14
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1956
Nr 138
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
särskilda berättelse angående statsliggarens bihang.
(4:e avd.)
I särskild berättelse den 8 mars 1956 ha riksdagens år 1956 församlade
revisorer upptagit frågan om statsliggarens bihang till behandling. Revisorerna
ha därvid uttalat sig för att nämnda bihang måtte ersättas av en författningshandbok
i lösbladssystem, tryckt och distribuerad genom postverkets
försorg.
Efter en redogörelse för tillkomsten av och innehållet i statsliggarens båda
delar, av vilka del II utgör det s. k. bihanget, ha revisorerna gjort följande
allmänna uttalande.
Den av statskontoret utgivna statsliggaren har kommit att bli ett viktigt
hjälpmedel såväl vid riksdagsbehandlingen av olika frågor som vid det dagliga
administrativa arbetet inom departementen, ämbetsverken och övriga
grenar av den statliga förvaltningen. Icke minst gäller detta i fråga om statsliggarens
bihang, där bl. a. de viktigaste avlönings- och pensionsförfattningarna
äro intagna. En förutsättning för att nämnda bihang skall kunna
tjänstgöra som en tillförlitlig handbok på avlöningsväsendets område är
självfallet, att detsamma såvitt möjligt innehåller författningarna i deras vid
varje tidpunkt gällande lydelse. Detta krav har emellertid under senare år
kunnat tillgodoses endast i begränsad utsträckning. Vid upprepade tillfällen
ha sålunda i den viktigaste avlöningsförfattningen — statens allmänna
avlöningsreglemente —- genom beslut vid vederbörande riksdags höstsession
vidtagits ändringar, vilka trätt i kraft den 1 januari påföljande år. Detsamma
har skett beträffande avlöningsreglementet för övningslärare. I de fall
de årliga förhandlingarna om statstjänstemännens löner resulterat i ändrade
lönebelopp, ha vidare de i bihanget intagna lönetabellerna blivit inaktuella.
Därtill kommer att bihanget på sistone av olika anledningar icke plägat
utkomma förrän i början av oktober, d. v. s. vid en tidpunkt då mer än
en fjärdedel av budgetåret gått till ända. Allt detta har lett till att under
senare år bihanget i väsentliga avseenden varit föråldrat under större delen
av den avsedda giltighetstiden. Man torde också få räkna med att nu avsedda
författningar komma att ändras under löpande budgetår jämväl i
fortsättningen, även om dessa ändringar måhända icke alltid bli lika omfattande
som under de senast förflutna budgetåren. Med hänsyn härtill hysa
revisorerna den meningen, att det knappast kan vara rationellt att utgiva
bihanget på sätt nu sker.
Då emellertid behov otvivelaktigt föreligger av cn handbok på avlöningsväsendets
område, bör enligt revisorernas uppfattning det med statsliggarens
bihang avsedda syftet tillgodoses i annan ordning. Härvidlag förtjänar
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1956
15
framhållas, att de större kommunikationsverken för sina tjänsteställen utgiva
särskilda författningssamlingar i form av lösblad, innehållande bl. a.
avlöningsreglementen och instruktioner, vilka kompletteras allteftersom nja
eller ändrade bestämmelser utkomma. Såvitt revisorerna ha sig bekant, fungerar
detta system på ett ändamålsenligt sätt. Det synes därför lämpligt,
att systemet kommer till användning vid utgivandet av den handbok som
enligt vad ovan anförts bör ersätta det nuvarande bihanget. Därmed torde
nämligen följa påtagliga fördelar. Det skulle salunda bli möjligt att praktiskt
taget ständigt ha tillgång till aktuella avlöningsbestämmelser, varigenom
de i det föregående berörda olägenheterna skulle elimineias. I motsats
till vad nu är fallet bleve det vidare icke nödvändigt att varje år trycka om
samtliga här ifrågavarande författningar. Dessutom skulle möjligheter skapas
för att i ökad utsträckning tillgodose speciella förvaltningsområdens
behov av särtryck av författningar, något som icke kan ske inom ramen for
nuvarande svstem. ..
En förutsättning för att en författningshandbok av nu asyftat slag skall
kunna fylla sitt ändamål är uppenbarligen, att nya och ändrade författningar
så snabbt som möjligt tryckas och distribueras till berörda myndigheter.
Med beaktande härav anse sig revisorerna böra ifrågasatta, huruvida
icke bestyret därmed bör anförtros postverket, som torde ha en för ändamålet
lämplig organisation och för övrigt äger vissa erfarenheter i ämnet
genom utgivandet av postverkets författningssamling.
Till vilket årligt belopp kostnaderna för en dylik handbok kunna komma
att uppgå är icke möjligt att i dag bedöma; dessa bli nämligen helt beroende
av vilken omfattning innehållet kommer att få. Det torde emellertid icke
vara omotiverat antaga, att utgifterna komma att bli lägre än vad nu ar
fallet. Förevarande spörsmål synes likväl icke i första hand böra bedömas
ur kostnadssynpunkt utan med beaktande av de olägenheter som äro t o inbundna
med det nuvarande bihanget och de motsvarande fördelar som sta
att vinna, därest i stället utgives en författningshandbok i lösbladssystem.
Då det synes angeläget, att den ovan angivna motsvarigheten till statsliggarens
bihang om möjligt utkommer redan fr. o. m. nästa budgetar, bor
enligt revisorernas mening frågan härom snarast upptagas till provning och
avgörande.
Över revisorernas berättelse ha remissutlåtanden avgivits av Svea hovratt,
försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, lanibruksstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och länsstyrelsen
i Stockholms län, vilka tillstyrkt revisorernas förslag, samt av riksrakenskapsverket,
skolöverstyrelsen och statens lönenåmnd, vilka avstyrkt
revisorernas förslag. Beträffande innehållet i dessa utlåtanden torde få lianvisas
till de tryckta förklaringarna.
Utskottet. 1 sin förevarande berättelse ha revisorerna föreslagit, att statsliggarens
nuvarande bihang ersättes med eu författningshandbok i losbladssystem,
tryckt och distribuerad genom postverkets försorg. Av de i ärendet
hörda remissmyndigheterna ha nio tillstyrkt och tre avstyrkt revisorernas
förslag. .
För egen del har utskottet kommit till den uppfattningen, att flera skal
tala för att det med slatsliggarens bihang avsedda syftet tillgodoses i den av
revisorerna förordade ordningen. Innan eu dylik omläggning kommer till
16
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1956
stånd, synas emellertid vissa med frågan sammanhängande spörsmål böra
ytterligare prövas. Enligt utskottets mening kan detta lämpligast ske på så
sätt, att statskontoret och generalpoststyrelsen få i uppdrag att gemensamt
utarbeta ett detaljerat förslag i ämnet, varvid jämväl de av remissmyndigheterna
anförda synpunkterna böra skänkas vederbörligt beaktande. På
Kungl. Maj :t får sedan ankomma att vidtaga de åtgärder som med hänsyn
till resultatet av de båda förenämnda ämbetsverkens utredning må vara
motiverade.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder i det av utskottet angivna
syftet.
Stockholm den 15 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Leander, Gillström, Näsström, Pålsson, Sundelin, Einar Persson, Erik
Svedberg, Rikard Svensson, Söderberg, Bengtson, Jacobsson och Birke; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Andersson i
Malmö, Åkerström, Rubbestad, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,
Andersson i Mölndal, Staxäng, Widén, Jansson i Kalix, Löfroth, herrar
Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Andreasson och Nelander.
560865 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag