Nr U6—U7

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1956

1

Nr 146

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 160 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inriltesärenden för den 6 april 1956, föreslagit
riksdagen att godkänna av föredraganden föreslagen ändring av
grunderna för statsbidrag till folktandvård.

Sedan enighet icke kunnat ernås vid löneförhandlingar mellan Svenska
stadsförbundet och Sveriges tandläkarförbund avseende arbetstiden m. m.
för tandläkare inom de landstingsfria städernas folktandvård, hemställde
parterna i gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 september 1953 om
en allsidig utredning, huruvida skäl kunna anses föreligga att ändra nu såsom
villkor för statsbidrag och anslutning till statens pensionsanstalt stadgade
tjänstgöringstider för inom folktandvården verksamma tandläkare.
Parterna förklarade sig ense om att de beslut, som statsmakterna på grund
av utredningen kunde komma att fatta, skulle i fråga om tjänstgöringstiderna
för tandläkare inom de landstingsfria städernas folktandvård vara
avgörande, i den mån icke enligt parternas samstämmiga uppfattning speciella
förhållanden motiverade annat.

Genom beslut den 13 november 1953 föreskrev Kungl. Maj :t, att framställningen
skulle överlämnas till 1951 års pensionsutredning för att av utredningen
tagas i beaktande i samband med utredningsuppdragets fullgörande.

Sedermera anhöll tandläkarförbundet ånyo om en utredning med uppgift
att utröna de lämpligt avvägda tjänstgöringstiderna för tandläkare
inom folktandvården. Sedan Kungl. Maj :t den 29 april 1955 bemyndigat
chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag
att verkställa utredning av frågan om tjänstgöringstiden för tandläkare
inom folktandvården och därmed sammanhängande spörsmål, tillkallade
departementschefen den 10 juni 1955 byråchefen i försvarets fabrik sstyrelse
J. T. A. Broomé att verkställa utredningen.

Med skrivelse den 18 november 1955 har utredningsmannen överlämnat
en promemoria i ämnet.

Över promemorian har utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, stats1—Bihang
till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 146—747

2

Statsutskottets utlåtande nr 146 år 1956

kontoret, styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet,
Sveriges tandläkarförbund samt Sveriges tandvårdsinspektörförening.

I statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för gällande bestämmelser
m. m. samt lör utredningsmannens förslag jämte remissyttrandena. I dessa
delar får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (s. 3—13). För egen del
anför föredraganden följande.

Det statliga driftbidraget till folktandvård utgår numera såväl till landsting
som till stad utanför landsting i förhållande till antalet fullständigt
behandlade barn. Om hänsyn tages endast härtill, kan det icke anses påkallat
att rätten till statsbidrag göres beroende av att de i folktandvården
anställda tandläkarna har viss minimiarbetstid. Vissa andra omständigheter
bör emellertid beaktas, när det gäller att bedöma, huruvida föreskrifter
om arbetstiden bör bibehållas såsom statsbidragsvillkor.

Bristen på tandläkare inom folktandvården är alltjämt kännbar. Av de
drygt 1 100 distriktstandläkartjänster, som fanns inrättade den 1 juli 1955,
uppehölls 364 av utlänningar, vilka förordnats som vikarier, och 291 av
stipendiater, medan 84 tjänster saknade innehavare eller vakansvikarie.

I syfte att stimulera rekryteringen till folktandvården föreslog 1946 års
folktandvårdssakkunniga (SOU 1948:53) bl. a. införande av s. k. avkortade
heltidstjänster med en årlig arbetstid av 1 300 arbetstimmar. Dessa
tjänster, vilka företrädesvis skulle avse barn- och ungdomstandvård, ansågs
lämpade för t. ex. gifta kvinnliga tandläkare. Vid anmälan av detta förslag
i propositionen nr 84/1950 fann sig dåvarande chefen för inrikesdepartementet
icke kunna biträda detsamma med hänsyn till att reformen befarades
på lång sikt komma att relativt sett minska antalet arbetstimmar inom
folktandvården. Riksdagen, som delade departementschefens farhågor på
denna punkt, anslöt sig till propositionen.

Vid verkställandet av den nu föreliggande utredningen angående tjänstgöringstiden
för tandläkare inom folktandvården har utredningsmannen
ansett det falla utanför hans uppdrag att pröva, huruvida och i vad mån
anställning med avkortad tjänstgöring lämpligen bör förekomma. Ej heller
har han tagit ställning till om kravet på viss minimitjänstgöring bör bibehållas
såsom statsbidragsvillkor. Något nytt material ägnat att belysa detta
spörsmål har sålunda nu ej framkommit.

Självfallet har statsmakterna det största intresse av att folktandvården
fungerar så effektivt som möjligt och att dess fortsatta utbyggande till
att omfatta hela det svenska folket underlättas. Kunde ett upphävande av
arbetstidsföreskrifterna i statsbidragskungörelsen med skäl antagas verka
i sådan riktning, skulle jag därför icke tveka att tillstyrka detta. Härigenom
skulle emellertid möjligheter öppnas att inrätta både avkortade heltidstjänster
och deltidstjänster. Då riksdagen så sent som år 1950 avvisat förslag
om att införa sådana tjänster och intet nu framkommit som synes ge
anledning till ändrat ståndpunktstagande härutinnan, anser jag försiktigheten
bjuda, att det nuvarande kravet på heltidst jänstgöring tills vidare
bibehålies.

När det gäller att bedöma vad som skall kunna anses såsom en i och för
sig lämpligt avvägd arbetstid för folktandvårdens tandläkare, är det enligt
min mening tveksamt, om det överhuvud taget kan på objektiva grunder
lastslås, att en eller ett par timmars längre eller kortare tjänstgöringstid

Statsutskottets utlåtande nr 1A6 är 1956

3

per vecka skulle ha någon avgörande betydelse för den allmänna förslitnings-
och påfrestningsgraden i yrket. Emellertid har utredningsmannen
eller egna studier av hur arbetet bedrives på ett antal polikliniker och
behandlingsavdelningar inom folktandvården och på grundval av en nyligen
verkställd dödlighetsundersökning bland tandläkare in. m. ansett sig kunna
konstatera, att tandläkaryrket såsom sådant genomsnittligt sett ej skulle
vara mera förslitande än andra yrken och att den i gällande statsbidragskungörelse
fastställda arbetstiden av 42 timmar i veckan icke skulle vara
olämpligt avvägd. Under sådana förhållanden anser jag mig böra förorda
utredningsmannens förslag, att föreskriften om 42 timmars tjänstgöring
per vecka i princip bibehålies för tandläkare inom folktandvården.

Sådan tandvård, som meddelas barn i förskoleåldern, psykiskt efterblivna
och psykolabila barn samt spastiska barn, har emellertid av utredningsmannen
befunnits mera psykiskt eller fysiskt påfrestande än annan tandvård
och därför ansetts motivera kortare arbetstid. För befattningar, som
inrättats för vård av enbart sådana ur behandlingssynpunkt svårhanterliga
barn, har utredningsmannen föreslagit, att arbetstiden bestämmes till 39
timmar i veckan. Mot detta undantag, som huvudsakligen endast skulle
komma att beröra ett antal befattningar vid Eastmaninstitutet i Stockholm,
har jag intet att erinra.

I de fyra största städerna utanför landsting har i vissa fall sedan lång
tid tillbaka tillämpats andra tjänstgöringstider än vad i statsbidragskungörelsen
förutsättes. Kungi. Maj :t har av 1955 års riksdag bemyndigats
att vid beviljande av statsbidrag till folktandvård i stad utanför landsting
tills vidare medgiva de avvikelser från eljest gällande grunder, som bedömdes
oundgängligen nödvändiga. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl.
Maj :l för folktandvården i Stockholm bl. a. medgivit vissa organisatoriska
avvikelser från vad statsbidragsbestämmelserna föreskriver. Vidare har
Kungl. Maj :t förklarat hinder icke möta mot att Stockholm, Malmö och
Norrköping, i avbidan på resultatet av den nu verkställda utredningen, bibehölle
vissa kortare tjänstgöringstider. För Göteborgs del har Kungl. Maj :t
redan tidigare förklarat sig ej ha något att erinra mot att vissa där gällande
kortare tjänstgöringstider tillämpades. Det skulle enligt min mening
vara alltför rigoröst att kräva, att nämnda städer för att bibehållas vid
rätten till statsbidrag skulle förlänga arbetstiden för redan anställda befattningshavare
inom folktandvården. Det av 1955 års riksdag lämnade
bemyndigandet torde därför i fortsättningen få utnyttjas för att medgiva,
att de fast anställda tandläkare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping,
som f. n. har kortare tjänstgöringstider än 42 timmar per vecka, tills
vidare må bibehållas vid dessa arbetstider.

Vid anmälan av proposition nr 84/1950 betonade departementschefen, att
frågan om semestertidens längd vore en förhandlingssak. Om semestern av
organisatoriska skäl utbytes mot ferier, bör detta enligt min mening icke
föranleda, att huvudmannen går förlustig rätten till statsbidrag.

För anslutning till statens pensionsanstalt torde för annan tandläkare
inom folktandvården än lasarettstandläkare alltjämt böra krävas heltidsanställning.
Vid tillämpningen av SPA-reglementet torde begreppet heltidsanställd
liksom hittills böra tolkas i anslutning till bestämmelserna om
arbetstiden i statsbidragskungörelsen.

Den av mig förordade ändringen av nämnda bestämmelser medför, att
tandläkarbefattning för tandvård åt enbart förskolebarn och andra ur behandlingssynpunkt
svårhanterliga barn, med vilken är förenad en tjänst -

4 Statsutskottets utlåtande nr H6 år 1956

göringstid av minst 39 timmar per vecka, skall kunna anslutas till pensionsanstalten.
Tandläkare som av organisatoriska skäl åtnjuter ferier bör vidare
betraktas som heltidsanställd vid tillämpningen av SPA-reglementet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i fråga om
den särskilda reglering, som kan komma att visa sig påkallad beträffande
pensionsförhållandena för här avsedda tandläkare med mindre omfattande
arbetstid räknat för år eller för vecka än den regelmässiga.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Huss m. fl. (1:573) och den andra inom andra kammaren av herr
Ahlberg m. fl. (II: 763) har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 160 måtte besluta, att 9 § punkten 3 kungl. kungörelsen
den 22 september 1950 angående statsbidrag till folktandvård utgår.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande
hänvisas till motionen II: 763.

Utskottet. När riksdagen år 1950 avvisade förslaget om att inrätta avkortade
heltidstjänster inom folktandvården, skedde detta i första hand med
hänsyn till att en sådan reform befarades på lång sikt komma att relativt
sett minska antalet arbetstimmar inom folktandvården. Föredraganden har
i förevarande proposition, främst med beaktande av att genom ett upphävande
av arbetstidsföreskrifterna i statsbidragskungörelsen möjligheter
skulle öppnas att inrätta både avkortade heltidstjänster och deltidstjänster,
ansett försiktigheten bjuda, att det nuvarande kravet på deltidstjänstgöring
tills vidare skall bibehållas. I motionerna I: 573 och II: 763 har anförts
att ett beslut i enlighet med propositionens förslag om bibehållande av
arbetstidsbestämmelserna i statsbidragskungörelsen med största sannolikhet
även för framtiden kommer att verka hämmande på folktandvårdens
utbyggnad.

För egen del får utskottet anföra, att det knappast torde vara möjligt
att förebringa allmängiltigt objektivt underlag för ett avgörande av frågan,
huruvida största möjliga effektivisering och utbyggnad av folktandvården
bäst kan nås genom att bibehålla arbetstidsföreskrifterna i statsbidragskungörelsen
såsom föredraganden föreslår eller genom att borttaga desamma
ur kungörelsen såsom motionärerna önskar. Härutinnan kan endast
subjektiva bedömningar av den framtida utvecklingen presteras. Vad som
kan slås fast är för dagen, att något nytt faktiskt material för belysning
av frågan inte framkommit genom den slutförda utredningen.

Utskottet, som erinrar om att det statliga driftbidraget till folktandvården
numera utgår i förhållande till antalet fullständigt behandlade barn såväl till
landsting som till stad utanför landsting, finner att det vid sådant förhållande
ur principiell synpunkt kan anföras skäl mot att i statsbidragskungörelsen
bibehålla arbetstidsföreskrifter. Med hänsyn emellertid till
det läge i vilken frågan befunnit sig, då den hänskjutits till statsmakter -

Statsutskottets utlåtande nr ib6 år 1956

5

nas prövning, har utskottet funnit sig böra på i huvudsak de skäl, som
anförts av föredraganden, förorda Kungl. Maj :ts förslag i denna del. Av
detta ståndpunktstagande följer, att utskottet avstyrker yrkandet i motionerna.

Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj :t ägnar de komplicerade
förhållanden, som påverkar frågan om ett borttagande av arbetstidsföreskrifterna
ur statsbidragskungörelsen, fortlöpande uppmärksamhet och
om utvägar kan finnas till en förbättrad rekrytering av folktandvården och
då särskilt barntandvården — underställer riksdagen förslag i ämnet.

Under åberopande av det anförda och då utskottet inte funnit anledning
till erinran mot vad föredraganden i övrigt anfört och föreslagit hemställer
utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av föredraganden i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 6 april 1956 föreslagen ändring av
grunderna för statsbidrag till folktandvård;

b) med avslag å motionerna I: 573 och II: 763 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört beträffande
åtgärder för att åstadkomma en förbättrad rekrytering
av tandläkare till folktandvården.

Stockholm den 18 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 147; dock att fröken Vinge deltagit i
stället för herr Malmborg i Skövde och herr Rubbestad i stället för herr
Svensson i Stenkyrka.

Reservationer

1) av herrar Ohlon, Ragnar Bergh, fröken Elrnén, herrar Cassel, Gustafsson
i Skellefteå, fröken Vinge och fröken Ager, vilka ansett att utskottet bort
i princip tillstyrka motionerna I: 573 och II: 763 samt att därför

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med »Utskottet,
som» och på s. 5 slutar med »i ämnet», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Utskottet, som erinrar om att del statliga driftbidraget till folktandvården
numera utgår i förhållande till antalet fullständigt behandlade barn såväl
till landsting som till stad utanför landsting, finner det vid sådant förhållande
ur principiell synpunkt oriktigt att i statsbidragskungörelsen bibehålla
även arbetstidsföreskrifter. Mot deras bibehållande talar även att frågan
om arbetstidens längd bör betraktas som eu förhandlingsfråga. Av

6 Statsutskottets utlåtande nr U6 år 1956

anförda skäl kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionerna 1:573 och
11.763. Emellertid skulle ett omedelbart borttagande av arbetstidsföreskrifterna
kunna skapa vissa praktiska svårigheter, bl. a. då det gäller tilllämpningen
av bestämmelserna i SPA-reglementet. Utskottet förordar därför
att syftet med motionerna tillgodoses på det sätt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller, att Kungl. Maj :t föranstaltar om att det åt
1951 års pensionsutredning lämnade utredningsuppdraget skyndsamt slutföres
samt att Kungl. Maj :t, sedan ställning därefter tagits till pensionsutredningens
förslag, ofördröj ligen underställer riksdagen förslag om borttagande
av arbetstidsbestämmelserna ur kungörelsen den 22 september 1950
angående statsbidrag till folktandvård,»

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) i anledning av motionerna 1:573 och II: 763 i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till borttagande
av arbetstidsbestämmelserna ur kungörelsen om statsbidrag
till folktandvården i enlighet med vad utskottet anfört.»

2) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Johansson i
Mysinge, vilka ansett att

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med »Utskottet,
som» och på s. 5 slutar med »i ämnet», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Mot bakgrunden av det anförda har utskottet funnit sig på i huvudsak
de skäl, som anförts av föredraganden, böra förorda Kungl. Maj :ts förslag
i denna del. Av detta ståndpunktstagande följer, att utskottet avstyrker
yrkandet i motionerna.»

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) avslå motionerna I: 573 och II: 763.»