Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1950

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utarbetande av
förslag till en stadga om allmänna vatten- och avloppsledningar.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens törsta kammare
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 9, av herr Hnss.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att vattenvårdskommitténs uppgift måtte utvidgas
till att omfatta även uppdrag att framlägga förslag till en stadga om allmänna
vatten- och avloppsledningar eller att alternativt en särskild kommitté
måtte tillsättas med uppgift att utarbeta förslag i nu nämnt syfte».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

I den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver har yttrande över motionen
inhämtats från vattenvårdskommittén.

Gällande bestämmelser

Lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar är
avsedd att delvis ersätta och delvis komplettera de stadganden i detta ämne,
som vid lagens tillkomst fanns upptagna i bl. a. vattenlagen, byggnadslagen
och hälsovårdsstadgan. Den innehåller bestämmelser av innebörd att det
ankommer på kommunerna att ombesörja eller tillse, att allmän vattenoch
avloppsanläggning kommer till stånd för område, där vattenförsörjning
och avlopp till förekommande av sanitär olägenhet måste ordnas i
ett större sammanhang. Såsom allmän skall vatten- och avloppsanläggning
anses, om den omhänderhaves av kommunen eller — därest den omhänderhaves
av annan än kommun — länsstyrelsen efter prövning i viss ordning
förklarat anläggningen för allmän. Angående vatten- och avloppslednings
närmare utformning innehåller lagen ingen annan bestämmelse än att sådan
anläggning skall utföras med tillbörlig hänsyn till allmänna sanitära
intressen och i övrigt på det sätt dess ändamål kräver (4 g). Det stadgas
emellertid vidare att sådan anläggning, då den upplåtes till begagnande,
skall vara försedd med de anordningar, som erfordras för att den skall på
ett tillfredsställande siilt tjäna sitt ändamål; lagen nämner därvid bl. a.
reningsverk (7 §). Ytterligare föreskrives, att rörledningar, kranar och andra
anordningar som kopplats till vatten- och avloppsledningen skall hållas
i sådant skick att fara ej uppstår för driftsavbrott eller annan olägenhet vid

B i han g till riksdagens protokoll 1i)5li. !) sand. 3 avd. Nr 13

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 är 1956

anläggningens begagnande (11 §). Slutligen innehåller lagen också i 12 §
en föreskrift enligt vilken i avloppsledning ej må utsläppas ämne, som genom
frätning, slambildning eller dylikt kan skada anläggningen.

Vid sidan om de nu nämnda reglerna i 1955 års lag innehåller hälsovårdsstadgan
den 19 juni 1919 ett flertal bestämmelser för såväl stad som landsbyggd
rörande vattenförsörjning och avlopp. Bland dessa bestämmelser må
här nämnas 9 och 44 §§ (om vatten och is för hushållsbehov), 13 § 4 mom.
och 48 § 2 mom. (avlopp för vattenklosett) samt 22 § och 48 a § (om avloppsledning).
I sistnämnda båda författningsrum stadgas bl. a., att avloppsledning
skall vara så inrättad, att den ej kan medföra sanitära olägenheter.

Lokala bestämmelser rörande vattenförsörjning och avlopp förekommer
tämligen ofta, framför allt i städerna, och har i vissa fall form av hälsovårdsordningar
men i andra fall av kommunala stadgor, betecknade avloppsreglementen,
reglementen för vattenverk eller dylikt. Dessa lokala stadgor
innehåller ofta föreskrift om att avloppsledning för spillvatten icke
inom byggnad eller tomt får anläggas eller ändras utan att hälsovårdsnämnden
givit lov därtill. Stundom stadgas att arbete med anläggande och
reparation av avloppsledningar endast får utföras av den, som styrkt sig
äga erforderlig insikt och skicklighet och som särskilt antagits för ändamålet.

Vid reglementena brukar fogas detaljerade sanitetstekniska föreskrifter.
Innehållet i dessa föreskrifter varierar.

För alt åstadkomma ett förenhetligande av de kommunala föreskrifterna
på detta område har Svenska kommunaltekniska föreningen
upprättat normalförslag dels till reglemente för avloppsverk jämte reglemente
angående avloppsledning inom fastighet och föreskrifter angående
utförandet av avloppsledning inom fastighet in. in. (1945), dels ock till reglemente
för vattenverk jämte föreskrifter angående utförandet av vattenledning
inom fastighet in. in. (1945). Vidare har föreningen uppställt och
utgivit normer för beräkning av allmänna avloppsledningar och anvisningar
om ledningarnas utförande (1947).

Vissa bestämmelser om avlopp finns även i vuttenlugen den 28 juni 1918.
Av intresse i detta sammanhang är fräinst 8 kap. 3 §, som innehåller föreskrift
om hur kloakledning skall vara beskaffad, samt 24—27 §§ i samma
kap., vilka lagrum inrymmer stadganden om åtgärder till motverkande av
förorening genom kloakvalten.

Slutligen må nämnas, att viss tillsyn över vattenverken utövas enligt
förordningen den 19 juli 19M om kontroll av vattenledningsvatten. Sagda
förordning äger tillämpning i fråga om vatten, som inom stad genom allmän
vattenledning lillhandahålles till dryck, matlagning eller annan beredning
av livsmedel eller till rengöring av kärl eller redskap som användes
vid beredning eller förvaring av livsmedel. Länsstyrelsen äger förordna,
att förordningen skall tillämpas jämväl för landsbygdsområde. Länsstyrelse

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1956

3

må även förordna, att bestämmelserna i förordningen skall gälla även vatten
som tillhandahålles genom vattenledning anordnad för enskilt bruk. Bestämmelserna
i förordningen innebär, att vattnet med vissa närmare angivna
mellanrum, vilkas längd är olika i olika fall och med hänsyn till olika
omständigheter, skall undersökas ur såväl fysikalisk-kemisk som bakteriologisk
synpunkt samt att hälsovårdsnämnden, därest vattnet skulle befinnas
vara otjänligt för sitt ändamål eller dess användande medföra uppenbar
hälsofara, äger förordna om avstängning av tillförseln eller förbjuda att
vattnet utan föregående kokning användes för nyss nämnt ändamål.

Motionen

I motionen uttalas, att spörsmålet om de med allmänna vatten- och avloppsanläggningar
förenade sanitära frågorna i 1955 års lag tillgodosetts
på ett utomordentligt knapphändigt sätt, samt att motsvarande bestämmelser
i gällande hälsovårdsstadga är alltför allmänt hållna och oklara i
fråga om den konkreta innebörden. Motionären påpekar vidare, att i gator
vatten- och avloppsledningar sedan gammalt lagts i samma vertikalschakt,
vattenledningen överst och avloppsledningen någon meter därunder, samt
att vattenledningsrören på grund av bristfälligt utförda skarvar i avloppsledningarna
och otillfredsställande kvalitet hos själva avloppsrören utsätts
för föroreningsrisk, särskilt då vattenledningarna utsätts för rörbrott. I
sammanhanget hänvisas till vissa iakttagelser på detta område som gjorts
vid bakteriologiska undersökningar, vilka skulle visa, bl. a., att de nu gällande
bestämmelserna om kontroll av vattnet icke kan anses betryggande.
Motionären påvisar den brist som ligger däri att bestämmelser saknas rörande
en tillfredsställande beskaffenhet hos avloppsrör och framhåller att
intet tvång föreligger för kommunerna att vid anskaffning av sådana rör
följa de normer för rörens beskaffenhet, som fastställts av Svenska kominunaltekniska
föreningen. Ej heller föreligger enligt motionären tillfredsställande
kontroll över inkopplingen i vatten- och avloppsnäten av diskoch
tvättmaskiner, som icke med säkerhet är så konstruerade, att det finns
garanti mot förorening av vattenledningsnätet genom återsugning till detta
nät av förorenat vatten. Motionären menar slutligen att de lokala föreskrifter
i form av kommunalt antagna stadgar eller reglementen som beröra
handhavandet av de med vatten- och avloppsväsendet förenade åtgärderna
inom kommunerna i viss utsträckning är bristfälliga, så till vida att ett av
Svenska kommunaltekniska föreningen fastställt normalreglemente i många
fall icke föranlett efterföljd.

Vattenvårdskommitténs yttrande

Motionen har föranlett följande yttrande av vattenvårdskommittén.

Till motivering för sitt förslag har motionären hl. a. anfört, att vattenlednings-
och avloppsrör ofta placeras i samma schakt, varigenom vid rör -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1956

brott eller andra skador på ledningarna risk för förorening av dricksvattnet
uppstår. Enligt vad vattenvårdskommittén inhämtat, förekommer sådan
föroreningsrisk i viss utsträckning. Av ekonomiska skäl synes det emellertid
i fråga om större delen av landet icke vara möjligt att föreskriva särskilda
schaktgravar för vattenlednings- och avloppsrör. Riskerna för sådan
förorening torde, såsom motionären antytt, få elimineras genom att man
ser till att fullgott material användes och att anläggningarna utföras på ett
riktigt sätt. Viss upplysning härom lämnas kommunerna av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och av kommunaltekniska föreningen.

Såsom motionären anfört kan vidare inkoppling i vattenledningsnäten
av olämpligt konstruerade maskiner, t. ex. disk- och tvättmaskiner, åstadkomma
förorening i vattenledningsnäten. Även på detta område utövar kommunaltekniska
föreningen upplysningsverksamhet. Någon kontrollmärkning
av sådana maskiner förekommer dock icke.

Vissa missförhållanden förekomma sålunda på ifrågavarande område
och det är uppenbart, att mera effektiva motåtgärder vore önskvärda. Särskilt
har från kommunaltekniska föreningens sida framhållits betydelsen
av att en kontrollmärkning av rörmaterial och av maskiner, avsedda att inkopplas
i vattenledningssystem kunde anordnas.

Enligt vad kommittén erfarit pågår för närvarande underhandlingar om
att bilda en riksomfattande organisation för landets vattenverk. En sådan
organisation torde få betydligt större möjligheter än kommunaltekniska
föreningen, som är en ideell sammanslutning av kommunala tjänstemän,
att anordna tekniska provningsmöjligheter för material och maskiner av
olika slag, att verka för en förbättrad och enhetlig kommunal kontroll och
att över huvud taget sprida upplysning på området. Det kan också förutsättas,
att en sådan organisation kommer alt arbeta i samråd med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå liksom också med andra
berörda myndigheter.

Kommittén vill i detta sammanhang slutligen erinra om att förslag till
en ny hälsovårdsstadga torde komma att framläggas inom en nära framtid.
En del av de i motionen herörda spörsmålen torde böra behandlas i samband
därmed.

Eftersom hithörande frågor främst uro en kommunal angelägenhet och
då det förestående bildandet av ett vattenverksförbund kan väntas i olika
avseenden tillgodose motionens syften, kan enligt vattenvårdskommitténs
mening i vart fall för närvarande anstå med statliga åtgärder. Kommittén
vill dock samtidigt framhålla vikten av att närmast berörda statliga myndigheter
med uppmärksamhet följa utvecklingen och vidtaga de ytterligare
åtgärder, som framdeles kunna vara erforderliga.

Utskottet

Vattenvårdskommittén, som i samband med avgivandet av sitt yttrande
över motionen samrått med representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vatten- och avloppsbyrå samt Svenska kommunaltekniska föreningen,
vitsordar, att vissa missförhållanden förekommer på det av motionären
åsyftade området, och anser det uppenbart, att mera effektiva motåtgärder
vore önskvärda.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1956

5

Vad först beträffar den omständigheten att vatten- och avloppsledningar
i gator vanligen nedlägges i samma vertikalschakt, så att därigenom vattenledningsrören
utsätts för en viss föroreningsrisk, synes det emellertid av
ekonomiska skäl icke vara möjligt att föreskriva särskilda schaktgravar
för vattenlednings- och avloppsrör. Anläggningar för vatten och avlopp i
de större sammanhang, varom här är fråga, kräver nämligen redan med nu
gällande ordning mycket betydande kostnader för kommunerna och fastighetsägarna,
och ett upptagande av dubbla schakt i den utsträckning som
motionären åsyftar skulle innebära sådana kostnadsökningar, att desamma
icke rimligen kunde åläggas kommunerna. Riskerna för förorening i förevarande
hänseende måste under sådana förhållanden i första hand elimineras
genom effektiv kontroll av anläggningarnas utförande och av det rörmaterial
som därvid kommer till användning.

Önskemålet om skärpning av kontrollen gäller även den av motionären
behandlade inkoppling i vattenledningsnäten av hushållsmaskiner av olika
slag, som under senare år skett i allt större utsträckning.

Såsom vattenvårdskommittén påpekat är hithörande frågor främst att
betrakta som en kommunal angelägenhet. Med hänsyn härtill och på grund
av de kostnadsöverväganden, som är förknippade med dessa angelägenheter,
anser utskottet det icke tillrådligt att införa tvingande föreskrifter av det
slag motionären åsyftar. Att, såsom motionären yrkar, hänvisa frågan för
utredning hos vattenvårdskommittén, vilken enligt sina direktiv har att
syssla med spörsmål om föroreningen av sjöar och vattendrag, anser utskottet
i vart fall icke lämpligt.

Den intensifierade kontroll, med vilken de olägenheter av sanitär art
som för närvarande föreligger på vissa håll i första hand bör mötas, kan
enligt utskottets mening åstadkommas genom kommunala organ. Sålunda
hör den uppsikt över materialets beskaffenhet i form av S-märkning av rör
och hushållsmaskiner, vilken Svenska kommunaltekniska föreningen åtagit
sig, av vederbörande kommuner anlitas i största möjliga utsträckning, och
utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att föreningens
rådgivande verksamhet så långt möjligt utnyttjas av kommunerna. Det
torde jämväl ligga i de kommunala myndigheternas intresse att bringa de
lokala bestämmelser rörande vattenförsörjning och avlopp, som nu finns
i hälsovårdsordningar, stadgar eller reglementen i närmast möjliga överensstämmelse
med det av föreningen fastställda normalreglementet.

Kommunernas kontrollverksamhet torde för övrigt kunna avsevärt effektiviseras,
därest de av vattenvårdskommittén åsyftade förhandlingarna leder
till bildandet av en riksomfattande organisation för landets vattenverk med
uppgift att anordna tekniska provningsmöjligheter för material och maskiner
av olika slag, att verka för eu förbättrad och enhetlig kommunal kontroll
och att över huvud taget sprida upplysning på området.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1956

I avvaktan på utvecklingen bör således enligt utskottets mening för närvarande
anstå med statliga åtgärder.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarandc motion 1:9 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 april 1956

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Axel Jansson, Herbert
Hermansson, Ebbe Ohlsson, Kriigel* och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Allmän, Johansson
i Torp, Levin, von Seth*, Andersson i Dunker*, Andersson i Ryggestad och
Berggren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1956
660432