Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
av bestämmelserna om hastighetsbegränsning för motorfordon.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 125 i första kammaren av herr
Magnusson samt nr 168 i andra kammaren av herrar Cassel och Eliasson.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
antaga följande förslag till författningsändringar, nämligen
1) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648)
Härigenom förordnas, att 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september
1951 skall erhålla följande lydelse:
61 §.
Det tillkommer —---— i 56 §.
Vid bestämmande av begränsad färdhastighet må Länsstyrelsen förordna
att fri hastighet skall vara rådande å sådan tid på dygnet då hastighetsbegränsning
ej påkallas ur trafiksäkerhetssynpunkt.
2) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § punkt 10 Kungl. kungörelse
angående vägmärken m. m. den 7 december 1951 (nr 744)
Härigenom förordnas, att 10 § punkt 10 Kungl. kungörelse angående vägmärken
m. in. den 7 december 1951 skall erhålla följande lydelse:
10 §.
Begränsad hastighet; —--(exempel fig. 25).
Har förordnande om hastighetsbegränsning meddelats att gälla under viss
tid av dygnet skall detta angivas genom ett under förbudsmärket anbragt
märke med texten: »Fri fart», jämte klockslag.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avel. Nr 19
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956
En redogörelse för de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser
Gällande bestämmelser om tillåten hastighet för motorfordon återfinnes
1 vägtrafikförordningen den 28 september 1951. Förordningen har utfärdats
av Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande.
Fordons hastighet skall enligt 46 § 1 mom. anpassas till vad trafiksäkerheten
och behörig hänsyn till omständigheterna i övrigt kräver. Särskilt
åligger det enligt samma moment förare av fordon att hålla en med hänsyn
till förhållandena tillräckligt låg hastighet i vissa i momentet angivna fall,
bl. a. vid vägkorsning och när sikten eljest är skymd, vid risk för bländning
och då fordonet nalkas barn, som uppehåller sig på eller invid vägen. I fråga
om högsta tillåtna hastighet i vissa fall ges bestämmelser i 56 §. Enligt
2 mom. i nämnda paragraf får sålunda fordons hastighet inom tättbebyggt
område icke överstiga 50 kilometer i timmen. Om myndighets befogenhet att
göra undantag från denna bestämmelse stadgas i bl. a. 61 §. Enligt 61 § 1
mom. tillkommer det länsstyrelsen att beträffande viss allmän väg, gata eller
annan allmän plats eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst
område meddela erforderliga föreskrifter, avseende bl. a. färdhastighet. Länsstyrelsen
äger därvid föreskriva lägre eller högre hastighet än som tillåtes i
56 §.
Har beträffande allmän väg, gata eller annan allmän plats utfärdats lokal
trafikföreskrift, avseende förbud eller påbud för trafiken på vägen, skall
iöreskriften, om sa lämpligen kan ske, enligt 64 § 2 mom. tillkännagivas genom
förbudsmärke respektive påbudsmärke.
Närmare föreskrifter beträffande vägmärken meddelas enligt 64 § 6 mom.
av Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnar. Sådana
föreskrifter har — utan riksdagens vidare hörande — getts i kungörelsen
den 7 december 1951 angående vägmärken m. m. Enligt 10 § punkt 10 i kungörelsen
skall förbudsmärke som avser begränsad hastighet upptaga det
tal, som utmärker största tillatna hastigheten, räknad i kilometer per timme.
Gäller utfärdat förbud endast vissa tider av dygnet eller erfordras eljest
förtydligande av förbudsmärke, ma enligt 11 §, om utrymmet på märket
ej förslår därtill, på en tilläggstavla, som anbringas under märket, med
kortfattad text, såsom »kl. 8—18» och »50 in», lämnas närmare uppgift om
märkets innebörd.
Motionerna
Motionärerna uttalar, att länsstyrelserna, så vitt man kan bedöma, lyckats
lösa uppgiften att bestämma var hastigheten enligt 56 § 2 mom. vägtrafikförordningen
skall begränsas till 50 kilometer i timmen på ett i stort
sett mycket tillfredsställande sätt. Emellertid förekomme runt om i landet
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956
att det vid de stora vägarna funnes små bebyggelsecentra med några tiotal
hus och med hastighetsbegränsning till 50 kilometer i timmen. Denna begränsning
vore här fullt motiverad på dagen med hänsyn till bland annat
barn, cyklister och fotgängare som då förekomme på vägen. Nattetid vore
emellertid, anför motionärerna, dessa vägsträckor alldeles fria från trafik.
Det måste då enligt motionärerna för bilister och andra motorförare verka i
hög grad omotiverat, att man på dessa sträckor skulle nödgas inskränka
sin hastighet till långt under den med hänsyn till omständigheterna naturliga.
Detta medförde lätt irritation och kunde komma att leda till att respekten
för regeln om begränsning av hastigheten till 50 kilometer i timmen
uppluckrades och att bestämmelserna därmed bleve svåra att uppehålla.
En sådan utveckling vore, anför motionärerna vidare, ur trafiksäkerhetssynpunkt
ytterst olycklig. I motionerna föreslås därför en modifiering av
gällande bestämmelser medförande att länsstyrelserna bemyndigas att, efter
inventering av vägnäten i respektive län, förordna om rätt till fri fart
exempelvis under tiden 23.00—6.00 på de platser där hastighetsinskränkning
visserligen behövs under dagen, men där den nattetid inte kan anses
påkallad av trafiksäkerhetshänsyn. Ett dylikt undantag från 50-kilometersregeln
skulle, uttalar motionärerna, lämpligen kunna angivas med en mindre
skylt, placerad under den redan befintliga tavlan med anvisning om hastighetsbegränsning.
Enligt det i motionerna intagna förslaget till ändring
i vägmärkeskungörelsen skulle å denna skylt upptagas texten »Fri fart»
jämte klockslag.
Förarbetena till stadgandet om generell hastighetsbegränsning i tättbebyggt
område, m. m.
Stadgandet i 56 § 2 mom. vägtrafikförordningen, att fordons hastighet
inom tättbebyggt område icke får överstiga 50 kilometer i timmen, tillkom
genom en författningsändring år 1955. Redan dessförinnan gällde att lokal
myndighet ägde beträffande viss allmän väg, gata eller allmän plats eller
beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga
föreskrifter, avseende bl. a. färdhastighet. I samband med genomförandet
av hastighetsbegränsningen till 50 kilometer i timmen i tättbebyggt område
gjordes i fråga om de lokala trafikföreskrifterna den ändringen, att befogenheten
att besluta rörande färdhastighet, vilken förut tillkommit såvitt angår
stads område stadsmyndighet och eljest länsstyrelse, för samtliga fall
tillkom länsstyrelsen.
Förslag till nu nämnda ändringar i vägtrafikförordningen framlades,
ehuru med viss annan innebörd, av 1953 års trafiksäkerhetsutredning i ett
år 1954 avgivet betänkande om trafiksäkerhet (SOU 1954: 38). Utredningen,
som föreslog att hastigheten inom tättbebyggt område skulle begränsas till
45 kilometer i timmen men kunna genom lokal trafikföreskrift inom vissa
gränser höjas eller sänkas, synes ej ha närmare berört frågan huruvida hastigheten
inom dylikt område skulle kunna genom sådan föreskrift bestäm
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956
nias till annat antal kilometer i timmen nattetid än under dagen. Av vad
utredningen i fråga om lokala trafikföreskrifter rörande färdhastighet anfört
må här återgivas följande.
Utan tvivel kan det emellertid understundom befinnas, att en hastighetsgräns
av 45 km i timmen icke är lämplig beträffande ett visst område eller
en viss väg eller gata. I sådana fall bör fartgränsen givetvis kunna höjas
eller sänkas. I fråga om en större stad kan man sålunda tänka sig att på de
yttre delarna av tillfartsvägarna genomföra hastighetsbegränsningen i etapper,
så att ett fordon som föres in i staden, först passerar genom ett ytterområde,
där hastigheten är begränsad till t. ex. 55 eller 60 kilometer i timmen,
innan det kommer fram till det egentliga tättbebyggda området, där
hastighetsgränsen är 45 kilometer i timmen. Enligt 61 § 1 inom. vägtrafikförordningen
tillkommer det, såvitt angår stads område, stadsmyndighet och
eljest länsstyrelse att fatta beslut i sådana frågor. Det måste emellertid efter
antagandet av en hastighetsgräns anses synnerligen angeläget, att avsteg icke
göres från gränsen, annat än då så betingas av verkligt vägande skäl, ävensom
att i den mån så sker, de principer som följas, bli så enhetliga som möjligt.
---För att kunna vinna en större enhetlighet i besluten utan att
dock överge de fördelar, som äro förenade med att beslutanderätten ligger
hos en lokal myndighet, föreslår utredningen eu sådan ändring i 61 § 1 inom.
vägtrafikförordningen, att stadsmyndighets rätt att besluta om färdhastighet
---överflyttas på länsstyrelsen.
I propositionen nr 172 år 1955, varigenom förslaget om hastighetsbegränsning
inom tättbebyggt område underställdes riksdagen, anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Andersson, vissa skäl för en sådan hastighetsbegränsning.
Ur departementschefens anförande må här återgivas
följande.
Inom en sådan ort kan de högre hastigheterna utan vidare stämplas såsom
oförsvarliga. Här bör det alltså vara möjligt att utan alltför stor generalisering
angiva ett högsta mått för hastigheten, vilket under inga förhållanden
får överskridas. Åtminstone där fråga är om typiska tätorlsbildningar —
städer och liknande samhällen — har dessutom trängseln i trafiken oftast
lett till att flertalet fordon framföres med lika hög eller åtminstone jämförlig
hastighet. Ett avsevärt överskridande av denna för orten normala hastighet
medför i regel knappast någon större tidsvinst men ger upphov till ett
flertal omkörningar och andra trafikfarliga manövrer och kan därför alltid
sägas i viss mening innebära ett åsidosättande av tillbörlig aktsamhet. En
hastighetsgräns för tättbebyggda områden kan därför sättas tämligen lågt,
utan att detta kan sägas innebära något kännbart tvång för trafikanterna.
Riktigheten av det anförda bestyrkes bl. a. därav, att en hastighetsbegränsning
för tättbebyggda orter i princip tillstyrkts nästan enhälligt i remissyttrandena
och att meningsskiljaktigheterna i stort sett begränsat sig till vad som
är att anse såsom den lämpligaste hastighetsgränsen. Även jag ansluter mig
till den meningen, att en allmän hastighetsbegränsning för tättbebyggda
områden skulle höja trafiksäkerheten utan att medföra några allvarligare
betänkligheter ur annan synpunkt. Jag tillstyrker därför att en bestämmelse
i detta ämne införes i vägtrafikförordningen.
Beträffande härefter den av trafiksäkerhetsutredningen föreslagna rätten
för länsstyrelse att bestämma högre eller lägre hastighet inom tättbebyggt
område än den i allmänhet gällande anförde statsrådet Andersson:
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956
Liksom utredningen anser jag, att fartgränsen bör i fråga om ■visst område
eller viss väg kunna höjas, men finner ej skäl att begränsa denna behörighet
inom någon viss i författningen angiven ram. Givetvis skall fartgränsen liksom
hittills även kunna sänkas.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 34
år 1955, anförde för sin del följande.
Jämväl mot den i propositionen föreslagna regeln, att fordons hastighet
inom tättbebgggda områden ej får överstiga 50 km i timmen, kan anföras
vissa skäl. Utskottet hyser emellertid icke samma betänkligheter i fråga om
en hastighetsbegränsning inom tättbebyggt område som i fråga om en allmän
hastighetsbegränsning. Särskilt beaktar utskottet, att behovet av omkörning
inom tättbebyggt område ej är så stort och att därför den särskilda
omkörningsrisk, som kan bli en följd av en begränsning av hastigheten utom
tättbebyggt område, här kan lämnas åsido. Att man söker nedbringa hastigheterna
inom tättbebyggt område påkallas också av särskilda skäl, såsom
hänsyn till den rikliga förekomsten av skymda vägkorsningar. Utskottet
tillstyrker därför en regel om allmän fartbegränsning inom tättbebyggt område.
Den i propositionen valda hastighetsgränsen, 50 kilometer i timmen,
synes för det stora flertalet sådana områden vara väl avvägd, och utskottet
tillstyrker förslaget, som avser jämväl lastbilar och bussar, även i denna del.
Utskottet vill emellertid understryka vad departementschefen yttrat om att
fartgränsen i fråga om visst område eller viss väg bör kunna höjas. Det
sagda gäller särskilt vissa yttre delar i de tättbebyggda områdena.
Utskottet
Enligt 56 § 2 mom. vägtrafikförordnigen i dess lydelse efter den 1 juli
1955 gäller, att fordons hastighet inom tättbebyggt område icke får överstiga
50 kilometer i timmen. Vidare gäller, enligt 61 § 1 mom. samma förordning,
att länsstyrelsen äger att beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän
plats eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst område genom
lokal trafikföreskrift meddela erforderliga bestämmelser beträffande färdhastighet.
Länsstyrelsen äger därvid föreskriva lägre eller högre hastighet
än som tillätes i 56 § 2 mom.
Det i förevarande motioner upptagna spörsmålet om att i särskilda fall
medgiva undantag från stadgandet om generell hastighetsbegränsning inom
tättbebyggt område för sådan tid på dygnet, då hastighetsbegränsning ej påkallas
ur trafiksäkerhetssynpunkt, synes icke ha berörts under förarbetena
till det ovan återgivna, i fjol införda stadgandet om generell hastighetsbegränsning
inom sådant område. Den utformning som vägtrafikförordningen
erhållit i hithörande hänseenden synes emellertid utskottet icke utgöra hinder
för att länsstyrelsen utnyttjar sin befogenhet att medgiva högre hastighet
än 50 kilometer i timmen inom tättbebyggt område endast till viss de],
exempelvis så att högre hastighet lillåtes endast nattetid. På motsvarande
sätt synes länsstyrelsen kunna för väg inom område, som icke kan betecknas
som tättbebyggt men där viss begränsning av hastigheten ändock finnes
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956
erforderlig, inskränka begränsningen att gälla endast för viss tid på dygnet,
t. ex. under dagen eller del därav.
Gällande bestämmelser synes alltså utskottet icke utgöra hinder för att
länsstyrelserna tillgodoser det med motionerna avsedda syftet genom att,
där så med hänsyn till trafikförhållandena må finnas lämpligt, tillåta högre
hastighet nattetid än under dagen.
I fråga om tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser vill utskottet
uttala, att det synes utskottet vara av vikt, för att stadgandet om begränsning
av hastigheten inom tättbebyggt område till 50 kilometer i timmen skall
växa in i trafikanternas medvetande, att stadgandet icke förlorar sin karaktär
av att vara en generellt giltig regel. Undantag från densamma synes därför
icke böra medgivas utom i sådana fall, där så påkallas av särskilda förhållanden.
Det torde kunna förväntas, att länsstyrelserna vid utfärdandet av
lokala trafikföreskrifter skall förfara med erforderlig försiktighet.
Någon ändring i vägmärkeskungörelsen synes utskottet icke vara erforderlig
för att av länsstyrelsen i nu berört hänseende meddelad lokal trafikföreskrift
skall kunna på lämpligt sätt bringas till vägtrafikanternas kännedom
genom vägmärke.
Vid nu nämnda förhållanden synes förevarande motioner icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner, 1:125 och 11:168, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Nils Theodor Larsson* och
Åkesson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg*, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd,
fröken Höjer och herr Ahlberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Nilson i Göteborg.
560526 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag