Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1956

1

Nr 115

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
under sjunde huvudtiteln gjorda framställning om
anslag för budgetåret 1956/57 till Tullverket: Anskaffning
av viss materiel jämte i ämnet väckt motion,
m. m.

(5:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjunde huvudtiteln (punkt
39, s. 75—77 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 4 januari 1956) föreslagit riksdagen att till Tullverket: Anskaffning
av viss materiel för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 270 000 kronor.

Ifrågavarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 300 000
kronor. Generaltullstyrelsen har hemställt om ett anslag av 325 000 kronor,
vilket emellertid i Kungl. Maj :ts förslag reducerats till 270 000 kronor.

Departementschefen har erinrat om att riksdagens år 1955 församlade
revisorer föreslagit en omprövning av förutsättningarna för och utformningen
av tullverkets kustbevakning och har därefter anfört följande.

I anslutning till sitt sålunda framlagda förslag uttalade revisorerna, att
någon nyanskaffning av fartyg för kustbevakningen icke borde ske i avvaktan
på resultatet av den föreslagna utredningen. Det synes även mig
angeläget att en nybyggnad av fartyg av hittillsvarande typer icke sker i en
sådan omfattning, att en eventuell utredning föregripes. Emellertid måste i
förevarande sammanhang även beaktas läget i fråga om utrangeringsbehovet
bland tullverkets fartyg. Såsom generaltullstyrelsen framhållit i sin
statskrivelse är 34 av tullverkets större motorbåtar anskaffade under åren
1931—41. Då livslängden för fartyg av detta slag brukar uppgå till omkring
25 år, skulle utrangering och därmed följande behov av återanskaffning i
betydande omfattning aktualiseras under den närmaste tioårsperioden.

Resultatet av en utredning i enlighet med revisorernas förslag skulle sannolikt
icke kunna framläggas för riksdagen förrän vid 1958 års session.
Ett genomförande av det av revisorerna förordade anståndet med återanskaffning
skulle därför innebära att medelsanvisning för ifrågavarande ändamål
nästa gång kunde ske tidigast för budgetåret 1958/59. Till belysning
av konsekvenserna av ett dylikt förfarande har jag från generaltullstyrelsen
under hand erhållit närmare upplysningar om den nyanskaffning av fartyg
som vid nuvarande organisation kunde behöva ske under tiden till och med
år 1958. Härav framgår att, så vitt nu kan bedömas, behov under denna tid
skulle föreligga av — utöver den tulljakt som för närvarande är under byggnad
— sju tulljakter, cn större tullracerbåt, eu medelstor båt samt två större
och fyra mindre prejbåtar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Xrll5

9

Statsutskottets utlåtande nr Ilo år 1956

Även om en viss temporär reducering av sålunda angiven nyanskaffning
icke synes otänkbar, skulle ett totalt anstånd därmed under en eventuell
utredningsperiod innebära en avsevärd försvagning av kustbevakningens
effektivitet. Försvagningen skulle drabba icke endast tulltjänsten utan även
vissa andra funktioner, som utövas av bevakningspersonalen, bland andra
vissa militära dylika, fiske- och jakttillsyn samt sjöräddningstjänst. Till
undvikande härav och då det av generaltullstyrelsen nu föreslagna byggnadsprogrammet
icke synes vara av sådan omfattning att ett genomförande
därav kan tänkas lägga hinder i vägen för en eventuell framtida omorganisation
av kustbevakningen, vill jag förorda, att medel för nästa budgetår
anvisas för anskaffning av såväl båtmateriel som annan materiel såsom motorfordon,
radioanläggningar in. in. Med hänsyn till nödvändigheten av en
begränsning av de offentliga investeringarna synes emellertid det av generaltullstyrelsen
äskade beloppet böra reduceras till 270 000 kronor. Såsom
skett under tidigare år torde Kungl. Maj :t efter förslag av generaltullstyrelsen
få fastställa dispositionsplan för anslaget. Härvid torde givetvis det
läge, vari utredningsfrågan då kan befinna sig, få beaktas.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Sjölin m. fl. väckt motion (II: 553), vari under hänvisning
till vad revisorerna anfört hemställts, att riksdagen måtte med avslag
å Kungl. Maj :ts förevarande förslag till Tullverket: Anskaffning av viss materiel
anvisa allenast ett formellt belopp av 100 kronor. I fråga om motiveringen
till nämnda yrkande får utskottet hänvisa till motionen.

I förevarande sammanhang har utskottet jämväl upptagit riksdagens revisorers
uttalande om tullverkets kustbevakning (§ 20 i revisorernas år
1955 avlämnade berättelse). Ifrågavarande paragraf avlämnades redan den
16 september 1955, men behandlingen härav har, på hemställan av statsutskottet
i dess memorial 1955: 194, uppskjutits till innevarande års riksdag.

Efter en redogörelse för kustbevakningens organisation, materiel, förbindelsetjänst
och ämbetsuppgifter gör revisorerna följande uttalande (del I,
s. 221—224 i den tryckta berättelsen):

Tullverkets uppgifter utmed rikets kuster fullgöras av kustbevakningen.
Med avseende å denna äro dessa indelade i fyra kustdistrikt. Inom varje
sådant äro inrättade kustposteringar, f. n. sammanlagt 100 stycken, med
särskilda bevakningsområden till lands och sjöss. Inom varje kustdistrikt
finnes dessutom en distriktkustpostering, vars bevakningsområde omfattar
respektive kustdistrikt.

Den nuvarande organisationen på detta område tillkom i huvudsak år
1937 som ett resultat av ett utav särskilda sakkunniga utarbetat betänkande.
Detta behandlade de organisatoriska problem, som voro förknippade
med ett rationellt ordnande av kampen mot spritsmuggling och lönnbränning.
Vid uppgörandet av posteringsplaner togs hänsyn "till växlande lokala
förhållanden, såsom kustens beskaffenhet, omfattningen och arten av den
sjötrafik, som kustbevakningen skulle övervaka, närbelägenhet till främmande
land, smugglingens dåvarande omfattning och karaktär o. s. v.

Vad särskilt angår Västra kustdistriktet ansågo de sakkunniga att,
ehuru spritsmugglingen redan då väsentligt minskat, behov av en jämförelsevis
tät bevakning alltjämt förelåge för övervakning av den livliga fartygstrafik,
som förekomme inom den bohuslänska skärgården. I)å fiske -

Statsutskottets uttalande nr Ilo år 1956

3

fartyg, som avsåges i 125 § tullstadgan, vid avgång till eller ankomst från
ort utom tullområdet skulle uppvisa fiskepass, vilket finge ske även hos
kustbevakningstjänsteman, hade de sakkunniga av hänsyn till fiskarbefolkningens
intressen ansett sig icke böra föreslå några indragningar eller
ändringar i fråga om posteringarnas förläggning, som skulle kunna medföra
olägenheter för denna befolkning. Detta är alltså anledningen till att
Västra kustdistriktet har de i förhållande till kuststräckans längd flesta
posteringarna. Kustens landgräns är där 349 km med f. n. 31 posteringar;
motsvarande tal är för t. ex. Östra kustdistriktet 874 respektive 22.

Spritsmugglingen bedrevs under åren efter det första världskriget främst
som så kallad överhavssmuggling, d. v. s. med smuggling såsom last. Den
organisation, som tillskapades för bekämpandet av ifrågavarande brottsliga
verksamhet, var uppbyggd med beaktande av den omfattning spritsmugglingen
hade i början av 1930-talet. Redan då kustbevakningen i sin nya
utformning trädde i verksamhet — den 1 juli 1937 — var emellertid densamma
i starkt avtagande. Numera vill det förefalla, som om överhavssmugglingen
praktiskt taget helt upphört. De beslag, som kunna redovisas,
äro, såsom framgår av sammanställningarna i det föregående, helt obetydliga,
särskilt om hänsyn tages till organisationens omfattning. Några
större smugglingsföretag ha ej heller veterligen planerats mot vårt land.
Kustbevakningen har självfallet haft en stor betydelse i förebyggande syfte;
den främsta anledningen till att spritsmugglingen hejdats synes dock vara
de ändrade utrikespolitiska förhållandena.

Vad Västra kustdistriktet beträffar har organisationen där fått sin omfattning
kanske främst med hänsyn till fiskarbefolkningens intressen.
Emellertid har tills vidare befrielse från skyldigheten att uppvisa fiskepass
för påteckning införts under villkor, att fartyget under resan ej besöker
utrikes ort eller har förbindelse med fartyg i utrikes trafik och ej heller
medför proviantartiklar, för vilka eljest utgående tull eller skatt icke erlagts.
Härigenom ha fiskarna inom detta distrikt i ett icke obetydligt antal
fall ej längre skyldighet att uppsöka kustpostering.

Revisorerna ha med det anförda velat framhålla, att de förhållanden, som
legat till grund för den nuvarande kustbevakningsorganisationen, i väsentliga
avseenden icke längre äro aktuella. Även om denna i viss mån anpassats
till det förändrade läget och de nya arbetsuppgifter, som efter hand tillkommit,
är dock denna i stort sett oförändrad. Såvitt revisorerna kunnat
finna, ligger tyngdpunkten i göromålen alltjämt på tullbevakningen. Revisorerna
anse sig emellertid kunna konstatera, att kustbevakningen f. n.
knappast fyller eu funktion, som svarar mot den personalinsats och de
kostnader den medför. Erinras må att personalstyrkan omfattar mer än
400 man och att de årliga utgifterna numera överstiga sex miljoner kronor.
Det synes därför angeläget, att förutsättningarna för och utformningen av
kustbevakningen snarast omprövas. Som ytterligare skäl härför må framhållas
att den båtmateriel, som står till dennas förfogande, i betydande omfattning
under de närmaste åren är i behov av en förnyelse. Då valet av
båttyper, antalet båtar in. in. intimt sammanhänger med kustbevakningens
uppbyggnad i stort, synes nyanskaffning av båtar icke böra ske, innan eu
utredning i ämnet konnnit till stånd. Därvid böra enligt revisorernas mening
bl. a. följande synpunkter beaktas.

Tullverkets huvuduppgift är att debitera, uppbära och redovisa tull. Dä
kustbevakningen utgör eu gren av detta verk, är det på sitt sätt naturligt
att tullbevakning i olika former kommit att bli den dominerande uppgiften
för den vid kusten tjänstgörande personalen. Jämväl de sakkunniga, som
utformade den nuvarande organisationen, förutsatte att så skulle vara fal -

4

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1956

let, även om de ansågo, att även andra göromål skulle kunna anförtros
kustbevakningen, om detta kunde ske utan förfång för den egentliga tulltjänsten.
Med hänsyn till de ändrade förutsättningar, som inträtt i olika avseenden,
anse revisorerna emellertid, att kustbevakningen bör utformas
så att den är i stånd att utföra verklig bevakning icke blott ur fiskala synpunkter
utan även i andra avseenden, därvid samtliga bevakningsuppgifter
böra vara likvärdiga. Bevakning bör sålunda vara anordnad bl. a. mot
smugglingsförsök, spioneri, olovligt överskridande av sjögränsen, mot olaga
jakt och fiske och till säkerhet för sjöfart och luftfart. Icke minst med tanke
på att kustbevakningen är den enda organisation, som i fredstid utövar kontinuerlig
bevakning i våra kustfarvatten, har densamma en viktig funktion
att fylla ur försvarets synpunkt.

Såsom redan 1935 års sakkunniga framhöllo, förutsätter en väl fungerande
bevakningsorganisation, att denna utan större tidsutdräkt eller alltför
höga kostnader kan anpassas efter växlingarna i de arbetsuppgifter, som
ankomma på densamma. Bevakningen bör göras så rörlig som möjligt.
Fördenskull bör personalen bl. a. ha förstklassiga båtar till sitt förfogande.
Som tidigare omnämnts kommer inom de närmaste åren ett relativt stort
antal sådana att behöva ersättas av nybyggnader; inom kustbevakningens
centrala ledning har uppgjorts en plan för förnyelse av båtmaterielen. Densamma
upptager nyanskaffningar till ett belopp av mer än fyra miljoner
kronor under de närmaste tio åren. Revisorerna anse sig icke kunna ingå i
någon bedömning av huruvida det är oundgängligen nödvändigt att förverkliga
detta nybyggnadsprogram men förutsätta," att detta prövas — i vad avser
både båttyper och antal — vid den av revisorerna förordade översynen.

En utbyggnad av förbindelsetjänsten bör äga rum som ett led i rationaliseringen
av kustbevakningen. Det måste anses vara en allvarlig brist, att
ett antal båtar saknar möjlighet att kommunicera med land eller andra båtar
under patrullering. över huvud taget synes kustbevakningens effektivitet
kunna höjas, därest förstklassig materiel ställes till dennas förfogande, samtidigt
som kostnderna på längre sikt torde kunna nedbringas icke oväsentligt.

En fråga av vikt är kustbevakningens förhållande till andra organ, som i
olika avseenden fylla uppgifter vid rikets kuster. En samordning av de olika
resurserna bör självfallet äga rum i syfte alt förbilliga verksamheten, varvid
en avvägning bör ske mellan bl. a. civila och militära intressen. Alla möjligheter
till en rationell samverkan med det nya sjöfartsverket böra vidare
förutsättningslöst prövas. Framhållas må särskilt alt föredragande departementschefen
vid anmälan av prop. 124/1955 förklarade sig vilja återkomma
till förslaget att under sjöfartsverket lägga vården av fartyg, som disponerades
av andra statliga myndigheter, om det vid närmare undersökning
skulle visa sig, alt en dylik förändring innebure påtagliga praktiska fördelar.

I fråga om sjöräddningen — där kustbevakningen hittills fyllt en icke
oväsentlig uppgift — må erinras att det f. n. pågår en offentlig utredning.

Å vissa orter, där kustpostering finnes, förekommer att tullstationer eller
tullexpeditioner äro inrättade, vilka förestås av kustbevakningstjänsteman.
Frågan om ett eventuellt fortsatt dylikt samarbete mellan lokaltullförvaltningen
och kustbevakningen bör även upptagas till prövning.

Ett led i den av revisorerna förordade översynen bör vara att i möjligaste
mån minska antalet posteringar i land. Skäl härför föreligga enligt revisorernas
mening redan genom de ändrade förutsättningar, som inträtt för
kustbevakningens arbete. Nedskärning av antalet posteringar bör kunna ske
utan att kustbefolkningens berättigade intressen åsidosättas. Övervägas bör

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1956

5

i detta sammanhang huruvida icke lättnader i tullavseende — utöver redan
vidtagna — kunna genomföras för fiskarbefolkningen icke blott inom Västra
kustdistriktet utan även inom andra distrikt. Bl. a. har den meningen framförts,
att det icke synes uteslutet, att en del av den kontroll, som nu utövas
av kustbevakningen beträffande fiskarna, kan överlåtas å dessas egna organisationer.
överläggningar böra därför i sådant syfte upptagas med dessa.
En dylik samverkan torde vara värdefull icke minst ur den synpunkten,
att härigenom skapas gynnsamma psykologiska förutsättningar för ett förtroendefullt
samarbete mellan tullverkets personal och befolkningen i kusttrakterna.
— Revisorerna förutsätta emellertid, att kustbevakningen under
alla förhållanden skall utöva kontroll genom stickprovsundersökningar.

Även andra utvägar än de här skisserade böra prövas i syfte att få till
stånd en så rationell organisation som möjligt, övervägas bör bl. a. ett vidgat
internationellt samarbete.

Revisorerna anse sålunda, att vägande skäl tala för att kustbevakningsorganisationen
snarast omprövas.

Över revisorernas berörda uttalande har yttranden avgivits av chefen för
marinen, statskontoret, generaltullstyrelsen (med bifogande av yttranden
av kustdistriktcheferna samt vissa tulldirektörer och tullkammare), fiskeristyrelsen
(med bifogande av yttranden av vissa fiskeriintendenter), lotsstyrelsen,
sjöfartsorganisationsutredningen, länsstyrelserna i Malmö, Göteborg
och Luleå (med bifogande av yttranden av vissa intresseorganisationer,
polischefer in. fl.), stalspolisintendenten, vissa tullverkets personalorganisationer,
svenska ost-, syd- och västkustfiskarenas centralförbund samt
sjöräddningssållskapet. Beträffande innehållet i dessa yttranden får utskottet
hänvisa till del II, s. 193—276 i den tryckta berättelsen.

Utskottet. Vad först angår det av riksdagens år 1955 församlade revisorer
gjorda uttalandet angående tullverkets kustbevakning får utskottet anföra
följande.

Revisorerna har ansett angeläget att förutsättningarna för och utformningen
av kustbevakningen snarast omprövas. Vid en utredning i ämnet
har revisorerna ansett i huvudsak följande synpunkter böra beaktas, nämligen
att kustbevakningen utformas så att den blir i stånd att utföra en
verklig bevakning icke blott ur fiskala synpunkter utan även i andra avseenden,
att bevakningen göres så rörlig som möjligt, varvid personalen
bl. a. bör ha förstklassiga båtar till sitt förfogande, att en utbyggnad av förbindelsetjänsten
äger rum som ett led i rationaliseringen av kustbevakningen,
att en samordning av de olika resurserna äger rum i syfte att förbilliga
verksamheten, varvid en avvägning bör ske mellan bl. a. civila och
militära intressen, och att möjligheterna till en rationell samverkan med
sjöfartsverket förutsättningslöst prövas, att frågan om ett eventuellt fortsatt
samarbete mellan lokaltullförvaltningen och kustbevakningen upptages
till prövning, att antalet posteringar i land minskas, varvid bl. a. bör övervägas
huruvida icke lättnader i tullavseende utöver redan vidtagna kan
genomföras för fiskarbefolkningen, samt att vidgat internationellt samarbete
överväges. Revisorernas uttalande utmynnar i att revisorerna anser
vägande skäl tala för att kustbevakningen snarast omprövas.

6

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1956

Av de i ärendet avgivna remissyttrandena framgår, att flertalet remissorgan
anslutit sig till eller inte gjort någon invändning emot tanken på
en omprövning av kustbevakningsorganisationen; härvid har emellertid i
vissa fall speciella motiv framförts. Det ämbetsverk, varunder kustbevakningen
lyder, generaltullstyrelsen, har däremot — under erinran bl. a. om
en år 1948 avlämnad utredning om kust- och gränsbevakningen — förklarat
sig tvivla på möjligheten av att under förhandenvarande omständigheter
nå väsentliga, bestämt vägledande resultat vid en ny allmän utredning
om kustbevakningens uppgifter och organisation. Även i vissa andra
yttranden har man ställt sig negativ till tanken på en utredning.

I de avgivna yttrandena har en ingående och utförlig belysning lämnats
av de olika spörsmål som är av betydelse vid ifrågavarande ärendes bedömning.
Vad särskilt beträffar den del av frågan som avser bevakningsorganisationens
omfattning i förhållande till läget på smugglingens område
framgår av general tullstyrelsens yttrande, att smugglingens nuvarande
omfattning är socialt sett mycket besvärande, med lagöverträdelser i tusental
och betungande belastning av domstolar och myndigheter, att ansatser
till smuggling i stor skala förekommer samt att, om situationen för
dagen icke är alarmerande, detta till stor del är att tillskriva de nuvarande
bevakningsanordningarna. Allmänt sett ger generaltullstyrelsens remissyttrande
vid handen att den nuvarande kustbevakningsorganisationen aldrig
betraktats som slutgiltig och att styrelsen med oavlåtlig uppmärksamhet följer
utvecklingen inom detta område.

För egen del vill utskottet — vars vederbörande avdelning genom studiebesök
inom västra kustdistriktet förskaffat sig närmare kännedom om åtskilliga
av de faktorer som påverkar bedömningen av ifrågavarande ärende

inledningsvis uttala sin anslutning till den av revisorerna uttalade uppfattningen,
att kustbevakningen bör vara i stånd att utföra en verklig bevakning
i olika ifrågakommande avseenden — mot smugglingsförsök, spioneri,
olovligt överskridande av sjögränsen samt olaga jakt och fiske ävensom
till säkerhet för sjöfart och luftfart. Vad särskilt angår hänsynen till
försvarets intressen har, såsom revisorerna också påpekat, kustbevakningen
en viktig funktion att fylla: i fredstid är kustbevakningen den enda organisation
som utövar kontinuerlig bevakning i våra kustfarvatten, och i krigstid
ingår kustbevakningen i marinens krigspolis. Mot bakgrunden av nu
angivna, betydelsefulla förhållanden är det av vikt, att kustbevakningsorganisationen
städse är anordnad på sådant sätt att den kan arbeta med
största möjliga effektivitet. Vad båtmaterielen angår träder härvid kravet
på sjövärdighet hos fartygen i förening med erforderlig snabbhet i förgrunden.
I fråga om förbindelsetjänsten är ett underlättande av erforderlig
kommunikation mellan posteringar, bilar, båtar etc. av största betydelse. I
personellt hänseende må framhållas att goda möjligheter till rationalisering
och anpassning efter utvecklingens krav torde komma att erbjuda sig redan
till följd av den nuvarande personalens ålderssammansättning; en undersökning
av denna utvisar alt av 416 redovisade, nu anställda tjänstemän

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1956

7

inte mindre än 142, eller 34 %, överskridit 50-årsåldern. Enligt utskottets
mening är det angeläget att medel i erforderlig utsträckning ställes till förfogande
för tillgodoseende av kravet på hög effektivitet hos kustbevakningen.

Av det anförda framgår, att utskottet i det stora hela kan ansluta sig till
åtskilliga av de av revisorerna framförda huvudsynpunkterna i fråga om
kustbevakningsorganisationen. Utskottet finner sig likväl böra ifrågasätta,
om tillräckliga skäl föreligger att igångsätta någon större och mera tidskrävande
utredning på ifrågavarande område på sätt revisorerna tänkt sig.
Utskottet vill framhålla, att redan med utgångspunkt från nu föreliggande
material en viss begränsning torde få förutsättas beträffande omfattningen
av en utredning i ämnet. Sålunda framgår att i fråga om samarbetet mellan
lokaltullförvaltningen och kustbevakningen ett brytande av denna samverkan
skulle — enligt vad generaltullstyrelsen anfört — åsamka tullverket
kostnadsökningar och även göra vissa trafiklättnader praktiskt taget omöjliga.
Vad sjöräddningsväsendet angår har i en numera framlagd proposition,
nr 149 till årets riksdag, riktlinjer uppdragits, vilka innebär att staten
— representerad av sjöfartsstyrelsen i samarbete med vissa andra verk,
bl. a. tullverket — skulle bära huvudansvaret för att sjöräddningsväsendet
ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Och vad slutligen beträffar tanken att
kustbevakningens kontroll i fråga om fiskarena skulle kunna delvis överlåtas
å dessas egna organisationer må framhållas, att den av dessa organisationer
som representerar den största delen av det svenska havsfisket,
bestämt avrått från en sådan anordning. Med beaktande av det anförda
ävensom av vad i övrigt i detta ärende förekommit vill det förefalla utskottet,
som om huvudsyftet med revisorernas uttalande i allt väsentligt skulle kunna
vinnas genom att de ytterligare undersökningar i förevarande ämne, som
kan befinnas erforderliga, företages inom generaltullstyrelsen i nära samarbete
med olika av frågan berörda verk, personalorganisationer m. fl. I
detta sammanhang må erinras om att generaltullstyrelsen, med framhållande
av att vissa av revisorerna berörda ämnen nyligen blivit grundligt utredda,
ansett ytterligare hithörande ämnen lämpligen böra behandlas i den
löpande utredningsverksamheten inom tullverket och i det löpande samarbetet
mellan detta verk och andra förvaltningsorgan. Det bör enligt utskottets
mening ankomma på Kungl. Maj :t att taga närmare ställning till
nu angivna spörsmål.

Sammanfattningsvis får utskottet i den förevarande frågan föreslå, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger tillkänna vad utskottet i det föregående
anfört.

Vad härefter angår det i detta sammanhang aktuella, under sjunde huvudtiteln
uppförda anslaget till Tullverket: Anskaffning av viss materiel
bar Kungl. Maj:t föreslagit att för nästa budgetår skulle anvisas ett reservationsanslag
av 270 000 kronor, innebärande en anslagsminskning i förhållande
till innevarande budgetår av 30 000 kronor. Föredragande departementschefen
har härvid erinrat om riksdagens revisorers uttalande om tull -

8

Statsutskottets utlåtande nr 115 år 1956

verkets kustbevakning men tillika anfört, att det av generaltullstyrelsen
föreslagna byggnadsprogrammet inte synes vara av sådan omfattning att
ett genomförande kan tänkas lägga hinder i vägen för en eventuell framtida
omorganisation av kustbevakningen. Mot bakgrunden av vad utskottet
i det föregående anfört och under framhållande av vådorna i olika hänseenden
av ett nyanskaffningsstopp i fråga om materielen får utskottet tillstyrka
Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag. Härav följer att utskottet avstyrker
det i motionen II: 553 framställda yrkandet om anvisande av allenast
ett formellt belopp av 100 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag å motionen
II: 553 till Tullverket: Anskaffning av viss materiel
för budgetåret 1056/57 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 270 000 kronor;

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
anfört i anledning av riksdagens revisorers berättelse angående
tullverkets kustbevakning.

Stockholm den 8 maj 1056

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson,
herrar Hesselbom, Gustaf Andersson, Birger Andersson, Nils Theodor Larsson,
fröken Ranmark och herr Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Andersson i Malmö, Ståhl, Åkerström, fröken Elmén, herrar Petterson
i Degerfors, Andersson i Mölndal, Staxäng, Johansson i Mysinge, Hansson
i Skegrie, Löfroth, Gustafsson i Stockholm och fröken Ager.

560844 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag