Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1956

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad Igdelse av 1 § lagen den 3 juni
1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, så ock om fortsatt giltighet av
samma lag, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 17 februari 1956 dagtecknad proposition, nr 73, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om
bankaktiebolags kassareserv, så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)
om räntereglering m. m.

Berörda lagförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 1 § lagen den 3 juni 1949 angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv1, vilken jämlikt lag den 3 juni 1955 (n-r 306) gäller
till och med den 30 juni 1956, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1957.

1 §•

I den mån sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas
nödigt må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter hörande av bank- och fondinspektionen, förordna

a) att kassareserv, som avses i 63 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om
bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall
uppgå till viss bestämd kvotdel, högst femtio procent, av bolagets förbin1
Senaste lydelse av 1 i se 1954: 328.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 8 samt. Nr 13

2

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1956

delser med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar
å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa---— eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) —--tre månader.

Oavsett vad--• — bestämda beloppet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)
om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering
m. m., vilken jämlikt lag den 3 juni 1955 (nr 308) gäller till och med den
30 juni 1956, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1957.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sex
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 496 av herrar Velander och Birke, nr 497 likaledes av herrar Velander
och Birke och nr 498 av herrar Weiland och Daninans samt inom andra
kammaren nr 654 av herrar Regnéll och Nilsson i Svalöv (likalydande
med I: 496), nr 655 likaledes av herrar Regnéll och Nilsson i Svalöv (likalydande
med I: 497) samt nr 656 av herrar Gustafson i Göteborg och Antby
(likalydande med 1:498). I motionerna 1:496 och 11:654 hemställes att
relationstalet mellan banks kassareserv och förbindelser med ändring avpropositionens
förslag fastställes till tjugofem procent, i motionerna 1:497
och 11:655 yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering in. in.
och i motionerna I: 498 och II: 656 föreslås att riksdagen måtte dels med
ändring av vad Kungl. Maj: t hemställt i propositionen för sin del besluta
sådan lydelse av 1 § lagen angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv, att relationstalet mellan bankaktiebolags
kassareserv och förbindelser fastställes till 25, dels ock avslå
det i propositionen framlagda förslaget om ytterligare förlängning av ränteregleringslagen.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framförda yrkandena hänvisas
till motionerna I: 496, I: 497 och II: 656. I * 3

I en den 12 januari 1956 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksban ken

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den

3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla för -

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1956

3

längd giltighet till och med den 30 juni 1957, dels ock att lagen den 7 december
1951 (nr 767) om räntereglering m. in. måtte erhålla förlängd giltighet
till och med den 30 juni 1957.

Över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige
i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

Beträffande innehållet i bankofullmäktiges skrivelse och remissyttrandena
får utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har i fråga om lagstiftningen angående bankaktiebolagens
kassareserv anfört att den nya banklagens regler i detta hänseende
är — på samma sätt som fallet var beträffande kassareservreglerna i
1911 års lag — endast inriktade på att skydda bankernas likviditet. Vid
tillkomsten av nya banklagen förutsattes att i den mån penningpolitiskt
motiverade kassareservregler är erforderliga, bestämmelser härom liksom
hittills skulle meddelas i särskild författning. I proposition nr 3 till 1955
års riksdag, varigenom riksdagen förelädes förslag till ny banklag, uttalade
dåvarande chefen för finansdepartementet att det torde få betraktas som
tveksamt huruvida en penningpolitisk beredskapslagstiftning på detta område
i fortsättningen borde få samma konstruktion som i 1949 års lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv. En omprövning av principerna för denna
lagstiftning torde, framhölls det vidare, med hänsyn härtill icke kunna
anses opåkallad.

I den nu föreliggande framställningen från bankofullmäktige har fullmäktige
meddelat att inom riksbanken påbörjats vissa förberedande undersökningar
rörande en ny särskild kassareservlagstiftning. Arbetet härmed
bar dock icke framskridit så långt, att något författningsförslag kan föreläggas
årets riksdag. Under sådana förhållanden och då det i princip torde
råda enighet om att en beredskapslagstiftning på förevarande område är
nödvändig biträder jag förslaget, att 1949 års lag förlänas fortsatt giltighet
under ytterligare ett år eller alltså till och med den 30 juni 1957.

Under remissbehandlingen har av bankföreningen yrkats att maximitalet
för kassareservkvoten, som 1954 höjdes från 25 till 50 procent, måtte nedsättas.
Yrkande av enahanda innebörd förelåg, då frågan om en förlängning
av 1949 års lag prövades vid 1955 års riksdag. Yrkandet avvisades emellertid,
då den lägre likviditetskvoten icke vore tillräcklig om man med lagen
ville även för de betydelsefullaste bankerna nå eu verkan motsvarande den
som ernåtts med de tidigare överenskommelserna mellan riksbanken och affärsbankerna
om cn restriktiv kreditgivning. Någon anledning att nu intaga
en annan ståndpunkt föreligger icke. Maximitalet för kassareservkvoten bör
sålunda enligt min mening bibehållas vid 50 procent.

På sätt hank- och fondinspektionen föreslagit bör den formella ändringen
vidtagas i 1 §, att hänvisningen till kassareservreglerna i 1911 års banklag
ändras till att i stället avse motsvarande regler i nya banklagen.

Beträffande bankofullmäktiges framställning om förlängd giltighet av
ränteregleringslagen har departementschefen uttalat följande.

4

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1956

Giltighetstiden för ränteregleringslagen utgår den 30 juni 1956. I sin tidigare
omnämnda framställning har fullmäktige i riksbanken hemställt,
att lagen måtte ges förlängd giltighet, förslagsvis för tiden till och med den
30 juni 1957. Fullmäktige har som skäl härför anfört, att lagen borde bibehållas
i beredskapssyfte. Jag delar denna uppfattning. Jag tillstyrker sålunda
att ränteregleringslagen ges förlängd giltighet under ytterligare ett år
eller sålunda till utgången av juni månad 1957.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 3 juni 1949 (nr 314)
angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv, så ock om fortsatt giltighet av samma lag,
har av lagrådet lämnats utan erinran. Vad beträffar förslaget till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering
m. m. yttrar lagrådet, att lagrådet förut i utlåtande den 31 januari
1955 över ett då föreliggande lagförslag, avseende förlängning av ränteregleringslagens
giltighetstid fram till den 1 juli 1956, under hänvisning
till vad i vissa tidigare lagrådsutlåtanden anförts avstyrkt sagda förlängning.
Lagrådet har icke funnit anledning att frångå den uppfattning som
lagrådet då lät komma till synes och avstyrker förty det nu remitterade
förslaget om ytterligare förlängning av ränteregleringslagen.

Departementschefen har i anledning av lagrådets yttrande anfört följande.

Med åberopande av att lagrådet förut i utlåtande den 31 januari 1955
avstyrkte ett då föreliggande lagförslag avseende förlängning av ränteregleringslagens
giltighetstid fram till den 1 juli 1956, har lagrådet avstyrkt jämväl
det nu remitterade förslaget om ytterligare förlängning av samma lag.
Då några nya synpunkter nu icke framförts, inskränker jag mig till att
hänvisa till vad jag anförde vid min anmälan av ärendet den 27 januari
i år. Jag vidhåller min där uttalade uppfattning, att denna lagstiftning bör
bibehållas i beredskapssyfte.

Utskottet. De synpunkter som av departementschefen anförts som motiv
för en förlängning av dels 1949 års lag angående rätt för Konungen att i,
vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,
dels ock ränteregleringslagen delas av utskottet. Då propositionen icke heller
i övrigt givit anledning till erinran från utskottets sida hemställer utskottet,

att riksdagen, med avslag å motionerna 1:496, I: 497 och
1:498 samt 11:654, 11:655 och 11:656, må bifalla Kungl.
Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 20 mars 1956

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1956

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård*, Boo’,
Werner, Geijer, Svärd och Danmans; samt

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson
i Landskrona*, Sköldin*, Persson i Norrby, Carlsson i Tibro, Sehlstedt och
Regnéll.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Ewerlöf, Svärd, Danmans, Schmidt, Carlsson i Tibro och Regnéll,
vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna 1: 496,
1:497 och 1:498 samt 11:654, 11:655 och 11:656 och att utskottet under
åberopande av vad i motionerna anförts sålunda bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 496, I:
497 och 1:498 samt 11:654, 11:655 och 11:656,

1) för sin del antaga Kungl. Maj :ts förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, med den
ändringen att 1 § erhåller följande lydelse:

1 §•

I den mån sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas
nödigt må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter
hörande av bank- och fondinspektionen, förordna

a) att kassareserv, som avses i 63 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall
uppgå till viss bestämd kvotdel, högst tjugofem procent, av bolagets förbindelser
med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar
å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa---eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) — — — tre månader.

Oavsett vad---bestämda beloppet.

2) avslå Kungl. Maj :ts förslag om fortsatt giltighet av lagen
den 7 september 1951 (nr 767) om räntereglering in. in.

560G41 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag