyggnad sammanhängande
spörsmål, som jag har för avsikt att låta verkställa.

Beträffande äskandena om medel till yttre arbeten vid Mariehergs och
Furunäsets sjukhus samt sekundäravdelningen i Uddevalla anser jag en
viss begränsning av föreslagna åtgärder böra ske. Jag förordar sålunda att
för nämnda arbeten anvisas 50 000, 60 000 resp. 70 000 kronor.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Det mellan kommittén och Vänersborgs stads drätselkammare slutna
preliminära avtalet om uppförande och utnyttjande av gemensamt reningsverk
in. in. för avloppsvatten från Restads sjukhus och det inom staden
belägna bostadsområdet Mariedal, anser jag mig kunna biträda.

Sedan i propositionen nr 127/1954 föreslagits uppförande av ett nytt sinnessjukhus
i Skaraborgs län, beslöt riksdagen, att sjukhuset skulle förläggas
till Falköping, varjämte riksdagen anvisade medel för den fortsatta utredningen
i ärendet. Därvid förutsattes, att frågan om det nya sjukhusets
närmare utformning skulle göras till föremål för en allmän arkitekttävling.
En sådan tävling bär nu ägt rum i enlighet med ett av Kungl. Maj :t
fastställt program, vilket utförligt refererats i det föregående. Enligt detta
program skall sjukhuset omfatta 864 vårdplatser, fördelade på tre överläkaravdelningar,
nämligen en klinikavdelning med 72 vårdplatser för såväl
manliga som kvinnliga patienter samt en manlig och en kvinnlig avdelning
om vardera 396 vårdplatser. Möjligheten av en minskning av sjukhuset
med 96 platser till 768 borde dock beaktas vid utformningen. Bland
de 7 olika tävlingsförslagen har den av Kungl. Maj:t utsedda prisnämnden
enhälligt beslutat att med första pris belöna ett av arkitekten Lars-Erik
Lallerstedt uppgjort förslag samt förordat, att denne erhåller i uppdrag
att vidare utarbeta detsamma. Även kommittén har funnit detta förslag
bäst lämpat att i princip läggas till grund för uppförandet av det nya sinnessjukhuset.
Sedan jag haft tillfälle att taga närmare del av de olika tävlingsförslagen,
kan jag ansluta mig till denna uppfattning.

Härmed har jag dock icke tagit ställning vare sig till sjukhusets storlek
eller till de olika detaljerna i dess utformning utan dessa spörsmål torde
senare få prövas av Kungl. Maj:t. Här vill jag beröra några väsentliga
frågor, som i detta senare sammanhang synes böra lösas för Falköpingssjukhusets
del. Jag syftar på det föreslagna inrättandet av en klinikavdelning
med 72 platser under en särskild överläkare, vidare på fördelningen
av övriga platser på olika typer av avdelningar samt slutligen på
dessa avdelningars storlek. Det förstnämnda förslaget synes mig vara
en värdefull och intressant nyhet, som möjliggör observation, behandling
och vård av mentalsjuka, som frivilligt söker sig dit, utan att dessa
behöver formellt intagas på sinnessjukhus. Avdelningen kommer sålunda
att i viss mån fungera som en psykiatrisk lasarettsklinik. Någon sådan
finnes f. n. ej i Skaraborgs län och förslaget om dess inrättande vid det
nya sinnessjukhuset i Falköping har också tillkommit efter samråd med
länets landsting. Det har även tillstyrkts av medicinalstyrelsen i dess yttrande
över förslaget till tävlingsprogram. Emellertid tillhör fördelningen
inom ett landstingsområde av platserna för mentalsjuka mellan olika vårdformer
och särskilt mellan mentalsjukhusen och de psykiatriska lasarettsklinikerna
en av utredningsuppgifterna för den förut av mig vid olika tillfällen
berörda mentalsjukvårdsdelegationen inom kommittén för översyn

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

av hälso- och sjukvården i riket. Samtidigt som jag tillstyrker att byggnader
för klinikavdelning uppföres vill jag därför förorda att innan detaljritningar
upprättas frågan om avdelningens storlek, detaljutformning och
placering ytterligare prövas av byggnadskommittén i samråd med nyssnämnda
delegation. Skulle man härvid komma till det resultatet, att avdelningen
ej bör uppföras i anslutning till sjukhuset, torde byggnaden, därest
detta resultat godtages, få användas som en avdelning av sinnessjukhuset
i första hand för akut sjuka. Jag förutsätter, att de nu avsedda övervägandena
icke fördröjer sjukhusets uppförande.

Vad härefter angår spörsmålet om fördelningen av vårdplatser på olika
typer av avdelningar (för oroliga, övriga akut sjuka, kroniskt sjuka), så
har i föregående avsnitt redovisats såväl byggnadskommitténs principiella
inställning som remissinstansernas kritik av denna. För egen del anlade
jag i samma avsnitt vissa allmänna synpunkter på frågan, varvid jag bl. a.
underströk vikten av att behovet av elasticitet i avdelningarnas storlek beaktas.
Jag vill till detta endast foga den anmärkningen, att förslaget att
utforma kronikeravdelningar med 48 platser synes möjliggöra en uppdelning
av dem på två om 20 å 24 platser vardera, en i och för sig lämplig
avdelningsstorlek för akut sjuka. Med hänsyn bl. a. härtill synes förslaget
med vissa jämkningar kunna godtagas i nu avsedd del.

Beträffande slutligen avdelningarnas storlek vill jag här framhålla, att
jag icke kan godtaga någon sänkning av vårdstandarden i förhållande till
vad som på denna punkt tillämpas vid Gullberna sjukhus. Förslaget att
inrätta avdelningar för vissa akut sjuka med 30 platser och för kroniskt
sjuka med 48 platser mot 28 resp. 42 vid Gullberna sjukhus kan alltså av
mig tillstyrkas endast under förutsättning att garantier finns mot att en
sådan standardsänkning icke blir följden. Detta blir i sin tur beroende på
möjligheterna att göra en uppdelning, att förse avdelningarna med extra
ledande personal, att inrätta tillräckliga bilokaler in. m. Det föreliggande
utredningsmaterialet synes mig icke utgöra tillräckligt underlag för en
definitiv bedömning av dessa frågor. Såsom förut anförts torde ställningstagandet
— sedan kompletterande uppgifter inhämtats — få ankomma på
Kungl. Maj :t, varvid förut angivna principiella synpunkter på frågan bör
vara vägledande.

Med hänsyn till vikten av att sjukhuset inom en icke alltför avlägsen
framtid kan färdigställas, bör för nästa budgetår för förberedande arbeten
utöver vad kommittén ansett erforderligt ytterligare 200 000 kronor anvisas.
Jag förutsätter härvid, att de egentliga byggnadsarbetena kan börja senast
i slutet av budgetåret.

Kommittén har vidare föreslagit, att principbeslut nu fattas om uppförande
av nya sinnessjukhus i Gävleborgs och Örebro län. Jag biträder
vad kommittén härutinnan föreslagit och anser sålunda, att ett nytt sjukhus
bör uppföras i ettvart av de båda länen. Förslaget att förlägga det ena

124 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1956

sjukhuset till Örebro, vilket biträtts av länsstyrelsen i länet, kan jag tillstyrka.
I fråga om förläggningsort för det nya sjukhuset inom Gävleborgs
län råder såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen delade
meningar. Jag har med anledning härav underkastat denna fråga en ingående
prövning. Efter noggrant övervägande av samtliga de omständigheter,
som vid frågans bedömande föranleder beaktande — medicinska-,
kommunikations-, allmänna lokaliserings-, arbetsmarknads-, bostadsförsörjnings-
och civilförsvarssynpunkter — har jag i likhet med länsstyrelsen
ansett mig böra förorda, att sjukhuset förlägges till Bollnäs, vilken
ort enligt min mening bör tillerkännas företräde framför samtliga de övriga
förläggningsorter, varom förslag framlagts. Jag har härvid särskilt
beaktat, att Bollnäs ligger geografiskt centralt i länet med goda förbindelser
med länets olika delar, varför ett till denna ort förlagt sjukhus är lätt
att nå för de sjuka och deras anhöriga. I fråga om båda de nu föreslagna sjukhusen
förutsättes, att markfrågan kan ordnas på ett godtagbart sätt samt att
tillfredsställande utfästelser om byggande av personalbostäder göres från
kommunernas sida. Jag förordar, att Kungl. Maj :t bemyndigas uppdraga
åt kommittén att med beaktande av vad jag nu anfört dels vidtaga åtgärder
för förvärv av markområden i Örebro och Bollnäs för de nya sjukhusen
dels ock inkomma med förslag till sjukhusens närmare utformning och
planläggning. För bestridandet av med detta uppdrag förenade kostnader
torde för nästa budgetår böra anvisas 300 000 kronor.

I övrigt anser jag mig kunna godtaga kommitténs förslag såväl med
avseende på byggnadsföretagens utformning som kostnadsberäkningarna,
vilka grundar sig på prisläget den 1 juli 1955. Jag förutsätter därvid, att
alla de möjligheter till besparingar, som kan föreligga beträffande planerade
byggnadsföretag, tillvaratages. Jag vill i detta sammanhang understryka,
att kostnaderna för de av styrelsen angivna bostadshusen synes
vara alltför höga, varför i fortsättningen alla ansträngningar bör inriktas
på att bringa dessa kostnader i närmare överensstämmelse med de belåningsvärden,
som Kungl. Maj:t genom beslut den 16 december 1955 fastställt
för egnahemslån till en- och tvåfamiljshus.

Jag föreslår, att för av kommittén föreslagna och av mig godtagna objekt
för nästa budgetår anvisas sammanlagt 32 250 000 kronor.

Medelsbehovet för kommitténs verksamhet under nästa budgetår har av
kommittén beräknats till 200 000 kronor. Med hänsyn till omfattningen av
kommitténs utredningsuppdrag, bl. a. frågan om uppförandet av ett nytt
sjukhus för höggradigt psykiskt efterblivna, föreslår jag en till 250 000
kronor förhöjd medelsanvisning för ändamålet.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle anslaget för nästa budgetår
bestämmas till (32 250 000 4- 250 000) 32 500 000 kronor. Härav belöper
17 882 000 kronor på vårdpaviljonger, varav 15 497 000 kronor för nybyggnader,
2 395 000 kronor på administrations- och behandlingslokaler,

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

3 340 000 kronor på ekonomibyggnader o. dyl., 5 085 000 kronor på personalbostäder
och 3 798 000 kronor på övriga arbeten.

Jag har intet att erinra mot att de för ombyggnad av »Kampagården»
vid S:t Sigfrids sjukhus för budgetåret 1955/56 anvisade medlen, 270 000
kronor, får tagas i anspråk för uppförande vid sjukhuset av en överläkarbostad
och en intendentbostad på sätt kommittén föreslagit.

För täckande av merkostnader till följd av prisstegringar på vissa byggnadsföretag
vid de statliga sinnessjukhusen har riksdagen på tilläggsstat
II till riksstaten för innevarande budgetår anvisat ett investeringsanslag av
650 000 kronor. Emellertid hade för att bristen under nu löpande budgetår
skulle helt täckas erfordrats ett belopp av 2 500 000 kronor. Ifrågavarande
merkostnader synes emellertid med hänsyn till den eftersläpning i medelsförbrukningen,
som regelmässigt föreligger under förevarande anslag,
kunna rymmas under anslaget. Därest riksdagen icke har någon erinran
häremot, föreslår jag därför, att det för nämnda budgetår anvisade anslaget
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. får intill
ett belopp av 1 850 000 kronor tas i anspråk för bestridande av sagda merkostnader.

VI. Utrustning av nya sinnessjukhus
Förslag

Med skrivelse den 27 januari 1956 har medicinalstyrelsen avgivit slutligt
förslag angående anslaget till Utrustning av nya sinnessjukhus.

Styrelsen har därvid till en början hemställt om medel för utrustning
av vissa nytillkommande och ombyggda lokaler
vid statens sinnessjukhus. Härom anföres i huvudsak följande.

Ulleråkers sjukhus i Uppsala. För utrustning av en ny administrationsbyggnad
har för innevarande budgetår preliminärt anvisats 70 000 kronor.
Sjukhusdirektionen har kostnadsberäknat erforderlig utrustning till 88 000
kronor, vilket belopp centrala sjukvårdsberedningen ansett böra höjas till
90 000 kronor. Härvid har icke medtagits kostnader för elarmatur, signalanordning
m. m., vilka kostnader av elektriska prövningsanstalten uppskattats
till 16 400 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att ytterligare
(90 000 + 16 400 — 70 000) 36 400 kronor anvisas för utrustningens fullföljande.

Direktionen har vidare beräknat 182 000 kronor för utrustning av de två
nya paviljongerna nr 65 och 66 för oroliga patienter. Centrala sjukvårdsberedningen
tillstyrker 169 000 kronor, varvid kostnaden för elektrisk armatur,
signalanordningar in. in. icke medtagits. Elektriska prövningsanstalten
beräknar dessa kostnader till 16 000 kronor. Styrelsen tillstyrker, att
(169 000 + 16 000) 185 000 kronor anvisas för ifrågavarande utrustning.

Enligt det anförda bör för utrustning vid sjukhuset anvisas (36 400 +
185 000) 221 400 kronor.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Sundby sjukhus vid Strängnäs. För innevarande budgetår har preliminärt
anvisats 35 000 kronor för påbörjande av utrustning av ett bostadshus för
ogift personal. Centrala sjukvårdsberedningen har uppskattat medelsbehovet
till 48 000 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att ytterligare (48 000 —
35 000) 13 000 kronor anvisas för ändamålet.

Ryhovs sjukhus i Jönköping. En byggnad för medicinskt centrum m. m.
är under uppförande. I samband därmed omändras vissa lokaler i administrationsbyggnaden
till expeditioner. För utrustning av ifrågavarande
lokaler har preliminärt anvisats 120 000 kronor. Enligt sjukhusdirektionens
beräkningar erfordras för ändamålet sammanlagt 409 500 kronor.
Beräkningarna har ännu icke granskats av centrala sjukvårdsberedningen.
I avvaktan på denna granskning bör enligt medicinalstyrelsens mening
ytterligare 140 000 kronor preliminärt anvisas.

S:t Lars’ sjukhus i Lund. För utrustning av arbetsterapilokaler in. in. vid
sjukhuset har direktionen anmält ett medelsbehov av 51 500 kronor. I avvaktan
på centrala sjukvårdsberedningens granskning av utrustningsförslaget
bör enligt medicinalstyrelsen 35 000 kronor anvisas för ändamålet.
S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg. För innevarande budgetår har preliminärt
anvisats 160 000 kronor till utrustning av ekonomibyggnaden. Efter
granskning av ett av sjukhusdirektionen avgivet utrustningsförslag å 205 286
kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen, att 193 000 kronor anvisas.
Härvid har beredningen avstyrkt anskaffning av två eldrivna traktorer
avsedda för en rationalisering av transporterna av patientkosten, enär personal
saknas för transporternas utförande. I sina petita för budgetåret
1956/57 till avlöningar vid statens sinnessjukhus har emellertid medicinalstyrelsen
föreslagit inrättande av två ekonomibiträdestjänster för dessa
transporter. Med hänsyn härtill bör det av beredningen tillstyrkta beloppet
uppräknas med 10 000 kronor motsvarande merkostnaden för den ifrågasatta
rationaliseringen.

I samband med ombyggnad av ekonomibyggnaden sker en modernisering
av inom densamma belägna bostadsrum för ogift personal. För komplettering
av dessa bostäder m. m. har för innevarande budgetår preliminärt
anvisats 15 000 kronor. Enligt av direktionen upprättat utrustningsförslag
erfordras för kompletteringen 18 492 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen
anser, att detta belopp bör ökas till 21 000 kronor.

För utrustning vid sjukhuset bör sålunda anvisas (193 000 + 10 000 +
21 000 — 160 000 —-15 000) 49 000 kronor.

Restads sjukhus i Vänersborg. Enligt ett av sjukhusdirektionen upprättat
förslag uppgår kostnaden för utrustning av en upptagningspaviljong med
två vårdavdelningar om vardera 28 platser till 155 000 kronor. Förslaget
har ännu icke slutgranskats av centrala sjukvårdsberedningen. Styrelsen
anser sig därför f. n. endast kunna föreslå preliminärt anvisande av 140 000
kronor.

För utrustning av ett bostadshus med undervisningslokaler har sjukhusdirektionen
beräknat 82 510 kronor. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens
granskning av förslaget anser sig medicinalstyrelsen böra föreslå,
att 60 000 kronor tillsvidare anvisas.

Medicinalstyrelsen beräknar sålunda behovet av medel för sjukhuset till
preliminärt (140 000 + 60 000) 200 000 kronor.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn. Vid sjukhuset är två nya vårdpaviljonger
om vardera 56 platser under uppförande. Paviljongerna beräknas
bli disponibla omkring den 1 juli 1956 resp. 1 april 1957. Enligt av sjukhusdirektionen
ingivna utrustningsförslag erfordras för utrustning av paviljongerna
297 500 kronor. Förslagen har ännu icke granskats av centrala
sjukvårdsberedningen. Enligt styrelsens mening bör preliminärt anvisas
260 000 kronor.

Säters sjukhus. Vid sjukhuset pågår uppförande av en upptagningspaviljong
med 56 vårdplatser. För utrustning av paviljongen har direktionen
hemställt om 139 000 kronor. Styrelsen föreslår, att 128 000 kronor anvisas,
vilket belopp tillstyrkts av centrala sjukvårdsberedningen.

Direktionen har vidare inkommit med utrustningsförslag beträffande
två nya vårdpaviljonger om vardera 56 platser. Förslaget avser ett belopp
om 240 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen har tillstyrkt ett belopp
av 216 000 kronor och styrelsen föreslår, att detta belopp anvisas.

För utrustning vid sjukhuset bör alltså anvisas sammanlagt (128 000 +
216 000) 344 000 kronor.

Sekundäravdelningen i Olof sfors. För utrustning av en nybyggd paviljong
har direktionen för Säters sjukhus enligt upprättat utrustningsförslag beräknat
172 500 kronor. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens
granskning av förslaget tillstyrker styrelsen, att 135 000 kronor preliminärt
anvisas.

Gådeå sjukhus i Härnösand. För utrustning av det av staten förhyrda
kommunala sinnessjukhuset i Härnösand har för innevarande budgetår
preliminärt anvisats 20 000 kronor. Enligt ett vid sjukhuset upprättat utrustningsförslag
erfordras för utrustning av sjukhuset 87 600 kronor. Centrala
sjukvårdsberedningen tillstyrker 68 500 kronor. Medicinalstyrelsen
föreslår, att ytterligare (68 500 — 20 000) 48 500 kronor anvisas för slutförandet
av ifrågavarande utrustning.

För utrustning av den renoverade administrationsbyggnaden har beräknats
15 000 kronor. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens granskning
av upprättat utrustningsförslag tillstyrker medicinalstyrelsen, att
12 000 kronor preliminärt anvisas.

Furunäsets sjukhus vid Piteå. För komplettering av utrustningen vid en
nyuppförd vårdpaviljong för ålderspsykoser m. m. har för innevarande
budgetår preliminärt anvisats 25 000 kronor. Efter granskning av ett kompletterande
utrustningsförslag å 44 000 kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen,
att 42 500 kronor anvisas. Medicinalstyrelsen föreslår, att
ytterligare (42 500 — 25 000) 17 500 kronor anvisas för ändamålet. Därjämte
bör för utvidgning av centralradioanläggningen m. m. samt komplettering
och utökning av elektriska anläggningar inom den s. k. Kolonin beräknas
tillhopa 20 000 kronor.

För utrustning vid sjukhuset bör sålunda anvisas (17 500 + 20 000)
37 500 kronor.

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö. För utrustning av till den nya panncentralen
anslutna verkstäder har direktionen avgivit ett förslag å 43 000 kronor.
Centrala sjukvårdsberedningen har efter granskning av förslaget tillstyrkt
ett belopp av 39 000 kronor. Medicinalstyrelsen föreslår, att detta belopp
anvisas.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik. Arbetena med uppförande av en panncentral
med verkstäder beräknas bli slutförda under innevarande år. Enligt
ett av sjukhusdirektionen avgivet förslag skulle för utrustning av centralen
och verkstäderna erfordras 32 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen
beräknar för sin del kostnaden till 22 000 kronor. Medicinalstyrelsen
föreslår, att det av centrala sjukvårdsberedningen tillstyrkta beloppet
anvisas.

Birgittas sjukhus i Vadstena. För utrustning av till panncentralen anslutna
verkstäder har preliminärt anvisats 50 000 kronor. Efter granskning av ett
av sjukhusdirektionen avgivet utrustningsförslag å 88 570 kronor tillstyrker
centrala sjukvårdsberedningen, att 45 000 kronor anvisas. Sjukhusdirektionen
har sedermera ingivit ett kompletterande utrustningsförslag,
som upptager ett belopp å 17 700 kronor. Medicinalstyrelsen, som anser
det av centrala sjukvårdsberedningen tillstyrkta anslaget icke vara tillfyllest
för en ändamålsenlig utrustning av verkstäderna, anser nödvändigt,
att ytterligare 10 000 kronor anvisas för denna utrustning.

För utrustning av paviljongerna M 2 och M 3 har sjukhusdirektionen
anmält ett medelsbehov av 149 500 kronor. Medicinalstyrelsen tillstyrker,
att 110 000 kronor preliminärt anvisas i avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens
granskning av upprättat utrustningsförslag.

För utrustning av paviljong K 4 har anvisats 58 000 kronor. Tidigare upprättat
utrustningsförslag utgick från, alt paviljongen skulle beläggas genom
överflyttning från andra befintliga paviljonger, varvid en del utrustning
samtidigt skulle överföras. Enligt numera föreliggande planer kommer
emellertid paviljongen i huvudsak att beläggas med nyintagna patienter,
vilket enligt upprättat utrustningsförslag nödvändiggör en ytterligare medelsanvisning
å 43 000 kronor för komplettering av utrustningen. Förslaget
har ännu icke detaljgranskats av centrala sjukvårdsberedningen. I avvaktan
på denna granskning bör enligt medicinalstyrelsens mening 30 000
kronor preliminärt anvisas.

Från sjukhuset har under hand meddelats, att medel för utrustning av
ny administrationsbyggnad erfordras under nästkommande budgetår. Något
förslag till utrustning föreligger ännu icke, men kostnaden har preliminärt
beräknats till 165 000 kronor. Enligt medicinalstyrelsens mening
bör preliminärt anvisas 120 000 kronor.

I sina anslagsäskanden rörande avlöningar till statens sinnessjukhus för
nästkommande budgetår har medicinalstyrelsen begärt erforderligt antal
tjänster för en tillkommande avdelning i den gamla kvinnoavdelningen B 3,
vilken renoverats och beräknas bli färdig att tagas i bruk omkring den 1
juli 1956. Sjukhusdirektionen har med anledning härav inkommit med
förslag till erforderlig nyutrustning av paviljongen, vilken utrustning kostnadsberäknats
till 96 000 kronor. Förslaget har ännu icke detaljgranskats
av centrala sjukvårdsberedningen. I avvaktan härpå bör preliminärt anvisas
75 000 kronor.

Medicinalstyrelsen beräknar sålunda behovet av medel för sjukhuset till
(10 000 + no 000 + 30 000 + 120 000 + 75 000) 345 000 kronor.

Frösö sjukhus vid Östersund. För utrustning till administrationsbyggnaden
in. in. har preliminärt anvisats 150 000 kronor. Efter granskning av sjukhusdirektionens
utrustningsförslag å 192 000 kronor tillstyrker centrala
sjukvårdsberedningen, att 136 000 kronor anvisas. Av tidigare anvisade medel
bör med hänsyn härtill 14 000 kronor återredovisas.

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

För utrustning av en upptagningspaviljong har sjukhusdirektionen beräknat
156 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen har tillstyrkt ett belopp
av 131 600 kronor och medicinalstyrelsen föreslår, att detta belopp
anvisas.

För utrustning vid sjukhuset bör sålunda anvisas (— 14 000 + 131 600)
117 600 kronor.

Gullberna sjukhus i Karlskrona. För innevarande budgetår har preliminärt
anvisats 250 000 kronor för påbörjande av utrustning av sjukhuset.
Utöver tidigare färdigställda byggnader för kök, matsalar, panncentral med
verkstäder, administrationslokaler in. m. beräknas sex vårdpaviljonger och
ett bostadshus för ogift personal bli färdiga att tagas i bruk under budgetåret
1956/57. Då tjänsterna som sjukhuschef och sjukhusintendent tillsatts
först fr. o. m. den 1 januari resp. 1 februari 1956, föreligger ännu
icke något utrustningsförslag. Styrelsen föreslår att för anskaffande av utrustning
till nämnda byggnader för budgetåret 1956/57 preliminärt anvisas
1 700 000 kronor, varav 200 000 kronor avser tidigare lämnat beställningsbemyndigande.

Vidare erinrar styrelsen, att för innevarande budgetår under förevarande
anslag anvisats särskilda medel — 150 000 kronor — för anskaffning
av modern medicinsk utrustning till sinnessjukhusen. För successivt fortsatt
anskaffning och komplettering av sådan utrustning bör 150 000 kronor
anvisas för nästa budgetår. För röntgenutrustning vid Ryhovs sjukhus har
direktionen hemställt om ett anslag å 67 000 kronor. Medicinalstyrelsen
tillstyrker framställningen och hemställer således, att (150 000+ 67 000)
217 000 kronor måtte anvisas för anskaffning av medicinsk utrustning till
sinnessjukhusen under budgetåret 1956/57.

Medelsbehovet för nästa budgetår skulle alltså enligt styrelsen uppgå till
sammanlagt (221 400 + 13 000 + 140 000 + 35 000 + 49 000 + 200 000 +
260 000 + 344 000 + 135 000 + 48 500 + 12 000 + 37 500 + 39 000 + 22 000 +
345 000 + 117 600 + 1 700 000 + 217 000) 3 936 000 kronor.

D epar tementschefen

Allt efter det nybyggnads- och renoveringsarbetena vid de statliga sinnessjukhusen
slutföres, uppkommer behov av att utrusta lokaler. Vissa av de
av medicinalstyrelsen beräknade beloppen för utrustning är preliminära. Då
de slutliga kostnaderna otvivelaktigt kommer att överstiga de preliminärt
beräknade beloppen och då jag i dessa delar icke funnit anledning till erinran
mot medicinalstyrelsens beräkningar, anser jag mig med i det följande
angivna jämkningar kunna tillstyrka dessa förslag.

Genom beslut den 10 februari 1956 har Kungl. Maj :t bemyndigat mig alt
tillsätta en kommitté, bestående av högst sju ledamöter med uppdrag att
handha de frågor om utrustning vid statens sinnessjukhus, som av mig
hänskjutes till kommittén för handläggning. Jag har för avsikt att inom
kort tillsätta denna kommitté, vilken till en början bör få i uppdrag att
9— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

handha frågan om utrustning av Gullberna sjukhus. Det bör ankomma på
kommittén att upprätta och till Kungl. Maj :t inkomma med ett fullständigt
förslag till utrustning av sjukhuset, varefter det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att fatta beslut angående utrustningsanslagets storlek inom
ramen för det av medicinalstyrelsen äskade beloppet, 1 700 000 kronor.
Kostnaderna för kommitténs verksamhet torde tills vidare böra bestridas
från förevarande anslag. Jag beräknar dessa kostnader för budgetåret
1956/57 till omkring 10 000 kronor.

För utvidgning av centralradioanläggning m. in. vid Furunäsets sjukhus
samt för komplettering och utökning av elektriska anläggningar inom den
s. k. Kolonin har medicinalstyrelsen äskat 20 000 kronor. Jag förordar, att
detta förslag underkastas granskning av centrala sjukvårdsberedningen,
varefter det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma det belopp,
som må tagas i anspråk för ändamålet. Motsvarande förfarande torde böra
tillämpas i fråga om medicinalstyrelsens förslag om anvisning av dels
ytterligare 10 000 kronor — utöver det belopp på 50 000 kronor, som tidigare
preliminärt anvisats — för utrustning av verkstäder vid Birgittas
sjukhus, dels ock 67 000 kronor för röntgenutrustning vid Ryhovs sjukhus.
Jag vill i detta sammanhang erinra om den utredning, som f. n. pågår om
organisationen av maskin- och byggnadspersonalen vid statens sinnessjukhus.
I avvaktan på resultatet av denna utredning bör vid upphandling av
verkstadsmateriel viss restriktivitet iakttagas.

I övrigt har jag ej funnit anledning till erinran mot de av medicinalstyrelsen
beräknade beloppen. Anslaget torde sålunda för nästa budgetår böra
uppföras med (221 400 + 13 000 + 140 000 + 35 000 + 49 000 + 200 000 +
260 000 + 344 000 + 135 000 + 48 500 + 12 000 + 37 500 + 39 000 + 22 000 +
+ 345 000 + 117 600 + 1 700 000 + 217 000 + 10 000) 3 946 000 kronor.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle under anslaget till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret
1956/57 anvisas medel för följande ändamål.

VU. Hemställan

Kronor

Ulleråkers sjukhus:

Ombyggnad av norra mansavdelningen
Uppförande av två paviljonger för oroliga patienter
Anslutning av vissa byggnader till panncentralen
Installation av hissar i paviljongerna 12 och 15

300 000
475 000
280 000
200 000

Sundby sjukhus:
Vissa förbättringsarbeten inom reningsverket .

46 000

131

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Birgittas sjukhus:

Uppförande av paviljong C III

Uppförande av paviljong CIV ............................

Installation av oljeeldning i panncentralen..................

Ryhovs sjukhus:

Modernisering av tvättinrättningen ........................

S:t Sigfrids sjukhus:

Omläggning av värmesystemet ............................

Uppförande av paviljongerna 57 och 58 ....................

Uppförande av paviljong 59 ..............................

S:ta Gertruds sjukhus:

Uppförande av två vårdpaviljonger

Uppförande av panncentral^..............................

Uppförande av bostadshus för ogift personal................

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ..................

S:t Olofs sjukhus:

Uppförande av snickeriverkstad m. m.....................

Uppförande av vårdpaviljong ............................

Gullberna sjukhus:

Uppförande av ekonomibyggnader och vårdpaviljonger in. m.

Uppförande av personalbostäder ..........................

Uppförande av bostäder för läkare ........................

Uppförande av byggnad för arbetsterapi och sysselsättning ....

S:t Lars’ sjukhus:

Ombyggnad av vårdpaviljong 42 och anordnande av arbetsterapilokaler
m. m..................................*.....

Modernisering av personalbostäder ........................

Ombyggnad av vårdpaviljong 45 ..........................

Vipeholms sjukhus:

Uppförande av personalbostäder ..........................

S:ta Maria sjukhus:

Uppförande av bostadshus för ogift personal

Ombyggnad av paviljong 5................................

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ..................

Ombyggnad av vattenverket

865 000
700 000
180 000

575 000

350 000
1 700 000
100 000

857 000
490 000
720 000
145 000

170 000
700 000

5 500 000
870 000
490 000
1 000 000

1 200 000
300 000
300 000

260 000

405 000
720 000
300 000
30 000

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

S:t Jörgens sjukhus:

Uppförande av vårdpaviljong 1 ..........................

Uppförande av personalbostäder ..........................

Uppförande av vårdpaviljongerna 2 och 3 ..................

Uppförande av bostadshus för överläkare och intendent......

Utbyggnad av centralköket in. m...........................

tf

Restads sjukhus:

Uppförande av bostadshus för ogift personal................

Omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar samt anordnande
av reningsverk ..................................

Uppförande av bostadshus för gift personal ................

Uppförande av två vårdpaviljonger ........................

Sekundäravdelningen i Uddevalla:

Vissa yttre arbeten ......................................

Mariebergs sjukhus:

Utökning av panncentralen ..............................

Utökning av centralköket ................................

Om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden ..........

Vissa yttre arbeten ......................................

Säters sjukhus:

Uppförande av bostadshus för läkare ......................

Utökning av panncentralen m. m...........................

Uppförande av två vårdpaviljonger m. m...................

Sekundäravdelningen i Olofs fors:

Anordnande av vårdavdelning m. m.........................

Vissa yttre arbeten ......................................

Furunäsets sjukhus:

Uppförande av vårdpaviljong för ålderpsykoser och senila patienter
................................................

Ombyggnad av personalbostadshuset 24 ....................

Uppförande av vårdpaviljong för kroniskt sjuka ............

Vissa yttre arbeten .....................................

Uppförande av nytt sjukhus i Falköping....................

Uppförande av nytt sjukhus i Gävleborgs län................

Uppförande av nytt sjukhus i Örebro län ..................

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus ..........

Utredningsmedel ........................................

1 000 000
555 000
800 000
325 000
900 000

295 000

500 000
415 000
1 000 000

70 000

100 000
475 000
600 000
50 000

260 000
450 000
1 000 000

165 000
35 000

50 000
190 000
800 000
60 000
1 125 000
150 000
150 000
502 000
250 000

Summa kronor 32 500 000

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1956/57 för nu föreslagna
arbeten in. in. skulle alltså uppgå till 32 500 000 kronor.

Fördelningen av medel under förevarande anslag bör icke vara i detalj
bindande. Därest en minskning av beräknad medelsdisposition för tidigare
beslutat eller av mig i det föregående förordat byggnadsföretag uppkommer,
torde enligt Kungl. Maj :ts bestämmande härigenom outnyttjade medel få
användas för att täcka ökade kostnader för andra godkända byggnadsobjekt.
Likaså torde, i den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas
bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, enligt Kungl. Maj :ts
bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för visst ändamål
kunna ske mot det att motsvarande minskning vidtages för ett annat.

För utrustning av nya sinnessjukhus skulle slutligen anvisas 3 946 000
kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade ändrade riktlinjer för modernisering
och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen;

II. besluta

a) att vid Birgittas sjukhus i Vadstena skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
paviljong C IV för en beräknad kostnad av sammanlagt
1 420 000 kronor;

b) att vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
paviljong 59 för en beräknad kostnad av 1 350 000
kronor;

c) att vid S:t Olofs sjukhus i Visby skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
en vårdpaviljong för en beräknad kostnad av 1 475 000
kronor;

d) att vid Gullberna sjukhus i Karlskrona skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
byggnad för arbetsterapi och sysselsättning för en
beräknad kostnad av 2 220 000 kronor;

e) att vid S:t Lars’ sjukhus i Lund skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas
ombyggnad av vårdpaviljong 45 för en beräknad kostnad
av 1 800 000 kronor;

f) att vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas
ombyggnad av administrationsbyggnaden för en beräknad
kostnad av 875 000 kronor;

g) att vid S:t Jörgens sjukhus i Göteborg skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag upp -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

föras vårdpaviljongerna 2 och 3 för en beräknad kostnad
av sammanlagt 3 500 000 kronor;

h) att vid Restads sjukhus i Vänersborg skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag
verkställas omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar
samt anordnande av reningsverk för en beräknad kostnad
av 1 848 000 kronor;

i) att vid Restads sjukhus i Vänersborg skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
två vårdpaviljonger för en beräknad kostnad av sammanlagt
2 485 000 kronor;

j) att vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn skall i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag
verkställas om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden
m. m. för en beräknad kostnad av 965 000 kronor;

k) att vid Säters sjukhus i Säter skall i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag uppföras två
vårdpaviljonger m. m. för en beräknad kostnad av sammanlagt
2 670 000 kronor;

l) att vid Furunäsets sjukhus i Piteå skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras en
vårdpaviljong för kroniskt sjuka för en beräknad kostnad
av 2 000 000 kronor;

m) att i Falköping skall i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag uppföras ett nytt sinnessjukhus; n)

att i Örebro och Gävleborgs län skall uppföras nya sinnessjukhus; III.

godkänna, att för ombyggnad av »Kampagården» vid
S:t Sigfrids sjukhus för budgetåret 1955/56 beräknade medel,
270 000 kronor, må tagas i anspråk för uppförande vid sjukhuset
av en överläkarbostad och en intendentbostad;

IV. godkänna, att det för innevarande budgetår anvisade
anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m., må intill ett belopp av 1 850 000 kronor tagas i
anspråk för täckande av merkostnader till följd av prisstegringar
på vissa byggnadsföretag vid de statliga sinnessjukhusen; V.

bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett mellan
statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande och
Vänersborgs stads drätselkammare preliminärt slutet avtal
angående uppförande och utnyttjande av gemensamt reningsverk
m. m. för avloppsvatten från Restads sjukhus och

135

Kungl. Maj.ts proposition nr i06 år 1956

det inom Vänersborgs stad belägna bostadsområdet Mariedal; VI.

till Utrustning av nya sinnessjukhus för budgetåret
1956/57 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 946 000 kronor;

VII. till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,
för budgetåret 1956/57 anvisa ett investeringsanslag
av 32 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Jan Ödmann.

Byggnadsåtgärder vid de egentliga sinnessjukhusen, beslutade1 efter antagandet av gällande generalplan
(Beräknade totalkostnader äro angivna i 1 OOO-tal kronor)

Sjukhus

Arbeten ingående i gällande generalplan

Arbeten utöver
generalplanen

Summa

vårdpav

nybyggn.

iljonger

ombyggn.

administra-tions-, be-handlings-lok. m. m.

ekonomi-byggn. m. m.

bostäder

Övriga

arbeten

vårdpav.

administra-tions-, eko-nomilok.

m. m.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Ulleråker......

2 300

3 600

1 600

1 210

130

2 775

1 125

12 740

S:ta Anna......

—

—

—

—

660

—

_

_

660

Sundby ........

—

—

—

—

948

65

—

730

1 743

Birgitta........

6 740

—

1 260

300

650

75

_

465

9 490

Ryhov ........

—

—

980

—

1 105

—

—

—

2 085

S:t Sigfrid......

—

—

—

2 250

740

—

2 590

—

5 580

S:ta Gertrud....

—

_

_

2 727

515

___

2 330

5 572

S:t Olof........

—

—

—

—

_

_

_

35

35

Gullberna......

16 400

—

1 980

4 495

2 570

4 225

—

—

29 670

S:t Lars’.......

5 850

1 750

510

70

150

_

8 330

S:ta Maria.....

—

—

—

1600

260

—

_

50

1 910

S:t Jörgen......

2 815

—

—

2 275

—

—

—

—

5 090

Restad.........

—

1 605

_

2 135

1 365

_

1 125

130

6 360

Marieberg......

3 960

2 800

—

1 725

418

135

950

235

10 223

Säter..........

2 600

—

770

1 150

560

165

1 673

650

7 568

Sidsjön........

—

—

_

210

_

_

_

60

270

Frösö..........

1 535

—

870

250

775

—

—

105

3 535

Gådeå.........

—

—

—

—

625

—

—

460

1085

Umedalen......

2 700

—

_

1 120

570

_

100

30

4 520

Furunäset......

—

—

125

1590

1 095

—

1 905

315

5 030

44 900

9 755

8 095

21 897

14 216

4 795

13 448

4 390

121 496

1 T. o. m. år 1955.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

137

Bilaga 2

Sjukhus

(inkl. sekundäravdelningar)

Platsantal enligt
1950 års
generalplan

Platsantal
enligt reviderad
plan

Antal platser,
som återstår
att renovera
eller uppföra

1

2

3

4

_

732

830

830

1 148

1253

636

_

—

—

883

1 019

779

806

1 016

360

1 131

1 131

1 131

850

794

682

860

828

716

S:t Olof............................

216

216

—

732

800

—

S:t Lars*...........................

1 053

1 006

605

1 146

1 146

1 146

_

600

600

632

885

643

988

1 072

1016

_

400

400

_

—

—

852

828

828

889

1 025

143

_

800

800

1 132

1 394

915

_

730

730

917

815

—

Gådeå.............................

_

—

—

783

743

632

884

781

—

645

841

100

Särskilda sekundäravdelningar........

721

—

—

18 000

20 953

13 692

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 106

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. översikt av 1950 års generalplan m. in............................. 3

II. Kommitténs förslag till reviderad generalplan ...................... 8

1. Platsbehovet .................................................. g

2. Platsbehovets tillgodoseende .................................... 43

3. Personalbehov ................................................ 47

4. Kostnadsberäkningar .......................................... 17

III. Yttranden .................................................. 20

IV. Departementschefen .............................................. 4g

V. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. .............. 54

Inledning ...................................................... 54

Förslag ........................................................ 57

Ulleråkers sjukhus i Uppsala .................................. 57

Ombyggnad av norra mansavdelningen ........................ 57

Uppförande av två paviljonger för oroliga patienter ............ 58

Anslutning av vissa byggnader till panncentralen .............. 58

Installation av hissar i paviljongerna 12 och 15 ................ 58

Sundby sjukhus vid Strängnäs .................................. 59

Vissa förbättringsarbeten inom reningsverket .................. 59

Birgittas sjukhus i Vadstena .................................... 80

Uppförande av vårdpaviljong C III ............................ gg

Utvidgning av verkstadsbyggnad .............................. gg

Uppförande av vårdpaviljong C IV ............................ gg

Installation av hissar i paviljongerna D I och D II................ gl

Installation av oljeeldning i panncentralen...................... gl

Ryhovs sjukhus i Jönköping .................................... g2

Modernisering av tvättinrättningen ............................ g2

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö...................................... g3

Omläggning av värmesystemet ................................ g3

Uppförande av vårdpaviljongerna 57 och 58 .................... g3

Uppförande av vårdpaviljong 59 .............................. g3

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik .............................. g4

Uppförande av två vårdpaviljonger ............................ g4

Uppförande av panncentral.................................... g4

Uppförande av bostadshus för ogift personal .................... g5

Anordningar för tillförsel av råvatten till vattenverket m. m..... 65

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ...................... gg

S:t Olofs sjukhus i Visby ...................................... g7

Uppförande av snickeriverkstad m. m......................... g 7

Uppförande av vårdpaviljong ................................ g7

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

139

Sid.

Gullberna sjukhus i Karlskrona ................................ 72

Uppförande av ekonomibyggnader och vårdpaviljonger in. m..... 72

Uppförande av personalbostäder .............................. 72

Uppförande av bostäder för läkare och intendent .............. 73

Uppförande av byggnad för arbetsterapi och sysselsättning ...... 74

S:t Lars’ sjukhus i Lund ........................................ 75

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 42 samt anordnande av arbetsterapilokaler
m. m........................................... 75

Uppförande av bostadshus för förste läkare .................... 75

Modernisering av personalbostäder ............................ 75

Ombyggnad av vårdpaviljong nr 45 ............................ 76

Vipeholms sjukhus i Lund ...................................... 76

Uppförande av personalbostäder .............................. 76

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ................................ 76

Uppförande av bostadshus för ogift personal.................... 76

Ombyggnad av paviljong nr 5 ................................ 77

Anslutning av vissa personalbostadshus till panncentralen ...... 77

Ombyggnad av administrationsbyggnaden ...................... 77

Ombyggnad av vattenverket .................................. 78

S:t Jörgens sjukhus i Göteborg .................................. 79

Uppförande av vårdpaviljong nr 1 ............................ 79

Uppförande av personalbostäder .............................. 79

Uppförande av vårdpaviljongerna n:ris 2 och 3.................. 79

Uppförande av bostadshus för överläkare och intendent ........ 80

Uppförande av vattentorn m. m............................... 81

Utbyggnad av centralköket m. m............................. 82

Restads sjukhus i Vänersborg .................................. 84

Uppförande av bostadshus för ogift personal.................... 84

Omläggning av yttre vatten- och avloppsledningar samt anordnande

av reningsverk .............................................. 84

Uppförande av bostadshus för gift personal .................... 87

Uppförande av två vårdpaviljonger .......................... 88

Sekundäravdelningen i Uddevalla ................................ 89

Vissa yttre arbeten .......................................... 89

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn .............................. 89

Utökning av panncentralen.................................... 89

Utbyggnad av centralköket .................!.................. 90

Om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden .............. 91

Vissa yttre arbeten .......................................... 92

Säters sjukhus.................................................. 92

Uppförande av bostadshus för läkare ......................... 92

Utökning av panncentralen m. m............................... 92

Uppförande av två vårdpaviljonger m. m. ...................... 93

Sekundäravdelningen i Olofsfors ................................ 94

Anordnande av vårdavdelning m. m........................... 94

Vissa yttre arbeten .......................................... 95

Furunäsets sjukhus vid Piteå .................................... 95

Uppförande av vårdpaviljong för åhlerspsykoser och senila patienter
...................................................... 95

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1956

Sid.

Ombyggnad av personalbostadshuset nr 24...................... 96

Uppförande av vårdpaviljong för kroniskt sjuka ................ 96

Vissa yttre arbeten .......................................... 97

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Falköping.................... 97

Inledning .................................................... 97

Programmet för arkitekttävlingen .............................. 98

Prisnämndens utlåtande ...................................... 103

Avtal med Falköpings stad .................................... 104

Kommitténs hemställan ...................................... 105

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Gävleborgs län................ 105

Uppförande av nytt sinnessjukhus i Örebro län .................. 111

Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus .............. 112

Utredningsmedel .............................................. 116

Uppförande av bostäder för överläkare och intendent vid S:t Sigfrids
sjukhus i Växjö .......................................... 117

Merkostnader för vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus . . 119

Departementschefen ............................................ 120

VI. Utrustning av nya sinnessjukhus .................................. 125

Förslag.......................................................... 125

Departementschefen .............................................. 129

VII. Hemställan 130

Bilagor .............................................................. i36

10UNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 56
Ö02634