Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

Genom en den 20 januari 1956 dagtecknad proposition nr 44, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att med bifall till under
särskilda punkter upptagna förslag

1. medgiva, att ur kyrkofonden må utgå bidrag till svenska kyrkans
sjömans vårdsstyrelse för avlönande av i dess tjänst i utlandet anställda
präster i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen under
förevarande punkt förordat;

2. godkänna, att kyrkofondsmedel må enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande användas som förskott i av stiftsnämnd bedriven plantskoleoch
fröanskaffnings verksamhet.

Beträffande propositionens innehåll får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas här nedan, hänvisa till denna.

1. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket

Enligt 6 § andra stycket punkten 4 i kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden
utgöras bland annat kostnad, som Konungen enligt av riksdagen
godkända grunder bestämmer för avlönande av i särskild prästerlig verksamhet
utom riket anställd präst, å vilken prästlönereglementet eller statens
allmänna avlöningsreglemente icke äger tillämpning.

Då prästlönereglementet äger tillämpning å kyrkoherdar i svenska församlingar
i utlandet, för vilka kyrkoordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd,
är de i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda prästerna
den enda kategori, som i detta sammanhang är av intresse.

Enligt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 (Prop. 1952:102 p. 3, L3U 1952:
16, Rskr 1952:193) och den 22 maj 1953 (Prop. 1953: 96 p. 3, Motion II
1953: 459, LSU 1953: 15, Rskr 1953: 181) utfärdade bestämmelser utgår
bidrag ur kyrkofonden för avlönande av elva i sjömansvårdsstyrelsens tjänst
i utlandet anställda präster. Avlöningsbidraget utgör alltsedan den 1 juli
1952 13 800 kronor för befattningshavare och år. För åtnjutande av avlöningsbidragen
gäller vissa särskilda villkor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sarnl. 3 avd. Nr 6

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

I skrivelse den 31 aug. 1955 har sjömansvårdsstyrelsen lämnat en redogörelse
för sin verksamhet utomlands budgetåret 1954/55 samt anmält sina
önskemål för budgetåret 1956/57. Styrelsen erinrar därvid om att den
löneökning å mellan 8 och 10 procent, som enligt beslut av 1955 års riksdag
från och med den 1 januari 1955 tillerkänts såväl statstjänstemännen som
det lönegradsplacerade territoriella prästerskapet, även kommit prästerna
i de svenska församlingarna i utlandet till del. Enär sjömansprästerna i icke
mindre grad än nämnda utlandspräster drabbats av levnadskostnadernas
ökning, finner styrelsen det skäligt, att även sjömansprästerna erhåller
motsvarande kompensation. Styrelsen föreslår sålunda, dels att lönebidragen
till de i det föregående angivna elva i styrelsens tjänst anställda prästmännen
från och med budgetåret 1956/57 höjes från 13 800 kronor till
15 000 kronor per befattningshavare och år (8,7 procents höjning), dels att
för tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 retroaktiva lönetillägg å
1 800 kronor får utgå till envar av dessa befattningshavare.

Departementschefen. Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Persson, anför: »Jag finner mig böra tillstyrka, att det nu utgående avlöningsbidraget
å 13 800 kronor från och med nästa budgetår höjes med
åtta procent till i avrundat tal 14 900 kronor för befattningshavare och år.
Vidare torde för tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 ur kyrkofonden
böra utgå lönetillägg, beräknat till 1 650 kronor för befattningshavare
och år, till envar av de präster, som under denna tid erhållit avlöningsbidrag
ur kyrkofonden.»

2. Förskott av kyrkofondsmedel till viss
plantskoleverksamhet m. m.

En väsentlig uppgift för stiftsnämnderna är att ha inseende och vård
över de ecklesiastika skogarna inom stiften. Skogarna på allmänna kyrkohemman
och vissa andra fastigheter förvaltas direkt av stiftsnämnderna för
kyrkofondens räkning, och kostnaderna för denna förvaltning utgår enligt
6 § andra stycket 7) kyrkofondslagen ur fonden. De ecklesiastika löneboställena
förvaltas visserligen av pastoraten, som också uppbär avkastningen
och svarar för alla med skötseln förenade utgifter, men det åligger vederbörande
stiftsnämnd att ha inseende över förvaltningen bland annat med
avseende å skogsskötseln. Närmare bestämmelser härom meddelas i ecklesiastik
boställsordning. Enligt dessa bestämmelser ankommer det på stiftsnämnden
att fastställa hushållningsplan för skötseln av löneboställes skog.
För återväxt på område, där avverkning ägt rum eller skada å skogen
uppkommit, är pastoratet skyldigt att vidtaga de åtgärder, som stiftsnämnden
finner skäligt föreskriva. Har åtgärder som föreskrivits i hushåll -

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

ningsplan eller eljest icke fullgjorts inom utsatt tid, kan stiftsnämnden hos
överexekutor begära, att vad pastoratet eftersatt skall verkställas genom
överexekutors försorg men på pastoratets bekostnad. För arbetenas utförande
erforderliga medel förskjutes i detta fall av kyrkofonden enligt särskild
föreskrift; vad sålunda förskjutits äger överexekutor omedelbart låta
uttaga hos pastoratet.

Till följd av särskilda förhållanden inom skogsvården har det vissa tider
rått brist på skogsplantor och skogsfrö. För att råda bot på denna brist
har stiftsnämndema i Uppsala, Skara, Lund och Göteborg sedan ett flertal
år tillbaka drivit egen plantskoleverksamhet och i viss utsträckning även
insamling av skogsfrö (kottar). Verksamheten, som haft till syfte att täcka
såväl de allmänna kyrkohemmanens som de ecklesiastika löneboställenas
behov av plantor och frö, har bedrivits med medel som förskotterats ur
kyrkofonden.

I underdånig skrivelse den 25 maj 1954 har nu stiftsnämnden i Uppsala
— med förmälan, att statskontoret under hand påpekat, att frågan om disposition
av kyrkofondsmedel för angivna ändamål ej underställts Kungl.
Maj:ts prövning — hemställt om bemyndigande att använda medel ur
kyrkofonden för plantskole- och fröanskaffningsverksamhet. Av stiftsnämndens
framställning inhämtas, bland annat, att när i slutet av 1930-talet
ett ökat behov av skogsplantor börjat göra sig gällande, hade detta ej
kunnat tillgodoses i önskad omfattning, varför stiftsnämnden för att icke
äventyra de ecklesiastika skogarnas föryngring den 23 januari 1940 beslutat
anordna och i egen regi driva planskoleverksamhet, samt att, då det
visat sig allt svårare att i marknaden erhålla barrträdsfrö av pålitligt god
härstamning, stiftsnämnden den 25 januari 1946 beslutat organisera och
driva kottinsamling i egen regi. Vidare framgår av stiftsnämndens framställning,
att rörelsen under de senaste åren lämnat visst överskott och
under normala driftförhållanden anses kunna vara självbärande.

Kammarkollegiet och statskontoret framhåller, att stiftsnämndema torde
vara oförhindrade att taga i anspråk kyrkofondsmedel för att bedriva plantskole-
och fröanskaffningsverksamhet avsedd för de under stiftsnämndernas
förvaltning stående fastigheterna. Enligt statskontorets mening kan däremot
medel för verksamheten i vad den gäller de ecklesiastika löneboställena
icke författningsenligt ställas till förfogande ur kyrkofonden. Statskontoret
uttalar, att medgivande för stiftsnämndema att, såvitt angår de
ecklesiastika löneboställena, anlita kyrkofondsmedel som förlagskapital
för dylik verksamhet synes förutsätta riksdagens medverkan.

Departementschefen: »Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen
har flera stiftsnämnder sedan åtskilliga år tillbaka drivit plantskole- och
fröanskaffningsverksamhet för att täcka de ecklesiastika skogarnas behov
av skogsplantor och skogsfrö. I samtliga fall har verksamheten grundats
på medel som förskotterats ur kyrkofonden, detta trots att verksamheten

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

ända från början haft till syfte att tillgodose icke blott de av stiftsnämnderna
själva förvaltade skogarna utan också skogarna på de av pastoraten
förvaltade ecklesiastika löneboställena. För de plantor, som tillhandahållits
pastoraten, har dessa erlagt betalning, motsvarande stiftsnämndens
s j äl vkostnadspris.

Då nu frågan om detta system aktualiserats genom en framställning från
stiftsnämnden i Uppsala, vill jag till en början understryka, att jag från
praktiska synpunkter finner det lämpligt, att en stiftsnämnd, på sätt som
i förevarande fall skett, ordnar försörjningen med skogsplantor centralt
för hela stiftet. Om de praktiska fördelarna av ett dylikt system synes
också kammarkollegiet och statskontoret vara ense. Det kan anmärkas,
att skogsvårdsstyrelserna enligt uppgift fortfarande har svårigheter att
tillgodose behovet av skogsplantor.

Vad härefter gäller sättet för finansiering av stiftsnämndernas plantskole-
och fröanskaffningsverksamhet torde det vara ostridigt, att nämnderna
enligt kyrkofondslagen äger anlita medel ur fonden för att täcka
kostnaderna för verksamheten till den del densamma tillgodoser de skogsfastigheter,
som står under nämndernas omedelbara förvaltning. Såsom
både kammarkollegiet och statskontoret framhållit ger bestämmelserna i
kyrkofondslagen däremot icke något stöd för en sådan disposition av fondens
medel, såvitt angår de ecklesiastika löneboställena. Det är emellertid
att märka, att det i detta fall icke är fråga om att belasta kyrkofonden
med utgifter utan endast om att anlita fondmedel till förskott, vilka normalt
kommer att återbetalas. Enligt vad jag under hand inhämtat uppgick
ifrågavarande förskott under budgetåret 1953/54 till sammanlagt
52 300 kronor för den av stiftsnämndema i Uppsala, Skara, Lund och Göteborg
idkade plantskoleverksamheten och till sammanlagt 11 600 kronor
för av stiftsnämndema i Uppsala och Skara bedriven fröanskaffning. Under
samma budgetår inbetalades i avräkning å förskott sammanlagt 49 700
respektive 13 200 kronor.

Kammarkollegiet och statskontoret har båda diskuterat den möjligheten
att i stället avkräva de av verksamheten berörda pastoraten erforderliga
förskottsmedel. Statskontoret har för sin del förordat denna utväg. Såsom
kammarkollegiet närmare utvecklat skulle emellertid ett dylikt system
medföra vissa svårigheter och ett omfattande administrativt besvär för
stiftsnämndema. Enligt min mening bör därför denna lösning icke komma
i fråga.

Jag finner i stället avgörande skäl tala för att den hittillsvarande ordningen
skall få bestå. Under förutsättning att verksamheten inriktas på
att, såvitt avser de ecklesiastika löneboställena, i princip vara självbärande,
bör enligt min mening hinder icke möta mot att kyrkofondsmedel
användes som förskott i verksamheten. Liksom statskontoret anser jag
emellertid frågan vara sådan att riksdagens godkännande bör inhämtas.»

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

5

Utskottet

Utskottet tillstyrker vad i propositionen föreslagits under punkten 1.

Vad beträffar det i punkten 2 föreslagna godkännandet av att kyrkofondsmedel
må användas som förskott i plantskole- och fröanskaffningsverksamhet,
som bedrives av stiftsnämnd, finner utskottet det vara angeläget
understryka, att den verksamhet av detta slag som hittills förekommit
fyllt en uppgift av stor betydelse för en rationell skötsel av de ecklesiastika
skogarna. I fråga om den del av verksamheten, som berör de ecklesiastika
löneboställena, erfordras emellertid riksdagens samtycke till förskott av
kyrkofondsmedel. Då verksamheten i denna del, såvitt nu kan bedömas,
kan förutsättas vara självbärande och risken för att kyrkofonden icke skall
återfå förskotterade medel därför är ringa samt det av praktiska skäl
knappast kan ifrågakomma att de av verksamheten berörda pastoraten
skulle avkrävas nödiga förskottsmedel, finner utskottet i likhet med departementschefen
avgörande skäl tala för att den hittillsvarande ordningen får
bestå. Kyrkofondsmedlen må emellertid, såsom i propositionen föreslagits,
endast i den ordning som närmare bestämmes av Kungl. Maj:t användas
som förskott i dylik verksamhet. Utskottet tillstyrker även under denna
punkt det i propositionen framlagda förslaget.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 22 februari 1956

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson,* Lindahl,
Grym, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson, Krugel och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Nyberg,
Eriksson i Sandby,* Persson i Appuna, Andersson i Ryggestad, fru Boman
och herr Hansson i Skegrie.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.