Nr 121-125

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

1

Nr 124

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1956/57 till konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(1 avd.)

I propositionen nr 1 under tionde huvudtiteln (punkt 39) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1956/57 såsom reservationsanslag beräkna till Bidrag till
Hemmens forskningsinstitut 430 000 kronor samt till Konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning 300 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 105, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 2 mars
1956, föreslagit riksdagen att

I. godkänna av föredragande statsrådet framlagt förslag om inrättandet
från och med den 1 januari 1957 av ett statens konsumentråd och ett statens
institut för konsumentfrågor;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i förberörda statsrådsprotokoll
framlagda förslag, fastställa personalförteckningar för statens konsumentråd
och statens institut för konsumentfrågor;

Ilf. godkänna av statsrådet förordad avlöningsstat för statens institut för
konsumentfrågor, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1957;

IV. å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret 1956/57 anvisa
till

a) Bidrag till Hemmens forskningsinstitut ett reservationsanslag av
250 000 kronor;

b) Statens konsumentråd ett förslagsanslag av 21 600 kronor;

c) Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning ett reservationsanslag
av 300 000 kronor;

d) Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett förslagsanslag
av 288 400 kronor;

e) Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader ett förslagsanslag
av 85 500 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Hamrin-Thorell m. fl. (1:533) och den andra inom andra kammaren
av fröken A ger m. fl. (II: 695), i vilka hemställts, att riksdagen måtte dels
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 124—125

2

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 105, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att frågan om formerna för konsumentvaruforskningen och konsumentupplysningen
blir föremål för en översyn, så att ett förslag, som mer
effektivt tillgodoser behovet av en ökad hemforskning och konsumentupplysning,
kan föreläggas 1957 års riksdag, dels ock till Bidrag till Hemmens
forskningsinstitut för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
750 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fröken Andersson och herr Svärd (I: 534) och den andra inom andra
kammaren av herr Cassel och fröken Wetterström (II: 694), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr
105 dels avslå de under punkterna I, II, III och under IV b, c och d framförda
förslagen, dels i enlighet med hittills rådande normer å driftbudgeten
under tionde huvudtiteln för budgetåret 1956/57 anvisa till bidrag åt
Hemmens forskningsinstitut ett reservationsanslag av 465 000 kronor, dels
ock uppdraga åt Kungl. Maj :t att utforma riktlinjer för en samordning av
nuvarande statlig forskning på konsumentvaruområdet med Hemmens
forskningsinstitut som samarbetsorgan.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionerna 11:695 och I: 534.

Behovet av forskning och upplysning

Föredragande statsrådet framhåller, att en god folkhushållning bygger på
en god hushållning inom hemmen. Detta underströks särskilt av varuknappheten
under det senaste världskriget. Statsmakterna inledde då en informationsverksamhet,
vars syfte var att stimulera husmödrarna till sparsamhet
med de gemensamma resurserna. År 1940 tillkom ett statligt organ
för ändamålet -— Aktiv hushållning. Erfarenheterna var goda, och man insåg
snart att en rätt bedriven vägledning om varuinköp och varuvård inte
blott var motiverad under krisförhållanden utan god ekonomi för samhället
även under normala tider. Fyra år senare inrättades Hemmens forskningsinstitut
(HFI), där staten till en början svarade för hälften av det ekonomiska
stödet men i dag bidrar med omkring 85 procent. År 1951 inrättades
med statligt stöd den s. k. Varudeklarationsnämnden. Vidare har av
överskottsmedel i vissa clearingkassor åren 1953 och 1955 ställts sammanlagt
2,4 milj. kronor till förfogande för sådan forskning och upplysning,
som är av betydelse för konsumenterna.

Den utveckling, som här antytts och som innebär, att staten efterhand
kommit att lämna allt större bidrag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning,
framstår som naturlig. Under de senaste decennierna har
varumarknaden blivit allt rikhaltigare, alltmer differentierad och därmed
svåröverskådligare för konsumenterna. Det sammanhänger givetvis med den
stigande levnadsstandarden, som ökat köpkraften. Till belysning härav kan
nämnas, att den privata konsumtionen i vårt land har uppskattats till 27,8

Statsutskottets utlåtande nr 12A- år 1956

3

miljarder kronor för år 1955. Betydelsen av rådgivning vid inköpsvalet har
samtidigt accentuerats. Den uppfattningen har mer och mer trängt igenom
att samhället bör vara konsumenterna behjälpligt med informationer som
underlättar ett klokt och ekonomiskt inköpsval. En konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning, som medverkar till att få fram goda och
prisbilliga varor, måste innebära betydande vinster för både den enskilde
och samhället. Därifrån är steget långt till en dirigering av konsumenterna.
Självfallet är delta helt främmande för syftet med konsumentupplysningen:
upplysningen skall vara rådgivande och vägledande, aldrig dirigerande.

Under hösten 1955 företogs en särskild utredning om behov och resurser
på konsumentvaruforskningens område och därmed sammanhängande frågor.
Utredningen föreslog i en promemoria att ett årligt anslag anvisas för
konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, att ett statens konsumentråd
inrättas för att samordna verksamheten härvidlag samt att HFI
bygges ut och förstatligas. Dessa olika förslag är nära sammanhängande.
Innan statsrådet närmare går in på enskildheterna, vill statsrådet därför
redan här nämna, att statsrådet i stort sett biträder utredningens förslag.
Under senare år har av flera kommittéer och i andra sammanhang behandlats
frågan om konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Någon
ytterligare utredning utöver den nu föreliggande promemorian finner statsrådet
därför inte erforderlig.

Utredningens förslag om ökat stöd till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning
genom ett särskilt årligt riksstatsanslag har tillstyrkts
av så gott som samtliga remissorgan. Statskontoret har avstyrkt förslaget
med hänsyn till de möjligheter för ökad verksamhet på detta område, som
de för ändamålet avsatta clearingmedlen — 2,4 milj. kronor — innebär.
Dessa medel är emellertid engångsbidrag, av vilka hittills disponerats ca
1 milj. kronor. Man har anledning räkna med, att en avsevärd del av återstoden
kommer att beviljas som bidrag innevarande år för fullföljande av
undersökningar, som påbörjats med en första insats clearingmedel. Inte
minst de ansökningar, som gjorls om bidrag av dessa medel, visar klart, att
behov finns av ett kontinuerligt statligt stöd. Med anledning av sakrevisionens
anmärkning, att man först med nöjaktig säkerhet bör ha kartlagt behoven
— nuvarande och kommande — av insatser inom skilda specialområden,
kan framhållas, att de redan kända och vitsordade behoven är mångfaldigt
större än vad som kan tillgodoses med det av de sakkunniga föreslagna
statsanslaget. Statsrådet finner förslaget att föra upp ett årligt anslag
på riksstaten för ökat stöd till denna verksamhet välgrundat och det av
utredningen angivna beloppet, 300 000 kronor under budgetåret 1956/57,
föranleder ingen erinran från statsrådets sida. Statsrådet tillstyrker således
alt det för nästa budgetår under tionde huvudtiteln uppföres ett reservationsanslag
till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning av
300 000 kronor.

4

Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1956

Genom ett sådant anslag ges möjligheter att fortsätta den verksamhet för
befrämjande av forskning, undersökningar och upplysning till gagn för konsumenterna,
som temporärt kunnat ske med tillhjälp av clearingmedel.
Från rikssstatsanslaget bör bidrag således kunna lämnas till olika statliga
och halvstatliga forskningsinstitut och provningsanstalter — däribland HFI
i dess förordade nya utformning — liksom även till näringslivets och konsumentorganisationernas
egna utredningsorgan. Som exempel på verksamhet,
som bör kunna komma i åtnjutande av bidrag, må nämnas undersökningar
som rör konsumtionsvaror i egentlig mening, d. v. s. varor som den
enskilde inköper för sitt eller sin familjs behov. I första hand gäller detta
förbrukningsartiklar, men även i fråga om konsumentkapitalvaror, som har
direkt anknytning till hushållet såsom dammsugare, kylskåp, tvättmaskiner
o. s. v. och som representerar stora kapitalutlägg för familjen, behövs forskning
och upplysning, vartill bidrag bör kunna lämnas. Däremot finner statsrådet
det självklart, att bidrag från anslaget icke skall lämnas till undersökningar
om varor av mera exklusivt eller mindre nyttobetonat slag som
exempelvis bilar och televisionsapparater. Vidare bör anslaget kunna disponeras
för främjande av undersökningar i distributionsfrågor och för bidrag
till upplysningsverksamhet i skilda former — varudeklarationer, utställningar,
broschyrer, kurser etc. — rörande konsumtionsvaror, inköpsvanor
m. in.

Enligt utredningens mening bör den här nämnda konsumentupplysningen
kunna sträcka sig till ett namngivande av de fabrikat, som efter verkställda
undersökningar befunnits kunna godtagas. Under remissbehandlingen har
denna synpunkt starkt framhållits främst från konsumenthåll. Å andra sidan
har från kommerskollegiets och näringsorganisationernas sida betonats,
att konsumentupplysningen inte bör innefatta godkännande av en
namngiven vara. Styrelsen för HFI framhåller i sitt remissyttrande, att i
åtskilliga fall det väsentliga i varuupplysningen inte är att namnge fabrikatet
utan att peka på olika typer av varor, som kan anses lämpliga och
värda att rekommenderas för angivna ändamål. För egen del vill statsrådet
understryka, att en bestämd förutsättning för att ett namngivande av undersökta
varor skall äga rum är att det bygger på vederhäftiga forskningsresultat.
Upplysningen måste utgöra resultatet av en forskning, som omspänt
alla betydande varor, avsedda för eu viss funktion, och som haft till sitt
törtogande mätmetoder, som gör forskningsinstitutionen berättigad att göra
säkra värderingar. En vanlig svårighet vid värderingar varom här är fråga
är att de egenskaper hos varan, som är bra för det ena ändamålet, kan vara
olämpliga för en annan funktion, om varan har flera användningsområden.
Konsumenten måste då själv göra hopkopplingen av de informationer, som
lämnas, med sin planerade användning av varan. Upplysningen bör därför
tillhandahålla mer av objektiva fakta än av värderingar. Statsrådet delar
utredningens uppfattning, att det bör ankomma på konsumentrådet att —
med beaktande av vad statsrådet här anfört — närmare ange riktlinjerna
för upplysningsverksamheten.

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

5

Statens konsumentråd

F. n. pågår konsumentvaruforskning i en eller annan form inom en rad
olika institutioner, myndigheter och enskilda företag. En inventering av den
statliga och statsunderstödda verksamheten på detta område gjordes 1954;
dess resultat, som bifogades förenämnda utredningspromemoria, pekar
starkt på behovet av en samordning av resurserna. Genom en sådan samordning
skulle man sannolikt kunna uppnå en effektivare arbetsfördelning
med bättre utnyttjande av tillgängliga forskare och anslagsmedel, så att
risken för dubbelarbete undvikes. Utredningen har — i viss analogi med
norska förhållanden -— föreslagit ett särskilt organ, ett statens konsumentråd,
som skall befrämja en bättre samordning på konsumentvaruforskningens
område, medverka vid fördelning av det allmänna anslaget och uppdraga
riktlinjerna för upplysningsverksamheten. I ett dylikt samarbetsorgan med
företrädare för de tongivande konsumentorganisationerna får konsumenterna
ett vidgat inflytande på den forsknings- och upplysningsverksamhet, som är
avsedd att betjäna deras intressen. De får även ett forum, där de reguljärt
kan överlägga med representanter för näringslivet och den tekniska expertisen
om verksamhetens utformning och utveckling. Då härtill kommer, att
inrättandet av ett statens konsumentråd innebär, att man delegerar på en
representativ grupp av fackkunniga och intressenter en stor del av de initiativ
och beslut, som hittills ankommit på Kungl. Maj:t ensam — en enligt
statsrådets mening önskvärd decentralisering — vill statsrådet i likhet med
det stora flertalet remissorgan förorda utredningens förslag om inrättandet
av ett konsumentråd för de förut angivna uppgifterna.

Enligt utredningens förslag skulle detta råd följa och samordna forsknings-
och upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdena samt besluta
om fördelning av sådana bidrag, som inte överstiger 50 000 kronor,
från det särskilda anslaget för nämnda ändamål. Under remissbehandlingen
har den tanken framförts, att rådet inte endast borde uppdraga riktlinjer för
upplysningsverksamheten utan självt ombesörja hela upplysningsverksamheten
i stället för det institut för konsumentfrågor, vartill HFI ombildas.
Till stöd härför har anförts, att upplysningsverksamheten ju bör avse hela
konsumentvaruområdet, inte blott HFI:s arbetsfält. Ehuru denna synpunkt
förtjänar all uppmärksamhet, talar enligt statsrådets mening övervägande
skäl för utredningens förslag, att upplysningsverksamheten förlägges till
det institut för konsumentfrågor, vars forskningsavdelning omspänner flera
av de viktigaste delarna av konsumentvaruforskningen och som redan
— i gestalt av HFI — har kontakt med forskningen på de kompletterande
områdena. Härtill kommer att institutet har knutit till sig personal, som
börjat ge upplysningsarbetet en uppläggning med goda utvecklingsmöjligheter.
Statsrådets ståndpunktstagande i denna fråga innebär, att statsrådet
inte biträder den av tekniska forskningsrådet framförda tanken, att man
bör inrätta två nya statliga organ på delta område, dels en nämnd för upplysningsverksamhet
och dels ett forskningsråd, vid sidan om ett tredje organ,
ett halvstatligt HFI.

6

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

Beträffande rådets sammansättning har utredningen fört fram två alternativ,
det ena att rådet skall omfatta ordförande och tolv ledamöter, det
andra att det skall bestå av ordförande och aderton ledamöter. Bland ledamöterna
skulle i båda fallen främst ingå representanter för konsumenterna
men därjämte företrädare för näringslivet samt teknisk och ekonomisk expertis.
Helt naturligt bör i det organ, som skall samordna forskning och
upplysning till förmån för konsumenterna, ingå en stark representation för
konsumenterna. Men det är av vikt, att även produktionens och handelns
obestridliga intresse för tillverkning och spridning av bättre varor tillvaratages;
statsrådet förordar därför, att i rådet även ingår representanter för
näringslivet. I sin egenskap av organ, som beviljar bidrag till forskning,
bör rådet också ha tillgång till vetenskaplig och allmän expertis. Med hänsyn
till önskvärdheten av att i rådet erhålla tillräckligt antal representanter
lör så många skilda intressen bör antalet ledamöter inte begränsas för
mycket. Ett mellanalternativ har förordats i ett remissyttrande och starka
skäl talar härför. Statsrådet föreslår, att rådet skall bestå av ordförande
och fjorton ledamöter. Härvid förutsättes, att det såsom föreslagits inom
rådet organiseras ett arbetsutskott.

Rådet bör även ha möjlighet — om så befinnes praktiskt -— att arbeta
på delegationer och med sig adjungera utomstående expertis, när mer komplicerade
forskningsfrågor skall bedömas. Under remissbehandlingen har
pekats på tvättforskningen som ett sådant område, vilket är särskilt i behov
av samordning och rationalisering. Bostadskollektiva kommittén har i
sitt betänkande Tvätt (SOU 1955: 8) givit exempel på den splittring, som
föreligger inom tvättforskningen, och framfört förslag om ett särskilt organ
för överblick och effektivisering av nämnda forskning. Även styrelsen för
HFI har vitsordat det speciella behovet härvidlag. För egen del har statsrådet
blivit övertygat om behovet av samordning på detta område. Statsrådet
förutsätter att konsumentrådet kommer att ta sig an denna uppgift
i en eller annan form.

Såväl ordföranden som ledamöterna i rådet bör utses av Kungl. Maj :t för
en tid av två år i sänder. Av ledamöterna bör sju företräda konsumenterna
— löntagare- och kvinnosammanslutningar — minst tre representera de
olika leden inom näringslivet och de återstående ha vetenskaplig och allmän
expertis.

Ordföranden i rådet bör även vara ordförande i arbetsutskottet och uppbära
ett årsarvode av tillsvidare 2 400 kronor. Till envar av tre andra ledamöter
i arbetsutskottet bör utgå ett årligt arvode av 1 000 kronor. Rådets övriga
ledamöter torde, som utredningen föreslagit, få åtnjuta ersättning enligt
kommittékungörelsen.

Rådets kansli bör bestå av en sekreterare jämte biträde. För sekreteraren
bör inrättas en tjänst i Ce 29, vilken under tjänstebenämningen sekreterare
bör uppföras i personalförteckningen för rådet. För biträdeshjälp jämte
expenskostnader beräknas 6 000 kronor.

7

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

Medel bör vidare beräknas för resekostnadsersättningar och traktamenten.
De sammanlagda årskostnaderna för rådet uppskattas till 43 200 kronor.
Statsrådet förutsätter, att erforderliga lokaler för rådet kan ställas till
förfogande i Stockholm. Rådet bör inrättas från och med den 1 januari
1957, vid vilken tidpunkt även den föreslagna omorganisationen av HFI bör
genomföras. För budgetåret 1956/57 torde få uppföras ett förslagsanslag till
Statens konsumentråd av 21 600 kronor.

Institutet för konsumentfrågor

Statsrådet övergår härefter till frågan om förstatligandet av HFI. Utredningen
har erinrat om att staten redan nu — sedan institutet år 1954 sammanslogs
med det statliga Aktiv hushållning — svarar för ungefär 85 procent
av kostnaderna för institutets verksamhet och utredningen förordar att
institutet i samband med en ökning av det statliga stödet helt förstatligas.
Någon ökad medelstilldelning från näringslivet är inte att pårakna. I remissyttrandena
från näringslivet bekräftas detta. Såväl utredningen som
flertalet remissinstanser framhåller emellertid, att institutet är i trängande
behov av ökade resurser för att kunna tillgodose de växande anspråk på dess
tjänster, som allmänheten ställer. Med ökade statliga anslag skulle näringslivets
engagemang i institutet krympa till en procentuellt mycket liten andel.
Genom att man tar steget fullt ut och förstatligar institutet skulle vidare
enligt utredningens uppfattning institutet få större auktoritet, det skulle
komma att framstå som mera oavhängigt och rekryteringen av personalen
skulle underlättas. Utredningen har visserligen framhållit, att institutet aven
med sin nuvarande status torde ha varit obundet i sitt arbete av de enskilda
finansiärerna, men att det när institutets verksamhet ökar framstår som
angeläget att varje misstanke om beroende av producentintressena undanröjes.

Även i fråga om förstatligandet har utredningens förslag tillstyrkts av
det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden har emellertid
understrukits, att auktoriteten inte beror på organisationsformen utan på
vederhäftigheten i undersökningarna och upplysningarna. Vidare har av
några remissorgan framhållits, att erfarenheten snarast tyder på att kvalificerad
arbetskraft lämnar statstjänst samt att pensionsfrågan för institutets
personal kan lösas genom vanlig pensionsförsäkring.

För egen del vill statsrådet betona, att förtroendet för institutets arbete
givetvis i första hand måste grundas på verksamhetens resultat och inte på
institutets organisatoriska ställning. Ett förstatligande innebär emellertid,
att institutets arbete i viktiga hänseenden underlättas. Att på tillfälliga forskningsanslag
söka förvärva och behålla kvalificerad personal för forskningsarbete
har ofta berett institutet stora svårigheter. Även ovissheten om de enskilda
bidragens storlek och tidpunkten för utbetalningen har tidvis förryckt
arbetet vid institutet. Mot bakgrund av de osäkra villkor, som institutet hittills
kunnat bjuda kvalificerad personal, torde också statliga lönegradspla -

8 Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

cerade tjänster bli attraktivare än nuvarande tjänsteförhållanden vid institutet.
Den del av institutets personal, som härrör från den tidigare statliga
delen av institutet — Aktiv hushållning — har redan nu förmånen av
pension, vilket den övriga personalen saknar. Ett jämbördigare förhållande
mellan de olika personalkategorierna synes önskvärt.

Av här anförda skäl biträder statsrådet utredningens förslag om ett förstatligande
och en viss utbyggnad av HFI fr. o. m. ingången av år 1957. Statsrådet
förutsätter därvid, att kontakten och samarbetet med näringslivet
kommer att fortsätta. Genom representanter i konsumentrådet får produktionen
och handeln tillfälle att följa verksamheten vid institutet. Vidare
finns det anledning antaga, att institutet även i fortsättningen kommer att
utföra provningar på uppdrag av tillverkare av sådana varor, varmed institutet
närmast sysslar.

Institutets huvuduppgifter bör i fortsättningen som hittills vara konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning. Med konsumentvaruforskning
bör i detta sammanhang förstås en målbetonad forskning _ prov ningsverksamhet

och praktiska undersökningar av betydelse för konsumenterna.
Institutet skall däremot i regel icke bedriva egentlig grundforskning
— för detta saknar institutet resurser. Det måste emellertid slås fast, att
även för en effektiv målbetonad forskning och undersökningsverksamhet
krävs både kvalificerade personella och materiella resurser. Statsrådet delar
alltså utredningens uppfattning, att en förstärkning av institutet i dessa
hanseenden bör ske. Såsom utredningen framhållit bör ramen för verksamheten
efterhand vidgas med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tränger på,
och de forskarresurser, som kan komma att stå till förfogande.

I det föregående har framhållits, att konsumentrådet bör ha sin uppmärksamhet
riktad på att dubbelarbete undvikes. När institutets verksamhet
utformas, bör därför tillses, att institutet inte påtager sig arbesuppgifter,
for vilka andra forskningsorgan har särskilda och bättre förutsättningar.
Statsrådet syftar härmed på forskning vid specialinstitut av olika slag,
folkhälsoinstitutets undersökningar, Ingenjörsvetenskapsakademiens försöksverksamhet,
av Varudeklarationsnämnden dirigerade undersökningar
och av statliga myndigheter bedriven forskningsverksamhet på specie°lla
avsnitt av varumarknaden. Konsumentvaruforskning på livsmedels- och textilområdena
bör t. ex. i stor utsträckning äga rum vid andra institut. Även
pa Övriga områden bör institutet beakta alla möjligheter till samarbete och
arbetsfördelning med andra fackorgan. Statsrådet förutsätter sålunda, att
undersökningar rörande bostadens planering och inredning i huvudsak bör
ombesörjas av statens nämnd för byggnadsforskning, av allmännyttiga och
andra bostadsföretag samt Övriga på bostadsfrågor specialiserade. Såsom
framhållits i flera remissyttranden bör forsknings- och provningsverksamheten
vid HFI även efter omorganisationen närmast omfatta varor, arbetsredskap
och funktionsstudier med anknytning till hushållsorganisationen.

Institutets upplysningsverksamhet bör däremot — som förut antytts —
i niojlig mån omfatta även de avsnitt av konsumentvarumarknaden av all -

Statsutskottets utlåtande nr 124- år 1956

9

männare intresse, som inte är föremål för institutets egen forskningsverksamhet.
Givetvis erfordras här ett mycket nära samarbete med en rad andra
institutioner. Institutets upplysningsavdelning bör sammanbringa och
förmedla informationer, som specialforskningsinstituten inte själva har tid
eller arbetskraft att ge en för allmänheten lättillgänglig form. En översättning
av tekniska och vetenskapliga data i praktiska slutsatser, av värde för husmödrar
och vanliga konsumenter över huvud taget, kräver både journalistisk
kompetens och stora allmänna insikter i inköps- och konsumtionsvanor.

I detta sammanhang bör även den prisupplysande verksamheten något
beröras. 1 annan ordning kommer årets riksdag att taga ställning till ett förslag
om inrättande av en statens pris- och kartellnämnd med uppgift bl. a.
att göra prisstudier och till allmänheten sprida upplysning om resultaten av
dessa studier. Vid remissbehandlingen av förslaget härom har åtskilliga remissorgan
påpekat behovet av en gränsdragning mellan HFI efter dess omorganisation
och det nya pris- och kartellorganet i vad angår prisinformationer
till allmänheten. Beträffande denna gränsdragning har chefen för
handelsdepartementet i förslaget rörande verksamheten vid pris- och kartellnämnden
utgått från att nämnden skall svara för sådan konsumentupplysning,
som kan grundas på resultaten av dess prisregistrerande och prisanalyserande
verksamhet. Nämnden skulle i enlighet härmed svara för upplysning
om exempelvis prisspridningen inom en ort eller ett område eller
skäligheten av prismarginalerna inom olika distributionsled.

I överensstämmelse med denna principiella gränsdragning kan statsrådet
inte förorda, att inom HFI skall göras prisanalyser o. d. Statsrådet kan
följaktligen inte heller biträda utredningens förslag, att HFI för prisupplysningsverksamhet
bör anställa civilekonomer. Institutet bör givetvis kunna
förknippa sina upplysningar om varukvaliteter o. d. med prisuppgifter,
som inhämtas på marknaden och som kan tjäna konsumenten till vägledning
vid jämförelser mellan olika kvalitets- och prisnivåer. Om HFI därvid
tycker sig finna påfallande skillnader mellan ett varuslags kvalitets- och
prisnivå, bör institutet fästa pris- och kartellnämnden uppmärksamhet härpå,
varefter nämnden kan göra en närmare undersökning. För det samarbete,
som förutsättes härvidlag, kan det emellertid vara av värde att prisoch
kartellnämnden är representerad i styrelsen för institutet.

Statsrådet förutsätter vidare, att institutet kommer alt nära samarbeta
med Varudeklarationsnämnden i frågor som avser konsumentupplysning.
Liksom hittills bör upplysningen om själva varudeklarationerna i första
hand ombesörjas av nämnden.

Konsumentrådet, som får till uppgift att följa all forskning och upplysningsverksamhet
av betydelse för konsumenterna, måste självfallet vara
nära insatt i institutets verksamhet. Som förut nämnts bör rådet även kunna
taga initiativ till främjande av sådan forskning och upplysning och bör
uppdraga de allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten. Detta
skall dock icke innebära, alt rådet fungerar som en slags överstyrelse för

10

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

institutet. Statsrådet delar den uppfattning, som framförts i flera remissyttranden,
att institutet principiellt bör ha en självständig ställning i förhållande
till rådet. Den kostnadsram för institutet, som statsrådet kommer att
föreslå i det följande, är avpassad efter den löpande verksamheten. Statsrådet
förutsätter, att institutet kan vara i behov av ytterligare medel för
särskilda undersökningar. Härvid bör institutet kunna ansöka om bidrag
från det särskilda anslaget till forskning och upplysning. Vid prövning av
dylika ansökningar inom rådet bör institutet intaga samma ställning som
andra institutioner och organ, vilka gjort framställningar om bidrag. Med
hänsyn till den självständighet, som institutet sålunda avses skola ha, kan
statsrådet inte biträda organisationsnämndens förslag, att institutets styrelse
skall fungera som arbetsutskott åt rådet. För att trygga den ömsesidiga
förmedlingen av synpunkter på upplysningsarbetet bör dock rådet ha en
representant i institutets styrelse.

Utredningen har föreslagit, att institutets styrelse skall bestå av ordförande
och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t, samt institutets
direktör. Med hänsyn till inrättandet och omfattningen av det föreslagna
konsumentrådet finner statsrådet inte skäl föreligga att göra styrelsen för
institutet alltför stor eller behålla någon slags rådsförsamling vid sidan av
styrelsen. Som nyss nämnts bör emellertid i styrelsen ingå en representant
för pris- och kartellnämnden samt en representant för konsumentrådet. Vidare
bör staten som huvudman vara representerad och några platser i styrelsen
reserveras för olika berörda intressen. Statsrådet förox-dar därför en
styrelse bestående av ordförande och fem ledamöter. Institutets direktör
skall vara föredragande inför styrelsen men inte tillhöra denna.

Vad härefter beträffar institutets organisation bör vissa förenklingar vidtagas
i förhållande till det av utredningen framlagda förslaget. Någon sektion
för bostadsplanering och inredningsfrågor torde tills vidare inte behöva
inrättas. Undersökningar, som rör bostad och inredning och inte ombesörjes
av andra institutioner, bör kunna handläggas tillsammans med frågor om
hushållsorganisation. Spörsmål som berör livsmedel och kemisk-tekniska
varor torde även kunna sammanföras. Statsrådet föreslår-, att institutet organiseras
med en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en textilavdelning,
en avdelning för hushållsorganisation m. in., en upplysningsavdelning
och ett kansli. I många fall kommer en och samma arbetsuppgift att beröra
flera avdelningar; det är därför av vikt, att dessa nära samarbetar och att
uppdelningen inte är för strikt avgränsad.

Statsrådet övergår härefter till frågan om personalens antal och löneställning.
Institutet har nu 32 fast anställda befattningshavare, av vilka dock
tre arbetar på deltid. I promemorian föreslogs att institutet till en början
skulle ha 39 fast anställda tjänstemän. För egen del är statsrådet f. n. inte
beredd förorda, att medel anvisas för mer än 34 heltidsanställda befattningshavare.
Såsom utredningen föreslagit bör emellertid till tillfällig personal
beräknas ett årligt belopp av 40 000 kronor. En förteckning över de föreslagna
tjänsterna har som bilaga fogats till här ifrågavarande statsrådsprotokoll.

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

11

Institutets chef bör ha tjänstebenämningen direktör och i enlighet med
utredningens förslag placeras i Ce 37. Varje avdelning bör ledas av en förste
intendent i Ce 31. Kansliet bör förestås av en intendent i Ce 27. I anledning
av vad som anförts i remissyttrandet av styrelsen för HFI förordar statsrådet,
att för assistenter med hemkonsulentutbildning eller motsvarande kompetens
inrättas två konsulentbefattningar i Ce 25. För laboratoriebiträdespersonalen
bör inrättas tre tjänster som laboratoriebiträde i Ce 11 samt tre
tjänster som tekniskt biträde i Ce 8. Beträffande lönegradsplaceringen för
övriga befattningar — som väsentligen utformats i enlighet med lönenämndens
yttrande — hänvisas till nyssnämnda bilaga med förteckning över föreslagna
tjänster.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för helt budgetår för den föreslagna
personalen kan — med utgångspunkt från näst högsta löneklassen
inom varje lönegrad — beräknas till 531 200 kronor. Härtill bör för vikariatsersättningar
m. in. uppföras 3 500 kronor samt för tillfällig pesonal
— som förut nämnts — 40 000 kronor. I enlighet med utredningens förslag
bör ordföranden i institutets styrelse uppbära ett årsarvode av 1 200 kronor.
Till var och en av de övriga ledamöterna i styrelsen torde böra utgå ersättning
enligt kommittékungörelsen. Till arvoden m. m. åt styrelsen beräknas
sammanlagt 2 000 kronor. Institutet kommer att uppbära vissa inkomster
av uppdrag samt genom försäljning av broschyrer och mönster
in. in. Dessa inkomster, som för tiden 1 januari—30 juni 1957 uppskattas
till 25 000 kronor, bör inlevereras till statsverket och redovisas å riksstatens
inkomstsida.

För institutets avlöning skostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag.
F.ftersom det nya institutet skall träda i funktion först med ingången av år
1957, erfordras för nästa budgetår endast medel för avlöningskostnader under
ett halvt år. I överensstämmelse med vad här anförts bör avlöningsanslaget
sålunda för budgetåret 1956/57 uppföras med 288 400 kronor. Beträffande
anslagets fördelning på olika poster m. in. hänvisas till en sammanställning
i det följande. I personalförteckningen för institutet bör uppföras
följande tjänster, nämligen en direktör Ce 37, fyra förste intendenter Ce 31,
2 förste assistenter Ce 27 samt 1 intendent Ce 27.

För institutets omkostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag. För
tiden 1 januari—30 juni 1957 beräknas till sjukvård in. in. 1 000 kronor,
till reseersättningar 4 000 kronor, till expenser 22 500 kronor samt till publikationstryck
40 000 kronor. För övriga utgifter bör uppföras 18 000 kronor,
därav till apparater, verktyg, förbrukningsartiklar, provningsanordningar
in. in. 8 000 kronor, till bibliotek 2 000 kronor samt till undersökningar vid
andra laboratorier 8 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för omkostnader
uppgår sålunda till 85 500 kronor.

I fråga om benämningen av institutet efter förstatligandet har skilda förslag
framlagts. Utredningen har föreslagit statens institut för konsumentfrågor.
I några yttranden förordas ett bibehållande av det hittillsvarande
namnet eller att i ett nytt namn bör ingå ordet »hem» för att betona insti -

12

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

tutets inriktning på hemfrågor. Namnet Hemmens forskningsinstitut har
utan tvivel förvärvat en vitt spridd goodwill under den förhållandevis korta
tidrymd, som institutet varit verksamt. Stor goodwill hade även institutionen
Aktiv hushållning, som förlorade sitt inarbetade namn, när den år 1954
uppgiek i HFI. Dess fortsatta verksamhet som en textilavdelning inom HF1
har emellertid lyckats väl bevara konsumenternas intresse. I likhet härmed
bör verksamheten vid det förstatligade HFI, då den kommer att innebära
en förstärkning av de bästa traditionerna i institutets tidigare arbete, kunna
behålla konsumenternas, enkannerligen husmödrarnas, förtroende oberoende
av en namnändring. Erfarenheten visar att en goodwill främst följer verksamheten,
om den är uppskattad, och att namnet på verksamheten blir av
mer underordnad betydelse. Att behålla beteckningen forskningsinstitut på
en institution med uppgift att företrädesvis prova varor och sprida upplysning
om varor är, såsom utredningen påpekat, oegentligt. Att sätta in prefixet
»hem» i namnet innebär vidare, att man begränsar verksamheten i allmänhetens
föreställning. En stor del av de varor, som provas vid institutet
och varom institutet skall vägleda konsumenterna —- textilier, kemisk-tekniska
artiklar o. d. — nyttjas både i hemmen och i andra miljöer, både av
konsumenter med sin närmaste förankring i hemmet och av konsumenter
på andra arbetsplatser. De rena hem- och hushållstekniska problemställningarna
far sin särskilda avdelning inom institutet. Den rekrytering, som
kommer att ske framdeles, av kvalificerad både kvinnlig och manlig personal
torde sannolikt komma att underlättas, om institutsnamnet mer adekvat
anknyter till de verkliga arbetsuppgifterna. Statsrådet förordar alltså
det av utredningen föreslagna och av flertalet remissorgan tillstyrkta namnet
statens institut för konsumentfrågor.

Vid avvecklingen av HFI i samband med inrättandet av det nya institutet
bör självfallet hänsyn tagas till HFI:s nuvarande personal. Kungl. Maj:t
förutsättes få befogenhet att vidtaga behövliga övergångsanordningar.

Anslag till Hemmens forskningsinstitut

Slutligen har upptagits frågan om anslag till det nuvarande HFI för tiden
1 juli—31 december 1956. Med hänsyn till den omorganisation av institutet,
som vid bifall till statsrådets förslag i det förgående skall komma
till stånd från och med den 1 januari 1957, saknas anledning att anslå medel
för en förstärkning av organisationen redan dessförinnan. Det för innevarande
budgetår anvisade anslaget till bidrag till institutet uppgår till 380 000
kronor. Med hänsyn till främst lönehöjningen under 1955 bör till bidrag till
institutet under första hälften av nästa budgetår anvisas 215 000 kronor.
Institutet har vidare hemställt om tilläggsanslag å 49 000 kronor med anledning
av att institutet inte erhållit ersättning för merutgifter under tiden
1 januari 1955—30 juni 1956 för dels nyssnämnda lönehöjning, dels kompensation
för sjukförsäkringsavgifter. Statsrådet föreslår, att institutet tillerkännes
bidrag av statsmedel härför med sammanlagt 35 000 kronor, vilket

Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1956

13

belopp torde få ingå i anslaget för nästa budgetår. Till bidrag till HFI under
tiden 1 juli—31 december 1956 bör alltså för budgetåret 1956/57 anvisas
ett anslag av sammanlagt 250 000 kronor.

I enlighet med beslut av 1953 års riksdag skall av de till institutet anvisade
anslagsmedlen ett belopp av 50 000 kronor reserveras som rörelsekapital
för institutet. Efter förstatligandet föreligger inte behov av rörelsekapital;
detta bör därför vid omorganisationen återbetalas till statsverket.

Utskottet

Utskottet kan helt ansluta sig till de synpunkter, som av föredragande
statsrådet anförts beträffande betydelsen av konsumentvaruforskning och
konsumentupplysning. Det synes utskottet angeläget, att verksamheten på
detta område utvidgas. Det ökade stöd från statens sida, som nu föreslås,
avser dels anvisande av ett särskilt anslag för konsumentvaruforskning och
konsumentupplysning, dels inrättande av ett statens konsumentråd med
uppgift att befrämja samarbetet mellan olika forskningsintressenter och
medverka vid fördelningen av nämnda anslag m. m., dels ock utbyggnad
och förstatligande av Hemmens forskningsinstitut (HFI).

Utskottet finner ett ökat ekonomiskt stöd från statens sida vara nödvändigt,
om forskning och upplysning på konsumentvaruområdet skall
kunna fylla sina för den enskilde och samhället betydelsefulla uppgifter.
Utskottet vill därför tillstyrka, att ett årligt anslag anvisas för detta ändamål
och har icke något att erinra mot att detsamma för nästa budgetår bestämmes
till 300 000 kronor. Från anslaget avses bidrag kunna lämnas till
olika statliga och halvstatliga forskningsinstitut och provningsanstalter,
däribland HFI i dess nya utformning.

Vad härefter beträffar den organisatoriska utformningen av ifrågavarande
verksamhet ha från en del remissinstanser riktats vissa invändningar
mot de härvidlag föreslagna åtgärderna. Det är möjligt, att förslaget i denna
del kan i ett eller annat avseende behöva revideras. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer verksamheten och låter föranstalta
om de ändringar, som efter närmare erfarenhet kunna befinnas
påkallade. Såvitt utskottet emellertid kan finna, är, såsom också bestyrkes
av ett flertal av remissinstanserna, uppläggningen av denna fråga i stort
sett ändamålsenlig, varför förutsättningar torde föreligga för att organisationen
skall konnna att visa sig gynnsam för den fortsatta utvecklingen.

Med hänsyn till den mångfald olika myndigheter och institutioner, som
äro sysselsatta med forsknings- och upplysningsverksamhet på konsumlionsvaruområdena,
synes ett samordnande organ ha en viktig uppgift att
fylla såväl för att åstadkomma önskvärd rationalisering som för att undvika
dubbelarbete. Härför talar även den på många håll besvärande bristen
på forskare. Utskottet biträder alltså förslaget om inrättandet av ett
statens konsumentråd. Rådets uppgifter skulle vara, förutom att befrämja

14

Statsutskottets utlåtande nv 124 år 1956

samordningen mellan forskning och upplysning, att medverka vid fördelningen
av det allmänna anslaget och att uppdraga riktlinjerna för upplysningsverksamheten.
Utskottet har icke något att erinra häremot. Härav följer,
att utskottet delar statsrådets uppfattning, att själva upplysningsverksamheten
icke skall handhas av rådet utan av institutet.

Den föreslagna sammansättningen m. m. av konsumentrådet finner utskottet
lämplig. Rådet bör bestå av ordförande och fjorton ledamöter, varvid
de olika organisationerna och intressena böra företrädas på sätt statsrådet
föreslagit. Beräkningarna av det för rådet äskade anslaget synas böra godtagas.

Rådets kostnader uppskattas för andra hälften av nästa budgetår till
21 600 kronor. De till grund härför liggande beräkningarna tillstyrkas, varför
ett anslag av nämnda belopp bör uppföras å riksstaten.

Enligt det föreliggande förslaget skall HFI helt förstatligas. Utskottet vill
erinra om att staten redan nu intar en dominerande ställning i institutets
finansiering. Sålunda svarar staten för ungefär 85 procent av kostnaderna
för institutets verksamhet. Utskottet finner därför skäl tala för att institutet
i samband med en ökning av det statliga stödet förstatligas. Utskottet
biträder alltså detta förslag och har icke något att erinra mot att institutet
erhåller benämningen statens institut för konsumentfrågor.

I likhet med statsrådet förutsätter utskottet, att kontakten och samarbetet
med näringslivet kommer att fortsätta. Utskottet har i det föregående
tillstyrkt, att representanter för näringslivet även böra ingå i konsumentrådet.
Härigenom får produktionen och handeln tillfälle att följa verksamheten
vid institutet.

Enligt det föreliggande förslaget skola institutets huvuduppgifter liksom
hittills vara konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Utskottet
vill särskilt understryka vikten av alt upplysningen blir konkret och lättfattlig
för den köpande allmänheten. För att institutets forskning och undersökningsverksamhet
skall kunna nå erforderlig effektivitet synes det uppenbart,
att härför krävas kvalificerade personella och materiella resurser.
Såsom statsrådet framhållit, bör ramen för verksamheten efter hand
vidgas med hänsyn till kommande ökade arbetsuppgifter och de forskarresultat,
som kunna komma att stå till förfogande. Det bör härvid framhållas,
att institutet icke bör påtaga sig arbetsuppgifter, för vilka andra
forskningsorgan ha särskilda och bättre förutsättningar.

Vad statsrådet anfört beträffande gränsdragningen mellan institutet och
den i annat samanhang föreslagna statens pris- och kartellnämnd har icke
givit utskottet anledning till erinran. Utskottet får härutinnan hänvisa till
sitt denna dag avgivna utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 97 angående inrättande av en statens pris- och kartellnämnd m. m. Institutets
verksamhet å förenämnda område bör alltså icke avse prisanalyser
o. d.

I den speciella frågan om konsumentupplysningen skall sträcka sig till ett
namngivande av varorna, ha delade meningar gjort sig gällande. Utskottet

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

15

finner i likhet med föredragande statsrådet, att en förutsättning för att ett
namngivande av undersökta varor skall äga rum är, att det bygger på vederhäftiga
forskningsresultat. Till vad statsrådet härutinnan i övrigt anfört
vill utskottet giva sin anslutning. Det torde få ankomma på konsumentrådet
att i överensstämmelse härmed närmare angiva riktlinjerna för upplysningsverksamheten.

Utskottet tillstyrker, att institutet i fortsättningen skall ha en styrelse
och finner skäl tala för att den bör bestå av ordförande och fem ledamöter,
bland vilka senare böra ingå bl. a. en representant för konsumentrådet och,
såsom förut nämnts, en representant för den föreslagna pris- och kartellnämnden.
Utskottet delar statsrådets uppfattning, att institutet principiellt
bör ha en självständig ställning i förhållande till konsumentrådet.

Mot den för institutet föreslagna organisationen har utskottet icke funnit
något vara att erinra. Institutet bör alltså omfatta, förutom nämnda
styrelse, fyra avdelningar och ett kansli. Såsom statsrådet framhållit kommer
i många fall en och samma arbetsuppgift att beröra flera avdelningar,
varför dessa böra nära samarbeta med varandra. Uppdelningen bör av denna
anledning icke vara alltför strikt avgränsad.

Vad beträffar institutets behov av personal och dennas lönesättning har
utskottet vid granskning av förslaget i denna del icke funnit något vara att
invända. Institutets chef bör alltså placeras i Ce 37 med tjänstebenämning
direktör. Varje avdelning bör ledas av en förste intendent i Ce 31 och kansliet
av en intendent i Ce 27.

Då institutet avses skola träda i verksamhet den 1 januari 1957, böra utgifterna
för dess verksamhet beräknas för ett halvt budgetår. I överensstämmelse
härmed och då statsrådets kostnadsberäkningar synas böra godtagas,
tillstyrker utskottet, att till statens institut för konsumentfrågor anvisas
ett avlönings- och ett omkostnadsanslag å 288 400 kronor respektive
85 500 kronor. Till bidrag till Hemmens forskningsinstitut tillstyrkes ett
anslag av 250 000 kronor, avseende första hälften av nästa budgetår.

Såsom statsrådet erinrat skall enligt beslut av 1953 års riksdag av de till
institutet anvisade anslagsmedlen ett belopp av 50 000 kronor reserveras
som rörelsekapital för institutet. Efter förstatligandet föreligger icke behov
av detta kapital, varför detsamma vid omorganisationen bör återbetalas till
statsverket.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna I: 533 och II: 695 samt I: 534 och II: 694, i vad
de avse inrättandet från och med den 1 januari 1957 av ett
statens konsumentråd och ett statens institut för konsumentfrågor,

16

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

a) godkänna det av föredragande statsrådet framlagda
förslaget om inrättandet från och med den 1 januari 1957
av ett statens konsumentråd och ett statens institut för konsumentfrågor; b)

bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 2 mars 1956 framlagda
förslag, fastställa personalförteckningar för statens
konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor;

c) godkänna följande avlöningsstat för statens institut för
konsumentfrågor, att tillämpas under tiden 1 januari—30
juni 1957:

Avlöningsstat

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda aiv

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 1 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 233 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 53 700

Summa kronor 288 400

d) för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln anvisa
till

1) Statens konsumentråd ett förslagsanslag av 21 600 kronor; 2)

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning ett
reservationsanslag av 300000 kronor;

3) Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett
förslagsanslag av 288 400 kronor;

4) Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader ett
förslagsanslag av 85 500 kronor;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna I: 533 och II: 695 samt I: 534 och II: 694, såvitt
nu är i fråga, för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln
till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut anvisa ett
reservationsanslag av 250 000 kronor;

III. avslå motionerna 1: 533 och II: 695 samt 1: 534 och
II: 694, i vad de icke behandlats under I och II.

Stockholm den 15 maj 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 125.

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

17

Reservationer

a) av herrar Näsström, Aastrup, Svärd, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,
Ward, Ståhl, Rubbestad, Petterson i Degerfors och Hjalmar son, vilka ansett
att utskottet bort avstyrka Kungl. Maj :ts proposition och att därför utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Det i föreliggande proposition framlagda förslaget innebär en väsentlig
förstärkning av det statliga ekonomiska stödet åt forskning och upplysning
på konsumentvaruområdet. Härjämte föreslås inrättande av ett statens konsumentråd
för samordning av den konsumentvaruforskning, som bedrives
inom landet. Vidare förordas en omorganisation och utbyggnad av Hemmens
forskningsinstitut (HFI) och i samband därmed institutets förstatligande.

De myndigheter och organisationer, som avgivit yttrande över den utredning,
på vilken det föreliggande förslaget i allt väsentligt bygger, ha i
allmänhet uttalat sig till förmån för en upprustning av forsknings- och upplysningsverksamheten
på konsumentvaruområdet. Detta innebär dock icke,
att de funnit förslaget tillfredsställande i alla avseenden. Den framställda
kritiken har särskilt riktat sig mot det föreslagna sättet för organisationens
uppbyggnad.

Även utskottet har vid sin granskning av det föreliggande förslaget funnit
framförda erinringar med avseende å organisationens utformning icke sakna
berättigande. Propositionen och den till grund för densamma liggande
utredningen ger enligt utskottets mening icke tillräckligt underlag för bedömande
av förslaget i denna del.

Allmänt kan sägas, att många av de frågekomplex, som här anmäla sig,
äro så komplicerade, att de fordra en grundligare bearbetning än vad som
varit fallet. Så är förhållandet bl. a. beträffande det föreslagna konsumentrådet.
Det kan, såsom även statens organisationsnämnd framhållit, ifrågasättas,
om icke inrättandet av ett sådant råd vid sidan av det omorganiserade
institutet innebär en överorganisation och om det icke vore mest ändamålsenligt
att låta en utbyggd styrelse eller en rådgivande nämnd handha även
rådets funktioner. Vad exempelvis gäller förstatligandet av HFI har bl. a.
Kooperativa förbundet framhållit, att det varit tilltalande, om för det utvidgade
institutets organisation även andra alternativ än den helstatliga hade
undersökts och framlagts. I likhet med statens organisationsnämnd ställer
utskottet sig tveksamt till frågan, om ett förstatligande av HFI bör genomföras
så kort tid efter den sammanslagning med Aktiv hushållning, som
genomfördes år 1954. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att frågan
om ett förstatligande av HFI tidigare varit föremål för statsmakternas prövning.
Såsom framgår av 1953 och 1954 års statsverkspropositioner uttalade
föredragande departementschefen, att det förelåg vissa fördelar av en medverkan
i institutets ledning från näringsorganisationernas sida. Dessa fördelar
ansågos då så stora, att ett förstatligande icke syntes motiverat. I sam 2

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 121—125

18

Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1956

band härmed uttalade departementschefen, att Kungl. Maj :t enligt de nya
stadgarna för institutet hade att utse ordförande och halva antalet avövriga
ledamöter i institutets styrelse, varigenom såväl det allmännas som
konsumenternas intressen tillförsäkrades ett väsentligt inflytande på institutets
ledning. Vidare må erinras om att föredragande statsrådet i förra
årets statsverksproposition framhöll, att genom åtgärder, som från statens
sida under de senaste åren vidtagits för att utvidga och förbättra forskningsoch
upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdet, goda förutsättningar
hade skapats för det fortsatta forsknings- och upplysningsarbetet i
konsumenternas intresse. Riksdagen delade denna uppfattning. Det förtjänar
också att här framhållas, att 1946 års utredning angående kvalitetsforskning
och konsumentupplysning fann de rådande arbetsformerna vid institutet
väl ägnade att ge den nödvändiga smidigheten åt organisationen. Med
hänsyn till det anförda skulle det måhända vara välbetänkt att ytterligare
någon tid låta verksamheten fortgå under samma former som hittills och
därunder avvakta resultaten av densamma.

För utskottet framstår det som en angelägenhet av vikt, att HFI får en
sådan organisation, att detsamma på mest rationella och effektiva sätt kan
främja och tillgodose konsumenternas behov av forskning och upplysning
på konsumentvaruområdet. Utskottet är icke övertygat om att den i propositionen
föreslagna organisatoriska uppläggningen och utformningen av
verksamheten är den mest ändamålsenliga. För denna frågas lösning erfordras
enligt utskottets mening en betydligt mera omfattande och fördjupad
utredning än den, som legat till grund för det föreliggande förslaget. Utskottet
vill därför föreslå, att en förnyad utredning kommer till stånd och att
förslag i anledning av densamma förelägges riksdagen. I avvaktan härpå
synes lämpligt, att HFI:s verksamhet fortsättes i samma former som hittills.
Av det anförda följer, att utskottet icke biträder Kungl. Maj :ts proposition,
i vad den avser HFI:s omorganisation.

För innevarande budgetår har till bidrag till HFI anvisats ett anslag av
380 000 kronor. Med hänsyn till främst lönehöjningen under år 1955 bör
med utgångspunkt från statsrådets beräkningar till bidrag till institutet för
nästa budgetår anvisas 430 000 kronor. Då institutet icke erhållit ersättning
för merutgifter under tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 för dels
nämnda löneförhöjning, dels kompensation för sjukförsäkringsavgifter, synes
i enlighet med statsrådets förslag institutet böra tillerkännas bidrag avstatsmedel
härför med sammanlagt 35 000 kronor. Till följd härav torde anslaget
till institutet för nästa budgetår böra bestämmas till (430 000 4- 35 000
= ) 465 000 kronor.

I avvaktan på den av utskottet förordade förnyade utredningen väll utskottet
föreslå, alt anslaget ytterligare höjes med 35 000 kronor till 500 000
kronor, varigenom det blir möjligt för institutet att i större utsträckning än
hittills utlämna bidrag till undersökningar in. in. inom konsumentvaruområdet.

Statsutskottets utlåtande nr 12b år 1956

19

Utskottet hemställer,

alt riksdagen må

I. med bifall till motionerna I: 533 och II: 695 samt I: 534
och II: 694, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag
om inrättandet från och med den 1 januari 1957 av ett statens
konsumentråd och ett statens institut för konsumentfrågor; II.

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:533 och 11:695 samt 1:534 och 11:694, såvitt nu är
i fråga, för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln
till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut anvisa ett reservationsanslag
av 500 000 kronor;

III. i anledning av motionerna 1:533 och 11:695 samt
I: 534 och II: 694, i vad de icke behandlats under I. och II.,
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om de framtida
riktlinjerna för konsumentvaruforskningens och konsumentupplysningens
bedrivande blir föremål för ytterligare
översyn.»

b) av herrar Axel Andersson, Löfroth och fröken Ager, vilka med instämmande
i övrigt i vad i reservationen under a) anförts och föreslagits
ansett

dels att anslaget till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut skall uppföras
med 750 000 kronor i syfte att möjliggöra för institutet att i större
utsträckning än hittills utlämna bidrag till undersökningar m. m. inom konsumentvaruområdet
och att förstärka upplysningsverksamheten,

dels ock att förslag i anledning av den förordade översynen skall föreläggas
1957 års riksdag

och att därför utskottets hemställan under II. och III. bort ha följande

lydelse:

''»II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 534 och II: 694 samt med bifall till motionerna I: 533 och
11:695, såvitt nu är i fråga, för budgetåret 1956/57 under
tionde huvudtiteln till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut
anvisa ett reservationsanslag av 750 000 kronor;

III. i anledning av motionerna I: 534 och 11:694 samt med
bifall till motionerna 1:533 och 11:695, i vad de icke behandlats
under I. och II., i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att frågan om de framtida riktlinjerna för konsumentvaruforskningens
och konsumentupplysningens bedrivande
blir föremål för ytterligare översyn och att förslag i
anledning av översynen förelägges 1957 års riksdag.»

c) av herr Nildfors.