Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektiv kontroll
av försäljning eller orderupptagning av varor genom
kringresande försäljare.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 24 i första kammaren av herr Johansson,
Theodor, och herr Pålsson samt nr 32 i andra kammaren av herr Vigelsbo
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag i syfte
att få till stånd en bättre kontroll över och ett bättre skydd för köparnas
intressen vid direkt försäljning eller orderupptagning av varor genom kringresande
försäljare».
Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande
får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 24.
Gällande bestämmelser
Kungl. förordningen den 18 juni 1864- angående utvidgad näringsfrihet,
näringsfrihetsförordningen, undanröjde vid sin tillkomst i huvudsak det
system av näringsregleringar, som tidigare förhärskat. I förordningen fastslås
näringsfrihetens princip genom stadgandet i 1 § att varje svensk man
eller kvinna är berättigad »att i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse,
hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra eller
därifrån införa samt inrikes orter emellan fortskaffa varor, ävensom att
reda i skepp för såväl inrikes som utrikes fart». Denna allmänna näringsfrihet
gäller emellertid endast, som det vidare heter i nämnda paragraf, »med
de undantag och inskränkningar samt under de villkor i övrigt», som upptages
i förordningens följande bestämmelser. De åsyftade förbehållen är
av skilda slag bland vilka här må framhållas rätten att själv eller genom
annan kringföra varor till salu annorledes än å marknad, s. k. gårdfarihandel.
För rätt att idka gårdfarihandel gäller som huvudregel att tillstånd
från länsstyrelsen eller överståthållarämbetet erfordras. Tillstånd gäller
för viss tid, som ej får utsträckas över tre år. Tillståndsbevis i huvudskrift
eller styrkt avskrift skall vid utövande av försäljningen medföras av den
eller dem, som utövar försäljningen eller biträder därvid, för att vid anfordran
uppvisas. Den myndighet som meddelat tillståndet kan när skälig
anledning därtill förekommer återkalla detta.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr IS
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956
Från huvudregeln om tillståndstvång för rätt att idka gårdfarihandel gäller
ett flertal undantag. Här må lämnas en översikt över de olika fall, där
det sålunda, på grund av uttrycklig författningsbestämmelse eller enligt vad
i övrigt anses gälla, är medgivet att utan vare sig tillstånd eller anmälan
driva gårdfarihandel.
Undantag av lokal art:
Rätt till fri gårdfarihandel gäller
a) på ort, där säljaren är bosatt (mantalsskrivningsorten),
b) på ort, där handlande inrättat kontor av stadigvarande beskaffenhet
och härom gjort anmälan.
Undantag av personlig art:
Rätt till gårdfarihandel tillkommer
a) idkare av fabriks- eller hantverksrörelse, som är vederbörligen anmäld,
dock endast i fråga om egna produkter; gårdfarihandeln får bedrivas
endast av fabriks- eller hantverksidkaren själv, hans hustru och hemmavarande
barn,
b) lantmän i fråga om fabriks- och hantverksarbeten, vilka såsom föremål
för husflit tillverkats av dem själva med biträde av hustru, hemmavarande
barn och tjänstehjon,
c) lantmän i fråga om lantmannaprodukter från deras eget jordbruk eller
från binäring därtill,
d) s. k. självförsörjare, d. v. s. de som tillverka fabriks- eller hantverksarbeten
med biträde endast av hustru och hemmavarande barn och således
utan anlitande av annan arbetskraft; dessa ha rätt att genom gårdfarihandel
fritt avsätta de sålunda tillverkade produkterna.
Undantag för vissa varuslag:
Rätt till fri gårdfarihandel gäller för den som kringför
a) livsförnödenheter,
b) jordbruksalster (dock ej frö, träd och buskar) och ladugårdsprodukter,
c) alster av inhemsk husslöjd.
Motionerna
I motionerna uttalas att försäljning eller orderupptagning av varor genom
kringresande försäljare utgör en form av affärsverksamhet, som är förenad
med vissa missförhållanden. Motionärerna framhåller att det finns försäljare
som på ett mindre noggrant sätt utnyttjar sin förmåga att övertala kunderna
till inköp av varor som de antingen inte har användning för eller också
kan inköpa eller beställa i fasta butiker till lägre pris. Motionärerna anför
vidare bl. a.:
Försäljarens övertalningsförmåga och vilja blir som regel avgörande. Köparens
naturliga rätt att själv bestämma över vilken vara och när en vara
bör inköpas påverkas av försäljarens vana och vältalighet. Köparen faller
Andra lagutskottets utlåtande nr 18 är 1956
3
undan, emedan denne icke bär tillräcklig motståndskraft mot försäljarens
argumentation eller saknar tillräcklig kännedom om den vara som utbjudes.
Ofta torde dylika mindre nogräknade försäljare uppsöka just sådana kunder,
som de förutsätter skall kunna påverkas, t. ex. gamla personer. Många
lockas också av till synes förmånliga avbetalningsköp, vilka villkor dock senare
kan visa sig vara till ekonomisk förlust för köparen. Dessa avarter i
förenäinnda affärsverksamhet har varit upphov till ekonomiska svårigheter
för många människor, som erhållit sekunda varor till alltför höga priser
eller låtit locka sig till att inköpa varor, som de inte haft behov av eller haft
råd att skaffa sig. Denna affärsverksamhet betyder också eu minskad omsättning
för de bofasta köpmännen.
Förutom förenäinnda missförhållande, som vissa kringresande försäljare
bidragit till, tillkommer ytterligare skäl som särskilt bör uppmärksammas.
Det har nämligen enligt underrättelser och meddelanden i pressen visat
sig, att kringresande försäljare gjort sig skyldiga till oegentligheter, stölder
och även rån. I flera fall synes dessa ha planlagts, varvid man dolt sin avsikt
genom att uppträda som försäljare av någon vara för alt därmed få ett
tillfälle till orientering. Det är särskilt gamla och avlägset boende personer
som blivit offer för ojusta affärshandlingar och våld.
Det borde alltså, uttalas vidare i motionerna, vara ett samhällsintresse att
försäljning och orderupptagning genom kringresande agenter och försäljare
kontrollerades på ett effektivt sätt så att missbruk från illojala försäljares
sida förhindrades. I fråga om avbetalningsköpen torde, framhåller motionärerna,
de år 1953 genomförda ändringarna i lagen om avbetalningsköp lämna
ett relativt gott skydd mot missbruk från säljarens sida. Utanför avbetalningsköpens
område vore däremot kontrollen av de kringresande försäljarnas
verksamhet sämre. Vilka åtgärder som borde vidtagas för att få till
stånd en bättre kontroll av alla kringresande försäljare vore icke möjligt att
ange utan en ingående utredning av problemet. De lojala och välkända försäljarna
borde givetvis icke utsättas för intrång i sitt förvärvsarbete. Däremot
syntes det angeläget att de ojusta metoderna inom ifrågavarande försäljningsverksamhet
kontrollerades för att ge större trygghet åt köparen. En
förutsättningslös utredning av dessa problem borde därför enligt motionärernas
mening snarast komma till stånd.
Näringsrättsutredningen
Genom beslut den 1 november 194G har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen
för handelsdepartementet att tillkalla en utredningsman att verkställa utredning
om en revision av näringslagstiftningen och avgiva förslag i ämnet.
Utredningen, som benämnes näringsrättsutredningen, avgav i juli 1952 eu
promemoria (stencilerad) angående grunderna för eu framtida näringslag
jamle utkast till eu dylik lag. Efter överläggningar med särskilda sakkunnig»
so,n tillkallats alt överlägga med utredningsmannen rörande eu revision
av näringslagstiftningen, har lagutkastet sedermera överarbetats, och i
maj 1953 har utredningsmannen avgivit reviderat förslag (ill näringslag.
Utredningsmannen har vidare ulrelt frågan om näringsfrihelslörordningens
4
Andra lagutskottets utlåtande ni* 18 år 1956
upphävade och inverkan härav på speciallagstiftningen inom näringsrättens
område. I samband därmed har bearbetning skett av tidigare avgivna förslag
till revision av näringslagstiftningen och motivering härtill. Därjämte har
utredningsmannen upprättat förslag till lagstiftning om upphävande av näringsfrihetsförordningen
samt om kringföringshandel ävensom utarbetat motivering
till dessa författningsförslag. Utredningen beräknas bli avslutad under
år 1956.
Utskottet
Frågan om en revision av näringslagstiftningen utreds för närvarande av
näringsrättsutredningen. Ett av de spörsmål, som utredningen härvid har att
taga ställning till, är frågan om utformningen av bestämmelserna rörande
kringföringshandeln. Därvid torde även de av motionärerna påtalade förhållandena
i fråga om denna handel komma i betraktande. Utredningen beräknas
bli avslutad under innevarade år. I avbidan på resultatet av utredningen
bör enligt utskottets mening motionerna icke föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att förevarande motioner, I: 24 och II: 32, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har, närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Nils Theodor Larsson* och
Åkesson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i Göteborg,
fru Västberg*, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd,
fröken Höjer och herr Ahlberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
560593. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag