Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet
för vissa slag av föreningar att registreras såsom
ekonomiska föreningar.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 459 i första kammaren av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl. och
nr 591 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl. I motionerna,
vilka äro likalydande, redogöres bl. a. för ett regeringsrättsutslag, enligt vilket
en förening vägrats registrering såsom ekonomisk förening, då den enligt
sina stadgar hade till ändamål att främja medlemmarnas och de till dem
anslutna medlemmarnas ekonomiska intressen genom att till medlemmarna,
till dem anslutna medlemmar och i orten verksamma sammanslutningar
uthyra lokaler för möten, teater, biograf, bibliotek, bostäder samt lek- och
festplatser samt att för medlemmarna och de till dem anslutna medlemmarna
driva teater- och biograf- samt annan därmed sammanhängande rörelse.
Med hänsyftning på detta utslag föreslås i motionen, »att riksdagen
ville hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning syftande till att registrering
om möjligt inom ramen för lagen om ekonomiska föreningar kan medgivas
föreningar med ändamål, som framgår av det först här ovan nämnda regeringsrättsutslaget,
samt att i övrigt en närmare precisering erhålles av föreningar,
som må kunna registreras enligt lagen, med beaktande av behovet
att en mera vidgad omfattning därav erhålles».
Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa
till motionerna.
Gällande bestämmelser
Regler om ekonomiska föreningar upptagas i lagen den 1 juni 1951 om
ekonomiska föreningar, vilken ersatt en tidigare lag härom av den 22 juni
1911. Enligt 1 § i 1951 års lag må registrering såsom ekonomisk förening
vinnas av förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga
som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom
begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. Innan
ekonomisk förening blivit registrerad, kan den enligt 3 § i princip ej förvärva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter ej heller inför domstol eller
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 saml. 1 avd. Nr 21
2
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
annan myndighet söka, kära eller svara. Registrering'' av ekonomisk förening
sker enligt 4 § hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt
stadgarna har sitt säte. Beträffande föreningar med ändamål att genom
annan ekonomisk verksamhet än i 1 § sägs främja sina medlemmars intressen
gäller enligt 119 § att den ej, med mindre annat följer av vad eljest
är i lag stadgat, kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller
inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara. Ekonomisk förening
som registreras enligt äldre lag, må enligt 4 § 1 mom. lagen angående
införande av nya lagen om ekonomiska föreningar bestå såsom registrerad
förening med oförändrad firma utan hinder av att den ej är av beskaffenhet
som sägs i 1 § av den nya lagen.
Angående ideella föreningar saknas i svensk rätt lagstiftning, och någon
möjlighet till registrering står dem ej till buds. I praxis ha emellertid utbildats
vissa regler, som kunna sägas gå ut på att sådana föreningar anses
ha rättssubjektivitet under förutsättning att de antagit stadgar av viss fullständighet
och utsett styrelse.
Historik
Beträffande ideella föreningar kan sägas sedan länge ha rått en viss osäkerhet,
i det att deras rättssubjektivitet varit och alltjämt är beroende av
att de äga en någorlunda fast organisation. Gång efter annan har emellertid
frågan om laglig reglering av dessa föreningars ställning upptagits till närmare
övervägande.
En av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté, 1901 års föreningskommitté, avlämnade
år 1903 ett betänkande, innefattande bl a. förslag till lag om registrerade
föreningar för annan än ekonomisk verksamhet. Detta förslag var
i huvudsak byggt på den då gällande lagen om registrerade föreningar'' för
ekonomisk verksamhet av den 28 juni 1895. Med hänsyn till ett av 1905 års
aktiebolagskommitté upprättat förslag till ny lag om föreningar för ekonomisk
verksamhet blev det framlagda förslaget föremål för överarbetning.
Som resulat härav framlades ett förslag till lag om föreningar, omfattande
båda kategorierna av föreningar, vilka särskildes med de benämningar, som
då vunnit burskap i allmänna språkbruket, »ekonomiska föreningar» och
»ideella föreningar».
Efter omarbetning i anslutning till vissa av lagrådet framställda anmärkningar
beträffande bestämmelsernas systematiska gruppering blev förslaget
till lag om föreningar genom proposition (nr 83) förelagt 1910 års riksdag.
Motionsvis framställdes åtskilliga detaljanmärkningar mot förslaget och
framhölls tillika, att lagstiftning angående ideella föreningar blivit överflödig,
sedan rättspraxis alltmera stadgat sig i den riktning, att ideella föreningar
ansågos äga rättskapacitet så snart de skaffat sig någorlunda fullständiga
stadgar. Majoriteten inom lagutskottet tillstyrkte dock i huvudsak
det framlagda förslaget (utlåtande nr 50) under åberopande bl. a. att om
-
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
3
förmälda rättspraxis icke undanröjde behovet av lagstiftning om ideella
föreningar, eftersom osäkerhet alltjämt förelåge i fråga om vilka stadgar
som skulle kunna anses fullständiga. Vissa reservanter inom lagutskottet
avstyrkte förslaget till föreningslag på den grund att de icke kunde godkänna
de däri ingående bestämmelserna om ideella föreningar. — Kamrarna
stannade i olika beslut och frågan hade därmed förfallit.
Vid det fortsatta arbetet på föreningslagstiftningen lämnades planerna
att i en lag sammanföra reglerna om såväl de ekonomiska som de ideella
föreningarna åsido, och för 1911 års riksdag framlades dels ett förslag till
lag om ekonomiska föreningar, dels ock ett förslag till lag om ideella föreningar.
Enligt dessa lagförslag skulle med ekonomisk förening förstås en
förening med syfte att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Alla andra föreningar skulle falla under den föreslagna
lagen om ideella föreningar. Dessa bestämdes därför negativt såsom
föreningar med annat ändamål än att genom ekonomisk verksamhet främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Härifrån gjordes dock det undantaget
att alla bokföringspliktiga föreningar, även om de hade ett ideellt
syfte, skulle anses som ekonomiska föreningar.
Den sålunda föreslagna gränsen mellan ekonomiska och ideella föreningar
kritiserades av lagutskottet vid 1911 års riksdag. Föreningar med ideellt
syfte syntes, även om de dreve handel eller annan verksamhet varmed följde
skyldighet att föra handelsböcker, ej vara av den beskaffenhet att med
nödvändighet behöva omgärdas med de tyngre former, som lagen om ekonomiska
föreningar pålade. Så länge en av en ideell förening bedriven viss
ekonomisk verksamhet ej syftade utöver föreningens ideella ändamål borde
därför enligt utskottet verksamheten kunna få utövas i de former som gällde
för ideella föreningar. Utskottet, som i det väsentliga tillstyrkte Kungl.
Maj :ts förslag, föreslog därför, att bestämmelsen om att bokföringspliktiga
ideella föreningar skulle inräknas bland de ekonomiska föreningarna måtte
utgå ur förslaget till lag om ekonomiska föreningar. Vid behandlingen i
kamrarna kom emellertid förslaget till lag om ideella föreningar att falla
på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut och vid den följande sammanjämkningen
antogs endast ny lag om ekonomiska föreningar, varvid det
berörda stadgandet om bokföringspliktiga ideella föreningar erhöll den av
Kungl. Maj:t förordade avfattningen.
Frågan om särskild lagstiftning beträffande de ideella föreningarna blev
därefter föremål för fortsatt utredningsarbete. År 1919 avlämnade sålunda
en inom justitiedepartementet tillkallad sakkunnig betänkande med utkast
till lag om ideella föreningar jämte motiv. Detta betänkande föranledde ej
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Spörsmålet aktualiserades därefter ånyo på
1930-talet i anslutning till problemet om arbetsfredens främjande och yrkesföreningarnas
ställning. En särskilt tillkallad utredningsman avgav år
1938 en promemoria om grunderna för en lagstiftning angående ideella föreningar.
Vid promemorian var fogat ett utkast till lag om ideella föreningar.
Enligt detta bestämdes kretsen av ideella föreningar negativt
4
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
i förhållande till 1911 års lag om ekonomiska föreningar, så att med
ideell förening skulle förstås förening i vars ändamål icke inginge att genom
idkandet av ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska
intressen och som ej heller idkade verksamhet varmed följde skyldighet att
föra handelsböcker. Vidare innebar utkastet en normering av de ideella föreningarnas
rättskapacitet på det sätt, att med utgångspunkt från rådande
rättspraxis de förutsättningar, under vilka rättskapacitet brukade tillerkännas
ideell förening, föreslogos skola lagfästas. Promemorian blev föremål
för remissbehandling men föranledde ej lagstiftning.
Spörsmålen om avgränsning av de ekonomiska och ideella föreningarna
liksom om särskild reglering av de ideella föreningarnas rättskapacitet kommo
därefter att upptagas vid den utredning som föregått den nu gällande
lagen av år 1951 om ekonomiska föreningar. I ett år 1949 avlämnat betänkande
med förslag till lag om registrerade föreningar m. m. (SOU 1949: 17)
kritiserades den i 1911 års lag gjorda begränsningen av de ekonomiska föreningarna
såsom varande alltför vidsträckt. I betänkandet anfördes i denna
fråga:
Utredningen har funnit det angeläget att i lagen dragés eu gräns mellan
företag som må drivas i aktiebolagets och i föreningens form. Det synes vid
lösningen av detta spörsmål endast finnas en väg att gå, nämligen att för
registrerbarhet som förening fordra att fråga är om en kooperativ förening
(från de ideella föreningarna bortses tills vidare) och att i en definition så
noggrant beskriva vad en kooperativ förening är, att andra företagsformer
uteslutas. Den nuvarande definitionen i 1 § första stycket FL är, på grund
av det obestämda och i sig vidsträckta uttrycket »annan ekonomisk verksamhet»,
otillfredsställande främst därutinnan, att den ej ger uttryck åt
accessorietetskravet och att den alltså passar in även på företag som arbeta
i vanligt vinstsyfte.
I definitionen på en ekonomisk förening bör enligt vad ovan sagts komma
till uttryck dels alt föreningens ändamål skall vara att på det för kooperativa
företag karakteristiska sättet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
dels ock att föreningens verksamhet skall vara omedelbart anknuten
till medlemmarnas enskilda ekonomi, antingen deras privata hushåll
eller deras förvärvsverksamhet. Uppenbarligen bör ej en som ekonomisk
registrerad förening förhindras att därjämte främja rent ideella syften. Det
förhållandet att medlemmarna själva deltaga i verksamheten i sin egenskap
av producenter eller konsumenter synes böra komma till direkt uttryck i
lagtexten. I enlighet med det anförda har det föreslagna stadgandet givits
det innehåll, att om förening har till ändamål att genom ekonomisk verksamhet,
i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller
genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt, omedelbart
stödja medlemmarna i deras hushållning eller förvärvsverksamhet,
föreningen skall anses som ekonomisk förening. Någon närmare exemplifiering
av de avsedda föreningarna har ej synts behövlig.
Beträffande ideella föreningar framhölls i betänkandet, att det i praktiken
ofta visat sig vara till nackdel för ideella föreningar att vid avtal med
tredje man e. d. ej kunna under hänvisning till uttryckligt lagbud styrka att
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956 5
de vore rättssubjekt och alltså besutte rättskapacitet. Svårigheter hade mött
exempelvis vid förvärv av fastigheter och i liknande situationer. En möjlighet
till registrering skulle medföra den givna fördelen att rättskapaciteten
därigenom gjordes otvivelaktig. Detta ståndpunktstagande ledde utredningen
till att föreslå följande:
De ideella föreningarna böra beredas möjlighet att vinna registrering på
i huvudsak samma villkor som de ekonomiska föreningarna. En registrering
innebär att lagen i sin helhet blir tillämplig. Detta är visserligen olägligt
för många ideella föreningar. Man torde dock kunna utgå från att önskemål
att vinna registrering finnes endast hos sådana ideella föreningar, som
förvalta stora ekonomiska värden eller i mera avsevärd utsträckning träda
i affärsförbindelser med tredje man. Dylika föreningar böra ock utan olägenhet
kunna underkasta sig lagens reglering. Att med detta system det
övervägande antalet ideella föreningar icke komma att söka registrering är
snarast en fördel. Det finnes ingen anledning att befrämja en utveckling
därhän att ideella föreningar i allmänhet skola låta registrera sig. Utredningen
åsyftar nämligen ej att lagstiftningen skall inverka på den praxis
som föreligger i fråga om ideella föreningars rättskapacitet. En förutsättning
för den nu angivna ståndpunkten är uppenbarligen att en särskild lagstiftning
för ideella föreningar icke kan anses aktuell i vårt land.
Utredningen fann ej anledning föreslå någon motsvarighet till stadgandet
i 1911 års lag, att ideella, bokföringspliktiga föreningar skulle registreras
såsom ekonomiska föreningar. Om särskilda krav borde ställas på föreningar,
som dreve bokföringspliktig verksamhet, borde nämligen enligt utredningen
dessa krav tillgodoses inom bokföringslagens ram.
I den proposition (nr 34) med förslag till lag om ekonomiska föreningar
m. in. som underställdes 1951 års riksdag uttalade departementschefen att
utredningens avgränsning av begreppet ekonomisk förening till föreningar
med »ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare
eller leverantörer eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på
annat dylikt sätt» syntes innebära en tillfredsställande precisering. Därigenom
ernåddes den eftersträvade förändringen mot tidigare gällande rätt, att
från registrering som ekonomisk förening uteslötos företag, som måhända
i realiteten endast tillgodosågo en enda delägares önskan om att förskaffa
sig högsta möjliga avkastning å sitt kapital. Däremot fann departementschefen
ej anledning alt åtsnäva definitionen på en ekonomisk förening ytterligare
genom att i likhet med utredningen kräva att sådan förening skulle
ha till ändamål att »omedelbart stödja medlemmarna i deras hushållning
eller förvärvsverksamhet». Det krav, som genom detta uttryckssätt restes
på att föreningens verksamhet skulle vara av accessorisk art i förhållande
till medlemmarnas hushållning eller förvärvsverksamhet, syntes nämligen
departementschefen icke behöva framhållas i vidare mån än genom bestämmelsen
rörande medlemmarnas deltagande i föreningens verksamhet.
Beträffande de ideella föreningarna fann departementschefen i likhet med
utredningen, att stadgandet om ideell bokföringspliktig förenings likställande
med ekonomisk förening borde slopas. I olikhet mot utredningen
6
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
fann emellertid departementschefen ej anledning medgiva ideella föreningar
rätt att låta sig registreras och därigenom vinna likställdhet med ekonomiska
föreningar. Departementschefen motiverade detta ställningstagande på följande
sätt:
Registrering av en ideell förening skulle otvivelaktigt inedföra vissa fördelar.
Det lärer nämligen icke kunna med fog bestridas att i viss utsträckning
fortfarande osäkerhet råder i ämnen som sammanhänga med rättskapaciteten
för ideella föreningar. Genom registrering av en ideell förening blev
fastslaget att föreningen besutte rättssubjektivitet. Av stor vikt vore därjämte
att föreningen på ett enkelt sätt kunde styrka behörigheten för sina ställföreträdare,
eftersom ett registreringsbevis innehåller upplysning i detta
avseende. Även för den, som träder i affärsförbindelse med ideella föreningar,
skulle en för närvarande föreliggande risk för rättsförluster härigenom
undanröjas. Nämnas må ock att med hänsyn till de svårigheter, som
i praktiken stundom uppstå att avgöra om en förening skall betraktas som
en ekonomisk eller en ideell förening, det vore en viss fördel om i dylika
fall en förening alltid kunde vinna registrering.
Mot utredningens förslag i förevarande hänseende kunna å andra sidan
göras vägande invändningar. Förslagets bestämmelser äro främst betingade
av de krav, som böra ställas å en lagstiftning om ekonomiska föreningar.
Lagstiftningen är däremot icke avpassad för ideella föreningar i allmänhet
utan torde för flertalet av dessa innebära en alltför omfattande och ingående
reglering; i synnerhet gäller detta smärre ideella föreningar. Genom registrering
skulle sålunda en ideell förening å ena sidan vinna vissa begränsade
fördelar men å andra sidan bli underkastad en lagstiftning som i många
fall skulle framstå som tyngande och alltför detaljerad. De olägenheter, som
sammanhänga med den vanskliga gränsdragningen mellan ekonomisk och
ideell förening, skulle icke undanröjas genom utredningens förslag. Eftersom
registrering ej uppställes som villkor för rättskapaciteten, vilket i och
för sig synes riktigt, skulle förslaget vidare leda till en differentiering av
de ideella föreningarna som icke grundades på arten av föreningarnas verksamhet
eller sättet för deras uppbyggnad utan uteslutande på deras egen
önskan att vinna registrering eller ej. De av åtskilliga remissinstanser mot
ett sådant system riktade anmärkningarna kunna ej frånkännas berättigande
och även enligt min mening tala övervägande skäl för att utredningens
ifrågavarande förslag bör utgå. Den i vissa remissvar framkastade tanken
att 3 § i utredningens förslag borde inskränkas till att avse ideella föreningar
som tillämpa ett andelssystem och ej enbart bygga sin verksamhet
på medlemsavgifter har jag ej heller funnit genomförbar.
Huruvida framdeles en särskild lagstiftning för ideella föreningar i allmänhet
kan anses erforderlig och önskvärd, är jag i förevarande sammanhang
ej i tillfälle att ingå på. Det torde emellertid vara uppenbart att, om
en sådan lagstiftning finnes höra komma till stånd, densamma bör utformas
efter betydligt enklare linjer än utredningen föreslagit för ekonomiska
föreningar.
I propositionen framhölls vidare bl. a., att den snävare avgränsningen av
begreppet ekonomisk förening i propositionens förslag medförde, att vid
den föreslagna nya lagens ikraftträdande skulle komma att finnas föreningar
registrerade, vilka icke rymdes under det nya begreppet ekonomiska
föreningar. I denna fråga hade utredningen icke ansett det påkallat att för
något slag av sådana föreningar införa vare sig en rätt att med bibehållen
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
7
rättskapacitet låta avregistrera sig eller en direkt skyldighet att upplösa
sig. Departementschefen delade denna uppfattning och anförde beträffande
detta spörsmål:
En rätt till avregistrering torde endast kunna ifrågasättas beträffande
den grupp föreningar som beviljats registrering med stöd av 1 § andra stycket
FL. Nybildade sådana föreningar äro nämligen efter den nya lagstiftningen
att betrakta som ideella föreningar och det kunde förty sättas i fråga
om ej registrerade föreningar av denna typ borde beredas möjlighet att i
likhet med andra ideella föreningar bestå som juridiska personer utan registrering.
I ett par remissvar har detta spörsmål uppmärksammats.
Ett avförande av en dylik förening ur föreningsregistret skulle emellertid
medföra att förening, som förut varit underkastad lagstiftningen om ekonomiska
föreningar, i fortsättningen bleve helt oberörd av lagstiftningen. Ett
sådant resultat skulle bl. a. med hänsyn till borgenärerna vara ägnat att
väcka betänkligheter. Jag har därför ej funnit att särskilda anordningar i
antydda syfte böra lagfästas. För föreningarna själva torde det ej vara över
hövan betungande att bli underkastade den förändrade civillagstiftningen.
Vad angår de berörda föreningarnas ställning i beskattningshänseende
efter ett genomförande av den nya lagstiftningen må anmärkas, att man
synes böra räkna med att dessa föreningar även efter en ändrad föreningslagstiftning
komma att beskattas såsom ekonomiska föreningar; de äro nämligen
såsom registrerade föreningar för närvarande uttryckligen underkastade
de för ekonomiska föreningars beskattning gällande bestämmelserna
och bli enligt det nu förevarande lagförslaget alltjämt att betrakta som ekonomiska
föreningar.
Emellertid står det självfallet en sådan förening öppet att upplösas och
ombildas till en (oregistrerad) ideell förening. Därvid ha föreningen och
dess medlemmar att mot varandra väga, å ena sidan, intresset av att föreningen
bleve beskattad efter den lägre, för ideella föreningar gällande skattesatsen
och att undgå den dubbelbeskattning, som av ekonomisk förening
förvärvad inkomst i princip är underkastad, samt, å andra sidan, den nackdel,
som kan vara förenad med att enligt gällande skattebestämmelser såsom
skattepliktig inkomst av kapital skall upptagas vad som vid föreningens
upplösning utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Skulle erfarenheterna
från lagens första tillämpningstid visa, att behov föreligger av en särskild
lagstiftning i syfte att möjliggöra för folketshusföreningar och liknande
föreningar att upplösas och ombildas utan alltför betungande skattekonsekvenser,
torde frågan om en dylik lagstiftning då få upptagas till
prövning.
I det till lagrådet remitterade förslaget till lag om ekonomiska föreningar
saknades det sedermera under § 119 införda stadgandet om rättskapaciteten
hos förening med ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet än som
enligt förslaget skulle förutsättas hos ekonomisk förening främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Beträffande detta stadgandes tillkomsthistoria
må anföras följande.
Vid behandlingen i lagrådet föranledde den föreslagna gränsdragningen
för lagens tillämpningsområde särskilt yttrande från två av lagrådets ledamöter,
som påtalade att förslaget i två olika hänseenden innebure, att föreningar,
vilka tidigare kunnat registreras såsom ekonomiska föreningar, ej
längre skulle gå in under denna associationsform. För det första uppmärk
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956
sammades sålunda, att den lagreglerade föreningsformen tilläts endast för
sådan ekonomisk föreningsverksamhet som bedreves efter kooperativa
grundsatser och ej för sammanslutningar som genom annan ekonomisk
verksamhet arbetade i vanligt vinstsyfte, vilka enligt förslaget ej skulle
kunna vare sig registreras såsom föreningar eller över huvud taget i föreningens
form vinna rättskapacitet. För det andra diskuterades den föreslagna
inskränkningen att ej längre medge registrering av ideella föreningar
med bokföringspliktig ekonomisk verksamhet, vilka genom att ställas
utanför laglig reglering avsågos få rättskapacitet enligt i praxis antagna normer
för ideella föreningar. I det särskilda yttrandet av de nämnda lagrådsledamöterna
ifrågasattes ur skilda synpunkter lämpligheten av den sålunda
föreslagna åtsnävningen av begreppet ekonomisk förening. Beträffande de
ideella föreningarna med ekonomisk verksamhet framhölls, att sakkunniga
remissinstanser uttalat betänkligheter mot uteslutandet av dessa föreningar
och att det ej kunde tagas för givet att lagstiftningens uppgifter såvitt anginge
dessa föreningar bleve slutgiltigt lösta genom att de utrangerades ur
lagen och överlämnades till av lagen oreglerad tillvaro.
Efter att sålunda ha diskuterat önskvärdheten av de i förslaget åsyftade
resultaten uttalades i det särskilda yttrandet av två lagrådsledamöter:
En annan fråga, som jämväl förtjänar uppmärksamhet i förevarande
sammanhang, är den huruvida, såsom förslaget synes förutsätta, de åsyftade
resultaten stå att vinna omedelbart och enbart genom själva gränsdragningen
och den därigenom åstadkomna uteslutningen. Då åtgärdens rättsverkningar
ej berörts i lagtexten, synes det ha ansetts att de skulle följa
automatiskt. Ett sådant antagande torde väl kunna ha fog för sig såvitt
angår de föreningar vilka begreppsmässigt egentligen höra till de s. k. ideella
föreningarna, ehuru de på grund av 1 § andra stycket i 1911 års lag
nu hänföras till de ekonomiska. Upphäves detta stadgande, förefaller det
naturligt att vanliga regler för ideella föreningar bli tillämpliga, naturligtvis
i den mån ej annat följer av de övergångsbestämmelser som kunna meddelas.
Men huruvida det som i fråga om den andra gruppen — de s. k. »förklädda
aktiebolagen» — åsyftas kan uppnås lika lätt, torde vara tvivel underkastat.
Att föreningarna inom denna grupp, i likhet med övriga ekonomiska
föreningar, för närvarande icke kunna erhålla rättskapacitet annorledes
än genom registrering är visserligen sant; och man skulle därav kunna
frestas till det antagandet att, om blott all registreringsmöjlighet bortfaller,
också all möjlighet att vinna rättskapacitet skulle vara utesluten. Det
bör emellertid beaktas, att den omständigheten, att för närvarande av föreningarna
endast de ideella anses kunna ernå rättskapacitet utan registrering,
har en fullgod förklaring just däri att lagen nu fordrar — och tillåter
— registrering för alla i lagens mening ekonomiska föreningar, som önska
erhålla rättskapacitet. Det finns knappast tillräckliga skäl för antagande
att, om exempelvis alla föreningar lämnats utan reglering i lag, det skulle
i fråga om möjligheten att vinna rättskapacitet kommit att i praxis utbildas
andra och snävare regler för de ekonomiska än för de ideella föreningarna.
Någon i sakens egen natur liggande grund för olika behandling i förevarande
hänseende lärer icke kunna påvisas. Vid fall av likartad ekonomisk
verksamhet skulle en sådan åtskillnad få grundas blott på den olika användningen
av uppkommen vinst. Det förefaller ganska ovisst, om man utan
vidare kan förlita sig på att endast den omständigheten att de uteslutna
9
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
föreningarnas verksamhet åsyftar att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen kommer att medföra, att de i praxis frånkännas rättskapacitet, då
det ju icke längre i lagen skulle finnas något förbud mot att utan registrering
tillerkänna dem sådan. På grund därav och då ett uttalande i motiven
näppeligen kan i en fråga som denna binda utvecklingen, torde, om man vill
uppnå ett sådant syfte som det förevarande utan alltför stor osäkerhet i
rättstillämpningen, "det naturligaste vara att i själva lagen införa en uttrycklig
bestämmelse. Detta skulle kunna ske genom ett stadgande av innebörd
att — i den mån ej annat följer av vad eljest är i lag stadgat — förening
med ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet än i 1 § i förevarande
förslag sägs främja medlemmarnas ekonomiska intressen ej kan
förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller
annan myndighet söka, kära eller svara. Den lämpligaste platsen för ett
sådant stadgande vore måhända att finna i den föreslagna promulgationslagen.
Övriga ledamöter i lagrådet förklarade sig ense med vad i det särskilda
yttrandet anförts om lämpligheten av att införa ett stadgande av nyss nämnt
innehåll i lagförslaget.
På grund av vad lagrådet sålunda uttalat intogs i den till riksdagen överlämnade
propositionen ett stadgande under § 119 med det förordade innehållet.
Beträffande åter spörsmålet om de ideella föreningarna med bokföringspliktig
verksamhet anslöt sig departementschefen till det särskilda yttrandet
av två ledamöter av lagrådet, enligt vilket lagstiftningens uppgifter
såvitt anginge dessa sammanslutningar ej kunde anses slutgiltigt lösta genom
att de utrangerades ur lagen. Frågan om behovet av lagregler för detta slag
av sammanslutningar borde enligt departementschefen följas med uppmärksamhet
av lagstiftaren. Särskilt framhölls därvid att det ur näringsrättslig
synpunkt torde vara en fördel att alla företag som bedreve bokföringspliktig
verksamhet funnes införda i något officiellt register, varför vid en revision
av lagstiftningen rörande handelsregister och firma borde övervägas
frågan om nu ifrågavarande föreningars registrering.
Vid propositionens behandling vid 1951 års riksdag yrkades i två likalydande
motioner (I: 330 och II: 440), att utredningens förslag om registreringsmöjlighet
för ideella föreningar måtte upptagas i lagen samt att i anledning
därav vissa jämkningar genomfördes i lagtexten. Motionärerna
framhöllo, att sådana ideella föreningar som drevo bokföringspliktig rörelse
och på grund därav kunde bli registrerade enligt 1911 års föreningslag enligt
propositionen ej skulle bibehållas vid denna möjlighet samt uttalade,
att enligt deras förmenande vid den gränsdragning som skett mellan ekonomiska
och ideella föreningar alltför stor betydelse tillmätts föreningens
syfte. Motionärerna förordade vidare, att föreningsbegreppet utformades i
huvudsak på samma sätt som i gällande lag, och föreslogo i konsekvens härmed,
att 119 § i förslaget skulle utgå.
I avgivet utlåtande (nr 25) anförde majoriteten inom första lagutskottet
angående möjligheterna till registrering för ideella föreningar:
Utskottet skall här först beröra det principiella spörsmålet angående lämpligheten
att, på sätt utredningen ifrågasatt, inrangera de ideella föreningar
-
10
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
na under samma lagstiftning som de ekonomiska. Det lärer icke kunna bestridas
att det icke sällan kan befinnas önskvärt för ideella föreningar att
vinna registrering. Genom en registrering skulle undanröjas all tvekan, huruvida
en förening besutte rättskapacitet. För dem som träda i affärsförbindelse
med ideella föreningar skulle vidare bortfalla de olägenheter, vilka
aro en följd av att för närvarande möjlighet saknas att genom officiellt bevis
otvetydigt fastslå vem som äger företräda föreningen.
Å andra sidan kunna, såsom departementschefen framhållit, vägande invändningar
resas mot utredningens förevarande förslag. Det skulle sålunda
leda till förvirring att av ideella föreningar med rättskapacitet en del vore
registrerade men de övriga vore oregistrerade. Utskottet vill vidare understryka,
att i synnerhet för ideella föreningar av mindre storlek lagstiftningen
innebär en alltför omfattande och ingående reglering. Visserligen har registreringen
av utredningen föreslagits skola vara beroende av föreningarnas
egen önskan. Men tänkbart är att införande av registreringsmöjlighet kunde
på en omväg leda till ett visst tvång att söka registrering även för små ideella
föreningar. Härpå tyda vässa uttalanden under remissförfarandet. En
annan omständighet, som icke bör lämnas ur räkningen är att vederbörande
förening som söker registrering måhända icke gjort klart för sig konsekvenserna
av att den blir underkastad lagstiftningens mångahanda och delvis
ganska komplicerade regler.
Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet icke böra tillstyrka motionärernas
förslag att i lagen införa en registreringsmöjlighet för ideella
föreningar.
Beträffande den i motionerna berörda frågan om gränsdragningen mellan
ekonomiska och ideella föreningar instämde utskottets majoritet med propositionens
förslag, att ideella föreningar som bedrevo bokföringspliktig
verksamhet skulle behandlas såsom ideella och ej som ekonomiska föreningar.
I samband därmed erinrades om ovanberörda uttalande av departementschelen
att frågan om lagregler för detta slag av sammanslutningar
borde följas med uppmärksamhet av lagstiftaren. Även i övrigt uttryckte
majoriteten sitt gillande av den i propositionen uttryckta principiella inställningen,
att en klar gränsdragning borde ske mellan kapitalsammanslutningar,
där det främsta syftet vore att bereda delägarna avkastning på kapital
som av dem insatts i företaget, samt sådana sammanslutningar, som
karaktäriserades av att rörelsen mera direkt anslöte sig till delägarnas egen
verksamhet och därigenom på ett annat sätt än aktiebolagen förutsatte ett
delägarnas personliga deltagande i företagets verksamhet. Utskottsmajoriteten
fann sig därför ej kunna instämma i motionärernas yrkanden om att
begreppet ekonomisk förening borde utformas på samma sätt som i 1911 års
föreningslag och förordade på grund därav bibehållande av 119 § i förslaget.
Därvid påpekades av utskottsmajoriteten, att detta stadgande, såsom
framginge av7 dess avfattning, icke berörde frågan om rättskapaciteten för
ideella föreningar.
I avgiven reservation inom utskottet förordades emellertid motionärernas
linje om registreringsmöjlighet för idella föreningar och anfördes:
Det lärer icke kunna bestridas att det många gånger kan befinnas önskvärt
för ideella föreningar att få möjlighet att vinna registrering. Genom en
registrering skulle klart framgå att föreningen besutte rättskapacitet. För
11
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
dem som träda i affärsförbindelse med ideell förening skulle dessutom uppnås
den fördelen att man genom officiellt bevis otvetydigt kunde få fastslaget
vem som ägde företräda föreningen. Mot tanken pa en utvidgad registrering
av ideella föreningar har invänts, dels att lagstiftningen innebure
en alltför omfattande och ingående reglering och dels att införande av registreringsmöjlighet
kunde leda till registreringstvång även för små ideella
föreningar. Slutligen har man också antytt att möjligheten till registrering
skulle kunna förleda föreningar att söka sådan, även om de icke hade behov
därav och utan att de gjort klart för sig konsekvenserna av att de genom
registreringen bleve underkastade föreningslagens mångahanda bestämmelser.
Utskottet kan icke finna dessa synpunkter övertygande. Till en början
måste man noggrant hålla i minnet, att registrering av ideella föreningar
skulle ske endast i de fall där föreningen själv så önskade. Om något registreringstvång
kan det aldrig bli tal. Att förutsätta att föreningsledningarna
skulle sakna kompetens att bedöma konsekvenserna av en registrering torde
vara att underskatta dem. Erfarenheter från ett flertal länsstyrelser ge vid
handen, att ideella föreningar gärna velat vinna registrering. I vissa fall hade
de sökt registrering men måst vägras sådan, därför att de icke drivit bokföringspliktig
rörelse. Många av de ideella föreningarna ha en omfattande
och vitt förgrenad ekonomisk verksamhet och röra sig med betydande penningmedel.
Många av dem känna också behov av att skaffa en fastare form
för sin verksamhet. Den omständigheten att ett eventuellt överskott från
verksamheten i en ideell förening går till ett allmännyttigt eller välgörande
ändamål i stället för att stanna hos medlemmarna bör icke föranleda att tva
föreningar, den ena ideell och den andra ekonomisk, med likartad ekonomisk
verksamhet av lagstiftaren behandlas helt olika. Vissa remissinstanser
ha framhållit att det utgjorde en uppenbar brist, att lagbestämmelser helt
saknades för de ideella föreningarna, vilka genom samhällsutvecklingen
kommit att spela en alltmer betydande roll. Icke minst när det gällde föreningarnas
förhållande till tredje man hade händelser inträffat som belyste
hur angeläget det vore att få klara rättsregler på detta område.
Vid behandlingen i kamrarna följde dessa utskottets förslag.
Yttranden
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från hovrätten för Övre Norrland samt länsstyrelserna
i Malmöhus och Västmanlands län. Tillfälle till yttrande ö\er motionerna
har beretts Sveriges advokatsamfund, Bygdegårdarnas riksförbund,
Folkets husföreningarnas riksorganisation och Folkparkernas centralorganisation.
Hovrätten för Övre Norrland hänvisar i sitt yttrande till vad som förevarit
vid tillkomsten av gällande lag om ekonomiska föreningar och erinrar om
att ideella föreningar f. n. icke kunna vinna registrering. Då denna ståndpunkt
visat sig medföra olägenheter tillstyrker hovrätten att frågan om registrering
göres till föremål för förnyad utredning.
Länsstgrelsen i Malmöhus län uttalar:
Det torde finnas åtskilliga slag av föreningar, som med hänsyn till sitt
ändamål bör jämställas med sådan förening, som avses i det i motionerna
12
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
först åberopade rättsfallet. Förstnämnda föreningar bör lämpligen icke
behandlas på annat sätt än de av motionärerna avsedda. Medgives''registrering
av dessa senare föreningar synes man bli nödsakad medgiva registrering
även av de förra. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma skulle en sådan utokning
av möjligheterna till registrering motverka syftet med nu gällande
föreningslag. Denna har för övrigt endast tillämpats under kort tid Ytterhgare
erfarenhet av lagstiftningens verkningar synes därför under alla förhallanden
böra avvaktas, innan förevarande fråga upptages till behand
o
*
Med hänsyn tiil att gränsfall näppeligen kan undvikas vill länsstyrelsen
ifragasatta möjligheten av att närmare angiva vilka föreningar, som skall
kunna erhalla registrering.
er-°Pande av det anförda får länsstyrelsen för sin del avstyrka
bitail till de i motionerna framställda yrkandena.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:
Före tillkomsten av 1951 års lag torde folketshusföreningarna i betydande
omfattning ha registrerats såsom ekonomiska föreningar. I detta län finnes
sålunda ett tjugotal sådana föreningar intagna i föreningsregistret. Nu
det
PreJ''udicerande rättsfallet den 12" november
(ir\/953 s-.14/).: far registrering anses vara utesluten. I detta rättsfall
anförde regeringsrätten som motivering för vägrad registrering, att föreningen,
enligt vad stadgarna utvisade, icke kunde anses ha till ändamål att
genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intres^enna
motivering visar, att regeringsrätten icke ansett föreningen häntorhg
till 119 § föreningslagen. I den mån de allmänna domstolarna betrakta
detta regeringsrättsutslag som prejudicerande, synes något tvivel
knappast kunna råda om att folketshusföreningar av hävdvunnen typ skulle
tillerkännas rättskapacitet som ideella föreningar. Någon anledning att
andra lagstiftningen om ekonomiska föreningar blott för alt säkerställa
folketshusforeningars och liknande föreningars rättskapacitet svnes därför
enligt länsstyrelsens mening icke föreligga.
Frågan huruvida eu förening är av sådan art att den kan registreras såsom
ekonomisk förening, kan föranleda svårigheter i praktiken. Svårbedömda
gränsfall kunna någon gång uppkomma, särskilt om föreningens ändamål,
sådant det angivits i stadgarna, har vissa ideella inslag. Om man
bortser från dylika gränsfall, som aldrig kunna undgås hur lagen än formuleras,
torde emellertid kunna sägas att begreppet ekonomisk förening i
gällande lag erhållit en klar och för den praktiska rättstillämpningen tillfredsställande
definition. Länsstyrelsen finner sålunda för sin del nå°on
närmare precisering av begreppet icke erforderlig.
I motionen framhålles vidare, att avsaknaden av möjlighet till registrering
hindrar en förening alt åberopa offentlig myndighets bevis om°rättskapacitet
och behörig företrädare samt att behov finnes att tillämpa föreningslagens
bestämmelser om redovisning, revision och fusion även på föreningår,
som nu icke kunna registreras. Motionärerna önska sålunda en
utvidgning av begreppet ekonomisk förening till att även omfatta föreningar
av i motionen angiven typ. En sådan utvidgning skulle emellertid innebära
ett uppgivande av den grundtanke, på vilken den nuvarande lagstiftningen
vilar, nämligen alt de ekonomiska föreningarnas verksamhet skall
till huvudsaklig del ha anknytning till medlemmarnas hushållning eller
förvärvsverksamhet. Man är alltsa i själva verket inne på frågan, huruvida
lagstiftning erfordras även för föreningar, som helt eller deivis ha ideellt
syfte. Frågan om registrering av sådana föreningar behandlades under förarbetena
till 1951 års lag. Huruvida tiden nu är mogen att återupptaga frå
-
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
13
gan undandrar sig länsstyrelsens bedömande. Länsstyrelsen kan emellertid
icke på grund av egna erfarenheter hävda att något påtagligt behov därav
föreligger.
Styrelsen för Sveriges advokatsamfund erinrar om att styrelsen redan i
det yttrande som styrelsen år 1949 avgav till Kungl. Maj :t över förslaget till
lag om registrerade föreningar in. in. framhållit såsom sin uppfattning att
det vore oklokt att genomföra förslaget utan en närmare utredning av spörsmålet
rörande i vad mån lämpliga associationsformer stode till förfogande
i de fall där formen ekonomisk förening tidigare begagnats men enligt förslaget
ej längre kunde komma till användning. Efter att ha i vissa hänseenden
närmare angivit sin tidigare ståndpunkt fortsätter styrelsen:
Då lagstiftningen genomfördes utan närmare utredning av de ifrågavarande
spörsmålen, är det icke överraskande att praktiska tolknings- och
tillämpningssvårigheter samt andra olägenheter uppstått. Vad som anförts
i motionerna utgör exempel härpå. Vad särskilt angår föreningar med ändamål,
som framgår av det i motionerna först omnämnda regeringsrättsutslaget,
delar styrelsen motionärernas uppfattning om det otillfredsställande
i att dessa föreningar icke kunna vinna registrering. Jämväl vad motionärerna
i övrigt anfört om dessa föreningar är enligt styrelsens mening
i hög grad beaktansvärt. Styrelsen finner slutligen i likhet med motionärerna
en närmare precisering av de föreningar, som må registreras, önskvärd.
På anförda skäl får styrelsen tillstyrka motionerna, därvid styrelsen dock
vill framhålla att det vore önskvärt, om den begärda utredningen utsträcktes
till att avse hela det problemkomplex som åsyftas i styrelsens ovan
omförmälda remissyttrande.
Bggdegårdarnas riksförbund framhåller, att då bygdegårdarna oftast äro
förhållandevis små företag, de ej hittills haft några svårigheter på kreditmarknaden
i anledning av att föreningarna ej varit inregistrerade som ekonomiska
föreningar men att frågan komme i annat läge om dessa föreningars
karaktär av ideella föreningar skulle ställas i fråga. Trots att förbundet
—- bl. a. ur skattesynpunkt — ansett det vara en fördel för bygdegårdsföreningarna
att ej vara inregistrerade som ekonomiska föreningar
tillstyrker förbundet med tanke på att få en klarare tolkning av 119 § föreningslagen,
att föreslagen utredning kominer till stånd.
Folketshusföreningarnas riksorganisation anför:
Den teoretiska motiveringen för motionens syfte är redan i motionen
fullständigt uttryckt och har Riksorganisationens hela stöd, varför vi bär
endast anser oss behöva närmare anföra några praktiska omständigheter,
som uppstått genom registreringsbegränsningen i 1951 års lag om ekonomiska
föreningar. Till en början fick Riksorganisationen det bestämda
intrycket, att utredningen som sådan ville medge registrering, vilket emellertid
efter regeringsrättsutslag visades vara felaktigt och ett visst antal
ansökningar om registrering har sedan dess avslagits redan av länsstyrelserna.
Ett par kända fall, då registrering har tillåtits, torde vara att beteckna
såsom, enligt Riksorganisationens mening, mycket förklarliga misstag.
Den möjlighet, som återstår för nybildade föreningar eller sådana, som
önskar modernisera sina ofta mycket föråldrade stadgar, är att fortsätta
sitt arbete såsom ideella föreningar. Detta väcker emellertid på många håll
betänkligheter, genom de konsekvenser, som ett styrelseledamotskap i en
14
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
dylik förening med ofta mycket vittomfattande ekonomiska förpliktelser
skulle kunna tänkas medföra. Riksorganisationen har f. n. kännedom om
inemot hundra fall bland organisationens 982 medlemsföreningar, där föreningarna
skulle önska förändra sina stadgar men icke kunnat verkställa
sådan ändring på grund av risken att man i sådant fall förlorar sin rätt,
att med de nya stadgarna registreras i den ordning som tidigare varit möj]ig
Det
är visserligen sant, att folketshusföreningarna kan vara utomordentligt
olika till sin verksamhet och till sitt omfång på olika platser, beroende
på lokala initiativ, skiljaktigheter i befolkningsunderlag in. in. De allra
minsta föreningarna torde ha en mycket blygsam omsättning, ca 1 000 kronor
per år, och sysslar uteslutande med uthyrning av äldre samlingslokaler.
På andra håll kan föreningens verksamhet omfatta förutom den grundläggande
uppgiften med lokaluthyrning, biograf, teater, konditori, restaurangverksamhet,
kiosker in. in. och fall finnes, där årsomsättningen på större
platser överstiger 1 miljon kronor. Vi anser det alldeles uppenbart, att medlemmarna
i en förening av sådan karaktär måste kunna beredas det skydd
i fråga om redovisningshandlingar och skötsel i övrigt, som lagen om ekonomiska
föreningar numera föreskriver. Enbart den omständigheten att på
så få år som sedan lagens ikraftträdande och till 1956 års början inte mindre
än ca 100 föreningar har ansett risken för och följderna av vägrad registrering
vara så allvarliga, att man beslutat bordlägga förslag om stadgeändringar
in. in. i avvaktan på en omprövning av denna fråga, torde visa, att
även de olika styrelserna i de större föreningarna hyser samma uppfattning
om värdet av att en sådan registreringsmöjlighet ånyo öppnas.
Med hänsyn till vad här ovan anförts och motionernas motivering, i vilka
sålunda Riksorganisationen helt instämmer, anhåller Folketshusföreningarnas
riksorganisation att första lagutskottet måtte biträda motionernas
önskemål om utredning av möjligheterna till en sådan lösning, att åtminstone
sådana föreningar, vars medlemmar det önskar, kunna vinna registrering
såsom ekonomiska föreningar.
Folkparkernas centralorganisation yttrar:
Motionens innehåll och motiveringarna i densamma överensstämma till
fullo med de erfarenheter som vår organisation erhållit vid medverkan avseende
registrering av ekonomiska föreningar efter den nya lagens ikraftträdande
den 1 januari 1953. Vi voro, efter de uppgifter vi kunde inhämta
i samband med behandlingen av den utredning och det förslag som förelåg
vid föreningslagens antagande, av den uppfattningen, att den verksamhet
som folkparker och lokalägande föreningar ekonomiskt driva skulle berättiga
dem till att kunna bli registrerade ekonomiska föreningar. Då vederbörande
länsstyrelser icke godtagit dessa föreningars organisationsform såsom
varande i överensstämmelse med den nya lagen, ha de nytillkommande
föreningar som sökt registrering kommit i en svårartad situation. Detta
sammanhänger främst med de ekonomiska förpliktelser, som dylik föreningsverksamhet
medför för vederbörande förening i samband med att de
förvärva och bli ägare av fast egendom. De långivande organen fordra i
samband med sina säkerhetshandlingar även registreringshandlingar för
föreningens vidkommande, och då registrering icke kunnat bliva verkställd
har föreningen blivit hänvisad till att bedriva verksamheten såsom en ideell
organisation. Denna form står dock icke i samklang med de krav som ställes
Irån bankmannahåll och även de förpliktelser som låneinrättningar ha för
att få verkställa utlåning. Någon fast förankring har det sålunda icke i detta
15
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
ekonomiska och betydelsefulla avseende gått att åstadkomma för de nytillkommande
föreningarnas del.
Utöver detta ha ett flertal nu befintliga ekonomiska föreningar u. p. a.
ansett det önskvärt att omredigera tidigare antagna stadgar, så att desamma
överensstämma med nuvarande arbetsformer och arbetsförhållanden, men
har detta icke heller låtit sig göra, då de icke beviljats förändring i anslutning
till den nya föreningslagen. Den verksamhet som de lokalägande föreningarna
bedriva och den samhällsnyttiga insats som alla dessa göra, måste
ha en sådan förankring i den ekonomiska strukturen att den genom samhällets
åtgärder erhåller stöd i sitt arbete och icke genom tillkommande förordningar
desamma försvåras och gör det för föreningslivet mera betungande
än vad nödvändigt är.
Vi vilja därför i anslutning till de angivna motionerna varmt förorda, att
den av motionärerna begärda utredningen må vinna Edert och riksdagens
godkännande.
Utskottet
Enligt gällande lag om ekonomiska föreningar kunna föreningar med sådant
ändamål, som folketshusföreningar, folketsparkföreningar och bygdegårdsföreningar
i allmänhet företräda, icke vinna registrering såsom ekonomiska
föreningar. Till följd härav ha, enligt vad i förevarande motioner
göres gällande, uppkommit väsentliga olägenheter för föreningar av angivet
slag.
Det har sålunda enligt motionärerna kommit att råda tveksamhet, huruvida
av motionärerna angivna föreningar äro att betrakta såsom ideella eller
såsom föreningar med syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom annan ekonomisk verksamhet än som en ekonomisk förening i lagens
mening kan bedriva. Då föreningar av den sistnämnda typen i allmänhet
sakna rättssubjektivitet kan — framhålla motionärerna vidare — denna
tveksamhet leda till att kreditgivande institutioner och andra ej våga träda
i affärsförbindelse med folketshusföreningar och liknande sammanslutningar.
I anledning av den sålunda av motionärerna uttalade tveksamheten vill
utskottet framhålla — såsom även motionärerna i annat sammanhang anmärkt
— att regeringsrätten vägrat en folketshusförening registrering såsom
ekonomisk förening med motivering, att föreningen icke kunde anses ha till
ändamål att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska
intressen. Med hänsyn till detta utslag synes det knappast kunna
vidare göras gällande, att föreningar av den typ folketshusföreningarna
företräda skulle ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen och på grund härav riskera att jämlikt 119 § lagen om ekonomiska
föreningar frånkännas rättskapacitet. Vidare bör märkas att vid
förarbetena till den nämnda lagen folketshusföreningarna synas ha uppfattats
såsom företrädande ett ideellt syfte och alltså rättskapabla som ideella
föreningar. Med hänsyn till vad så anförts finner utskottet det knappast
16
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
kunna bli föremål för tvekan att folketshusföreningar och andra sammanslutningar
av denna typ i allmänhet äro ideella föreningar.
Även om folketshusföreningar och andra likartade föreningar sålunda
kunna vinna rättskapacitet såsom ideella föreningar, blir dock även ett på
detta sätt klarlagt rättsläge enligt motionärerna otillfredsställande. Då ideella
föreningar ej kunna registreras, kunna de nämligen ej genom registreringsbevis
styrka, att de äga rättskapacitet eller vem som äger företräda föreningarna,
vilket enligt motionärerna innebär betydande nackdelar för de av
dem närmast berörda föreningarna. Till vad sålunda anförts kan utskottet
uttala sitt oreserverade instämmande. I sin av lagen oreglerade tillvaro möta
de ideella föreningarna utan tvivel ofta svårigheter, kanske i synnerhet då
de uppträda på kreditmarknaden, och det skulle därför vara till fördel för
dem, om de genom hänvisning till uttryckligt lagbud kunde styrka, att de
vore rättssubjekt och alltså besutte rättskapacitet. I synnerhet vid betraktande
av de allmännyttiga ändamål som fullföljas av de av motionärerna
särskilt framhållna ideella föreningarna ter det sig otillfredsställande, att lagstiftningen
ej tillhandahåller dessa föreningar det önskade lagstödet. Att
tillskapa ett sådant har emellertid, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
visat sig förenat med avsevärda svårigheter. Framlagda förslag till
.särskild lagreglering av de ideella föreningarna ha sålunda icke resulterat
i lagstiftning. Vidare ha förslag om att genom frivillig registrering låta
ideella föreningar inrangera sig under lagstiftningen om ekonomiska föreningar
avvisats vid tillkomsten av nu gällande lag om ekonomiska föreningar.
Till stöd för denna ståndpunkt framhöll då första lagutskottet, att
för ideella föreningar av mindre storlek lagstiftningen innebure en alltför
ingående reglering samt att det skulle kunna leda till förvirring, att av
ideella föreningar med rättskapacitet en del vore registrerade och en del
icke. Dessa av utskottet anförda skäl för att ej lägga vissa ideella föreningar
under lagstiftningen om ekonomiska föreningar synas alltjämt ha giltighet,
och utskottet kan alltså ej tillstyrka motionärernas önskemål, att ideella
föreningar av angivet slag finge registreras med den verkan, att de bleve helt
underkastade bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. En framkomlig
medelväg mellan det nuvarande oreglerade tillståndet och föreningslagens
tyngande detaljreglering synes emellertid kunna erbjuda sig i att dock
ge ideella föreningar möjlighet till registrering och som förutsättning härför
kräva att föreningen för den registrerande myndigheten visar sin rättskapacitet.
En på så sätt registrerad ideell förening kunde därefter genom
hänvisning till sin registrering på ett enkelt sätt för tredje man styrka att
den vore rättskapabel. Det är för utskottet bekant, att förslag i sådan riktning
övervägas inom den för närvarande arbetande varumärkes- och firmautredningen
i samband med spörsmålet om de ideella föreningarnas namnskydd.
Då sålunda motionärernas angelägnaste reformkrav synes kunna bli
tillgodosett genom pågående utredning torde det i avbidan på utredningens
resultat icke nu vara påkallat med något initiativ från riksdagens sida.
I motionerna framställas vidare önskemål om att folketshusföreningar och
17
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956
1''olketsparkföreningar borde bli underkastade de i lagen om ekonomiska föreningar
upptagna bestämmelserna om redovisning och revision liksom om
fusion. Då utskottet ovan avvisat tanken att omedelbart göra lagen om ekonomiska
föreningar tillämplig å ideella föreningar kunna önskemål om lagreglering
i angivna hänseenden knappast lämpligen tillgodoses annat än genom
en allmän lagstiftning om ideella föreningar. Huruvida tiden nu kan
vara mogen för denna omstridda lagstiftningsuppgift låter sig emellertid
icke bedömas från det begränsade synfält som erbjudes i förevarande motioner.
Motionärerna göra vidare gällande, att praxis ej vunnit tillräcklig enhetlighet
angående vilka typer av föreningar som äro registrerbara såsom ekonomiska
föreningar och begära utredning för att få begreppet ekonomisk förening
närmare preciserat. Därvid bör enligt motionärerna beaktas, att lagens definition
av ekonomisk förening gives en vidare tolkning än för närvarande i
allmänhet synes vara fallet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen
har frågan om avgränsning av registreringsbara ekonomiska föreningar varit
föremål för stor uppmärksamhet vid förarbetena till 1951 års lag och enligt
utskottets mening även erhållit en efter vad det vill synas i stort sett tillfredsställande
lösning. Självfallet kunna svårbedömbara gränsfall uppkomma,
men detta lär ej kunna undvikas genom att förskjuta gränsdragningen
kring lagens föreningsbegrepp. De registreringsmyndigheter, som vid utskottets
remissbehandling yttrat sig över motionerna, ha även uttalat tvivel
om möjligheterna att närmare angiva vilka föreningar som skola kunna registreras.
Utskottet kan på grund av vad så anförts ej tillstyrka någon utredning
i nu förevarande hänseende.
Av det anförda framgår, att motionärernas angelägnaste reformkrav, till
vilket utskottet helt ansluter sig, för närvarande är föremål för utredning
och att övriga i motionerna framförda förslag icke kunna tillstyrkas av utskottet.
Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 459 och II: 591, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 april 1956
På första lagutskottets vägnar:
EMIL AHLKVIST
Vid detta ärendes slutbehandling 1m närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per Olofsson, Lodenius, fru
Sjöström-Bengtsson, fru Gärde Widemar, herrar Magnusson, Lindgren och
Atexanderson;
från andra kammaren: herrar Gustafsson i Borås, Onsjö, Hedqvist,
fröken Liljedahl, herrar östlund, Ekström, fru Löfqvist och fru Eriksson i
Stockholm.
2 llihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand 1 avd. Nr 21