Statsutskottets utlåtande nr 52 år 1956
1
Nr 52
Utlåtande i anledning av väckta motioner om uppflyttning i högre
lönegrad av yrkeslärare vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården, m. m.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Eskilsson och Arrhén (I: 270) och den andra inom andra kammaren av
fröken Wetterström m. fl. (II: 354), har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att inplacera manliga och kvinnliga yrkeslärare vid statens skolor, tillhörande
barna- och ungdomsvården och fångvårdens anstalter för till ungdomsfängelse
dömda i lönegrad 21.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 354 följande.
I proposition nr 25 till 1955 års riksdag angående lönegradsplaceringen
lör vissa tjänster in. in. framlades förslag om ändrade lönegradsplaceringar
för bl. a. lärare vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.
Enligt förslaget skulle tjänstebenämningen för lärarinna i hushållsgöromål
och lärarinna i kvinnlig slöjd ändras till yrkeslärare, varjämte ifrågavarande
befattningshavare skulle inplaceras i lönegrad 20, vilket innebar en höjning
med en lönegrad. För övriga yrkeslärare vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården föreslogs ingen ändring, vilket medförde att
ifrågavarande lärare även i fortsättningen blev inplacerade i lönegrad 20.
I propositionen föreslogs också att yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor
skulle uppflyttas från lönegrad 20 till lönegrad 21. Härigenom kom yrkeslärarna
vid ungdomsvårdsskolorna i sämre löneställning än yrkeslärare
vid de centrala verkstadsskolorna.
Enligt socialstyrelsens petita för budgetåret 1956/57 beträffande verksamheten
vid statens skolor, tillhörande barna- och ungdomsvården, bör yrkeslärarna
uppflyttas till lönegrad 21.
I socialstyrelsens till Konungen ingivna anslagsäskanden angives i denna
fråga följande:
Genom beslut av 1955 års riksdag uppflyttades yrkeslärarna vid de centrala
verkstadsskolorna från lönegrad 20 till lönegrad 21. Yrkeslärarna vid
ungdomsvårdsskolorna har sedan 1951 innehaft samma lönegrad som yrkeslärarna
vid de centrala verkstadsskolorna. Denna lönegradsplacering skedde
i enlighet med ett principuttalande av statsrådet och chefen för socialdepartementet
i 1951 års statsverksproposition (s. 67). Ungdomsvårdsskolornas
yrkeslärare har ett svårare klientel, längre arbetstid och kortare semester,
varför det framstår som oundgängligen nödvändigt att nämnda yrkeslärare
och barnavårdslärarinnor uppflyttas från lönegrad 20 till lönegrad 21.
I bil. 7 (femte huvudtiteln) till 1951 års statsverksproposition s. 66—67
anges följande:
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt Nr 52
2
Statsutskottets utlåtande nr 52 år 1956
I avvaktan på kommande löneregleringar för de centrala verkstadsskolornas
lärare har inga förändringar vidtagits i fråga om löneställningen för ungdomsvårdsskolornas
här berörda personal. Chefen för ecklesiastikdepartementet
kommer denna dag att föreslå, att lönerna för lärare vid centrala
verkstadsskolor skola regleras på så sätt, att dessa lärare erhåller arvode
motsvarande begynnelselönen i 20 lönegraden samt ålderstillägg motsvarande
löneklassuppflyttningar i denna lönegrad. I anslutning till denna lönereglering
böra jämväl ungdomsvårdsskolornas yrkeslärare uppflyttas från 19
till 20 lönegraden. Övriga här berörda lönefrågor bör däremot underkastas
prövning vid 1949 års tjänsteförteckningskommitté.
Departementschefen framhåller i sitt yttrande över denna fråga i 1956 års
statsverksproposition att det så sent som vid 1955 års riksdag skedde lönegradsuppflyttningar
för bl. a. rektorer, yrkeslärare och barnavårdslärarinnor
vid ungdomsvårdsskolorna och att dessa frågor inte nu borde prövas på
nytt.
Socialstyrelsen har under senare år ständigt framhållit nödvändigheten
av en förbättrad lönesättning för yrkeslärare vid ungdomsvårdsskolorna och
pekat på de stora svårigheter för att rekrytera och behålla kvalificerad och
lämplig personal vid dessa skolor. Dessa svårigheter torde bli än värre om
inte ungdomsvårdsskolornas yrkeslärare lönegradsuppflyttas. Som socialstyrelsen
framhållit har dessa yrkeslärare i jämförelse med centrala verkstadsskolornas
yrkeslärare ett besvärligare klientel, längre arbetstid och kortare
ferier. Just dessa omständigheter anföres av socialstyrelsen som skäl för att
dessa yrkeslärare bör inplaceras i lönegrad 22.
Förhållandet är på så gott som alla punkter detsamma för yrkeslärarna
vid fångvårdens anstalter för till ungdomsfängelse dömda. Dessa yrkeslärare
har liksom yrkeslärarna vid barna- och ungdomsvårdsskolorna tidigare
följt yrkeslärarna vid centrala verkstadsskolorna när det gäller lönegradsuppflyttningar.
Vi finner för vår del att den lönesättning, yrkeslärarna vid ungdomsvårdsskolorna
och vid fångvårdens anstalter för till ungdomsfängelse dömda nu
har, är för låg. Enligt vår mening bör de inplaceras i högre lönegrad. Under
alla omständigheter bör emellertid lönesättningen för yrkeslärarna vid ungdomsvårdsskolorna
och vid fångvårdens anstalter inte vara lägre än som
gäller för centrala verkstadsskolornas yrkeslärare.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, statens lönenämnd avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
Enär nuvarande löneställning för yrkeslärarna vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården fastställts efter förhandlingar med vederbörande
personalorganisationer och då enligt nämndens mening löneställningen för
yrkeslärarna vid fångvårdens anstalter för till ungdomsfängelse dömda bör
— såsom nu är fallet — vara densamma som för förstnämnda yrkeslärare,
kan nämnden icke tillstyrka att ifrågavarande tjänster erhålla ändrad lönegradsplacering
på grund av vad i motionen hemställts.
Utskottet. I anledning av att i förevarande motioner erinras om propositionen
1955:25, varigenom yrkeslärarna vid ungdomsvårdsskolorna inplacerades
i 20 lönegraden, får utskottet framhålla att frågan om dessa lärares
lönegradsplacering var föremål för motionsyrkande jämväl vid nämnda tillfälle.
Härvid framställdes samma yrkande som nu, nämligen att ifrågava
-
Statsutskottets utlåtande nr 52 år 1956
3
rande yrkeslärare skulle placeras i 21 lönegraden. I sitt utlåtande 1955: 32
fann utskottet för sin del tillräckliga skäl ej föreligga för avvikelse från
Kungl. Maj :ts på förhandlingsöverenskommelse grundade förslag på denna
punkt och ansåg sig fördenskull ej böra tillstyrka ifrågavarande yrkande.
Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
När frågan om lönegradsplaceringen för yrkeslärarna vid ungdomsvårdsskolorna
nu återkommer finner sig utskottet böra intaga enahanda ståndpunkt
som i fjol. Riksdagens godkännande av den förhandlingsöverenskommelse,
som låg till grund för fjolårets proposition, synes utskottet böra föranleda
att ändring i nämnda riksdagsbeslut ej bör ske annat än på grundval
av en eventuell ny behandling av frågan i förhandlingsväg. Det må i
detta sammanhang understrykas, att frågan om lönegradsplaceringen av
yrkeslärarna vid ungdomsvårdsskolorna endast var en detalj i det stora
problemkomplex som var föremål för prövning genom den förut nämnda
propositionen 1955: 25, och att ett bifall till det föreliggande motionsyrkandet
otvivelaktigt skulle medföra konsekvenser. Utskottet kan med hänsyn
till det anförda inte tillstyrka nämnda yrkande, i vad det avser ungdomsvårdsskolorna.
Förevarande motionsyrkande avser jämväl yrkeslärarna vid fångvårdens
anstalter för till ungdomsfängelse dömda, vilkas lönegradsplacering inte behandlades
i propositionen 1955:25. Enligt vad utskottet inhämtat finns f. n.
inom detta område 3 yrkeslärartjänster i 20 lönegraden, samtliga vid Roxtunaanstalten.
Då dessa lärares löneställning hittills anslutits till och enligt
statens lönenämnds mening alltjämt bör vara densamma som yrkeslärarnas
vid ungdomsvårdsskolorna, får utskottet, under hänvisning till sitt
ställningstagande till motionsyrkandet beträffande sistnämnda lärare, avstyrka
motionerna jämväl i fråga om fångvårdens yrkeslärare.
På grund av vad i detta ärende förekommit vill utskottet emellertid uttala,
att skäl synts utskottet föreligga för att lönegradsplaceringen för yrkeslärarna
vid ungdomsvårdsskolorna och fångvården underkastas förnyad prövning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 270 och II: 354 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 mars 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
4
Statsutskottets utlåtande nr 52 år 1956
Vid förestånde ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, fröken Andersson, herrar Hesselbom,
Pålsson, Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson, Rikard Svensson
och Sunne; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Åkerström, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Petterson
i Degerfors, Andersson i Mölndal, Staxäng, Widén, Johansson i Mysinge,
Almgren, Andreasson och Nelander.
Reservation
av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Leander, Gillström, Pålsson,
Einar Persson, Birger Andersson, Åkerström, Rubbestad, Petterson i Degerfors,
Andersson i Mölndal, Almgren och Andreasson, vilka ansett att det
stycke i utskottets yttrande på s. J, som börjar med »På grund av» och slutar
med »förnyad prövning», bort utgå ur yttrandet.
560527 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag