Bankoutskottets memorial nr 7 år 1956
1
Nr 7
Memorial angående höjning av avlöningsförmånerna för vissa
riksdags tjänstemän.
I framställning av den 24 november 1955 till bankoutskottet har Riksdagst
jänstemännens förening anhållit »att den särskilda ersättning, vilken
utgår till kammarsekreterares ställföreträdare, och de arvoden, som tillkomma
riksdagens reservstenografer, måtte uppräknas med belopp, som
motsvara de rörliga tillägg, vilka tillerkänts riksdagens övriga tjänstemän».
Över nämnda framställning har fullmäktige i riksgäldskontoret den 2
februari 1956 avgivit utlåtande. Fullmäktige har härvid anfört följande:
Ersättning åt kammarsekreterarnas ställföreträdare infördes vid 1923 års
riksdag och bestämdes då till 150 kronor i månaden. Uppdraget som sekreterarens
biträde var avsett för den tjänsteman i kammarens kansli, som
ansågs bäst skickad att vid förfall för sekreteraren uppehålla dennes tjänst.
För att icke berörda ersättning jämte vederbörandes ordinarie dagarvode
skulle uppgå till en sammanlagd månadsersättning, som icke stode i proportion
till vad sekreterare i ständigt utskott åtnjöte i månadsarvode, infördes
den begränsningen, att dagarvode jämte ersättning icke finge överstiga
visst belopp för månad.
i samband med arvodesförhöjningar åt riksdagens personal har sedermera
nämnda ersättning vid olika tillfällen höjts, varvid den nämnda maximigränsen
likaledes höjts. Från och med den 1 juli 1951 fastställdes ersättningen
till 240 kronor i månaden, varvid maximeringsbestämmelsen slopades.
Å ställföreträdararvodet utgick dyrtidstillägg eller rörligt tillägg efter
av riksdagen fastställda grunder. På grund av särskilda maximeringsbestämmelser
för dessa tillägg hade den ifrågavarande ersättningen för de
tjänstemän, som före den 1 juli 1951 erhållit uppdraget som ställföreträdare
(stenograf och förste kanslist), icke kunnat inrymmas inom tilläggsberättigad
avlöning. Efter 1951 års vårsession har andra kammarens biträdande
sekreterare icke haft annan anställning i riksdagen, varför rörligt tillägg
utgått på hela ställföreträdararvodet. I första kammaren har någon ställföreträdare
för sekreteraren icke utsetts från höstriksdagen 1951 fram till
1955 års riksdag. Under sistnämnda riksdag har som sekreterarens ställföreträdare
tjänstgjort en kanslist, vilket medfört, att någon tillämpning av
maximeringsbestämmelserna för det rörliga tillägget ej heller här kommit
i fråga.
Enligt bankoutskotlets av 1955 års riksdag godkända memorial nr 34 har
de rörliga tilläggen, som utgått till riksdagens personal sedan år 1951, inarbetats
i arvodesbeloppen. För kammarsekreterares ställföreträdare utgör
ersättningen därför numera 316 kronor i månaden, motsvarande det tidigare
arvodet å 240 kronor jämte rörligt tillägg enligt av 1951 års riksdag
fastställda grunder.
För år 1952 beslöts av riksdagen på bankoutskottets hemställan (uti. nr
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 7
2
Bankoutskottets memorial nr 7 år 1956
10/1952) ett särskilt lönetillägg utöver arvode och rörligt tillägg till riksdagens
tjänstemän. Tillägget var med viss maximering avpassat så, att lönebeloppen
för månad höjdes med 15 procent. För åren 1953 och 1954 utgick
oförändrat samma tillägg (bankoutskottets uti. nr 27/1953 och 15/1954).
Vid 1955 års riksdag (bankoutskottets mem. nr 34) höjdes det särskilda
lönetillägget med ett belopp av 8 procent å månadslönens totalbelopp under
1954. Något motsvarande särskilt lönetillägg har icke tillerkänts kammarsekreterares
ställföreträdare.
Riksdagstjänstemännens förening har i sin skrivelse till bankoutskottet
hemställt, att arvodet till kammarsekreterares ställföreträdare måtte uppräknas
med belopp, som motsvarar de »rörliga tillägg», vilka tillerkänts
riksdagens övriga tjänstemän. Det rörliga tillägget är som ovan angivits
redan inräknat i arvodet å 318 kronor. Frågan gäller sålunda nu, om arvodet
skall ytterligare uppräknas i proportion till de särskilda lönetillägg, som
utgått till riksdagens tjänstemän från och med år 1952. En sådan uppräkning
skulle för de nuvarande ställföreträdarna, vilka är desamma som
i sådan egenskap fungerade under 1955 års riksdag, medföra en löneförhöjning
med 77 kronor (0,15 X 318 + 0,08 [318-f 0,15 X 318]) till 395
kronor i månaden. Om kammarsekreterares ersättare skulle för en kommande
riksdag utses inom samma lönegrupp (stenograf och förste kanslist)
som skedde fram till år 1951, skulle, under förutsättning av oförändrade
grunder för beräkning av de särskilda lönetilläggen, ersättararvodet komma
att ökas med 15 kronor och sålunda utgöra 333 kronor i månaden enligt
löljande beräkning.
Det rörliga tillägget å ställföreträdararvodet utgår endast å 130 kronor
i månaden på grund av maximeringsregeln för detta tillägg (870 -f- 130 =
1 000) och utgör (32 % på 130 kronor =) 42 kronor. Det särskilda lönetillägget
enligt 1952 års grunder var maximerat till 199 kronor i månaden.
För lönegruppen stenograf och förstckanslist utgick detta tillägg med 173
kronor; på ställföreträdararvodet skulle sålunda ha belöpt 26 kronor (199
— 173), om sådant tillägg utgått. Ställföreträdararvodet jämte tillägg skulle
sålunda under åren 1952—1954 ha utgjort 308 kronor i månaden (240 +
42 + 26). År 1955 ökades som nämnts det särskilda lönetillägget m?d 8
procent på 1954 års månadslöner. På ställföreträdararvodet skulle alltså
falla 25 kronor (8 % på 308 kronor), och hela arvodet skulle då utgöra 333
kronor i månaden, motsvarande ett särskilt lönetillägg å 15 kronor till nu
utgående 318 kronor i månaden.
Mot bakgrunden av det anförda synes det fullmäktige lämpligt och ändamålsenligt
att nu för kammarsekreterarnas ersättare fastställa ett enhetligt
arvodesbelopp, oavsett inom vilken kategori ifrågavarande tjänstemän utses,
och föreslår fullmäktige såsom skäligt ett belopp av i ett för allt 350 kronor
för månad, varå några tilläggsförmåner icke skulle utgå. Det höjda beloppet
torde böra tillämpas fr. o. m. 1956 års riksdag. Någon retroaktiv
utbetalning synes sålunda ej böra ifrågakomma.
Riksdagstjänstemännens förening har vidare hemställt, att arvodena till
riksdagens reservstenografer måtte uppräknas på samma sätt som beträffande
övriga tjänstemän. I anledning härav vill fullmäktige erinra om att
vid 1950 års riksdag behandlades ett förslag om snabbare publicering av
riksdagens protokoll, vilket jämväl innefattade förslag om anställande av
reservstenografer med ett årsarvode av 1 000 kronor. Detta förslag genomfördes
ej, men frågan kom åter upp år 1951. Då beslöts anställande av
reservstenografer i samband med utgivningen under 1952 års riksdag av
tryckta debattprotokoll (sammansatt konstitutions- och bankoutskotts uti.
Bankoutskottets memorial nv 7 år 1956
3
nr 1/1951). Med hänsyn till den ökning av arvodena för de ordinarie stenograferna,
som skett vid 1951 års riksdag, sattes härvid årsarvodena för
reservstenograferna till 1 200 kronor. Detta arvode är ett beredskapsarvode,
som utgår oavsett tjänstgöring sker eller icke. Vid tillfällig tjänstgöring
utgår dessutom särskild ersättning, som bestrides av den stenograf, som är
förhindrad att tjänstgöra. När reservstenograf tjänstgör under längre ledighet
för stenograf, utgår till honom vanligt stenografarvode, varvid han avstår
beredskapsarvodet.
Arvodet till reservstenograferna är sålunda av en speciell karaktär. Med
hänsyn härtill och till syftet med här ifrågavarande arvoden synes fullmäktige
en viss höjning av desamma skäligen nu böra komma till stånd,
och får fullmäkige i sådant avseende föreslå, att arvodet till reservstenograferna
fastställes att från och med 1956 års riksdag utgå med 1 400 kronor.
Icke heller i detta fall synes alltså någon retroaktiv utbetalning böra
utgå.
Utskottet. Till tjänsteman inom kammares kansli som av talmannen utses
att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren
och i övrigt biträda sekreteraren, utgår — utöver arvode -— särskild
ersättning med 318 kronor per månad. Från och med år 1952 har till riksdagens
tjänstemän — liksom till tjänstemän inom den övriga statsförvaltningen
— utgått ett särskilt lönetillägg (se bankoutskottets mem. nr 10/
1952) utöver arvode och rörligt tillägg. Något motsvarande särskilt lönetillägg
har emellertid icke tillerkänts kammarsekreterares ställföreträdare.
Mot bakgrund härav synes en höjning av ställföreträdararvodet vara skälig.
I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret finner utskottet det lämpligt
att nu för kammarsekreterares ersättare fastställa ett enhetligt arvodesbelopp
oavsett inom vilken kategori ifrågavarande tjänstemän utses. Härvid
synes ett belopp av i ett för allt 350 kronor för månad, varå några tillläggsförmåner
icke skulle utgå, vara skäligt.
Vad härefter angår arvodena till riksdagens reservstenografer fastställdes
dessa av 1951 års riksdag till 1 200 kronor per år och har sedermera ej
ändrats. En viss höjning synes därför böra komma till stånd. Med hänsyn
till arvodenas speciella karaktär finner utskottet i likhet med fullmäktige
i riksgäldskontoret en höjning av arvodena till 1 400 kronor per år vara
skälig.
Höjningen av såväl ersättningen till kammarsekreterares ställföreträdare
som av arvodet till reservstenograferna synes böra tillämpas fr. o. in. 1956
års riksdag.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
alt riksdagen må
1) besluta att till kammarsekreterares ersättare skall, med
tillämpning från och med 1956 års riksdag, utgå särskild
ersättning med 350 kronor per månad;
4
Bankoutskottets memorial nr 7 år 1956
2) besluta att arvodet till riksdagens reservstenografer
skall, med tillämpning från och med 1956 års riksdag, utgå
med 1 400 kronor per år.
Stockholm den 6 mars 1956
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Fahlander, Mogård, Werner, Geijer,
Svärd, Kriigel* och Danmans; samt
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson
i Landskrona*, Sköldin, Nordqvist i Karlskoga, Sehlstedt och Jönsson i
Rossbol.
* Ej närvarande vid justeringen.
560577
Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag