Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

5

Nr 92

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
organisationen av polisväsendet i vissa delar av Norrbottens
län.

(3:e avd.)

I propositionen nr 114 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 23 februari 1956,
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordat förslag
angående polisväsendets organisation inom skyddsområdena i Norrbottens
län samt gränstrakterna mot Finland m. in., att tillämpas fr. o. m.
den 1 juli 1957, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för Kronans räkning
godkänna det den 6 december 1955 träffade avtalet om ändring i vissa
delar av 1942 års avtal med Bodens stad angående polisverksamhetens
upprätthållande i staden.

Norrbottens län utgör ett gränslän. Inom länet förekommer vidare två
betydelsefulla militära skyddsområden, Bodens och Kalix skyddsområden.
Nu nämnda förhållanden har medfört, att särskild uppmärksamhet måst
ägnas den polisverksamhet, som omfattar främlingskontrollen, den särskilda
polisverksamheten för hindrande och uppdagande av spioneri m. in.
samt bevakningen av militära anläggningar och förråd.

Inom Bodens och Kalix skyddsområden samt inom området närmast
landgränsen mot Finland finnes — förutom de vanliga kommunala poliskårerna
i städerna Luleå och Haparanda och på landsbygden samt statspolisen
i Luleå — dels en helt statlig poliskår i Boden för reguljär polisverksamhet
i Bodens stad samt bevakning inom Bodens skyddsområde,
dels en statlig skyddsområdespolis i Kalix skyddsområde, och dels statspolispatruller
i Tornedalen, vilka — formellt anslutna till statspolisavdelningen
i Luleå — har till huvudsaklig uppgift att kontrollera främlingstrafiken
vid gränsen mot Finland. Vissa polisuppgifter fullgöres dessutom
av den tullverket tillhörande kust- och gränsbevakningspersonalen.

Den nu gällande organisationen inom de berörda områdena har uppbyggts
så småningom genom partiella beslut. Den har därvid blivit oenhetligt
utformad och detta har medfört olägenheter och svårigheter vid
polisarbetets fullgörande. På grund härav har frågan om en mera ändamålsenlig
organisation av polisväsendet inom de berörda områdena ansetts
böra närmare utredas.

6

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

Genom beslut i juni 1953 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för inrikesdepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda polisväsendets
organisation i vissa delar av Norrbottens län och därmed sammanhängande
spörsmål. Efter slutfört uppdrag avgav de sakkunniga ett den
1 oktober 1954 dagtecknat betänkande med förslag angående en ny polisorganisation
inom de berörda områdena.

Enligt de sakkunniga — i fortsättningen kallade polisutredningen — syntes
ett flertal lösningar av organisationsspörsmålen kunna ifrågakomma.
Utredningen hade närmare undersökt tre alternativ, nämligen en helt kommunal
polisorganisation — alternativ I -—, en delvis statlig organisation, som
byggde på den befintliga statliga poliskåren i Boden — alternativ II —, och
slutligen en sådan organisation, som byggde på ett förstatligande av den
nu kommunala poliskåren i Luleå — alternativ III. Utredningen förordade
ett genomförande av Luleå-alternativet.

Med hänsyn till den kritik, som framfördes vid remissbehandlingen mot
ett genomförande av utredningens förslag, uttalade departementschefen i
proposition nr 84 till 1955 års riksdag angående anslag för budgetåret
1955/56 till poliskåren i Boden m. m., att detsamma enligt hans mening
ej då borde läggas till grund för proposition i ämnet. Frågan borde göras
till föremål för fortsatt utredning.

Den 6 maj 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt polisväsendets organisationsnämnd
att i samråd med av chefen för inrikesdepartementet förordnade sakkunniga
skyndsamt ytterligare utreda frågan om polisväsendets organisation
i de berörda delarna av Norrbottens län. Den 18 juli 1955 tillkallade
departementschefen som sakkunniga dåvarande byråchefen i inrikesdepartementet,
nuvarande ledamoten av lagberedningen A. O. R. Brunnberg,
statskommissarien B. Kull och statspolisintendenten G. Å. L. Thulin. Efter
slutfört uppdrag har organisationsnämnden den 12 december 1955 avlämnat
betänkande med förslag angående polisväsendets organisation inom
Bodens och Kalix skyddsområden samt gränstrakterna mot Finland.

En redogörelse för organisationsnämndens betänkande och däröver avgivna
yttranden lämnas i statsrådsprotokollet (s. 6—34), till vilket utskottet
torde få hänvisa.

Departementschefen anför, att polisväsendet inom nu ifrågavarande delar
av Norrbottens län —- Bodens och Kalix skyddsområden samt Tornedalen
— är organiserat på ett sätt, som avviker från förhållandena i riket i
övrigt. Inom Bodens skyddsområde finnes en statlig poliskår, som förutom
bevakning och främlingskontroll inom skyddsområdet även ombesörjer den
reguljära polistjänsten i Bodens stad enligt ett år 1942 träffat avtal mellan
Kronan och staden. För bevaknings- och kontrolluppgifter inom Kalix
skyddsområde finnes vidare en statlig, år 1948 inrättad skyddsområdespolis.
Denna polisgrupp tillkom som ett provisorium, sedan bevakningen genom

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956 7

militär personal upphört. Befattningshavarna inom densamma är anställda
på extra stat. För att ombesörja den särskilda polisverksamheten i Tornedalen
har slutligen en viss utbyggnad skett av statspolisavdelningen i Luleå,
så att därifrån kunnat avdelas personal till särskilda patruller för detta
ändamål, stationerade i Haparanda, Övertorneå och Pajala.

Denna organisation av polisväsendet kan icke anses fullt tillfredsställande.
Speciella hänsyn till militära förhållanden samt behovet av särskild
bevakning och kontroll utmed landgränsen mot Finland har medverkat till
att giva den dess heterogena utformning. Dessa omständigheter, som stundom
krävt åtgärder med snabb verkan, har också medfört olägenheter för organisationen,
vilken fått uppbyggas efter hand genom partiella beslut. Olägenheterna
hänför sig dels till polisarbetets bedrivande, dels till de ekonomiska
konsekvenserna.

Olägenheterna av ekonomisk art består främst däri, att frågan om Bodens
stads ersättning till statsverket för polisverksamhetens fullgörande i staden
icke är reglerad på ett för statsverket tillfredsställande sätt medan å andra
sidan vissa polisdistrikt, särskilt Haparanda stad, har onormalt höga kostnader
för polisväsendet. På grund av skyldigheten att förse den stora statspolisavdelningen
med personal föreligger därjämte svårigheter för Luleå
stad att erhålla erforderlig personal för den reguljära polisverksamheten i
staden.

Både 1953 års polisutredning och organisationsnämnden har emellertid
ansett sig kunna konstatera, att de organisatoriska bristerna icke är av så
allvarlig art, att de i högre grad påverkat polisverksamhetens effektiva fullgörande.
I likhet med utredningen har organisationsnämnden vidare framlagt
förslag till åtgärder av administrativ karaktär — sammanslagning av
vissa landsfiskalsdistrikt, decentralisering till de lokala polischeferna av
ansvaret för den särskilda polisverksamheten och befälet över all polispersonal
inom vederbörande distrikt samt reglering genom uppgjorda planer för
varje polischefsdistrikt av den särskilda polisverksamheten och, i förekommande
fall, samtlig polis- och tullpersonals medverkan vid polisarbetet.
Enligt organisationsnämndens mening är dessa åtgärder ägnade att avsevärt
förbättra organisationens effektivitet.

Departementschefen delar nämndens uppfattning härutinnan och anser,
att de föreslagna åtgärderna bör komma till stånd, och avser att — i vad
beslutanderätten ankommer på Kungl. Maj :t — medverka härtill.

1 detta sammanhang erinrar departementschefen om organisationsnämndens
förslag rörande ändringar i polisdistriktsorganisationen. I den mån
berörda parter -— länsstyrelsen i Norrbottens län och vederbörande kommuner
-— anser sig böra följa nämndens rekommendationer om sammanslagning
av polisdistrikt, anses förberedelser för distriktssammanslagningar
böra omedelbart vidtagas. Genom de förordade sammanslagningarna anses

8

Statsutskottets utlåtande nr 92 är t956

kunna ernås en ökad effektivisering av polisverksamheten i berörda distrikt
samtidigt som en icke önskvärd överdimensionering av vederbörande personalstater
undvikes.

Icke obetydliga förbättringar av den nuvarande polisorganisationens effektivitet
torde sålunda kunna erhållas genom relativt enkla och rätt litet
ingripande åtgärder. Alltjämt kvarstår emellertid olägenheter framför allt
av ekonomisk art, som bör undanröjas.

Under det tidigare utredningsarbetet har framförts flera förslag till lösning
av de aktuella problemen. Polisutredningen ansåg tre alternativ kunna
komma ifråga. Det första av dessa avsåg en helt kommunal polisorganisation.
Den kommunala polisen inom de berörda områdena skulle utökas, så
att den under vederbörande landsfiskals ledning kunde ombesörja även den
särskilda polisverksamheten. Utbyggnaden skulle ske genom att polisdistrikten
jämlikt 4 § polislagen ålades att anställa ett angivet antal polismän
för hela rikets behov. Kostnaderna härför skulle helt bestridas genom
statsbidrag enligt 15 § 1 mom. polislagen. Lösningen förutsatte, att avtalet
mellan Kronan och Bodens stad bringades att upphöra samt att den statliga
polisen i Boden och Kalix avvecklades. Det andra alternativet byggde på
den nuvarande statliga poliskåren i Boden, vilken skulle utökas till att
omfatta såväl den statliga skyddsområdespolisen i Kalix som statspolispatrullerna
i Tornedalen. Från kåren skulle personal utplaceras i de olika
polisdistrikten för bevakning och främlingskontroll. Enligt det tredje alternativet
— vilket utredningen förordade — skulle inrättas en delvis statlig
organisation med Luleå som basort. Denna statliga poliskår skulle övertaga
den reguljära polisverksamheten i Luleå stad mot ersättning, som reglerades
i avtal med staden. Till kåren skulle knytas personal för såväl den särskilda
polisverksamheten inom skyddsområdena och gränstrakterna mot
Finland som de arbetsuppgifter, vilka nu åvilar statspolisavdelningen i
Luleå. Från kåren skulle personal utplaceras i de olika polisdistrikten för
ombesörjande av bevakningsuppgifter och främlingskontroll. Organisationen
förutsatte, att Boden själv skulle svara för den reguljära polisverksamheten
inom staden. Gällande avtal mellan Kronan och staden måste därför
bringas att upphöra.

I sitt yttrande över polisutredningens betänkande föreslog landsfogden
i Norrbottens län en annan lösning -— alternativ IV — som även alternativt
förordades av länsstyrelsen. Förslaget är i stort sett uppbyggt som
utredningens tredje alternativ men skiljer sig från detta främst däri, att
Luleå stad själv skulle svara för den reguljära polisverksamheten inom staden.
Den statliga kåren skulle däremot omfatta personal för fullgörande av
statspolisavdelningens arbetsuppgifter.

Organisationsnämndens förslag innebär, att den statliga poliskåren i
Boden bibehålies och att till densamma anslutes skyddsområdespolisen i
Kalix. Genom ett tillägg till det gamla avtalet med Bodens stad, vilket godkänts
av staden, tillförsäkras statsverket en väsentligt riktigare avvägd er -

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956 9

sättning än tidigare. Bodenpoliskårens namn förändras till Norrbottens statliga
poliskår. Arbetsgrupper ur kåren stationeras för tjänstgöring i Nederluleå,
Nederkalix—Töre och Överkalix landsfiskalsdistrikt.och underställes
därvid vederbörande polischefer. De tjänster, som nu uppehälles av statspolispatrullerna
i Tornedalen, utgår ur statspolisorganisationen och tillföres
i stället vederbörande polisdistrikts organisation. De inrättas jämlikt 4 §
polislagen för hela rikets behov, varigenom statsbidrag kommer att utgå för
hela kostnaden.

I det följande behandlar departementschefen först den föreslagna organisationen
i allmänhet och de invändningar, som gjorts mot denna, samt
vidare förslaget till revision av Bodenavtalet. Därefter behandlas speciella
frågor, som rör personalorganisationen i den statliga poliskåren eller i särskilda
polisdistrikt. Slutligen beröres vissa mera fristående problem, som
tagits upp i remissyttrandena.

Nämnden har vid sina ställningstaganden utgått från att förutsättningarna
för en god organisation i första hand är enkla och klara befälslinjer
samt preciserad ansvarsfördelning, att dessa förutsättningar bör skapas
med så enkla medel som möjligt samt att en lösning av problemen nu
icke bör ske på ett sådant sätt, att den kommande utvecklingen av polisväsendet,
oberoende av vilken riktning denna än kan taga, störes eller
låses. Med hänsyn till att bristerna i den nuvarande organisationen, som
förut nämnts, icke är av så allvarlig art, att de i högre grad påverkat polisverksamhetens
effektiva fullgörande, anser departementschefen denna målsättning
vara riktig. Det framlagda förslaget synes departementschefen väl
överensstämma med denna allmänna grundsyn. Detsamma innebär enligt
departementschefens mening en lösning av hithörande problem, som utan
större omändringar eller kostnader skapar en fastare organisation och
samtidigt ger möjlighet att på ett godtagbart sätt undanröja de f. n. förefintliga
ekonomiska olägenheterna i olika avseenden.

De skäl nämnden anfört mot såväl utökning av området med statlig polis
i länet, som ett upplösande av den för speciella uppgifter redan befintliga
statliga poliskåren anses bärande. Nämndens förslag beträffande den särskilda
polisverksamhetens ordnande i gränstrakterna mot Finland innebär
enligt departementschefens mening en praktisk lösning av polisorganisationen
i dessa områden och han anser sig därför — i likhet med det övervägande
flertalet av de över utredningen hörda myndigheterna — kunna
ansluta sig till nämndens principförslag. Dess kanske viktigaste betydelse
i fråga om skyddsområdena ligger däri, att den statliga Kalixpolisen erhåller
normala anställningsförhållanden och fastare administration genom
anslutningen till den större kåren.

För att minska de olägenheter för Luleå stad, som är förknippade med
skyldigheten alt tillhandahålla statspolispersonal, bär föreslagits dels vissa
undantag från eljest gällande regler för placering och kommendering av så -

10

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

dan personal och dels alt i staden inrättas tre av statsmedel bekostade rekryteringstjänster.
Därjämte bör i staden inrättas en av staten helt bekostad
tjänst för särskild polisverksamhet. Med hänsyn till att Haparanda på grund
av sitt läge invid gränsen har onormalt höga kostnader för polisväsendet,
bör enligt förslaget staten vidare svara för kostnaderna för fyra av de nio
tjänster, som erfordras vid poliskåren inom staden. De tjänster, som statsverket
sålunda skall bekosta, inrättas jämlikt 4 § polislagen.

Som resultat av förda förhandlingar med representanter för Bodens stad
har nämnden framlagt ett av dessa representanter godkänt förslag till avtal
rörande ändringar från och med den 1 juli 1957 av 1942 års avtal med
staden. Avtalet är i sin nuvarande lydelse synnerligen oförmånligt för statsverket.
Den ersättning, som staden erlägger för den reguljära polisverksamhetens
upprätthållande, motsvarar på intet sätt de verkliga kostnaderna.
Den genom förhandlingarna ernådda överenskommelsen får emellertid anses
innebära en tillfredsställande lösning av denna fråga. Genom densamma
kommer stadens ersättning till statsverket enligt nämndens beräkningar att
öka med ca 150 %. Departementschefen tillstyrker, att ändringsavtalet godkännes.
För Bodens del har avtalet antagits genom beslut av stadsfullmäktige
den 20 januari 1956. Med anledning av vad statskontoret anfört
beträffande den i avtalet intagna uppsägningsklausulen understryker departementschefen,
att från Kronans sida alltjämt förutsättes, att 1942 års
avtal, trots avsaknaden av uttrycklig bestämmelse härom, är uppsägbart.
Skulle Bodens stad säga upp tilläggsavtalet, kommer därför frågan om
uppsägning av 1942 års avtal att upptagas till övervägande.

De framlagda förslagen till detalj organisation, personaluppsättning, arbetsfördelningsgrunder
m. m. liksom nämndens uttalanden rörande de
grunder, efter vilka statsverket bör ersätta kostnaderna för de särskilda
tjänster, som avses skola inrättas jämlikt 4 § polislagen med hänsyn till
Luleås och Haparandas höga kostnader för polisväsendet, har icke givit
departementschefen anledning till egentlig erinran. Endast lönegradsplaceringarna
påkallar justering i ett par fall. Vidare gör departementschefen
i samband med sitt ställningstagande till vissa särskilda frågor påpekanden
beträffande några detaljer i nämndens nu ifrågavarande förslag.

I sina remissyttranden har länsstyrelsen och landsfogden på anförda skäl
ifrågasatt, om icke den statliga kåren borde, på samma sätt och villkor som
i Boden, övertaga de kommunala polisuppgifterna i Överluleå-Edefors polisdistrikt.
Organisationsnämnden har vid utredningen ingående diskuterat
denna fråga men icke funnit anledning eller praktiska möjligheter att
framlägga ett sådant förslag. För egen del kan departementschefen ansluta
sig till nämndens uppfattning. Till stöd härför åberopas särskilt, att Edeforsdelen
av polisdistriktet ligger utanför skyddsområdet och att det torde
erbjuda svårigheter att anpassa Bodenavtalets regler på ifrågavarande kommuner.

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

11

I fråga om den i Överkalix förlagda gruppen ur den statliga poliskåren
innebär organisationsnämndens förslag, att en av tjänsterna uppföres som
polisassistent i Ca 17. Departementschefen förordar, att tjänsten placeras
som förste poliskonstapel i Ca 17.

Den mellan representanter för civildepartementet samt vissa personalorganisationer
den 15 december 1955 träffade överenskommelsen i polislönefrågan,
vilken underställts årets riksdag i proposition nr 48 angående
vissa ändringar i polislönereglementet in. in., kommer — såsom organisationsnämnden
i sitt betänkande förutsatt — om den godkännes, att medföra
vissa förändringar i de av nämnden föreslagna lönegradsplaceringarna.
Rörande denna fråga hänvisas till nämnda proposition. Vad angår tjänsterna
vid den föreslagna statliga poliskåren samt de tjänster, vilkas innehavare
föreslagits skola förordnas enligt 4 § polislagen, torde i princip
inga andra ändringar av lönegradsplaceringen inträffa än de som betingas
av att ordinarie poliskonstapel skall vara placerad i Ca 15 (f. n.
är ordinarie poliskonstapelstjänst upptagen i såväl Ca 15 som Ca 13). Detta
innebär för sådan personal, vars anställning staten helt skall bekosta, att
tre föreslagna poliskonstapelstjänster i Ca 13 vid Bodenstyrkan av Norrbottens
statliga poliskår och en föreslagen dylik tjänst vid poliskåren i Haparanda
utbytes mot poliskonstapelstjänster i Ca 15.

För Haparandas vidkommande påkallar de i propositionen nr 48 föreslagna
ändrade bestämmelserna även en annan jämkning av organisationsnämndens
förslag. Storleken av den i Haparanda distrikt med hänsyn till
den särskilda polisverksamheten erforderliga polisstyrkan, 13 polismän,
medför att 3 av tjänsterna skall vara förste poliskonstapelstjänster i Ca 17.
I en normal styrka i distrikt av Haparandas storlek, 8 polismän, erfordras
emellertid endast 2 dylika tjänster. Eftersom polisdistriktet sålunda enbart
på grund av den särskilda polisverksamheten får inrätta en tjänst mera
än normalt i Ca 17, bör staten svara för kostnaderna för denna tjänst. Under
förutsättning att förhandlingsöverenskommelsen godkännes, tillstyrker
departementschefen därför den ytterligare ändringen av organisationsnämndens
förslag beträffande Haparanda, att av de 5 tjänster med anställning
enligt 4 § polislagen, för vilka statsverket, med hänsyn till utgifterna
för polisväsendet i distriktet, föreslås skola svara för kostnaderna, 1 poliskonstapelstjänst
i Ca 15 utbytes mot förste poliskonstapelstjänst i Ca 17.

Efter de av departementschefen föreslagna ändringarna skulle personalförteckningen
för Norrbottens statliga poliskår bli följande:

12

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

Tjänst och lönegrad Antal

Ordningspolismanst j änster:

Poliskommissarie ..............

......... Ca 25

1

Förste polisassistent.............

......... Ca 21

1

Polisassistent ...................

......... Ca 19

3

Polisassistent ...................

......... Ca 17

1

Förste poliskonstapel ...........

......... Ca 17

13

Poliskonstapel .................

......... Ca 15

19

Rekryteringstjänst .............

Cf 11—Ce 13—Ce 15

4

Kriminalpolismanstj änster:

Förste kriminalassistent .........

........ Ca 23

1

Förste kriminalassistent .........

.........Ca 21

1

Kriminalassistent ...............

.........Ca 19

4

Kriminalassistent ...............

.........Ca 17

2

Summa 50

Följande tjänster skulle inrättas jämlikt 4 § polislagen och helt bekostas
av statsverket:

Luleå stad

1 kriminalassistent .............................. Ca 17

3 rekryteringstjänster .......................... Cf 11—Ce 13—Ce 15

Tornedalen

Tjänster, som ersätter de nuvarande statspolis-

patrullerna:

2 polisassistenter.............................

... Ca 19

3 förste poliskonstaplar .......................

Ca 17

5 poliskonstaplar ...........................

Ca 15

1 rekryteringstjänst .........................

Cf 11—Ce 13—Ce 15

Särskilda tjänster i Haparanda:

1 förste poliskonstapel .......................

Ca 17

3 poliskonstaplar ...........................

Ca 15

1 rekryteringstjänst .........................

. Cf 11—Ce 13—Ce 15

Summa tjänster, inrättade enligt 4 § polislagen,

skulle således bli 20.

Emot organisationsnämndens förslag vad angår lokaler, utrustning m. m.
för såväl den föreslagna statliga poliskåren som personalen för särskild
polisverksamhet i Tornedalen har departementschefen ingen erinran.

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

13

Ej heller mot nämndens beräkningar av kostnaderna för organisationens
genomförande — kostnadsökningen har bortsett från ett här ej aktuellt
belopp uppskattats till cirka 55 000 kronor, vartill kommer ett engångsbelopp
av cirka 5 000 kronor för anskaffning av möbler in. in. — synes i
och för sig anmärkning kunna göras. Då omorganisationen icke bör träda
i kraft förrän den 1 juli 1957, saknas emellertid anledning att nu taga
närmare ställning till de anslagsbehov, som blir en följd av förslaget. Utöver
de direkta merkostnaderna kommer förslaget att medföra förskjutningar
mellan anslagen för polisväsendet. Vad angår den angivna kostnadsökningen
understrykes, att den del härav, omkring 31 000 kronor, som
avser de särskilda rekryteringstjänsterna i Luleå stad, icke är en följd av
den föreslagna organisationen utan är motiverad redan av f. n. föreliggande
svårigheter. Det framhålles även, att mot denna utgiftsökning svarar en
större ökning av statsverkets inkomster till följd av det ändrade Bodenavtalet.
Inkomstökningen har beräknats till drygt 150 000 kronor, varför
förslaget i sin helhet i nuvarande löneläge medför en besparing på omkring
100 000 kronor.

I några av remissyttrandena har berörts vissa speciella frågor.

Beträffande nämndens uttalanden om samarbetet med de militära myndigheterna
inom skyddsområdena har chefen för armén efter påpekanden
från sagda myndigheter — sagt sig förutsätta, att polismyndigheterna
tar erforderligt samråd med vederbörande militärmyndigheter vid utformandet
av anvisningar för handläggning av vistelsetillståndsärenden och
i fråga om den särskilda polisverksamheten. Departementschefen understryker
att så bör ske. Därjämte anses det angeläget, att anvisningarna
om handläggning av ärenden om vistelsetillstånd och av andra rutinmässiga
skyddsområdesuppgifter utformas så, att nuvarande praxis så
långt möjligt bibehålies.

Organisationsnämnden har beträffande tullpersonalens medverkan vid
den särskilda polisverksamheten föreslagit, att den nu utgående särskilda
ersättningen härför skall indragas. Departementschefen anser sig dock ej
f. n. böra ifrågasätta någon ändring av nu gällande ordning härutinnan.

Enär de föreslagna tjänsterna jämlikt 4 § polislagen kommer att medföra
relativt stora utgiftsbelopp för berörda polisdistrikt, bör, som förutsatts i
ett par remissyttranden, möjlighet beredas distrikten att rekvirera förskott
å statsbidragen till ifrågavarande anordningar. Det torde jämlikt bemyndigandet
i 17 § polislagen få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma
härom.

Vad angår organisationsnämndens förslag om tjänstår sberäkning i pensionshänseende
för polisman, som i samband med omorganisationen övergår
från statspolisavdelningen till tjänst, inrättad enligt 4 § polislagen, föreslås
Kungl. Maj :t skola bemyndigas att efter överläggningar med Luleå
stad meddela beslut, huruvida och på vilka villkor tillgodoräknande av

14

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

tjänstårstid, som tillkommer vederbörande i hans vid övergången innehavda
tjänst hos staden, må ifrågakomma. Jämväl i övrigt föreslås det få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser, som erfordras
i samband med genomförandet av den föreslagna organisationen.
Departementschefen uttalar därvidlag, att de statspolispatrullerna i Tornedalen
tillhörande polismän, som i anledning av den nya organisationen
återgår till statspolisavdelningen i Luleå, bör komma i åtnjutande av flyttningsersättning
enligt härför gällande bestämmelser.

Svårigheter av skilda slag torde uppställa sig, därest den nya organisationen
— som organisationsnämnden förutsatt — skulle genomföras redan
fr. o. m. den 1 juli innevarande år. Departementschefen föreslår därför,
att genomförandet sker fr. o. m. budgetåret 1957/58.

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit är polisväsendet inom
nu ifrågavarande delar av Norrbottens län med hänsyn till militära förhållanden
samt behovet av särskild bevakning och kontroll utmed landgränsen
mot Finland organiserat på ett sätt, som avviker från förhållandena
i riket i övrigt. Det hade enligt utskottets sätt att se under sådana
omständigheter varit befogat att närmare undersöka, om inte en helstatlig
polisorganisation inom ifrågavarande områden skulle varit ägnad att undanröja
risker för en dualism mellan polis under helstatligt och under kommunalt
huvudmannaskap. Bedömandet av frågan om ett statligt polisväsen
i ifrågavarande områden synes emellertid svårligen kunna ske fristående
från de allmänna övervägandena rörande polisväsendets förstatligande.
Med hänsyn härtill vill utskottet -— som avser att i annat sammanhang
återkomma till väckta motioner om ett förstatligande av polisväsendet i
dess helhet förorda att riksdagen godkänner departementschefens förslag,
avsett att gälla till dess riksdagen fattat beslut angående denna större
fråga.

Departementschefens förslag då det gäller att komma till rätta med de
olägenheter, som hänför sig till polisarbetets bedrivande, innebär att man
genom att vidtaga åtgärder av administrativ karaktär skulle förbättra
organisationens effektivitet. Den närmare innebörden av dessa förslag
framgår av den redogörelse, som utskottet lämnat i det föregående. Vad
departementschefen härutinnan anfört föranleder inte annat uttalande än
att utskottet understryker, att den vidare utvecklingen av polisfrågan i
Luleå stad noggrant bör följas och att frågan om ytterligare åtgärder bör
upptagas, om detta skulle befinnas nödvändigt.

I fråga om olägenheterna av ekonomisk art innebär departementschefens
förslag dels att det nuvarande, för staten oförmånliga avtalet angående
polisväsendet i Boden genom ett ändringsavtal ges ett för staten väsentligt
mera tillfredsställande innehåll, och dels att de för vissa polisdistrikt onormalt
höga kostnaderna för polisväsendet genom ändrade dispositioner

Statsutskottets utlåtande nr 92 år 1956

15

reduceras. Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att en rimlig uppgörelse
nu kommit till stånd med Boden. Även i övrigt ansluter sig utskottet
till de riktlinjer, som i förevarande avseende uppdragits i propositionen.

Under åberopande av det anförda och då inte heller vad departementschefen
anfört rörande vissa speciella frågor givit utskottet anledning till
erinran hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 23 februari 1956 förordade
förslag angående polisväsendets organisation inom skyddsområdena
i Norrbottens län samt gränstrakterna mot Finland
m. m., att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1957;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att för Kronans räkning godkänna
det den 6 december 1955 träffade avtalet om ändring
i vissa delar av 1942 års avtal med Bodens stad angående
polisverksamhetens upprätthållande i staden.

Stockholm den 24 april 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 91.