Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
1
Nr 102
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anläggande
av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk;
given Stockholms slott den 2 mars 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes om riksdagens bemyndigande att anlägga
ett godsspår på sträckan Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk. Kostnaderna
härför, som vid 1955 års prisförhållanden beräknas till 24,9
milj. kr., .förutsättes skola täckas på sådant sätt, att statens järnvägars
räntepliktiga kapital icke ökas. I urvalsmaterialet för investeringsreserven
har projektet intagits till en kostnad av 2 milj. kr. för budgetåret
1956/57.
1—296 66 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 102
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Andersson.
I skrivelse den 17 januari 1956 har järnvägsstyrelsen uppgivit, att i förslaget
till investeringsreserv för budgetåret 1956/57 intagits bl. a. arbeten
för anläggning av industrispår till Husum i Västernorrlands län och till
Karlsborg i Norrbottens län, därvid för ettvart av projekten tagits upp ett
belopp av 2 milj. kr. Styrelsen lämnar i sagda skrivelse en närmare redogörelse
för dessa järnvägslinjer, vilka enligt styrelsens uppfattning bör
byggas på sådant sätt, att de framdeles kan ingå i det allmänna järnvägsnätet.
Under erinran om att förslaget till investeringsreserv tidigare denna dag
anmälts, anhåller jag att nu få taga upp förevarande ärende till särskild
behandling. I fråga om järnvägslinjen till Husum är jag emellertid icke
beredd att framlägga något förslag. Jag inskränker därför min redogörelse
till att gälla godsspåret till Karlsborgs bruk. Innan jag går in på järnvägsstyrelsens
nu aktuella skrivelse, vill jag i korthet redogöra för en tidigare
utredning rörande en järnvägslinje i ifrågavarande trakter.
Tidigare utredning i frågan
Genom beslut den 25 juli 1947 anbefallde Kungl. Maj :t järnvägsstyrelsen
att, med beaktande jämväl av näringsgeografiska och järnvägsekonomiska
synpunkter, verkställa utredning rörande möjligheterna att anlägga
järnvägslinje förbindande Kalix municipalsamhälle i Norrbottens län med
statsbanenätet samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning. Den begärda utredningen, som
överlämnades av järnvägsstyrelsen den 4 november 1952, utfördes i nära
anslutning till en av AB Industribyrån i Stockholm på uppdrag av Nederkalix,
Töre, Råneå och Nederluleå kommuner ävensom AB Statens skogs
-
Kungl. May.ts proposition nr 102 år 1956
3
industrier verkställd undersökning angående behovet av och de ekonomiska
förutsättningarna för järnvägsförbindelse mellan Luleå och Kalix
med därifrån utgående förbindelsespår till Kalix hamn och Karlsborgsverken.
Järnvägsstyrelsen har i sin utredning undersökt tre alternativa sträckningar
för en järnvägslinje till Kalix, nämligen dels en kustbana Luleå—-Kalix, dels en sidobana Morj ärv—Kalix öster om Kalix älv, dels ock en
sidobana Morj ärv—Kalix väster om samma älv, i samtliga alternativ även
för det fall, att respektive linjer utföres enbart för godstrafik. Undersökningen
har jämväl omfattat anordnande av industrispår från nyssnämnda
banor till Karlsborg, Törefors och Mjöfjärden.
Anläggningskostnaderna för de tre huvudalternativen — inberäknat erforderliga
industrispår men frånsett rullande materiel — beräknades vid
1952 års prisnivå uppgå till följande belopp i runda tal.
Om huvudspåret bygges för:
person- och endast
godstrafik godstrafik
milj. kr.
Kustbana ...................................................... 44 34
Sidobana öster om Kalix älv .............................. 16 14
Sidobana väster om Kalix älv ........................... 24 21
Driftkalkyler har därjämte upprättats för alternativen kustbana och
sidobana väster om älven. Resultatet av dessa beräkningar framgår av
följande sammanställning:
Kustbana Sidobana
1 000-tal kr.
Person- och godstrafik:
Intäkter ......................................................... 1 610 1 140
Driftkostnader exkl. ränta .............................. 2 674 1 538
Driftunderskott 1 064 398
Endast godstrafik:
Intäkter ......................................................... 1 280 1 020
Driftkostnader exkl. ränta ................................. 1 801 1 048
Driftunderskott 521 28
Om även räntekostnad, beräknad efter 4 % räntefot, medtages i kalkylerna,
blir underskottet i de fyra angivna alternativen följande:
Kustbana Sidobana
1 000-tal kr.
2 791
1 870
Person- och godstrafik
Endast godstrafik ....
1 240
724
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
Med hänsyn till utredningsresultatet ansåg sig styrelsen, ehuru väl inseende
betydelsen av goda kommunikationer för kommunerna och industriföretagen
i berörda område, icke kunna tillstyrka en järnvägslinje till
Kalix, vare sig linjen byggdes såsom kustbana Luleå—Kalix eller såsom
sidobana Morj ärv—Kalix.
Därest statsmakterna i allt fall funne en järnvägslinje till Kalix behövlig
och beslutade, att den skulle komma till utförande, nödgades styrelsen
med hänsyn till återverkningarna på statens järnvägars mycket ansträngda
ekonomiska läge påyrka, att härför erforderliga investeringsmedel
anvisades på sådant sätt, att de ej påverkade statens järnvägars
räntepliktiga kapital, samt att statens järnvägar bereddes årlig gottgörelse
för de driftförluster, som komme att uppstå genom linjen i fråga.
Över utredningarna inhämtades yttranden från länsstyrelsen i Norrbottens
län och AB Statens skogsindustrier.
Länsstyrelsen anförde, att enligt dess uppfattning de fördelar, som ur
allmänna samhällsekonomiska synpunkter skulle vinnas genom tillkomsten
av en järnväg i denna del av länet, kunde väntas bli så stora, att frågan
icke kunde få anses avförd från dagordningen i och med de av järnvägsstyrelsen
anförda skälen mot att förverkliga detta projekt. Länsstyrelsen
framhöll därutöver, att de nu föreliggande utredningarna — bl. a.
med hänsyn till frågan huruvida en kustbana Luleå—Haparanda skulle
kunna drivas ekonomiskt jämsides med linjen Boden—Karungi — borde
bli föremål för en särskild översyn.
AB Statens skogsindustrier tillstyrkte anläggandet av en järnväg till
Karlsborgsverken. För bolagets del vore det av underordnad betydelse,
vilket av de tre alternativa förslagen till sträckning av järnvägen, som
komme till utförande.
Järnvägsstyrelsens redogörelse
Allmänna synpunkter. Järnvägsstyrelsen framhåller i föreliggande skrivelse,
att under senare år verkställda utredningar och i annat sammanhang
gjorda kalkyler genomgående utvisat, att anläggande av nya järnvägslinjer
i Norrlands kustland icke kan anses jarnvägsekonomiskt motiverat.
Räntabiliteten har nämligen, där den överhuvudtaget kunnat påvisas,
varit låg, även med hänsyn tagen till den trafikökning, som sannolikt
kan påräknas om en järnväg kommer till stånd. I fråga om de stora
banprojekten har någon förändring icke inträtt, som kan föranleda styrelsen
att frångå sitt tidigare ställningstagande.
När styrelsen nu återkommer till nybyggnadsfrågan gäller denna — såvitt
nu är i fråga — ett till omfattningen mera begränsat projekt, nämligen
möjligheterna och förutsättningarna att anlägga spårförbindelse i
någon form till Karlsborgs bruk. Tanken har därvid varit, att en spår
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
förbindelse för att tillgodose enbart eller huvudsakligen de största industriföretagens
behov av järnvägstransporter borde kunna åstadkommas
med en avsevärt mindre kapitalinsats och till betydligt lägre driftkostnader
samt med bättre ekonomiskt resultat än de tidigare mera vittsyftande
järnvägsprojekten. En järnväg för allmän person- och godstrafik
ställer helt andra och större krav i såväl konstruktions- som bemanningshänseende
än en spårförbindelse av godsspårkaraktär. Av avgörande betydelse
är vidare, att den ifrågasatta lösningen medför en betydande reducering
av den erforderliga spårlängden, enär ifrågavarande spår endast
behöver anslutas till det befintliga järnvägssystemet i huvudtransportriktningen.
Den närmast berörda industrien, AB Statens skogsindustriers anläggningar
i Karlsborgs bruk (sågverk, sulfatfabrik och pappersbruk), har ökat
eller kan i olika etapper förväntas öka sin produktion och kräver därigenom
större kvantiteter råvaror och förnödenheter. Genom förädling av
cellulosan, såsom blekning och papperstillverkning, samt genom tillvaratagande
av biprodukter och omvandling av dessa till kemiskt-telcniska produkter
inriktas produktionen i större omfattning än tidigare på hemmamarknaden
och hänvisas därigenom i ökad grad till landtransporter.
På råvarusidan verkar även flera faktorer i riktning mot ökade landtransporter.
Sågtimmer och massaved uttages numera i betydande omfattning
även i områden, som har ett för flottning ogynnsamt läge. Även klenvirke,
som icke lämpligen kan flottas, utnyttjas numera. Den förbättrade
skogsvården leder till snabbare återväxt och därigenom till mera frodvuxct
virke med hög sjunkningsprocent, varför älvflottning blir dyrbar.
Lövvirkets användning för cellulosatillverkning har skapat helt nya behovav
landtransporter (björken går ej att flotta, aspen kan dock efter barkning
flottas). Till allt detta kommer, att flottningskostnaderna stegrats
förhållandevis mer än kostnaderna för landtransporter. I bivattendragen
har flottningen på många håll nästan upphört, och på lång sikt räknar man
med nedgång även i huvudflottlederna. Vattenregleringarna för kraftändamål
försvåras och fördyras genom kravet på att flottning icke får omöjliggöras,
vartill kommer att en del av vattentillgången genom flottningen icke
kan utnyttjas för kraftalstring. Vidare måste flottningsvirke i stor utsträckning
barkas före flottningen, vilket ställer sig dyrare än fabriksbarkning.
Slutligen får företagen vidkännas ökade räntekostnader för flottningsvirke.
De här uppräknade spörsmålen utredes för närvarande inom
skogsnäringen i syfte att klarlägga förutsättningarna för och verkningarna
av en övergång från flottning till landtransport.
Tendensen till ökade landtransporter motverkas emellertid, när det
gäller virkets transport längs med kusten, av liavsflottningens ökade betydelse.
Sedan år 1953 havsflottas även björkinassaved med framgång,
även om dessa transporter ännu måste sägas vara på försöksstadiet. Av allt
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 är 1956
att döma öppnar sig här stora möjligheter till virkestransporter på stora
avstånd till priser utanför landtransportmedlens konkurrensförmåga.
Anläggningskostnad och sträckning m. m. Styrelsen har, som nämnts,
ansett sig främst böra undersöka en spårförbindelse till Karlsborgs bruk.
Med hänsyn till det i olika sammanhang framförda önskemålet att till ett
dylikt spår anknyta även Törefors kom därvid i första hand i fråga en
sidobana från Morjärv väster om Kalix älv över Kosjärv och Kalix till
Karlsborgs bruk och med godsspår Kosjärv—Törefors. Då icke heller
denna sidobana kunde anses utgöra den ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste
lösningen av Karlsborgs bruks järnvägsfråga, har styrelsen undersökt
även ett annat alternativ, nämligen ett godsspår Vitvattnet—Kalix
—Karlsborgs bruk. Sistnämnda sträckning har stakats under hösten 1955.
Sträckningarna framgår av en karta, som torde såsom bilaga få fogas till
detta protokoll.
Godsspåret beräknas få en längd av 48,4 km i Morjärv-alternativet och
34,3 km i Vitvattnet-alternativet, varav 9,6 km utgör för båda alternativen
gemensam sträcka Kalix—överlämningsbangården i Karlsborg.
Anläggningskostnaderna vid 1955 års prisnivå beräknas till 28,9 milj. kr.
för ett spår Morjärv—Karlsborgs bruk med anslutningsspår till Törefors
och 13,5 milj. kr. för ett spår Vitvattnet—Karlsborgs bruk, därav 4,5 milj. kr.
för den gemensamma sträckan Kalix—Karlsborg.
Vid en jämförelse mellan de två alternativen är det av betydelse att fastslå,
vilket önskemål, som är att betrakta som primärt, och som bestämmer
den lägsta kostnad till vilken detta primära syfte kan tillgodoses. Sett ur
järnvägsekonomisk synpunkt är det mest angeläget att åstadkomma eu
spårförbindelse till Karlsborgs bruk. Vid sådant förhållande blir den lägsta
kapitalinvesteringen angivna 13,5 milj. kr. och merinvesteringen för att
även ansluta Törefors (28,9—13,5) 15,4 milj. kr. Driftkostnaderna exklusive
avskrivning blir jämväl högre för Morjärv-alternativet. Kapitaliseras
även dessa merkostnader blir skillnaden mellan alternativen ännu större.
För Karlsborgs bruk och Kalix skiljer sig alternativen genom en tämligen
obetydlig total vägförlängning i Vitvattnet-alternativet för de dominerande
järnvägstransporterna, medförande en beräknad ökning av totala järnvägsavgifterna
med i genomsnitt 2 % i förhållande till Morjärv-alternativet. Vitvattnet-alternativet
skiljer sig dock såtillvida från Morjärv-alternativet, att
det i fråga om viss del av sträckningen, nämligen Kalix—Vitvattnet, ej
framdeles kan inordnas i en eventuell kustbana Luleå—Haparanda. Däremot
kan Morjärv-alternativets delar Töre—Kosjärv—Kalix helt ingå i kustbanan,
liksom bägge alternativens delar Kalix—Karlsborg jämte anknytningsspåret
Karlsborg—Karlsborgs bruk. Morjärv-alternativets del Kosjärv
—Morjärv får därvidlag endast betydelse om samtidigt nuvarande bana
Boden—Morjärv—Kar ungi kan nedläggas, då delen Kosjärv—Morjärv blir
Morjärvs och övre Kalixbygdens anknytning till kustbanan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
7
Avgörande för godsspårets driftekonomi blir vilka transportuppdrag,
som kan erhållas från Aktiebolaget Statens skogsindustrier, samt vilka
särskilda bidrag till spåret bolaget vill lämna utöver vanliga kommersiella
järnvägsfrakter.
Det ställer sig synnerligen svårt att få ett fast grepp om vilka transporter
som kan påräknas, enär realiserandet av en förväntning om viss
transportvolym vilar på ett flertal mer eller mindre osäkra förutsättningar.
Styrelsen har därför på grundval av uppgifter om nuvarande och förväntad
produktion, råvarubehov och konkurrensförhållanden järnväg—bil måst
uppskatta trafikvolymen. Därvidlag har räknats med tre olika trafiknivåer,
av vilka i fråga om rundvirke trafikvolym 1 nära sammanfaller
med den trafik, statens järnvägar enligt bolagets uttalande borde kunna
påräkna, om spåret redan funnes, trafikvolym 2 förhållandena efter sulfatfabrikens
utvidgning år 1957 med ytterligare en sektion till sammanlagt
125 000 ton samt trafikvolym 3 den trafik, som skulle kunna påräknas vid
sistnämnda produktionsnivå, om flottningsvirkets andel nedginge med
10 % i förhållande till trafikvolym 2 och gåve upphov till motsvarande
ökning av landtransporterna. En på grundval härav upprättad driftkalkyl
får följande utseende, varvid merintäkter respektive merkostnader innefattar
såväl godsspåret som motsvarande förändringar på befintligt järnvägsnät
samt i fråga om godsspårets merkostnader jämväl avsättning till
förnyelse på längre sikt. Beloppen avser 1 000-tal kr.
Morjärv— Vitvattnet—
Karlsborgs bruk Karlsborgs bruk
Trafik- Trafik- Trafik- Trafik- Trafik- Trafikvolym
1 volym 2 volym 3 volym 1 volym 2 volym 3
Merintäkter ............ 1 260 1 800 2 340 1 220 1 740 2 260
Merkostnader ......... 1 500 1 870 2 250 1 250 1 620 2 00.0
Driftöverskott ......... —240 —70 90 —30 120 260
Räntekrav (4Va %) ... 1 300 1 300 1 300 610 610 610
Från Törefors aktiebolag, som för närvarande har synnerligen små om
ens några transporter över järnvägsstation, har med hänsyn till rådande
ovisshet om den framtida utvecklingen av skogsindustrien i Törefors i
kalkylen icke räknats med några merintäkter och däremot svarande merkostnader.
Därest det av Töreutredningen framlagda förslaget om anläggande
av fabrik för tillverkning av 10 000 ton porös wallboard per år
skulle realiseras, och vissa transporter utöver de för Töre i tabellen medräknade
transporterna därigenom kunde påräknas, förbättras Morjärvalternativets
driftresultat möjligen med 50 000—100 000 kr. per år.
Av kalkylen framgår, att med enbart sedvanliga järnvägsfrakter intet
av alternativen är järnvägsekonomiskt motiverat. Vitvattnet-alternativet
skulle enligt kalkylen täcka cirka 20 % av räntekostnaderna vid trafikvolym
8 Kungl. May.ts proposition nr 102 år 1956
2 och cirka 40 % vid trafikvolym 3, medan Morjärv-alternativet lämnar
ett mycket obetydligt dylikt bidrag först vid trafikvolym 3.
Enär anläggandet av ett godsspår kan förväntas medföra en avsevärd
sänkning av Aktiebolaget Statens skogsindustriers kostnader för vissa transporter
till och från Karlsborgsindustrierna, har styrelsen ansett skäligt,
att bolaget i en eller annan form bidrager till anläggningskostnaderna.
Bolaget har dock ställt sig helt avvisande till tanken på dylikt bidrag.
Däremot har bolaget ställt i utsikt att för en 1 O-årsperiod efter spårets
idrifttagande garantera en viss årlig transportkvantitet eller, i händelse
denna icke skulle uppnås, erlägga bidrag till täckning av driftkostnaderna
i proportion till den viktsmängd, varmed den garanterade kvantiteten
underskrides. Storleken av den garantikvantitet, som därvid diskuterats,
tyder emellertid på att trafikvolym 2 sannolikt icke kommer att nämnvärt
överskridas under 1 O-årsperioden.
Med avseende på det ekonomiska utfallet av industrispårets drift skulle
garantiavtalet innebära att statens järnvägar i Vitvattnet-alternativet _
med undantag för det fall, att transportmängden skulle bli mindre än
trafikvolym 1 under de första åren efter spårets idrifttagande — nätt och
jämnt erhåller täckning av driftkostnaderna (inklusive förnyelsekostnaderna);
I Morjärv-alternativet skulle de i driftkalkyler för trafikvolymerna
1 och 2 angiva driftunderskotten endast obetydligt decimeras. Detta
alternativ ställer sig sålunda företagsekonomiskt sett avgjort sämre än
Vitvattnet-alternativet, även under förutsättning av att ifrågavarande
garantiavtal skulle träda i kraft.
Av det sagda är det uppenbart att Karlsborgsförbindelsen för närvarande
icke har något järnvägsekonomiskt intresse. Styrelsen vet emellertid,
att spåranläggningen, bl. a. av arbetsmarknadsskäl, tillmätes ett betydande
samhällsekonomiskt värde, och vill därför icke motsätta sig dess
utförande, om den i övrigt befinnes lämplig.
Styrelsen förutsätter härvid, att hela det erforderliga investeringsbeloppet
anvisas på sådant sätt, att statens järnvägars räntepliktiga kapital icke
ökas och att statens järnvägars ordinarie investeringsram icke därigenom
inskränkes. Styrelsen förutsätter vidare, att, om Morjärv-alternativet
skulle realiseras, frågan om avsättning till eventuell förnyelse får upptagas
till särskild behandling vid senare tillfälle.
Anläggningen bör rubriceras som järnväg upplåten för allmän vagnslastgodstrafik.
Remissyttranden
Över järnvägsstyrelsens skrivelse har — såvitt nu är i fråga — yttranden
avgivits av chefen för försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län — efter hö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
9
rande av länsarbetsnämnden i Norrbottens län samt kommunerna Råneå,
Töre och Nederkalix — 1953 års trafikutredning, Sveriges industriförbund
och Aktiebolaget Statens skogsindustrier.
Med hänsyn till att arbetslösheten i Norrbottens län även under de senaste
åren varit stor i förhållande till tillgången på angelägna och ur
sysselsättningssynpunkt lämpliga arbetsföretag, anser arbetsmarknadsstyrelsen
det vara av stort värde ur beredskapssynpunkt att ha tillgång
till ett planerat arbetsobjekt som den föreslagna järnvägsanläggningen.
Hänsyn bör härvid tagas även till det förhållandet, att ökade sysselsättningsmöjligheter
skulle skapas i skogsavverkningen, därest genom järnvägens
anläggande nya möjligheter uppstår att tillvarata icke flottningsbart
virke. För Morjärv-alternativet talar främst, att detta alternativ berör
flera bebyggda orter och att möjlighet finns att lätt ansluta ett spår
till Töre. Å andra sidan bör i fråga om Vitvattnet-alternativet inte bortses
från att anläggningskostnaderna är lägre och att företaget bör kunna
utföras och färdigställas på kortare tid än Morjärv-alternativet och sålunda
tidigare komma produktionen tillgodo.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att, även om det varit lämpligt,
att en utredning gjorts om järnvägsförbindelsernas ordnande i hela
kustlandet norr om Bottniska viken, det vore beklagligt, om projektets förverkligande
ytterligare skulle fördröjas. Råvaruförsörjningen för skogsindustrien
-— i dessa trakter främst Karlsborgs bruk — har under senare
år blivit beroende av ett ökat behov av landtransporter. Nödvändigheten
att ta i anspråk icke flottningsbart virke i helt annan omfattning än tidigare
och att exploatera virkeslokaler, som icke ligger särskilt väl till
för att timret skall kunna forslas till flottled utan omständliga och kostsamma
mellantransporter, har aktualiserat detta behov. För länets skogsvård
och för den skogsindustriella produktionens utveckling är det av
utomordentligt stor betydelse att skapa den transportapparat, som är erforderlig
för att denna utveckling skall kunna ha sin gång. En järnvägsförbindelse,
som kan tillgodose de för Karlsborgs bruk och Törebygden
nu mest trängande transportbehoven, skulle utgöra en så påtaglig fördel,
att företaget bör komma till utförande, övervägande skäl synes härvid
tala för att Morjärv-alternativet är den bästa lösningen. Detta alternativ
kan nämligen dels i betydande utsträckning ingå som en del i en kustjärnväg,
dels möjliggöra anslutningsförbindelse till Töre och Törefors, dels
ock möjliggöra lägre fraktkostnader.
Byggnadsföretaget skulle få en utomordentlig betydelse som sysselsättningsreserv
inom ett område med tidvis kännbar arbetslöshet. Härtill
kommer att även på längre sikt anläggandet av spåret kan beräknas bidraga
till ökad sysselsättning genom att möjliggöra byggandet av nya industrier
med stora transportbehov. Det är nämligen inte i längden möjligt
att uppehålla sysselsättningen enbart genom bestående industrier. Man
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
måste därför för att motverka er» eljest ofrånkomlig och kännbar utflyttning
från dessa bygder försöka stimulera etablerandet av andra företag,
framför allt då manufakturindustrien, som bygger på råvaror och halvfabrikat
från bl. a. Norrbottens järnverk. För att kunna förverkliga en
sådan målsättning bör givetvis en blivande spårförbindelse sträckas genom
en bygd, där möjligheterna till en sådan industrilokalisering måste ha de
största förutsättningarna. Ur denna synpunkt är Morjärv-alternativet det
enda tänkbara, då banan från Kalix till Brattlandet kommer att gå norr
om Kalix älv genom förhållandevis tättbebyggda trakter. En järnväg från
Kalix till Vitvattnet skulle däremot knappast beröra någon för tillkomsten
av nya företag mera attraktiv bebyggelse.
Beträffande ett anslutningsspår till Törefors, tangerande Töre med dess
under år 1955 utbyggda hamn, framhålles, att ett sådant är ett vitalt intresse
för denna bygd, om en reindustrialisering av någon nämnvärd omfattning
och avseende även en »tyngre» produktion skall kunna komma
till stånd.
Enligt länsstyrelsens uppfattning torde därför järnvägens tillkomst böra
tillmätas en sådan nationalekonomisk betydelse, att den mer än väl uppväger
det eventuella underskott på järnvägen, som skulle komma att
redovisas i statens järnvägars bokslut.
Länsstyrelsen förordar sålunda anläggande av ett industrispår Morj ärv
—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk med anslutningsspår till Törefors.
Länsarbetsnämnden i Norrbottens län, Töre, Nederkalix och Råneå kommuner
har samtliga -— även Råneå kommun, då det gäller valet mellan
Vitvattnet- och Morjärv-alternativen -— förordat en järnvägsförbindelse
med samma sträckning som den av länsstyrelsen i Norrbottens län angivna.
Aktiebolaget Statens skogsindustrier uppger, att transportbehovet till
Karlsborgs bruk nu huvudsakligen ligger på rundvirkestillförseln. Den totala
råvaruförbrukningen i nuvarande utbyggnadsskick uppgår till 750 OOC
fraktton per år. Härigenom torde förutsättningar för en nöjaktig transportvolym
respektive lönsamhet framöver vara relativt goda, därest järnvägstransporter
överhuvudtaget kan antagas konkurrera med vatten- och
biltransporter. Likaså torde transportvolymen av industriprodukter från
Karlsborgs bruk, sedan den totala produktionsvolymen kommit upp till
185 000 fraktton, erbjuda goda möjligheter för ett effektivt transportföretag.
Med hänsyn till den konkurrens, som framdeles kommer att bli oundviklig
mellan å ena sidan järnvägen och å andra sidan lastbilägarnas
organisationer om transporttillfällena, synes det angeläget, att banan i
möjligaste mån får sin sträckning i huvudtransportriktningen. Ur bolagets
synpunkt är därför sträckningen Morj ärv—Kosjärv—Karlsborgsverken att
föredraga, då denna sträckning från Morj ärv räknat blir omkring 14 km
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
11
kortare än sträckningen över Vitvattnet. Vitvattnet-alternativet skulle på
grund av den längre transportvägen medföra en i genomsnitt 2 % högre
fraktkostnad än Morjärv-alternativet. På grund härav tillstyrker bolaget,
att industrispår anlägges på sträckan Morjärv—Kosjärv—Karlsborgs bruk.
Däremot är anläggningen av ett sådant spår å sträckan Kosjärv—Törefors
f. n. icke aktuell för bolaget.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att den nu ifrågasatta
järnvägsanläggningen icke bär betydelse för vägplaneringen inom det berörda
området, vare sig i fråga om väg,företagens tekniska utformning eller
tidpunkten för arbetenas utförande. I de berörda trakterna finns inom
vägbyggnadsverksamheten arbetsobjekt av betydande storleksordning, vilka
kan förberedas och igångsättas, om så påfordras av arbetsmarknadsskäl.
1953 års trafikutredning bär bedömt förslaget ur allmänna trafikpolitiska
synpunkter. Härvid har trafikutredningen i likhet med järnvägsstyrelsen
funnit den ekonomiska utredningen ge vid handen, att intet av
projekten kan förordas såsom en vanlig järnvägsekonomisk investering
och att ej heller trafikpolitiska skäl i övrigt synes tala för genomförandet
av projektet i nuvarande läge. Tillgängliga investeringsresurser på trafikens
område förslår f. n. ej för realiserandet av ett stort antal ur lönsamnetssynpunkt
önskvärda investeringsobjekt.
Järnvägsprojektets relativa angelägenhetsgrad såsom sysselsättningsarbete
har trafikutredningen icke kunnat uttala sig om, då någon jämförelse
mellan järnvägsprojektet och sysselsättningsarbeten i form av vägbyggnad
icke kunnat göras. Kalkyler har nämligen icke framlagts rörande
de kostnader, som en avveckling av trafiken till och från Karlsborg genom
en utbyggnad av landsvägsförbindelserna skulle draga. — En ledamot av
utredningen har förklarat sig icke kunna biträda dess yttrande.
Sveriges industriförbund anser sig icke kunna tillstyrka järnvägsbyggnader,
som skulle verka neddragande på statens järnvägars ekonomi.
Chefen för försvarsstaben har avstyrkt båda de alternativa förslagen.
Innehållet i sistnämnda yttrande liksom i en av länsstyrelsen i Norrbottens
län avgiven särskild skrivelse är av den natur, att en redogörelse
härutinnan icke bör lämnas till statsrådsprotokollet. Yttrandena torde få
bringas till riksdagens kännedom genom att handlingarna i äx-endet ställes
till vederbörande utskotts förfogande.
Departementschefen
Frågan om en järnvägsförbindelse i kustlandet mellan Luleå och Haparanda
har gång efter annan aktualiserats. Härvid har särskilt uppmärksammats
problemet rörande anläggande av en järnväg till Kalix. Den 25
juli 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen att verkställa utredning
härom. Denna utredning, som av järnvägsstyrelsen överlämnades den
4 november 1952, har utförts i nära anslutning till en undersökning, som
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 ur 1956
närmast berörda kommuner, Nederluleå, Råneå, Töre och Nederkalix, ävensom
Aktiebolaget Statens skogsindustrier låtit verkställa.
Såväl i nyssnämnda av järnvägsstyrelsen utförda som andra under
senare år verkställda utredningar har visats vanskligheten av att i dagens
läge anlägga nya för person- och godstrafik avsedda järnvägslinjer. Uppgjorda
driftkalkyler ger nämligen genomgående vid handen, att de ifrågasatta
företagen ur järnvägsekonomisk synpunkt är svagt motiverade.
I den nu föreliggande skrivelsen har järnvägsstyrelsen tagit upp till bedömande
ett mindre kostnadskrävande projekt, nämligen byggande av ett
godsspår till Aktiebolaget Statens skogsindustriers anläggningar vid
Karlsborgs bruk. Styrelsen har härvid undersökt tvenne alternativa sträckningar,
nämligen dels Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk med
anslutningsspår Kosjärv—Törefors, dels ock Vitvattnet—Kalix—Karlsborgs
bruk. I det förstnämnda alternativet skulle godsspåret utan anslutningsspår
få en längd av 48,4 km och i det senare 34,3 km, varav 9,6 km skulle utgöra
för båda alternativen gemensam sträcka Kalix—Karlsborg. Anläggningskostnaden
beräknas vid 1955 års prisnivå till 28,9 milj. kr. för Morjärvalternativet
och 13,5 milj. kr. för Vitvattnet-alternativet. Vid den mest sannolika
godstransportmängd, som kan påräknas, om företaget kommer till
utförande, skulle bortsett från räntekostnaden Morjärv-alternativet utvisa
ett årligt driftunderskott av 70 000 kr. och Vitvattnet-alternativet ett driftöverskott
om 120 000 kr. Morjärv-alternativets driftresultat skulle möjligen
kunna förbättras med 50 000—100 000 kr. per år, därest det av Töreutredningen
framlagda förslaget om anläggning av en wallboardfabrik i Törefors
för en beräknad årsproduktion om 10 000 ton realiserades och vissa
transporter utöver de i kalkylen medräknade därigenom kunde påräknas.
Vid hänsynstagande till en företagsekonomisk förräntning av det nedlagda
kapitalet skulle driftkalkylen i båda fallen uppvisa avsevärda årliga driftunderskott.
Styrelsen finner därför intet av alternativen framstå såsom
järnvägsekonomiskt motiverat men vill likväl icke motsätta sig, att ett
godsspår till Karlsborgs bruk anlägges, om dess utförande anses påkallat
exempelvis av arbetsmarknadsskäl. Därvid förutsätter styrelsen, att medel
anvisas på sådant sätt, att statens järnvägars räntepliktiga kapital icke
ökas. I sitt förslag till investeringsreserv för budgetåret 1956/57 har
styrelsen tagit upp projektet till en kostnad av 2 milj. kr. för påbörjande
av arbetena.
I remissyttrandena har länsstyrelsen i Norrbottens län, länsarbetsnämnden,
kommunerna Råneå, Töre och Nederkalix samt Aktiebolaget Statens
skogsindustrier förordat anläggandet av ett godsspår till Karlsborgs
bruk med utgångspunkt från Morjärv. Länsstyrelsen har vid sitt ställningstagande
fäst stor vikt vid företagets betydelse ur sysselsättningssynpunkt.
Jämväl arbetsmarknadsstyrelsen har funnit projektet betydelsefullt
ur denna synpunkt. Med hänsyn till de militära intressena har chefen för
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
13
försvarsstaben avstyrkt förslaget om anläggande av ett dylikt godsspår.
Sveriges industriförbund har likaledes avstyrkt bifall till projektet.
Som bakgrund till de fortsatta bedömandena synes ifrågavarande bygds
behov av järnvägstransporter något böra beröras.
Det för spåranläggningen närmast berörda företaget, Aktiebolaget Statens
skogsindustrier, som i Karlsborgstrakten driver tre sågverk, en sulfatfabrik
och ett pappersbruk, har beräknat hela behovet av transporter till
Karlsborgs bruk till omkring 750 000 fraktton per år och från Karlsborgs
bruk till omkring 185 000 fraktton per år. Huvudparten av bolagets transporter
sker nu på vattenleder. Emellertid har landtransporterna alltmer
börjat konkurrera med vattenledtransporterna, framförallt flottningen, och
en ytterligare stegring av landtransporternas relativa andel av det totala
transportbehovet är för framtiden sannolikt att emotse. Jag har under
hand inhämtat, att bolaget vid förhandlingar med järnvägsstyrelsen varit
villigt garantera järnvägstransporter till en kvantitet av 125 000 ton per år
under de första fem åren efter spåranläggningens tillblivelse och 150 000
ton per år under följande femårsperiod.
Vid sidan av Karlsborgsverken förefinnes — framförallt i Kalix och Törefors
— mindre industrier och företag, vilka har behov av järnvägstransporter.
Sammanlagt torde denna transportvolym möjligen kunna uppskattas
till något tiotusental ton.
Trots att sålunda behov av järnvägstransporter för förhållandevis stora
godskvantiteter finns, ger intet av de undersökta alternativa fallen vid handen,
att en godsspåranläggning i dagens läge är järnvägsekonomiskt berättigad.
Ej ens om den i järnvägsstyrelsens driftkalkyl redovisade gynnsammaste
transportvolymen, som av styrelsen bedömts som oviss, skulle uppnås,
kommer Morjärv-alternativet att medge någon nämnvärd förräntning
av det nedlagda kapitalet under det att Vitvattnet-alternativet skulle
lämna en förräntning av omkring 1,9%. Ett positivt ställningstagande
till denna fråga måste därför motiveras av andra skäl än rent företagsekonomiska.
Härvid bör enligt min uppfattning de i denna landsända särskilt framträdande
sysselsättningssvårigheterna tillmätas stor betydelse. Det konjunkturkänsliga,
i hög grad på förädling av skogsprodukter inriktade näringslivet i
Norrbottens län medför, att säsongarbetslösheten här är besvärande. Från
statsmakternas sida har för motverkande av dessa ur sysselsättningssynpunkt
ogynnsamma förhållanden under de senare åren beredskapsarbeten
utförts i länet i betydande omfattning. Under budgetåren 1953/54 och
1954/55 utfördes enligt uppgift från länsarbetsnämnden i Norrbottens län
sådana arbeten för omkring 20 milj. kr. per år. De kommuner, som i första
hand beröres av det ifrågasatta järnvägsprojektet, nämligen Töre och Nederkalix,
har sedan länge, vad arbetslöshet beträffar, varit bland de allra
mest utsatta i landet. Enbart i dessa kommuner har under budgetåren
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
1952/53, 1953/54 och 1954/55 beslutats anläggningskostnader för beredskapsarbeten
m. m. för 6,2, 6,7 resp. 4,i milj. kr.
Vid bedömandet av projektet kommer därför de järnvägsekonomiska
synpunkterna med kravet på en företagsekonomisk förräntning liksom även
de militära önskemålen att få vägas mot de allmänt samhällsekonomiska.
De, som jag nämnde, extrema sysselsättningssvårigheterna i de bygder, det
här är fråga om, och de därav föranledda årliga bidragen från statsmakternas
sida för att avhjälpa de största olägenheterna härav, föranleder enligt
min mening, att det nu aktuella företaget får bedömas som ett sådant
specialfall, att ett avsteg från principen om en företagsekonomisk förräntning
kan anses försvarligt. Projektets utförande kommer nämligen att
under anläggningstiden få en avsevärd betydelse som sysselsättningsobjekt
och kan även för framtiden förväntas verka som ett incitament till en
ökning av den industriella rörelsen och sålunda indirekt förbättra möjligheterna
att uppehålla en jämnare sysselsättning i dessa bygder. Det samhällsekonomiska
värdet härav tillmäter jag en sådan vikt, att hänsynen
härtill får bli avgörande för mitt ställningstagande. Till denna min positiva
inställning till projektet har inte minst bidragit, att företagets utförande
kan ske som sysselsättningsarbete, vilket också medför att anvisade medel
icke behöver belasta statens järnvägars räntepliktiga kapital. Vad beträffar
de militära önskemålen har dessa ansetts böra stå tillbaka för de samhällsekonomiska.
Jag tillstyrker därför, att ett godsspår anlägges till Karlsborgs
bruk.
Jag övergår härefter till att behandla frågan om godsspårets sträckning.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att ur järnvägsekonomisk synpunkt
sträckningen Vitvattnet—Karlsborgs bruk är det förmånligaste av de båda
alternativen. Anläggningskostnaden är bär avsevärt lägre och driftkalkylen
visar ett ekonomiskt gynnsammare resultat. Av vad styrelsen i detta
sammanhang anfört, framgår emellertid, att detta alternativ även har nackdelar
i förhållande till Morjärv-alternativet. För Karlsborgs bruk och bygden
kring Kalix kommer sträckningen över Vitvattnet att medföra en vägförlängning,
som beräknas höja järnvägsavgifterna för dessa orter med i
genomsnitt 2 %. Sträckningen över Vitvattnet möjliggör ej heller anslutning
av ett godsspår till Törefors. Vid en eventuell framtida utbyggnad
av en kustbana Luleå—Haparanda har Vitvattnet-alternativet även den
nackdelen, att endast den för båda alternativen gemensamma sträckan
Kalix—Karlsborgs bruk kan ingå i kustbanan under det att i Morjärvalternativet
därjämte hela sträckan Töre—Kosjärv—Kalix kan ingå i en
sådan.
För egen del anser jag, att fi-ågan om vilket alternativ, som bör väljas,
i hög grad blir beroende av vilka mera långsiktiga verkningar spårets tillkomst
kan beräknas få för näringslivet. Därest nya företag skulle komma
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
15
att tillföras bygden, framstår det som realistiskt att räkna med att dessa
kommer att etableras i de trakter, som har det största befolkningsunderlaget
och därför ur företagens synpunkt ter sig mest attraktiva. Sträckningen
i Morjärv-alternativet har härvid den avsevärda fördelen, att den
på hela sträckan utefter Kalixälven berör tätbebyggda trakter och även
möjliggör anslutning till det folkrika området kring Törefors, under det
att sträckningen i Vitvattnet-alternativet går fram genom glest befolkade
bygder på sträckan Kalix—Vitvattnet. Det är i detta sammanhang ej heller
oväsentligt, att transporterna från Kalix och Karlsborgs bruk kommer att
ställa sig något billigare vid val av Morjärv-alternativet liksom även att vid
sådana ändrade förhållanden, att en utbyggnad av eu kustbana Luleå—
Haparanda kan bli aktuell, en avsevärd del av sträckningen i detta alternativ
kan ingå i en sådan kustbana. Med hänsyn till dessa på lång sikt verkande
fördelar vid val av Morjärv-alternativet har jag stannat för att förorda
detta trots dess i förhållande till Vitvattnet-alternativet högre anläggningskostnader
och sämre driftresultat. Beträffande anslutningsspåret
Kosjärv—Törefors, rörande vilket Aktiebolaget Statens skogsindustrier
uttalat, att detsamma f. n. icke är aktuellt för bolaget, är jag nu icke
beredd att framlägga förslag. Jag förordar därför, att godsspåret får sträckningen
Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk.
Anläggningskostnaden för ett godsspår Kosjärv—Törefors torde kunna
uppskattas till i runt tal 4 milj. kr. Den totala anläggningskostnaden för
den av mig förordade sträckningen skulle då uppgå till (28,9—4,o) 24,9
milj. kr. vid 1955 års prisnivå.
I sagda belopp ingår ej kostnad för marklösen. Jag förutsätter emellertid,
att erforderlig mark för godsspåret — vilket, såsom järnvägsstyrelsen
föreslagit, bör erhålla karaktären av en för allmän vagnslastgodstrafik
öppen järnväg — i enlighet med gällande praxis ställes till förfogande av
vederbörande kommuner samt eventuellt även landstinget utan kostnad
för statsverket.
Som jag tidigare nämnt, synes icke det erforderliga investeringsbeloppet
böra öka statens järnvägars räntepliktiga kapital. Jag förordar i anledning
därav och med hänsyn till företagets betydelse ur sysselsättningssynpunkt,
att kostnaderna för arbetets utförande skall finansieras av medel,
som, därest arbetsmarknadsläget så påfordrar, kan komma att ställas till
förfogande för bekämpande av arbetslöshet, varigenom statens järnvägars
ordinarie investeringsram ej heller kommer att inskränkas. I enlighet
härmed har jag tidigare denna dag tillstyrkt, att projektet till en kostnad
av 2 milj. kr. tages in i urvalsmaterialet till investeringsreserven för budgetåret
1956/57.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956
att ett godsspår må anläggas å sträckan Morj ärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs
bruk.
Med bifall till denna av statrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Y. Westerberg
wWjj#***•?■
.fgh-mm?''
■tphAfai*-
j$y*4i*r$
(«*■*.#<*
7 sfc£>«*k^T ^|
M#&**'',
#>ti*0r''l
''OtnWfWk
'' "v fe,
3 «-w • ''.
! B#»*''. f?ML ;,!at
jfojtktriM^ .-., .V
kr < * <N
, 5\A^fcä®^6 \
mJrtOOHi*1
tm*tr&*
UolyaVef»’
öwowif
• • S *
*»/#**!''*
#V :s
^ÄT*»***
StaTslf*~;
ifa/XL*****
SV# t
i <>***£3
pviöaö^*^.
''Vi
rd&i^
>.;'' "t—''■•"■
r«^rto*
lta*{,p*Mr''
\ / . *r j %rr^
& jf*srt*jär*1
Plfrvi&tto
SjJ.
S®*'' ■ 1
jiuWai»
>v w.^
frtiifMMS
i*#é«
T tjjäwSfr*
,lpgN:.
P^ri -
Sfefei4.
8#Ȁ*
v > '' vxj’ :/ ~!^ -
V ■ ‘ ''■■
lläiÉåss
ta
Karta över föreslagna sträckningar av godsspår till Karlsborgs bruk.
föreslagen sträckning
av godsspåren
a
«Q
a
>—*•
_^° Kilometer
Kungl. Majits proposition nr 102 år 1956