Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956
1
Nr 38
Utlåtande i anledning au väckta motioner om vissa ändringar
i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft åtta
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, varav tre till
viss del, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 25 i första kammaren av herr Karlsson,
Göran, in. fl. samt ur 33 i andra kammaren av herr Johanson i Västervik
in. fl.,
dels de likalydande motionerna nr 54 i första kammaren av herr Larsson,
Nils Thcodor, samt nr 49 i andra kammaren av herrar Rubbestad och
Onsjö,
dels motionen nr 341 i första kammaren av herr Bergh, Ragnar, och
herr Svärd, i vad motionen avser rabatterade läkemedel,
dels motionen nr 179 i andra kammaren av herrar Senander och Johansson
i Stockholm,
d e 1 s o c k de likalydande motionerna nr 338 i första kammaren av herr
Lindahl och herr Jansson, Axel, samt nr 280 i andra kammaren av herr
Brandt m. fl., i vad motionerna avser rabatterade läkemedel.
1 motionerna I: 25 och II: 33 yrkas »att riksdagen måtte besluta att det
karensbelopp på tre kronor som för närvarande utgår på läkemedel, som
rabatteras med 50 procent, från den 1 juli 1956 ej längre skal! erläggas».
I motionerna I: 54 och II: 49 hemställes, »all riksdagen måtte besluta att
1 ill 3 § första stycket förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel skall fogas följande stadgande nämligen:
''Nedsättning som i detta stycke avses utgår dock ej, såframt ej kostnaden,
bestämd på sätt som ovan sagts, uppgår till 5 kronor’».
I motionen 1:341, såvitt nu är i fråga, hemställes att riksdagen måtte
antaga följande
llihanp till riksdagens protokoll 1936. 9 samt. 2 and. iVr 38
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3S år 1956
Förslag
till
förordning om ändring av förordningen den 4 juni 1951 angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel (nr 519).
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 4 juni 1954 angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel (nr 519) skall erhålla följande
ändrade lydelse.
3 §.
I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt
apoteksvarustadgan den 14 novemeber 1913 (nr 308) är att hänföra
till apoteksvara eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av
första klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med
tre fjärdedelar av det belopp, varmed priset må överstiga tio kronor. Har
under en formel föreskrivits flera läkemedel, skall prisnedsättningen avse
den sammanlagda kostnaden. Är förskrivning avsedd att expedieras mer
än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.
Vad nu sagts---eller enskild tjänst.
Från prisnedsättning enligt---första stycket avses.
Motionen II: 179 utmynnar i yrkande »att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till innevarande års riksdag
att receptbelagda läkemedel göres kostnadsfria, dock med den inskränkningen
att en grundavgift av en krona erlägges per expedierat recept».
I motionerna I: 338 och II: 280 hemställes »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t verkställer en översyn av lagstiftningen
om allmän sjukförsäkring och senare för riksdagen framlägger
de förslag till ändringar vartill denna översyn kan föranleda». I motionerna
anföres, såvitt nu är i fråga, att rabatt å läkemedel, som ej lämnas helt
kostnadsfritt, bör utgå med 50 procent av totalkostnaderna och att någon
grundavgift ej bör uttagas.
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet hänvisa till motionerna II: 33, II: 49, I: 341, II: 179 och II: 280.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1056 3
Gällande bestämmelser
Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt
förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut
fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.
förordningen den b juni 195b ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,
varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller
till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om
allmän sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar
erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom
den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara
eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkeinedelspriset
med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.
Sådan prisnedsättning erhåller även den som utan att omfattas av den
allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild tjänst här i riket.
Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga visst läkemedel eller
viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.
För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall
apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna
sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.
Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknats till ca 34 milj.
kronor om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande
1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr., medan
återstående kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i
enlighet med 1953 års beslut i frågan.
Frågans tidigare behandling
Till grund för den proposition, genom vilken förordningen angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen, lag ett förslag
av en särskilt tillkallad utredningsman. Enligt detta förslag skulle rabatt
medgivas med 50 procent å det belopp för recipe — dvs. varje särskilt
förskrivet läkemedel — som översteg 2 kr. Vid remissbehandlingen tillstyrktes
systemet med karensbclopp nästan genomgående. Farhågor uttrycktes
dock för alt ett dylikt system skulle leda till utskrivning av större
myckenhet läkemedel på en gång än eljest skolat ske med ty åtföljande
risk för missbruk. Vidare påpekades, att karensbeloppet innebar en försämring
i jämförelse med vad som då gällde för många sjukförsäkrade,
enär övervägande delen av sjukkassorna gav ersättning för läkemedel med
vanligen 50 procent utan något karensbelopp.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalade i ovannämnda
proposition nr 163 är 1954 bl. a.:
Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med
avgjorda fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp
automatiskt att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa fall
vanligen röra sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltså
eu övergång till receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att
genom eu något högre rabattsats bereda en större prisnedsättning för dyrare
läkemedel, varigenom de mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.
p:tt visst karensbelopp synes därför böra föreskrivas, och beloppet bör
enligt min mening räknas för varje läkemedel för sig, därvid flera under
en formel förskrivna läkemedel synes böra räknas såsom ett, och varje
inköp räknas för sig. Att såsom ifrågasatts uppställa särskilda beräkningsgrunder
i fråga om itererade recept eller anknyta karensbeloppet till sjukdomen
som sådan synes mig av administrativa skäl ej böra ske.
Vid bestämmande av karensbeloppets och rabattsatsens storlek må hållas
i minnet, att utredningsmannen beräknat kostnaderna för en läkemedelsreform
med det innehåll, som förordats av honom, till 32 å 34,5 milj. kr.
om året — differensen beror på svårigheten att ange storleken av den
kostnadsfria läkemedelssektorn — samt att statsmakterna vid 1953 års
principbeslut räknade med en kostnadsram av 34 milj. kr. Enligt min
mening bör nämnda kostnadsram hållas. Givetvis måste alla kostnadsberäkningar
för eu reform av förevarande slag bli osäkra. De av utredningsmannen
gjorda beräkningarna har verkställts med utgångspunkt från
recepturomsättningen år 1952 utan att därvid räknats med någon förhöjning
av denna omsättning till följd av sjukförsäkrings- och läkemedelsreformens
genomförande. Med hänsyn härtill och till den under en lång
följd av år fortgående ökningen av läkemedelskonsumtionen synes en viss
ej alltför obetydlig marginal för ökning av läkemedelsförbrukningen böra
reserveras. Eu marginal å ca 6 milj. kr. skulle erhållas, därest karensbe1
Öppet med oförändrad rabattsats höjdes till 3 kr.; skulle samtidigt rabattsatsen,
såsom ifrågasatts, höjas till 75 procent, skulle däremot i stället uppstå
en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.
Vad nu anförts synes tala för att karensbeloppet fastställes till 3 kr. och
rabattsatsen till ;>0 procent. Med den tämligen vida omfattning, som det rabatterade
läkemedelsområdet erhållit, torde detta vara motiverat. En sådan
höjning av det föreslagna karensbeloppet bör även vara ägnad att stävja
eventuella tendenser till läkemedelsmissbruk. Den medför också en administrativ
lättnad, vilket inte är minst värdefullt.
Med ett karenssystem kan det naturligtvis föreligga viss risk för att
läkare, i sytte alt låta patienten komina i åtnjutande av föreskriven läkemedelsrabatt,
ordinerar större myckenhet läkemedel åt gången än eljest
skolat ske. Risken härför synes dock enligt min mening ej vara alltför stor.
Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet av vederbörande centrala
Andra lagutskottets utlåtande nr ris är 1956
tillsynsmyndighet; och missbruk och slöseri med läkemedel torde, om
så tinnes erforderligt, kunna föranleda införandet av bestämmelser om
maximaldosering av vissa läkemedel.
Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år
1954 och hade därvid även att taga ställning till ett i motionen II: 646
framställt yrkande att karensbeloppet skulle helt slopas och att den merkostnad,
som blev eu följd härav, finge uttagas genom förhöjd sjukvårdsersättningsavgift,
om den ej kunde täckas på annat sätt. Utskottet framhöll
härvid bland annat följande.
Beträffande systemet med karensbelopp har olika meningar gjort sig gällande.
I motionen 11:646 föreslås sålunda, att karensbeloppet helt skall
slopas, medan i remissyttrandena — vilka till övervägande delen ansluter
sig till tanken på ett karensbelopp — även den meningen framkommit, att
karensbeloppet bör vara större och i gengäld rabattsatsen höjas.
Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna
vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas.
Härför talar såväl stalsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken
av avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets
mening önskvärt — ej minst med hänsyn till att det här är fråga om
en reform, vars verkningar i olika hänseenden det är svårt att i förväg överblicka
-— att försiktighet iakttages vid utformningen av rabattsystemet i
avvaktan på praktisk erfarenhet av reformens verkningar.
Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen,
att det inom en given kostnadsram medger eu högre rabattsats och således
ger eu effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande
inköp av medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare
icke att belastas med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk
betydelse för den enskilde. Genom alt dessa inköp undantages förbilligas
även administrationen av reformen, varigenom en större del av
utgifterna för denna kommer att användas för dess egentliga syfte. Till belysning
av detta kan nämnas, att enligt i propositionen redovisade uppgifter
angående apotekens omsättning är 1952, antalet recipen -— dvs. särskilt
förskrivna läkemedel — å belopp under tre kronor utgjorde 7,5 miljoner st.,
medan sammanlagda antalet recipen var 20 miljoner st.
Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett
tämligen lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna
för de läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras
eller rabatteras allenast i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde.
Ett karensbelopp å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av
de på senare år allmänt ökade realinkomsterna och de genom den allmänna
sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna icke behöva möta avgörande
betänkligheter. På grund av vad utskottet sålunda anfört godtager utskottet
därför propositionens förslag i detta hänseende.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Yrkande av samma innebörd som det ovan angivna vid 1954 års riksdag
behandlade motionsyrkandei framställdes vid 1955 års riksdag i in o
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 är 1956
tionerna II: 209. I sitt över motionen avgivna utlåtande nr 10 år 1955 hänvisade
andra lagutskottet till de av utskottet vid 1954 års riksdag gjorda
uttalandena i frågan och framhöll, att vad utskottet sålunda uttalat alltjämt
ägde giltighet. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Viss undersökning rörande läkemedelsreformen
Inom farmaceutiska institutets avdelning för social- och rättsfarmaci
har, genom medverkan av medicinalstyrelsen, av apotekaren Rune Lönngren
och amanuensen Ulla Svvarén utförts en statistisk undersökning avstrukturen
av apotekens försäljning i receptur under april månad 1955.
En redogörelse för denna undersökning har publicerats i Svensk farmaceutisk
tidskrift år 1955, s. 461 o. f., under titeln »Läkemedelsreformen avspeglad
i apolekens receptur». Lönngren har vidare utfört en bearbetning
av undersökningens material i syfte bl. a. att belysa de ekonomiska följderna
av olika konstruktioner av systemet med karensbelopp och varierande
storlek av karensbeloppet. En redogörelse härför finns införd i ovannämnda
tidskrift år 1956, s. 217 o. f., under titeln »Läkemedelsförmån och kostnaden
för recepturläkemedlen».
Remissyttranden
Medicinalstyrelsen erinrar i sitt remissyttrande inledningsvis om att vederbörande
departementschef vid framläggande till 1954 års riksdag av
proposition med förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel m. m. framhållit vikten av att läkemedelsreformens
utveckling noggrant följdes. Departementschefen hade vidare anfört, att
det torde böra ankomma på medicinalstyrelsen att i samarbete med tillsynsmyndigheten
för sjukförsäkringen samt i förekommande fall även
med berörda yrkesorganisationer följa reformens handhavande, anpassa den
med hänsyn till utvecklingen på läkemedelsområdet och åstadkomma rättelse,
där så påkallades. I enlighet härmed hade medicinalstyrelsen ägnat med
läkemedelsreformen förknippade förhållanden särskild uppmärksamhet,
utöver den mera detaljbetonade granskning, som ålåge styrelsen jämlikt
kungl. kungörelsen den 3 december 1954 med tillämpningsföreskrifter till
förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. Bland
annat hade styrelsen sålunda, förutom den överblick över refonnens handhavande
och kostnaderna för densamma, som styrelsen därvid i intimt samarbete
med sjukförsäkringens tillsynsmyndighet, riksförsäkringsanstalten,
förskaffat sig, medverkat till den ovannämnda statistiska undersökningen
av strukturen av apotekens försäljning i receptur. Syftet med undersökningen
hade varit att erhålla ett siffermässigt underlag för bedömningen
av vissa frågor beträffande läkemedelsreformen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956
7
Medicinalstyrelsen framhåller i fortsättningen att trots reformens omfattning
och dess ingripande karaktär läkare och apotekspersonal syntes
ha snabbt bemästrat de svårigheter, som vore förknippade med reformens
praktiska tillämpning, även om detaljproblem gång efter annan fortfarande
uppstode. Det vore emellertid ett ofrånkomligt faktum, uttalar styrelsen vidare,
att vissa av dessa svårigheter, vilka delvis förutsetts och vägts under
förarbetena till reformen, vid tillämpningen kommit att framträda med påfallande
skärpa. Sålunda hade reformens handhavande medfört en så påtaglig
ökning av arbetet för berörda yrkeskategorier, att det syntes angeläget
att undersöka, huruvida möjligheter funnes till förenklingar i den
praktiska tillämpningen av reformen. Medicinalstyrelsen fortsätter:
Vidare ha i olika sammanhang framförts önskemål om utvidgningar av den
förmån, som införts genom reformen. Detta gäller isynnerhet de kostnadsfria
läkemedlen. Härvid ha utökningar ifragasatts bade av antalet sjukdomar,
som upptagits i förteckningen över kostnadsfria läkemedel, och av
antalet läkemedel för där redan intagna sjukdomar. Dessutom föreligga
önskemål beträffande de rabatterade läkemedlen, innebärande att vissa läkemedel,
som icke utgöra apoteksvara eller gift av första klassen, skulle omfattas
av denna förmån.
Inom medicinalstyrelsen pågår en undersökning av lämpligheten och
möjligheten att vidtaga ändring i vissa delar av lagstiftningen rörande reformen.
Härvid har styrelsen utgått från att den genom reformen införda
läkemedelsförmånen i stort sett skulle bibehållas i sin nuvarande omfattning
och att utrymmet för eventuella utvidgningar med hänsyn till det
ekonomiska utfallet av reformen finge bedömas vara mycket begränsat. De
kostnader, som reformen dragit, ha nämligen överstigit de beräknade. Sålunda
utanordnades under kalenderåret 1955 enligt riksförsäkringsanstaltens
räkenskaper 39,4 milj. kr. eller närmare 5 milj. kr. mer än vad som
beräknats. Icke heller detta belopp torde utgöra ett riktigt mått på årskostnaderna
för reformen hland annat därför, att äldre recept, som ej omfattades
av densamma, i viss utsträckning användes vid inköpen under de första
månaderna av år 1955. Sannolikt komma kostnaderna under år 1956 att
öka med icke oväsentligt belopp.
I vad gäller de kostnadsfria läkemedlen är den inom styrelsen pågående
översynen i det närmaste avslutad, och styrelsen torde inom kort kunna
avgiva ett förslag i ämnet till Kungl. Maj :t. Förslaget kan förväntas gå ut
på vissa tillägg till gällande förteckning över kostnadsfria läkemedel i syfte
att tillgodose ett mindre antal starkt uttalade behov.
I Övriga avseenden är medicinalstyrelsens utredningsarbete däremot ännu
icke slutfört. Styrelsen anser sig därför, utöver följande allmänna synpunkter,
icke nu kunna anmäla en definitiv ståndpunkt till dem av förslagen i
motionerna, som äro mera vittgående. De beräkningar, som nedan anföras,
åro baserade på förhållandena under ar 1955, och vid desammas uppgörande
bär hänsyn icke kunnat tagas till de förändringar i förskrivningen av läkemedel,
som eventuellt skulle bliva eu följd av ändringar av rabattens utformning.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr .38 år 1956
Medicinalstyrelsen behandlar härefter de motioner, vari framställts yrkanden
om ökning av rabattens storlek — såvitt nu är i fråga motionerna
I. 25 och II: 33, II: 179 samt I: 338 och II: 280 — och framhåller att ett
tillgodoseende av dessa yrkanden skulle medföra, förutom en väsentlig ökning
av det administrativa arbetet med reformens handnavande, en betydande
kostnadsstegring. Borttagandet av det så kallade karensbeloppet
skulle sålunda, uttalar styrelsen, förorsaka en kostnadsökning av 20 till 25
milj. kr. för år. medan genomförandet av förslaget om kostnadsfrihet i viss
utsträckning för läkemedel på recept komme — om styrelsen fattat innebörden
av uttrycket »receptbelagda läkemedel» riktigt — att medföra eu
årlig merkostnad av omkring 00 miljoner kronor.
I fråga om de motioner I: 341 samt I: 54 och II: 49 — som innehåller
förslag om minskning av läkemedelsförmånens omfattning anför styrelsen
att huvudmotivet syntes vara att avlyfta en del av det skrivarbete respektive
kamerala arbete, som reformen medfört för läkare och apotekspersonal
och som icke ansetts stå i rimlig proportion till förmånens värde för
den enskilde, då rabatten i flertalet fall bleve för liten för att ha någon egentlig
betydelse. Förslaget om rabatt med 75 procent av det belopp, varmed
läkemedelspriset överstiger 10 kronor, skulle, uttalar styrelsen, om det genomfördes,
nedbringa antalet recipen, som omfattas av reformen, från för
närvarande omkring 12 miljoner till icke fullt 2 miljoner per år samt minska
kostnaderna med 20 milj. kr. approximativt uppskattat. Även om denna
besparing enligt motionärernas avsikt kunde komma de sjuka till godo i
form av utökning av förmånen av kostnadsfria läkemedel, skulle förslagets
genomförande enligt styrelsens mening medföra en mera radikal omfördelning
av förmånerna än vad nuvarande erfarenheter syntes motivera. Motionen
om att rabatt skulle beräknas enligt nuvarande grunder men utgå först
när kostnaden uppginge till 5 kronor syntes däremot styrelsen böra övervägas
redan nu. Genom en sådan ändring skulle antalet recipen, som omfattades
av reformen, kunna sjunka med mera än eu tredjedel av det nuvarande
antalet, under det att kostnadsminskningen begränsades till 2_3
miljoner kronor. Då den förmån, som härvid skulle bortfalla, skulle uppgå
till högst 1 krona per recipe, torde enligt styrelsens mening ändringen i allmänhet
icke innebära någon mera kännbar nackdel för den enskilde. Förslaget
i fråga, som nära överensstämde med tankegångar, åt vilka medicinalstyrelsen
givit uttryck i ett underdånigt utlåtande den 2tj januari 1954
över framlagt förslag rörande läkemedelsreformens utformning, skulle, uttalar
medicinalstyrelsen, i icke oväsentlig grad tillgodose behovet av lättnader
i den nuvarande ordningen.
Styrelsen anför i fortsättningen att de frågeställningar, som framkommit
under den inom medicinalstyrelsen pågående översynen av gällande lagstift
-
Andra lagutskottets uttalande nr 88 ur 1956
9
ning angående läkemedelsreformen, delvis är av invecklad natur och synes
kräva en noggrann prövning samt ingående diskussioner med berörda parter.
Därjämte torde, framhåller styrelsen, det siffermässiga underlaget för
bedömningen i vissa avseenden böra förnyas. En motsvarighet till LönngrenSwaréns
ovannämnda undersökning, som vore planerad att utföras under
april månad innevarande år, kunde väntas lämna värdefulla upplysningar
för arbetet med revideringen.
Avslutningsvis uttalar styrelsen att styrelsen dock ansåge sig ha funnit,
att reformen för läkare och apotekare medfört klart uttalade olägenheter.
Dessa framträdde med särskild skärpa, när, såsom påtalats i motionerna
I: 54 och II: 49, förmånens värde för den enskilde icke kunde anses stå i
rimlig proportion till det merarbete, soin åsamkats nämnda yrkesgrupper.
Styrelsen funne det därför påkallat, att den möjlighet till minskning av
dessa olägenheter, som motionerna 1:54 och 11:49 öppnade, snarast utnyttjades.
Styrelsen tillstyrkte således den i motionerna avsedda ändringen.
Denna innebure enligt styrelsens mening icke något nytt i princip och syntes
icke medföra någon mera kännbar minskning av förmånen för den enskilde.
Övriga i förevarande utlåtande behandlade motioner, i vad dessa avser
frågor rörande rabatterade läkemedel, avstyrktes av medicinalstyrelsen.
Riksförsäkringsanstalten anför i sitt remissyttrande bl. a.:
Läkemedelsreformen har nu varit i kraft i mer än ett år. De för år 1955
till apoteken av Riksförsäkringsanstalten utbetalade ersättningarna ha uppgått
till kr. 39 384 646:61. Kostnaderna ha sålunda, trots den marginal,
varmed man räknade vid fastställandet av karensbeloppet till 3 kr., väsentligt
överskridit den angivna kostnadsramen å 34 milj. kr.
Det ställer sig svårt att närmare angiva skälen härtill. En bidragande
orsak har givetvis varit den prishöjning på läkemedlen, som genomfördes
fr. o. in. år 1955. Utgifterna för de kostnadsfria läkemedlen torde, även frånsett
prishöjningen, ha blivit högre än som beräknats. 1 utredningsmannens
förslag beräknades dessa kostnader till lägst 5 och högst 10 milj. kr. Med
utgångspunkt från det siffermaterial, som framkommit vid en av apotekaren
Rune Lönngren och amanuensen Ulla Swarén verkställd undersökning
(publicerad i Svensk farmaceutisk tidskrift nr 59/1955), kunna dessa kostnader
för år 1955 beräknas ha överstigit 11 milj. kr. Måhända har också den
sedan länge konstaterade årliga ökningen av läkemedelskonsumtionen ävensom
övergången under senare tid till dyrbarare läkemedel något accentuerats
genom sjukförsäkrings- och läkemedelsreformernas genomförande.
Av följande tabell framgår kostnadernas för år 1955 fördelning på månader,
antalet verifikationer för månad samt månatligt, genomsnittligt ersättningsbelopp
för verifikation. Med utbetalad ersättning avses härvid hela utgiften
för kostnadsfria läkemedel och prisnedsättningens belopp för de prisnedsatta
läkemedlen. Verifikationerna utgöras av de handlingar, som ligga
till grund för apotekens anspråk på ersättning, nämligen av läkare utskrivna
recept, telefonrecept, beställningsblanketter avseende kostnadsfria läkemedel
samt signaturkopior avseende itererade recept. Av läkare utskrivet, icke
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956
itererat recept kan avse en eller flera recipen. I tabellen ha jämväl inedtagits
motsvarande siffror för januari och februari månader 1956.
Utbetalad ersättning: |
Antal verifikationer: |
Genomsnittligt ersättnings-belopp per verifikation: |
|
1955 Jan. |
2 653 216: 73 |
717 700 |
3: 70 |
Febr. |
2 882 521: 17 |
803 577 |
3: 59 |
Mars |
3 504 558:06 |
982 405 |
3: 57 |
April |
3 284 433: 12 |
894 109 |
3: 67 |
Maj |
3 205 298: 27 |
860 470 |
3: 73 |
Juni |
3 299 143: 93 |
852 529 |
3:87 |
Juli |
2 768 649: 07 |
701 674 |
3: 95 |
Aug. |
2 961 638: 48 |
746 932 |
3: 97 |
Sept. |
3 358 443: 63 |
866 226 |
3: 88 |
Okt. |
3 613 507: 08 |
939 022 |
3: 85 |
Nov. |
3 813 104: 87 |
984 201 |
3: 87 |
Dec. |
4 040 132: 20 |
1 005 166 |
4: 02 |
39 384 646: 61 |
10 354 011 |
3: 80 |
|
1956 Jan. |
4 145 024: 14 |
1 050 692 |
3: 95 |
Febr. |
4 182 000: — |
(prel.) 1 048 000 (prel.) |
3: 99 |
Det må i anslutning till tabellen framhållas, att siffrorna för de första
månaderna 1955 måste anses onormalt låga. Reformen hade då varit i kraft
endast en kort tid, och inköpen å apoteken i början av året torde i många
fall ha skett i anledning av recept, utfärdade före år 1955.
Riksförsäkringsanstalten framhåller att någon närmare statistisk bearbetning
av verifikationsmateria! icke verkställts av anstalten. De beräkningar,
som anstalten gjort i anledning av nu ifrågavarande motioner, och
som redovisas i det följande, grundade sig i huvudsak dels på siffror, som
angivits i förarbetena till läkemedelsreformen, dels ock på uppgifter, som
redovisats i den förenämnda, av Lönngren och Swarén gjorda undersökningen.
Beräkningarna hade vidare gjorts med utgångspunkt från de ovan
i tabellen angivna siffrorna för år 1955. Hänsyn hade sålunda icke tagits
till den fortskridande ökning av läkemedelskonsumtionen, som kunde
emotses.
I fråga om de i förevarande utlåtande behandlade motionerna redovisar
anstalten härefter följande kostnadsberäkningar:
I motionen II: 179 yrkas, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om förslag, att receptbelagda läkemedel göras kostnadsfria,
dock med den inskränkningen, att en grundavgift av en krona
erlägges per expedierat recept.
En ändring av läkemedelsreformen i enlighet med motionärernas förslag
kan antagas innebära, att kostnaderna öka med omkring 60 milj. kr. för år
och att antalet verifikationer ökar med omkring 3 milj. likaledes för år.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1056
Härvid har med hänsyn till motiveringen i motionen förutsatts, att motionärerna
avse samtliga mot recept försålda läkemedel och sålunda ej enbart
receptbelagda sådana.
I motionerna /; 25 och 11: 33 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att
det karensbelopp av 3 kr., som för närvarande gäller för läkemedel, som
rabatteras med 50 procent, från och med den 1 juli 1956 icke skall erläggas,
t samband med dessa båda motioner må nämnas motionerna I: 338 och
11: 280, vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla,
att Kungl. Maj :t verkställer en översyn av lagstiftningen om allmän
sjukförsäkring och senare för riksdagen framlägger de förslag till ändringar,
vartill denna översyn kan föranleda, därvid i motionerna bl. a. anföres,
att rabatt å läkemedel, som ej lämnas helt kostnadsfritt bör utgå med
50 procent av totalkostnaderna och att någon grundavgift ej bör uttagas.
En ändring efter nu angivna linjer kan beräknas medföra en kostnadsökning
av omkring 25 milj. kr. för år och en ökning av det årliga verifikalionsantalet
med omkring 3 milj.
I motionerna I: 54 och II: 4.9 föreslås, att den nuvarande legeln om rabattering
med hälften av det belopp, varmed priset må överstiga 3 kr., bibehålies
men att den kompletteras med en föreskrift, att rabatt ej må åtnjutas
med mindre priset å läkemedlet uppgår till 5 kr.
Ett bifall till dessa motioner kan beräknas medföra en kostnadsminskning
med 2_3 milj. kr. för år och en minskning av det årliga verifikationsan
talet
med omkring 4 milj.
Då motionärerna uppgivit, att deras förslag berör »7 800 000 fall» ha de
uppenbarligen räknat med 39 procent av ett årligt antal recipen av 20 milj.
I sistnämnda antal ingå emellertid uppskattningsvis 6 milj. recipen å belopp
under 3 kr. samt inemot 1 milj. recipen avseende kostnadsfria läkemedel
ävensom omkring 1 milj. recipen, vilka falla helt utanför läkemedelsreformen.
Vidare bör märkas, att, såsom förut nämnts, ett och samma recept
kan upptaga flera recipen.
I motion I: 3U1 föreslås en höjning av karensbeloppet till 10 kr. och en
samtidig höjning av rabatteringen till 75 procent.
Förslagets genomförande kan antagas komma att medföra en kostnadsminskning
med omkring 20 milj. kr. för ar samt eu nedgång av verifikationsantalet
till mindre än 2 milj. för år.
T anledning av nu ifrågavarande motioner anför riksförsä k ringsan sta! len
i övrigt följande.
Vid läkemedelsreformens antagande har starkt betonats, att den vid 1953
års beslut i läkemedelsfrågan angivna kostnadsramen å 34 milj. kr. borde
hållas. Av de tidigare angivna siffrorna avseende utbetalade läkemedelsersättningar
för år''1955 framgår, att denna kostnadsram överskridits i väsentlig
män, trots att ersättningarna för årets första månader av förut angivet
skäl måste anses onormalt låga. Även frånsett detta, synas siffrorna
tyda på eu fortskridande ökning av ersättningarna. Bifall till nagon eller
några av'' motionerna II: 179, I: 25 och II: 33, I: o38 och II: 280 — <
vilka alla innebära kostnadsökningar, synes under sådana förhållan -
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1936
den icke tillrådligt. Riksförsäkringsanstalten vill också framhålla, att eu
ökning av kostnaderna för läkemedelsförmånerna kan lägga hinder i vägen
för en utökning av sådana förmåner inom sjukförsäkringen, som kunna
vara mera betydelsefulla. Anstalten anser vidare, att om ekonomiska möjligheter
dock anses föreligga för förbättring av läkemedelsförmånerna, det
är mera angeläget att komplettera förteckningen å kostnadsfria läkemedel
och att höja rabatteringen för dyra andra läkemedel, än att borttaga eller
minska det nuvarande karensbeloppet eller att på annat sätt förbättra rahatteringen.
Härtill kommer, att varje höjning av antalet ersättningsberättigande
verifikationer är ägnad att medföra ökat administrativt arbete.
Motionerna I: 54 och II: 49 samt I: 341 syfta till en minskning av kostnaderna
och en lättnad i administrationen beträffande läkemedelsreformen.
Den i sistnämnda motion föreslagna höjningen av karensbeloppet till 10 kr.
och av rabattsatsen till 75 procent skulle innebära en rabattförsämring i
fråga om det stora flertalet nu prisnedsatta läkemedel, och de sjuka skulle
härigenom icke beredas den ekonomiska lättnad, som avses med reformen.
Även om Riksförsäkringsanstalten icke ställer sig främmande för en viss
mindre höjning av karensbeloppet med samtidig höjning av rabattsatsen,
torde en sådan omläggning av reformen icke böra företagas, innan ytterligare
erfarenhet vunnits.
Riksförsäkringsanstalten anför vidare att det i motionerna I: 49 och II: 54
föreslagna slopandet av prisnedsättningen, i den mån nedsättningen icke
uppgår till 1 kr., syntes ägnat att i icke oväsentlig grad underlätta administrationen
utan alt medföra någon mera betydande försämring av förmånerna.
Det kunde enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke anses tillfredsställande,
att i mer än 1/3 av antalet recipen, vid vilka prisnedsättning
förekom, förmånens belopp rörde sig om enbart öretal och att administrationskostnaderna
härigenom icke sällan överstege förmånsbeloppel. En konsekvens
av förslagets genomförande skulle emellertid bli, att ett läkemedel,
som kostar mer än 4 kr. men icke 5 kr., skulle medföra större utgift för
den sjuke, än om läkemedlets pris uppginge till sistnämnda belopp. Med
hänsyn till de små belopp, det i sådana fall vore fråga om, syntes det anstalten
som om den berörda konsekvensen måhända icke behövde inge några
större betänkligheter.
Utskottet
Av de i förevarande utlåtande behandlade motionerna syftar några till en
ökning av storleken av den nu gällande prisnedsättningen å rabatterade läkemedel,
medan andra innehåller förslag om minskning av läkemedelsförmånens
omfattning i huvudsakligt syfte att uppnå lättnader i administrativt
avseende.
Vad först beträffar de motioner, som innefattar förslag till ökning av de
utgående förmånerna, yrkas i motionen II: 179 att riksdagen i skrivelse till
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 dr 1956
13
Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag innebärande kostnadsfrihet för
receptbelagda läkemedel, dock med den inskränkningen, att en grundavgift
av en krona skall utgå för varje expedierat recept. 1 motionerna I: 25
och II: 33 hemställes, att riksdagen måtte besluta om borttagande från
och med den 1 juli 1956 av det nu gällande karensbeloppet å tre kronor.
Motionerna I: 338 och II: 280 utmynnar i yrkande, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t måtte anhålla om översyn av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring
och framläggande av de förslag till ändringar, vartill denna översyn
kunde föranleda, därvid i motionerna bl. a. anförts, att rabatt å läkemedel,
som ej lämnas helt kostnadsfritt, bör utgå med 50 procent av totalkostnaderna
och att någon grundavgift ej bör uttagas.
Enligt av medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstallen utförda kostnadsberäkningar,
för vilka ovan i utlåtandet redogjorts, skulle en ändring
av rabatteringssvstemet i enlighet med det i motionen II: 179 framlagda
förslaget kunna antagas innebära en årlig kostnadsökning av omkring 60
milj kr. och en ökning av antalet verifikationer med omkring 3 miljoner
för år. Med hänsyn till motiveringen i motionen har härvid förutsatts, att
motionärerna avsett samtliga mot recept försålda läkemedel och sålunda
ej enbart receptbelagda sådana. — En ändring efter i motionerna I: 25 och
II: 33 samt I: 338 och II: 280 angivna linjer skulle enligt de utförda beräkningarna
medföra en kostnadsökning av 20 å 25 milj. kr. för år och eu
ökning av det årliga verifikationsantalet med omkring 3 miljoner.
Vid läkemedelsreformens genomförande år 1954 uttalade utskottet i sitt
av riksdagen godkända utlåtande bl. a. att såväl statsfinansiella skäl som
intresset av att begränsa storleken av avgifterna för sjukförsäkringen talade
för att den av statsmakterna vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan
angivna kostnadsramen å 34 milj. kr. borde hållas. Åt samma uppfattning
gav utskottet uttryck vid 1955 års riksdag vid behandling av
motion med förslag om slopande av karensbeloppet för rabatterade läkemedel.
Av de ovan redovisade remissyttrandena framgår att denna kostnadsram
under år 1955 överskridits i väsentlig mån. Kostnaden för läkemedelsreformen
har sålunda för nämnda år uppgått till i runt tal 39,4 milj.
kr. Såsom framgår av vad ovan anförts skulle vid genomförande av de i
motionerna I: 179, 1:25 och 11:33 samt 1:338 och 11:280 förordade ändringarna
i läkemedelsförordningen ytterligare betydande kostnadsökningar
inträda. Utskottet kan med hänsyn härtill icke tillstyrka vare sig att de
föreslagna ändringarna nu genomföres eller, såsom i motionerna 1: 338
och II: 280 förordats, att en utredning kommer till stånd, syftande till att
karensbeloppet slopas.
Såvitt angår de motioner, i vilka framlagts förslag om minskning av
läkemedelsförmånens omfatlning, yrkas i motionen 1: 341 eu höjning av
karensbeloppet till 10 kronor och eu samtidig höjning av rabatteringen till
14 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 är 1956
75 procent. Den föreslagna ändringen kunde enligt de förut angivna kostnadsberäkningarna
antagas komma att medföra en årlig kostnadsminskning
av omkring 20 milj. kr. samt en nedgång av verifikationsantalet från
för närvarande omkring 12 miljoner till mindre än 2 miljoner för år. Förslagets
genomförande skulle — såsom även vid remissbehandlingen uttalats
— i fråga om det stora flertalet nu prisnedsatta läkemedel innebära
en rabattförsämring, och de sjuka skulle härigenom inte beredas den ekonomiska
lättnad, som läkemedelsreformen syftat till. Utskottet kan pa
grund härav icke tillstyrka förslaget i denna motion.
I motionerna I: 54 och II: 49 föreslås, att den nuvarande regeln om rabattering
med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kronor,
bibehålies men att den kompletteras med en föreskrift, att prisnedsättning
ej må åtnjutas med mindre priset å läkemedlet uppgår till minst 5 kronor.
p:tt bifall till detta förslag skulle enligt de ovan redovisade kostnadsberäkningarna
kunna antagas medföra en kostnadsminskning med 2 å 3 milj.
kr. för år och en minskning av det årliga verifikationsantalet med omkring
4 miljoner. Förslaget har tillstyrkts av medicinalstyrelsen, som härvid bl. a.
anfört, att då den förmån, som vid genomförande av förslaget skulle bortfalla,
uppgår till högst en krona per recipe, ändringen i allmänhet icke
torde innebära någon mera kännbar minskning av förmånen för den enskilde.
Medicinalstyrelsen har även framhållit att förslaget i icke oväsentlig
grad skulle tillgodose behovet av lättnader i den nuvarande ordningen.
Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande givit uttryck åt samma tankegångar
och härvid anfört, att förslaget syntes ägnat att i icke oväsentlig
grad underlätta administrationen utan att medföra någon mera betydande
försämring av förmånerna. Anstalten har framhållit att det icke kunde
anses tillfredsställande, att i mer än en tredjedel av antalet recipen, vid
vilka prisnedsättning förekommer, förmånens belopp rör sig om enbart
örelal och att administrationskostnaderna härigenom icke sällan överstege
förmånsbeloppet.
Utskottet delar den uppfattningen åt vilken medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten
sålunda givit uttryck. Enligt utskottets mening ståi
i de angivna fallen den enskildes förmån, som ju för varje recipe enbart
rör sig om öresbelopp, icke i rimlig proportion till det administrativa merarbete,
som dessa ärenden föranleder. Utskottet lår därför tillstyrka genomförande
av det i motionerna I: 54 och II: 49 framlagda förslaget om
slopande av prisnedsättningen, i den mån denna understiger en krona. Den
konsekvensen av förslagets genomförande, att de läkemedel, som kostar
mellan 4 och 5 kronor, skulle medföra en något större utgift än de läkemedel,
vilkas pris uppgår till sistnämnda belopp, kan med hänsyn till de
små belopp, det i dessa fall rör sig om, enligt utskottets mening icke mo
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 dr 1956 15
tivera att man avstår från en reform, som medför stora administrativa förenklingar.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionerna I: 25 och II: 33,
II: 179, I: 341 samt I: 338 och II: 280, de tre sistnämnda
motionerna i vad de avser rabatterade läkemedel, samt med
bifall till motionerna I: 54 och II: 49, måtte för sin del antaga
följande förslag till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 § Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954
(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel
Härigenom förordnas, att 3 § Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
3
(Gällande lydelse)
I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,
som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308) är
att hänföra till apoteksvara eller
som utan att utgöra apoteksvara innehåller
gift av första klassen, åtnjuta
nedsättning av fastställt pris
för läkemedlet med hälften av det
belopp, varmed priset må överstiga
tre kronor. Ilar under en formel förskrivits
flera läkemedel, skall prisnedsättningen
avse den sammanlagda
kostnaden. Är förskrivning avsedd
alt expedieras mer än en gång,
skall nedsättningen hänföra sig till
varje expedition.
(Föreslagen lydelse)
I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,
som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308) är
att hänföra till apoteksvara eller
som utan att utgöra apoteksvara innehåller
gift av första klassen, åtnjuta
nedsättning av fastställt pris
för läkemedlet med hälften av det
belopp, varmed priset må överstiga
tre kronor. Prisnedsättning må dock
ej åtnjutas, med mindre priset uppgår
titt minst fem kronor. Har under
en forinel förskrivits flera läkemedel,
skall prisnedsättningen avse
den sammanlagda kostnaden. Är förskrivning
avsedd att expedieras mer
än en gång, skall nedsättningen hänföra
sig till varje expedition.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956
Vad nu------enskild tjänst.
Från prisnedsättning------stycket avses.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1957.
Stockholm den 22 maj 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elovvsson, Axel E. Svensson*,
Sunne, fru Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz, Grönkvist och Nils Theodor
Larsson:
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i
Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Bengtsson i
Varberg, Rimmerfors och fröken Wetterström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1) av herr Lundberg, som ansett att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:
Av de--— (= utskottet)---— administrativt avseende.
Vad först----(= utskottet)---— bör uttagas.
Enligt av---(— utskottet)----—3 miljoner.
Vid läkemedelsreformens genomförande år 1954 utgick man visserligen
från att den av statsmakterna vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan
angivna kostnadsramen å 34 milj. kr. borde hållas. Detta ståndpunktstagande
kan dock givetvis icke få innebära att läkemedelsförmånen anses fastlåst
i sin nuvarande utformning, önskvärda förbättringar måste kunna vidtagas,
när vägande skäl talar härför. Erfarenheterna av reformen utvisar
enligt utskottets mening att systemet med karensbelopp varit förenat med
stora olägenheter. Sålunda har de sjuka på grund härav icke kunnat beredas
den ekonomiska lättnad, som reformen syftat till. Före reformens ikraftträdande
gav många sjukkassor en rabatt av 50 procent utan att något
karensbelopp avräknades, och för medlemmarna i dessa sjukkassor har
reformen inneburit en kännbar försämring. Det är för utskottet ett självklart
förhållande att strävandena på förevarande område måste vara inrikt
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 är 1950
17
tade på att ge de sjuka största möjliga hjälp och skapa de nödvändiga förutsättningarna
för att de skall kunna återvinna sin hälsa. Det är mot denna
bakgrund enligt utskottets mening ett önskemål av hög angelägenhetsgrad
att karensbeloppet för rabatterade läkemedel slopas. Att av administrativa
skäl avstå från en dylik reform synes med hänsyn till de stora fördelar för
de sjuka, som föreslagets genomförande skulle innebära, icke böra komma
i fråga.
Vad beträffar de ökade kostnader för sjukkassorna, som en sådan reform
skulle medföra, bör dessa enligt utskottets mening ses mot bakgrunden av
att en förbättrad tillgång på läkemedel för de sjuka innebär stora kostnadsbesparingar
för det allmänna genom minskade utgifter för sjukhusvård
in. in. samt minskat produktionsbortfall. Ekonomiska skäl synes utskottet
med hänsyn till det anförda icke kunna anföras mot det förevarande förslaget.
Utskottet finner med hänsyn till det ovan anförda att alla skäl talar
för bifall till det i motionerna I: 25 och II: 33 framlagda förslaget om slopande
av karensbeloppet. Att, som i motionerna I: 338 och II: 280 föreslagits,
låta denna ändring föregås av viss utredning synes utskottet icke påkallat.
Ändringen torde böra träda i kraft den 1 januari 1957.
Det i motionen II: 179 framförda förslaget om kostnadsfrihet för receptbelagda
läkemedel med den begränsningen att en avgift å en krona skali
erläggas för varje recept anser utskottet vara mindre lämpligt och utskottet
avstyrker därför detsamma.
Vad ovan anförts innebär att utskottet avstyrker förslagen i motionerna
1: 54 och II: 49, samt I: 341, såvitt nu är i fråga, vilka alla innebär en minskning
i fråga om läkemedelsförmånens omfattning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 25 och II: 33
samt med avslag å motionerna I: 54 och II: 49, I: 341 i vad
den avser rabatterade läkemedel, och II: 179, måtte för sin
del antaga följande förslag till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 § Kixngl. Maj :ts förordning den 4 juni 1954
(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel
Härigenom förordnas, alt 3§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Itihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 and. Nr 38
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956
3 §.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
I annat fall än som avses i 2 § äger
vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring
vid inköp av läkemedel, som enligt
apoteksvarustadgan den 14 november
1913 (nr 308) är att hänföra
till apoteksvara eller som utan
att utgöra apoteksvara innehåller
gift av första klassen, åtnjuta nedsättning
av fastställt pris för läkemedlet
med hälften av det belopp,
varmed priset må överstiga tre kronor.
Har under en formel förskrivits
flera läkemedel, skall prisnedsättningen
avse den sammanlagda
kostnaden. År förskrivning avsedd
att expedieras mer än en gång, skall
nedsättningen hänföra sig till varje
expedition.
Vad nu--—--
Från prisnedsättning
I annat fall än som avses i 2 § äger
vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring
vid inköp av läkemedel, som enligt
apoteksvarustadgan den 14 november
1913 (nr 308) är att hänföra
till apoteksvara eller som utan
att utgöra apoteksvara innehåller
gift av första klassen, åtnjuta nedsättning
med hälften av det för läkemedlet
fastställda priset.
enskild tjänst.
---stycket avses.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1957.
B. att motionerna I: 25 och II: 33 samt I: 338 och II: 280,
de två sistnämnda i vad de avser rabatterade läkemedel, i
den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
2) av herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru Carlqvist, herr Grönkvist,
fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg och Bengtsson
i Varberg, vilka ansett
d e 1 s att de två sista styckena i utskottets motivering bort ersättas med
text av följande lydelse:
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956
19
I motionerna I: 54 och II: 49 föreslås, att den nuvarande regeln om rabattering
med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kronor, bibehålies
men att den kompletteras med en föreskrift, att prisnedsättning ej
må åtnjutas med mindre priset å läkemedlet uppgår till minst 5 kronor.
Ett bifall till detta förslag skulle enligt de ovan redovisade kostnadsberäkningarna
kunna antagas medföra en kostnadsminskning med 2 å 3 milj. kr.
för år och en minskning av det årliga verifikationsantalet med omkring 4
miljoner. — Av medicinalstyrelsens remissyttrande framgår att inom styrelsen
en undersökning pågår rörande lämpligheten och möjligheten att
vidtaga ändring av vissa delar av lagstiftningen rörande läkemedelsreformen.
Av yttrandet framgår vidare att vad beträffar spörsmål rörande rabatterade
läkemedel styrelsens utredningsarbete ännu icke är slutfört.
Medicinalstyrelsen har även uttalat att de frågeställningar, som framkommit
under den pågående översynen av gällande lagstiftning på området,
delvis är av invecklad natur och synes kräva en noggrann prövning samt
ingående diskussioner med berörda parter.
Med hänsyn till den korta tid som förflutit sedan läkemedelsreformen
fördes ut i livet är det naturligt att de praktiska erfarenheterna av reformens
verkningar ännu är förhållandevis begränsade. På grund härav och
med beaktande av medicinalstyrelsens ovan redovisade uttalanden synes det
utskottet icke tillrådligt att utan att avvakta resultat av den inom styrelsen
pågående utredningen rörande frågor, som avser rabatterade läkemedel, genomföra
den i motionerna I: 54 och II: 49 föreslagna ändringen av läkemedelsförordningen.
Ej heller dessa motioner bör därför enligt utskottets mening
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
dels o c k att utskottet bort hemställa,
att förevarande motioner, I: 25 och II: 33, I: 54 och II: 49,
II: 179, I: 341 samt I: 338 och II: 280, de tre sistnämnda i
vad de avser rabatterade läkemedel, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
3) av herr Mannerslcantz och fröken Wetterström.