Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilag),
in. m.

Genom en den 27 april 1956 dagtecknad proposition, nr 178, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i) Lag

om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilag)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ej må någon utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer förvärva, innehava, överlåta, bearbeta eller eljest taga befattning
med uran, plutonium eller annat ämne, som användes såsom bränsle (atombränsle)
i anläggning för utvinning av atomenergi (atomreaktor), eller förening
vari sådant ämne ingår.

Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga om torium och annat ämne, som
är ägnat att omvandlas till atombränsle, ävensom förening vari sådant ämne
ingår så ock beträffande atombränsle, som använts i atomreaktor.

Om rättighet att för utvinnande av uran eller torium eller förening vari
något av dessa ämnen ingår eftersöka och bearbeta samt tillgodogöra sig
mineralfyndighet gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 §•

Utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
må ej någon uppföra, innehava eller driva atomreaktor eller anläggning för
bearbetning av ämne eller förening som avses i 1 §.

3 §•

Ej må utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
ur riket föras ämne eller förening som avses i 1 §, mineral med

1 liihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 3 avd. Nr 23

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

halt av sådant ämne, vad som framställts av sådant ämne eller vara i vilken
sådant ämne ingår.

4 §•

Tillstånd som avses i 1—3 §§ må begränsas till att avse viss tid.

Vid meddelande av tillstånd så ock under tillstånds giltighetstid må uppställas
de villkor som finnas påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän
synpunkt.

Tillstånd må återkallas, om uppställt villkor icke iakttages eller eljest
synnerliga skäl äro därtill.

5 §.

Tillsyn å efterlevnaden av vad i 1—3 §§ stadgas samt av villkor som meddelats
med stöd av 4 § utövas av myndighet som Konungen bestämmer.

Om tillsyn över innehav av och arbete med radioaktivt ämne gäller jämväl
vad därom är särskilt stadgat.

6 §•

Tillsynsmyndigheten äger att efter anfordran erhålla de upplysningar och
handlingar som erfordras för tillsynens utövande. Myndigheten äger ock
meddela de föreskrifter som finnas erforderliga för att trygga efterlevnaden
av uppställt villkor.

Den som har att öva tillsyn skall äga tillträde till anläggning eller plats,
där verksamhet som avses i 1 eller 2 § bedrives, samt äga rätt att göra sig
underrättad om förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna
lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

7 §•

Bryter någon mot vad i 1 eller 2 § stadgas eller iakttager han icke villkor
som meddelats med stöd av 4 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader eller, om brottet är grovt, med fängelse eller straffarbete i högst
två år. Samma lag vare där någon i strid med 3 § ur riket utför eller söker
utföra ämne eller annat som avses i 3 §.

8 §•

Har någon brutit mot vad i 1 eller 2 § stadgas, skall, om det ej är uppenbart
obilligt, i 1 § avsett ämne eller förening, som han därvid innehaft,
bearbetat eller eljest tagit befattning med, förklaras helt eller delvis förverkat
till kronan. Innehar han icke längre ämnet eller föreningen, må i stället
värdet förklaras förverkat. Samma lag vare beträffande ämne eller annat
som någon i strid med vad i 3 § stadgas utfört eller sökt utföra ur riket.

9 §•

Den som underlåter att ställa sig till efterrättelse vad tillsynsmyndigheten
med stöd av 6 § fordrar eller föreskriver eller ock i fall som i nämnda paragraf
avses uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar tillsynsmyndigheten
oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

10 §.

Har någon underlåtit att ställa sig till efterrättelse villkor, soin avses i 4 §,
eller att efterkomma anfordran eller föreskrift, som tillsynsmyndigheten
meddelat med stöd av 6 §, äger tillsynsmyndigheten förelägga lämpligt vite.

11 §.

Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller
med stöd av lagen meddelade villkor eller föreskrifter eller anlitats som
biträde vid tillsynsverksamhetens utövande eller som eljest tagit befattning
med ärende, som avses i denna lag, må ej röja eller obehörigen nyttja
yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och ej heller, där
det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller
affärsförhållande, vilket sålunda blivit honom kunnigt. Bryter någon häremot,
straffes med dagsböter eller fängelse.

12 §.

Brott som avses i 7 eller 9 § må ej åtalas av allmän åklagare, där det ej
av tillsynsmyndigheten anmäles till åtal.

Brott som i 11 § sägs må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse
av målsägande.

13 §.

över beslut av myndighet enligt denna lag må klagan föras hos Konungen
genom besvär, som skola ingivas till handelsdepartementet.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse utan hinder
av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

14 §.

De föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956, men redan dessförinnan må meddelas
beslut om tillstånd som avses i lagen.

2) Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46)
angående stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, att 66 och 67 §§ lagen den 28 maj 1886 angående
stenkolsfyndigheter in. m.1 skola upphöra att gälla, att nuvarande 68 och

1 Senaste lydelse, se beträffande lagens överskrift SFS 1933:180 samt beträffande 63 och
65—69 §§ SFS 1953:210.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

69 §§ samma lag skola erhålla beteckningarna 66 och 67 §§ samt att sistnämnda
två paragrafer ävensom 63 och 65 §§ skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

63 §.

Rättighet att för utvinnande av
uran, torium eller beryllium eller förening,
vari någon av dessa metaller
ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet
av uranhaltigt, toriumhaltigt eller
berylliumhaltigt mineral är beroende
på koncession, som meddelas av
Konungen. Koncession må begränsas
ptt avse endast rätt till fyndighetens
undersökning.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av
uran, torium eller beryllium eller förening,
vari något av dessa ämnen
ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet
av uranhaltigt, toriumhaltigt eller
berylliumhaltigt mineral är beroende
på koncession, som meddelas av
Konungen. Koncession må begränsas
att avse endast rätt till fyndighetens
undersökning.

Vad i---—----liknande åtgärder.

Koncession må--------därtill äro.

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om
rätt för koncessionsinnehavare att
tillgodogöra sig mineraliska ämnen,
som icke avses med koncessionen,
skall icke gälla uran, torium eller beryllium
eller förening, vari någon av
dessa metaller ingår.

68 §.

Den som, i annat fall än i 63 § andra
stycket sägs, utan koncession för
ändamål, som avses i 63 § första
stycket, eftersöker eller bearbetar
fyndighet av uranhaltigt, toriumhaltigt
eller berylliumhaltigt mineral eller
utan tillstånd bearbetar uran, torium
eller beryllium eller förening,
vari någon av dessa metaller ingår,
så som i 66 § sägs, straffes högst
med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon i strid
mot 67 § första stycket ur riket utför

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om
rätt för koncessionsinnehavare att
tillgodogöra sig mineraliska ämnen,
som icke avses med koncessionen,
skall icke gälla uran, torium eller beryllium
eller förening, vari något av
dessa ämnen ingår.

66 §.

Den som, i annat fall än i 63 § andra
stycket sägs, utan koncession för
ändamål, som avses i 63 § första
stycket, eftersöker eller bearbetar
fyndighet av uranhaltigt, toriumhaltigt
eller berylliumhaltigt mineral,
straffes högst med straffarbete i två
år.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller söker utföra material eller vara,
som där sägs.

69 §.

Uran, torium eller beryllium eller
förening, vari någon av dessa metaller
ingår, som, i annat fall än i 63 §
andra stycket sägs, utvunnits utan
koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 §
stadgas, är vad som därvid framställts
så ock förråd av den ifrågavarande
metallen, av förening av metallen
eller av mineral med halt av metallen,
som han innehar, förverkat till
kronan.

Det som någon i strid mot 67 §
första stycket utfört eller sökt utföra
ur riket vare ock förverkat till kronan.

67 §.

Uran, torium eller beryllium eller
förening, vari något av dessa ämnen
ingår, som, i annat fall än i 63 § andra
stycket sägs, utvunnits utan koncession,
tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1956.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i anslutning till de allmänna riktlinjer för utvecklingsarbetet
på atomenergiområdet, vilka framlägges för riksdagen genom
proposition nr 176 — viss lagstiftning i syfte att skapa möjligheter till
erforderlig kontroll och tillsyn över verksamheten på atomenergiområdet.

Sålunda framlägges förslag till lag om rätt att utvinna atomenergi in. m.
(atomenergilag). Enligt denna lag skall fordras särskilt tillstånd av Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer för förvärv, innehav,
överlåtelse och bearbetning av och annan befattning med samt utförsel av
uran, plutonium eller annat ämne, som användes såsom atombränsle i atomreaktor,
eller förening vari sådant ämne ingår. Detsamma skall gälla i fråga
om torium och annat ämne, som är ägnat att omvandlas till atombränsle,
ävensom förening vari sådant ämne ingår så ock beträffande atombränsle
som använts i atomreaktor. Särskilt tillstånd skall även fordras för uppförande,
innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för bearbetning av

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

använt atombränsle in. m. Lagen innehåller också vissa allmänna regler om
sådana tillstånd samt bestämmelser rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen
och med stöd av denna meddelade föreskrifter ävensom ansvarsbestämmelser
in. in.

Därjämte föreslås vissa ändringar i lagen angående stenkolsfyndigheter
in. in. Ändringarna innebär bl. a. att bestämmelserna i 9 kap. stenkolslagen
om bearbetning och export av uran m. in. överflyttas till atomenergilagen.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet
den 21 december 1955 särskilda sakkunniga — 1955 års
atomenergiutredning — med uppgift att verkställa utredning och avgiva
förslag beträffande arbetsuppgifterna inom atomenergiområdet m. m. Samtidigt
påbörjades inom justitiedepartementet en utredning med syfte att
såsom komplement till gällande koncessionslagstiftning om utvinning, bearbetning
och export av uran m. m. framlägga förslag till en tillståndslagstiftning,
avseende uppförande, anskaffning och drift av atomreaktorer
samt befattning med atombränslen m. m. Sedan denna utredning slutförts,
har till atomenergiutredningen överlämnats en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria med förslag till lagstiftning på atomenergiområdet.

Atomenergiutredningen har numera slutfört sitt arbete samt avgivit betänkande
med förslag rörande atomenergien (SOU 1956: 11). Vid detta betänkande
har som bilaga fogats den inom justitiedepartementet utarbetade
promemorian.

Atomenergiutredningens betänkande innefattar — förutom det förslag till
lagstiftning jämte motiv därtill som framlagts i departementspromemorian
— synpunkter på målsättningen för atomenergiverksamheten i vårt land
de närmaste 10—20 åren samt på atomenergiverksamhetens organisation
och bedrivande ävensom förslag i organisatoriskt avseende. I fråga om
lagstiftningen har utredningen anslutit sig till förslagen i departementspromemorian.
I anslutning härtill har utredningen angivit vissa allmänna riktlinjer,
efter vilka den med lagförslaget avsedda tillståndsgivningen skall
ske. Slutligen har utredningen behandlat vissa säkerhetsfrågor.

Gällande bestämmelser m. m.

Av betydelse i förevarande sammanhang är i främsta rummet vissa under
senare tid tillkomna stadganden i lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter
m. m. Enligt denna lag fordras koncession av Kungl. Maj :t
för eftersökande, bearbetande och tillgodogörande av vissa fyndigheter. Koncession
innebär i princip, att koncessionsinneliavaren erhåller uteslutan -

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

de rätt att inom det område koncessionen omfattar eftersöka, bearbeta och
tillgodogöra sig fyndigheten i fråga.

Stenkolslagen avsåg ursprungligen endast stenkolsfyndigheter (1 5 kap.),

men genom senare vid skilda tillfällen införda tillägg till lagen har den erhållit
tillämpning jämväl å saltfyndigheter (6 kap.), olje- och gasfyndigheter
(7 kap.) och alunskifferfyndigheter (8 kap.). År 1945 tillkom ett 9
kap. (63—69 §§), i vilket upptagits bestämmelser angående utvinning och
användning av uran in. fl. för framställning av atomenergi betydelsefulla
ämnen; sedermera har vissa ändringar och tillägg gjorts i detta kapitel.

Uranlagstiftningen i 9 kap. stenkolslagen bryter så till vida systematiken
i lagen att den avser icke endast rätten att eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra
fyndigheter utan även rätten att bearbeta utvunnet uran m. m.
och föra detsamma ur riket.

Före 1945 års lagstiftning tillkom rätten att tillgodogöra sig uranhaltiga
mineral i princip jordägaren. Uran tillhörde nämligen icke de inmutningsbara
mineralen, vilkas tillgodogörande reglerades av gruvlagen, och
tillgodogörande av uran var ej beroende av koncession enligt stenkolslagen.

Genom lagstiftningen 1945 tillkom i huvudsak de nuvarande bestämmelserna,
som dock vid detta tillfälle gjordes tillämpliga endast på uranhaltigt
mineral. Ändringar har därefter skett i huvudsakligen följande hänseenden.
Genom en år 1947 vidtagen ändring i 64 § utvidgades rätten att inom skyddsområde
enligt 13 § 1 mom. stenkolslagen utnyttja uranfyndighet. År 1950
bestämdes att koncession ej skulle erfordras för att verkställa borrning
eller sprängning eller upptaga provgropar eller vidtaga andra liknande åtgärder
i syfte enbart att erhålla prov för analys; koncession skulle vidare
kunna beviljas efter ett förenklat förfarande, da koncessionen endast avsåg
rätt till fyndighetens undersökning; föreskrifterna om utförselförbud
ändrades så, att Kungl. Maj :t ägde meddela tillstånd till utförsel undei
förutsättning att annat med hänsyn till användningen jämförbart material
infördes till riket i stället för vad som utfördes. Slutligen gjordes lagstiftningen
år 1953 tillämplig på torium och beryllium, vilka sålunda underkastades
liknande kontroll som den vilken gällde i fråga om uran.

Avsikten med lagstiftningen om fyndigheter av uranhaltigt mineral m. in.
är att staten skall kunna utöva kontroll över utnyttjandet av tillgångarna
av uran m. m. och användningen av ämnena. I förstnämnda hänseende utövas
kontrollen på det sättet att befogenheten att bearbeta fyndigheter med
sådana ämnen gjorts beroende av tillstånd av Kungl. Maj :t. Vidare regleras
bearbetandet av ämnena och exporten. Med hänsyn till vikten av sträng statlig
kontroll har föreskrivits att Kungl. Maj :t äger, när skäl därtill är, aterkalla
meddelad koncession. En liknande bestämmelse finnes beträffande bearbetandet.

I 63 § första stycket stenkolslagen återfinns det grundläggande stadgandet,
att rättighet alt för utvinnande av uran, torium eller beryllium eller
förening, vari någon av dessa metaller ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet
av uranhaltigt, toriumhaltigt eller bcrylliumhaltigt mineral är be -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 195G

roende på koncession, som meddelas av Kungl. Maj :t. Koncession må begränsas
att avse endast rätt till fyndighetens undersökning. Från bestämmelserna
i första stycket meddelas i andra stycket ett undantagsstadgande
av innebörd, att borrning, sprängning, upptagande av provgropar och vidtagande
av andra liknande åtgärder får ske utan koncession, om åtgärderna
avser endast att erhålla prov ur fyndighet av uranhaltigt, toriumhaltigt
eller berylliumhaltigt mineral för analys. I tredje stycket stadgas, att koncession
må av Kungl. Maj:t återkallas, när skäl därtill är.

I 64 § har skett hänvisning till åtskilliga stadganden i lagen vilka gäller
för andra slag av fyndigheter än sådana av uranhaltigt, toriumhaltigt och
berylliumhaltigt mineral. Därjämte har meddelats vissa bestämmelser som
innebär avvikelser från de stadganden till vilka sålunda hänvisats. Härigenom
regleras bl. a. frågorna om förfarandet i koncessionsärende, om konkurrens
mellan flera sökande, om ersättning till jordägare, om konkurrens
med inmutning, om frånträdande av koncession och om återställande av
inlöst mark till jordägaren.

Bland hänvisningarna i 64 § bör särskilt uppmärksammas hänvisningarna
till 56 § andra stycket samt till 10 och 58 §§. Enligt 56 § andra stycket skall
vid koncession fogas de föreskrifter som finns påkallade för att förebygga
att annat industriellt företag hindras i sin utveckling eller som eljest är
erforderliga ur allmän eller enskild synpunkt. Genom hänvisningen till 10
och 58 §§ regleras den närmare omfattningen av den rätt koncessionen
medför.

Med hänsyn till de olika sätt på vilka å ena sidan uranhaltigt mineral
och å andra sidan toriumhaltigt och berylliumhaltigt mineral kan förekomma
har det ansetts erforderligt att beträffande uran genom hänvisning
till 58 § anknyta till den för alunskiffer stadgade särskilda ordningen och
beträffande de två övriga ämnena genom hänvisning till 10 § anknyta till
den för stenkol stadgade ordningen. Enligt båda dessa paragrafer stadgas,
att den som erhållit koncession äger uteslutande rätt att, med de
inskränkningar och villkor lagen innehåller, inom det område koncessionen
omfattar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes befintlig
tyndighet av ämnet i fråga ävensom att i samband därmed tillgodogöra sig
vissa andra närmare angivna mineraliska ämnen. I 65 § göres emellertid
det undantaget, att rätten för koncessionsinnehavare att tillgodogöra sig
mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, icke skall gälla uran,
torium eller beryllium eller förening vari någon av dessa metaller ingår. I
detta sammanhang bör också erinras om att 52 § första stycket gruvlagen
stadgar, att gruvinnehavare må inom utmål bryta icke inmutningsbara mineraliska
ämnen i den mån sådant erfordras för gruvarbetets ändamålsenliga
bedrivande i fråga om de inmutningsbara mineralen, men att enligt
lagrummets sista stycke undantag härifrån gjorts för uran, torium eller
beryllium eller förening vari någon av dessa metaller ingår. En motsvarande
undantagsregel med avseende å äldre gruvor återfinnes under punkt
7 i övergångsbestämmelserna till gruvlagen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

9

I 9 kap. stenkolslagen har vidare upptagits bestämmelser som reglerar
användningen av uran, torium eller beryllium. Sålunda stadgas i 66 §, att
uran, torium eller beryllium eller förening vari någon av dessa metaller
ingår ej må utan Kungl. Maj :s tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt
bruk. Även frågan om export är reglerad. I 67 § föreskrives nämligen
att utan Kungl. Maj:ts tillstånd ej må ur riket föras a) uran, uranförening,
uranhaltigt mineral eller ämne som framställts av uran, b) torium,
toriumförening, toriumhaltigt mineral eller ämne som framställts
av torium, c) beryllium, berylliumförening, berylliumhaltigt mineral eller
ämne som framställts av beryllium, och d) vara i vilken torium eller beryllium
ingår. Beträffande material som avses under a) och b) må sådant
tillstånd till utförsel meddelas allenast under förutsättning att annat med
hänsyn till användningen jämförbart material införes till riket i stället för
vad som utföres eller, då fråga är om uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral,
att uran eller torium eller förening vari någon av dessa metaller ingår,
förekommer i så ringa mängd att tillgodogörandet därav ej kan äga rum.

I 68 § finns bestämmelser om straff för eftersökande och bearbetande av
fyndighet av ifrågavarande mineral utan koncession, för bearbetande utan
tillstånd av förevarande metaller eller förening vari någon av dem ingår samt
för utförsel eller försök till utförsel utan tillstånd av material eller vara
som i 67 § sägs. I 69 § har upptagits regler om förverkande i vissa fall
in. in.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att Kungl. Maj :t den 4 december
1953 utfärdat kungörelse med vissa bestämmelser om användning och utförsel
av uran, torium och beryllium m. m. I denna kungörelse har med stöd
av 66 och 67 §§ stenkolslagen för vissa fall lämnats generellt tillstånd till
bearbetning och export av uran in. in. Sålunda stadgas i 1 § i kungörelsen
att uran, torium eller beryllium eller förening, vari någon av dessa metaller
ingår, må för vetenskapligt bruk bearbetas vid universitet, högskola, forskningsanstalt
eller liknande vetenskaplig institution. Enligt 2 § må torium
eller beryllium eller förening, vari någon av dessa metaller ingår, för tekniskt
bruk bearbetas för framställning av aktiveringsmassor för elektroder
till gasurladdningslampor, gasurladdningsrör eller elektronrör, glödnät och
glödstrumpor, högeldfasta laboratorieutensilier, lysämnen samt av annan
vara i vilken halten av torium eller beryllium icke överstiger tre procent
av varans vikt. Slutligen stadgas i 3 § att mineral med en uranhalt eller
toriumhalt av högst 50 gram per ton eller med en berylliumhalt av högst
1 000 gram per ton ävensom i 2 § angivna varor samt ädelstenar med berylliumhalt
må utföras ur riket; dock skall iakttagas vad i kungörelsen den
9 juni 1950 angående allmänt exportförbud eller eljest finns stadgat om förbud
mot eller villkor för utförseln.

Bestämmelser som är tillämpliga på framställning av atomenergi finns
vidare i lagen den 6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt arbete in. in. Enligt
1 § i denna lag avses sålunda med radiologiskt arbete bl. a. arbete vari
ingår bruk av radioaktivt ämne överstigande viss myckenhet, som medi -

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

cinalstyrelsen äger fastställa. Vidare stadgas i samma paragraf, att radiologiskt
arbete må bedrivas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen och
att tillstånd av medicinalstyrelsen även fordras för innehav, utan samband
med radiologiskt arbete, av radioaktivt ämne överstigande den av medicinalstyrelsen
fastställda myckenheten. Enligt 3 § äger medicinalstyrelsen föreskriva
skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.
Gäller tillståndet bedrivande av radiologiskt arbete, skall dessa särskilda
bestämmelser avse att vinna största möjliga trygghet mot att skada genom
inverkan av strålning från radioaktivt ämne tillskyndas någon som är sysselsatt
i arbetet. År fråga om innehav av radioaktivt ämne, skall bestämmelserna
åsyfta att ämnet så förvaras, att ej skada tillskyndas någon genom
de därifrån utgående strålarna. Över ansökan om tillstånd skall medicinalstyrelsen
enligt 5 § inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen vid karolinska
sjukhuset. I 6 § stadgas att tillsyn å efterlevnaden av lagen och med
stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens
överinseende och ledning, av radiofysiska institutionen och vid institutionen
anställda befattningshavare (tillsyningsmän). I lagen har vidare upptagits
regler om hur tillsynen skall ske och om befogenhet för medicinalstyrelsen
att vid behov förordna att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur
bruk och att återkalla meddelade tillstånd samt straffbestämmelser.

I detta sammanhang bör nämnas att chefen för inrikesdepartementet år
1951 jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga
för att verkställa utredning om radiofysiska institutionens organisation, tillsynsverksamhet
m. in. Enligt direktiven för utredningen bör de sakkunniga
bl. a. överväga huruvida i fortsättningen tillsynsverksamheten lämpligen
bör vara förlagd till en institution vilken även är avsedd för forskning och
medverkan i sjukvårdsarbetet, i synnerhet om man beaktar att atomenergiforskningens
utveckling kan föra med sig en ytterligare ökning av tillsynsverksamheten.
Med stöd av vad som kan framkomma med avseende på behovet
av en statlig tillsyn inom strålskyddsområdet har utredningen att
verkställa en granskning av lagen om tillsyn å radiologiskt arbete in. in. i
avsikt att bringa densamma i överensstämmelse med numera föreliggande
behov. De sakkunniga, som antagit namnet 1951 års strålskyddskommitté,
beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år.

Med hänsyn särskilt till rikets försvar har på atomenergiens område i viss
utsträckning införts tystnadsplikt. Flertalet föreskrifter härom har meddelats
i administrativ ordning och är av hemlig natur. Huvudbestämmelserna
på området återfinnes i ett hemligt kungl. brev den 23 maj 1947 till
atomkommittén angående skydd för atomenergiforskning. Med stöd av innehållet
i detta brev har atomkommittén i samråd med chefen för försvarsstaben
och civilförsvarsstyrelsen utfärdat anvisningar rörande skyddsåtgärder
kring de delar av atomenergiforskningen som skall vara föremål för sekretess.
Dessa anvisningar tager sikte på försvarssynpunkterna. Vidare har
atomkommittén i samråd med chefen för försvarsstaben och försvarets
forskningsanstalt upprättat en hemlig promemoria angående sådana sak -

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

förhållanden inom den målbundna atomenergiforskningen, som med hänsyn
till rikets försvar icke bör offentliggöras.

Bestämmelser om tystnadsplikt av intresse i förevarande sammanhang har
även meddelats i lagen den 29 november 1946 med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse för försvaret. Däri stadgas att uppfinning,
som har särskilt avseende å krigsmateriel — varmed enligt uttalande i motiven
även åsyftas uppfinningar som avser frigörande av atomenergi — och
tillkommit här i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes, ej må
offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan
om patent eller annan skyddsrätt i främmande land eller eljest yppas,
där ej annat följer av vad i lagen sägs.

Vid sidan av de nu anmärkta föreskrifterna finnes på skilda håll i lagstiftningen
vissa bestämmelser av betydelse för sekretessen på atomenergiens
område. Här må sålunda erinras om stadgandena i strafflagen angående
straff för spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift samt olovlig
underrättelseverksamhet.

Av intresse i förevarande sammanhang är slutligen också vissa bestämmelser
om allmänna handlingar. Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen
gäller såsom huvudregel, att varje svensk medborgare skall äga fri tillgång
till allmänna handlingar. I denna rätt må gälla allenast vissa i nämnda
paragraf särskilt angivna inskränkningar, vilka skall i särskild lag noga angivas.
Så har skett i lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att
utbekomma handlingar, den s. k. sekretesslagen.

I sekretesslagen uppräknas ett 20-tal grupper handlingar berörande militära
förhållanden och civilförsvaret, beträffande vilka Kungl. Maj :t äger
förordna alt de skall hållas hemliga under viss tid. På samma sätt äger
Kungl. Maj :t förordna om sekretess under högst femtio år i fråga om handlingar
rörande den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen in. m.

I 21 § sekretesslagen föreskrives beträffande handlingar rörande statlig
utredning, kontroll eller stödverksamhet med avseende å näringslivet, att
Kungl. Maj :t äger, i den mån handlingarna innefattar sådana upplysningar
om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftförhållanden
vilkas offentliggörande kan lända vederbörande företag eller sammanslutning
till men, förordna att handlingarna ej må utlämnas förrän viss tid förflutit
från deras datum.

Med stöd av bemyndiganden i sekretesslagen har Kungl. Maj:t utfärdat
kungörelser med förordnanden på försvarsväsendets område och på civilförsvarets
område samt om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna
handlingar rörande folkhushållningen vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Vidare har Kungl. Maj:t genom
kungörelsen den 4 januari 1939 (nr 7) meddelat förordnande jämlikt bl. a.
21 § sekretesslagen på civilförvaltningens område.

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

Departementspromemorian

I den allmänna motiveringen för en lagstiftning på atomenergiområdet
erinras i promemorian inledningsvis, att anledningen till de hittillsvarande
bestämmelserna i stenkolslagen om statlig kontroll över utvinningen och
användningen av uran, torium och beryllium var den betydelse som de
nämnda ämnena fått för utvinning av atomenergi och de konsekvenser ur
försvars- och utrikespolitiska synpunkter som följde därav. I promemorian
framhålles, att de skäl som föranlett lagstiftningen alltjämt föreligger. Vidare
anföres, att den snabba utvecklingen på atomenergiens område under
senare år gjort att även andra synpunkter kommit i förgrunden. Forskningen
och utvecklingen har sålunda i högre grad än tidigare inriktats på
atomenergiens fredliga användning. Atomkraftanläggningar för elkraft är
för närvarande under uppförande i flera länder, främst i Förenta Staterna,
Sovjetunionen och England. Även i vårt land föreligger ganska långt framskridna
planer på att uppföra atomreaktorer för praktiskt bruk. För förverkligandet
av dessa planer krävs stora insatser, och en samordning av
disponibla finansiella, personella och tekniska resurser måste ske. Driften
av atomreaktorer är vidare förenad med betydande risker och det är ett
allmänt intresse att säkerhetssynpunkterna blir tillgodosedda i det fortsatta
arbetet på atomenergiens område. Även nu anförda förhållanden talar för att
staten, såsom hittills, utövar kontroll över utvinningen och användningen av
uran och andra ämnen av betydelse för framställningen av atomenergi samt
att kontrollen får avse också uppförande, innehav och drift av atomreaktorer
samt åtgärder med använt atombränsle.

Även ytterligare skäl talar enligt promemorian för att utvinningen av
atomenergi skall i vårt land, liksom i andra länder, ske under statlig kontroll.
Sålunda har på senare tid vissa förberedelser gjorts för att åstadkomma
ett närmare samarbete mellan olika länder på atomenergiens område.
Sverige har i stor utsträckning deltagit i dessa förberedelser. Detta samarbete
avses i första hand skola ske mellan regeringarna. Ett sådant samarbete
erbjuder stora fördelar ur skilda synpunkter och det finns ej anledning
antaga annat än att Sverige även i fortsättningen skall komma att deltaga
däri. Det sålunda inledda internationella samarbetet förutsätter uppenbarligen
att utvecklingen på atomenergiens område inom landet sker under
statlig tillsyn.

Härefter diskuteras i promemorian huruvida de i 9 kap. stenkolslagen
meddelade bestämmelserna om fyndigheter av uranhaltigt mineral m. m.
helt eller delvis bör ingå i en ny lag. Därvid uttalas, att det i och för sig
skulle vara motiverat att företaga en allmän översyn av stenkolslagen. En
sådan översyn bör emellertid enligt promemorian föregås av en särskild
utredning, och det framhålles därför att man icke nu bör vidtaga längre
gående ändringar i stenkolslagen än som direkt påkallas av den ifrågasatta
nya lagstiftningen. Härom anföres vidare i promemorian följande.

Till en början torde det stå klart, att de i 9 kap. stenkolslagen meddelade

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

13

föreskrifterna om eftersökande och bearbetande av fyndighet av ifrågavarande
slag har sådant samband med stenkolslagen i övrigt att de lämpligen
bör stå kvar i denna lag. Vad åter angår bestämmelserna om bearbetning
och export av uran in. fl. ämnen torde dessa — utom såvitt angår
beryllium — jämte därmed sammanhängande straff- och förverkanderegler
böra brytas ut ur stenkolslagen och efter vissa jämkningar sammanföras i
en särskilda lag med de föreskrifter som enligt vad förut sagts är erforderliga
i fråga om atomreaktorer och andra anläggningar samt använt atombränsle.
I samband härmed torde vissa jämkningar böra vidtagas i de bestämmelser
som skall stå kvar i 9 kap. stenkolslagen. Bl. a. bör i 63, 65 och
69 §§ uttrycket metaller utbytas mot den ur vetenskaplig synpunkt mera
adekvata beteckningen ämnen. Vad beträffar beryllium framgår av den föregående
redogörelsen att beryllium visserligen kan få betydelse för atomenergiutvinningen
men att detta ämne i motsats till uran, plutonium och
torium icke kan användas såsom eller omvandlas till atombränsle. Samma
är förhållandet med vissa andra ämnen av betydelse för atomenergiutvinningen,
såsom tungt vatten. Bibehåller man, såsom förutsatts i det föregående,
bestämmelserna om koncession för utvinning av beryllium, torde
det ur förevarande synpunkter icke vara erforderligt att kräva särskilt tillstånd
för innehav och bearbetning av samt annan befattning med beryllium.
Däremot torde det vara av betydelse att inom landet befintliga tillgångar av
beryllium, berylliumföreningar eller berylliumhaltigt mineral icke föres ur
landet. Sådan utförsel kan i förekommande fall förhindras med stöd av kungörelsen
den 9 juni 1950 angående allmänt exportförbud.

Enligt promemorian torde det ej vara erforderligt eller ens lämpligt att i
den föreslagna lagstiftningen söka alt mera i detalj reglera hithörande
spörsmål, utan det torde vara tillfyllest att meddela bestämmelser om att
särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
skall fordras för överlåtelse, förvärv, innehav och bearbetning av och
annan befattning med samt export av uran in. in. ävensom för uppförande,
innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för bearbetning av uran
in. in. Därjämte bör lagen innehålla vissa allmänna bestämmelser om sådana
tillstånd. Det bör sålunda stadgas, att tillstånd må kunna begränsas
att avse viss tid. En dylik bestämmelse är av betydelse främst i fråga
om tillstånd för enskilda. Vidare bör möjlighet föreligga enligt lagen att vid
meddelande av tillstånd och under tillstånds giltighetstid uppställa de villkor
som anses påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt.
Tillstånd måste också under vissa förutsättningar kunna återkallas. Härutöver
bör i lagen upptagas vissa bestämmelser rörande tillsyn å efterlevnaden
av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter ävensom ansvarsbestämmelser
in. in. Det bör slutligen anförtros åt Kungl. Maj:t att
utforma de närmare föreskrifter som kan finnas erforderliga för tillämpningen
av lagstiftningen.

Det framhålles i promemorian, alt lagstiftningen bör utformas på sådant
sätt, att den icke hindrar att tillståndsgivningen fortlöpande kan anpassas
efter statsmakternas målsättning för det fortsatta atomenergiarbetel
och de resultat som den tekniska och vetenskapliga utvecklingen kan komma
att frambringa.

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

I förevarande sammanhang framhålles emellertid i promemorian, att det
bör beaktas att enskildas yrkes- och affärshemligheter tillbörligen skyddas.
I den ifrågasatta nya lagen bör därför, i likhet med vad som skett på andra
områden, stadgas tystnadsplikt för den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden
av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter. Vidare
bör enligt promemorian kungörelsen den 4 januari 1939 med förordnanden
på civilförvaltningens område jämlikt lagen om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar kompletteras med en punkt avseende ansöknings-
och andra handlingar som på grund av den föreslagna lagstiftningen
inkommer till myndighet.

Yttrandena

Yttranden över atomenergiutredningens betänkande har efter remiss avgivits
av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne
och Blekinge, utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor,
försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt, vattenfallsstyrelsen,
statskontoret, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Södermanlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, atomkommittén,
ingenjörsvetenskapsakademien, bränsleutredningen 1951, 1951 års strålskyddskommitté,
Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Aktiebolaget
Atomenergi, Svenska elverksföreningen, Svenska gruvföreningen, Svenska
vattenkraftföreningen och Svenska värmeverksföreningen.

Vid kommerskollegiets remissvar har fogats yttranden från Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.
Sveriges industriförbund har till sitt remissvar fogat yttranden av
Sveriges mekanförbund och Sveriges varvsindustriförening.

Vidare har i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från Allmänna
svenska elektriska aktiebolaget (Asea) och Sveriges yngre naturvetares
förening.

Av remissinstanserna har drygt hälften särskilt yttrat sig om den föreslagna
lagstiftningen. Dessa har i princip tillstyrkt lagförslagen eller icke
haft något att erinra mot desamma.

I fråga om lagstiftningens allmänna uppbyggnad har justitiekanslersämbetet
funnit det lämpligt att i den omfattning som föreslagits skapa en
särskild lagstiftning rörande kontrollen över atomenergien och att i stenkolslagen
bibehålla där meddelade föreskrifter om eftersökande och bearbetande
av fyndighet av det slag varom här är fråga. Även länsstyrelsen i
Södermanlands län finner det riktigt att ur stenkolslagen utbryta i huvudsak
vad som stadgas angående bearbetning och export av uran in. m. Jämväl
Svenska gruvföreningen tillstyrker förslaget att från stenkolslagen till
atomenergilagen överflytta bestämmelserna om bearbetning och export av
uran m. m.

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

Två remissinstanser har ansett, att den föreslagna atomenergilagen bör
ges begränsad giltighetstid. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker
angelägenheten av att lagstiftningen ständigt anpassas efter nya rön och
erfarenheter. Lagen bör därför inom en ej alltför avlägsen framtid överses.
Underlåtenhet härutinnan kan medföra stora olägenheter, varjämte ej nu
förutsedda svårigheter kan uppstå vid det praktiska exploaterandet av den
nya energikällan. Därest lagstiftningen tidsbegränsas, torde vissa garantier
erhållas för att en verklig översyn kommer att äga rum. Länsstyrelsen i
Norrbottens län vill icke motsätta sig atomenergiutredningens förslag att
koncentrera försöksarbetet till Aktiebolaget Atomenergi men ifrågasätter
om icke denna fråga bör göras till föremål för omprövning efter viss tid.
Detta skulle kunna ske exempelvis genom att den föreslagna atomenergilagen
tidsbegränsas till förslagsvis tre år. Den nu föreslagna ordningens
lämplighet skulle då automatiskt komma att aktualiseras och kunna bedömas
med hänsyn tagen till de erfarenheter som vid denna tidpunkt kan ha
vunnits av försöksarbetets effekt.

Departementschefen

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, har i samband
med lagrådsremissen anfört följande: I departementspromemorian har anförts,
att åtskilliga skäl talar för att staten, liksom hittills, utövar kontroll
över utvinningen och användningen av uran och andra ämnen av betydelse
för framställningen av atomenergi samt att denna kontroll får avse
även uppförande, innehav och drift av atomreaktorer samt åtgärder med använt
atombränsle. Sålunda erinras till en början om de konsekvenser ur
försvars- och utrikespolitiska synpunkter som följer av den betydelse uran
m. m. fått för utvinning av atomenergi. Vidare anföres att en samordning
av våra tillgängliga finansiella, personella och tekniska resurser måste ske
för att planerna på atomreaklorer för praktiskt bruk skall kunna förverkligas.
Med hänsyn till de betydande risker som är förenade med driften av
atomreaktorer betonas det allmänna intresset av att säkerhetssynpunkterna
blir tillgodosedda. Slutligen har även påpekats att det internationella samarbetet
på atomenergiens område, som avses i första hand skola ske mellan
regeringarna, uppenbarligen förutsätter att utvecklingen på området sker
under statlig tillsyn.

I syfte att möjliggöra sådan tillsyn föreslås i promemorian, delvis i anslutning
till vad som på förevarande område redan nu gäller enligt stenkolslagen,
en lagstiftning enligt vilken det skall krävas särskilt tillstånd för
all befattning med och även utförsel av atombränslen m. m. ävensom för
uppförande, innehav och drift av atomreaklor eller anläggning för bearbetning
av sådana ämnen som avses skola vara underkästade kontrollagstiftningen.
Annan verksamhet på förevarande område, t. ex. tillverkning av
utrustning eller delar till atomenergianläggningar, omfattas däremot icke
av den föreslagna lagstiftningen.

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

Vad sålunda föreslagits har i huvudsak vunnit remissinstansernas gillande.
Även jag anser att en lagstiftning bör genomföras som möjliggör tillsyn
över verksamheten på atomenergiområdet i huvudsak i den utsträckning
som föreslagits i promemorian. En statlig kontroll på detta område är
uppenbarligen påkallad av ett flertal, tungt vägande skäl, såsom exemplifierats
i det föregående.

Den föreslagna lagstiftningen synes mig vara i allt väsentligt väl avvägd.
Den är sålunda uppbyggd på sådant sätt att den icke hindrar att tillståndsgivningen
fortlöpande kan anpassas efter statsmakternas målsättning för
det fortsatta atomenergiarbetet och efter de resultat som den tekniska och
vetenskapliga utvecklingen kan komma att frambringa. Med hänsyn härtill
anser jag, i olikhet med vissa remissmyndigheter, att skäl icke föreligger
att tidsbegränsa lagstiftningen. Detta ståndpunktstagande får självfallet icke
hindra att sådana ändringar vidtages i lagstiftningen som kan visa sig påkallade
av erfarenheter från lagens tillämpning. Principerna för tillståndsgivningen
behandlas denna dag av chefen för handelsdepartementet vid anmälan
av frågan om riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet
och jag har därför icke anledning att här uppehålla mig därvid.

Såsom förordas i departementspromemorian torde sekretessbestämmelserna
på atomenergiområdet böra bli föremål för en översyn vid lämplig tidpunkt.
Innan denna fråga närmare utretts, är jag dock icke beredd att föreslå
någon ändring i nu gällande bestämmelser på området. Emellertid bör
redan nu, till skydd för enskildas yrkes- och affärshemligheter, i den föreslagna
lagen stadgas tystnadsplikt för den som handlägger eller eljest tager
befattning med tillståndsärende eller som har att utöva tillsyn å efterlevnaden
av lagen och med stöd av denna meddelade villkor och föreskrifter. Såsom
framhållits i promemorian bör vidare kungörelsen den 4 januari 1939
med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar kompletteras
med en punkt avseende ansöknings- och andra handlingar som enligt den
föreslagna lagstiftningen inkommer till myndighet.

DETALJUTFORMNINGEN

Atomenergilagen

1 §•

Departementschefen

I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag, att atomenergilagen
bör inledas med en bestämmelse om att tillstånd av Kungl. Maj :t eller
myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kräves för varje slag av förvärv,
innehav, överlåtelse, bearbetning eller annan befattning med atombränslen.
Vad angår beryllium, som enligt vad i promemorian anförts visserligen kan
få betydelse för atomenergiutvinningen, bl. a. såsom moderatormaterial, men

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

17

icke kan användas såsom eller omvandlas till atombränsle, delar jag den
uppfattning som kommit till uttryck i promemorian att bestämmelserna i
stenkolslagen om koncession för utvinning av detta ämne bör bibehållas men
att särskilt tillstånd enligt atomenergilagen icke skall erfordras för annan
befattning därmed.

I anledning av vad Ingeniörsvetenskapsakademien uttalat därom att forskningsarbetet
bör lämnas fritt vill jag framhålla, att generella tillstånd till
forskningsarbete bör kunna lämnas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som för närvarande gäller.

Beträffande frågor rörande detaljutformningen av 2 och 3 §§ torde utskottet
få hänvisa till propositionen s. 24—25.

4 §•

I promemorian föreslås, att tillstånd skall kunna begränsas till att avse
viss tid. När tillstånd lämnas till enskilda företag anses sådan begränsning
regelmässigt böra ske. Enligt promemorian är det icke lämpligt att i lagen
ange någon viss för alla fall gällande giltighetstid, utan denna bör av den
tillståndsgivande myndigheten avpassas efter omständigheterna i varje särskilt
fall. Tillstånd att uppföra atomreaktor bör avse väsentligt kortare tid
än tillstånd att driva reaktor. Vid bestämmandet av giltighetstidens längd
bör enligt promemorian beaktas bl. a. att den som erhåller tillstånd att
driva reaktor eller anläggning för bearbetning av atombränsle m. m. får
rimlig tid för avskrivning av erforderliga investeringar. Längre giltighetstid
än tjugu år anses i allmänhet icke böra komma i fråga.

1 andra stycket av paragrafen föreslås i promemorian en bestämmelse om
att villkor, som finns påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt,
skall kunna uppställas. Av betydelse härvidlag kan enligt vad som
anföres i promemorian vara militära synpunkter och förhållanden som är
av vikt för civilförsvaret. Befintliga tillgångar på uran kan nödvändiggöra
villkor om att endast en viss mängd uran årligen får användas i en atomreaktor.
Med hänsyn till de risker som är förenade med drift av atomreaktorer
bör vidare kunna föreskrivas att atomreaktor skall ligga på visst avstånd
från närmaste tätbebyggelse. Frågan i vilken utsträckning radioaktivt
avfall må utsläppas i vatten är även av stor vikt. Vid beviljande av tillstånd
enligt 1 eller 2 § i förslaget bör sålunda uppmärksammas att radioaktivt
avfall som kan bli till skada icke utsläppes i vatten. Frågan om särskild
förprövning i samma ordning som eljest gäller för vattenförorening beröres
icke närmare i promemorian eftersom denna fråga torde komma att övervägas
i samband med det av vattenvårdskommittén avgivna betänkandet
angående förbättring av vattenvården. Enligt promemorian skall villkor
kunna uppställas icke blott vid meddelande av tillstånd utan även under
tillståndets giltighetstid, och möjlighet anses också böra finnas att ändra
uppställt villkor. Särskilt den snabba tekniska utvecklingen på ifrågavarande
område gör att det under ett tillstånds giltighetstid kan uppkomma
behov av att uppställa villkor, som icke var aktuella när tillståndet med 2

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 avd. Nr 23

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

delades. När så påkallas av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt,
bör uppställt villkor kunna ändras. Vidare föreslås i promemorian att meddelat
tillstånd bör kunna återkallas. Förutsättning härför bör emellertid
vara att uppställt villkor icke iakttages eller att eljest synnerliga skäl är
för återkallelse. Om ett villkor åsidosättes i allenast ringa mån eller om det
villkor som åsidosättes i och för sig är av mindre vikt, bör det däremot icke
ifrågakomma att återkalla tillståndet. Ett skäl som kan föranleda återkallelse
av tillstånd utan att uppställt villkor åsidosätts kan enligt promemorian
vara, att någon som innehar tillstånd att driva atomreaktor i något väsentligt
avseende bryter mot bestämmelserna i 1 eller 4 § i promemorians
lagförslag.

I detta sammanhang framhålles i promemorian, att tillstånd bör vara personligt
och alltså icke kunna överlåtas. Om en kommun som erhållit tillstånd
till reaktordrift i stället önskar driva reaktorn genom ett kommunalt
bolag, bör därför särskilt tillstånd krävas för detta. Även om formell överlåtelse
icke sker, bör nytt tillstånd stundom fordras. Så bör vara fallet om
t. ex. ett bolag som erhållit tillstånd ombildas genom fusion. Vad nu sagts
har ansetts ligga i sakens natur och någon uttrycklig bestämmelse i ämnet
har därför icke ansetts erforderlig.

I flera av yttrandena har invändningar riktats mot uttalandet i promemorian
att längre giltighetstid för tillstånd än tjugu år i allmänhet icke
torde böra komma i fråga. Vattenfallsstyrelsen framhåller, att i den mån
en dylik begränsning föranleder dem som överväger användning av atomenergi
att i onödan räkna med avskrivning av alla anläggningsdelar på högst
en på så sätt maximerad giltighetstid, ett konstlat hinder för utvecklingen
därmed reses. En begränsad giltighetstid synes vara motiverad endast som
en måhända oundgänglig formalitet men icke av sakskäl, när det gäller anläggningar
av här ifrågavarande slag, helst som det skall vara möjligt att
ändra och komplettera villkoren under koncessionstiden. Sveriges industriförbund
anser det vara självklart, att tillstånds giltighetstid skall vara så
lång att anläggningen hinner avskrivas. Den begränsning i denna princip
som kommit till uttryck i promemorian kan förbundet därför ej acceptera.
Några skäl för att begränsa giltighetstiden till tjugu år har icke anförts.
Denna fråga får särskilt stor betydelse därför att värme- och elkraftkostnaderna
från atomreaktorer till övervägande del härrör från anläggningskostnaderna
och följaktligen starkt påverkas av avskrivningstiden. Fördenskull
yikar förbundet att den föreslagna begränsningen slopas och att möjlighet
lämnas öppen för betydligt längre giltighetstid. Aktiebolaget Atomenergi
ifrågasätter, om den till tjugu år angivna giltighetstiden är tillräcklig för
avskrivning av erforderliga investeringar. Svenska vattenkraftföreningen
framhåller, att — med hänsyn till de stora anläggningskostnaderna för en
atomkraftanläggning —- en begränsning av giltighetstiden till tjugu år skulle
medföra att högre kraftpriser måste uttagas än vad som eljest vore nödvändigt.
Föreningen förordar därför att tillstånd må kunna beviljas med en

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

giltighetstid av minst trettio år. Svenska elverksföreningen uttalar, att giltighetstidens
längd bör anpassas till ekonomiska krav.

Justitickanslersämbetet har i sitt yttrande berört två andra frågor. I fråga
om de föreslagna bestämmelserna att det skall ligga i Kungl. Maj :ts hand
att under giltighetstiden för ett meddelat tillstånd dels uppställa nya villkor
— låt vara endast sådana som är påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur
allmän synpunkt — och dels återkalla tillståndet, om synnerliga skäl är
därtill, förefaller det ämbetet som om härigenom möjlighet beretts för förändringar
av så vittgående karaktär, att de kan vara oförenliga med skälig
hänsyn till tillståndshavaren. Ämbetet anser, att detta kanske kan verka
hämmande på dem som till gagn för utvecklingen inom atomenergien skulle
vilja göra en insats och ifrågasätter därför, om icke en regel kunde införas
om rätt för tillståndshavaren att, där förändringen vore obillig mot honom,
helt eller delvis erhålla gottgörelse för uppkommen förlust.

Ämbetet framhåller vidare att enligt uttalande i promemorian tillstånd enligt
4 § till utförsel av ifrågavarande ämnen skulle, liksom tillstånd enligt
1 och 2 §§, vara personligt och icke kunna överlåtas. Vid 3 § har anförts,
att detta ansetts ligga i sakens natur. Ämbetet anser att förhållandet icke
torde vara lika klart beträffande utförseltillstånd, eftersom ett sådant tillstånd
icke med nödvändighet synes behöva gälla viss person utan torde
kunna hänföras till varan. Anledning till ändring i lagtexten synes enligt
ämbetets mening dock icke föreligga. Något missförstånd bör ej kunna uppkomma,
om i tillståndsbesluten uttryckligen anges att tillståndet gäller viss
person och ej må överlåtas.

Departementschefen

Såsom antytts i promemorian är det ur allmän synpunkt angeläget att
möjlighet finnes att efter viss tid ompröva meddelade tillstånd. Sålunda kan
den allmänna inriktningen av atomenergiverksamheten medföra behov av
ändrade dispositioner. Att en viss giltighetstid anges i tillståndet synes också
vara av värde för tillståndshavaren. Denne kan då, till skillnad mot vad
som skulle vara fallet om tillståndet meddelats endast tillsvidare, i allmänhet
räkna med att få behålla tillståndet under den angivna tiden och han
kan inrikta sin verksamhet därefter. Med hänsyn till vad jag nu sagt bör
tillstånd kunna begränsas till att avse viss tid. Självfallet bör härvid all
rimlig hänsyn tagas till tillståndshavarens intressen. Vad angår frågan om
giltighetstidens längd har några remissinstanser uttalat farhågor för att en
giltighetstid om tjugu år ur ekonomisk synpunkt skulle vara alltför kort. I
anledning härav vill jag framhålla, att en längre giltighetstid bör kunna
bestämmas om förhållandena föranleder därtill, t. ex. om en anläggning beräknas
kräva mycket stor kapitalinsats.

Såväl vid meddelande av tillstånd som under tillstånds giltighetstid bör,
såsom föreslagits i promemorian, kunna uppställas de villkor som finnes
påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt. Vidare bör gäl -

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

la att tillstånd skall kunna återkallas, om uppställt villkor icke iakttages
eller eljest synnerliga skäl föranleder därtill.

Såsom j ustitiekanslersämbetet framhållit kan återkallelse av tillstånd
eller uppställande av nya villkor medföra olägenheter för den enskilde. När
fråga uppstår om att återkalla tillstånd bör självfallet tillbörlig hänsyn tagas
till den enskildes intresse. Motsvarande bör gälla om det blir aktuellt
att under tillstånds giltighetstid ändra uppställt villkor eller uppställa nya
villkor. Någon generell regel om ersättning för de förluster som i sådana fall
kan uppstå torde emellertid icke böra uppställas. Skulle det i något fall
framstå som uppenbart obilligt att ersättning icke lämnas, får detta bli föremål
för särskild prövning.

Tillstånd torde böra vara personligt och alltså icke kunna överlåtas. Jag
ansluter mig härutinnan till vad som anförts i promemorian. Vad där sagts
gäller självfallet även i fråga om utförseltillstånd. Såsom justitiekanslersämbetet
påpekat bör av tillståndsbesluten klart framgå, att tillståndet gäller
viss person och att det ej må överlåtas.

Beträffande 5, 6, 7 och 9 §§ må hänvisas till propositionen s. 29—30.

Med avseende å 8 § har departementschefen yttrat: I likhet med vad
som föreslagits i promemorian anser jag, att i lagen bör finnas bestämmelser
om förverkande som svarar mot innehållet i 1—3 §§. Bestämmelserna
bör emellertid icke göras helt ovillkorliga utan möjlighet bör finnas att
rätta förverkandepåföljden efter omständigheterna i det särskilda fallet.
Detta önskemål torde bäst komma till uttryck genom den i promemorian
efter mönster av ifrågavarande bestämmelser i allmänna strafflagen valda
formuleringen. I anledning av vad justitiekanslersämbetet anfört finner
jag sålunda — ehuru exempel på lindrigare bestämmelser förekommer i
specialstraffrätten -— ej skäl att frångå den föreslagna formuleringen. Med
hänsyn till den tillsyn som med stöd av 5 och 6 §§ kommer att utövas på
området och till möjligheten att återkalla tillstånd för den som i något väsentligt
avseende bryter mot bestämmelserna i lagen, torde det icke heller
vara erforderligt att vidga möjligheterna till konfiskation på sätt riksåklagarämbetet
ifrågasatt.

Även använt atombränsle omfattas av förverkandebestämmelserna. Den
föreslagna lydelsen av paragrafen ger enligt min mening icke anledning till
någon tveksamhet på denna punkt.

I anslutning till 10 § har departementschefen anfört följande: Såsom
anföres i promemorian torde det ej alltid vara tillräckligt att kunna ingripa
med straff mot den som underlåter att ställa sig till efterrättelse villkor
som avses i 4 § eller föreskrift som tillsynsmyndigheten meddelat med
stöd av 6 §. Vid sidan av straffbestämmelserna bör därför finnas möjlighet
till andra åtgärder mot den försumlige. Den i promemorian valda utvägen
alt använda vite finner jag lämplig och jag kan i allt väsentligt ansluta mig
till vad som därom anförts i promemorian. Såsom justitiekanslersämbetet
och länsstyrelsen i Södermanlands län anfört kan, med hänsyn till de risker
som är förenade med verksamheten på förevarande område, tänkas fall

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

då ett omedelbart handlande är påkallat. Dessa risker torde emellertid i huvudsak
avse strålskyddsfrågor. Redan nu gäller enligt 1941 års lag om tillsyn
å radiologiskt arbete m. in. att medicinalstyrelsen som tillsynsmyndighet
enligt denna lag vid behov kan förordna att anläggning för radiologiskt arbete
skall sättas ur bruk. Av strålskyddskommitténs remissyttrande över
atomenergiutredningens betänkande framgår att kommittén avser att anpassa
strålskyddslagstiftningen till den nya utvecklingen och de speciella
skyddsbehov denna skapar samt att kommittén ämnar föreslå, att medicinalstj''relsens
nuvarande befattning med strålskyddsfrågorna överflyttas till ett
särskilt organ. Jag förutsätter att ett sådant organ kommer att få minst
samma befogenheter på strålskyddets område som nu tillkommer medicinalstyrelsen.
Med hänsyn till det anförda torde särskilda bestämmelser i lagen
om handräckning icke vara behövliga.

Vad angår den kumulering av straff och vite som i vissa fall kan följa
med den föreslagna avfattningen av paragrafen vill jag erinra om att en
liknande konstruktion valts i andra fall, t. ex. i 30 § allmänna förfogandelagen.

Utskottet vill slutligen jämväl vad beträffar 11—14 §§ och övergångsbestämmelserna
i förslaget, förutom till den föreslagna lagtexten hänvisa till
propositionens framställning (s. 33—34).

Ändringarna i stenkolslagen

Departementschefen anför: Beträffande det i departementspromemorian
framlagda förslaget till ändringar i stenkolslagen har Svenska gruvföreningen
uttalat, att vägande skäl kan anföras för att överföra de i 9 kap. stenkolslagen
kvarstående bestämmelserna till en särskild lag och i samband därmed
verkställa en översyn av bestämmelsernas innehåll. Vad gruvföreningen
sålunda anfört förtjänar enligt min mening att övervägas. Frågan kan
emellertid icke behandlas i detta sammanhang. Icke heller är jag beredd
att nu taga ställning till den av länsstyrelsen i Södermanlands län föreslagna
förkortningen av den i 4 § stenkolslagen angivna tidsfristen. I anledning
av vad bl. a. kommerskollegium anfört om innebörden av uttrycket eftersöka
i 63 § stenkolslagen vill jag erinra om att genom den ändring som år 1950 vidlogs
i denna paragraf infördes vissa lättnader i fråga om förberedande undersökningar
av fyndigheter av nu ifrågavarande slag. I den proposition som låg
till grund för lagändringen anförde jag bl. a., alt stadgandet i nämnda paragraf
icke torde innebära alt koncession kräves för vidtagande av varje
åtgärd i syfte att upptäcka en uranfyndighet och att uttrycket »eftersöka
och bearbeta» närmast torde böra tolkas på samma sätt som det i gruvlagen
använda uttrycket »undersöka och bearbeta».

Förslaget till ändringar i stenkolslagen föranleder i övrigt endast ett par
anmärkningar från min sida. Såsom föreslagits i promemorian torde det i
63 och 65 §§ använda uttrycket metaller i samband med övriga ändringar
böra utbytas mot den ur vetenskaplig synpunkt mera adekvata beteckningen

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

ämnen. Det torde icke vara nödvändigt att i detta sammanhang göra motsvarande
ändring i 52 § gruvlagen eller i punkt 7 i övergångsbestämmelserna
till gruvlagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter i sitt yttrande om skäl
föreligger att bestämma straffskalan i den föreslagna 66 § stenkolslagen
annorlunda än som skett i 7 § förslaget till atomenergilag. I anledning härav
viil jag framhålla, att i detta hänseende icke föreslagits annan ändring i stenkolslagen
än att de nuvarande straffbestämmelserna till 63 § överföres från
68 § till den föreslagna 66 §. Någon olägenhet av att bibehålla den nu gällande
straffskalan lärer icke föreligga.

Lagändringarna bör i likhet med atomenergilagen träda i kraft den 1 juli
1956. Någon särskild övergångsbestämmelse torde icke erfordras.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat de dit remitterade lagförslagen utan annan erinran
än att viss ändring funnits befogad i den i 11 § i förslaget till atomenergilag
upptagna straffskalan. Den sålunda föreslagna ändringen har företagits
i det nu genom propositionen framlagda förslaget.

Utskottet

De föreliggande lagförslagen har tillkommit i nära anslutning till de riktlinjer
för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, vilka framlagts för innevarande
års riksdag i propositionen nr 176.

Utskottet, som icke funnit någon anledning till erinran mot lagförslagen,
förutsätter, att vid lagstiftningens tillämpning de synpunkter, som anförts
i utskottets utlåtande (nr 22) över propositionen nr 176, kommer att vinna
beaktande.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 24 maj 1956

På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956 23

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,
Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson, Erik Olsson och Georg
Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Åhman, Johansson i Torp, Levin, Nyberg,
Andersson i Dunker, Persson i Appuna och fru Boman samt herr
Bengtsson i Halmstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.