Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1956/57 under andra huvudtiteln,
avseende anslagen inom justitiedepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner
m. m.

(3:e avd.)

Justitiedepartementet m. m.

1 :o) Avlöningar till statsråden utan departement m. m. Kungl. Maj:t har
i propositionen nr 1 under andra huvudtiteln (punkt 1, s. 1 och 2 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 4
januari 1956) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen
förordad stat för avlöningar till statsråden utan departement m. m.,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till
Avlöningar till statsråden utan departement m. in. för nämnda budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 402 500 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 372 600 kronor.

För ytterligare kvalificerad biträdeshjälp åt statsministern föreslår departementschefen
en uppräkning av anslaget med förslagsvis 15 500 kronor.

För statsministerns handsekreterare, vilken i personalförteckningen för
justitiedepartementet är uppförd som förste sekreterare i Ce 27 medan medel
för hans avlönande beräknas under förevarande anslag, föreslås — under
hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor — under nästfoljande punkt
eu tjänst som förste kanslisekreterare i Ce 29. Förevarande anslag uppräknas
på grund härav med 2 000 kronor.

De ändrade grunderna för beräkning av anslagsposten till rörligt tillägg
föranleder en höjning av anslaget med 12 400 kronor.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 14 tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om
lönegradsuppflyttning och ändrad tjänstebenämning för statsministerns
handsekreterare.

Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
under förevarande punkt framlagda förslag och hemställer därför,

1 Tiihang till riksdagens protokoll 195G. 6 samt. Nr 2

2

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

att riksdagen må

a) fastställa följande stat för avlöningar till statsråden
utan departement m. m., att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1956/57:

Stat

1. Avlöningar till statsråden utan departement, förslagsvis
.................................... 188 500

2. Lönefyllnad åt statsministern................ 6 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ............ ... 176 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 31 400

Summa kronor 402 500

b) till Avlöningar till statsråden utan departement m. m.
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 402 500
kronor.

2:o) Justitiedepartementet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 2, s. 2
—4) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för justitiedepartementet, som föreslagits
av departementschefen, dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för justitiedepartementet, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, dels ock till Justitiedepartementet: Avlöningar för
nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 1 155 800 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 005 600 kronor.

Från och med budgetåret 1955/56 har för handläggning av nådeärenden
inom justitiedepartementet med riksdagens medgivande funnits en byråchef
i Cs 13. Då denne är i behov av kvalificerad biträdeshjälp, föreslår departementschefen
inrättande av en tjänst som kanslibiträde i Ce 11.

Vidare förordas att en personlig tjänst som e. o. förste kanslisekreterare
i Ce 29 inrättas, samtidigt som avlöningskostnaderna till icke-ordinarie
personal minskas med belopp, motsvarande kostnaderna för en extra tjänsteman
i Cg 25.

Med hänsyn till vad chefen för civildepartementet vid anmälan av för
flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört bör i personalförteckningen
för justitiedepartementet uppföras två tjänster såsom förste kanslisekreterare,
varav en i Ca 29 och en i Ce 29, den senare i statsrådsberedningen. Den
förra tjänsten föranleder indragning av en tjänst som kanslisekreterare i Ca
25 och den senare indragning av en tjänst som förste sekreterare i Ce 27.
Vidare anses två kanslibiträdestjänster i Ce 11 böra utbytas mot samma antal
kontoristtjänster i Ce 13 samt en kontorsbiträdestjänst uppflyttas till
kanslibiträdestjänst i Ce 11.

De merkostnader som föranledes av samtliga nu angivna åtgärder uppgår
till 22 800 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

3

Slutligen ökar medelsbehovet under anslaget automatiskt med 127 400
kronor huvudsakligen till följd av beslutade ändrade grunder för beräkning
av anslagsposten till rörligt tillägg.

I personalförteckningen för justitiedepartementet anses böra
vidtagas de ändringar, som föranledes av vad departementschefen anfört
och föreslagit.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,
att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för justitiedepartementet, som föranledes
av vad departementschefen anfört i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari 1956;

b) fastställa följande avlöningsstat för justitiedepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/
57:

Avlöningsstat

1. Avlöning till departementschefen, förslagsvis..... 37 700

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. 497 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal........... 394 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 225800

Summa kronor 1 155800

c) till Justitiedepartementet: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 155 800 kronor.

3:o) Justitiedepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 3, s. 4), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 173 100
kronor.

4:o) Justitiedepartementet: Svensk författningssamling. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 4 och 5), vilket innebär en uppräkning av
anslaget med 10 000 kronor med hänsyn till ökade tryckningskostnader,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Svensk författningssamling
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 250 000 kronor.

5:o) Lagberedningen. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s. 5 och 6) föreslagit
riksdagen att till Lagberedningen för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 181 500 kronor.

4

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 117 000 kronor.

De omfattande arbetsuppgifterna för beredningen har gjort det nödvändigt
att förstärka beredningens arbetskrafter — en ordförande och två ledamöter
— med en sekreterare. Avlöningskostnaderna för denne har hittills
täckts av reservation på beredningens anslag. Departementschefen finner det
synnerligen angeläget att beredningens arbete snarast fullföljes. På grund
härav bör den arbetskraftförstärkning, som lämnats beredningen under innevarande
budgetår, bestå under budgetåret 1956/57. Därför bör medel
— 30 700 kronor -— beräknas även för en sekreterare. För att kunna utnyttja
en förutvarande ledamot såsom sakkunnig bör vidare det för sakkunniga
beräknade beloppet 10 000 kronor uppräknas med 1 000 kronor.

Om beredningens arbete kan fullbordas enligt det tidsschema, som hittills
följts, skulle tryckning av beredningens förslag till jordabalk slutföras
under budgetåret 1956/57. Tryckningskostnaden skulle med denna
beräkning vara att betala under sagda budgetår. Kostnaden har — med utgångspunkt
från att upplagan, liksom 1947 års förslag till jordabalk, blir
3 500 exemplar — av statskontorets tryckeriexpedition uppskattats till 25 000
kronor. Beredningen har begärt en uppräkning av 400 kronor för ökade omkostnader.
För tryckning, ökade kostnader för bokbindning och skrivmateriel
föreslår departementschefen därför en sammanlagd höjning med 25 400
kronor. De ökade ersättningarna dels till beredningens ledamöter i anledning
av de ändrade grunderna för beräkning av anslagsposten till rörligt
tillägg, dels ock till städningspersonalen på grund av nytt kollektivavtal föranleder
en uppräkning av anslaget med 7 400 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Lagberedningen för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 181 500 kronor.

6:o) Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 6, s. 6), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
20 500 kronor.

Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet

7:o) Justitiekanslersämbetet: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 7, s. 7), vilket innebär en uppräkning av anslaget med 26 000
kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslers -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

5

ämbetet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 125 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis . 59 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................... 31 300

Summa kronor 216 000

b) till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 216 000 kronor.

8:o) Justitiekanslersämbetet: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 8,
s. 8 och 9) föreslagit riksdagen att till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 14 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 10 800 kronor.

Sedan arbetsbalansen hos ämbetet numera i huvudsak avarbetats, har
justitiekanslern återupptagit sina tidigare inställda inspektionsresor. Det är
enligt departementschefen önskvärt att sådana resor under nästa budgetår
skall kunna företagas i den omfattning, som ämbetet angivit. Departementschefen
tillstyrker för ändamålet begärd uppräkning med 2 300 kronor av
posten till reseersättningar. Posten till övriga expenser anses med hänsyn
till belastningen böra ökas med 1 500 kronor.

Utskottet, som finner det tillfredsställande att justitiekansler!! kunnat
återuppta sina inspektionsresor, har inte funnit anledning till erinran mot
Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 14 600
kronor.

9:o) Riksåklagarämbetet: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 9, s. 9 och 10), vilket innebär en ökad medelsanvisning med
1 000 kronor för utbyte av en förste byråsekreterartjänst i Ga 29 mot en
byrådirektörstjänst i Ca 31 samt med 23 300 kronor med anledning av automatiska
utgiftsökningar, hemställer utskottet
att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
riksåklagarämbetet uppföra en byrådirektörstjänst i Ca 31
och ett kontorsbiträde i Ca 8 samt ur förteckningen avföra
en förste byråsekreterartjänst i Ca 29;

6

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

b) fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 157 100

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags -

vis ........................................ 50 900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 43 900

Summa kronor 251 900

c) till Riksåklagarämbetet: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 251 900 kronor.

10:o) Riksåklagarämbetet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 10, s. 11), vilket innebär en uppräkning av anslaget med 2 000
kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Riksåklagarämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 23 500
kronor.

Domstolarna

Departementschefen erinrar om, att vid 1955 års riksdag beslöts en av
det då aktuella läget betingad förstärkning av domstolarnas personal. Beslutet
grundade sig bland annat på statistiska uppgifter för åren 1950—
1953 och första halvåret 1954. I sin anmälan av huvudtiteln för budgetåret
1955/56 redogjorde departementschefen för de resultat som framkommit
vid en genomgång av dessa statistiska uppgifter. Den bild av arbetsläget vid
domstolarna som sålunda förelåg visade en kraftig tillströmning av mål de
senaste åren, och det framhölls att domstolarnas svårigheter att bemästra
läget icke hade sin grund i rättegångsreformen och den ovisshet rörande
organisationens lämpliga omfattning, som rått vid dess genomförande. Den
berodde på en kraftig arbetsökning som helt förändrat läget och rubbat den
relativa balans mellan arbetsmängd och personalresurser, vilken tidigare
liade uppnåtts. För att finna en förklaring till denna arbetsökning hänvisades
till samhällsutvecklingen och konjunkturförhållandena. Man måste
överhuvud räkna med att den högre ekonomiska standarden i samhället
ställer ökade krav på rättsväsendet.

En komplettering av den statistiska utredningen med uppgifter för hela
år 1954 och första halvåret 1955 och en jämförelse av dessa nya uppgifter
med dem som förelåg förra året visar, att det alltjämt råder en hög arbetsbelastning
vid domstolarna. Måltillströmningen vid häradsrätterna synes

Statsutskottets utlåtande nr 2 år i956

7

ha kulminerat under år 1953 och har därefter gått något tillbaka. Det måste
emellertid beaktas att genom ändrad lagstiftning, som trätt i kraft den 1
juli 1954, åklagarnas befogenhet att meddela strafförelägganden utvidgats.
De mål som härigenom avlastats häradsrätterna är de enklaste och minst
arbetskrävande; återstående mål ställer alltså i genomsnitt större anspiåk
på domstolen. Och framför allt måste beaktas att den vid utgången av år 1954
redovisade siffran tör balanserade mal vid häradsrätterna var betydande.
Vid hovrätterna föreligger en påtaglig ökning av antalet inkomna mål och
även av antalet balanserade mål. Hovrätternas arbetsbelastning kan inte bedömas
enbart av antalet inkomna och balanserade mål utan beror självfallet
i hög grad av målens beskaffenhet. Inhämtade uppgifter om antalet huvudförhandlingar
vid hovrätt, vilka pågått två eller flera dagar i följd, utvisar
eu stegring; antalet sådana förhandlingar under de tre första kvartalen 1955
utgjorde 130, medan antalet under motsvarande tid år 1954 var 84. Även
för högsta domstolen föreligger en anmärkningsvärd ökning av antalet inkomna
och antalet balanserade mål. Det har upplysts att balansen under
de senaste månaderna ytterligare stigit avsevärt och att antalet balanserade
mål och ärenden — bortsett från nådeärenden — vid utgången av november
månad utgjorde 702. Denna ytterligare ökning av balansen synes sammanhänga
med att högsta domstolen under hösten varit upptagen med några
synnerligen vidlyftiga mål.

Då en stigande balans hos domstolarna och därav föranledda längre väntetider
medför allvarliga olägenheter för rättsvården och den rättssökande
allmänheten, torde det vara oundgängligen nödvändigt att ytterligare förstärka
domstolarnas personalorganisation. Liksom föregående år vill departementschefen
dock framhålla att utökningen bör ske med stor försiktighet.
Det torde i främsta rummet vara behövligt att förstärka den dömande
personalen i hovrätterna. Vidare bör möjligheterna att förse häradsrätterna
med biträdande domarpersonal och annan arbetshjälp något vidgas. Även
nedre justitierevisionen torde behöva något utökas.

Domstolarnas personalorganisation har, alltsedan rättegangsrefonnen genomfördes
år 1948, ansetts ha en provisorisk karaktär i avbidan på erfarenheter
om det nya systemets praktiska verkningar. En viss omfördelning
av rättsbildad personal i lägre lönegrader vid underrätterna har gjorts under
budgetåret 1951/52. Personalorganisationen vid häradsrätter och hovrätter
samt vid nedre justitierevisionen får dock alltjämt anses vara en försöksorganisalion.
I fortsättningen anför departementschefen följande.

Det kan visserligen hävdas, att den nya rättegångsordningen tillämpats
under så lång tid att tillräckliga erfarenheter av dess verkningar nu borde
föreligga. Den fortskridande ökningen av domstolarnas arbete under de senaste
åren har dock gjort en sådan bedömning osäker.

Det torde vara obestridligt, att det läge, som har uppkommit genom de senaste
årens utveckling, icke är i alla hänseenden tillfredsställande. Den snabba
arbetsökningen har lett till att personalen måst förstärkas genom provisoriska
åtgärder. I princip bör den väsentliga delen av den dömande verksamheten
utövas av ordinarie domare. Det är därför betänkligt, om sådana

8

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

uppgifter i ökad utsträckning anförtros icke-ordinarie personal. Ett särskilt
skäl till att, vad angår hovrätterna, dömandet i ökad omfattning kommit att
vila på icke-ordinarie domare ligger däri att förskjutningen i bosättningsoch
levnadsförhållanden synes ha medfört en avsevärt starkare ökning av
arbetsbelastningen i vissa hovrätter än i andra. För bedömande av den sannolika
framtida utvecklingen av arbetsbelastningen i varje särskild hovrätt
torde erfordras en särskild utredning.

Det bör över huvud taget fasthållas, att antalet domare icke bör vara för
stort. Det är därför av stor vikt att i olika sammanhang tillses att utbildade
domare sysselsättes endast med kvalificerade domaruppgifter. På olika sätt
har jag under de senaste åren eftersträvat att tillgodose detta önskemål. Sålunda
har vid 1954 års riksdag vissa reformer gjorts i rättegångsbalken på
grundval av förslag från rättegångskommittén. Vid 1955 års riksdag föreslog
jag en förstärkning av hovrätternas administrativa personal. Det första ledigförklarandet
av de nya tjänster, som inrättades vid hovrätterna såsom
byrådirektör, lockade icke någon kompetent sökande; nytt tillsättningsförfarande
pågår. En av statens organisationsnämnd utförd utredning rörande
de administrativa arbetsförfarandena vid domstolarna bar nyligen slutförts.
Nämndens förslag torde icke hinna att underställas årets riksdag. I detta
sammanhang vill jag endast betona angelägenheten av att det på allt sätt
eftersträvas, att den utbildade domarpersonalen frigöres från uppgifter, som
lämpligen kan åvila annan personal.

Vissa utredningar inom domstolsväsendet pågår. Sålunda har sakkunniga
tillkallats för att utreda frågan om rådhusrätternas framtida ställning och
därmed sammanhängande spörsmål (stadsdomstolsutredningcn). En huvudfråga
för utredningen är att ta ställning till den organisation av rådhusrätterna,
som ur rättsliga synpunkter framstår som den lämpligaste, och därvid
beakta förhållandet mellan dessa domstolar och övriga allmänna underrätter.
Denna utredning har ett visst samband med en samtidigt pågående
angående städernas rättigheter och skyldigheter.

Uppenbart är att, om dessa utredningar skulle leda till ett förstatligande
av rådhusrätterna samt en omorganisation av dessa domstolar, resultatet av
en sådan reform kommer att inverka på den övriga domstolsorganisationen.
Emellertid har man att räkna med att utredningen om rådhusrätternas
framtida ställning kommer att ta lång tid och att det förslag, utredningen
kan komma fram till, icke kan genomföras på åtskilliga år.

Mera närliggande problem, som rör domarpersonalens rekryterings- och
anställningsförhållanden och därmed sammanhängande spörsmål, har därför
uppdragits åt en särskild utredning (1955 års domarutredning). Enligt
sina direktiv skall denna utredning bedriva sitt arbete skyndsamt och ta
sikte på sådana praktiska förslag, som kan leda till omedelbara reformer.

En snabb utredning och handläggning av brottmål är av mycket stor betydelse
ur processuella och kriminalpolitiska synpunkter. För''att få ett underlag
för bedömandet, i vad mån organisatoriska åtgärder är påkallade för
att främja ett snabbare förfarande, t. ex. förstärkning av polis-, åklagareller
domstolsorganisationen, förenklingar i förfarandet, översyn av arbetsordningar
in. in., har en förberedande statistisk undersökning igångsatts.

Med hänsyn till de utredningar, som sålunda pågår eller som eljest kan
behöva utföras, torde det icke för närvarande vara möjligt att bilda sig eu
säker uppfattning om en lämplig framtida fast organisation av domstolarna
i olika instanser. Jag anser det vara försiktigast att för närvarande möta
uppkomna arbetssvårigheter med åtgärder av provisorisk karaktär.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

9

11 :o) Högsta domstolen m. m.: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 11,
s. 15—18) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret
1955/56 medgiva det överskridande av den i avlöningsstaten för
högsta domstolen och nedre justitierevisionen upptagna anslagsposten till
avlöningar till icke-ordinarie personal, som kan befinnas erforderligt, dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att från personalförteckningen för högsta domstolen
och nedre justitierevisionen avföra fyra av de på övergångsstat uppförda
revisiomsekreterarna i Ca 37, dels fastställa av departementschefen förordad
avlöningsstat för högsta domstolen och nedre justitierevisionen, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till Högsta domstolen
m. in.: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av
2 783 800 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 531 900 kronor.

Redan i 1955 års statsverksproposition konstaterade departementschefen
den successiva stegring i arbetsbördan, som inträtt i nedre justitierevisionen.
Som en följd av arbetsutvecklingen beräknades också för innevarande budgetår
medel för ytterligare tre extra föredragande, vilkas antal därmed utökades
från fem till åtta. Enligt till departementet ingången uppgift utgjorde
arbetsbalansen den 30 november 1955 702 mål.

En utökning av antalet extra revisionssekreterare anses icke kunna undvikas.
Departementschefen finner sig därför böra i enlighet med revisionens
förslag beräkna medel för ytterligare en sådan föredragande under nästkommande
budgetår. Posten Avlöningar till icke-ordinarie personal, som tidigare
varit upptagen förslagsvis, kom att bli obetecknad för budgetåret 1955/o6.
Därest riksdagen ej har något att erinra förutsättes Kungl. Maj :t få äga medgiva
det överskridande av posten för innevarande budgetår, som befinnes erforderligt.

I enlighet med det anförda anses anslaget för nästa budgetär böra uppräknas
med 27 200 kronor för en revisionssekreterare. Med anledning av
automatiska utgiftsökningar måste anslaget vidare ökas med 224 700 kronor.

I personalförteckningen bör fyra av de på övergångsstat uppförda
revisionssekreterarna i Ca 37 avföras från förteckningen.

Utskottet. Med hänsyn till arbetsbalansen hos högsta domstolen anser sig
utskottet böra tillstyrka att medel beräknas för ytterligare en extra revisionssekreterare.

Under åberopande härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit hemställer
utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1955/56
medgiva det överskridande av den i avlöningsstaten för
högsta domstolen och nedre justitierevisionen upptagna an -

10

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

slagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, som
kan befinnas erforderligt;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att från personalförteckningen
för högsta domstolen och nedre justitierevisionen avföra
fyra av de på övergångsstat uppförda revisionssekreterarna
i Ca 37;

c) fastställa följande avlöningsstat för högsta domstolen
och nedre justitierevisionen, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..................................... 1 927 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ............ 3 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................. 306 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................. 547 300

Summa kronor 2 783 800

d) till Högsta domstolen m. m.: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 2 783 800 kronor.

12 :o) Högsta domstolen m. m.: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Ma:jts
förslag (punkt 12, s. 18 och 19), vilket innebär en ökning av anslaget med
24 300 kronor, varav 7 000 kronor för utgifter av engångisnatur, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
225 500 kronor.

13:o) Regeringsrätten: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 14, s. 21), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Regeringsrätten: Omkostnader för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 10 000 krokronor.

14:o) Regeringsrätten: Regeringsrättens årsbok. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 15, s. 21), vilket innebär en uppräkning av anslaget
med 10 000 kronor med hänsyn till ökade tryckningskostnader, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Regeringsrätten: Regeringsrättens
årsbok för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
40 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

11

15;o) Hovrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 16, s. 21—32)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i hovrätternas personalförteckning, vilka föreslagits av departementschefen,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för hovrätterna,
att tillämpas under budgetåret 1956/57, dels ock till Hovrätterna:
Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 7 054 100 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 6 403 000 kronor.

Svea hovrätt har hemställt bl. a., att de båda extra avdelningarna i hovrätten
erhåller ordinarie karaktär.

Departementschefen anför, att den ökade arbetsbelastning, som gjort sig
gällande särskilt i hovrätterna, bör föranleda personalförstärkning. Departementschefen
är icke beredd att nu föreslå att de extra avdelningarna i Svea
hovrätt eller någon av dem erhåller ordinarie karaktär.

I fråga om personalförstärkningar förordar departementschefen, att under
nästkommande budgetår möjlighet skapas att förordna ytterligare sex
extra ledamöter för år räknat. Med hänsyn till att arbetsläget i varje särskild
hovrätt snabbt förändras och i ej ringa mån är beroende på förekomsten
av vidlyftiga mål, anses det icke vara lämpligt att redan nu fastställa
användningen av de extra ledamöterna. Det föreslås fa ankomma pa Kungl.
Maj:t att efter ytterligare utredning om arbetssituationen vid den tidpunkt,
då frågan blir aktuell, bestämma härom samt tillföra hovrätterna annan erforderlig
arbetshjälp. För dessa ändamål uppräknas anslaget med 180 000
kronor.

Av det redan anförda framgår alltså att de båda extra avdelningarna i
Svea hovrätt bör bibehållas under nästa budgetår och att departementschefen
räknat med att detta skall kunna ske med de medel, som står till förfogande
under anslaget utan höjning av detta. Skulle emellertid så icke visa
sig vara fallet, förutsättes Kungl. Maj :t, liksom hittills, få ta i anspråk erforderliga
medel. Kungl. Maj :t föreslås — i enlighet med vad riksdagen under
tidigare år uttalat — få äga befogenhet även i övrigt, då det visar sig vara
oundgängligt, att vidtaga förstärkningar av hovrätternas ledamotsorganisation.

Genom statsmakternas beslut genomfördes en kraftig förstärkning av vattendomstolarnas
organisation från och med budgetåret 1954/55. Även Svea
hovrätt har från ingången av budgetåret 1955/56 erhållit sådan förstärkning
att numera två avdelningar kan fungera såsom vattenöverdomstol,
varvid domstolen erhållit särskilda ingenjörstjänster (vattenrättsråd). Det
har emellertid trots upprepade ansökningsförfaranden icke visat sig möjligt
att få sökande till vissa av de beslutade tjänsterna. Detta gäller särskilt ingenjörstjänsterna,
både i vattendomstolar och i vattenöverdomstolen. Förhållandet
torde ha visst samband med den ställning som tjänstemännens fackliga
organisationer intagit i denna fråga, där oklarhet kvarstår trots upprepade
förfrågningar från civildepartementets sida. Ehuru departements*

12

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

chefen anser vattenrättsskipningen vara en fråga av största betydelse, finner
han sig i detta läge icke nu kunna framlägga förslag om förstärkning
eller ändrad lönesättning vad beträffar dessa domstolar.

Anslaget föreslås till följd av automatiska utgiftsförändringar uppräknat
med 471 100 kronor med hänsyn till ändrade grunder för beräkning av anslagsposten
till rörligt tillägg.

Anslaget föreslås sålunda höjt med 651 100 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Alexanderson och fru Gärde Widemar (I: 164) och den andra inom andra
kammaren av herr Rylander m. fl. (II: 335), har hemställts, att riksdagen
måtte dels besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för överförande
från den 1 juli 1956 av en extra avdelning i Svea hovrätt till ordinarie
stat, dels ock bevilja den ökning av anslagen, som erfordras härför.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 164.

Utskottet. Av redogörelsen för hovrätternas yrkanden synes framgå att tillströmningen
av mål är ojämförligt större vid Svea hovrätt än vid någon av
de övriga hovrätterna. Det synes vid sådant förhållande ligga nära till hands
att överväga, om inte en bättre arbetsbalans skulle kunna vinnas genom en
omreglering av hovrätternas domsområden. Härvid kan olika alternativ övervägas.

Några delade meningar kan knappast råda om den i motionerna I: 164
och II: 335 angivna principen att den väsentliga delen av den dömande verksamheten
bör utövas av ordinarie domare. Utskottet ansluter sig i och för sig
även till vad i dessa motioner i övrigt anförts till stöd för uppfattningen att
tiden nu borde kunna anses vara mogen för ett överförande av den ena extraavdelningen
vid Svea hovrätt till ordinarie stat och vill härutöver erinra om
den förflyttningsskyldighet som ordinarie domare är underkastad enligt närmare
bestämmelser i statens allmänna avlöningsreglemente. I rådande läge
är utskottet likväl inte berett att tillmötesgå motionärerna i vidare mån än
att utskottet vill uttala en förväntan att departementschefen till nästa år
beaktar ifrågavarande önskemål och i den mån omständigheterna det medger
framlägger förslag till erforderlig ordinariesättning.

Under åberopande av det anförda och då departementschefens förslag inte
givit utskottet anledning till annat uttalande hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag på motionerna I: 164 och II: 335

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
hovrätternas personalförteckning, som angivits av departementschefen
i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 4 januari 1956;

b) fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att tilllämpas
under budgetåret 1956/57:

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

13

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 2 659 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 26 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................. 3 064 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 303 700

Summa kronor 7 054 100

c) till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 7 054 100 kronor.

16:o) Hovrätterna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 17, s. 32—35), vilket innebär en ökning av anslaget med 112 900
kronor, varav 75 000 kronor för anskaffning av nya inventarier i samband
med vattenöverdomstolens överflyttning till andra lokaler, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 769 900 kronor.

17 :o) Häradsrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 18, s. 35—
50) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas
personalförteckning öka antalet kontorsbiträden från 84 till 85, dels
fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för häradsrätterna,
att tillämpas under budgetåret 1956/57, dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar
för nämnda bugetår anvisa ett förslagsanslag av 15 670 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 14 420 300 kronor.

Under denna punkt behandlas till en början frågan om delning av Södertörns
domsaga. En redogörelse för denna frågas tidigare behandling samt för
ett av en år 1954 tillkallad utredningsman utarbetat förslag och däröver
uvgivna yttranden lämnas i statsrådsprotokollet, till vilket utskottet får
hänvisa (s. 35—44).

Sedermera har Svea hovrätt i skrivelse den 11 november 1955 framlagt
förslag rörande det personalbehov i de båda deldomsagor av Södertörns
domsaga, som skulle uppstå, därest en omreglering skulle ske genom nybildning
av endast den föreslagna Svartlösa domsaga och återstoden av nuvarande
Södertörns domsaga tillsvidare skulle bestå såsom en enhet.

I Svartlösa domsaga föreslås 1 häradshövding, 1 tingsdomare,
1 tingssekreterare, 4 tingsnotarier, 1 kansliskrivare, 1 kontorist, 2 kanslibiträden
och 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål. För restdomsagan
föreslås 1 häradshövding, 2 tingsdomare, 1 särskild inskrivningsdomare,

14

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

7 tingsnotarier, 2 kanslister, 1 kansliskrivare, 4 kanslibiträden och 7 biträden
för skriv- och kontorsgöromål. Av domsagorna skulle Svartlösa domsaga
hänföras till lönegrupp IV och återstoden av Södertörns domsaga till
lönegrupp V. Statsverkets merkostnader i samband med indelningsändringen
uppskattas till i runt tal 84 100 kronor, därvid hovrätten framhåller att
den mindre personalökning förslaget upptager motiveras till viss del av
redan inträdd stegring i arbetsbördan och i övrigt av hänsyn till den
allmänna tendensen till fortsatt ökad arbetsbelastning. Det preliminära förslaget
till personalorganisation utgår från förutsättningen att inskrivningsa\
delningen delas och att de pa Svartlösadistriktet belöpande inskrivningsärendena
överföres till blivande Svartlösa domsaga.

Departementschefen anför, att Södertörns domsaga, såväl i fråga om folkmängd
som beträffande domsagogöromålens omfattning, är den största i
riket. Arbets- och lokalförhållanden har blivit sådana, att det framstår såsom
oundgängligen nödvändigt att snarast få en omreglering av domsagans område
till stånd. Samtliga remissinstanser är också av den uppfattningen att
domsagan måste delas.

Till de betänkligheter, som statsutskottet uttalade i samband med att ett
delningsförslag av domsagan framlades för 1949 års riksdag, anses numera
icke finnas skäl.

När det gäller att finna en lämplig uppdelning av Södertörns domsaga,
anser departementschefen numera icke att en hälftendelning är mest ändamålsenlig.
De båda enheter, som därmed skulle skapas, skulle bli för stora
för att under någon avsevärd tid kunna bestå med hänsyn till den befolkningstillväxt,
som sker i de tätortsbetonade samhällena omkring huvudstaden.
Det synes departementschefen då lämpligare att genomföra en delning,
som icke binder genomförande av ytterligare omregleringar i framtiden, men
som åstadkommer en lättnad i arbetsbörde- och lokalförhållanden för den
nuvarande Södertörns domsaga. Då det gäller att sålunda från denna domsaga
avsöndra ett område som är lämpligt att i framtiden bestå som en egen
domsaga har utredningen anvisat två möjligheter. Den ena är att av Nacka
stad, Saltsjöbadens köping samt vissa från Södra Roslags domsaga utbrutna
områden, huvudsakligen på Värmdön, skapa en ny domsaga med tingsställe
i Nacka. Det andra alternativet är att bilda eu domsaga av Huddinge och
Botkyrka kommuner.

Flera skäl torde enligt departementschefen tala för att av dessa båda möjligheter
Huddinge-alternativet ges företräde. Det torde nämligen icke för
närvarande vara påkallat att vidtaga någon ändring av Södra Roslags domsaga.
Härtill kommer att endast Huddinge-alternativet bereder en omedelbar
arbetslättnad av önskvärd omfattning åt Södertörns domsaga. Härigenom
torde icke något hinder ha skapats för en lämplig, framtida omreglering av
återstoden av domsagan. Departementschefen har alltså funnit mest lämpligt
att utbryta den del av Södertörns domsaga, som utredningsmannen i delningsförslaget
benämnt »Svartlösa domsaga», till ett eget jurisdiktionsområde.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

15

Departementschefen ansluter sig till utredningsmannens förslag, att var
och en av domsagorna erhåller fullt självständig organisation. Den särskilda
inskrivningsavdelningen vid den nuvarande domsagan bör jämväl efter delningen
bestå för den reducerade Södertörns domsaga.

Delningen förutsätter att Svartlösa domsaga erhåller nya tings- och kanslilokaler,
då det nuvarande tingshusets lokaler förslår endast för den reducerade
Södertörns domsaga. Frågan om förläggning av kansli och tingslokaler
för Svartlösa domsaga har framkallat delade meningar. Huddinge
kommun har intet att erinra mot utredningsmannens förslag att tingshuset
skall förläggas i kommunen, medan Botkyrka kommun föredrager Stockholm
som förläggningsort. Även hovrätten förordar Stockholm. Skäl kan
anföras såväl för denna ståndpunkt som för förslaget att förlägga tingshuset
inom domsagan. Till förmån för sistnämnda förslag talar icke blott
principiella skäl utan även svårigheterna att finna tomt och att uppföra
byggnad inom Stockholms stads område. Kommunikationerna inom områdena
omkring Stockholm förbättras successivt. Departementschefen finner
sig därför böra ansluta sig till utredningsmannens förslag att förlägga den
nya domsagans tingsställe till Huddinge. Med hänsyn till de ytterst otillfredsställande
arbets- och lokalförhållandena i den nuvarande domsagan anses
att delningen bör genomföras så snart som möjligt och senast den 1 januari
1958.

Svea hovrätts förslag till personalorganisation i de nya domsagorna kan
departementschefen godtaga såsom preliminär uppskattning av medelsbehovet.
Definitiva förslag rörande de nya domsagornas personal föreslås få föreläggas
riksdagen framdeles.

Departementschefen föreslår en ökning av medelsreserven under anslaget
med 50 000 kronor. Därmed erhålles möjlighet att i något ökad omfattning
lämna de mera tillfälliga förstärkningar i organisationen, som kan finnas
erforderliga.

Medelsbehovet under anslaget ökar vidare automatiskt med 1 200 300
kronor huvudsakligen till följd av beslutade ändrade grunder för beräkning
av anslagsposten till rörligt tillägg.

Anslaget föreslås sålunda höjt med 1 250 300 kronor.

I personalförteckningen föreslås antalet kontorsbiträden ökat
från 84 till 85.

1 en inom första kammaren av herr Birke väckt motion (I: 165) har hemställts,
att riksdagen, därest en av Huddinge och Botkyrka kommuner bestående
domsaga inrättas, måtte besluta att dennas kansli och tingsställe
skall vara förlagt till Stockholm.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, hänvisas
till motionen.

Utskottet. Beträffande Södertörns domsaga råder bland remissinstanserna
enighet om att en delning bör komma till stånd. Med hänsyn till den utveck -

16

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

ling, som ägt rum i fråga om folkmängd, arbetsbörda och övriga på delningsbehovet
inverkande förhållanden sedan riksdagen år 1949 tog ställning
till detta spörsmål, anser sig utskottet nu böra tillstyrka att domsagan delas.

Vad angår sättet för delningens genomförande har uppfattningarna gått
mera isär. Utskottet har, med hänsyn främst till önskemålet att delningen
inte skall binda ett genomförande av ytterligare omregleringar i framtiden,
funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag i denna del. Det innebär att
Huddinge och Botkyrka kommuner bryts ut till ett eget jurisdiktionsområde
under föreslagen benämning av Svartlösa domsaga.

Frågan om förläggning av kansli och tingslokaler för Svartlösa domsaga
har framkallat delade meningar. Departementschefen har stannat för förslaget
att den nya domsagans tingsställe skall förläggas till Huddinge. I
motionen I: 165 har uttalats, att skälen för en utflyttning av tingsstället
till Huddinge knappast kan tillmätas någon betydelse, medan däremot i
motionen anförda skäl anses tala starkt för att tingsstället skulle bibehållas
i Stockholm.

Utskottet har från Stockholmstraktens regionplanekontor inhämtat närmare
uppgitter om kommunikations- och befolkningsförhållandeal inom
de till utbrytning föreslagna kommunerna. Representanter för Botkyrka
kommun har vidare givit utskottet del av de synpunkter, man inom denna
kommun anlägger på frågan om tingshusets lämpligaste förläggning.

Mot bakgrunden av vad förarbetena innehåller och med hänsyn till de
inhämtade uppgifterna finner utskottet de i motionen anförda skälen, ehuru
i och för sig beaktansvärda, inte vara av den tyngd att de bör föranleda
ett frångående av förslaget att det nya tingshuset förlägges till Huddinge.
Utskottet har i stället, med särskilt beaktande av den snabba befolkningstillväxten
i Huddinge, funnit sig böra godtaga vad departementschefen härutinnan
anfört.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt
inte givit utskottet anledning till erinran hemställer utskottet,
att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag på
motionen I: 165 besluta att Huddinge och Botkyrka kommuner
skall senast den 1 januari 1958 utbrytas ur Södertörns
domsaga till en särskild domsaga, benämnd Svartlösa
domsaga;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas personalförteckning
öka antalet kontorsbiträden från 84 till 85;

b) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna
att tillämpas under budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis -

6 891 400

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

17

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 5 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................. 5 831 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................. 2 941 900

Summa kronor 15 670 600

c) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1956/
57 anvisa ett förslagsanslag av 15 670 600 kronor.

18:o) Häradsrätterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 19, s. 50—
53) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Omkostnader för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 971 200 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 927 800 kronor.

Vad angår posten till reseersättningar föreslår departementschefen en
höjning med 29 000 kronor. Beträffande anslagsposten till expenser erinras
om att för budgetåret 1955/56 anslagsposten uppräknats avsevärt genom
att anslaget höjts med 78 100 kronor, varav 28 800 kronor för utgifter av
engångsnatur. Därvid framhöll departementschefen att det icke kan anses
vara riktigt att på tingshusbyggnadsskyldige överlasta utgifter, som rätteligen
skall åvila statsverket. På grund av den förstärkning av anslaget, som
ägt rum med ingången av budgetåret 1955/56, finner sig departementschefen
endast såtillvida kunna tillstyrka hovrätternas framställningar att posten
till expenser uppräknas med 14 400 kronor.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Omkostnader för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 971 200 kronor.

19:o) Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän. Kungl. Maj :t har
(punkt 20, s. 53 och 54) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Ersättningar
till nämndemän för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 2 200 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 800 000 kronor.

Genom beslut av 1953 års riksdag äger nämndemännen vid häradsrätterna
från och med den 1 juli 1953, utöver resekostnadsersättning och traktamente,
uppbära särskilt dagarvode å 20 kronor för varje förrättningsdag.
Den därigenom uppkommande merkostnaden, som icke kunde på förhand
mera noggrant beräknas, uppskattades preliminärt till i runt tal 1 miljon
kronor, med vilket belopp anslaget uppräknades. Belastningen för budgetåret
1953/54 visade emellertid en kostnadsökning med endast 540 600 kro 2

Dihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 6 samt. Nr 2

18

Statsutskottets utlåtande ni• 2 år 1956

nor, varför anslaget för budgetåret 1955/56 minskades med 350 000 till
1 800 000 kronor.

Departementschefen förordar att anslaget med hänsyn till belastningssiffran
för budgetåret 1954/55 för nästa budgetår uppräknas med 400 000
kronor.

I förevarande sammanhang bär utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Alexanderson (I: 58) och den andra inom andra kammaren av herr
Fröding (II: 121), i vilka hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta
en höjning fr. o. in. den 1 juli 1956 av dagarvodet till nämndeman vid häradsrätt,
ägodelningsrätt och expropriationsdomstol från nuvarande tjugu
till trettio kronor samt medgiva härav föranledd höjning av det för Häradsrätterna,
Ersättning till nämndemän, i årets statsverksproposition bil.
4, punkt 10 äskade anslaget,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Lindahl (I: 167) och den andra inom andra kammaren av herr
Petterson i Degerfors m. fl. (11:331), i vilka hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa om en skyndsam översyn av
nämndemännens ersättningsfråga och för riksdagen framlägga det förslag
vartill översynen kan föranleda.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionerna II: 121 och II: 331.

Utskottet. Enighet torde råda om att storleken av den ersättning som
skall utgå till nämndeman bör bestämmas under samtidigt beaktande av
två principer, som i viss mån kan råka i konflikt, nämligen dels att nämndemansuppdraget
skall ha karaktären av ett heders- och förtroendeuppdrag
och alltså inte vara en syssla som eftersträvas för det därmed förenade
arvodet och dels att ersättningen inte får utmätas på sådant sätt, att valet
av nämndemän i realiteten begränsas till dem som äger ekonomiska
förutsättningar att mottaga uppdraget. I motionerna I: 58 och II: 121 samt
I: 167 och II: 331 uppges att det nuvarande nämndemansarvodet — 20 kronor
för dag — är så knappt tillmätt att det är svårt att få lämpliga personer
för uppdragen. I den mån denna uppfattning är riktig innebär det,
att ekonomiska hänsyn kan framtvinga avsägelser från lämpliga personer
som eljest skulle ha varit villiga mottaga nämndemansuppdrag. Självfallet
kan ett sådant förhållande inte anses tillfredsställande.

Skulle det vid närmare undersökning visa sig, att de i motionerna uppgivna
svårigheterna är allmänt förekommande, bör det enligt utskottets
mening ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för åstadkommande
av rättelse. Härav följer att utskottet inte är berett tillstyrka yrkandena
i motionerna.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

19

Utskottet har införskaffat uppgifter rörande de ersättningar som i städer
med egen rådhusrätt utgår för fullgörande av n ä in nd em a ris u p p d r a g.

Enligt dessa uppgifter utgår ersättningen i magistratsstäderna efter skilda
principer. Även om, såsom i motionerna I: 167 och II: 331 antyds, bestämmelserna
i allmänna resereglementet stundom kan ge mindre tillfredsställande
resultat, utgör denna omständighet enligt utskottets uppfattning
inte tillräckligt skäl för en omläggning av den ordning, vari den statliga
ersättningen nu utgår och som innebär att nämndeman förutom resekostnads-
och traktamentsersättning åtnjuter ett fixerat dagarvode. Härutinnan
anser utskottet alltså att man vid de överväganden, som enligt vad utskottet
förutsatt skall komma till stånd, bör följa den linje som angivits i
motionerna I: 58 och II: 121.

Vad angår beloppen kan den omständigheten, att åtskilliga städer med
egen rådhusrätt företagit eller förberett en uppjustering av sina nämndemäns
ersättningar, inte i och för sig utgöra tillräcklig grund för en uppräkning
av den statliga ersättningen; detta så mycket mindre som det
inte synes uteslutet att rekryteringsförhållandena kan te sig olika vid
stadsdomstolar och landsbygdsdomstolar. Däremot har utskottet funnit vissa
av de övriga skäl beaktansvärda som i motionerna anförts för en höjning.
Relationen mellan nämndemansarvodet och den ersättning som kan tillerkännas
ett vittne för tidsspillan synes exempelvis knappast tillfredsställande.
Vidare torde det, såsom i motionerna I: 58 och II: 121 anförts, kunna ifrågasättas,
varför arvodet till vattenrättsnämndemännen skall vara högre än till
andra nämndemän, som erhåller ersättning av statsmedel.

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger tillkänna
vad utskottet i denna fråga anfört.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts anslagsberäkning
synes böra godtagas hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) till Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 2 200 000
kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1:58 och II: 121 samt I:
167 och II: 331.

20:o) Häradsrätterna: Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21, s. 54) samt under erinran,
att anslaget för innevarande budgetår uppförts med allenast formellt belopp,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Anskaffande au nya
fastighetsböcker för landet för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 35 000 kronor.

20

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

21 :o) Häradsrätterna: Uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.
1 enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 22, s. 54 och 55), vilket innebär
en uppräkning av anslaget med 5 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Uppläggande av nga
fastighetsböcker för landet för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 40 000 kronor.

22:o) Vattendomstolarna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 23, s. 55
—60) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de
ändringar i vattendomstolarnas personalförteckning, som föreslagits av departementschefen,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57, dels ock till Vattendomstolarna: Avlöningar för nämnda budgetår
anvisa ett förslagsanslag av 1 748 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 568 500 kronor.

Departementschefen hänvisar beträffande frågan om förstärkning i olika
avseenden av vattenrättsskipningen till vad han anfört i det föregående
(punkt 15, s. 11 och 12 i detta utlåtande).

Departementschefen förordar att två extra ordinarie ingenjörer i Ce 37
överföres till ordinarie stat. Vidare föreslås att medel beräknas för anställande
av fyra extrabiträden för skriv- och kontorsgöromål vid ifrågavarande
domstolar. Kostnaden uppgår i runt tal till 32 500 kronor.

Anslaget anses böra uppräknas med 152 800 kronor huvudsakligen med
anledning av beslutade ändrade grunder för beräkning av anslagsposten till
rörligt tillägg. Slutligen kan anslaget minskas med 5 800 kronor på grund
av att tre vattenrättssekreterare, som med hänsyn till tjänstgöringstidens
längd placerats i lönegrad Cg 32, ersättes med nyanställda vattenrättssekreterare
i lönegrad Cg 30.

I personalförteckningen anses antalet vattenrättsingenjörer i
lönegrad Ca 37 böra ökas från 14 till 16, varjämte de 2 i lönegrad Ce 37 anses
böra utgå. Dessutom föreslås antalet kontorsbiträden i Ca 8 ökat från
5 till 6.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ragnar
Bergh (I: 166) och den andra inom andra kammaren av herr Agerberg m. fl.
(II: 482), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en så skyndsam utredning angående provisoriska personalförstärkningar
vid Mellanbygdens och Norrbygdens vattendomstolar att förslag
i ärendet kan föreläggas 1957 års riksdag.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 482.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft jämväl
den redogörelse för de norrländska vattendomstolarnas arbetsbörda, som

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

21

riksdagens år 1955 församlade revisorer lämnat under § 1 i sin berättelse.

I samband med sin redogörelse har revisorerna gjort följande uttalande.

Vid skilda tillfällen under de senare åren ha riksdagens revisorer funnit
anledning att ägna uppmärksamhet åt de problem, som sammanhänga med
vattenkraftens utbyggnad i landet, främst de processuella formerna för kraftens
ianspråktagande samt domstolsorganisationen. Senast i sin år 1953 avgivna
berättelse konstaterade revisorerna — med instämmande i vad som
anförts från av frågan berörda myndigheter in. fl. —- att de dittills vidtagna
åtgärderna för att säkerställa vattenkraftförsörjningen icke visat sig motsvara
utvecklingens krav. Främst riktade sig uppmärksamheten härvid mot
domstolsorganisationen i Norrland, vilken —- med hänsyn till att kraftutbvggnaden
koncentrerats till denna landsdel — kommit att framstå som helt
otillräcklig. Det framhölls att de förluster, som skulle uppstå om utbyggnaden
anpassades efter vattendomstolarnas dittillsvarande kapacitet, hade uppskattats
till mycket betydande belopp. På grundval av därvid föreliggande
material ansågo sig revisorerna kunna konstatera, att frågan om arbetsbördan
och vattenmålens behandling vid de norrländska domstolarna kommit
i ett så kritiskt läge, att snara och verkningsfulla åtgärder beträffande vattendomstolsorganisationen
vore påkallade, om icke en för kraftproduktionen
förlustbringande stagnation skulle inträda.

Vid 1954 års riksdag vidtogs en icke obetydlig förstärkning av vattendomstolsorganisationen.
Ett antal nya tjänster inrättades, varjämte förbättringar
i anställnings- och avlöningsförhållanden bereddes domstolspersonalen.

Under innevarande år ha verkningarna av de sålunda vidtagna förändringarna
kunnat överblickas. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
ha emellertid förhållandena i fråga om vattenmålens läge icke förbättrats,
utan snarare torde en försämring ha inträtt. De nytillkomna tjänsterna
för den rättsbildade personalen ha visserligen kunnat tillsättas, men
den tidigare balansen av icke slutbehandlade mål vid vattendomstolarna
har ytterligare ökat, beroende på att arbetskrafterna vid domstolarna alltjämt
befunnits otillräckliga. Starkast framträda bristerna på erforderlig
domstolspersonal i fråga om vattenrättsingenjörerna. Icke mindre än fyra
dylika tjänster, därav två vid de norrländska vattendomstolarna och två
nyinrättade tjänster vid vattenöverdomstolen, ha under innevarande år ledigförklarats
utan att någon sökande anmält sig. En ytterligare vakans på
eu befattning för vattenrättsingenjör väntas därjämte under år 1956. Tillsättandet
av dylika tjänster har sedan länge erbjudit svårigheter, sammanhängande
med det ringa rekryteringsunderlaget och den allmänna bristen
på kvalificerad teknisk personal. I nuvarande läge ha emellertid svårigheterna
ytterligare skärpts på grund av att de för tjänsterna fastställda lönevillkoren
icke godtagits av ifrågavarande tjänstemäns intresseorganisationer,
med påföljd att nyanställning i tjänsterna icke kommit i fråga. Härtill
kommer att den nyligen förstärkta domstolsorganisationen även vid full
besättning redan betecknas som underdimensionerad beträffande såväl tekniker
som rättsbildad personal. Behovet av en snabb förbättring framhålles
med eftertryck i samstämmiga uppgifter från domstolar och olika partsorganisationer.

Den sålunda mycket oroande situationen, som innebär att vattendomstolarna
i Norrland icke ha möjligheter att hålla jämna steg med den oavlåtligt
stegrade takten i utbyggnaden av vår vattenkraft, framträder med ökad
skärpa genom att ett flertal stora utbyggnadsprojekt aktualiserats tidigare
än man räknat med. Så är bl. a. förhållandet med utbyggnadsplanerna be -

22

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

träffande Lule älv, vilka inom en nära framtid torde komma att tillföra
Norrbygdens vattendomstol betydande arbetsuppgifter. Vidare är att märka,
att vissa tidigare ändringar i vattenlagen, vilka vidtagits under senare år
i syfte bl. a. att förenkla målens behandling vid domstolarna, i sådant avseende
icke haft enbart gynnsamma verkningar. Den ökade möjligheten för
domstolarna att meddela deldom i vattenmål har sålunda möjliggjort att
byggnads- och dämningstillstånd kunnat medgivas tidigare än eljest varit
fallet, men arbetsuppgifterna för domstolarna ha icke härigenom lättat utan
endast framflyttats till en senare tidpunkt. En mängd frågor om ersättningar
för skador och olägenheter av skilda slag skjutes för övrigt regelmässigt
på framtiden, varigenom målen kvarstå hos domstolarna under en"lång följd
av år för att endast successivt kunna avvecklas.

Erfarenheterna giva vidare vid handen att de olägenheter, som parterna
ha att vidkännas till följd av vattenmålens fördröjning i vattendomstolarna,
bli alltmer framträdande. Skadelidande sakägare få vänta oskäligt länge
på ersättningarnas bestämmande, och den osäkerhet för de berörda bygderna,
som nödvändigtvis måste följa av att en kraftverksbyggnad eller
sjöreglering planeras, kan under en mycket lång tidsperiod "hämma den
naturliga utvecklingen därstädes. Även sökandeparterna förorsakas olägenheter.
Uteblivna tillstånd att påbörja byggnadsarbeten i vatten eller att genom
uppdämning taga ett kraftverk eller en regleringsdamm i bruk medföra
sålunda vanligen ett oekonomiskt utnyttjande av de arbetskrafter och
de byggnadsresurser, som sättas in vid företagen, och betydande värden gå
till spillo i form av icke utnyttjad kraft. Under innevarande år ha även
lörekommit exempel på att en sökandepart för att kunna fullfölja en åtgärd,
vars verkningar vattendomstolen icke hunnit att bedöma, sett sig nödsakad
att, för att få medgivande till åtgärden, utfästa särskilda tillägg på
de skadeersättningar, som sedermera komma att utdömas. Det är givet att
dylika oförmånliga uppgörelser med motparter medföra oberäknade fördyringar
av byggnadskostnaderna.

Redan vid sitt uttalande år 1953 utgingo revisorerna från att de uppkomna
fördröjningarna i vattenmålens behandling icke bottnade i förhållanden,
för vilka de enskilda befattningshavarna vid domstolarna kunde
lastas. Tvärtom hade det från olika håll vitsordats, att de arbetsprestationer
dessa befattningshavare påtoge sig ginge utöver det vanliga. Revisorerna
ifrågasätta icke annat än att detta betraktelsesätt alltjämt äger giltighet.
Såsom orsak till de tidsförluster, som uppstå vid vattendomstolarna, har
hänvisats till andra faktorer, främst till den starka forceringen i kraftutbyggnaden
och därjämte till domstolarnas begränsade arbetsresurser och
till vattenlagstiftningens konstruktion. Även sökandenas sätt att förbereda
målen äger givetvis betydelse.

Det lärer icke tillkomma revisorerna att taga ställning till den f. n. särskilt
aktuella lönetvisten, som berör vattendomstolarnas tekniska personal;
med denna fråga torde riksdagen sedermera få taga befattning i annan
ordning. Revisorerna vilja emellertid understryka angelägenheten av att
de mest trängande personalfrågorna för vattendomstolarna snarast bringas
till en lösning.

Med hänsyn till den utveckling, som kan skönjas för framtiden, måste
det emellertid framhållas, att det icke kan anses försvarligt att i nuvarande
läge inrikta intresset endast på domstolsorganisationen och därmed sammanhängande
personalfrågor. Även om statsmakterna genom inrättande
av tjänster och beredande av särskilt gynnsamma avlöningsförhållanden
skapa förutsättningar för tillkomsten av en domstolsorganisation, som motsvarar
alla rimliga krav, lärer det likväl icke kunna helt säkerställas att

Statsutskottets utlåtande nr 2 år I95d

23

tillräckliga och kvalificerade arbetskrafter komma att stå till förfogande.
Det synes knappast sannolikt, att den inträffade eftersläpningen vid vattendomstolarna
skall kunna inhamtas och tillkommande vattenmål skola lcu
na avdömas inom de tider, som ur kraftförsörjmngssynpunkt betraktas
som nödvändiga och ur den berörda ortsbefolkningens synpunkt aro tillfredsställande.
Snarare synes man böra rakna med — åtminstone som en
eventualitet — att läget försämras i sådan grad, att situationen blir helt
ohållbar. Det synes därför enligt revisorernas mening angelaget att, jämsides
med nu angivna i och för sig nödvändiga åtgärder för förstärkning
och översyn av domstolsorganisationen, aven andra vagar provas med sikte
på att en hotande stagnation på vattendomstolsvasendets område skall kunna
mötas. Det torde härvid ligga nära till hands att vattenlagens regler om
byggande i vatten och om ersättning för harav uppkomna skador samt om
processen i vattenmål underkastas en mera allsidig och långtgående omprövning
än vad som skett, då man hittills sökt finna utvagar for en snabbare
behandling av vattenmålen. ..

Revisorerna äro icke beredda att i denna fråga framlägga armat an vissa
allmänna synpunkter. Revisorerna vilja emellertid ifragasatta, huruvida
den nuvarande vattenrättens regler om avvägningen mellan a ena sidan
båtnaden av företaget och å andra sidan de kostnader och skador, som
därav föranledas, vid bedömandet av tillståndsfrågan verkligen aro sakligt
betin«ade och leda till ett rättvisande och ur samhällsutvecklingens synpunkt
lyckligt resultat. Redan frågan om ett företags nytta torde salunda
ofta vara så svårbedömbar, att prövningen härav ger utrymme för mycket
olika meningar; detsamma torde förhållandet vara da skadeverkningar
skola omsättas i penningvärden. Vidare må nämnas att f. n. en mangd frågor
rörande skador av skilda slag hänskjutas till bedömande av särskilda
sakkunniga, t. ex. frågor om klimatförändringar och isforhallanden, om
skador på fiske, flottning och virkesavläggnmg samt om erosion. Det maste
ifrågasättas, huruvida hela den mängd av detalj spörsmål som uppkommer
i ett vattenmål nödvändigtvis måste handlaggas i samma ordning som ga -ler för målens väsentliga huvudfrågor, såsom om byggnadens tillåtlighet
och dämningshöjden. Det må erinras om att åtskilliga länder, vilka i likhe
med vårt land fylla en stor del av sitt kraftbehov genom utbyggande av
sina vattenkraftresurser, ha en lagstiftning på detta område, som pa ett
eller annat sätt överlämnar delar av frågorna om kraftanläggningarnas till
korns t till avgörande i administrativ ordning. Även i vart land ha motsättningar
mellan allmänna och enskilda intressen funnit sin lösning efter
andra linjer än vattenlagens; härpå utgör expropriationslagstiftmngen ett

^Frågan om de norrländska vattendomstolarnas organisation och arbetskrafter
synes alltså icke kunna betraktas såsom lost genom de förstärkningar,
som vidtogos år 1954. Åtgärder äro alltjämt erforderliga för a
bereda dessa domstolar en arbetskapacitet, som motsvarar det aktuella oc
väntade behovet. Samtidigt härmed synes en utredning bora komma til
stånd rörande möjligheterna att åstadkomma en mera väsentlig lattnad
i vattendomstolarnas arbetsbörda. Vid denna utredning bora vållande bestämmelser
för byggande i vatten och för processen i vattenmål agnas särskild
uppmärksamhet.

över revisorernas uttalande har yttranden avgivits av vattenöverdomstolen
och vattenfallsstyrelsen. Beträffande dessa yttranden får utskottet lianvisa
till de tryckta förklaringarna över revisorernas berättelse.

24 Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Utskottet har under hand inhämtat, att kontakt numera upptagits mellan
civildepartementet och vattenrättsingenjörernas fackliga organisation.

Såsom riksdagens revisorer framhållit kan frågan om de norrländska vattendomstolarnas
organisation och arbetskrafter inte betraktas som löst genom
de förstärkningar som vidtogs 1954. Tvärtom har utvecklingen sedan
dess understrukit angelägenheten av att ytterligare åtgärder vidtages för
att arbetskapaciteten hos dessa domstolar skall svara mot behovet. Till vad
revisorerna anfört ansluter sig uttalandena i motionerna I: 166 och II: 482.

För egen del har utskottet funnit vad revisorerna anfört i hög grad beaktansvärt.
Hänsynen både till de ur nationalekonomisk synpunkt betydande
värden som här står på spel och skadelidande sakägare samt sökandeparter
gör det enligt utskottets uppfattning påkallat att de mest trängande personalfrågorna
utan dröjsmål bringas till en lösning. Utskottet föreslår därför,
att riksdagen i anledning av revisorernas uttalande anhåller, att Kungl. Maj :t
måtte underställa nästa års riksdag förslag om ytterligare personalförstärkning
vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar. Härigenom
tillgodoses syftet med motionerna I: 166 och II: 482.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t skänker vad revisorerna anfört om
ändring av gällande bestämmelser för byggande i vatten och processen i
vattenmål vederbörligt beaktande.

Departementschefens förslag har inte givit utskottet anledning till annat
uttalande än att utskottet understryker att den planerade organisationsundersökningen
av det administrativa förfarandet vid vattendomstolarna
ofördröjligen bör företagas.

Under åberopande av det anförda och då anslagsberäkningen synes böra
godtagas hemställer utskottet,

1) att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i vattendomstolarnas
personalförteckning, vilka angivits av departementschefen
i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 4 januari 1956;

b) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 806 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 40 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 580 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 321 200

Summa kronor 1 748 000

c) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 748 000 kronor;

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

25

2) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna
vad utskottet anfört i anledning av riksdagens revisorers
uttalande rörande de norrländska vattendomstolarnas
arbetsbörda samt motionerna I: 166 och 11:482.

23:o) Vattendomstolarna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 24, s. 60—62), vilket innebär en uppräkning av anslaget med
2 200 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Vattendomstolarna: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 267 700
kronor.

24 :o) Ljudupptagningsapparatur. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 25, s. 62), vilket innebär en med 5 000 kronor minskad medelsanvisning
med hänsyn till de investeringsbegränsningar som i nuvarande ekonomiska
läge bör iakttagas, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ljudupptagningsapparatur för hudgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 20 000 kronor.

25 :o) Kostnader för viss försöksverksamhet vid hovrätter och domsagor. I
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26, s. 62 och 63), vilket innebär
en minskning av anslaget med 13 500 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader för viss försöksverksamhet
vid hovrätter och domsagor för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 11 500 kronor.

26 :o) Kostnader för duplicering av domar i överklagade mål m. m. Kungl.
Maj:t har (punkt 27, s. 63 och 64) föreslagit riksdagen att till Kostnader
för duplicering av domar i överklagade mål m. in. för budgetåret 1956/57
anvisa ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

Något anslag för ändamålet finnes icke uppfört i riksstaten för budgetåret
1955/56.

Statens organisationsnämnd har hemställt om ett anslag av 25 000 kronor
för vissa engångskostnader under budgetåret 1956/57 i samband med
genomförande av en ny metod vid domstolarna för framställning främst
av avskrifter av domar i överklagade mål. Av skrivelsen och i övrigt inhämtade
uppgifter framgår följande. Vid nedre justitierevisionen och hovrätterna
måste finnas avskrifter av domar i samtliga till dessa domstolar
överklagade mål. Avskrifterna användes dels som bilagor till högsta domstolens
och hovrätternas domar, dels som arbetsexemplar vid överrätterna.
För ändamålet har hittills avskrifter gjorts på skrivmaskin.

26

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Departementschefen anför, att ett genomförande av organisationsnämndens
förslag synes vara ett värdefullt led i de rationaliseringsåtgärder som
eftersträvas inom statsförvaltningen. Slutlig ställning kan dock icke tagas
förrän domstolsutredningens förslag remissbehandlats. Om förslaget skall
kunna genomföras, måste emellertid medel för ändamålet finnas tillgängliga.
För ändamålet förordas ett belopp för nästa budgetår av 25 000 kronor.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer därför,

att riksdagen må till Kostnader för duplicering av domar
i överklagade mål rn. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 25 000 kronor.

Rättegångsväsendet i allmänhet

27 :o) Ersättning åt domare, vittnen och parter. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 28, s. 65), vilket innebär en uppräkning med 500 000 kronor
med hänsyn till belastningen, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ersättning åt domare, vittnen och
parter för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
3 900 000 kronor.

28 :o) Kostnader enligt lagen om fri rättegång. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 29, s. 65), vilket innebär en uppräkning av anslaget med
400 000 kronor med hänsyn till belastningen, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader enligt lagen om fri rättegång
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
2 700 000 kronor.

29:o) Understöd för utomprocessuell rättshjälp. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 30, s. 65 och 66), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Understöd för utomprocessuell rättshjälp
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
1 000 000 kronor.

30 :o) Tornedalens rättshjälpsanstalt. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 31, s. 66 och 67), vilket innebär en ökning av anslaget med
3 000 kronor till följd av ändrade grunder för beräkning av anslagsposten
till rörligt tillägg, hemställer utskottet,
att riksdagen må

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

27

a) fastställa följande stat för Tornedalens rättshjälpsanstalt,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 36 290

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 7 800

Omkostnader

Omkostnader, förslagsvis ........................ 10 000

Summa kronor 54 000

b) till Tornedalens rättshjälpsanstalt för budgetåret 1956/
57 anvisa ett förslagsanslag av 54 000 kronor.

31 :o) Efterutbildning inom rättegångsväsendet. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 32, s. 67), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Efterutbildning inom rättegångsväsendet
för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 10 000 kronor.

Fångvården m. m.

Departementschefen erinrar inledningsvis om det omfattande nybyggnads-
och reformarbetet inom fångvården och anför härefter i huvudsak
följande.

Vid 1955 års riksdag framlades en proposition med förslag till om- och
nybyggnadsarbeten vid ungdomsanstalten Skenäs, utbyggnad av säkerhetsanstalten
på Hall samt uppförande av två sidoanstalter till säkerhetsanstalten
på Hall (prop. nr 140). Beträffande byggnaderna på Skenäs uttalade
statsutskottet (uti. nr 142), att ytterligare investeringar icke borde ske förrän
garantier kunde anses ha vunnits, att vattentillgången kunde tryggas för
rimlig kostnad. Sedan Kungl. Maj:t den 30 juni 1955 uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att skyndsamt inkomma med utredning i fråga om möjligheterna
att för rimlig kostnad trygga vattentillgången för ungdomsanstalten Skenäs,
har byggnadsstyrelsen den 28 november 1955 anmält, att en bergborrad
brunn utförts och att denna jämte en tidigare befintlig schaktbrunn visat
sig giva en vattenmängd, vilken i det närmaste torde komma att motsvara
den beräknade maximiförbrukningen vid föreslagen utbyggnad av anstalten.
Då emellertid vattnet i den nya brunnen visat sig vara av relativt dålig beskaffenhet
och för att kunna användas såsom hushållsvatten kräver an -

28

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

läggande av ett reningsverk för en preliminärt uppskattad kostnad av ca
200 000 kronor, pågår borrning av ytterligare en ny brunn i syfte att erhålla
tillräckligt vatten av bättre kvalitet. Arbetet härmed beräknas vara färdigt i
början av år 195G. Med hänsyn till de vid Skenäsanstalten redan gjorda avsevärda
investeringarna och det förhållandet, att vattentillgången vid anstalten
i stort sett synes vara tryggad, har byggnadsstyrelsen för sin del
icke haft något att erinra emot att i varje fall de beslutade ombyggnadsarbetena
inom de tre befintliga bostadspaviljongerna omedelbart påbörjas. I anledning
härav har Kungl. Maj:t den 30 december 1955 beslutat, att ombyggnadsarbetena
skall igångsättas.

Vad angår utbyggnad av Hallanstalten och uppförande av dess två sidoanstalter
har byggnadsstyrelsen meddelat att byggnadsföretagen beräknas
kunna börja, såvitt avser Hall och den ena sidoanstalten under våren 1956
och såvitt avser den andra sidoanstalten vid årsskiftet 1956/57. Avsikten är
att en ny paviljong vid Hallanstalten skall vara uppförd under sommaren
1957 och de båda sidoanstalterna under hösten 1958 respektive sommaren
1959.

Av riksdagen anvisade men icke utnyttjade medel står till förfogande
för förvärv under domänfonden av två 50-mannakolonier för vanligt fångförvar.
Det har emellertid visat sig förenat med svårigheter att förvärva
lämpliga egendomar för dessa kolonier, och med hänsyn till den begränsade
användningen av de i denna form anslagna medlen har dessa kolonier icke
heller på annat sätt kunnat inrättas.

Vidare har riksdagen anslagit medel till fyra kolonier med 15—20 platser
för unga fångar. Även när det gäller dessa kolonier har vissa svårigheter
visat sig att få lämpliga egendomar. Arbetet därmed pågår.

De av 1954 års riksdag anvisade medlen för inrättande av sju tillfälliga
förläggningar, envar om 30 intagna, har hittills tagits i anspråk till ett belopp
motsvarande fem sådana förläggningar. De återstående håller på att
inrättas.

Vid fångvården fanns den 1 december 1955 3 526 platser, varav 2 410
slutna och 1 116 öppna. Vissa ytterligare platser tillkommer under den närmaste
tiden på anstalter under utbyggnad. Såsom i det föregående angivits
pågår en utbyggnad på längre sikt som så småningom kommer att ytterligare
öka platsantalet.

Under de senaste månaderna har på fångvårdens anstalter uppkommit en
avsevärd överbeläggning, vilken vållar betydande svårigheter.

En preliminär undersökning i syfte att utröna beskaffenheten av det
ökade antalet intagna under jämförelse med förhållandena vid motsvarande
tidpunkt 1953 har visat att ökningen till större delen beror på ett avsevärt
tillskott av personer med kortare strafftider. Antalet intagna med strafftider
överstigande 6 månader har däremot minskat något. Såvitt denna undersökning
utvisar kan alltså den ökade fångbeläggningen icke tillskrivas den grova
brottsligheten.

Till betydande del synes ökningen bero på rattfylleri och andra trafik -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1056

29

brott. Inom den grupp, som har högst 3 månaders frihetsstraff, svarar
rattfylleristerna för nära 90 % av ökningen. Hela antalet för sådant brott
intagna utgjorde 468 den 9 december 1955. Sambandet mellan den stegrade
motortrafiken och det ökade fångantalet synes vara påtagligt. En stark ökning
föreligger också inom den grupp, som har ett frihetsstraff på 3 6

månader. Inom denna grupp har någon ensartad orsak icke påvisats. Tyng^
ande för anstalterna är också det stegrade antalet häktade. I vad mån de
ändrade reglerna för försäljning av spritdrycker inverkat på fångbeläggningen,
torde vara för tidigt att bedöma. Enligt alla erfarenheter spelar dock
alkoholproblemet en betydande roll för huvuddelen av de intagna, i synnerhet
sådana som i samband med spritmissbruk begått ringare förmögenhetsbrott.

Den hastiga ökningen av antalet intagna, som sålunda inträtt under de senaste
månaderna, måste mötas med särskilda provisoriska åtgärder utöver
sådana för vilka medel redan står till förfogande. På grund av att ökningen
skett så hastigt, har frågan om dylika åtgärder icke kunnat beredas i vanlig
ordning till budgeten. Förslag är emellertid nu under utarbetande, och sedan
denna fråga blivit beredd, återkommer departementschefen härtill i annat
sammanhang.

För en modernisering av fångvården är utbildad och lämplig personal
av minst lika stor betydelse som nya byggnader. Viktigast av allt är att det
på anstalterna kan skapas ett samarbete präglat av de vårdsynpunkter, som
bör sättas i främsta rummet, om frihetsberövande! icke blott skall få nedbrytande
verkningar på de intagna utan ge dem en positiv hjälp till deras
framtida anpassning i samhället.

Värdet i de organisatoriska förändringar som skett genom den s. k.
räjongplanen ligger måhända främst däri att arbetet på anstalterna kunnat
på detta sätt mera inriktas på behandlingen av de intagna. Den mest angelägna
reform, som för närvarande kan vidtagas inom fångvården, är att tullfölja
denna omorganisation, så att räjongsystemet utsträckes till att omfatta
även de grupper av anstalter som hittills lämnats utanför, nämligen dels ungdomsanstalterna
jämte andra anstalter för det yngre fängelseklientelet och
dels säkerhetsanstalterna.

32:o) Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 33, s. 71
—77) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de
ändringar i fångvårdsstyrelsens personalförteckning, som föreslagits av departementschefen,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för fångvårdsstyrelsen, att tillämpas under budgetåret 1956/57, dels ock
till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 1 054 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 977 800 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har i samband med sina äskanden under förevarande

30

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

punkt framhållit den utomordentligt pressande arbetsbörda som åvilade ett
stort antal av styrelsens befattningshavare och den underbemanning, som
enligt styrelsens mening var för handen. Personalens hälsotillstånd hade
även påverkats synnerligen ogynnsamt. Styrelsen har i detta hänseende åberopat
intyg av verksläkaren. Då styrelsen därjämte begärt viss personalförstärkning
för innevarande budgetår, fann departementschefen att en översyn
av styrelsens arbetsförhållanden krävdes, innan slutlig ställning kunde
tagas till de personalfrågor, som aktualiserats.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har departementschefen därför
den 21 oktober 1955 tillkallat två sakkunniga att verkställa en översyn av
fångvårdsstyrelsens organisation och arbetsförhållanden.

Med hänsyn till nyssnämnda pågående utredning finner departementschefen
sig icke, annat än med de undantag, som angives i det följande, för närvarande
kunna pröva de av fångvårdsstyrelsen under förevarande anslag
framförda äskandena. De sakkunnigas förslag får prövas så snart de föreligger.

Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor föreslås en tjänst som kontorist
i Ca 13 hos styrelsen uppflyttad till kansliskrivare (registrator) i Ca 15.
Kostnaderna härför uppgår till 800 kronor.

\ idare anses anslaget på grund av automatiska utgiftsökningar’ böra uppräknas
med 76 000 kronor till följd av ändrade grunder för beräkning av
anslagsposten till rörligt tillägg.

I personalförteckningen bör 1 kontorist i Ca 13 utgå och antalet
kansliskrivare i Ca 15 ökas från 2 till 3, varjämte antalet kontorsbiträden
i Ca 8 bör ökas från 11 till 13.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 14 tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag att en
tjänst som kontorist i Ca 13 hos fångvårdsstyrelsen skall uppflyttas till kans1
iskrivare (registrator) i Ca 15.

Självfallet bör verksamma åtgärder ofördröj ligen vidtagas för att möta
den i inledningen till detta avsnitt redovisade ökningen av antalet intagna på
fångvårdsanstalterna.

Kungl. Maj :ts under förevarande punkt framlagda förslag har inte givit
utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari
1956 angivna ändringar i fångvårdsstyrelsens personalförteckning; b)

fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1956/57:

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

31

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.................................... 419 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 12 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . 414 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 208 300

Summa kronor 1 054 600

c) till Fångvårdsstijrelsen: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 054 600 kronor.

33:o) Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 34, s. 78 och 79), vilket innebär en ökning av anslaget med
2 200 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 163 400
kronor.

34 :o) Fångvårdsanstalterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 36,
s. 126—131) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 8 265 400 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 7 703 100 kronor.

Departementschefen förordar, att följande poster till följd av automatiska
utgiftsökningar uppräknas med det för varje post angivna beloppet. Därvid
har förutsatts att samtliga kolonier, för vilka medel till förvärv finnes anvisade,
kommer att utnyttjas under hela budgetåret 1956/57.

Ökning

Reseersättningar ..................

Bränsle, lyse och vatten ............

Övriga expenser...................

Renhållning av fängelseområden . .. .

Utspisning ........................

Beklädnad och sängkläder .........

Hälso- och sjukvård ...............

Undervisning och fritidssysselsättning

Diverse utgifter...................

Fångtransport ...................

68 000
140 000
27 000
50 000
100 000
7 000
25 000
17 000
7 700
120600

Summa 562 300

32

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Utskottet har inte funnit skäl till annat uttalande i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag än att det i efterföljande punkt 38 av detta utlåtande avsedda
anslaget till driftkostnader för tillfälliga förläggningar vid fångvårdsanstalterna
synes böra inarbetas i fångvårdsanstalternas ordinarie avlönings- och
omkostnadsanslag i den män dylika förläggningar får en mera permanent
karaktär.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 8 265 400
kronor.

35:o) Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 37, s. 131 och 132), vilket innebär
medelsanvisning för maskinutrustning till mekanisk verkstad vid kolonien
Mäshult med 90 000 kronor, för inköp av en personbuss med 23 000 kronor
samt för komplettering av maskinutrustningar vid olika verkstäder med
125 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och
verktygsutrustning m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 238 000 kronor.

36:o) Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m. 1
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 38, s. 133 och 134) samt under
erinran att för ändamålet för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 265 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning
av inventarier m. in. för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 80 000 kronor.

37:o) Fångvårdsanstalterna: Anskaffning, montering och transport av baracker
m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 39, s. 134 och 135) föreslagit riksdagen
att till b ångvårdsanstalterna: Anskaffning, montering och transport av baracker
m. m. tör budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 135 000
kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 150 000 kronor.

Anslaget under denna punkt är av stor betydelse för att ge fångvården
möjligheter att tillgodose mera tillfälliga behov av att ge anstalterna ökat
utrymme för förläggning, arbets- eller expeditionslokaler. Därigenom blir
anstaltsorganisationen något mera rörlig och det blir ej sällan möjligt att
möta de svårigheter som kan uppstå genom överbeläggning och undvika
mera vittgående åtgärder.

Såsom departementschefen anfört i inledningen till anslagen åt fångvår -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

33

den är emellertid för närvarande beläggningen på fångvårdsanstalterna abnormt
hög. De svårigheter, som uppkommit härigenom, är av sådan omfattning
att det torde vara nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder. Frågan
härom kan icke upptagas i detta sammanhang. Med hänsyn härtill
och till de generella investeringsbegränsningar som bör iakttagas föreslår
departementschefen att anslaget upptages till 135 000 kronor.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Anskaffning,
montering och transport av baracker m. m. för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 135 000 kronor.

38:o) Fångvårdsanstalterna: Driftkostnader för tillfälliga förläggningar.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 40, s. 135 och 136), vilket innebär
oförändrad medelsanvisning, får utskottet, under hänvisning till vad
som anförts under punkt 34 i detta utlåtande, hemställa,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Driftkostnader
för tillfälliga förläggningar för budgetåret 1956/57 anvisa
ett anslag av 865 000 kronor.

39:o) Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,
m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41, s. 136), vilket
innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ersättning för vård av fångar på
anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 56 000 kronor.

40 :o) Interneringsnämnden. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt
42, s. 136 och 137), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Interneringsnämnden för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 26 000 kronor.

41 :o) Ungdomsfängelsenämnden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 43, s. 137), vilket innebär en uppräkning av anslaget med 1 000
kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 14 000 kronor.

42 :o) Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport. Kungl. Maj :t har
(punkt 44, s. 137 och 138) föreslagit riksdagen att till Länsstyrelsernas

8 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 2

34

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

kostnader för fångtransport för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 450 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 400 000 kronor.

Från anslaget bestrides kostnaderna för sådana transporter, som verkställes
genom länsstyrelsernas försorg. Dessa transporter utgöres icke endast
av vanliga fångtransporter utan även av transporter inom eller utom riket
av utlänning enligt utlänningslagstiftningen. Såsom riksdagen förutsatt
bar utredning i hithörande frågor företagits av riksdagens revisorer.

Departementschefen förordar, att anslaget med hänsyn till belastningen
under föregående budgetår uppräknas med 50 000 kronor.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft den redogörelse
för kostnader för förpassningsresor, som riksdagens år 1955 församlade
revisorer lämnat under § 2 i sin berättelse. I samband med sin
redogörelse har revisorerna gjort följande uttalande.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen ha statsverkets kostnader
för förpassningar, transporter av fångar, vissa alkoholister m. fl., i stort
sett visat en kraftigt stigande tendens under en följd av år. Oaktat de för
ifrågavarande ändamål avsedda anslagen vid flera tillfällen höjts, ha desamma
kommit att överskridas med betydande belopp. Revisorerna ha därför
ansett det vara påkallat att söka klarlägga orsakerna till angivna utveckling
för att därigenom om möjligt kunna föreslå åtgärder, ägnade att
förebygga en fortsatt utgiftsökning. En särskild anledning härtill ha revisorerna
funnit i statsutskottets inledningsvis omnämnda utlåtande till 1955
års riksdag.

Kostnadsstegringen är otvivelaktigt till en del beroende av faktorer, som
vederbörande myndigheter icke kunna påverka: det ökade antalet intagna
på fångvårdsanstalterna har sålunda nödvändiggjort stegrat antal resor;
för vissa resor, som tidigare vederbörande kommuner haft att betala, ansvarar
numera statsverket; vidare har priset på bl. a. järnvägsbiljetterna
samt traktamentena stigit i flera omgångar. Avgörande för anslagsbelastningen
är dock icke uteslutande antalet personer, som skola förpassas. De
myndigheter, som ha att besluta härom, kunna nämligen genom en lämplig
planläggning av resorna i väsentlig mån påverka utgifterna. Beträffande
denna kunna erinringar huvudsakligen i två avseenden riktas mot vissa
av de polisdistrikt, vilkas förpassningar varit föremål för revisorernas
granskning, nämligen i fråga om det antal förrättningsmän, som utfört
transporterna, samt om valet av tidpunkt för anträdandet av resa. Vad
angår det förstnämnda spörsmålet vill det förefalla revisorerna, som om
de resor, vilka företagas efter beslut av poliskammaren i Stockholm, icke
planeras med tillräcklig omsorg. Frågan om antalet transportförare synes
bli avgjord utan att omständigheterna i de särskilda fallen tillräckligt beaktas.
Kommissarien vid ordonnansavdelningen, vars personal torde utföra
de flesta förpassningarna från Stockholm, har emellertid till överståthållarämbetet
förklarat, att en bättre ordning härutinnan icke kan åstadkommas,
förrän ytterligare befäl ställes till avdelningens förfogande.

Inom Västernorrlands län har övervägande antalet förpassningar utförts
av två eller flera transportförare, medan inom Älvsborgs län de flesta
transporterna gått med endast en polisman elier polissyster. Från Borås

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

35

stad har mer än en förrättningsman endast undantagsvis beordrats. I fråga
om transporter av utlänningar ur riket med båt ha dessa i några fall skett
utan bevakning, men flertalet resor både från Stockholm och exempelvis
Sundsvall har ägt rum under bevakning av två personer.

Planläggningen av transporterna inom fångvården synes, såvitt framgår
av det granskade räkenskapsmaterialet, i allt väsentligt ske under iakttagande
av sparsamhet. Visserligen kan det antagas, att fångvårdsanstalternas
personal ofta har större kunskap om fångklientelets individuella karaktärsegenskaper
in. m. än vad polispersonalen har och därför har större
möjlighet att bedöma behovet av antalet förrättningsman. Men den markanta
skillnad som i många fall iakttagits mellan, å ena sidan, fångvårdens
och, å andra, polisens förpassningar — 73 procent av samtliga resor ha
inom fångvården utförts med en förare, motsvarande tal äro för Stockholms
stad, Älvsorgs respektive Västernorrlands län, 10, 51 respektive 23
— gör det motiverat antaga, att vissa polisdistrikt i långt större utsträckning
än vad fallet f. n. är skulle kunna utföra förpassningar med endast
en förrättningsman. Härför talar även det förhållandet, att man inom vissa
distrikt av ett län kan iakttaga en mera restriktiv praxis i förevarande avseenden
än inom andra delar av länet.

Vad härefter angår valet av tidpunkt för avresa ha revisorerna kunnat
konstatera, att flertalet resor från Stockholm synas ha påbörjats på eftermiddags-
eller kvällstid och avslutats under kvällstid, nattid eller påföljande
dag, varigenom kostnaderna för traktamenten blivit avsevärt större
än om resorna tagit sin början tidigare på dagen eller uppskjutits till påföljande
dag. Samma iakttagelser ha gjorts även i fråga om vissa resor
inom Älvsborgs län. Även om detta förfarande i varje fall för Stockholms
vidkommande till viss del torde få tillskrivas bristen på polispersonal,
kunna erinringar riktas häremot. Då fråga icke är om inställelse till tidsbestämt
straff, synas nämligen vissa resor utan olägenhet ha kunnat uppskjutas
till påföljande dag. — Framhållas må att även i fråga om valet av
tidpunkt för anträdande av förpassningsresorna torde i stort sett icke någon
anledning till erinran mot fångvården förefinnas.

Den av revisorerna utförda granskningen har knappast kunnat belysa,
huruvida flera förpassningar, där detta varit lämpligt och möjligt, utförts
samtidigt. Revisorerna förutsätta emellertid att så sker.

Då det gäller att för framtiden få till stånd en bättre ordning i förevarande
avseenden, ha revisorerna övervägt att föreslå utfärdandet av en
särskild författning i fråga om förpassningsresor. Revisorerna ha emellertid
därvid kommit till den uppfattningen, att en dylik författning, med
hänsyn till att förutsättningarna för transporterna äro mycket skiftande,
skulle få hållas i så allmänna ordalag, att den knappast skulle vara till
mera vägledning än de anvisningar, som redan finnas i ämnet, bl. a. i allmänna
resereglementet. Där förutsättes sålunda — under 4 § — att tjänsteresor
och förrättningar planläggas och genomföras på det sätt, som är
lämpligast med hänsyn till deras ändamål, uppkommande rese- och traktamentskostnader
samt andra omständigheter. Det ankommer på vederbörande
myndigheter att tillse, att så sker. Rätt tillämpade synas resereglementets
bestämmelser vara till fyllest. Färdsätt och antal förrättningsmän
böra sålunda prövas från fall till fall under beaktande av bl. a. den transporterades
ålder, sinnesbeskaffenhet, tidigare vandel och i förekommande
fall arten av det brott, för vilket han är misstänkt eller straffad, transportsträckans
längd, den tid som kan åtgå för transporten in. in. Fn lång
transport synes emellertid i och för sig icke behöva betyda, alt två eller
flera förrättningsmän skola anlitas. Resor som företagas med t. ex. snälltåg,

36

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

på längre sträckor torde i vissa fall kunna planeras så, att själva resan
sker med endast en förrättningsman men att bevakningen förstärkes vid
avrese- och ankomststationer; motsvarande torde böra gälla i fråga om
transporter med båt till utlandet. Även om vissa önskemål om antalet förrättningsmän
framförts från rederihåll, vill det synas, som om det oftare
än vad nu sker utan olägenhet skulle vara möjligt att låta den förpassade
under sjöresan färdas utan bevakning eller med endast en transportförare,
särskilt som reserverad hytt torde stå till förfogande för varje sådan förpassning.

Det förtjänar att i detta sammanhang erinras, att straff i allt större utsträckning
avtjänas på öppna anstalter samt att till frihetsstraff dömda
personer, som icke äro häktade, föreläggas att själva inställa sig å anstalt.
Mot bakgrunden härav synes rymningsrislten icke böra överdrivas. Men
det är självfallet, att bevakningen vid transport av för grovt brott misstänkta
eller dömda bör vara strängare än eljest.

I syfte att få fram en lämplig planläggning av förpassningsresorna i fråga
om både behovet av antal förrättningsmän och valet av tidpunkt för
utförandet av resorna torde de myndigheter, som ha att granska räkningar
för resor av här avsett slag, böra kräva attest från vederbörande befäl, att
en prövning ägt rum i angivna hänseenden.

Såsom i det föregående antytts anse revisorerna det knappast motiverat
att utfärda en särskild författning om förpassningar. Detta utesluter emellertid
icke, att vederbörande myndigheter kunna i viss utsträckning, såsom
redan skett för fångvårdens del, utgiva vissa allmänna anvisningar rörande
bl. a. vad transportförare har att iakttaga under själva resan m. m. Revisorerna
vilja emellertid tillägga, att fångvårdens anvisningar härutinnan,
som äro uppdelade på ett flertal cirkulär, äro i behov av bl. a. en formell
översyn.

Sammanfattningsvis må framhållas, att revisorerna vid den utförda
granskningen av förpassningar av olika slag kunnat konstatera, att dessa
i många fall planläggas och utföras på ett sätt, som giver anledning till
erinran. Revisorerna anse därför motiverat, att Kungl. Maj :t i ett cirkulär
till vederbörande myndigheter erinrar dessa om angelägenheten av att all
möjlig hushållning iakttages även i förevarande avseenden.

över revisorernas uttalande har yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,
statskontoret, övcrståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Älvsborgs
och Västernorrlands län. Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet
hänvisa till de tryckta förklaringarna över revisorernas berättelse.

Utskottet. Av revisorernas redogörelse finner utskottet framgå, att planläggningen
och utförandet av de förpassningsresor, som ersätts av länsstyrelserna,
i skilda hänseenden kan ge anledning till erinringar. Främst är det
i fråga om det antal förrättningsmän, som utfört transporterna, samt om
valet av tidpunkt för anträdandet av resa som anmärkningar kan göras.

Revisorerna har föreslagit, att Kungl. Maj :t i ett cirkulär till vederbörande
myndigheter erinrar om angelägenheten av att all möjlig hushållning
iakttages även i förevarande avseenden. Utskottet har intet att erinra
mot att ett sådant cirkulär utfärdas, men finner önskvärt att mera verksamma
åtgärder vidtages. Icke minst synes härvid böra beaktas möjligheterna
att förhindra att onödiga dagtraktamenten utgår.

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

37

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer,
att Kungl. Maj :t med anledning av revisorernas ifrågavarande uttalande
måtte vidta åtgärder i bestämt syfte att nedbringa kostnaderna för de förpassningsresor
som gäldas av länsstyrelserna och för riksdagen redovisa
dessa åtgärder.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ls förslag inte givit
utskottet anledning till annan erinran hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) till Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 450 000
kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna, vad utskottet
anfört i anledning av riksdagens revisorers uttalande
rörande kostnaden för förpassningsresor.

43 :o) Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har

(punkt 45, s. 138—143) föreslagit riksdagen att dels godkänna den personalförteckning
för skyddskonsulentorganisationen, som föreslagits av departementschefen,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för skyddskonsulentorganisationen, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, dels ock till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar
för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 879 500 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 810 600 kronor.

I likhet med tidigare år bär under hösten 1955 verkställts en undersökning
inom justitiedepartementet beträffande övervaknings- och tillsynsverksamheten.
Denna undersökning visar i huvudsak följande.

Enligt införskaffade uppgifter stod den 1 oktober 1955 9 967 villkorligt
dömda under övervakning och 1 112 villkorligt frigivna under tillsyn (90 %
respektive 10 % av sammanlagda antalet).

övervakning och tillsyn besörjdes i 4 929 fall (44,5 %) av personer, yrkesmässigt
verksamma inom socialvården, därav i 341 (3,1 %) av skyddskonsulenter
eller skyddsassistenter, i 1 805 (16,3 %) av tjänstemän vid
skyddsvärnsföreningarna, varav 730 belöpte på föreningen i Stockholm och
879 på föreningen i Göteborg, samt i 2 783 fall (25,1 %) av tjänstemän vid
fångvårdsanstalter, anstalter tillhörande barnavården, alkoholistanstalter
och arbetsförmedlingar eller av andra socialvårdstjänstemän.

Antalet övervakare och tillsynsmän var 5 453. Av dessa hade 5 220 1—5
uppdrag var, 143 6—10 uppdrag, 43 11—15 uppdrag, 16 16—20 uppdrag,
6 21—25 uppdrag, 9 26—50 uppdrag, 4 51—75 uppdrag, 5 76—100 uppdrag
och 5 101—125 uppdrag.

En jämförelse med motsvarande uppgifter, avseende läget den 1 november
1954, ger vid handen bland annat, att antalet villkorligt dömda under
övervakning ökat med 0,4 % från 9 929 till 9 967 och att antalet villkorligt
frigivna under tillsyn minskat med 2,6 % från 1 142 till 1 112.

Fördelningen av uppdragen mellan de olika kategorierna av socialvårdstjänstcmän
inbördes samt mellan dessa tjänstemän och övriga uppdrags -

38

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

tagare är i förhållande till föregående år så gott som oförändrad. Antalet
övervakare och tillsynsmän har minskat med 5 %. Antalet personer med
mer än 100 uppdrag har minskat från 7 till 5, medan antalet personer med
mer än 50 uppdrag ökat från 11 till 14.

Såsom departementschefen vid olika tillfällen framhållit är det angeläget
att de myndigheter som utser tillsynsmän och övervakare icke hopar alltför
många uppdrag på samma personer samt att frivilliga krafter i väsentligt
vidgad utsträckning tages i anspråk för ändamålet. Därvid bör eftersträvas
att till ifrågavarande verksamhet knyta representanter för ledande
idrotts- och ungdomsorganisationer samt andra ideella folkrörelser.

Den erforderliga utbyggnaden av skyddskonsulentorganisationen bör såsom
riksdagen tidigare fastslagit icke ske fullständigt i ett sammanhang
utan genomföras successivt i etapper. En sådan etapp genomfördes vid föregående
års riksdag. Departementschefen är därför icke beredd att i år
föreslå någon ytterligare personalförstärkning.

Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor tillstyrker departementschefen,
att den för företrädesvis yngre klientel i Göteborgs distrikt inrättade
skyddskonsulenttjänsten i Ce 25 placeras i Ce 27.

Vidare förordas en ordinariesättning av tjänster i sådan omfattning att
de befattningshavare som innehaft sin tjänst den längsta tiden nu kan få
ordinarie anställning. Därför föreslås sådan anställningsform för de sex hittillsvarande
skyddskonsulenterna i lönegrad Ce 27, sju skyddskonsulenter i
lönegrad Ce 25 samt tre skyddsassistenter i lönegrad Ce 21.

Psykoteknisk anlagsundersökning har visat sig i vissa fall vara till nytta,
då det gällt att finna utvägar för en omskolning av personer som drivits in
i kriminalitet till följd av en bristande anpassning i sitt arbete. Ett bidrag
i lämplig omfattning för att möjliggöra sådana undersökningar tjänar alltså
ett samhälleligt intresse och det kan inte göras någon principiell skillnad
om undersökningarna avser personer som är intagna på anstalt eller sådana
som undergår kriminalvård i frihet. Departementschefen tillstyrker fördenskull
anvisande av 3 200 kronor för ifrågavarande ändamål. Dessa medel
föreslås uppförda såsom en särskild anslagspost under skyddskonsulentorganisationens
omkostnadsstat.

I enlighet med det anförda bör anslaget ökas med 2 000 kronor för uppflyttning
i lönegrad av en skyddskonsulenttjänst. Vidare föranleder de beslutade
ändringarna i grunderna för beräkning av anslagsposten till rörligt
tillägg en ytterligare uppräkning av anslaget med 66 900 kronor. I personalförteckningen
bör erforderliga ändringar vidtagas.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 14 tillstyrkt uppflyttning från Ce 25 till
Ce 27 av en skyddskonsulent i Göteborgs distrikt.

Statsmakterna har ännu inte tagit ställning till det av strafflagberedningen
år 1954 framlagda förslaget till åtgärder för förbättrande av eftervården
efter frigivning eller utskrivning från fångvårdsanstalt. Med hänsyn härtill

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

39

kan utskottet tillstyrka departementschefens förslag, även om utskottet gärna
sett att skyddskonsulentorganisationen kunnat förstärkas med en konsulent
för de från säkerhetsanstalt utskrivna.

Anslagsberäkningen har inte föranlett erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för skyddskonsulentorganisationen
:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat
Belattning Lönegrad

6 skyddskonsulenter ............................ Ca 27

7 skyddskonsulenter ............................ Ca 25

3 skyddsassistenter ............................ Ca 21

Extra ordinarie tjänsteman i högre
lönegrad än Ce 25

1 skyddskonsulent .............................. Ce 27

Anm. 1: Befattningarna som ordinarie skyddskonsulenter
i lönegraden Ca 27 är avsedda för skyddskonsulenterna
i Stockholms distrikt (2) samt i Upplands och Södertörns
distrikt, Södermanlands-östergötlands distrikt och SkåneBlekinge
distrikt ävensom för en av skyddskonsulenterna i
Göteborgs distrikt.

Anm. 2: Befattningen som extra ordinarie skyddskonsulent
i lönegraden Ce 27 är avsedd för en av skyddskonsulenterna
i Göteborgs distrikt.

b) fastställa följande avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 245 800

2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t ............ 1 800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 483 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 148 600

Summa kronor 879 500

c) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 879 500 kronor.

44:o) Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 46, s. 143—145), vilket innebär en med 11 200 kronor
minskad medelsanvisning, hemställer utskottet,

40

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

att riksdagen må till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 182 800 kronor.

45 :o) övervakning av villkorligt dömda. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 47, s. 145), vilket innebär en uppräkning av anslaget med
200 000 kronor med hänsyn till de av 1955 års riksdag beslutade höjningarna
av arvoden till övervakare, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Övervakning av villkorligt dömda för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 900 000 kronor.

46:o) Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 48, s. 145 och 146), vilket innebär en med 30 000 kronor ökad
medelsanvisning med hänsyn till höjningen av tillsynsmännens arvoden,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl.
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 180 000
kronor.

47 :o) Kurser för övervakare, tillsynsman och förundersökare. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 49, s. 146), vilket innebär oförändrad
medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kurser för övervakare, tillsynsman
och för undersökare för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 kronor.

t

48:o) Understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50, s. 147 och 148), vilket innebär en uppräkning
av anslaget med 25 000 kronor för att möta prisstegringar, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Understöd åt verksamhet för frigivna
fångar m. fl. för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag
av 400 000 kronor.

49:o) Bidrag till svenska skyddsförbundet. Kungl. Maj:t har (punkt 51,
s. 148 och 149) föreslagit riksdagen att till Bidrag till svenska skyddsförbundet
för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 185 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 170 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt om ett ökat anslag med 15 000 kronor,
avsett för Föreningen Skyddsvärnets i Stockholm verksamhet. Till följd

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

41

av automatiska utgiftsökningar i föreningens verksamhet har uppstått en
brist av 19 000 kronor. I skrivelse den 14 november 1955 framhåller styrelsen,
att behovet av ekonomiskt understöd åt föreningen har blivit ytterligare
accentuerat. Föreningens klientel har nämligen ökats i vad avser
såväl villkorligt dömda som villkorligt eller slutligt frigivna och utskrivna.
Ökningen av antalet hjälpsökande bland frigivna (utskrivna) är en följd
av det förhållandet att totala antalet fångar i jämförelse med samma tid
år 1954 under senaste månaderna år 1955 visat stegring. Åtskilliga omständigheter
tyder på att denna ökning kommer att bli ytterligare markerad
under loppet av innevarande budgetår. Härtill bidrar det förhållandet,
att åt alkoholmissbruk hemfallna lagöverträdare efter den 1 oktober 1955
synes snabbare återfalla i alkoholmissbruk och därmed också i brott.
Skyddsvärnet i Stockholm utsättes av naturliga skäl för särskilda påfrestningar
när brottsligheten ökar, eftersom ett så stort antal villkorligt dömda
och frigivna (utskrivna) är bosatta i Stockholm eller — och detta
gäller inte minst recidivisterna — söker sig dit. Med den arbetsbörda som
redan åvilar skyddsvärnet i Stockholm är risken stor att föreningen icke
kan i den ökade utsträckning, som kommer att erfordras, fullgöra sina uppgifter.
Föreningen har nämligen inga medelsreserver att falla tillbaka på i
oförutsedda lägen. Därest föreningens kapacitet icke svarar mot behovet,
kommer detta att medföra att skyddskonsulenterna i Stockholm skulle få
ökat arbete. Någon sådan arbetsbelastning tål emellertid icke denna arbetsbelastade
organisation.

Departementschefen anser det vara av största vikt att skyddsvärnet i
Stockholm kan bedriva sin verksamhet i minst hittillsvarande omfattning.

I avvaktan på resultatet av utredning angående skyddsvärnsföreningarnas
ekonomiska förhållanden m. m., anses därför, med hänsyn till av
fångvårdsstyrelsen anförda särskilda skäl, en uppräkning av ifrågavarande
anslag med 15 000 kronor för nästkommande budgetår vara nödvändig för
att under det närmaste verksamhetsåret bisträcka skyddsvärnet i Stockholm
i en beträngd situation.

Utskottet vill, i anslutning till departementschefens uttalande att det är
av största vikt att skyddsvärnet i Stockholm kan bedriva sin verksamhet
i minst hittillsvarande omfattning, framhålla angelägenheten av att utredningen
om skyddsföreningarna bedrivs i sådan takt, att på utredningens
resultat grundade förslag skyndsamt kan underställas riksdagen.

Kungl. Maj :ts förslag har inte givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till svenska skyddsförbundet
för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 185 000
kronor.

42

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Diverse

50 :o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Fångvårdsstyrelsens
delfond. Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. Ersättning till statens domäners fond för upplåten mark. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 52—54, s. 150) hemställer utskottet,

alt riksdagen må för budgetåret 1956/57 såsom förslagsanslag
anvisa

a) till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Fångvårdsstyrelsens delfond 1 381 000 kronor;

b) till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Byggnadsstyrelsens delfond 995 000 kronor; samt

c) till Ersättning till statens domäners fond för upplåten
mark 80 300 kronor.

51 :o) Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. Kungl. Maj:t
har (punkt 55, s. 151 och 152) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utgivande
av författningskommentarer m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

Den vid ingången av ettvart av budgetåren 1954/55 och 1955/56 förefintliga
reservationen uppgick till 112 322 resp. 74 030 kronor. Medelstillgången
på anslaget vid budgetårsskiftet 1955/56 hade alltså reducerats med 38 300
kronor i jämförelse med vid samma tillfälle 1954/55. Den tidpunkt, då utgifter
på grund av preliminärt träffade uppgörelser kan komma att belasta
anslaget, är dock givetvis mycket oviss. Med hänsyn till reservationen å anslaget
jämte inflytande försäljningsinkomster torde därför nämnden för utgivande
av förvaltningsrättsliga publikationer med oförändrad medelsanvisning
för budgetåret 1956/57 ha erforderliga möjligheter att träffa nya avtal.

Departementschefen förordar, att anslaget uppföres med 30 000 kronor.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av författningskommentarer
m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 kronor.

52:o) Bidrag till utgivande av lagsamling. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 56, s. 152 och 153) samt under erinran att det återstående
medelsbehovet för verket, vars utgivning avslutades år 1954, uppgår till
194 200 kronor, hemställer utskottet,

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956 43

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av lagsamling
för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
194 200 kronor.

53 ;0) Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd av litterära och
konstnärliga verk. Kungl. Maj :t har (punkt 57, s. 153 och 154) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd av litterära
och konstnärliga verk för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 8 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

Departementschefen anför, att den förändring i de ekonomiska förhållandena,
som inträtt under tiden efter det bidraget till ifrågavarande byrå bestämdes
till sitt nuvarande belopp, motiverar bidragshöjning från och med
verksamhetsåret 1956 från omkring 7 300 kronor till omkring 11 500 kronor
för år. Då emellertid bidragsbeloppen förfaller till betalning först under
hösten året efter det kalenderår bidragen avser, kommer förevarande anslagsbelopp
att behöva höjas först från och med budgetåret 1957/58. För
budgetåret 1956/57 bör därför anslag anvisas med oförändrat belopp.

I detta sammanhang anmäler departementschefen att under Bernunionens
konferens i Bryssel 1948 den svenska delegationen, enligt instruktioner,
givna efter överläggning inom den svenska regeringen, framförde
en inbjudan till medlemsstaterna för den följande konferensen. Den nya
konferensen skulle äga rum i Stockholm och kunna komma till stånd i början
av 1960-talet. Genom beslut den 28 oktober 1955 har Kungl. Maj:t uppdragit
åt justitiedepartementets lagbyrå för civilrättsärenden i samråd med
utrikesdepartementets rättsavdelning och auktorrättskommitten att vidtaga
förberedelser till en konferens i Stockholm för revision av Bernkonventionen.
Då kostnaderna till en början förmodas bli relativt obetydliga bör de, i
varje fall för nästkommande budgetår, kunna bestridas från departementets
kommittéanslag.

Utskottet ifrågasätter, huruvida kostnaderna för förberedelser till en konferens
i Stockholm för revision av Bernkonventionen är av natur att böra
bestridas av kommittéanslag. Med hänsyn till att kostnaderna till en början
förmodas bli relativt obetydliga vill utskottet, som förväntar att storleken
av utgivna belopp redovisas för nästa års riksdag, inte motsätta sig
departementschefens förslag.

Kungl. Maj :ts förslag har inte givit utskottet anledning till annan erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till internationella byrån i
Bern för skydd av litterära och konstnärliga verk för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 8 000 kronor.

44

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

54 :o) Bidrag till internationella institutet för unifiering av privaträtten.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 58, s. 154), vilket innebär
oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till internationella institutet
för unifiering av privaträtten för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 3 000 kronor.

55 :o) Bidrag till Haagkonferensens för internationell privaträtt permanenta
byrå. Kungl. Maj:t har (punkt 59, s. 155) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till Haagkonferensens för internationell privaträtt permanenta byrå
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 16 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 14 000 kronor.

Efter bemyndigande av riksdagen godkände Kungl. Maj:t den 30 juni
1953 för Sveriges del ett stadgeförslag, som då redan biträtts av nio av ifrågavarande
stater. Från och med budgetåret 1954/55 har å riksstaten upptagits
ett särskilt förslagsanslag till bidrag till Haagkonferensens för internationell
privaträtt permanenta byrå. Anslaget har, preliminärt beräknat
efter ett bidragsbelopp av 10 000 floriner för år, bestämts till 14 000 kronor.
En första utbetalning för detta ändamål har skett först under innevarande
budgetår.

Då det gäller att beräkna medelsbehovet för budgetåret 1956/57, måste
hänsyn tagas till att alla i Haagkonferensen deltagande stater ännu icke anslutit
sig till stadgan. Den uppräkning av Sveriges andel, som med hänsyn
härtill erfordras, har beräknats till högst 3 600 kronor. Då det emellertid
finns anledning att räkna med att flera stater skall ansluta sig till stadgan
och erlägga sin andel i kostnaderna, anser departementschefen att uppräkningen
bör begränsas till 2 000 kronor.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Majrts förslag hemställa,

att riksdagen må till Bidrag till Haagkonferensens för
internationell privaträtt permanenta byrå för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 16 000 kronor.

56 :o) Bidrag till Nordisk årsbok. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 60, s. 155 och 156), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Nordisk årsbok för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

57 :o) Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. Bidrag till
Tidskrift för kriminalvård. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkterna
61 och 62, s. 156) hemställer utskottet,

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

45

att riksdagen må för budgetåret 1956/57 anvisa

a) till Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab
ett anslag av 5 000 kronor; samt

b) till Bidrag till Tidskrift för kriminalvård ett anslag
av 2 000 kronor.

58 :o) Uppgående av gränsen mot Finland m. m. Kungl. Maj:t har (punkt
63, s. 156—158) föreslagit riksdagen att till Uppgående av gränsen mot
Finland m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
113 000 kronor.

Sedan riksgränsen mot Finland blivit uppgången under åren 1926 och
1927 träffades mellan svenska och finska regeringarna överenskommelse att
eftersyn av gränsen, från Norges gräns till öppen sjö i Bottenviken, skulle
företagas av båda rikena gemensamt vart tjugufemte år med början år 1951.
Med finska regeringen överenskoms sedermera om uppskov till år 1956 med
gränsöversynen.

Den 17 juni 1955 förordnade Kungl. Maj:t en svensk delegation gemensamt
med en från finsk sida tillsatt gränsdelegation att verkställa översyn
av riksgränsen. Samtidigt fastställde Kungl. Maj :t instruktion för den svenska
delegationen.

I instruktionen föreskrives bland annat följande. Gränsöversynen skall
påbörjas under sommaren 1956 och slutföras skyndsammast möjligt. De
svenska myndigheterna skall ombesörja upprättandet av samtliga kartor
över gränsen. Av gränsöversynen föranledda kostnader skall gäldas, till
hälften av vartdera riket i fråga om kostnader för arbeten, som för båda rikena
utföres av ettdera av dem, och av respektive rike i fråga om kostnader
för arbeten, som utföres av vartdera riket särskilt på dess egen sida av
gränsen. För arbeten som utföres gemensamt skall vartdera riket, såvida ej
annorlunda överenskommes, ställa lika arbetspersonal till förfogande.

Kungl. Maj:t uppdrog den 17 juni 1955 åt rikets allmänna kartverk att
låta verkställa sådana förberedande tekniska arbeten (kartarbeten m. in.),
som förutsatts skola från svensk sida utföras före gränsöversynen samt bestämde
att kostnaderna för dessa arbeten, som borde utföras före den 1 juli
1956, skulle av kartverket förskjutas från det under liksstatens nionde huvudtitel
upptagna reservationsanslaget till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten
m. m.

De på Sverige ankommande kostnaderna för översynen av riksgränsen mot
Finland har av den sedermera förordnade svenska gränsdelegationen i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 15 april 1955 preliminärt beräknats till 105 090
kronor. Av detta belopp beräknades åtgå till gränsdelegationens kostnader
18 000 kronor, till arbetsbiträde åt delegationen 22 000 kronor, till fältarbeten
40 000 kronor, till kartarbeten 15 000 kronor och till oförutsedda utgifter
10 000 kronor. Enligt sedermera under hand lämnade uppgifter torde

46

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

det vara möjligt att nedbringa posten till gränsdelegationens kostnader
med 6 000 kronor. Å andra sidan syntes det ofrånkomligt med en uppräkning
av posten till kartarbeten med 5 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna
torde sålunda kunna uppskattas till 104 000 kronor.

Mot de slutliga beräkningarna har departementschefen intet att erinra.

I detta sammanhang upptager departementschefen även frågan om viss
provisorisk röjning av gränsen mot Norge.

Sedan riksgränsen mot Norge blivit uppgången under åren 1929 och 1930,
har mellan svenska och norska regeringarna träffats överenskommelse att
liden mellan gränsröjningarna skulle utgöra 25 år. Sedermera har med norska
regeringen överenskommelse träffats om uppskov till år 1959 med uppgången,
dock under förbehåll att uppskovet icke skulle utgöra hinder för
sådana provisoriska åtgärder i syfte att tydliggöra gränsen, vilka kunde befinnas
erforderliga i avvaktan på den allmänna gränsuppgången.

Den 16 augusti 1954 förordnade Kungl. Maj :t, att provisorisk röjning och
eventuellt erforderlig utmärkning av riksgränsen mot Norge skulle, i enlighet
med ett av chefen för rikets allmänna kartverk och direktören för Norges
geografiske oppmåiing i april 1954 upprättat förslag, genom kartverkets
försorg och med en representant för Norges geografiske oppmåiing som
kontrollant utföras under år 1954 vid vissa särskilt angivna platser inom
Älvsborgs och Värmlands län.

För täckande av kostnaderna för Sveriges vidkommande i fråga om översynen
av riksgränsen mot Finland och den provisoriska röjningen m. m.
av riksgränsen mot Norge föreslås anvisat ett reservationsanslag. Anslaget
anses böra uppföras med 113 006 kronor, eller i runt tal 113 000 kronor.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag och hemställer
därför,

att riksdagen må till Uppgående av gränsen mot Finland
m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 113 000 kronor.

59:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Kungl. Maj:t har
(punkt 64, s. 158) föreslagit riksdagen att till Kommittéer och utredningar
genom sakkunniga för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
1 125 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 050 000 kronor.

Departementschefen anför, att med hänsyn till pågående och ännu icke
igångsatta utredningar skulle en uppräkning med 100 000 kronor vara erforderlig.
Då emellertid, om riksdagen ej har något att erinra häremot, en brist
av 25 000 kronor för en i samband med pågående utredning av frågan rörande
statlig upplysningsverksamhet vid folkomröstningar utförd statistisk
undersökning av det resultat, upplysningsverksamheten givit vid högertra -

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

47

fikomröstningen, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet,
avses att täckas genom att sistnämnda belopp tillföres förevarande
anslag från det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till Statlig upplysningsverksamhet
vid 1955 års folkomröstning (prop. 111/1955), anses
uppräkningen kunna begränsas till 75 000 kronor.

Utskottet, som inte vill motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag, hemställer,

att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom
sakkunniga för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 1 125 000 kronor.

60 :o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 65, s.
159), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1956/
57 anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor.

61 :o) Uppskjutna frågor. Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande
beträffande nedannämnda, av Kungl. Maj :t under följande punkter
framlagda förslag, nämligen

punkten 13: Regeringsrätten: Avlöningar; samt
punkten 35: Fångvårdsanstalterna: Avlöningar;
vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.

Stockholm den 21 februari 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson,
Thun, Bergman, Ragnar Bergh, fru Svenson och herr Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Ståhl, Åkerström, Rubbestad, fröken
Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal, Jansson i Kalix,
Cassel, fru Ericsson i Luleå, fröken Ager och herr Hansson i Önnarp.

560344 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag