Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1956

1

Nr 46

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vidgad
möjlighet till erhållande av studielån med statlig
kreditgaranti jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Kungl. Maj :t har i propositionen nr 50, under åberopande av hilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 27 januari 1956,
föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen förordade ändrade
grunder för beviljande av studielån med statlig kreditgaranti, att tillämpas
från och med den 1 juli 1956.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lindblom m. fl.
(I: 421) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin m. fl. (II: 513),
i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla att betygsgränsen för behörighet till statlig kreditgaranti
för vissa studielån sättes vid genomsnittsbetyget Ba.

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen
II: 513.

Kungl. Maj :ts förslag innebär att behörighetskravet i fråga om studielämplighet
för erhållande av studielån med statlig kreditgaranti skall för studerande
vid universitet eller annan högre utbildningsanstalt sänkas från medelbetyget
Ba-}- i läroämnen i studentexamen till ett genomsnittsbetyg av
Ba i nämnda ämnen. Av hela antalet studenter beräknas 25—30 procent tillhöra
betygsskiktet över Ba men under Ba-j- och inte fullt 30 procent de
högre betygsskikten.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

På förslag av studentsociala utredningen infördes genom beslut vid 1950
års riksdag —- såsom ett led i utbyggandet av de direkta studentsociala stödåtgärderna
— studielån med statlig kreditgaranti för studerande vid universitet
och vissa andra högre utbildningsanstalter. Den nya stödform, som tillskapandet
av ifrågavarande garantilån till studerande innebar, sträckte sig
betydligt längre än de år 1946 på förslag av befolkningsutredningen införda
statsgaranterade akademikerlånen. Med sistnämnda låneform åsyftades endast
att underlätta kreditsvårigheterna för dem, som redan avlagt akademisk
eller därmed jämförlig examen. Den nya stödformen avsåg däremot att bereda
förbättrade kreditmöjligheter under själva studietiden. Medan den äldre
låneformen hade en övervägande befolkningspolitisk bakgrund, var syftet
med den nya stödformen att för sådana studerande, som hade ett mindre
gynnsamt familjeekonomiskt utgångsläge, i görligaste mån undanröja deras

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 4ft

2

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1956

beroende av enskilda borgensmän och kreditinstitut för tillträde till de högre
utbildningsbanorna samt därmed även bidraga till att vidga och stimulera
rekryteringen till nänmda utbildningsbanor.

Såsom villkor för erhållande av garantilån föreslog studentsociala utredningen
ådagalagd studielämplighet och styrkt behov av studiekredit. Enligt
utredningens betänkande syntes kravet på studielämplighet kunna anses
ådagalagt, därest vederbörande studerande kunde uppvisa ett genomsnittligt
vitsord av något under Ba i studentexamen. Vid betänkandets remissbehandling
blev det av utredningen uppställda kravet pa studielämplighet,
i den män det diskuterats, i stort sett tillstyrkt.

Föredragande departementschefen uttalade vid framläggandet av förslaget
om införande av garantilån till studerande, att han ansåg den viktigaste
garantien mot »felinvesteringar» i studiekapital ligga i kravet på ådagalagd
studielämplighet. En klar gräns syntes departementschefen gå mellan
dem som hade under Ba i medelbetyg i studentexamen och dem som hade
högre genomsnittsbetyg. Efter att ha vägt studiehjälpssynpunkten mot nödvändigheten
att undvika alltför stora ekonomiska risker för staten kom departementschefen
till den uppfattningen, att studielån i princip borde stå till
förfogande redan vid studiernas början, men alt man i avvaktan på erfarenheter
av den utvidgade statliga kreditgarantien tills vidare borde ställa något
högre betygskrav än vad utredningen föreslagit för att bevilja kreditgaranti
uteslutande med stöd av studentbetyget. Departementschefen ansåg sig böra
såsom krav i fråga om ådagalagd studielämplighet förorda ett genomsnittsbetyg
av Ba+ i läroämnen i studentexamen. I anslutning härtill underströk
han emellertid, att någon rigorös poängbedömning självfallet icke borde förekomma
och att särskild hänsyn givetvis måste tagas till olika slag av visad
specialbegåvning samt till privatister.

I en den 4 oktober 1955 gjord framställning har Sveriges förenade studentkårer
hemställt, att frågan om behörighetskravet beträffande ådagalagd
studielämplighet för erhållande av garantilån måtte av statsmakterna
upptagas till förnyad prövning och gällande bestämmelser ändras så, att
kreditgaranti må kunna beviljas studenter med Ba i genomsnittligt studentbetyg.
Såsom skäl härför har i framställningen — jämte annat — åberopats,
att en vid sociologiska institutionen vid universitetet i Uppsala gjord
undersökning rörande de studenter, som hösten 1951 inskrevs vid universitetets
filosofiska fakultet, givit vid handen, att efter fem terminers studier
någon signifikant skillnad i fråga om studieavbrottsfrekvens icke förelåg
mellan å ena sidan studenter med Ba till Ba-]- i medelbetyg i studentexamen
(avbrottsfrekvens 15,9 %) och å andra sidan dem med Ba+ till AB i genomsnittsbetyg
i nämnda examen (avbrottsfrekvens 14,4 %). Undersökningen
visade även likvärdighet mellan nämnda betygskategorier i fråga om studieresultat,
mätt i antal erhållna tentamensbetyg.

Den gjorda framställningen har i avgivna yttranden tillstyrkts av garantilånenänmden
och de fyra lokala statsstipendienämnderna. Garantilånenämnden
har i sitt vitrande lämnat en sammanfattande redogörelse för
nämndens hittillsvarande handläggning av ärenden angående garantilån till
studerande. Av redogörelsen framgår bland annat, att garantilån beviljats
till 9 274 låntagare med ett sammanlagt belopp av 48,28 miljoner kronor
samt att amorteringsplan fastställts för 1 546 låntagare med avlagd examen
och för 107 låntagare, vilka avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen.
Studieavbrottsfrekvensen kunde vid utbildningslinjer utan intagningsspärr
beräknas till 15 procent och vid utbildningslinjer med dylik spärr till
2,6 procent. Antalet studieavbrott bland låntagare tillhörande betvgsgruppen
med ett medelbetyg under Ba-|- i studentexamen var färre än bland låntaga -

Statsutskottets utlåtande nr år 1956

3

re inom de två högre betygsgrupperna, vilket förhållande var särskilt framträdande
i fråga om låntagare, som studerade vid utbildningslinjer med intagningsspärr.
Amorteringsförmågan hos låntagare, som avbrutit sina studier
utan att ha avlagt examen, hade visat sig vara synnerligen god och betalningsanmärkning
hade endast behövt göras mot tre dylika låntagare. Avskrivning
av lån hade skett endast i likaledes tre fall, vilka alla avsåg låntagare,
som avlidit. Därjämte hade i fem fall av studieavbrott — varav fyra
på grund av sjukdom — lånen överförts till postsparbanken för bevakning.
Det sammanlagda lånebeloppet till nu avsedda låntagare, vars lån avskrivits
eller överförts till postsparbanken, uppgick till omkring 62 500 kronor, vilket
belopp emellertid endast utgjorde 1,5 promille av den totala lånesumman,
48,28 miljoner kronor.

Garantilånenämnden finner de av nämnden redovisade uppgifterna och
den av Sveriges förenade studentkårer åberopade undersökningen ge vid
handen, att en gränsdragning vid ett genomsnittsbetyg av Ba skulle uppfylla
samma krav på ekonomisk försiktighet som den nuvarande gränsdragningen
vid medelbetyget Ba-|-, Nämnden anser sig därför böra i princip tillstyrka
den av nämnda organisation gjorda framställningen om en uppmjukning
av gällande behörighetskrav i fråga om ådagalagd studielämplighet. I
anslutning härtill framhåller nämnden, att vid statsstipendienämndernas tilllämpning
av nuvarande behörighetskrav utbildats en tämligen rigorös praxis.
Nämnden finner även en uppmjukning härvidlag motiverad. Vid tillämpningen
av den förordade nya betygsgränsen bör sålunda enligt nämndens
mening hänsyn kunna tagas — förutom till specialbegåvningar och privatister
— även till eljest förekommande omständigheter, som kan påverka de
studerandes utsikter att framgångsrikt fullfölja sina studier, exempelvis dokumenterade
genom en erfarenhetsmässig, obetydlig avbrottsfrekvens vid
ifrågavarande studiebana. Dessutom bör enligt nämndens uppfattning i viss
utsträckning sådana omständigheter kunna beaktas som vid remissbehandlingen
anförts av statsstipendienämnden i Uppsala.

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att det betygskrav, som
fixerades vid garantilånens införande, avsågs att gälla endast tills vidare i
avvaktan på erfarenheter av den utvidgade statliga kreditgarantien. Tanken
var sålunda, att det då fastställda betygskravet skulle upptagas till omprövning,
sedan det nya lånesystemet varit i tillämpning en tid och närmare
överblick kunnat vinnas över huru systemet i praktiken fungerat.
Den redogörelse garantilånenämnden lämnat beträffande studieavbrottsfrekvens,
överförande av garantilån för bevakning och avskrivning av
garantilån, synes mig ge vid handen, att utfallet av lånesystemet i angivna
hänseenden hittills varit gynnsamt. De i det föregående redovisade ekonomiska
förlusterna och riskerna för staten vid lönesystemets hittillsvarande
tillämpning kan i varje fall icke anses ha överstigit vad som vid lönesystemets
införande bör ha förutsatts såsom normalt. Nämnda förhållande
synes mig tungt vägande, när det gäller att laga ställning till den från studenthåll
nu gjorda framställningen om en liberalisering av lånevillkoren.
En annan faktor av avgörande betydelse vid ställningstagandet till berörda
framställning är självfallet, i vilken utsträckning den föreslagna liberaliseringen
av lånevillkoren kan beräknas öka statens förlustrisker. Härvidlag
anser jag av de förebragta utredningarna framgå, alt en gränsdragning vid
ett genomsnittsbetyg av Ba kan förutses i stort sett uppfylla samma krav på
ekonomisk försiktighet som den nuvarande gränsdragningen vid medelbetyget
Ba | . Vid eu dylik sänkning av betygskravet torde förlustriskerna för
staten kunna beräknas komma att icke nämnvärt öka utöver vad som proportionellt
svarar mot den väntade ökningen av antalet garantilön. Med hän -

4

Statsutskottets utlåtande nr i6 år 1956

syn till det anförda och då det från skilda synpunkter är i hög grad angeläget
att ytterligare vidga och stimulera rekryteringen till de högre utbildningsbanorna,
anser jag mig böra tillstyrka, att en sänkning av betygskravet
från Ba-L till Ba nu vidtages. I detta sammanhang må även framhållas,
att enligt den av 1945 års universitetsberedning offentliggjorda statistiska
undersökningen rörande bland annat betygen i studentexamen (SOU
1949: 48) icke mindre än 26 procent av 1943 års studenter tillhörde betygsskiktet
över Ba men under Ba-]- mot sammanlagt 29 procent i de högre betygsskikten
samt att enligt den förut omnämnda Uppsalaundersökningen 30
procent av de hösten 1951 vid universitetets filosofiska fakultet nyinskrivna
studenterna tillhörde förstnämnda betygsskikt. Med hänsyn bland annat
härtill kan den föreslagna sänkningen av betygskravet beräknas få relativt
stor betydelse för rekryteringen av de högre ulbildningsbanorna. Vidare anser
jag mig även böra understryka, att av de nuvarande direkta studentsociala
stödformerna garantilånesystemet är det i särklass minst kostnadsdragande
för statsverket.

Jag delar den av garantilånenämnden uttalade uppfattningen, att någon
rigorös tillämpning av betygsgränsen icke bör förekomma. En uppmjukning
av nuvarande praxis i fråga om statsstipendienämndernas bundenhet vid
betygsgränsen synes mig på av garantilånenämnden anförda skäl väl motiverad.
Jag anser mig därför böra biträda vad nämnden föreslagit i fråga
om tillämpningen av den nya betygsgränsen. Därvid förutsätter jag, alt garantilånenämnden
meddelar vägledande tillämpningsföreskrifter i berörda
hänseende och att de öppnade möjligheterna till avvikelse från den fastställda
betygsgränsen begagnas med tillbörlig försiktighet. Jag utgår även ifrån
att garantilånenämnden med lämpliga mellantider inhämtar uppgifter från
de olika statsstipendienämnderna rörande deras praxis vid tillämpningen av
betygsgränsen och vidtager de åtgärder, vartill de erhållna uppgifterna kan
föranleda.

Den av mig föreslagna nya betygsgränsen och vad jag i övrigt förordat torde
böra tillämpas från och med den 1 juli 1956. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga ändringar i gällande kungörelse angående
studielån med statlig kreditgaranti ävensom meddela i anslutning
härtill eventuellt erforderliga övergångsbestämmelser.

Utskottet. Vad departementschefen anfört och föreslagit föranleder icke
någon erinran från utskottets sida. Genom den av Kungl. Maj :t framlagda
propositionen har det i motionerna I: 421 och II: 513 gjorda yrkandet i förevarande
fråga blivit tillgodosett.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen må godkänna av departementschefen
förordade ändrade grunder för beviljande av studielån med
statlig kreditgaranti, att tillämpas från och med den 1 juli
1956;

b) att motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1956

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Ohlon, Boman, fröken
Andersson, herrar Hesselbom, Pålsson, Sundelin, Birger Andersson, Thun,
Bergman, Lodenms, Erik Svedberg, Holmqvist, Elfvrng och fröken Ranmark;
samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Åkerström, Rubbestad, Petterson
i Degerfors, Andersson i Mölndal, Staxäng, Widén, Johansson i Mysinge,
Gustafsson i Stockholm, fröken Vinge och herr Helén.

660499 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag