Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
1
Nr 153
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag
för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet
jämte en i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
76, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1956/57 beräkna dels till Universitetskanslersämbetet:
Avlöningar ett förslagsanslag av 220 000 kronor, dels ock till Universitetskanslersämbetet:
Omkostnader ett förslagsanslag av 30 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 84, bland annat, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 10 februari 1956, framlagt de förslag i ämnet, vilka framgår
av den följande redogörelsen.
l:o) Universitetskanslersämbetet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 1, s. 2—13) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet, som
föranledes av vad departementschefen anfört, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för universitetskanslersämbetet, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till Universitetskanslersämbetet:
Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 219 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Helén väckt motion (II: 659), vari hemställts, att
riksdagen måtte dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet, som framgår av
universitetskanslerns anslagsskrivelse av den 16 december 1955, dels
besluta att godkänna därav föranledda ändringar i den av Kungl. Maj:t
föreslagna avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet från och med
budgetåret 1956/57, dels ock anvisa till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar
härför erforderligt förslagsanslag.
Avlöningsanslaget till universitetskanslersämbetet är för innevarande
budgetår uppfört med ett belopp av 172 000 kronor. Kungl. Maj:ts under
1 — llihang till riksdagens /protokoll 1056. G saml. Nr 153
2 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
förevarande punkt framlagda förslag innebär en sammanlagd anslagshöjning
med 47 000 kronor.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.
Med anledning av en av kanslern för rikets universitet gjord framställning
bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1955 chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga för att
inom kanslersämbetet biträda med utredning rörande ämbetets framtida
organisation. Samma dag tillkallades såsom sakkunniga för nämnda ändamål
ledamoten av riksdagens första kammare, studiesekreteraren E. B.
Holmqvist och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren
N. I. Johansson.
I skrivelse den 16 december 1955 angående anslag för nästa budgetår
till universitetskanslersämbetet har kajislern — sedan under loppet av hösten
1955 samråd med de sakkunniga ägt rum — framlagt förslag till viss
omorganisation av kanslersämbetet. I organisationsfrågan anför kanslern
inledningsvis följande.
Jag får erinra därom, att statsutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande 1955: 191 angående åtgärder i syfte att öka universitetens och
högskolornas kapacitet in. m. bland annat pekat på den enligt utskottets
mening tvingande nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet snarast
erhölle en sådan förstärkning av sin organisation och sina arbetskrafter
att det skulle bli möjligt för ämbetet att bemästra icke blott de alltjämt
ökande arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter, som följde av åtgärder
till upprustning i olika avseenden av under ämbetets överinseende
ställda lärosäten. Det syntes vidare utskottet betydelsefullt att kanslersämbetet
s organisation anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets
åligganden, som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den högre
undervisningen. Utskottet hade därvid bland annat haft sin uppmärksamhet
riktad på de frågor, som stode i samband med en fortlöpande granskning
av föreliggande studieplaner i syfte att i möjligaste mån begränsa
studietidens längd.
Med anledning av detta uttalande från riksdagens sida vill jag understryka
att kanslersämbetet från och med nästa budgetår är i oavvisligt
behov av den angivna förstärkningen av organisationen för att ämbetet
skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra de arbetsuppgifter, som
i alltmera ökad omfattning redan har lagts och ytterligare förväntas komma
att läggas på ämbetet. Detta framstår som desto mera nödvändigt
som ämbetet, organisatoriskt sett, sedan åtskilliga år tillbaka icke varit
så rustat, som göromålens antal och deras ofta komplicerade och tidskrävande
art påfordrat. På grund av bristen på personal har åtskilliga uppgifter,
som eljest normalt bort kunna utföras av ämbetets tjänstemän, i betydande
utsträckning måst anförtros åt särskilda utom ämbetet stående,
med till förfogande ställda medel ur åttonde huvudtitelns kommittéanslag
avlönade arbetskrafter.
Till belysning av arbetets omfattning vid universitetskanslersämbetet
har kanslern lämnat en uppgift om antalet vid ämbetet diarieförda
ärenden för vart och ett av åren 1910—1955. I anslutning härtill anför
kanslern följande.
Antalet diarieförda ärenden vid universitetskanslersämbetet har under
senaste tioårsperiod stigit med över ettusen, innebärande en ökning med
ungefär 50 procent. Antalet ärenden under år 1955 uppgår till och med den
3
Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
9 december till 3 387 och överstiger sålunda antalet ärenden^ vid samma
tidpunkt nästföregående år med över 400 stycken, trots att frågor rörande
förordnande av biträdande lärare och kliniska amanuenser jämlikt nådigt
brev den 3 juni 1955 decentraliserats från kanslersämbetet till de lokala
akademiska myndigheterna. Detta synes mig markera ett förhållande,
som även tidigare kunnat konstateras, nämligen att den allmänna stegringen
av ämbetets arbetsuppgifter varit sådan, att parallellt med eller redan
året efter en beslutad decentralisering av vissa grupper av ärenden likväl
det sammanlagda antalet ärenden ökat. I det på Kungl. Maj:ts prövning
för närvarande beroende förslaget till nya universitetsstatuter har vissa
ytterligare decentraliseringsåtgärder av mig förordats. Därest dessa åtgärder
vinner Kungl. Maj:ts bifall, kommer kanslersämbetet att avlastas från
vissa ämbetet nu åvilande uppgifter. Att märka är emellertid, att de ärenden,
som härvid kommer att bortfalla, är av huvudsakligen rent rutinmässig
art, vilkas handläggning visserligen tager viss tid i anspråk, men vilkas
avskiljande från ämbetet icke i och för sig innebär någon nämnvärd lättnad
i kvalitativt avseende.
De lämnade uppgifterna rörande antalet diarieförda ärenden lämnar icke
en riktig bild av den samlade arbets volymen. Sålunda erhåller exempelvis
universitetens och högskolornas särskilda petitaframställningar, även i de
fall då de avser ett flertal olika anslagsrubriker och omfattar vitt skilda frågor,
i regel allenast ett diarienummer för varje anslagsbegärande lärosäte.
Antalet ärenden är därför i realiteten väsentligt större än vad som framgår
av det angivna siffermaterialet.
Vad beträffar de till handläggning föreliggande ärendena torde^ kunna
konstateras, att deras svårighetsgrad väsentligt ökat, bland annat på grund
av vidtagna löneregleringar, reformering av utbildningen på olika områden,
nyutfärdade stadgar, nya studieplaner, särskilda åtgärder för ökad
kursundervisning m. m. Vissa grupper av ärenden har visserligen karaktär
av engångsuppgifter (exempelvis förslag till nya examensstadgor), medan
däremot andra måste kontinuerligt fullföljas. Till denna kategori hör
granskningen av studieplaner bland annat i syfte att begränsa studietidens
längd. Sistnämnda arbetsuppgift, som är tidsödande, kräver stor noggrannhet
och omsorg vid handläggningen.
I en vid kanslerns skrivelse fogad promemoria har lämnats en översikt
över de olika arbetsuppgifterna vid kanslersämbetet. I anslutning
till promemorian anför kanslern följande.
Jag vill framhålla dels att remissyttranden rörande betänkanden och utredningar
av olika slag — med de numera angivna korta remisstiderna,
vilka ofta nog sammanfaller med tiden för petitaärendenas behandling —
i regel är mycket arbetskrävande och av högt kvalificerad natur, dels ock
att kanslersämbetet har att på grund av remisser från flertalet av statsdepartementen
yttra sig i ärenden, vilka fordrar en allmän kringsyn och
erfarenhet rörande vitt skilda områden inom och utanför den egentliga
statsförvaltningen. Detta bör särskilt uppmärksammas, då det gäller ämbetets
organisation med hänsyn till det behov, som till följd härav föreligger
för ämbetet av vid utbildad personal med fullgod administrativ erfarenhet.
Ämbetets litenhet — även eller eu upprustning — ärendenas kvalificerade
art och de begränsade befordringsmöjligheterna gör det icke
möjligt för ämbetet att tillgodose sitt behov av arbetskrafter genom anställande
av amanuenspersonal. I detta avseende rader en mycket väsentlig
4 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
skillnad mellan ett verk av kanslersämbetets natur ock ett departement
eller vanligt centralt ämbetsverk.
De årligen föreliggande petitafrågorna, avseende över ett 100-tal anslag
pa nksstaten, intager en mycket central plats inom kanslersämbetets
arbetsuppgifter och kraver omfattande förarbeten samt stor förtrogenhet
med icke blott budgettekniska spörsmål och olika riksdagsfrågor utan även
med universitetens och högskolornas särskilda problem. Kanslersämbetets
samordnande verksamhet på dessa områden bör särskilt understrykas. I
petitaärenden har ämbetet att avgiva yttranden och förslag till — förutom
ecklesiastikdepartementet — inrikes-, finans- och civildepartementen.
Vissa av dessa frågor kräver samråd med byggnadsstyrelsen. Överlägfmngar
är vidare i regel erforderliga med vederbörande universitets- och
högskolemyndigheter för närmare precisering av anslagsäskandena och
nodvandiga kompletteringar av gjorda framställningar. På grund av svårigheter,
icke minst till följd av universitetens och högskolornas alltför
knappa, resurser med avseende å administrativ personal, inlämnas petitaframställnmgarna
ofta nog icke inom härför angiven tid, med påföljd att
arbetet mom ämbetet blir ytterligt forcerat. Trots detta har det icke visat
sig möjligt att avgiva ämbetets yttranden och skrivelser i petitaärenden
m0r? Sen tld’ Som för.ärendenas behandling i departementen varit önskvärd.
Först genom en förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna inom
kanslersämbetet torde en bättre sakernas ordning på detta område kunna
uppnås.
I detta sammanhang torde vidare böra observeras att antalet rena rutinaienden
undan för undan minskat och att de övriga ärendena i mycket
hög grad palordrar närmare utredningar och undersökningar innan de kan
upptagas till avgörande.
Nuvarande personalorganisation. Härvidlag fäster kans*OK5t
uppmärksamheten pa kanslerns ställning inom universitets- och
högskoleorganisationen.
Kanslern utnämnes av Kungl. Maj:t efter föregånget, genom särskilda
elektorer utsedda av universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola
och tandlakarhögskoloma, förrättat val. Kanslern intager i främsta
rummet ställningen som de nämnda lärosätenas förtroendeman. I motsats
till verkschefer (generaldirektörer m. fl.) är kanslern icke lönegradsplacerad
utan uppbär ett årligt, i avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet
upptaget arvode. Någon pension sr ät t eller pensionsålder finnes icke angiven
för kanslern; någon daglig tjänstgöringstid är instruktionsmässigt
icke bestämd för kanslern och han är icke att räkna som någon heltidstjänstgörande
befattningshavare. Chefskapet för kanslersexpeditionen åvilar
kanslerssekreteraren.
För närvarande disponerar kanslersämbetet — kanslern oräknad_över
följande personal:
1 kanslerssekreterare i Ca 37;
1 förste byråsekreterare i Ca 29;
1 byråsekreterare i Ca 25;
1 amanuens i reglerad befordringsgång med särskilt arvode å 3 888 kronor
såsom extra föredragande;
1 kansliskrivare i Ca 15;
1 kanslibiträde i Ce 11;
1 kontorsbiträde i Ce 8;
1 expeditionsvakt i Ca 10.
Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
5
Efter att ha erinrat om att det till följd av bristen på personal inom
ämbetet under de senare åren varit oundgängligen nödvändigt att anlita
experter och utanför ämbetet stående arbetskrafter för att biträda vid fullgörande
av åtskilliga arbetsuppgifter, anför kanslern härutinnan ytterligare:
Anlitandet av experter är för kanslersämbetet i särskilda fall nödvändigt,
men en dylik anordning medför i många fall i och för sig icke i vad avser
den rent administrativa handläggningen av ärendena en avlastning för ämbetet.
En viss överarbetning inom ämbetet av genom experter m. fl. utarbetade
förslag har sålunda visat sig erforderlig. Då utanför ämbetet stående
arbetskrafter anlitats har detta vidare medfört den nackdelen, att ämbetets
personal i viss utsträckning kommit att stå främmande för ärenden,
som handlagts i denna ordning. De extra kostnader, som uppstått genom
den sålunda praktiserade anordningen, vilken i åtskilliga fall måste betecknas
som en nödlösning i ett prekärt läge, har varit betydande. För budgetåren
1952/53 och 1953/54 uppgick dessa kostnader till i avrundade tal
respektive 37 400 kronor och 41 600 kronor. För första hälften av innevarande
budgetår har dessa kostnader belöpt sig till i runt tal 19 000 kronor
och torde böra för andra hälften uppskattas till i stort sett samma belopp,
eller alltså tillhopa 38 000 kronor. I medeltal torde för de fyra budgetåren
1952/53—1955/56 ifrågavarande kostnader böra uppskattas till i runt
tal 32 000 kronor, vilket belopp med cirka 3 000 kronor överstiger avlöningen
till en befattningshavare i byråchef sgraden.
Kanslerns förslag. För att i dagens läge kunna bemästra de
föreliggande uppgifterna inom kanslersämbetet och även kunna möta den
påfrestning, som är att vänta genom förslag från 1955 års universitetsutredning
och andra med universitetens och högskolornas problem nu arbetande
utredningar, föreslår kanslern följande ändringar i ämbetets personalorganisation:
1.
Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som
kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.
2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället.för den av numera
avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens
i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.
3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.
4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som
förste byråsekreterare i Ca 27.
5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.
6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
Beträffande i ärendet avgivna remissyttranden hänvisas till propositionen.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Med hänsyn till universitetskanslersämbetets alltmer växande arbetsuppgifter
är enligt min mening en viss förstärkning av ämbetets personal
påkallad. Denna förstärkning bör såsom kanslern föreslagit avse såväl den
administrativt utbildade personalen som biträdespersonalen.
Kanslern har vad beträffar den förra personalkategorien bland annat
föreslagit inrättande av en byråchefstjänst i Ca 37 och en byrådirektörstjänst
i Ca 31. Därvid har kanslern förutsatt, att den av numera avlidne
assessorn A. Hamacher innehavda amanuenstjänsten åtminstone för de när
-
6 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
maste åren kunde indragas. För egen del vill jag med anledning av kanslerns
ifrågavarande förslag förorda, att en tjänst som byrådirektör i Ca 33
inrättas och att amanuenstjänsten bibehålies.
• (^eP av kanslern föreslagna förändringen av byråsekreterartjänsten
i Ca 25 till en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27 har jag ingen
erinran.
Kanslerns förslag om en förbättrad löneställning för kanslerssekreteraren
anser jag mig däremot icke kunna biträda.
Enligt vad jag nu förordat skulle kanslersämbetets administrativt utbildade
personal komma att bestå av en kanslerssekreterare i Ca 37, en byrådirektör
i Ca 33, en förste byråsekreterare i Ca 29, en förste byråsekreterare
i Ca 27 och en amanuens i reglerad befordringsgång.
De inom kanslersämbetet förekommande arbetsuppgifterna torde såsom
hittills fördelas mellan de olika befattningshavarna på sätt kanslern med
hänsyn till föreliggande omständigheter finner lämpligt. Jag har sålunda
icke ansett mig böra taga ställning till det förslag till fördelning av arbetsuppgifterna
som redovisats i en inom ämbetet — i samband med ärendets
remissbehandling — upprättad promemoria. I anslutning till det sagda
må framhållas, att kanslern för närvarande äger att till kanslerssekreteraren
överlåta beslutanderätten i härför lämpliga ärenden. Jag förutsätter,
att ett dylikt överlåtande av beslutanderätt kommer att ske även till
innehavaren av den av mig förordade byrådirektörstjänsten.
I fråga om kanslersämbetets övriga personal har kanslern föreslagit en
förstärkning med en kontorist i Ce 13 och ett kontorsbiträde i reglerad
befordringsgång. Häremot har jag ingen annan erinran än att jag i stället
för kontoristtjänsten föreslår inrättande av en kanslibiträdestjänst i Ce 11.
Ämbetets biträdes- och expeditionsvaktpersonal skulle sålunda komma att
bestå av en kansliskrivare i Ca 15, två kanslibiträden i Ce 11 och två kontorsbiträden
i reglerad befordringsgång samt en expeditionsvakt i Ca 10.
Under icke-ordinarieposten torde böra beräknas ett belopp av 9 000 kronor
till extra arbetskraft, vikariatsersättningar och dylikt.
I motionen II: 659 har anförts bland annat följande.
1955 års universitetsutredning, som redan framlagt flera förslag till en
ofrånkomlig utvidgning av universitetens och högskolornas kapacitet och
under sitt fortsatta arbete har att ta ställning till krav om mvcket betydande
utvidgning av våra högsta lärosäten, framhåller i sitt yttrande över
kanslerns förslag bland annat att
»...den av kanslern föreslagna förstärkningen av kanslersämbetets organisation
på intet sätt kan anses föregripa den prövning av universitetsförvaltningens
organisationsfrågor, som utredningen kommer att företaga.
Utredningen har nämligen den uppfattningen, att det föreliggande förslaget
måste betecknas såsom ett minimiförslag med hänsyn till de omfattande
uppgifter kanslersämbetet redan nu har. Under alla förhållanden
måste kanslersämbetet enligt utredningens mening inom kort ges ytterligare
personella resurser för att kunna motsvara de krav, som i ökad omfattning
kommer att ställas på den centrala ledningen av universiteten
och vissa högskolor. Utredningen vill starkt understryka, att kanslersämbetet
icke utan vidare kan jämföras med ett centralt ämbetsverk av motsvarande
omfattning, da universitetskanslern har en annan ställning än en
statlig verkschef och förvaltningsområdet dessutom är särpräglat. Den
7
Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1956
för universitetsutredningen avgörande synpunkten är emellertid, att kanslersämbetet
ges sådana resurser att det kan fungera icke blott som ett
universitetens förvaltningsorgan i inskränkt bemärkelse — d. v. s. för handläggning
av ärenden av i huvudsak löpande natur — utan även som ett
initiativtagande och rådgivande organ i frågor rörande högre utbildning
och forskning. Med den utveckling som pågår på dessa områden blir icke
minst den sistnämnda uppgiften alltmer maktpåliggande. Utredningen tillstyrker
sålunda från de utgångspunkter den har att anlägga kanslerns
förslag.»
Jag delar universitetsutredningens uppfattning. Mot denna bakgrund
förefaller det nödvändigt att kanslersämbetets omorganisation måste ske
enligt den inom ämbetet uppgjorda, på ingående kännedom om och erfarenhet
rörande ämbetets personalbehov baserade organisationsplanen. Kungl.
Maj :ts förslag innebär icke någon nämnvärd förstärkning av _ ämbetets
resurser i fråga om kvalificerad personal och ger icke heller möjlighet till
en fast organisatorisk uppbyggnad av ämbetet. Jag beklagar därför att
Kungl. Maj:t icke ansett sig böra taga ställning till det förslag till fördelning
av arbetsuppgifterna inom ämbetet, som redovisats i en i samband
med ärendets behandling upprättad promemoria.^ Arbetets rationella
bedrivande inom ämbetet förutsätter rimligen en sadan organisatorisk
uppdelning i två arbetsenheter, varav en med byråchefen och en med byrådirektören
som chef, som svarar mot ärendenas fortsatta handläggning
inom departementets statssekreteraravdelning och dess expeditionschefsavdelning.
_
Vad beträffar befattningen som kanslerssekreterare bör särskilt uppmärksammas
att kanslerssekreteraren som en följd av universitetskanslerns
fria ställning har att uppehålla chefskapet för kanslersexpeditionen. Det
förefaller naturligt att kanslern, med den ställning kanslerssekreteraren
sålunda intar i ämbetets organisation, skall liksom hittills kunna på honom
överlåta beslutanderätten i härför lämpade ärenden. En dylik beslutanderätt
bör däremot knappast överlåtas på andra befattningshavare inom ämbetet
(byråchef och byrådirektör). Med hänsyn till ärendenas ökade omfattning
och den stigande svårigheten att överblicka de olika vetenskapsgrenar,
som ligger under ämbetets överinseende, måste på innehavaren
av denna tjänst ställas mycket höga krav. För att posten även framdeles
skall kunna rekryteras med kompetent person fordras en mot tjänstens
verkliga art svarande lönesättning. Det bör i sammanhanget erinras om
att såväl kanslersbefattningen som kanslerssekreterartjänsten inom ej alltför
många år måste nybesättas, varvid kvalifikationsgraden hos de personer
som kan komma i åtanke för den senare befattningen torde vara beroende
på den lönesättning som nu fastställes.
Utskottet får erinra om att utskottet tidigare i olika sammanhang yttrat
sig angående universitetskanslersämbetets organisation och beträffande frågan
om kanslerssekreterartjänstens lönegradsplacering. Utskottet pekade
sålunda senast i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1955:191 på den
enligt utskottets mening tvingande nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet
snarast erhölle en sådan förstärkning av sin organisation och
sina arbetskrafter att det skulle bil möjligt för ämbetet att bemästra icke
blott de alltjämt ökande arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter,
8 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
som följde av åtgärder till upprustning i olika avseenden av under ämbetets
överinseende ställda lärosäten. Det syntes utskottet vidare betydelsefullt att
kanslersämbetets organisation anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets
åligganden, som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den
högre undervisningen.
Universitetskanslern har den 16 december 1955 framlagt förslag till
ämbetets omorganisation, innebärande följande ändringar i personalorganisationen:
1.
Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som
kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.
2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället för den av numera
avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens
i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.
3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.
4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som
förste byråsekreterare i Ca 27.
5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.
6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
Över förslaget har utlåtanden inhämtats av statskontoret, statens lönenämnd
och 1955 års universitetsutredning.
Departementschefen har för sin del ansett en viss förstärkning av kanslersämbetets
administrativt utbildade personal erforderlig och i sådant avseende
förordat inrättandet vid ämbetet av en ny befattning såsom byrådirektör
i lönegraden Ca 33 samt uppflyttning av en nu i lönegraden Ca 25
placerad byrasekreterartjänst till en tjänst som förste byråsekreterare i
lönegraden Ca 27. I fråga om övrig personal tillstyrker departementschefen
en förstärkning av ämbetet med en kanslibiträdesbefattning i lönegraden
Ce 11 och en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång.
I motionen II: 659 har yrkats, att riksdagen ville besluta att kanslersämbetet
far den organisation kanslern i sin ovannämnda skrivelse av den
16 december 1955 föreslagit.
Enligt kanslerns förslag skulle den administrativt utbildade personalen
vid ämbetet besta av fem befattningshavare och övrig personal av sex
befattningshavare. Departementschefens förslag omfattar samma antal
tjänster. Skillnaden mellan vad departementschefen tillstyrkt och kanslern
begärt hänför sig främst till löneplaceringen av vissa befattningar vid
ämbetet.
Statskontoret och statens lönenämnd, vilka myndigheter besitter särskild
överblick och sakkunskap pa områden berörande organisations- och lönespörsmål,
har icke biträtt kanslerns förslag. Departementschefen har icke
heller vid sin prövning av ärendet ansett sig böra förorda en organisation
efter de riktlinjer kanslern uppdragit.
Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956 9
Vid sådant förhållande och då Kungl. Maj:ts förslag innebär en förstärkning
av ämbetet ansluter utskottet sig härtill och avstyrker bifall
till motionen 11:659. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t
alltjämt har sin uppmärksamhet riktad på de behov av ytterligare förstärkning
av ämbetets personal, som framdeles kan befinnas pakallad.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen II: 659, såvitt här är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet,
som föranledes av vad departementschefen anfört:
b) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budget
-
året 1956/57:
Avlöningsstat
1. Arvode till universitetskanslern............ 38 280
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..................................... 98 800
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal...... 47 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 34 320
Summa kronor 219 000
c) till Universitetskansler sämbetet: Avlöningar för budgetåret
1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 219 000 kronor;
II. att motionen II: 659, såvitt den icke behandlats under
I., icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
2:o) Universitetskanslersämbetet: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 14), vilket innebär en anslagshöjning med
2 500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 21 000 kronor.
Stockholm den 22 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. G samt. Nr 153
10
Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Leander, Näsström,
Hesselbom, Gustaf Andersson, Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson,
Nils Theodor Larsson, Rikard Svensson, Sunne, fröken Ranmark, herrar
Aastrup, Arrhén och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Åkerström, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Petterson
i Degerfors, Andersson i Mölndal, Johansson i Mysinge, Jansson i
Kalix, Cassel, fröken Vinge, herrar Blidfors och Helén.
Reservation
vid ''punkten 1 (Universitetskanslersämbetet: Avlöningar) av herrar Nils
Theodor Larsson, Sunne, Aastrup, Arrhén, Bengtson, Malmborg i Skövde,
Hoppe, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Cassel, fröken Vinge
och herr Helén, vilka ansett att
dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Utskottet får erinra om att utskottet tidigare i olika sammanhang yttrat
sig angående universitetskanslersämbetets organisation och beträffande
frågan om kanslerssekreterartjänstens lönegradsplacering. I sistnämnda avseende
framhöll utskottet i sitt utlåtande 1954:8, punkten 75, att starka
skäl talade för uppflyttning av denna tjänst till lönegraden Co 15. Med
hänsyn till sina speciella arbetsuppgifter syntes enligt utskottets mening
kanslersämbetet icke kunna jämställas med något annat ämbetsverk och
en förändrad löneställning för kanslerssekreterartjänsten icke böra få tillmätas
någon prejudicerande betydelse med avseende å övriga tjänster
inom statsförvaltningen. Utskottet har vidare senast i sitt av riksdagen
godkända utlåtande 1955:191 pekat på den enligt utskottets mening tvingande
nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet snarast erhölle
en sådan förstärkning av sin organisation och sina arbetskrafter att det
skulle bli möjligt för ämbetet att bemästra icke blott de alltjämt ökande
arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter, som följde av åtgärder till
upprustning i olika avseenden av under ämbetets överinseende ställda lärosäten.
Det syntes utskottet vidare betydelsefullt att kanslersämbetets organisation
anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets åligganden,
som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den högre undervisningen.
Universitetskanslern har den 16 december 1955 framlagt förslag till ämbetets
omorganisation, innebärande följande ändringar i personalorganisationen:
1.
Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som
kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.
2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället för den av numera
avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens
i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.
Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
11
3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.
4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som
förste byråsekreterare i Ca 27.
5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.
6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
Över förslaget har utlåtanden inhämtats av statskontoret, statens lönenämnd
och 1955 års universitetsutredning.
Departementschefen har för sin del ansett en viss förstärkning av kanslersämbetets
administrativt utbildade personal erforderlig och i sådant
avseende förordat inrättandet vid ämbetet av en ny befattning såsom
byrådirektör i lönegraden Ca 33 samt uppflyttning av en nu i lönegraden
Ca 25 placerad byråsekreterartjänst till en tjänst som förste byråsekreterare
i lönegraden Ca 27.1 fråga om övrig personal tillstyrker departementschefen
en förstärkning av ämbetet med en kanslibiträdesbefattning i lönegraden
Cell och en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång.
I motionen II: 659 har yrkats, att riksdagen ville besluta att kanslersämbetet
får den organisation kanslern i sin ovannämnda skrivelse av den
16 december 1955 föreslagit.
Såvitt utskottet kan finna innebär Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
beträffande den administrativt utbildade personalen vid universitetskanslersämbetet
icke någon mera avsevärd upprustning av ämbetet. Förstärkningen
består endast i dels inrättandet av en ny byrådirektörsbefattning i
Ca 33 i stället för en tidigare av assessorn A. Hamacher uppehållen befattning
som extra föredragande (avlöning som amanuens i Ce 25: 28 -j- särskilt
arvode av 3 888 kronor), dels ock bibehållande av en amanuensbefattning,
vilken kanslern under förutsättning av att den av honom föreslagna
förstärkningen av organisationen genomfördes ansett kunna indragas. I
fråga om övrig personal vid ämbetet har den av kanslern begärda kontoristtjänsten
av departementschefen utbytts mot en kanslibiträdesbefattning,
varigenom den planlagda organisationen i denna del försvagats.
Kanslern har framhållit, att genom den av honom förordade organisationen
skulle arbetet inom kanslersämbetet kunna organiseras på ett planmässigt
och effektivt sätt, ämbetets insatser för universitetens och högskolornas
utveckling befrämjas samt ämbetet tillgodose rationaliseringssträvanden,
berörande den högre undervisningen. Universitetsutredningen
har betonat, att den av kanslern föreslagna förstärkningen av ämbetets organisation
på intet sätt kunde anses föregripa den prövning av universitetsförvaltningens
organisationsfrågor, som utredningen komme att företaga.
Enligt utredningen måste kanslerns förslag betecknas såsom ett minimiförslag
med hänsyn till de omfattande uppgifter ämbetet redan nu hade.
Utredningen har härjämte understrukit, att kanslersämbetet icke utan vidare
kunde jämföras med ett centralt ämbetsverk av motsvarande omfatt
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1956
ning, då universitetskanslern hade en annan ställning än en statlig verkschef
och förvaltningsområdet dessutom vore särpräglat.
Utskottet vill liksom utredningen understryka vikten av att ämbetet utrustas
med sådana resurser att det kan fungera icke blott som ett universitetens
förvaltningsorgan i inskränkt bemärkelse — d. v. s. för handläggning
av ärenden av i huvudsak löpande natur — utan även som ett initiativtagande
och rådgivande organ i frågor rörande högre utbildning och
forskning. Med den utveckling, som pågår på dessa områden blir — såsom
utredningen även påpekat — sistnämnda uppgift alltmera maktpåliggande.
Utskottet vill för sin del betona, att det synes utskottet angeläget, att
kanslersämbetet inför den utveckling på universitets- och högskoleområdet,
som under de närmaste åren är att emotse, får en organisation som kan
anses motsvara lägets krav.
Utskottet får vidare erinra om att det till följd av bristen på personal
vid ämbetet under de senare åren visat sig nödvändigt att anlita utanför
ämbetet stående arbetskrafter för att biträda vid fullgörande av åtskilliga
uppgifter. Härigenom har icke oväsentliga extra kostnader uppkommit, vilka
bestritts med anlitande av medel ur vederbörligt kommittéanslag. Enligt
utskottets mening medför en dylik anordning, vilken främst är att betrakta
som en nödlösning i ett prekärt läge, åtskilliga nackdelar, icke minst genom
att ämbetets personal i viss utsträckning kommit att stå främmande för
ärenden, som handlagts i denna ordning.
Utskottet, som ansett sig böra allenast som ett provisorium godtaga
Kungl. Maj:ts förevarande förslag, vill med anledning av motionen II: 659
framhålla, att utskottet förutsätter att berörda organisationsfråga snarast
möjligt blir föremål för ytterligare utredning under nära samverkan med
universitetsutredningen. Ifrågavarande motion torde enligt utskottets mening
icke böra till annan riksdagens åtgärd föranleda än att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet anfört.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 659,
såvitt den icke behandlats under I., i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört.»
Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1956
561285