Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956
1
Nr 11
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lotteriförordningen.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels
de likalydande motionerna nr 55 i första kammaren av herr Lundström och
nr 70 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm, och dels de likalydande
motionerna nr 124 i första kammaren av herr Magnusson samt nr
167 i andra kammaren av herrar Cassel och Eliasson.
I motionerna I: 55 och II: 70 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i lotteriförordningen av den 19 maj 1939 att i de fall vinst i
lotterier utgöres av bilar dessa får vara tillverkade jämväl utom landet».
Motionerna I: 124 och II: 167 utmynnar i yrkande att riksdagen måtte
antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939
(nr 207)
Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)
skall erhålla följande ändrade lydelse.
3 §•
Lotteri, däri —----30 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft dagen efter det densamma utkommit av
trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
får utskottet i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande hänvisa
till motionerna II: 70 och II: 167.
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 må lotteri om penningar
eller penningars värde icke utan tillstånd av Kungl. Maj:t för allmänheten
anordnas i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 11
2
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1956
Beträffande de i 2 § reglerade s. k. basar- och tivolilotterierna, där värdet
ä högsta vinst icke får överstiga 10 kronor eller, om vinsterna utgöres uteslutande
av varor, 15 kronor, gäller icke någon föreskrift angående vinsternas
ursprung eller tillverkning.
I förordningens 3 § finns bestämmelser om s. k. egentliga lotterier. Paragrafen
är av följande lydelse.
Lotteri, däri insatser, om sådana fordras, och vinster äro till antal och
storlek bestämda enligt uppgjord plan, må, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna
icke äro för handen, anordnas
a) efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan, under förutsättning
att
lotteriet anordnas i samband med tillställning till förmån för välgörande,
kulturellt eller allmännyttigt ändamål,
att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,
att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
alt behållningen i lotteriet uteslutande användes för det ändamål, till vars
förmån den tillställning äger rum i samband varmed lotteriet är anordnat,
samt
att anmälan icke avser anordnande vid samma tillställning av lotterier
med insatser till högre sammanlagt belopp än 3 000 kronor;
b) i annan ort än Stockholms stad, efter tillstånd av polismyndigheten
under förutsättning
att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,
att lotteriet bedrives allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde,
att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper, samt
att insatserna icke uppgå till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor;
c) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning
att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,
att lotteriet bedrives allenast inom länet,
att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper, samt
att insatserna, stämpelavgift däri ej inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt
belopp än 30 000 kronor.
Varor, vilka användas såsom vinster i lotteri enligt denna paragraf, skola,
med undantag för skänkta föremål, vara frambragta eller tillverkade inom
landet. Förekomma i sådant lotteri anvisningar å varor såsom vinster, skola
anvisningarna vara så beskaffade, att de möjliggöra förvärv av varor som
nyss sagts.
I fråga om nu nämnda lotterier äger enligt 4 § lotteriförordningen vederbörande
myndighet meddela erforderliga kontroll- och ordningsföreskrifter,
varvid skall iakttagas, att lotteriet icke mer än nödigt är betungas. Vid
meddelande av tillstånd till lotteri må därjämte föreskrivas de närmare villkor,
vartill omständigheterna kan ge anledning.
Enligt 5 § gäller slutligen att lotteri under vissa förutsättningar må anordnas
i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift utan vare sig
anmälan eller tillstånd. Högsta vinsten i dylikt s. k. tidningslotteri må icke
Andra lagutskottets utlåtande in■ 11 år 195(i
3
överstiga 200 kronor. För dessa lotterier gäller — i likhet med vad som är
fallet i fråga om basar- och tivolilotterierna — icke något villkor om vinsternas
ursprung eller tillverkning.
Förarbetena till lotteriförordningen
I det till grund för lotteriförordningen liggande sakkunnigbetänkandet
(SOU 1938: 17) gjordes vissa överväganden beträffande vinsternas beskaffenhet.
De sakkunniga, som i sitt förslag till lotteriförordning i 2 § upptog
bestämmelser avseende lotterier i stort sett motsvarande de ovan såsom
basar- och tivolilotterier betecknade och i 3 § gav föreskrifter rörande
s. k. egentliga lotterier, uttalade i denna fråga bl. a. följande.
I de lotteriresolutioner, som utfärdas av Kungl. Maj:t, brukar med avseende
å andra vinster än värdepapper eller penningvinster föreskrivas, att
desamma, i den mån de icke bestå av skänkta föremål, skola utgöras av för
lotteriet direkt från tillverkare inköpta svenska hantverks-, slöjd-, industrieller
konstalster eller ock av anvisningar eller presentkort, gällande såsom
betalningsmedel, anvisningarna vid köp av alster av ovan omförmält slag
direkt från tillverkare och presentkorten vid köp hos ett flertal affärer, som
huvudsakligen tillhandahålla varor av svensk tillverkning. Den princip, som
ligger till grund för denna föreskrift, eller att endast svenska varor skola
användas såsom vinster i lotterier, anse de sakkunniga böra bevaras i en
ny lotteriförordning. Att generellt i författningsform fastställa även detaljbestämmelserna
synes likväl icke lämpligt. Genom det i Kungl. Maj :ts berörda
resolutioner uppställda kravet, att vinsterna skola vara svenska industrialster
kan t. ex. uteslutas möjligheten att såsom lotterivinster använda
föremål, som vid svenska verkstäder tillverkats av importerad materiel. Ett
dylikt resultat är icke alltid önskvärt. Enligt sakkunnigas mening torde frågan
lämpligen lösas på det sättet att i förordningen allenast föreskrives, att
varor, som användas såsom vinster och icke äro skänkta till lotteriet, skola
hava frambragts eller tillverkats i Sverige. Denna föreskrift bör gälla lotterier
såväl enligt 2 som enligt 3 §. I fråga om sådana anvisningar å varor, vilka
enligt 3 § må förekomma såsom vinster, torde man få nöja sig med en
bestämmelse, att anvisningarna skola möjliggöra förvärv av varor av beskaffenhet
som nyss nämnts.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, uttalade i proposition
nr 76 år 1939, vari förslag till lotteriförordning framlades för riksdagen,
att han delade uppfattningen att såsom vinster i största möjliga utsträckning
borde komma till användning varor av svenskt ursprung eller
svensk tillverkning. Invändningar, som under remissbehandlingen av betänkandet
riktats mot de sakkunnigas förslag i denna del, syntes emellertid
departementschefen i viss grad befogade. Härom anförde departementschefen
vidare:
Svårigheten att anskaffa lämpliga svenska vinstföremål torde närmast
gälla lotterier enligt 2 § i förslaget, där vinsterna samtidigt som de måste
hava ett lågt värde likväl skola vara så beskaffade att de utöva lockelse på
den marknads- och tivolipublik, varom här särskilt är fråga. Ett stadgande,
att vinsterna delvis må vara av utländskt ursprung, skulle leda till olägen
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956
heter ur kontrollsynpunkt. Efter prövning av olika möjligheter till lösning
av spörsmålet har jag stannat för att förorda ett tillmötesgående av de i yttrandena
framkomna önskemålen sålunda, att fordran på svensk vara helt
eftergives beträffande lotterier enligt 2 §, medan kravet härutinnan beträffande
lotterier enligt 3 § vidhålles i den omfattning, som föreslagits av de
sakkunniga. De mera vägande invändningarna mot sakkunnigförslaget torde
på detta sätt bortfalla.
Första lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 17
år 1939, framställde icke någon erinran mot förslaget i nu förevarande.del.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande, såvitt nu är i fråga.
Motionerna
I motionerna I: 55 och II: 70 framhålles till en början att lotterier anordnas
till förmån för välgörande, kulturella eller allmännyttiga ändamål eller
till svenska konstidkares understöd och uppmuntran, och att det ligger i
sakens natur, att lotteri bör ge största möjliga ekonomiska behållning. Detta
har också, uttalas i motionen, uppmärksammats i förordningen, då det särskilt
framhålles att det vid meddelandet av kontroll- och ordningsföreskrifter
skall iakttagas, att lotteriet icke mer än nödigt är betungas. Motionärerna
anför vadare bl. a.:
Under senare år har bilar blivit de dominerande toppvinsterna, och under
1955 beviljade Kungl. Maj:t tillstånd för anordnande av lotterier, där 346
bilar utgjorde vinster. Ytterligare ett antal bilar torde ha utgjort vinster i
lotterier, där tillstånd beviljats av länsstyrelserna jämlikt lotteriförordningen
3 § c).
Genom bestämmelsen om att endast i landet frambragta eller tillverkade
varor får utgöra vinster, har bilvinsterna koncentrerats till huvudsakligen
ett svenskt bilfabrikat. Lotterianordnarna har således inte haft möjlighet
att pröva mera än ett anbud, och måhända skulle mer fördelaktigt pris
kunnat erhållas om bestämmelserna hade medgivit att bilen även kunnat
vara av utländskt ursprung och det således förelegat konkurrens i prisfrågan.
Då man har all anledning anta att bilar som vinster i lotterier även i fortsättningen
kommer att vara stimulerande för köpintresset bör möjlighet beredas
till fri konkurrens mellan olika såväl svenska som utländska bilfabrikat.
På grund av de fördelaktigare inköpspriser detta skulle komma att
medföra skulle den ekonomiska behållningen av lotterier, där bilar utgör
vinster, bli inte obetydligt större än vad fallet är f. n. och därmed det ändamål
gynnas för vilket lotteriet anordnas.
I motionerna I: 124 och II: 167 anföres inledningsvis att bestämmelsen att
varor, som användes som vinster i s. k. egentliga lotterier, med undantag för
skänkta föremål, skall vara frambragta eller tillverkade inom landet, tillkommit
i syfte att säkerställa användandet av svenska varor såsom vinster.
Motionärerna fortsätter:
Andra lagutskottets utlåtande nr It år 1956
5
I praktiken har det icke sällan förekommit att denna bestämmelse kringgåtts.
I stor utsträckning söker anordnare av lotteri giva den transaktion,
varigenom vinsten tillföres lotteriet, sken av att vara gåva, ehuru vederlag
lämnats eller förutsättes skola komma att utgå. Dylika förhållanden har föranlett
justitieombudsmannen att i sin ämbetsberättelse 1955 påpeka, att det
lärer få förutsättas att det ifrågavarande kravet icke av vederbörande lotteriövervakande
myndigheter upprätthålles ovillkorligt.
Motionärerna framhåller slutligen att den fulla sysselsättning som i nuläget
kännetecknar det svenska näringslivet enligt deras mening torde medföra
att de skäl, som förelegat vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse,
icke längre är för handen.
Uttalande av justitieombudsmannen
Justitieombudsmannen har i sin till riksdagen år 1956 avgivna ämbetsberättelse
framfört vissa erinringar rörande myndigheternas åtgärder för
åstadkommande av erforderlig kontroll över lotterier. I anledning av vad i
motionerna I: 124 och II: 167 uttalas angående visst påpekande av justitieombudsmannen
i nämnda berättelse må ur denna här återgivas följande
avsnitt (s. 260—261), vari det av motionärerna åsyftade uttalandet ingår:
Beträffande vinsterna angives uttryckligen på vissa håll, att kontrollanten
har att utöva tillsyn över att dessa i fråga om beskaffenhet och värde
överensstämma med fastställd vinstplan. När det gäller vinsternas beskaffenhet
hänvisas i allmänhet allenast till stadgandet i 3 § andra stycket lotteriförordningen,
enligt vilket stadgande vinsterna skola, med undantag för
skänkta föremål, vara frambragta eller tillverkade inom landet. Ibland föreskrives
dock en begränsning härutinnan såtillvida, att vinsterna angivas
skola, med förutnämnda undantag, utgöras av svenska hantverks-, slöjd-,
industri- eller konstalster, inköpta för lotteriet såvitt möjligt direkt från tillverkare.
En ytterligare föreskrift kan vara, att vinsterna skola till viss del
bestå av varor av särskilt slag, t. ex. blindarbeten.
Kravet att vinsterna skola utgöras av ovan angivna svenska alster överensstämmer
visserligen med vad som plägar föreskrivas för de större lotterier,
vartill Kungl. Maj:t lämnar tillstånd. I det till grund för lotteriförordningen
liggande sakkunnigbetänkandet uttalades emellertid i förevarande
hänseende (SOU 1938: 17 s. 56 o. f.), att sålunda uppställt krav icke alltid
vore önskvärt, då därigenom t. ex. kunde uteslutas möjligheten att som
lotterivinster använda föremål, som vid svenska verkstäder tillverkats av
importerat material. Enligt de sakkunnigas mening borde därför i förordningen
allenast föreskrivas, att varorna skulle vara frambragta eller tillverkade
i Sverige. Det lärer även få förutsättas att, i enlighet med vad de
sakkunniga sålunda uttalat, det ifrågavarande kravet icke av vederbörande
myndigheter upprätthålles ovillkorligt. Vad angår föreskriften att viss del
av vinsterna skall utgöras av föremål av särskilt slag, t. ex. blindarbeten, har
upplysts, att sådan föreskrift ansetts böra ifrågakomma endast i vissa särskilda
typer av lotterier, varvid även framhållits, att föreskriften tillämpades
blott i den mån lotterianordnaren själv icke hade något att däremot
invända. Bestämmelser av förevarande slag synas mig också i allmänhet böra
givas karaktären av rekommendation.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956
Utskottet
Lotteriförordningen av år 1939 innehåller i fråga om sådana lotterier, där
insatser och vinster är till storleken fastställda enligt uppgjord plan — s. k.
egentliga lotterier — den bestämmelsen att varor, som utgör vinster, med
undantag för skänkta föremål skall vara frambragta eller tillverkade inom
landet. Vidare gäller att om som vinster förekommer anvisningar å varor,
anvisningarna skall möjliggöra förvärv av varor av nyss angivet slag.
I motionerna I: 55 och II: 70 yrkas sådan ändring i förordningen att även
utom landet tillverkade bilar skall kunna ifrågakomma som vinster i lotterier
som ovan nämnts. Yrkandet i motionerna I: 124 och II: 167 syftar till
helt upphävande av bestämmelsen att varor, som används som lotterivinster
— med visst undantag — skall vara frambragta eller tillverkade inom
landet.
I sistnämnda motioner har till stöd för yrkandet åberopats bl. a. ett uttalande
av justitieombudsmannen i dennes till riksdagen år 1956 avgivna ämbetsberättelse.
Som torde framgå av det ovan i utlåtandet redovisade avsnittet
av ämbetsberättelsen syftar justitieombudsmannen med det av motionärerna
återgivna uttalandet »det lärer få förutsättas att det ifrågavarande kravet
icke av vederbörande lotteriövervakande myndigheter upprätthålles ovillkorligt»
emellertid icke på bestämmelsen att vinsterna skall vara frambragta
eller tillverkade inom landet utan på den av vederbörande myndighet stundom
föreskrivna ytterligare begränsningen, att vinsterna skall utgöras av
svenska varor av visst slag, såsom hantverks-, slöjd-, industri- eller konstalster,
inköpta för lotteriet såvitt möjligt direkt från tillverkare. Det i motionerna
I: 124 ocvh II: 167 återgivna uttalandet av justitieombudsmannen
utgör således icke något stöd för det i dessa motioner framställda yrkandet.
Då i lotteriförordningen vid dess tillkomst år 1939 inskrevs att — med
visst undantag —endast svenska varor finge användas som lotterivinster, innebar
detta, enligt vad förordningens förarbeten ger vid handen, att i författningsform
bevarades en princip, som legat till grund för vad tidigare
brukat föreskrivas i av Kungl. Maj:t utfärdade lotteriresolutioner.
Enligt utskottets mening föreligger numera icke samma skäl som vid lotteriförordningens
tillkomst att genom en för alla lotterier av viss storleksordning
gällande bestämmelse säkerställa användandet av svenska varor såsom
vinster. Varken ur synpunkten att upprätthålla önskvärd kvalitet å de
tillhandahållna vinsterna eller för att tillgodose avsättningen av inhemska
varor synes en bestämmelse av ifrågavarande slag i nuvarande läge vara påkallad.
Givetvis kan det stundom befinnas önskvärt att lotterivinster helt eller
delvis utgöres av varor av visst slag, såsom hantverks-, slöjd- eller konstalster
eller av varor, förfärdigade av vissa personer t. ex. de blinda. Sådana
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956
7
önskemål kan då det gäller lotterier för vilka tillstånd erfordras tillgodoses
därigenom att vederbörande myndighet med stöd av 4 § lotteriförordningen
förbinder lotteritillståndet med villkor av här angivet slag. Tilläggas må att
hinder givetvis icke möter att härvid föreskriva att vinsterna skall vara av
svenskt ursprung eller svensk tillverkning.
Förslaget i motionerna I: 55 och II: 70 att undantag skall göras endast i
fråga om bilar från den eljest gällande regeln att lotterivinster skall vara
frambragta eller tillverkade inom landet skulle innebära att en specialregel
på detta område infördes för ett visst slag av lotterivinster. Utskottet finner
en sådan detaljlösning mindre ändamålsenlig.
Av ovan anförda skäl vill utskottet emellertid tillstyrka yrkandet i motionerna
I: 124 och II: 167 om upphävande av bestämmelsen att varor, som
användes såsom vinster i s. k. egentliga lotterier, med visst undantag skall
vara svenska varor. Bifall till motionärernas förslag innebär att andra stycket
i lotteriförordningens 3 § utgår. Ändringen torde böra träda i kraft den
1 januari 1957.
Lotteriförordningen har ursprungligen utfärdats av Kungl. Maj :t efter
riksdagens hörande. Åren 1945, 1949 och 1952 företagna ändringar av förordningens
3 § har dock beslutats av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt.
Till följd härav torde jämväl förevarande ändring i nämnda paragraf böra
beslutas av Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 124 och II:
167, utom i vad gäller övergångsbestämmelsen, måtte för sin
del antaga följande förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207)
Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 19391 skall
erhålla följande ändrade lydelse.
(Gällande hjdelse) (Föreslagen lydelse)
3 §•
Lotteri, däri — -----------— 30 000 kronor.
Varor, vilka användas såsom vinster
i lotteri enligt denna paragraf,
skola, med undantag för skänkta föremål,
vara frambragta eller tillverkade
inom landet. Förekomma i sådant
lotteri anvisningar å varor så
1
Senaste lydelse, se beträffande 3 § första stycket a) och b) SFS 1949: 227 och beträffande
3 § första stycket c) SFS 1952: 387.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
som vinster, skola anvisningarna vara
så beskaffade, att de möjliggöra
förvärv av varor som nyss sagts.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1957.
B) att motionerna I: 55 och II: 70 ävensom motionerna I:
124 och II: 167, i vad gäller övergångsbestämmelsen, måtte
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och under
A) hemställt.
Stockholm den 29 februari 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Svenson*, herrar Grönkvist, Gunnar Berg, fru Hamrin-Thorell och
herr Birke;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, fru Västberg, fru
Sandström, herrar Lundberg, SvenssonJ Göteborg, fru Ewerlöf *, herrar Rimmerfors
och Larsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
560419 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag