Nr 113—1U
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956
1
Nr 113
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition angående uppförande
av neurologiska och neurokirurgiska kliniker
vid karolinska sjukhuset.
(3:e avd.)
I propositionen nr 163 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 6 april 1956, föreslagit
riksdagen att besluta att vid karolinska sjukhuset skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av föredraganden förordat förslag uppföras neurologiska
och neurokirurgiska kliniker med tillhopa högst 200 vårdplatser.
Till följd av den överenskommelse, som år 1948 träffades mellan Kungl.
Maj :t och kronan och stiftelsen serafimerlasarettet, å ena, samt Stockholms
stad, å andra sidan, om försäljning till staden av serafimerlasarettets fastigheter
skall lasarettets medicinska, kirurgiska, neurologiska och neurokirurgiska
kliniker före ingången av år 1961, då staden tillträder fastigheterna,
stå färdiga att tagas i bruk på annan plats. Enligt det samma år ingångna
avtalet mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt staden, å andra sidan,
om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus såsom undervisningssjukhus skall
de två förstnämnda klinikerna förläggas till sistnämnda sjukhus. De neurologiska
och neurokirurgiska klinikerna åter har förutsatts skola förläggas
till karolinska sjukhuset.
Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. in., som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 maj 1939 verkställt
utredning angående uppförande av nya neurologiska och neuiokirurgiska
kliniker vid karolinska sjukhuset, har med skrivelse den 5 mars 1956 inkommit
med förslag till uppförande av ifrågavarande kliniker.
Förhandlingskommissionens utredning och förslag samt däröver avgivna
yttranden redovisas i statsrådsprotokollet (s. 2—15), till vilket utskottet
torde få hänvisa.
För egen del anför föredraganden följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har serafimerlasarettets
fastigheter försålts till Stockholms stad genom beslut av 1948 års riksdag.
Fastigheterna skall avträdas till staden den 1 januari 1961. Genom avtal,
som likaledes godkänts av nämnda års riksdag, har överenskommelse jämväl
träffats med staden om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus som undervisningssjukhus.
Till detta sjukhus skall överflyttas de nuvarande medicinska
och kirurgiska klinikerna vid serafimerlasarettet medan de neuro
Bihang
till riksdagens protokoll 1956. 6 sand. Nr 113—ltl
2
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956
logiska och neurokirurgiska klinikerna därstädes förutsatts skola övertlyttas
till karolinska sjukhuset.
\ ad angår frågan om nervklinikernas förläggning har med anledning
av statsutskottets i det föregående angivna uttalande möjligheterna att
förlägga klinikerna till annat sjukhus än karolinska sjukhuset noggrant
prövats av förhandlingskommissionen. Av kommissionen företagen utredning
i t rågan har emellertid visat, att det i Stockholm eller dess närhet
icke finns något sjukhus till vilket dessa kliniker kan förläggas. Med hänsyn
härtill anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande kliniker uppföres
vid karolinska sjukhuset trots den begränsade markyta, som inom det
s. k. Norrbackaområdet står till förfogande för framtida utbyggnadsbehov.
Jag vid i detta sammanhang erinra om att chefen för inrikesdepartementet
i propositionen nr 135/1955 förklarade sig vara övertygad om nödvändigheten
av att inom nämnda område söka finna utrymme jämväl för nervklinikerna.
Av vad lörhandlingskommissionen och ämnesrepresentanten i neurologi
numera anfört har jag blivit övertygad om att en förläggning av nervklinikerna
till det östra sjukhusområdet i närheten av den psykiatriska
kliniken är en lämplig och naturlig lösning. Neurologien och psykiatrien
utgör så närbesläktade discipliner, att en intim kontakt mellan dessa båda
discipliner bör eftersträvas. Jämväl för Eugeniahemmet i dess egenskap
av central spastikeranstalt måste det innebära en stor fördel att i grannskapet
ha tillgång till två moderna kliniker av den art, varom här är fråga.
Enligt upprättade skissritningar till de planerade nya klinikerna förutsattes
viss del av Eugeniahemmets område skola tagas i anspråk för klinikernas
uppförande. Vid de förhandlingar rörande erforderlig markupplåtelse,
som kommissionen upptagit med sällskapet Eugeniahemmets förvaltningsutskott,
har framgått, att från sällskapets sida hinder icke möter
mot föreslagen markupplåtelse under förutsättning att vissa av sällskapet
i sammanhanget framförda önskemål beaktas. Av handlingarna i ärendet
framgår, att förhandlingskommissionen i största möjliga utsträckning sökt
tillmötesgå dessa önskemål. Kommissionen har sålunda låtit delvis omarbeta
tidigare upprättad situationsplan i syfte att möjliggöra bibehållandet
av en Eugeniahemmet tillhörande terrass, som visat sig vara synnerligen
värdefull för det starkt rörelsehindrade klientel, som vårdas vid hemmet.
Vad kommissionen i denna del föreslagit anser jag mig kunna biträda.
Det torde få ankomma på förhandlingskommissionen att efter slutförda
förhandlingar till Kungi. Maj:t inkomma med de förslag till överenskommelser
med sällskapet Eugeniahemmet, som sammanhänger med erforderlig
markupplåtelse. I samband med dessa förhandlingar torde även
den av sällskapets styrelse i dess remissyttrande väckta frågan angående
ersättning av statsmedel för av sällskapet nedlagda kostnader i den del
av hemmets park, som skulle gå förlorad genom nervklinikernas uppförande,
böra upptagas till prövning. Beträffande frågan om ersättningsbyggnader
vill jag i likhet med förhandlingskommissionen med hänsyn till
rådande ovisshet om Eugeniahemmets framtida förläggning understryka
angelägenheten av att varje möjlighet till begränsning av byggnadsprogrammet
i denna del tillvaratages. Det nu sagda får emellertid enligt min
mening icke utesluta, att man vid lösandet av de rent byggnadstekniska
frågorna såvitt möjligt tillgodoser de önskemål, som i förevarande sammanhang
framförts av sällskapet.
Statsutskottets utlåtande nr Hd år tUäli
:i
I fråga om storleken av de planerade nervklinikerna har bl. a. medicinalstyrelsen,
universitetskanslern samt karolinska institutets lärarkollegium
ansett en ökning av antalet vårdplatser nödvändig främst med hänsyn till
forskningens och undervisningens behov. Lärarkollegiet har därjämte hävdat,
alt någon minskning av den neurokirurgiska klinikens 86 vårdplatser
icke bör ifrågakomma. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande
har däremot anslutit sig till kommissionens förslag, att det sammanlagda
vårdplatsantalet bör med viss angiven marginal fastställas till
186. Statskontoret har för sin del understrukit nödvändigheten av att
begränsa klinikernas storlek och bl. a. ifrågasatt en begränsning av antalet
riksplatser. För egen del finner jag den planerade storleken av nervklinikerna
i huvudsak väl avvägd. Jag vill dock erinra om att lärarkollegiet
vid karolinska institutet ansett det föreslagna antalet vårdplatser utgöra
ett minimum för att klinikerna skall kunna tillgodose de avsedda undervisningsändamålen
samt att såväl kollegiet som universitetskanslern ansett
klinikerna höra omfatta tillhopa omkring 200 vårdplatser. Det är uppenbart,
a.lt dessa uttalanden måste tillmätas stor betydelse. Härtill kommer,
att vid denna frågas bedömande enligt min mening hänsyn jämväl bör
tagas till det f. n. föreliggande stora vårdbehovet inom ifrågavarande specialiteter,
vilket bl. a. medför orimligt långa väntetider för patienter, som
icke är bosatta i Stockholms stad och län. Under dessa omständigheter synes
det vara ett riksintresse att i avbidan på en landstingskommunal utbyggnad
av vårdresurserna inom förevarande discipliner söka bidraga till
en ökning av vårdmöjligheterna genom tillskapande vid ifrågavarande kliniker
av det ökade antal riksplatser, som låter sig förenas med god driftekonomi
och en rationell sjukhusadministration. Jag anser mig därför böra
förorda, att antalet vårdplatser vid de bägge klinikerna fastställes till högst
200. Jag förutsätter härvid, att undervisningen i neurologi av den omfattning,
som förutsatts i propositionen nr 212/1054, jämväl framdeles må bedrivas
vid Södersjukhusets neurologiska klinik. Den av mig förordade ökningen
av antalet riksplatser torde böra tillföras den neurologiska kliniken,
vars blivande arbetsuppgifter även bör ses mot bakgrunden av nu
aktuella utredningar rörande epileptikervården och vården av paraplegiker.
Vad förhandlingskommissionen anfört i fråga om uppdelningen av vårdplatser
mellan staden, länet och riket i övrigt (riksplatser) har icke gjorts
till föremål för erinran från någon av de i ärendet hörda myndigheterna.
Jag finner kommissionens förslag i denna del väl ägnat att läggas till grund
för den fortsatta planläggningen. Det torde sålunda få ankomma på förhandlingskommissionen
att fullfölja redan inledda förhandlingar med staden
och länet angående tecknande av vårdplatser vid de båda klinikerna.
Efter förhandlingarnas slutförande torde avtalsförslagen i vanlig ordning
få underställas riksdagen för prövning och godkännande.
Det är givetvis angeläget, alt staten genom att uppföra de nya nervklinikerna
före den 1 januari 1961 uppfyller de förpliktelser, som åvilar staten
på grundval av avtalet om serafimerlasarettets försäljning till Stockholms
stad. Med hänsyn härtill finner jag det vara av vikt — trots att slutliga avtal
ännu icke träffats rörande vårdplatsernas fördelning — att riksdagen
nu fattar beslut om nervklinikernas uppförande. Såsom förhandlingskommissionen
framhållit måste man räkna med eu tidrymd av fyra år för klinikens
färdigställande, varav tre år för erforderliga byggnadsarbeten och ett
år för utrustning. Kommissionen har jämväl framhållit, att ett princip
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956
beslut om klinikernas uppförande skulle göra det möjligt för byggnadskommittén
att redan sommaren 1956 påbörja uppgörandet av huvudritningar
till klinikerna. I realiteten innebär detta en tidsvinst av ett år i fråga om
klinikernas uppförande, enär byggnadskommittén redan nästa budgetår
skulle kunna äska medel för byggnadsarbetenas igångsättande. Givetvis
måste i samband härmed — såsom också karolinska institutets lärarkollegium
framhållit i sitt remissyttrande — en överarbetning ske av föreliggande
skissritningar icke minst med hänsyn till vetenskapens snabba
framsteg inom förevarande discipliner. Byggnadskommittén har beräknat
en tid av sju månader för uppgörande av huvudritningar. Jag anser det
därför vara synnerligen angeläget, att förhandlingskommissionen snarast
framlägger definitiva förslag till avtal med berörda parter angående klinikernas
uppförande och drift. Enligt vad jag inhämtat har kommissionen
redan inlett förhandlingar med representanter för såväl staden som länet
angående ett inom kommissionen nyligen upprättat avtalsförslag uppgjort
på grundval av de avtal, som staten under senare år träffat med staden och
länet rörande uppförande av kliniker vid karolinska sjukhuset.
Under hänvisning till det nu sagda förordar jag, att riksdagen innevarande
år fattar ett principbeslut om nervklinikernas uppförande i huvudsaklig
överensstämmelse med det av arkitekten Ahlberg utarbetade byggnadsprogrammet.
Sedan förhandlingskommissionen avslutat sina avtalsförhandlingar
med staden och länet, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att uppdraga åt byggnadskommittén att uppgöra huvudritningar och verkställa
andra därmed jämförliga förarbeten. Jag förutsätter, att kommittén
härvid tillvaratager alla möjligheter till besparingar beträffande de lokalutrymmen,
som angivits i det av arkitekten Ahlberg uppgjorda byggnadsprogrammet.
I fråga om byggnadskostnaderna vill jag slutligen erinra om att Stockholms
stad under hand förklarat sig villig att under vissa förutsättningar
teckna 40 vårdplatser medan Stockholms läns landstings förvaltningsutskott
förklarat, att landstinget torde vara berett att teckna högst 45 platser.
Jag förutsätter, alt i enlighet härmed avtal kommer till stånd, varigenom
staden och landstinget åtager sig att svara för vårdplatser vid klinikerna.
Med ett sammanlagt vårdplatsantal av högst 200 innebär detta, att serafimerlasarettets
köpeskillingsmedel, 8 000 000 kronor, vilka medel sedan
år 1949 förräntats mot 2,75 procent, kan antagas komma att täcka statens
andel i klinikernas uppförande. Såsom framgår av det föregående har de
sammanlagda kostnaderna för klinikernas uppförande numera beräknats till
13 350 000 kronor.
Utskottet. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets
utbyggande in. in. har, såsom framgår av propositionen, noggrant prövat
möjligheterna att förlägga nervklinikerna till annat sjukhus än karolinska
sjukhuset. Kommissionen har funnit, att det i Stockholm eller dess
närhet inte finns något annat sjukhus till vilket dessa kliniker kan förläggas.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag att ifrågavarande kliniker skall uppföras vid karolinska sjukhuset,
trots de betänkligheter i skilda hänseenden, som en sådan förläggning är
ägnad att inge.
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1956 5
Principiellt hävdar utskottet, att en bristande landstingskommunal utbyggnad
av vårdresurserna inom viss disciplin inte bör få tagas till intäkt
för skapande av ett större antal statliga vårdplatser på område, varå sjukhuslagen
är tillämplig, än som påkallas av forskningens och undervisningens
krav. Utskottet tillstyrker föredragandens förslag att antalet vårdplatser
vid de bägge klinikerna fastställes till högst 200 men förutsätter i enlighet
med nyss angivna principiella uppfattning härvid, att detta platsantal skall
vara ett maximum, vilket under det fortsatta utredningsarbetet om möjligt
bör i viss mån underskridas. Jämväl i övrigt bör, såsom föredraganden framhållit,
alla möjligheter till besparingar beträffande de föreslagna lokalutrymmena
av byggnadskommittén tillvaratagas.
Under åberopande av det anförda och då utskottet inte funnit anledning
till erinran mot vad i förevarande sammanhang i övrigt anförts och föreslagits
hemställer utskottet,
att riksdagen må besluta att vid karolinska sjukhuset
skall i huvudsaklig överensstämmelse med av föredraganden
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 6 april
1956 förordat förslag uppföras neurologiska och neurokirurgiska
kliniker med tillhopa högst 200 vårdplatser.
Stockholm den 8 maj 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson,
herrar Hesselbom, Gustaf Andersson, Birger Andersson, Nils Theodor
Larsson, fröken Ranmark och herr Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Andersson i Malmö, Ståhl, Åkerström, Hoppe, fröken Elmén, herrar
Petterson i Dcgerfors, Andersson i Mölndal, Staxäng, Johansson i Mysinge,
Hansson i Skegrie, Löfroth och fröken Ager.