Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av ett
statligt byggnadskreditivinstitut.

I en inom andra kammaren under nr 584 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets handläggning, hemställer herr Angur, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam utredning rörande frågan om
inrättande av statligt byggnadskreditivinstitut, så att förslag till åtgärder i
frågan kan föreläggas årets riksdag.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från fullmäktige i riksbanken och bostadsstyrelsen, varjämte tillfälle beretts
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen att inkomma
med yttrande.

Motionen har avstyrkts av fullmäktige i riksbanken, Svenska bankföreningen
och Svenska sparbanksföreningen, medan bostadsstyrelsen förklarat,
att motionärens förslag om en särskild fond för byggnadskrediter har
betydande förtjänster, även om dess funktion begränsas till förskott på
lan som senare skall utlämnas från lånefonden för bostadsbyggande och
investeringsanslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
Sedan tillräckliga medel har blivit avsatta till en sådan fond, skulle den förnya
sig själv och någon årlig, ytterligare medelsanvisning icke vara erforderlig
i annan mån än det befinnes vara önskligt att vidga den totala omslutningen
av förskottsgivningen. Svårigheterna när det gäller bostadsbyggandets
kapitalmedelsförsörjning är icke begränsade till endast byggnadskrediterna,
och kunde lånefonden för bostadsbyggande friställas från förskotten
och de obligatoriska utgifterna från densamma alltså icke behöva
trängas med utgifter för förskott (utan dessa i stället belasta en särskild
fond) skulle detta enligt styrelsens mening gynnsamt återverka på såväl
anslagsberäkning som redovisning och även underlätta hushållningen med
tillgängliga medel. Detta spörsmål är emellertid till övervägande del av
budgetteknisk natur, och styrelsen ämnar närmare överväga detsamma vid
beredningen av sina petita för budgetåret 1957/58.

Bostadsstyrelsen har samtidigt uttalat, att styrelsen icke har den uppfattningen
att de spörsmål, som sammanhänger med svårigheter att få
byggnadskreditiv, på ett ändamålsenligt sätt kan lösas genom en principiell
utvidgning av statens verksamhet på området. Det är inte heller troligt, att
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 23

2 Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

en sådan snabbutredning som motionären tänker sig skulle kunna komma
till annat resultat. I vad det gäller flerfamiljshus bör alltså affärsbankerna
och andra kreditinstitut liksom hittills tillhandahålla alla byggnadskrediter
och riksbanken bära ansvaret för att de skall vara i stånd att göra detta i
den omfattning som den planerade bostadsproduktionen kräver. Den möjlighet
som nu föreligger att genom förskott på tertiär- och tilläggslån i vissa
särskilda situationer avlyfta en del av sådan byggnadskredit som utestår
sedan huset har byggts färdigt bör fortfarande behållas. I fråga om enfamiljs-
och tvåfamiljshus gäller detsamma för den del av byggnadskrediten
som motsvarar det blivande bottenlånet. Här tycks numera sparbankerna
i stigande utsträckning vara intresserade av att träda in som kreditgivare.
Normalt bör kredit motsvarande det blivande egnahemslånet tillhandahållas
av affärsbank, men av olika orsaker kommer alltid liksom hittills
ett rätt stort behov av byggnadskredit av statsmedel i form av förskott
på egnahemslån att föreligga.

Fullmäktige i riksbanken anför i sitt yttrande följande.

De problem som tidvis yppat sig på byggnadskreditivmarknaden under
de senaste åren, ha ytterst berott på att efterfrågan på medel för den statliga,
kommunala och enskilda investeringsverksamheten tenderat att överstiga
tillgången på långfristigt kapital. Den balansbrist som därmed rått på
kapitalmarknaden och som kan sägas ha utgjort en återspegling av en allmän
brist på balans inom samhällsekonomien, har ibland yttrat sig i svårigheter
att åstadkomma en sådan successiv avlyftning av byggnadskreditiv i
färdigställda fastigheter som — med hänsyn till att även annan kreditefterfrågan
ansetts böra tillgodoses — varit en förutsättning för att en stockning
i kreditinstitutens kreditivgivning skulle ha kunnat undvikas. Senast aktualiserades
detta problem under sensommaren 1955. Genom den åtstramningspolitik
som inleddes under våren 1955 lades emellertid grunden för en
utveckling mot bättre balans även på kapitalmarknaden. Alltsedan höstmånaderna
samma år har det visat sig möjligt, även med tillgodoseende i
viss utsträckning av andra kreditändamal, att genom avlyftningar förebygga
en ytterligare ökning av beloppet för de hos affärsbankerna ianspråktagna
bostadsbyggnadskreditiven.

I vad avser kreditivgivningen under innevarande år må erinras om att
man i årets nationalbudget under förutsättning av att kreditåtstramningen
och övriga stabiliseringsåtgärder tills vidare vidmakthållas räknat med en
fortsatt utveckling mot stabilisering av vår ekonomi. Därest denna förväntan
realiseras, något som i hög grad blir beroende av att kreditpolitiken
fritt kan anpassas efter de krav som den ekonomiska utvecklingen ställer,
synes man enligt fullmäktiges mening även kunna räkna med en sådan
balans på kapitalmarknaden att den för året förutsatta investeringsverksamheten,
inklusive det nu planerade bostadsbyggandet, i huvudsak skall
kunna tillgodoses med erforderliga medel.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse fullmäktige, att tillräckliga skal
för närvarande saknas för inrättandet av ytterligare ett institut för byggnadskreditivgivning.
Fullmäktige kunna göra detta med så mycket större
skäl som den yttersta orsaken till de i motionen berörda svårigheterna varit

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

3

den bristande överensstämmelsen mellan tillgång och efterfrågan på långfristigt
kapital och kapitaltillgången ju icke kan förväntas öka enbart genom
inrättandet av ett nytt kreditinstitut. Fullmäktige få därför avstyrka det i
motionen framställda yrkandet.

Svenska bankföreningen uttalar att föreningen icke kan vitsorda vad i
motionen anförts om att erfarenheterna från de senaste åren skulle visa
hän på växande svårigheter att erhålla byggnadskreditiv i de vanliga kreditinstituten.
Varken under 1953 eller 1954 eller på sista tiden har det mött
några oöverkomliga svårigheter att finansiera det av statsmakterna fastställda
bostadsbyggnadsprogrammet. I fortsättningen framhåller föreningen
vidare följande.

Däremot är det riktigt att icke obetydliga sådana svårigheter visade sig
under våren och sommaren 1955. Detta berodde emellertid på speciella omständigheter.
Dels hade riksbanken vid överläggningar med affärsbankerna
i början av år 1955 starkt framhållit nödvändigheten av att en allmän kreditåtstramning
verkligen komme till stånd, dels hade av flera skäl avlyftning
av kreditiv i färdigbyggda hus ej kunnat ske i normal takt och omfattning.
Medan summan av hos bankerna kvarliggande kreditiv i redan färdigställda
fastigheter den 31 augusti 1953 uppgick till 311,5 mkr, hade den
sålunda vid utgången av februari 1955 stigit till 664,8 mkr. Att bankerna
under sådana förhållanden blev återhållsamma i fråga om beviljandet av
nya kreditiv är helt naturligt. Inskränkningarna blev emellertid jämförelsevis
kortvariga. Sedan en förbättring inträtt beträffande utsikterna till avlyftning,
kunde bankerna vid nya överläggningar med riksbanken i augusti
1955 åtaga sig att ställa 850 mkr till förfogande för byggande av flerfamiljshus
under andra halvåret 1955. Därmed säkrades en produktion av 25 000
lägenheter i sådana hus, vilket motsvarade vad som förutsatts i det fastställda
programmet för nämnda halvår.

Bankerna skall givetvis även i fortsättningen söka medverka till att bostadsproduktionen
får tillgång till erforderliga byggnadskreditiv. De torde
också ha fullt tillfredsställande möjligheter därtill under förutsättning att
kreditiven efter hand som husen färdigställes kan avlyftas utan orimligt
dröjsmål. Motionären har anfört att väntetiden ej sällan är betydande, när
det gäller utanordnande av lån från bostadsstyrelsen. Bankföreningen kan
vitsorda att så är förhållandet och vill därför starkt understryka angelägenheten
av att bostadsstyrelsen får medel till sitt förfogande i all den utsträckning
som är behövlig. Av än större vikt är emellertid att kapitalmarknaden
i tillräcklig utsträckning hålles tillgänglig för de institutioner som har till
uppgift att tillhandahålla primär- och sekundärlån. I själva verket är det
förhållandena på detta område som är avgörande för frågan om bostadsbyggandets
finansiering. Därest den ekonomiska politiken handhaves så
att kapitalmarknaden och därmed den långfristiga fastighetsbelåningen kan
fungera normalt, erfordras inga särskilda åtgärder för att tillgodose behovet
av kortfristig kredit i form av byggnadskreditiv.

Svenska sparbanksföreningen anför.

Sparbankerna lämnar mera sällan kredit under byggnadstiden till flerfamiljshus,
som motionären närmast synes avse, medan däremot sådana
sparbankskrediter till egnahemsbyggande förekommer i ganska stor ut -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1956

sträckning. Att ett statligt byggnadskreditivinstitut skulle få någon nämnvärd
betydelse synes föga troligt. Svårigheterna i bostadsbyggandets finansiering
ligga väl mindre på kreditivområdet än inom kapitalmarknaden, där
det tidvis varit svårt att få placering för de fasta lån som behövts för byggnadskreditivens
avveckling. Likaså har det ibland förekommit någon fördröjning
av de statliga krediterna. När det gäller egnahem talar dessutom
andra omständigheter mot den i motionen framförda tanken, främst den
omgång och administration som skulle krävas vid en centralisering av någorlunda
betydande omfattning.

Utskottet. Det av motionären väckta förslaget om en utredning av frågan
om inrättande av ett statligt byggnadskreditivinstitut har icke biträtts av
någon av de myndigheter eller organisationer utskottet hört i ärendet. Icke
heller utskottet kan för sin del tillstyrka förslaget, eftersom utskottet är av
den uppfattningen att de svårigheter som tidvis förelegat inom byggnadskreditivgivningen
haft sin grund i en bristande balans mellan tillgång och
efterfrågan på långfristigt kapital, vilken icke skulle påverkas av den ifrågasatta
åtgärden att inrätta ett nytt kreditinstitut. I vad motionen avser spörsmål
av budgetteknisk natur har bostadsstyrelsen förklarat sig ämna överväga
dessa vid beredningen av petita för budgetåret 1957/58.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 584 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 5 april 1956

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Fahlander*, De Geer, Geijer*, Svärd,
Strandler, Eliasson och Ståhle*;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm*, Nilsson i Landskrona*,
Gustafson i Göteborg*, Johansson i Kalmar*, Löfgren*, Jönsson i
Rossbol, Sköld* och Regnéll.

* Ej närvarande vid justeringen.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1956