Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1956
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
i vissa fall från betalningsskgldighet till kronan.
I en till riksdagen den 30 december 1955 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 28, angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet
till kronan har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att bifalla de under punkterna 1—4 här nedan omförmälda förslag,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Beträffande den närmare utredningen i dessa ärenden torde utskottet få
hänvisa till statsrådsprotokollet.
1 :o
Genom beslut den 8 juli 1955 ålade domänstyrelsen jägmästaren i Karlsby
revir Harald Berlind att till styrelsen inbetala 1 869 kronor på grund av uraktlåtenhet
att taga säkerhet för erläggandet av köpeskilling för virke, som
under tiden den 2—23 november 1953 utan kontant betalning utlämnats till
Einar Granath, Motala.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 17
augusti 1955 överlämnad skrift anhåller Berlind om befrielse från den honom
ålagda betalningsskyldigheten.
Över jägmästaren i Östra distriktet upplyser, bland annat, att Berlind har
gjort sig känd för tjänstenit, ordning och reda i allt vad han företager sig,
samt att han visat ett utomordentligt intresse för sitt förvaltningsobjekt. Genom
påpasslighet och ihärdighet har han sparat mångfalt större belopp åt
statsverket än det, för vilket han förklarats ersättningsskyldig. över jägmästaren
tillstyrker, att Berlind helt befrias från betalningsskyldighet.
Domänstgrelsen har med hänsyn till de av Berlind och över jägmästaren
åberopade omständigheterna icke något att erinra mot att Berlind av nåd
befrias från skyldigheten att utgiva förenämnda belopp, 1 869 kronor.
I remissyttrande den 26 augusti 1955 finner sig statskontoret icke kunna
tillstyrka, att Berlind helt befrias från skyldigheten att täcka domänverkets
ifrågavarande förlust. Statskontoret föreslår för sin del, att Berlind skall befrias
från återstående ersättningsskyldighet, därest han inom viss, av Kungl.
Maj :t fastställd lid till kronan inbetalar ett belopp av förslagsvis 375 kronor.
För bifall härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 10 samt. Nr 3
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr ,‘t år 1 död
Departementschefen har anfört följande.
»Av utredningen i ärendet framgår, alt Berlind icke iakttagit gällande föreskrifter
i fråga om skyldigheten att infordra säkerhet vid virkesförsäljningar.
Vissa omständigheter talar emellertid för att Berlind bör befrias
från åtminstone en del av den honom ålagda betalningsskyldigheten. Enligt
min mening synes det sålunda skäligt, att Berlind mot erläggande till
Kungl. Maj :t och kronan av 375 kronor befrias från skyldigheten att i övrigt
täcka den förlust, som åsamkats domänverket genom hans förvållande. Beloppet
torde böra erläggas inom viss kortare tid, förslagsvis två månader,
efter det att statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning
av kronans fordran bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.
»
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande framställning
angivna fordran för virkesköp, 1 869 kronor, må avskrivas
under förutsättning, att Berlind till kronan kontant
erlägger trehundrasjuttiofem kronor.
2:o
Enligt kontrakt den 31 december 1926 beviljade Jämtlands läns hushållningssällskap
G. F. Fredriksson, Ulriksfors, ett egnahemslån å 5 000 kronor,
avsett att användas till förvärv av jordbrukslägenheterna Risselås l71,
l87 och l96 i Ströms socken, Jämtlands län. Som säkerhet för förbindelsen
lämnade Fredriksson två särskilda skuldebrev med inteckningsrätt i fastigheterna.
Vid exekutiv auktion den 1 juli 1942 inköptes de belånade fastigheterna
av dåvarande egnahemsnämnden i Jämtlands län för 3 000 kronor.
Fastigheterna såldes av nämnden den 4 januari 1943 för 5 000 kronor, vilket
belopp icke täckte nämndens fordran på grund av egnahemslånet. I samband
med att egnahemsstyrelsen lämnade sitt medgivande till försäljningen,
anmodades därför nämnden att inkomma med förslag till avskrivning av
den överskjutande delen av lånefordran, 2 243 kronor 46 öre jämte ränta.
Nämnden underlät emellertid att efterkomma denna anmodan. Sedan riksbanken
den 1 juli 1948 övertagit förvaltningen av egnahemslånen, undersökte
riksbankens avdelningskontor i Östersund Fredrikssons möjligheter
att reglera den kvarstående personliga låneskulden. Efter framställning från
avdelningskontoret om avskrivning av lånet beviljade riksbankens direktion
den 14 november 1952 Fredriksson betalningsanstånd under två år.
Fredriksson avled den 10 februari 1954 och efterlämnade enligt en den
15 februari samma år upprättad bouppteckning såsom dödsbodelägare änkan
Beda Fredriksson samt tre i äktenskapet födda barn, därav ett minderårigt,
fött år 1939. Fredriksson hade år 1947 köpt en annan fastighet, taxerad
till 9 000 kronor samt enligt bouppteckningen belånad för 2 026 kronor.
Efter en ytterligare framställning från avdelningskontoret i Östersund
om avskrivning av förstnämnda låneskuld fann riksbankens direktion i be
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 11)56 ‘5
slut den 9 juni 1954 framställningen icke föranleda någon direktionens åtgärd.
I en till Kungl. Maj :t ställd, av riksbankens direktion med utlåtande den
2 november 1954 överlämnad skrift anhåller Beda Fredriksson, Långsele, om
befrielse från att återbetala den resterande skulden å 2 243 kronor 46 öre
jämte ränta. Vid sin skrift har Beda Fredriksson fogat ett intyg av ordföranden
i Långsele fattigvårdsstyrelse av innehåll, att hon är att betrakta
som medellös. Under yrkande om bifall till sin hemställan fiamhåller
Beda Fredriksson, att hon och hennes man, då egnahemsnämnden i
januari 1943 sålde fastigheterna för 5 000 kronor, hade bibringats den uppfattningen,
att de befriats från vidare betalningsskyldighet. Med anledning
härav hade mannen tillbakavisat ett krav av riksbanken år 1952. I anslutning
härtill anmäler riksbankens direktion, att den med hänsyn till föreliggande
omständigheter för sin del icke har något att erinra, därest åtgärder vidtages
för att tillmötesgå framställningen.
Riksräkenskapsverket, som den 18 januari 1955 yttrat sig i ärendet, finner
skäligt, att riksbanken bemyndigas att avskriva låneskulden jämte ränta.
Statskontoret föreslår i yttrande den 4 mars 1955, att framställningen allenast
vinner bifall på det sätt, att befrielse medges mot inbetalning före viss
angiven dag av ett belopp å 500 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
»I samband med exekutiv försäljning av i ärendet ifrågavarande fastigheter
har kronans kapitalfordran å ursprungligen 5 000 kronor minskats
till 2 243 kronor 46 öre. Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst om
Beda Fredrikssons ekonomiska ställning och förhållanden i övrigt finner
jag, att denna kronans fordran jämte ränta skäligen bör avskrivas. Härtill
fordras emellertid medgivande av riksdagen.»
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande framställning
angivna fordran å 2 243 kronor 46 öre jämte ränta
må avskrivas.
3:o
Genom beslut den 18 mars 1949 beviljade lantbruksstyrelsen dels bidrag
från statens avdikningsanslag med 4 480 kronor, dels lån från statens avdikningslånefond
med 6 730 kronor till utförande av Kojtets invallningsföretag
av år 1944 i Blädinge socken, Kronobergs län. Företaget omfattade
1,97 hektar åker och 12,95 hektar annan mark. Kostnaderna beräknades till
13 465 kronor 18 öre, och båtnaden uppskattades till 14 424 kronor 90 öre.
Av statsbidraget har i förskott utbetalats sammanlagt 3 300 kronor och
av statslånet tillhopa 5 000 kronor. Företaget berör endast brukningsenhcten
Oby Äskagård lr> och l7, vilken omfattar 8 hektar åker, 10 hektar äng och
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1956
15 hektar produktiv skog samt är taxerad till 20 100 kronor. Vid understödets
beviljande ägdes egendomen av Karl Svensson och Ivar Svensson. Enligt
köpekontrakt den 16 januari 1953 såldes densamma för 38 000 kronor
till Brita Johansson, som därvid övertog betalningsansvaret för avdikningslånet
å 6 730 kronor. Samtidigt förband sig köparen att utföra kvarvarande
arbete på företaget. Hon skulle därvid ha rätt att uppbära kvarstående delar
av beviljade bidrags- och lånebelopp. Arbetet har icke slutförts.
Enligt gällande författningsbestämmelser (kung. 1939:431 och 432) är
medel, som utbetalats av beviljat statsunderstöd, förfallna till betalning,
därest arbetet icke fullföljts inom föreskriven tid. Å uppburna belopp skall i
dylikt fall därjämte erläggas fem procent årlig ränta från lyftningdagen
tills återbetalning sker.
I rapport den 22 februari 1954 rörande avsyning av invallningsföretaget
föreslår vederbörande lantbruksingenjör, att berörda statsunderstöd skall
efterskänkas, enär det med företaget avsedda resultatet icke kunnat uppnås,
bland annat på grund av att marken visat sig mera genomsläpplig för
vatten än vad som beräknats.
Lantbruksnämnden i länet tillstyrker i yttrande den 4 september 1954
befrielse från återbetalningsskyldighet för uppburna bidrags- och lånebelopp
jämte därå upplupen ränta.
Lantbruksstyrelsen hemställer i skrivelse den 13 november 1954, dels att
företagets intressent måtte befrias från återbetalningsskyldighet för det från
avdikningsanslaget uppburna statsbidraget å 3 300 kronor jämte därå upplupen
ränta, dels att styrelsen bemyndigas att låta intressenten återbetala
det från avdikningslånefonden utbetalade lånet å 5 000 kronor med sådan
ränta och efter sådan amorteringsplan, som styrelsen finner sig kunna godkänna.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 26 januari 1955 hemställer Brita
Johansson att bli befriad från återbetalningsskyldighet av uppburna bidrags-
och lånebelopp jämte ränta. Vid köpets avslutande fanns ingen misstanke
om att torrläggningsföretaget icke skulle kunna fullföljas. Man ansåg,
att gården genom företagets utförande skulle tillföras en avsevärd
areal god och välbelägen odlingsmark, som skulle göra brukningsdelen
bärkraftig. Dessa möjligheter motiverade den höga köpeskillningen. Genom
att företaget icke kunnat utföras, har hon icke blott förlorat en stor del
av det i fastigheten nedlagda kapitalet utan även fått minskade möjligheter
att försörja sig och sin familj.
Riksräkenskapsverket anser i remissyttrande den 18 januari 1955 skäligt,
att statsbidraget å 3 300 kronor jämte därå upplupen ränta efterskänkes.
Tillräckligt vägande skäl för att efterskänka avdikningslånet å 5 000
kronor anses däremot icke föreligga. Ämbetsverket bar icke något att erinra
mot att lantbruksstyrelsen erhåller det begärda bemyndigandet i fråga
om ränta och amorteringsplan för lånets återbetalande.
I remissyttrande den 18 februari 1955 har statskontoret förklarat sig
icke ha något att erinra mot vad lantbruksstyrelsen hemställt i ärendet.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år W56 a
Departementschefen har anfört följande.
»I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser jag, att åtgärder
är påkallade för att avhjälpa de ekonomiska svårigheter, som uppstått
för ägaren av Oby Äskagård 1B och l7 till följd av att ifrågavarande
torrläggningsföretag icke bör genomföras. Jag tillstyrker därför, att företagets
intressent skall befrias från skyldigheten att återbetala uppburen del
av statsbidraget, 3 300 kronor, jämte därå belöpande ränta. Att därutöver
även medge avskrivning av det lån, som företaget erhållit, kan jag däremot
icke förorda. Återbetalningen av lånet jämte ränta bör verkställas efter
amorteringsplan, som lantbruksstyrelsen godkänner.»
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva de ändringar i villkoren för återbetalning
av utbetalat statsunderstöd till Koj tets invallningsföretag
av år 1944 i Kronobergs län, som förordats i det föregående.
4:o
Genom beslut den 6 maj 1938 beviljade Kungl. Maj:t bidrag från statens
avdikningsanslag med 16 330 kronor och lån från statens avdikningslånefond
med 15 020 kronor till utförande av Ramsjö-Enkoneryds invallningsföretag
av år 1937 i Långasjö socken, Kronobergs län. Företaget omfattar
10,43 hektar åker och 59,29 hektar annan mark samt berör fyra fastigheter
i Enkoneryds by och fem bx-ukningsenheter i Ramsjö by. Kostnaderna beräknades
till 37 466 kronor 10 öre, och båtnaden uppskattades till 35 069 kronor
60 öre. Av statsunderstödet har förskottsvis utbetalats bidrag med tillhopa
13 100 kronor och lån med tillhopa 12 000 kronor.
Företaget påbörjades år 1938 och hade till huvudsaklig del utförts åi
1940.
För att få torrläggningen tillfredsställande måste emellertid sänkning genomföras
av vattenståndet i Ulvasjön, invallningens recipient. Med anledning
härav sökte intressenterna år 1941 ny förrättning, avseende sänkning
av denna sjö, som ligger i Långasjö socken, Kronobergs län, och i Eringsboda
socken, Blekinge län. Förslag till sådan sänkning av Ulvasjön upprättades
samma år vid syneförrättning enligt vattenlagen. Jämlikt syneförrättningen
skulle invallningen och sänkningsföretaget tillsammans draga en
kostnad av 47 466 kronor 10 öre och medföra en båtnad av tillhopa 47 492
kronor 77 öre samt avse torrläggning av tillhopa cirka 10 hektar åker och
82 hektar annan mark. Den 20 april 1944 beviljade lantbruksstyrelsen bidrag
till utförande av sänkningsföretaget med 5 000 kronor. Bidraget har
emellertid icke lyfts.
Ulvasjöns sänkning har icke påbörjats. Arbeten har överhuvudtaget icke
utförts på företaget sedan år 1940.
Vid 1951 års riksdag hemställdes i motionen 11:51 under hänvisning till
en av förrätlningsmannen verkställd utredning och en av vederbörande
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 11)56
lantbruksnämnd företagen inventering av Enkoneryds och Ramsjö byar, att
företaget måtte beviljas ytterligare bidrag med 26 690 kronor eller att det
till intressenterna utbetalade statsbidraget måtte efterskänkas. I yttrande
till jordbruksutskottet den 27 februari 1951 fann lantbruksstyrelsen sig icke
kunna tillstyrka bifall till motionen. Styrelsen förordade, att sakägarna, sedan
fullständig utredning förebragts, skulle till styrelsen inge anmälan om
det ytterligare bidrag, som kunde anses böra komma i fråga, varefter styrelsen
skulle till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ärendet. Jordbruksutskottet
förordade den av styrelsen föreslagna utredningen. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets hemställan.
I skrivelse den 22 februari 1954 har lantbruksingenjören meddelat, att intressenterna
förklarat sig icke vara villiga att bekosta ytterligare undersökningar
utan hemställt att avdikningslånet skall efterskänkas.
Lantbruksnämnden i Kronobergs län har härefter i yttrande den 4 september
1954 tillstyrkt, att utbetalade bidrag icke skall återfordras, men avstyrkt
efterskänkande av avdikningslånet.
Lantbruksstyrelsen hemställer i skrivelse den 13 november 1954, att intressenterna
skall befrias från återbetalning av såsom förskott uppburna
statsbidrag jämte ränta därå, men att framställningen om efterskänkande
av avdikningslånet skall avslås. Styrelsen påpekar, att de i företagen hittills
nedlagda kostnaderna uppgår till 34 698 kronor för invallningsföretaget
och till 400 kronor (förrättningskostnader) för sänkningsföretaget samt att
det enligt förrättningsmannens beräkningar skulle kosta ytterligare omkring
60 000 kronor att nu fullfölja företagen. Den totala anläggningskostnaden
skulle då uppgå till omkring 95 000 kronor eller i medeltal 1 030 kronor per
hektar. Styrelsen anför vidare, att det för intressenterna uppenbarligen icke
varit möjligt att förutse de svårigheter, som framträtt i samband med arbetena
på invallningsföretaget.
Riksräkenskapsverket finner i yttrande den 18 januari 1955 skäligt, att
statsbidraget å tillhopa 13 100 kronor jämte därå upplupen ränta efterskänkes.
Ämbetsverket anser sig däremot icke kunna tillstyrka ett efterskänkande
av avdikningslånet.
Statskontoret har i remissyttrande den 18 februari 1955 förklarat sig icke
vilja motsätta sig bifall till ansökan på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit.
Departementschefen har anfört följande.
»Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att ifrågavarande torrläggningsföretag
icke kan slutföras till kostnad, som är rimlig i förhållande
till båtnaden. För intressenterna i företaget har det icke varit möjligt att
förutse svårigheterna med arbetena. Utredningen visar vidare, att intressenterna
haft kostnader, som betydligt överstiger den båtnad, vilken de redan
utförda arbetena medfört. Vid angivna förhållanden synes det enligt
min mening skäligt, att intressenterna erhåller hjälp med de ekonomiska
svårigheter, som uppstått till följd av företagets avveckling. Jag är av den
uppfattningen, att delägarna bör befrias från skyldigheten att återbetala
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1956
7
uppburen del av statsbidraget, 13 100 kronor, jämte därå belöpande ränta.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det icke
påkallat att därutöver efterskänka återstående del, i runt tal 9 600 kronor,
av det lån, som företaget erhållit.»
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer sålunda,
att riksdagen må medgiva, att det statsbidrag, som utbetalats
till Ramsjö—Enkoneryds invallningsföretag av år 1937 i
Kronobergs län, må jämte därå upplupen ränta efterskänkas.
Stockholm den 3 februari 1956
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Nord, Bertil Andersson,
Sundberg, Eskilsson, Bror Nilsson, Hjalmar Nilsson*, Johan Persson
och Mossberger; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina,
Andersson i Hyssna, Hseggblom, Antby, Jonsson i Strömsund, Sköld,
Ahlsten*, Svensson i Vä och Nilsson i Lönsboda.
* Ej närvarande vid justeringen.
B60172 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag