Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år
1955 vid dess trettioåttonde sammanträde fattade beslut.

Genom en den 16 december 1955 dagtecknad proposition, nr 18 år 1956,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående
vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1955 vid dess trettioåttonde sammanträde fattade
beslut.

Ifrågavarande beslut, vilka är av beskaffenhet att i enlighet med artikel
19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
är följande:

1) Konvention (nr 104) angående avskaffande av straffpåföljder för brytande
av arbetsavtal från migrerande arbetares sida.

2) Rekommendation (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra.

8) Rekommendation (nr 100) angående skydd för migrerande arbetare i

underutvecklade länder och områden.

Texterna till konventionen och rekommendationerna har såsom bilagor
(Bilaga A—C) fogats till propositionen. Utskottet torde få hänvisa till dessa
bilagor.

Svensk ratificering av konventionen avstyrkes i propositionen. Beträffande
rekommendationen nr 99 föreslås, att däri framlagda riktlinjer tages i
beaktande vid den svenska arbetsvårdsverksamhetens fortsatta utbyggnad,
medan rekommendationen nr 100 icke anses påkalla annan åtgärd från
svensk sida än en förklaring att i rekommendationen angivna åtgärder saknar
tillämpning på svenska förhållanden.

Internationella arbetskonferensens trettioåttonde sammanträde hölls i Genéve
under tiden den 1—23 juni 1955. I sammanträdet deltog representanter
för 65 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga delegationer,
d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-
och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med eu fullständig
delegation.

t Bihang till riksdagens protokoll 1956. 0 samt. 2 avd. Nr 6.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

Konvention (nr 104) angående avskaffande av straffpåföljder för brytande
av arbetsavtal från infödda arbetares sida

Vid Internationella arbetskonferensens 25:e allmänna sammanträde (år
1939) antogs en konvention (nr 65) i förevarande ämne, vilken ratificerats
endast av Nya Zeeland och Storbritannien samt av Italien, såvitt avser Somaliland.

I den proposition till 1940 års riksdag, nr 19, i vilken riksdagens yttrande
över konventionen inhämtades, anförde dåvarande chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller, att då Sverige icke hade kolonier eller därmed
jämförliga underlydande områden, syntes anledning icke förligga för vårt
land att ratificera konventionsförslaget.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 6, hade icke något att erinra mot vad departementschefen
anfört.

I artikel 2 av 1939 års konvention stadgas bl. a., att alla straffpåföljder
för brytande av avtal, på vilka konventionen äger tillämpning, skall avskaffas
»progressivt och snarast möjligt».

1955 års konvention i ämnet innebär i huvudsak, att alla straffpåföljder
för brytande av arbetsavtal, som avses i 1939 års konvention, skall avskaffas
omedelbart eller — om det ej kan ske — så snart som möjligt och inte senare
än ett år efter konventionens ratificering.

över konventionen har delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet yttrat sig.

Delegationen erinrar om att delegationen i ett den 1 december 1939 avgivet
yttrande över 1939 års konvention framhållit, att det icke borde ifrågakomma
för Sverige att förverkliga konventionens föreskrifter genom lagstiftning
eller på annat sätt; konventionen borde då ej heller ratificeras.

Med hänsyn till statsmakternas ställningstagande till 1939 års konvention
och då ej heller de i den nya konventionen intagna bestämmelserna
ägde tillämpning på svenska förhållanden, föreslår delegationen, att sistnämnda
konvention icke ratificeras av Sverige.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför i propositionen
efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena, att
han på de skäl, som anförts av delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet, anser att konventionen inte bör ratificeras av Sverige.

Rekommendation (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra

Sedan frågan om arbetsvärd för partiell! arbetsföra varit föremål för eu
första behandling vid arbetskonferensens 37:e sammanträde (1954), varvid
till grund för diskussionen lades de synpunkter, som framkommit i svaren
från vissa medlemsstater -— bland dem Sverige — å ett av arbetsbyrån utarbetat
frågeformulär, uppfördes ärendet på dagordningen för 1955 års konferenssammanträde
för slutligt avgörande.

Andra lagutskottets utlåtande nr ö är 1.956

3

Inför det för ärendets behandling vid konferensen tillsatta utskottet framlades
ett av arbetsbyrån efter konsultation av medlemsstaterna utarbetat
förslag till rekommendation angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra.
Detta förslag togs till utgångspunkt för utskottets förhandlingar.

Den slutligt utarbetade rekommendationen antogs enhälligt med 210
röster.

Med partiellt arbetsför avses i rekommendationen varje person, vilkens
utsikter att erhålla och behålla lämpligt arbete är väsentligt begränsade till
följd av fysiskt eller psykiskt handikapp. En viktig princip, som fastslås i
rekommendationen, är att arbetsvärden bör göras tillgänglig för alla partiellt
arbetsföra, oavsett handikappets ursprung eller art och oavsett ålder, förutsatt
att de kan förberedas för och har rimliga utsikter att erhålla och behålla
lämpligt arbete. Rekommendationen innehåller vidare uttalanden om
principer och metoder för yrkesvägledning, yrkesutbildning och placering
av partiellt arbetsföra, huvuddragen av arbetsvärdens administrativa organisation
samt en uppräkning av lämpliga metoder för att stimulera de partiellt
arbetsföra att utnyttja arbetsvärden. Andra punkter i rekommendationen
hänför sig till samverkan mellan medicinska och arbetsvårdande organ,
varjämte särskilda anvisningar lämnas för handikappade barn och
minderåriga.

Två avdelningar (VII och VIII) av rekommendationen berör uteslutande
den viktiga frågan om anställning av partiellt arbetsföra. Vid utskottsbehandlingen
av nämnda fråga yppades olika åsikter, i det att vissa ledamöter
ansåg, att arbetsgivarna borde ha skyldighet att anställa en viss procent partiellt
arbetsföra, medan andra medlemmar av utskottet föredrog att anlita
frivilliga metoder i förevarande hänseende. Slutligen uppnåddes inom utskottet
en kompromiss, som sedermera godkändes av konferensen. Enligt
denna kompromiss bör anställning av partiellt arbetsföra främjas genom
att följande metoder tillämpas. Arbetsgivarna bör anställa ett visst procenttal
av partiellt arbetsföra, varvid dock bör iakttagas att arbetsföra icke därigenom
förlorar sina anställningar. Vissa särskilda yrken bör förbehållas
de partiellt arbetsföra. Personer med svårt handikapp bör erhålla arbetsmöjligheter
eller företräde till anställning inom vissa yrken, vilka anses
lämpliga för dem. Slutligen bör kooperativa eller andra liknande företag,
vilka ledes av partiellt arbetsföra eller drives för deras räkning, inrättas
samt driften av dylika företag underlättas. Dessa metoder bör komma till
användning, när så befinnes lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden
och principer.

över rekommendationen har yttranden avgivits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cenIralorganisation
och delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet.

Socialstyrelsen uttalar sammanfattningsvis om rekommendationen, att så -

1

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

vitt styrelsen kunnat finna torde verksamheten här i landet för de partiellt
arbetsföra i huvudsak ansluta sig till de i rekommendationen uppdragna
riktlinjerna, och styrelsen har icke funnit anledning att föreslå några lagstiftningsåtgärder
i anledning av rekommendationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser del värdefullt, att eu internationell överenskommelse
utformas inom detta viktiga socialpolitiska område, där utvecklingen
i hög grad kännetecknats av ett internationellt utbyte av idéer,
teknik och metoder, som särskilt under perioden efter del sista världskriget
i hög grad intensifierats.

Det vore naturligt, fortsätter styrelsen, att vårt land hittills varit en i
huvudsak mottagande part, när det gällde nya impulser på rehabiliteringsområdet.
Under de senaste åren hade emellertid Sverige kunnat påbörja
uppbyggandet av eu organisation för arbetsvärden, som i sina grunddrag
anslöte sig till det idéprogram, som kodifierats i den nu antagna rekommendationen
och som tillvunnit sig erkännande från internationella aukloriteter
på området. Självfallet vore detta ett arbete på lång sikt och på
intet sätt avslutat. Sverige kunde emellertid även anses ha resurser för att
vidareutveckla en sådan samordning av administrativa och andra åtgärder,
som förutsattes i rekommendationen. Arbetsmarknadsstyrelsen följde med
uppmärksamhet dessa frågor. Styrelsen hade varit i tillfälle att deltaga i
förarbetena till rekommendationen och att därvid redovisa sina synpunkter.
Enligt styrelsens mening återgåve rekommendationen eu tidsenlig uppfattning
av arbetsvärdens metoder och mål.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet finner i likhet
med arbetsmarknadsstyrelsen, att rekommendationen återgiver en tidsenlig
uppfattning rörande arbetsvärdens metoder och mål. Det syntes råda
god överensstämmelse mellan rekommendationen och det principprogram,
som låge till grund för den arbetsvårdande verksamheten i Sverige, även
om detta program ej i alla avseenden och i full utsträckning kunnat förverkligas.
Delegationen förordar därför, att de i rekommendationen framlagda
riktlinjerna tages i beaktande vid den svenska arbetsvårdsverksamhetens
fortsatta utbyggnad samt att rekommendationen därjämte överlämnas
till den pågående utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning,
som enligt de för utredningen angivna direktiven hade att behandla vissa av
de i rekommendationen berörda spörsmålen.

Departementschefen anför:

»I fråga om rekommendationen (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt
arbetsföra ansluter jag mig till den uppfattning, som kommit till uttryck
i flera av remissyttrandena, nämligen att de i rekommendationen framlagda
riktlinjerna bör beaktas vid den svenska arbetsvärdens fortsatta utbyggnad
samt att rekommendationen därjämte bör överlämnas till utredningen om
socialförsäkring och arbetsanpassning för att av utredningen tagas under
övervägande, i den mån i rekommendationen avhandlade ämnen faller inom
ramen för utredningsuppdraget.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

5

Rekommendation (nr 100) angående skydd för migrerande arbetare i
underutvecklade länder och områden

Rubricerade rekommendation innehåller eu rad bestämmelser avsedda
att skydda migrerande arbetare under deras resor och under anställningstiden,
att stimulera dem till bosättning samt att törhindra icke önskvärd
migration. I rekommendationen återfinnes även vissa anvisningar, som redan
förekommer i andra internationella instrument med giltighet för icke
självstyrande områden. Konferensen ansåg emellertid, att det var nödvändigt
att utsträcka dessa bestämmelser till att ointatta migrerande arbetare
från samtliga underutvecklade länder, vare sig det gäller icke självstyrande
eller oberoende stater.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har yttrat
sig över ifrågavarande rekommendation. Då en tillämpning av de i rekommendationen
lämnade anvisningarna icke torde ifrågakomma för Sveriges
del, har delegationen ansett sig sakna anledning att ingå på någon närmare
granskning av desamma. Rekommendationen borde enligt delegationens mening
icke påkalla annan åtgärd från svensk sida än en förklaring, att i rekommendationen
angivna åtgärder saknade tillämpning på svenska förhållanden.

Departementschefen anför i fråga om förevarande rekommendation, att
lian i likhet med delegationen anser, att rekommendationen icke påkallar
annan åtgärd från vårt lands sida än en förklaring, att i rekommendationen
angivna åtgärder saknar tillämpning på svenska förhålladen.

Utskottet

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen i propositionen
yttrat.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr
18, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 februari 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 dr 1956

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru
Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell, herrar Alvar
Andersson och Åkesson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson
i Tobo, Nilsson i Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer,
fröken Sandell och fröken Wetterström.

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

BS0249