Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition
med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen
den 3 januari 19,i7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
dels ock eu i ämnet väckt motion.

Genom en den 23 mars 1956 dagtecknad proposition, nr 146, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att jämlikt 39 § lagen om
allmän sjukförsäkring skall upprättas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,
samt att avsättning till fonden av på år 1955 belöpande
bidrag från arbetsgivare skall ske enligt i propositionen förordade grunder.

I en i anledning av propositionen väckt motion, nr 751 i andra kammaren
av herr Rubbestad, yrkas »att riksdagen vid behandling av propositionen
nr 146 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
därest arbetsgivarbidragen till kostnaderna för tilläggssjukpenningen och
tilläggspenningen även under år 1956 i betydande mån skulle överstiga
60 % av ifrågavarande kostnader, frågan om sänkning av nämnda bidrag
må prövas i enlighet med vad som i motionen bar anförts».

I motionen anföres, att det synes lämpligt, att det under år 1955 uppkomna
överskottet fonderas. Skulle emellertid arbetsgivarbidragen även i
år, 1956, lämna avsevärt överskott, är det enligt motionärens mening anledning
att företaga en omprövning av arbetsgivarbidragens storlek. Arbetsgivarbidragen
till kostnaderna för tilläggssjukpenningen och tilläggspenningen
bör då sänkas, så att de — såsom vid reformens genomförande förutsatts
— i genomsnitt kan beräknas svara mot 60 % av nämnda kostnader.

Beträffande vad som i övrigt anföres i motionen får utskottet hänvisa
till densamma. I

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må bär anföras följande.

Enligt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring äger Konungen och riksdagen
bestämma att viss del av arbetsgivarnas bidrag till försäkringen skall
ingå till en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda
ordning. Det föreslås nu att inom riksförsäkringsanstalten skall inrättas
en sådan fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, och angives
1—855 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 28

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 ur 1956

vissa riktlinjer för fondens förvaltning. Vidare föreslås att av de på år
1955 belöpande bidragen från arbetsgivare skall fonderas omkring 55
milj. kr.

Gällande bestämmelser på förevarande område innehåller i huvudsak
följande.

Arbetsgivare är enligt sjukförsäkringslagen (38 §) pliktig erlägga bidrag
till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för tillläggssjukpenning.
Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, såvitt angår
sjukvårdsförsäkringen l/io % och beträffande försäkringen för tillläggssjukpenning
1 %, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner,
som arbetsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare,
som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Beloppet av arbetsgivarbidrag, som belöper på ett kalenderår, skall enligt
39 § sjukförsäkringslagen i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer -—
sådana bestämmelser har utfärdats genom kungörelse den 3 december 1954
(nr 782) — fördelas mellan centralsjukkassorna i förhållande till såvitt
angår sjukvårdsförsäkringen antalet medlemmar vid utgången av kalenderåret
och beträffande försäkringen för tilläggssjukpenning centralsjukkassornas
och till dem anslutna lokalsjukkassors utgifter för tilläggssjukpenning
under kalenderåret. Konungen med riksdagen äger dock bestämma
att viss del av bidragen skall ingå till en fond att förvaltas enligt
grunder, som fastställes i enahanda ordning.

Även enligt lagen om moderskapshjälp åligger arbetsgivare viss bidragsskyldighet.
Sålunda stadgas (12 §) att arbetsgivare är skyldig att för
varje kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna för tilläggspenning med
4/ioo % av den lön i penningar eller naturaförmåner, som han under året
utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare, som är obligatoriskt
försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. I fråga om sådant bidrag
skall enligt förevarande lagrum i övrigt tillämpas vad som i 38 och
39 §§ sjukförsäkringslagen finns stadgat om arbetsgivares bidrag till försäkringen
för tilläggssjukpenning.

Stadgandet i 39 § sjukförsäkringslagen om fondering av arbetsgivarbidrag
beslöts vid 1953 års riksdag. Beträffande vad som under förarbetena
härtill förekom må återgivas följande.

Socialförsäkringsutredningen anförde i sitt den 4 november 1952 avgivna
betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring (SOU
1952:39), att det kunde övervägas om inte någon mindre del av arbetsgivarbidragen
borde kunna fonderas och den sålunda uppkomna fonden
vid behov tagas i anspråk under tider, då arbetsgivarbidragen sjunker.
Utredningen föreslog, att sådan fondbildning skulle komma till stånd, om

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 är 1956

3

Konungen och riksdagen så förordnade, och alt det skulle ankomma på
Konungen och riksdagen att utfärda närmare bestämmelser rörande fondens
förvaltning och användning.

I proposition nr 178 år 1953 underställdes socialförsäkringsutredningens
förslag riksdagens prövning. Föredragande departementschefen, statsrådet
Sträng, uttalade i propositionen, att utredningens förslag angående fördelningen
av arbetsgivarbidraget till kostnaderna för försäkringen för tilläggssjukpenning
ej föranledde någon erinran från hans sida. Då syftet med
arbetsgivarbidraget avseende sjukvårdsförsäkringen vore att nedbringa de
försäkrades avgifter för denna försäkring, syntes bidraget böra utgå till
centralsjukkassorna och lämpligen kunna fördelas mellan dem i förhållande
till antalet sjukkassemedlennnar vid utgången av det kalenderår
bidraget avser. Den inom sjukförsäkringen erforderliga fondbildningen
borde enligt departementschefens mening i första hand komma till stånd
hos kassorna själva. Med hänsyn till att det för avgiftsberäkningen inom
kassorna vore av betydelse att arbetsgivarbidrag utginge med från år till
år någorlunda konstanta belopp, fann departementschefen det dock välbetänkt
att, såsom utredningen föreslagit, möjlighet skulle föreligga till en
central fondering av viss del av inflytande bidrag.

I skrivelse den 9 februari 1956 har riksförsäkringsanstalten föreslagit
viss fondering av bidrag, som arbetsgivare är skyldiga att erlägga enligt
sjukförsäkringslagen och lagen om moderskapshjälp.

Beträffande innehållet i riksförsäkringsanstaltens förslag får utskottet
hänvisa till redogörelsen härför i propositionen. Här må dock, närmast
såsom bakgrund till yrkandet i den i anledning av propositionen väckta
motionen, anmärkas följande.

Riksförsäkringsanstalten har övervägt att föreslå en årlig fondering av
det för försäkringen för tilläggssjukpenning (tilläggspenning) avsedda
arbetsgivarbidrag, som för ett år överstiger 60 % av utgifterna för denna
försäkring. Med hänsyn till att den korta tid den allmänna sjukförsäkringen
varit i kraft inte gåve säkert underlag för bedömningen av den
framtida utvecklingen har emellertid anstalten för närvarande inskränkt
sig till att föreslå en fondering endast i fråga om 1955 års arbetsgivarbidrag.

Efter remiss har yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret och Svenska sjukkasseförbundet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, i propositionen anfört
bl. a.:

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

»Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit att en sådan fondering skall
komma till stånd och att till en början viss del av de på 1955 belöpande
arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning och tilläggspenning skall fonderas.
Fonderingens storlek skulle bestämmas så att den skulle utgöra det
belopp, varmed de nämnda arbetsgivarbidragen för år 1955 överstiger 60 %
av de under året i de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för tillläggssjukpenning
och tilläggspenning. Anstalten har preliminärt beräknat
att dessa utgifter utgjort 246 milj. kr. Till täckande härav har stått till
förfogande avgifter om 150 milj. kr. och arbetsgivarbidrag om 202 milj.
kr. eller tillhopa 352 milj. kr. De för utgifternas täckning tillgängliga
medlen har alltså överstigit utgifterna med 106 milj. kr. Här må bemärkas
att på 1955 belöpande men vid årets utgång icke utbetalade tilläggssjukpenningar
och tilläggspenningar, tillhopa omkring 12 milj. kr., inte medräknats
i utgiftssumman 246 milj. kr.

För att täcka 60 % av sistnämnda belopp åtgår 147 milj. kr. Minskas
summan av arbetsgivarbidragen, 202 milj. kr., härmed, erhålles ett belopp
av 55 milj. kr. Ungefärligen detta belopp skulle alltså fonderas centralt.

Eftersom arbetsgivarbidraget till sjukvårdsförsäkringen helt åtgått för
det därför avsedda ändamålet har anstalten inte funnit någon fondering av
detsamma kunna ifrågakomma.

Även om central fondering enligt anstaltens förslag sker kommer ett
överskott på verksamheten år 1955, såvitt angår den obligatoriska försäkringen,
av omkring 100 milj. kr. att uppkomma i sjukkassorna.

De fonderade medlen skall enligt riksförsäkringsanstaltens förslag tagas
i anspråk endast för utgivande av tillskott till det för fördelning mellan
centralsjukkassor för visst kalenderår tillgängliga arbetsgivarbidraget, i
den mån detta bidrag understiger 60 % av de allmänna sjukkassornas
utgifter för tilläggssjukpenning och tilläggspenning under samma kalenderår.

Under remissbehandlingen har undantagslöst tillstyrkts att den föreslagna
fonderingen kommer till stånd.

För egen del anser jag det välbetänkt att en central fondering verkställes
så att tillfälliga mera betydande ökningar av utgifterna för tilläggssjukpenning
eller tilläggspenning eller tillfälliga minskningar av arbetsgivarbidragen
inte skall behöva resultera i avgiftsändringar eller att sjukkassornas
för andra delar av verksamheten fonderade medel skall behöva tagas i
anspråk. Emellertid synes det tveksamt om man i detta sammanhang bör
fastslå en viss regel för fondmedlens utnyttjande. Därmed torde kunna
anstå till dess ytterligare erfarenheter av den allmänna sjukförsäkringen
vunnits. Skulle innan en sådan regel blivit fastställd behov föreligga att
utnyttja fondmedlen torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
därom.

I fråga om förvaltningen av de fonderade medlen innebär riksförsäk -

Andra lagutskottets utlåtande nr 2S är 1956 5

ringsanstaltens förslag att hos anstalten skall upprättas en fond, benämnd
arbetsgivarbidragsfonden. För fondförvaltningen skulle gälla ett reglemente
av i stort sett motsvarande innehåll som det som gäller för den hos
anstalten förefintliga yrkesskadeförsäkringsfonden.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts att fondmedlen skulle mot
ränta insättas i riksgäldskontoret. Vidare har uttalats erinran mot namnet
å den föreslagna fonden.

De förevarande fondmedlen måste uppenbarligen vara så placerade att
de snabbt kan lösgöras om behov av dem uppkommer. Med hänsyn härtill
synes mig förslaget att de skall insättas i riksgäldskontoret innebära
en betydande fördel. Förslaget medför också att förvaltningen inom riksförsäkringsanstalten
blir synnerligen enkel. Jag ansluter mig därför till
förslaget att insättning skall ske i riksgäldskontoret och förutsätter därvid
att insättningen kan ske på sådana villkor, som fullmäktige i kontoret
angivit i sitt förut återgivna remissyttrande. Vid sådant förhållande synes
åtminstone inte för närvarande något särskilt reglemente vara erforderligt.

De fonderade medlen torde hos riksförsäkringsanstalten böra bokföras
såsom en särskild fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. I den
mån närmare bestämmelser härom finnes behövliga torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t alt utfärda dem.»

Utskottet

Kungl. Maj:Is i förevarande proposition framlagda förslag rörande fondering
av visst överskott på arbetsgivarbidragen för år 1955 till den allmänna
sjukförsäkringen föranleder ej någon utskottets erinran.

Det förhållandet, att det uppkomna överskottet uppgår till betydande
belopp, aktualiserar emellertid frågan, huruvida de nu utgående arbetsgivarbidragen
är riktigt avvägda för att man skall nå det resultat i fråga
om fördelningen av kostnaderna mellan arbetsgivarna, de försäkrade och
staten, som vid sjukförsäkringens tillkomst åsyftades; i fråga om tilläggssjukpenningen
och tilläggspenningen avsåg man att arbetsgivarbidragen
skulle täcka ungefär 60 % av kostnaderna. Om arbetsgivarbidragen icke
skulle komma att svara mot den del av försäkringskostnaderna, som från
början avsetts, bör enligt utskottets mening, när tillräcklig erfarenhet
vunnits, en omprövning ske av de bestämmelser, som reglerar bidragens
storlek, i syfte att anpassa bidragen till vad de enligt statsmakternas mening
vid försäkringens tillkomst bör täcka. Med vad utskottet sålunda
uttalat torde den i anledning av propositionen väckta motionen, 11:751,
få anses besvarad.

Utskottet hemställer,

1. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
146; samt

6

Andra lugutskottels utlåtande nr 28 år 1956

2. att förevarande motion, II: 751, måtte anses besvarad
genom vad utskottet ovan i utlåtandet anfört.

Stockholm den 24 april 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz, Grönkvist och Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Jacobsson i
Tobo, fru Västberg*, herrar Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd och
Rimmerfors samt fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1956. K. L. Beckmans Boktr.