Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956
1
Nr 30
/ Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän
pensionsförsäkring.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sex
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 345 i första kammaren av herr
Eliasson in. fl. samt nr 262 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl
m. fl.,
dels de likalydande motionerna nr 346 i första kammaren av herrar
Norling och öliman samt nr 283 i andra kammaren av herr Senander m. fl.,
dels ock de likalydande motionerna nr 461 i första kammaren av herr
Eiverlöf m. fl. samt nr 595 i andra kammaren av herr Hjalmar son in. fl.
I motionerna I: 345 och 11: 262 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att en utredning rörande en
väsentligt förbättrad folkpension skyndsamt verkställes i syfte att härigenom
lägga grunden till den ifrågasatta allmänna pensionsförsäkringen».
I motionerna I: 346 och 11: 283 har föreslagits, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till höstriksdagen 1956 om en pensionsförsäkringsreform,
som tillförsäkrar löntagarna och jämförliga medborgargrupper
verklig trygghet på ålderdomen»; samt att vid utformningen
av förslaget följande synpunkter beaktas:
»1) Reformen måste genomföras med riktpunkt att alla arbetare och
tjänstemän tillförsäkras pension motsvarande minst två tredjedelar av
slutlönen vid full arbetsförmåga.
2) Särskilda åtgärder måste därvid vidtagas för att tillgodose dem, som
befinner sig i eller närmar sig pensionsåldern.
3) Pensionsåldern bör sänkas, framför allt för dem som är sysselsatta i
tungt arbete.
4) Reformen skall genomföras på företagarnas bekostnad.»
I motionerna 1: 461 och II: 595 hemställes, »att riksdagen måtte
1) uttala
a) att folkpensionens grundbelopp, i vilken då skall inräknas nu utgående
dyrtidstillägg, successivt bör höjas så att det från och med den 1
januari 1965 för ensamstående person kommer att utgå med 3 250 kronor,
för ålderspensionsberättigade äkta makar med 5 200 kronor samt för övrig
pensionsberältigad med motsvarande belopp,
1—755 so Bihang till riksdagens protokoll 1956. .9 samt. 2 avd. Nr 30
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 195ti
h) att denna höjning — utöver vad i år beslutas —- skall genomföras
med början från och med år 1958 samt med i möjligaste mån lika belopp
per år räknat,
c) att denna förbättring i folkpensionens grundbelopp utgår från 195ö
års penningvärde samt att dyrtidstillägg, som bättre än för närvarande
garanterar värdebeständigheten, vid behov skall utgå efter regler som till
sin närmare utformning ytterligare bör övervägas,
d) att Kungl. Maj:t bör begagna i gällande försäkringslag medgiven
dispensrätt så att frivillig pensionering främjas med särskilt beaktande av
angelägenheten att möjliggöra friare placering av pensionsmedel direkt i
produktiv verksamhet;
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte låta
utreda
a) frågan om en mera försäkringsmässig utformning av änkepensioneringen,
b) frågan om en närmare samordning mellan invalidpensionen och
annan socialförsäkring,
c) frågan om folkpensionens fortsatta finansieringssätt.»
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 1:345, 11:283 och 11:595.
Utredningar
Efter hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 47 år 1944
anhöll riksdagen nämnda år i skrivelse till Kungl. Maj:t om en förutsättningslös
utredning angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk
pensionering av i enskild tjänst anställda (rd. skr. nr 325 år 1944).
Närmast i anledning av riksdagens begäran tillkallade chefen för handelsdepartementet
härefter jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24
januari 1947 vissa utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande ordnandet av pensionering för anställda i privat
tjänst. Dessa utredningsmän antog benämningen pensionsutredningen.
Utredningen avgav den 21 september 1950 ett principbetänkande om allmän
pensionsförsäkring (SOU 1950: 33), vilket i sedvanlig ordning remissbehandlades.
Till fullföljande av det arbete pensionsutredningen påbörjat tillkallades
härefter enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 23 november 1951 särskilda
sakkunniga för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.
Även dessa sakkunniga antog benämningen pensionsutredningen.
Sedan utredningen avslutat sitt arbete avgav densamma ett den 17
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1956
september 1955 dagtecknat betänkande om allmän pensionsförsäkring
(SOU 1955: 32). Betänkandet utmynnade i förslag till lag om allmän pensionsförsäkring.
Enligt nämnda lagförslag skall skyldighet föreligga för i princip alla
enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade i Sveiigc mantalsskrivna
personer i åldern 17—64 år, dock inte för folkpensionärer, att erlägga
premier för en allmän pensionsförsäkring, som skall ske i pensionsslyrelsen.
Premierna skall beräknas i förhållande till den försäkrades sammanlagda
nettoinkomst i vad den understiger visst belopp. För arbetstagare
skall premierna i första hand erläggas av arbetsgivaren, börsäkiingen skall
bereda ålderspension, invalidpension och familjepension. Ålderspension
skall utgå från tidigast 67 års ålder. Pensionens storlek för visst år skall
bero av det antal pensionspoäng, som efter vissa grunder uträknas för den
försäkrade, samt av den på visst sätt beräknade medelinkomsten i landet
två år tidigare för personer i åldern 17—64 år. Vissa regler har föreslagits
för ernående av samordning med annan socialförsäkring. Finansieringen
skall grundas på det s. k. fördelningssystemet, dock skall under en övergångstid
ske en viss fondering. På grund av de föreslagna övergångsbestämmelserna
skall pensionerna beräknas efter avsevärt gynnsammare
grunder än eljest för personer, som blir pensionsberättigade under en övergångstid,
och avgifterna under ett antal år fastställas till lägre belopp än
det, som beräknas bli erforderligt sedan försäkringen kommit i full
funktion.
I det nu berörda betänkandet har vissa frågor lämnats öppna, bl. a. frågan
hur nu förefintliga pensionsanordningar skall kunna anpassas efter
den föreslagna försäkringen.
Till utredningens betänkande har fogats särskilda yttranden och reservationer
av ledamöterna herrar Ahlberg, Brodén, Ericsson, Lassen, fru Löfkvist,
herrar Nordholm och Stcen samt av experterna Parenius och Äkerstedt.
Herr Ahlberg har i ett särskilt yttrande framlagt ett alternativt förslag
till lösning av pensionsfrågan. Detta alternativa förslag har angivits i följande
punkter:
1. Den planerade allmänna pensionsförsäkringen genomfölcs icke. Del
syfte som försäkringen avsetts betjäna tillgodoses i stället genom utbyggnad
av befintliga organ för folkpensionering och sjukförsäkring.
2. Folkpensioneringens invalidpension avvecklas och sjukföi säkiingen
utvidgas att omfatta även invalidpensionering.
3. Folkpensioneringens familjepension anknytes till den icke inkomstprövade
ålderspensionen och utformas i övrigt efter de regler som föreslagits
gälla för den planerade allmänna pensionsförsäkringen.
4. Folkpensioneringens ej inkomstprövade ålderspension och därmed
familjepensionen höjes steg för steg i den takt som det samhällsekonomiska
läget enligt statsmakternas bedömning medger. Sedan pensionen
bringats upp till avsedd nivå och dessförinnan under tiden mellan tvennc
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956
imåförhöjningju’ kan justering av pensionsbeloppen erfordras på grund av
föråndiingår i den allmänna levnadsstandarden. Dessa justeringar genomföres
antingen genom författningsändringar eller genom antagandet av
icglei för automatisk anpassning. I sistnämnda fall kan av pensionsutredningen
utarbetad metod anlitas.
5. Med det belopp, varmed folkpensioneringens icke behovsprövade åldel
spension ökas vid i punkt 4 avsedd nivåförhöjning, minskas den inkomstprövade
ålderspensionen och ökas det s. k. fria inkomstutrymmet.
6. Folkpensionsavgiften höjes i samma proportion som ålderspensionen
varjämte viss ökning av sjukkasseavgiften genomföres.
7. Kostnader för ålders-, familje- och invalidpensioneringen, som icke
täckes av avgifterna, bestrides av staten. Med hänsyn till den starka skatteprogressionen
anmäler sig här det problem om förhållandet mellan direkt
och indirekt skatt för bestridandet av sociala kostnader, som gjorts till
föremål för särskild utredning och till vilket jag icke kunnat taga ställning.
8. En väsentlig ökning av åldersgenerationens inkomster med därav föranledd
ökad konsumtion och efterfrågan, som icke uppväges av ökad produktion
och ökat sparande, kan göra det nödvändigt att vidtaga inflationsbekämpande
åtgärder. Vid här föreslagen lösning av problemet om allmän
pensionering kan nämnda åtgärder behandlas som en konjunkturpolitisk
fråga av fiistaende karaktär, ökningen av folkpensionerna bör därför i
och för sig icke nödvändiggöra en fondbildning.
Slutligen har, jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 januari 1956,
tillkallats en särskild beredning med uppdrag att inom socialdepartementet
bitiäda vid fortsatt handläggning av frågan om en förbättrad pensionering
och därmed sammanhängande spörsmål.
I det anförande till statsrådsprotokollet nämnda den 27 januari, vari
chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, anhöll om bemyndigande
att tillkalla beredningen, anförde statsrådet Ericsson, efter en redogörelse
för det utredningsarbete, som dittills företagits, att 1951 års pensionsutredning
framhållit, att kompletterande utredningar i vissa avseenden
vore behövliga. Vissa av dessa borde enligt statsrådet föreligga, innan
slutlig ställning toges till Irågan huruvida pensionsutredningens förslag
skulle läggas till grund för lagstiftning eller om andra vägar skulle beträdas
för lösningen av de föreliggande spörsmålen. Åtskilliga frågor tarvade
sin lösning därest förslaget skulle läggas till grund för lagstiftning.
Hindci boide inte heller föreligga alt i anslutning till en sådan undersökning
överväga även andra lösningar av själva pensionsfrågan än den föreslagna,
i den mån sådana kunde komma att aktualiseras i samband med
u tredningsarbetet.
Beträffande den särskilda beredningens arbetsuppgifter anförde statsrådet
Ericsson närmare bl. a.:
På den sålunda föreslagna beredningen bör ankomma att bilda sig eu
uppfattning i stora drag om den inverkan, som ett genomförande av det
föreliggande pensionsförslaget skulle få eller lämpligen borde få dels på
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 ur 1956 5
utformningen av annan socialförsäkring, främst folkpensioneringen, den
allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, samt dels på andra
offentliga och privata pensionsanordningar. Beredningen bör framlägga
därav betingade förslag. Vidare hör uppmärksamhet ägnas de ekonomiska
och administrativa problem, som kan förväntas uppkomma såväl i samband
med den aktuella försäkringen som beträffande andra av densamma
berörda anordningar av olika slag. Det bör även ankomma på beredningen
att närmare undersöka alternativa lösningar av pensionsfrågan. Sådana
har redan framkommit och ytterligare alternativ kan framkomma under
remissbehandlingen eller under beredningens arbete.
Sedan remissbehandlingen av pensionsutredningens förslag avslutats,
bör beredningen, med beaktande av de synpunkter som framkommit under
denna, utarbeta de förslag — eventuellt alternativa sådana — som finnes
erforderliga för statsmakternas ståndpunktstagande i de förutnämnda och
övriga hithörande frågor.
I den mån en annan lösning skulle ifrågasättas än den i pensionsutredningens
betänkande framlagda, torde beredningens överväganden böra
framläggas i sådan form att de kan underkastas remissbehandling. Detsamma
gäller förslag i frågor, som inte upptagits av pensionsutredningen.
Beredningens arbete bör bedrivas med all möjlig skyndsamhet. I den
mån så visar sig lämpligt bör resultatet av detsamma kunna framläggas i
etapper. Beredningen bör i den mån så finnes påkallat utarbeta författningsbestämmelser
för de förslag som framlägges.
I fråga om utformningen av eventuellt erforderliga ändringar i de statliga
avlönings- och pensionsförfattningarna anförde statsrådet Ericsson, alt
detta spörsmål torde böra utredas i särskild ordning, sedan beredningens
arbete fortskridit så långt att det låter sig bedöma i vad mån och i vilka
avseenden sådana ändringar är behövliga. Härom borde samråd ske med
1951 års pensionsutredning. Motsvarande borde gälla om ändringar i skattelagstiftningen.
I förevarande sammanhang må även omnämnas, att i fråga om den
arbetarpensionering som hittills genomförts i vårt land har i vad avser den
privata arbetsmarknaden vissa undersökningar gjorts av arbetsmarknadens
parter, och i anslutning härtill har också framkommit förslag till ett mera
allmänt genomförande av arbetarpensioneringen.
Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté avgav sålunda i mars
1954 ett betänkande, vilket utkommit av trycket under titeln »Arbelarpcnsioner,
betänkande avgivet av Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté».
Kommittén har i betänkandet framlagt förslag till arbetarpensioncringens
ordnande i näringslivets egen regi. Till betänkandet finns
såsom bilaga fogad bl. a. en utredning angående pensioncringsförliållandena
inom Arbetsgivareföreningens område. Betänkandet har överlämnats
till Landsorganisationen och har även varit föremål för överläggning i arbetsmark
nadskommittén.
Vidare har Landsorganisationens utredningsavdelning i september 1954
avlämnat en preliminär redogörelse för den s. k. LO-undersökningen 1953
0
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956
angående de allmänna anställningsförmånerna. I denna redogörelse behandlas
bl. a. socialförmåner vid ålderdom (pensionsförmåner).
Motionerna
I motionerna 1: 315 och II: 262 uttalas beträffande det av pensionsutredningcn
i fjol avlämnade förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring,
att det har påtagliga nackdelar av olika slag. Om förslaget anföres:
----Det är bl. a. organisatoriskt och administrativt mycket invecklat.
Systemet för uppbörd och debitering av avgifterna synes bli komplicerat
och kostnadskrävande. Någon samordning mellan det nya pensionsförsäkringssystemet
och den nuvarande folkpensioneringen föreslås icke, och det
måste betraktas som en svaghet att man skall behöva ha två obligatoriska
pcnsionsförsäkringssystem, som i princip omfattar alla medborgare. Frågan
om eu revision av de behovsprövade folkpensionsförmånerna i samband
med pensionsförsäkringens genomförande har icke utretts. Någon
samordning med sjukförsäkringen förutses icke heller, och frågan om en
samordning med utgående tjänstepensioner har icke upptagits till närmare
prövning. En uppenbar svaghet är också, att den hemarbetande gifta kvinnan,
bortsett från familjepensionen, icke kan bli delaktig i de förbättrade
pensionsförmånerna.
Vidare erinras i nämnda motioner om ett uttalande i ett särskilt yttrande
till pensionsutredningens betänkande av herr Ericsson, att det är angeläget
att tillse, att icke genomförandet av eu allmän pensionsförsäkring medför
alltför betungande kostnader för särskilt de mindre företagarna exempelvis
inom jordbruk och skogsbruk, handel, hantverk, småindustri och fiske.
Motionärerna förklarar, att de helt delar denna uppfattning, och anför, att
utan tvivel skulle tusentals mindre företagare få mycket svårt att svara för
både bidraget till de anställdas pensionering och den egna premien.
Motionärerna finner det vidare »orättvist, att mindre företagare och lågavlönade
arbetare, som fått nöja sig med en låg inkomst, också skall ha så
mycket lägre pensionsförmåner än andra medborgare efter avslutad arbetsinsats».
För att uppnå en förbättrad och mera rättvis allmän pensionering och
därjämte en mindre invecklad och kostsam administration bör enligt motionärerna
en väsentligt förbättrad, icke behovsprövad folkpension genomföras,
avsedd att trygga behovet av pensionsförsäkring åt i varje fall stora delar
av landets befolkning. Självfallet måste, anför motionärerna, genomförandet
av en så väsentlig höjning av folkpensionerna ske successivt och med
beaktande av den fortsatta produktionsstegring, som är sannolik.
Genom en lämpligt avvägd höjning av folkpensionerna vinner man, anföres
vidare i motionerna, en tillfredsställande pension för betydande
grupper av befolkningen. För andra grupper åter får man på det sättet en
så stor grundpension att det för ett flertal kommer att vara tillräckligt
med en tämligen ringa tilläggspension.
Andra lagutskottets utlåtande nr SO ur 1956
7
Beträffande storleken av grundpensionen hänvisar motionärerna till att
lägre statstjänstemän — motionärerna räknar här med statstjänstemän i
löneklass 12 — har en pension om cirka 6 000 kronor om året. Motionärerna
finner det motiverat att andra grupper tillförsäkras en minimipension
av motsvarande storlek. I och med en försämring av penningvärdet
eller en höjning av den allmänna inkomstnivån horde en motsvarande höjning
ske av minimipensionens storlek.
Motionärerna anser det angeläget, att en utredning rörande en successivt
utbyggd folkpensionering enligt i motionerna angivna riktlinjer skyndsamt
verkställes. Vid denna utredning horde klarläggas hur finansieringsfrågan
bör lösas. Härvid förutsättes att någon övervältring av kostnaderna för
pensioneringen på kommunerna icke bör ifrågakomma. Även andra viktiga
spörsmål borde utredas, bl. a. det framtida behovet av behovsprövade pensionsförmåner,
hur familje- och invalidpensioneringen bör ordnas samt
samordningen mellan den förbättrade folkpensioneringen och utgående
tjänstepensioner.
I motionerna I: 346 och II: 283 beröres frågan om tidpunkten för behandling
i riksdagen av en lagstiftning om allmän pensionsförsäkring och
framhålles, att man härvid främst måste observera, att varje uppskov med
ett förslag, som efter många års utredande äntligen föreligger, innebär
att ytterligare årskullar av förvärvsarbetande hinner lämna produktionen
utan det förbättrade ålderdomsskydd, som det här är fråga om att ge.
Vidare uttalas i motionerna i fråga om finansieringen av en allmän pensionsreform
att det torde vara en enstämmig uppfattning i de fackliga
organisationerna och på arbetsplatserna, att arbetsgivarna skall åläggas
svara för hela kostnaderna och att man därvid, som ett led i finansieringen
i reformens inledande skede, bör överväga att ta i anspråk de stora pensionsfonder,
som många företag — i synnerhet de större — förfogar över.
I motionerna I: 461 och II: 595 uttalas inledningsvis, att förutsättningar
snarast hör skapas för en praktiskt användbar och socialt godtagbar lösning
av svenska folkets pensionsfråga. Utgångspunkten kan därvid enligt
motionärernas mening icke vara den långt gående obligatoriska försäkringslinje
med dess obligatoriska avgifter, som pensionsutredningens
majoritet valt. Mot denna obligatoriska linje anföres i motionerna en rad
olika skäl, varom torde få hänvisas till motionerna.
Lösningen av pensionsproblemet bör enligt motionärerna sökas efter
andra linjer än den obligatoriska, efter friare, mera differentierade och
mera personliga linjer. Beträffande utformningen av dessa linjer anföres
hl. a.:
1 botten bör läggas en för alla lika grundpension i form av eu så förbättrad
folkpension, atl den verkligen kan sägas täcka utgifterna för de mest
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956
ofrånkomliga mänskliga behoven. Människornas möjligheter att ovanpå
denna bygga ytterligare säkerhet för äldre dagar och deras beredvillighet
att så göra hör stärkas och främjas. Detta kan ske genom kollektiva överenskommelser,
i enskilda arbetsavtal eller genom frivilliga försäkringar i
hävdvunna eller nya former. Speciell uppmärksamhet hör ägnas jordbrukarnas
och småföretagarnas pensionsfråga. Folkpensioneringssystemet bör
utformas så att det ökar företagens intresse för att också pensionera sina
kollektivavtalsanställda medarbetare.
En bedömning av i vilken grad och i vilken takt den allmänna folkpensionen
— den icke behovsprövade folkpensionen — kan höjas måste,
anföres vidare i motionerna, ha ett underlag i beräkningar av de resurser
som kan anses komma att stå till statens förfogande. Det vore väsentligt att
dessa pensionshöjningar skedde så att genom dem något hot mot penningvärdet
icke skapades. Detta betydde att de jämte övriga utgifter hela tiden
måste ligga inom ramen för de statsinkomster ett rimligt skatteuttag kan
beräknas ge.
Efter att ha gjort vissa närmare uttalanden rörande storleken av det
framtida skatteuttaget förordar motionärerna, att ett principbeslut fattas
redan vid innevarande riksdags vårsession om höjning av folkpensionerna,
varvid man vid bestämmandet av höjningens storlek borde sträva efter att
folkpensionen i princip ej skulle behöva kompletteras med en inkomstprövad
del. I fråga om de belopp, till vilka ålderspensionen enligt motionärerna
borde höjas, får utskottet hänvisa till de ovan i utlåtandet återgivna
yrkandena i motionerna.
Enligt motionärerna bör vidare beaktas, att pensionen liksom hittills
måste vara någorlunda värdebeständig ävensom standardbeständig. I fråga
om värdebeständigheten anföres:
Den nuvarande låsningen vid 50-kronorssteg för ensamstående innebär
sjunkande dyrtidskompensation vid stigande pensionsnivå. I och för sig
borde man därför tänka sig ett rörligt belopp som dyrtidstillägg, men det
nuvarande systemet har stora fördelar då det är enkelt och förståeligt. Vi
föreslår av denna anledning ej någon principiell ändring däri men hemställer
att eu lösning överväges, som vid en stegring i pensionspristalet på
fem enheter ger ett dyrtidstillägg på hundra kronor till ensamstående pensionär,
etthundrasextio kronor till gifta pensionärer och sextio kronor till
änkepensionsberättigad och i hustrutillägg.
Beträffande standardbeständigheten anföres, att det kan diskuteras,
huruvida ej en lämplig form skulle vara att riksdagen vid vissa på förhand
fixerade tidpunkter, t. ex. vart femte år, toge upp frågan om den
standardmässiga anknytningen.
Beträffande de kommunala inkomstprövade bostadstilläggen till folkpensionerna
anföres, att den föreslagna höjningen av folkpensionen kan
medföra en successiv minskning i behovet av bostadstillägg. Bl. a. anföres
i detta sammanhang, att statsbidraget till bostadstilläggen kan reduceras.
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956
9
Kommunerna finge då själva avgöra, huruvida de ansåge det nödvändigt
att utgiva oförändrade bostadstillägg eller skäligt att reducera dessa.
I fråga om invalidpensionen anföres, att starka skäl talar för att den bör
överföras till sjukförsäkringen. Änkepensioneringen syntes vidare enligt
motionärerna böra omändras, så att den i sin utformning närmare anknytes
till vad som är vanligt inom försäkringsmässigt ordnad pensionering.
Pensionsrätten borde i möjligaste mån göras oberoende av villkor om viss
uppnådd ålder vid makens frånfälle och av behovsprövning. Motionärerna
förordar en kompletterande utredning i nu angivna hänseenden.
I fråga om finansieringen av den utbyggda folkpensionen uttalas, att
en ökning av den procentsats, med vilken folkpensionsavgifterna uttages,
bör övervägas.
Nära nog lika väsentligt som den undan för undan förbättrade allmänna
medborgerliga grundpensionen måste enligt motionärerna möjligheten vara
att där ovanpå lägga en personlig tilläggspension. För betydande grupper
arbetstagare syntes man kunna underlätta en försäkringsmässig lösning av
pensionsfrågan genom inrättande av olika slags pensionsföreningar. Vissa
avvikelser måste därvid medgivas från bestämmelserna i gällande lag om
försäkringsrörelse. Genom att utnyttja dispensmöjligheterna i lagen kunde
statsmakterna främja kollektiva överenskommelser om pensionering därför
att de medel, vilka avsätts för detta ändamål, finge kvar stanna i den
produktiva verksamheten. I samma riktning skulle vidgade möjligheter
för försäkringsföretag till friare placering av »pensionsmedel» kunna leda.
Utskottet
Frågan om en förbättrad pensionering för de stora befolkningsgrupper,
som nu vid ålderdom eller invaliditet huvudsakligen måste lita till folkpensioneringen,
har sedan åtskillig tid varit föremål för ett positivt intresse.
Enighet synes föreligga om att betydande förbättringar bör komma till
stånd inom en nära framtid. I fråga om de principer, efter vilka pensioneringen
i framtiden bör vara uppbyggd, liksom beträffande utformningen
av skilda detaljer går meningarna däremot isär. Härom bär icke minst
de nu förevarande motionerna vittnesmål.
I motionerna 1:345 och 11:262 samt 1:461 och 11:595 riktas sålunda
till en början kritik mot pensionsutredningens ställningstagande till det
grundläggande spörsmålet, om pensionsfrågan bör lösas genom en allmän
pensionsförsäkring eller genom en utbyggnad av den nuvarande folkpensioneringen,
och förordas sistnämnda lösning. Även i motionerna I: 346
och 11:283 förordas en lösning, som i grundläggande frågor i väsentliga
avseenden avviker från pensionsutredningens förslag. Jämväl i en råd
olika detalj spörsmål rörande pensioneringens närmare utformning lägges
i samtliga motioner i skilda hänseenden kritiska synpunkter på pensionsutredningens
förslag.
2—755 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 2 avd. Nr 30
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956
Innan slutlig ställning tages till frågan, huruvida det förslag som framlagts
av 1951 års pensionsutredning skall ligga till grund för lagstiftning
eller om någon annan lösning av de föreliggande spörsmålen skall väljas,
måste åtskilliga frågor ytterligare undersökas. Pensionsutredningen har
själv framhållit, att kompletterande utredningar i vissa avseenden är behövliga.
Efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 januari 1956 har också
tillkallats en särskild, parlamentariskt sammansatt beredning med uppdrag
att inom socialdepartementet biträda vid fortsatt handläggning av
frågan om en förbättrad pensionering och därmed sammanhängande spörsmål.
Beredningens arbete skall visserligen bedrivas med all möjlig skyndsamhet,
men det är icke att förvänta, att resultatet av dess arbete skall
kunna framläggas i sådan tid, att förslag, såsom yrkas i motionerna I: 346
och 11:283, skall kunna av Kungl. Maj:t framläggas till höstsessionen av
innevarande års riksdag. Utskottet kan alltså icke tillstyrka den i nämnda
motioner gjorda hemställan om en dylik begäran.
I de direktiv som givits för beredningens arbete uttalas, att hinder icke
bör föreligga att överväga även andra lösningar av själva pensionsfrågan
än den av pensionsutredningen föreslagna, i den mån sådana kan komma
att aktualiseras i samband med utredningsarbetet, och det bör enligt direktiven
ankomma på beredningen att närmare undersöka alternativa lösningar
av pensionsfrågan. Vidare erinras om att sådana lösningar redan
framkommit — ett alternativ som bygger på en utbyggd folkpensionering
har i ett särskilt yttrande till utredningens betänkande framlagts av
ledamoten i utredningen herr Ahlberg — och att ytterligare alternativ kan
framkomma under remissbehandlingen eller under beredningens arbete.
Såsom dylika alternativ kan de i förevarande motioner i principfrågan
framförda förslagen betecknas.
Åtskilliga av de olika, var för sig betydelsefulla detalj spörsmål, beträffande
vilka uppslag till lösningar ges i motionerna eller varom utredning
begäres, har direkt uppmärksammats i direktiven till beredningen. Andra
ligger, ehuru icke särskilt omnämnda, dock uppenbarligen inom ramen
för beredningens arbete.
Med hänsyn till det läge vari frågan sålunda nu befinner sig kan utskottet
icke förorda, att riksdagen skulle, såsom i samtliga motioner,
ehuru delvis i olika avseenden, yrkas eller förutsättes, taga ställning till
vilka lösningar som slutligt skall väljas. Utskottet vill däremot förorda,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller, att samtliga förevarande motioner
överlämnas till beredningen att av densamma övervägas vid fullgörandet
av dess uppdrag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville överlämna förevarande motioner, nämligen
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956
11
1. 1:345 och II: 262,
2. 1:346 och 11:283 samt
3. I: 461 och II: 595,
till den inom socialdepartmentet tillkallade särskilda beredning,
som har att inom departementet biträda vid fortsatt
handläggning av frågan om en förbättrad pensionering och
därmed sammanhängande spörsmål, att av beredningen övervägas
vid fullgörandet av dess uppdrag.
Stockholm den 15 maj 1956.
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Alvar Andersson och
Åkesson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson
i Tobo, Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i Bakeröd, Johansson i Södertälje,
Rimmerfors* och fru Eriksson i Ängelholm*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Mannerskantz och Hagård, vilka anfört:
Frågan om »svenska folkets pensionering» har hög angelägenhetsgrad.
Ett ytterst omfattande utredningsmaterial föreligger i pensionsutredningens
principbetänkande, avlämnat redan i september 1950, och i pensionsutredningens
i september 1955 avlämnade slutbetänkande. Båda dessa
betänkanden har varit föremål för remissbehandling. I de olika remissvaren
har synnerligen värdefulla synpunkter anförts och ett omfattande material
redovisats.
Grund måste därför anses föreligga för ett principiellt ståndpunktstagande
från riksdagens sida. I motionerna 1:461 och 11:595 har yrkats
att riksdagen måtte taga sådan ställning. I motionerna 1:599 och II: 791
— vilka icke behandlas i förevarande utlåtande — har vidare angivits till
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1936
vilka statsfinansiella konsekvenser för budgetåret 1957/58 det skulle föra
att inleda en allmän pensionsreform fr. o. m. ingången av kalenderåret
1958. Denna reform skulle innebära en successiv omvandling av den nuvarande
folkpensionen till en icke behovsprövad, allmän medborgerlig
grundpension. Därutöver bör, för att underlätta ett genomförande av en
ovanpå folkpensionen lagd frivillig pensionering, åtgärder vidtagas, anpassade
för såväl löntagare som jordbrukare, hantverkare och andra företagare
på sätt vi motionsvis tidigare yrkat.
Vissa tekniska omständigheter kan emellertid behöva ytterligare utredas.
En parlamentarisk beredning med uppdrag att inom socialdepartementet
biträda vid fortsatt handläggning av frågan om en förbättrad pensionering
har efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 27 januari 1956 tillkallats.
Nödvändiga tekniska undersökningar bör kunna göras inom denna beredning.
Som huvudlinje för dess arbete bör enligt vår mening här angivna
huvudståndpunkt i pensionsfrågan tjäna.
Under denna förutsättning har vi biträtt utskottets hemställan och dess
förslag att bl. a. motionerna 1:461 och 11:595 må av Kungl. Maj:t överlämnas
till beredningen i fråga för att där övervägas.
Sthlm 1956. K. L. Beckmans Boktr.