Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1956
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss
ändring av 7 § lagen om förskottering av underhållsbidrag
till barn.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 130 i första kammaren av
herrar Pettersson och Elmgren samt nr 172 i andra kammaren av herr
Bengtsson i Varberg.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att 7 § bidragsförskottslagen
ändras på sätt i motionerna anföres samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta erforderlig ändring i lagtexten.
Till utveckling av yrkandet anföres i motionerna, att en bestämmelse
borde införas i bidragsförskottslagen, »att underhållsbidrag, som belöper
å tid före det bidraget fastställes, kan utgå till den del det belöper å tiden
högst ett år före fastställandet, ändock att det för budgetåret därigenom
beviljade bidragsförskottet konnne att överstiga 600 kronor». En dylik
retroaktiv ersättning påyrkas dock icke »i de fall där —--på grund
av moderns åtgöranden dröjsmål uppstår med fastställande av faderskapet
och underhållsbidrag åt barnet».
Till motivering för sitt ändringsförslag anför motionärerna bl. a., att
gällande utformning av 7 § bidragsförskottslagen i många fall kan »leda
till avsevärda förluster för barnamodern», beroende på att det kan taga
åtskillig tid innan underhållsbidraget till barnet blir fastställt och att bidragsförskott
ej annat än i viss begränsad utsträckning beviljas retroaktivt.
Beträffande den utveckling av skälen för sitt yrkande, som motionärerna
anfört, får utskottet hänvisa till motionen I: 130.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande av kungl. socialstyrelsen. Utskottet har
vidare berett Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet
tillfälle att yttra sig över motionerna.
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag
till barn (bidragsförskottslag) äger barn, vars fader enligt rättens beslut
587 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 saml. 2 avd. Nr 22
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1956
eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, att,
där fadern underlåter att betala förfallet belopp, i den utsträckning och
under de villkor, som sägs i lagen, av allmänna medel erhålla förskott å
underhållsbidraget (bidragsförskott). Bidragsförskott utgår enligt 2 § andra
stycket icke för längre tid än t. o. m. dagen före den då barnet fyller 16
år. Enligt 8 § utgår förskottet med det belopp barnets fader jämlikt rättens
beslut eller enligt avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 600 kronor för år räknat. Ansökning om bidragsförskott prövas
enligt 3 § av barnavårdsnämnden i den kommun där barnets moder är
mantalsskriven vid den tidpunkt då förskottet sökes. För lämnat bidragsförskott
inträder enligt 15 § den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot
den underhållsskyldige. Utgift för bidragsförskott bestrides enligt
20 §, i den män ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige,
till 3U av statsverket och till ili av den kommun, vars barnavårdsnämnd
beviljat förskottet.
Bidragsförskott beviljas enligt 7 § för tiden fr. o. in. den månad, under
vilken förskottet sökts, samt, där den underhållsskyldige häftar i skuld
för tidigare förfallet bidrag, jämväl för tid, varå sådant bidrag belöper,
dock längst fr. o. m. andra månaden före den, under vilken förskottet
sökts, och utgår, där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare, t. o. m.
utgången av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande.
Utan hinder av vad nu sagts må dock barnavårdsnämnd under juni månad
pröva ansökan om bidragsförskott jämväl för tiden t. o. m. utgången av
närmast följande budgetår.
Enligt beslut vid årets riksdag (prop. nr 20, andra lagutskottets uti.
nr 3 och rd. skr. nr 65) skall vissa ändringar genomföras i bidragsförskottslagen
fr. o. m. den 1 juli 1956. Dessa ändringar går i huvudsak ut
på att bidragsförskott skall kunna beviljas icke blott -—- såsom nu är fallet
-— då ett barns fader underlåter att fullgöra sin skyldighet att betala bidrag
till barnets underhåll utan även då ett barns moder brister i sin underhållsskyldighet
mot barnet. Ändringarna berör ej det i motionen framförda
förslaget om ändring i 7 §.
Historik
Institutet bidragsförskott infördes i vårt land efter beslut vid 193 7 års
riksdag genom lagen den 18 juni 1937 om förskottering av underhållsbidrag
till barn.
Förslag till sådan lag hade framlagts av 193A års barnpensioneringssakkunniga
i en utredning med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag
till barn utom äktenskapet m. fl. (SOU 1936:47). Enligt 9 § i de
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956
3
sakkunnigas lagförslag beviljades bidragsförskott varje gång för ett år,
där ej rätten till förskott upphörde tidigare, samt utgick ej för längre tid
tillbaka än två månader före den månad, under vilken förskottet söktes.
I motiveringen till stadgandet om den sålunda till två månaders tid begränsade
retroaktiva ersättningen anförde de sakkunniga:
Då förskottet har till uppgift att avhjälpa ett aktuellt behov, borde det
principiellt sett icke beviljas för förfluten tid. För att emellertid moder
icke under alla förhållanden skall behöva omedelbart söka bidragsförskott,
då underhållsbidraget uteblir för en månad, med risk att annars förlora
rätten till bidragsförskott från denna tid, har möjlighet beretts att erhålla
förskott för en tid av två månader före den månad, under vilken förskottet
sökts.
De sakkunnigas förslag underställdes riksdagens prövning genom propositionen
nr 276 år 1937. I propositionen återgavs de sakkunnigas ovan
upptagna yttrande och lämnades en redogörelse för vad som i vissa över
de sakkunnigas förslag inhämtade remissyttranden anförts i ämnet. Under
remissbehandlingen hade invändningar gjorts mot att bidragsförskott skulle
kunna beviljas retroaktivt och föreslagits, att bidragsförskott skulle utgå
allenast fr. o. m. den månad, under vilken förskottet sökts. Härvid hade
anförts, att understöd från fattigvården kunde komma att dubbleras med
bidragsförskott. Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, uttalade
emellertid i propositionen, att han i fråga om den tid, för vilken
bidragsförskott kunde beviljas retroaktivt, icke fann skäl att frångå de
sakkunnigas förslag, och det för riksdagen framlagda lagförslaget var, såvitt
nu är i fråga, likalydande med de sakkunnigas förslag.
Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade propositionen
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1, anförde icke någon erinran
mot vad de sakkunniga eller departementschefen uttalat, såvitt nu är i
fråga.
Nu gällande bidragsförskottslag antogs genom beslut vid 1943 års
riksdag.
Förslag till ändrad bidragsförskottslag hade framlagts år 1942 av socialvårdskommittén
i dess betänkande IV (SOU 1942: 29). Enligt kommitténs
förslag kunde förskott icke utgå för längre tid tillbaka än en månad — mot
två månader enligt 1937 års lag — före den månad, under vilken förskottet
söktes. Kommittén uttalade att den föreslagna tiden syntes fullt tillräcklig.
Anledningen till den förordade ändringen vore bl. a., att det stundom visat
sig ofördelaktigt ur indrivningssynpunkt, att modern dröjt över två månader
med sin ansökan och barnavårdsnämnden till följd därav ej fått
taga hand om indrivningen förrän tre månaders belopp redan förfallit till
betalning.
Förslag till ny bidragsförskottslag förelädes 1943 års riksdag genom
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956
proposition nr 183. Enligt den i propositionen lämnade redogörelsen för
remissbehandlingen av socialvårdskommitténs förslag hade barnavårdsnämnden
i Malmö anfört, att den befarade, att den inskränkta tiden för
retroaktivt bidrag skulle komma att medföra ett mycket stort antal bidragsförskottsärenden,
vilka rätteligen icke borde hänföras dit. I avsikt
att bevara rätten till retroaktivt bidrag ansökte, framhöll nämnden, vederbörande
om bidragsförskott redan då första underhållsbidraget utebleve,
trots att en viss oregelbundenhet i avseende å tiden för underhållsbidragets
erläggande redan tidigare förekommit. Med den kännedom barnavårdsnämnden
hade om svårigheterna att få ett bidragsförskottsärende att
upphöra som sådant ärende måste den föreslagna bestämmelsen enligt
nämndens uppfattning komma att medföra ett högst ökat antal bidragsförskottsärenden
med ty åtföljande arbete för barnavårdsnämnderna och
länsstyrelserna. Den gällande bestämmelsen borde därför bibehållas. Den
av socialvårdskommittén föreslagna begränsningen i retroaktiviteten avstyrktes
vidare av bl. a. barnavårdsnämnden i Stockholm, som anförde,
att begränsningen i många fall komme att lända sökanden till nackdel.
Till utveckling härav anförde nämnden bl. a., att det sedan faderskap
fastställts av domstol kunde dröja flera veckor, innan utskrift av beslutet
kunde erhållas och företes vid ansökan om bidragsförskott. Vidare åberopade
nämnden, att det, om modern sökte införsel för underhållsbidrag
och den underhållsskyldige slutat sin anställning, kunde draga ut på tiden
innan hon finge vetskap härom och om att hon hade möjlighet att få bidragsförskott.
Skulle bidragsförskott endast få utgå retroaktivt för en
månad ginge modern därvid miste om underhållsbidraget för denna tid.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen,
att socialvårdskommitténs förslag att förskott icke skulle kunna
utgå för längre tid tillbaka än en månad före den, under vilken förskott
söktes, syntes hava upptagits huvudsakligen med hänsyn till vissa fördelar
ur indrivningssynpunkt, som skulle vara förenade därmed. Departementschefen
fann förslaget icke tillräckligt starkt motiverat. Fastmera
hade enligt departementschefens mening vägande skäl anförts för ett bibehållande
av gällande bestämmelser med tvåmånaderstid i stället för enmånadstid.
Härutinnan hänvisade departementschefen särskilt till vad som
anförts av barnavårdsnämnderna i Stockholm och Malmö.
Propositionen behandlades av andra lagutskottet i dess av riksdagen
godkända utlåtande nr 28. Utskottet anförde icke någon erinran mot propositionens
förslag såvitt nu är i fråga.
Remissyttranden
För Svenska stadsförbundet har yttrande å förbundets vägnar avgivits
av dess styrelse. Styrelsen anför, att ett genomförande av den i motionerna
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956
o
påyrkade ändringen av 7 § lagen om förskottering av underhållsbidrag till
barn möter vissa betänkligheter främst ur administrativ synpunkt, men
uttalar, att den dock vill tillstyrka åtgärder i motionernas syfte. Vägande
skäl kan enligt styrelsens mening anföras till förmån för detta syfte. Det
torde nämligen enligt styrelsen med fog kunna göras gällande, att den
olikställighet mellan ensamstående mödrar beträffande möjligheten att erhålla
bidragsförskott, som uppkommer därigenom att i vissa fall avtal om
underhållsbidrag fördröjts eller alls icke kunnat träffas, icke är sakligt
berättigad. I sitt yttrande uppehåller sig styrelsen i övrigt vid de betänkligheter
mot den föreslagna ändringen som styrelsen funnit möta. Styrelsen
anför härutinnan:
Emellertid kan man fråga sig om icke verkningarna av den i motionen
föreslagna översynen av 7 § i lagen om förskottsbetalning av underhållsbidrag
bli sådana att de — framför allt då fråga är om större retroaktiva
belopp — komma att strida mot lagens andemening, nämligen att bidragsförskottet
skall komma enbart barnet till godo. Öfta torde det i och för
sig vara befogat att även ett retroaktivt förskottsbelopp utbetalas helt eller
delvis till annan än modern, exempelvis om modern icke haft hand om
barnet under hela den tid beloppet avser. På grund av svårigheter att
långt i efterhand frambringa tillförlitligt utredningsmaterial som grund för
barnavårdsnämndernas ställningstagande i dessa frågor torde man dock få
räkna med utbetalningar som i realiteten icke överensstämma med lagens
syfte. Därtill kommer att undersökningar av detta slag måste medföra en
kraftig administrativ belastning, även det ett förhållande som talar mot
eu utvidgning av redan existerande möjligheter till retroaktiv utbetalning
av bidragsförskott. Det senast sagda gäller givetvis även vid tillämpning
för förfluten tid av bestämmelserna ill §, 2 och 3 mom.
Styrelsen anför vidare, att den önskar påpeka en konsekvens av den
påyrkade lagändringen, som icke ter sig tilltalande ur kommunal synpunkt,
samt anför:
— — — Jämlikt 3 § prövas ansökning om bidragsförskott av barnavårdsnämnden
i den kommun där barnets moder är mantalsskriven vid
den tidpunkt då förskottet sökes. Om en moder nyligen blivit mantalsskriven
på viss plats och där blivit tilldömd underhållsbidrag, som avser
exempelvis hela det föregående året, skall ansökan om bidragsförskott
prövas och förskottet utbetalas av barnavårdsnämnden där hon är mantalsskriven.
På grund av bestämmelserna i 20 § om fördelningen mellan
stat och kommun av kostnaden för bidragsförskotten blir den kommun i
vilken bidragsförskott utbetalas oskäligt drabbad av en utgift och pålagd
en skyldighet att vidtaga kravåtgärder, som sakligt sett borde åvila annan
kommun.
Avslutningsvis anför styrelsen, att den vill framhålla, att en ändring av
ifrågavarande lagrum bör ske så att även ett definitivt avtal om underhållsbidrag,
som avlöser ett preliminärt, kan ge upphov till en retroaktiv
tillämpning i förskottshänseende.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956
Styrelsen för Snenska landskommunernas förbund tar i yttrande å förbundets
vägnar visserligen ej uttryckligen ställning för eller emot yrkandet
i motionerna, men anför huvudsakligen skäl emot bifall till detsamma.
Styrelsen anför:
Förbundet har icke genom sin centralbyrå noterat några önskemål från
kommunernas sida om ändringar av de bestämmelser, som kritiserats i de
remitterade motionerna. Huru än tidsbestämning eller beloppsmaxiinum
i förevarande fall fastställes, torde uppstå vissa gränsfall, som icke ge helt
rimliga resultat. Viss återhållsamhet bör enligt styrelsens mening nu iakttagas
i fråga om ändringar i bidragsförskottslagen med hänsyn till det
förslag som allmänna statsbidragsutredningen i dagarna framlagt. Detta
förslag innebär bl. a., att det nuvarande statsbidraget till förskottering av
underhållsbidrag skall upphöra som självständigt statsbidrag. Detta kan
sägas innebära att hela kostnaden för bidragsförskotten skall bäras av
kommunerna. Då kommunerna icke längre bli bundna av statsbidragsvillkor,
blir det å andra sidan lättare att efter prövning i fall från fall ta
hänsyn till i motionerna påtalade förhållanden.
Socialstyrelsen, som i sitt yttrande berör, utöver yrkandet i motionerna,
också vissa konsekvenser av den gällande lagtextens utformning i 7 §, tillstyrker,
att en utredning verkställes angående ändring i de i yttrandet berörda
delarna av bidragsförskottslagen. Socialstyrelsen uttalar, att den
anser det rimligt, att möjligheten att erhålla bidragsförskott för tid före
den månad, under vilken bidraget blivit fastställt, utökas, samt anför:
Ju längre modern fått vänta, innan fastställelsen kommit till stånd,
desto större torde i allmänhet hennes behov vara av att utfå sina bidrag,
när de första gången förfaller till betalning. Att förskottera detta bidrag
till en ej alltför snäv gräns, torde knappast kunna sägas innebära något
avsteg från principen, att bidragsförskottet skall avhjälpa ett aktuellt behov.
När det gäller att avgöra, var gränsen för den retroaktiva ersättningen
skall dragas, torde enligt socialstyrelsen viss hänsyn böra tagas även till
barnavårdsnämndernas möjligheter att indriva det förskotterade bidraget.
I detta sammanhang anför styrelsen:
Enligt 6 § lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta kan införsel
beviljas för bidrag, som förfallit till betalning högst ett år, innan
beslut om införsel meddelas. Detta innebär, att hela det underhållsbidrag,
som avser tiden före bidragets fastställande, kan göras till föremål för
införsel när som helst under det år, som följer på fastställandet. Ju större
detta bidrag är, det vill säga ju längre tid de! belöper på, desto mindre är
dock utsikterna, att hela beloppet skall kunna uttagas av barnafadern vid
sidan av det löpande månatliga bidraget. Denna omständighet bör dock
ej tillåtas inverka alltför återhållande, när det gäller att bestämma hur
stor del av det första till betalning förfallna underhållsbidraget, som skall
kunna förskotteras.
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1956
7
Sammanfattningsvis anför socialstyrelsen, att den ingenting har att invända
mot motionärernas förslag, att bidragsförskott skall kunna beviljas
för bidrag, som belöper på tiden högst ett år före den månad, under vilken
underhållsbidraget blivit fastställt. Att därvid som motionärerna synes
avse, anför styrelsen, göra undantag för fall, där dröjsmålet med faderskapets
och underhållsbidragets fastställande förorsakats av modern, torde
knappast låta sig göra.
Utskottet
Såsom i motionerna framhålles kan det dröja åtskillig tid, innan ett
faderskap fastställes eller ett underhållsbidrag eljest utdömes eller avtalas.
Enär bidragsförskott förutsätter ett fastställt underhållsbidrag, kan
barnet ej enligt bidragsförskottslagen få något förskott under den tid, som
kan komma att gå, innan underhållsbidraget fastställes. Ej heller utgår särskilt
barnbidrag till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet
ej blivit fastställt, förrän barnet fyllt tre år. Däremot utgår allmänt barnbidrag
även till nu nämnda kategorier av barn.
Det i motionerna framlagda förslaget innebär att barnet, efter det underhållsbidraget
blivit genom dom eller avtal fastställt, skall kunna få bidragsförskott
retroaktivt, för förfluten tid intill ett år före fastställandet.
Om vårdnadshavaren — i regel modern — ej ensam kan draga försorg
om barnet under tiden till dess underhållsbidraget fastställes, måste alltså
barnet för sagda tid även vid bifall till motionärernas förslag lita till andra
hjälpformer. De ekonomiska svårigheter, som kan uppkomma under tiden
innan underhållsbidraget fastställes, avhjälpes alltså ej genom en sådan
ändring i bidragsförskottslagen som påyrkas i motionerna.
Ett bifall till förslaget i motionerna skulle å andra sidan innebära att
barnet, efter det underhållsbidraget fastställts, av allmänna medel kunde
erhålla ej blott löpande underhåll utan också ett kapitaltillskott för förfluten
tid. Väl kan — om socialhjälp ej sökes för barnet — dess underhåll,
t.ex. i vad avser kläder, ha blivit eftersatt under tiden innan underhållsbidraget
fastställes, och ett behov utöver vad det löpande underhållsbidraget
eller bidragsförskottet täcker kan på dylikt sätt ha uppkommit. Emellertid
bör det i dylika fall ankomma på vårdnadshavaren att undvika att barnets
behov eftersättes genom att vårdnadshavaren söker socialhjälp för barnet.
Att samhället skulle ge sin hjälp först i efterskott strider ej blott mot
vad som måste anses vara det för barnet bästa utan också mot uttryckliga
uttalanden som vid införandet i vårt land av bidragsförskottsinstitutet gjordes
om de principer, som borde ligga till grund för detsamma. Bidragsförskottet
avser enligt dessa uttalanden att täcka clt aktuellt behov och bör
icke utgivas för förfluten tid. Enligt utskottets mening har icke förebragts
skäl att frångå nämnda principer.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956
Utskottet kan, såsom av det ovanstående torde framgå, ej tillstyrka förslaget
i motionerna om retroaktiv ersättning genom bidragsförskott.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, I: 130 och II: 172, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 april 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru
Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz*, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell* och
herr Alvar Andersson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson
i Tobo, Nilsson i Göteborg*, fru Västberg, herrar Hagård, Carlsson i
Bakeröd, fröken Höjer och herr Johansson i Södertälje.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Sthlra 193C. K. L. Beckmans Boktr.