Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1950

1

Nr

9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående prisutjämningsavgift in. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

I en den 30 december 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 37, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden till
och med den 30 juni 1957 att, med iakttagande av vad i propositionen anförts,
meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift samt att
godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen av
influtna prisutjämningsavgifter.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följ
ande.

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift
hegäres för tiden till och med den 30 juni 1957.

I propositionen redogöres för en med vissa branschföreningar på det skogsindustriella
området träffad överenskommelse om ändrad disposition av
konjunkturutjämningsavgifter för åren 1951 och 1952. Enligt överenskommelsen
skall ett belopp av 20 milj. kronor, som ursprungligen avsetts för
länsstiftelser för det enskilda skogsbruket och skogsvårdsfonden, i stället
disponeras för central skoglig forskning m. m.

Vidare föreslås att av prisutjämningsavgiftsmedel anvisas 1 700 000 kronor
för fröplantageverksamhet och 75 000 kronor till ett laboratorium vid
statens skogsmästarskola samt att för inrättande av skogliga museer — utöver
tidigare för ändamålet reserverat belopp av 300 000 kronor — avsättes
200 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motione r, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 485 av herr Anders Johansson och II: 643
av herr Kristensson i Osby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå
den av Kungl. Maj:t i proposition nr 37 begärda fullmakten att förordna
om prisutjämningsavgift»; ävensom

Ii) de likalydande motionerna I: 486 av herr Svärd samt II: 644 av herrar
Cassel och östlund, vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 37 i vad den avser fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att
för liden till och med den 30 juni 1957 uttaga prisutjämningsavgift».

1 liihtnuj till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 9

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1956

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 643—644.

Vad angår motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande
av departementschefen, till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen
härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Prisutjämningsavgifter in. in. å vissa skogsprodukter åren 1945—1952, s.
2—7

Framställningar rörande användningen av influtna prisutjämningsavgiftsmedel
in. in., s. 7—13

Beträffande frågan om fortsatt bemyndigande att uttaga
prisutjämningsavgift har departementschefen anfört följande:

Kungl. Maj :t bär sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande
att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift
vid export av varor. Syftet med avgiften har väsentligen varit att hindra,
att höga ullandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet.
Det har förutsatts att, när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift,
man bör söka nå överenskommelse med vederbörande exportörer.
Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,
i varje särskilt fall också andra synpunkter än de rent prispolitiska,
bl. a. även handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyndigandet
att uttaga prisutjämningsavgift gäller till innevarande budgetårs
utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift endast utlagits på skogsprodukter. I de
flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer
eller företag om utgående avgifter, vilka då benämnts konjunkturutjämningsavgifter.
I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter
uttagits genom formellt åläggande gentemot exportörer, som
icke anslutit sig till avtalen.

Som framgår av vad tidigare anförts upphörde uttagandet av pris- och
konjunkturutjämningsavgifter under år 1952 till följd av den då inträffade
prisnedgången. Pris- eller konjunkturutjämningsavgifter har sedan dess
icke uttagits. När det oaktat bemyndigande att utlaga prisutjämningsavgift
alltjämt begärts och erhållits av riksdagen, har som skäl bl. a. anförts, att
tidigare erfarenheter har givit vid handen, att tvära kastningar i prisutvecklingen
kan inträffa, särskilt beträffande de produkter av råvaru- och
stapelvarunatur, av vilka den svenska exporten till stor del består. Dylika
prisförändringar kan få mycket kännbara återverkningar på kostnadsläget
inom landet. Uteslutet är icke, att liknande omständigheter som de,
vilka under åren 1950—1952 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår utrikeshandel,
åter kan inträffa. Det internationella ekonomiska läget under

3

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1056

1955 synes icke uppvisa någon mera väsentligt ökad stabilitet. Tvärtom har
under året påtagliga risker för en inflationistisk utveckling på nytt gjort
sig gällande. Jag kan i detta sammanhang hl. a. erinra om att från skogsindustrielit
håll uttalats farhågor för att exportutvecklingen beträffande
rundvirke lcan komma att medföra inflationsdrivande verkningar inom
landet. Av de skäl som sålunda tidigare anförts och alltjämt äger giltighet,
hör prisutjämningsavgift kunna uttagas då detta av prispolitiska hänsyn är
påkallat. Det särskilda bemyndigande för Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift,
varom nu är fråga, torde därför böra förlängas, förslagsvis
med ett år eller t. o. in. den 30 juni 1957. Liksom hittills bör det göras generellt
och alltså utan begränsning till vissa varuslag.

I fråga om dispositionen av influtna avgiftsmedel har
departementschefen anfört följande:

Som förut omnämnts har en under hösten 1954 särskilt tillkallad utredningsman
med vissa branschorganisationer träffat en tilläggsöverenskommelse
om dispositionen av konjunkturutjämningsavgifterna för åren 1951
och 1952. Enligt nämnda tilläggsöverenskommelse skall 20 milj. kronor,
som ursprungligen avsetts för länsstiftelser för det enskilda skogsbruket
och skogsvårdsfonden, i stället disponeras för central skoglig forskning
in. m. Tilläggsöverenskommelsen har varit föremål för en omfattande remissbehandling.
Flertalet remissinstanser har i princip godtagit den föreslagna
omdispositionen. Frågan om tilläggsöverenskommelsens godkännande
torde inom kort få underställas Kungl. Maj :ts provning. I samband därmed
torde det få ankomma på chefen för finansdepartementet att piöva de
i tilläggsöverenskommelsen berörda frågorna om skattebefrielse för de medel,
som skall tillföras dels fonden för skoglig forskning dels en särskild nämnd
för arbets- och maskinteknisk forsknings- och försöksverksamhet i skogsbruket,
samt vidtaga de åtgärder, som därvid kan finnas påkallade.

I anslutning till sina förhandlingar bär utredningsmannen fäst uppmärksamheten
vid att en delfond inom fonden för skoglig forskning, avsedd att
väsentligen användas för ändamål, som gagnar bondeskogsbruket, borde med
hänsyn till delfondens ändamål förvaltas av ett organ med närmare anknytning
till bondeskogsbruket. Skogsstyrelsen har föreslagit att ifrågavarande
delfond borde sammanföras med den av styrelsen förvaltade propsexportfonden.
Vissa ytterligare utredningar rörande formerna för den sammanslagna
fondens förvaltning in. in. har emellertid ansetts erforderliga.
För egen del är jag icke f. n. beredd att framlägga förslag om förvaltningen
av ifrågavarande delfond. T anledning av utredningsmannens påpekande vill
jag emellertid understryka betydelsen av att delfondens medel användes för
de ändamål — till gagn väsentligen för bondeskogsbruket — för vilka de ur -

sprungligen avsetls.

Samarbetsnämndcn för skoglig växtförädling och genetik har sedan en
följd av är med anlitande av statsmedel bedrivit eu verksamhet, som går
ut på att genom anläggande av skogsfröplanlager främja tillgången av ett

4

Bevillningsutskottets betänkande nr !) år 1956

högvärdigt frö- och plantmaterial för skogsbruket. Ifrågavarande verksamhet
har av sakkunniga instanser ansetts vara synnerligen gagnelig. Samarbetsnämnden,
som tidigare erhållit 500 000 kronor av prisutjämningsmedel
för ändamålet, anhåller nu att av dylika medel ytterligare 1 700 000 kronor
ställs till förfogande för fortsatt verksamhet med skogsfröplantager.
Nämndens hemställan har i huvudsak tillstyrkts av samtliga myndigheter
in. fl. som yttrat sig över densamma. Med hänsyn till angelägenheten av att
fröplantageverksamheten får fullföljas, vill även jag tillstyrka att det begärda
beloppet av 1 700 000 kronor ställes till skogsstyrelsens förfogande
att disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda planerna.
Verksamheten bör liksom hittills bedrivas under ledning av skogsstyrelsen.
Det bör ankomma på skogsstyrelsen alt före ingången av varje budgetår
inkomma med förslag till verksamhetens bedrivande under budgetåret. Styrelsen
bör därvid uppmärksamma vad statskontoret uttalat om de begränsade
möjligheterna att erhålla ytterligare statliga bidrag till verksamheten.
\ idare bör styrelsen vid anslagets användning samråda med arbetsmarknadsstyrelsen
i den omfattning, som kan finnas erforderlig.

Till inrättande av museer med skoglig inriktning — närmast i Växjö och
Gävle — har tidigare, med riksdagens medgivande, av prisutjämningsmedel
avsatts ett belopp av 300 000 kronor. Detta belopp har hittills icke till någon
del tagits i anspråk. Härjämte har nu från Sundsvall inkommit ett förslagom
inrättande jämväl i sistnämnda stad av ett dylikt museum. För ändamålet
har begärts statsbidrag å sammanlagt 300 000 kronor. Förslaget har biträtts
av åtskilliga remissinstanser, däribland statskontoret. För min del
finner jag det tveksamt, huruvida särskilda skogliga museer bör inrättas
med stöd av staten i så stor utsträckning, som sålunda planerats. Jag vill
emellertid med hänsyn till det lokala intresse, som synes föreligga och som
bl. a. kommer till uttryck i omfattande donationer från enskilt håll, icke
motsätta mig att ytterligare prisutjämningsavgiftsmedel ställs till förfogande
för ändamålet. I betraktande av de löne- och prisstegringar, som inträffat
sedan fragan om bidrag till museerna i Växjö och Gävle var föremål för
behandling, samt med hänsyn till det medelsbehov som anmälts för Sundsvallsmuseet
vill jag föreslå, att ytterligare 200 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel
avsättes för inrättande av skogliga museer. Sammanlagt torde
sålunda för ifrågavarande ändamål få disponeras 500 000 kronor. Det torde
lå ankomma pa Kungl. Maj it att pröva Irågan om medlens fördelning mellan
de olika projekten samt fastställa närmare villkor för bidragens åtnjutande.

Slutligen har framlagts förslag om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel
med 75 000 kronor till ett laboratorium för jordartsundersökningar vid statens
skogmästarskola. Förslaget har i huvudsak biträtts av de institulioner
och ämbetsverk, som besitter sakkunskap i skogliga frågor. Skogsägareföreningarnas
riksförbund har befarat, att vissa svårigheter kan uppkomma
för laboratoriets fulla utnyttjande. I övrigt har någon mera väsentlig erinran
icke framförts mot förslaget. Då det tilltänkta laboratoriet synes kunna bli

5

Bevillningsutskottets betänkande nr i) år 1956

till nytta för undervisningen vid skogsmästarskolan och för den iorsknings-
och försöksverksamhet, som bedrives av lärarkrafterna där, anser jag
mig böra tillstyrka att det begärda beloppet, 75 000 kronor, ställs till förfogande.
Det torde böra ankomma på skolans styrelse att vidtaga sådana dispositioner,
att laboratoriet kan utnyttjas på ett rationellt sätt.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må bär återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:485 och 1 1:6 43 framhåller motionärerna,
att uttagande av ifrågavarande avgifter i princip vore att jämställa
med en beskattning. Enighet torde råda om att riksdagen skulle vara
ytterst återhållsam med att delegera sin i grundlagen befästa beskattningsrätt.
Då vidare de för dagen rådande förhållandena inte kunde åberopas för
ett uttagande av ifrågavarande avgifter, ansåge motionärerna, att riksdagen
med framhållande av nyssnämnda principiella uppfattning inte borde lämna
den begärda fullmakten. Därest sådana förhållanden skulle inträffa att avgifter
av här berörda slag skulle behöva uttagas, borde riksdagens beslut i
den uppkomna situationen inhämtas.

Till stöd för avslagsyrkandet i de likalydande motionerna 1:486
och 11:644 uttalar motionärerna att ur principiell synpunkt borde en fullmaktslagstiftning
upphöra, när förutsättningarna för dess tillkomst ej längre
vore för handen. Av den anledningen syntes något förnyat bemyndigande
att uttaga prisutjämningsavgifter ej böra lämnas. Den internationella prisutvecklingen
torde ej heller ge anledning till farhågor att den ogynnsamt
skulle påverka vår inhemska prisnivå. Skulle mot förmodan en förändring
inträffa, som gjorde det nödvändigt att vidtaga speciella åtgärder, hade
Kungl. Maj :t möjligheter att vid senare tillfälle förelägga riksdagen därav
föranledda förslag.

Utskottet. Riksdagen har alltsedan år 1945 bemyndigat Kungl. Maj:t att,
när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföres ur riket.
Avgiftens syfte är att förhindra, att höga utlandspriser på vissa varor
skall utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna. Det av 1955 års
riksdag lämnade bemyndigandet gäller till och med den 30 juni 1956.

I förevarande proposition nr 37 hemställes dels om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t till och med den 30 juni 1957 att meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift och dels om riksdagens
godkännande av vad i propositionen föreslagits beträffande dispositionen av
influtna prisutjämningsavgifter.

Prisutjämningsavgift har hittills ej uttagits på andra varor än skogsprodukter
och ej heller på varor, för vilka jämlikt av Kungl. Maj :t godkänd
överenskommelse medel skolat avsättas i annan ordning än i form av prisutjämningsavgift.
Sedan under år 1952 enligt skilda av Kungl. Maj:t meddelade
beslut prisutjämningsavgifterna successivt upphävts, har sådana avgifter
därefter ej utgått.

0

Bevillningsutskottets betänkande nr !) ur 105(1

Vad först angår frågan om förlängning av det gällande bemyndigandet för
Kung], Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift har utskottet jämväl all beakta
det i de inbördes likalydande motionerna I: 485 och II: 043 samt 1: 481»
och II: 644 framställda avslagsyrkandet å propositionen i denna del. Sannna
yrkande förelåg till bedömande även då riksdagen föregående år lämnade
det nu gällande bemyndigandet i ämnet.

Vid de tidigare tillfällen då riksdagen, sedan prisutjämningsavgifterna
upphört att utgå, haft att taga ställning till frågan om bibehållande av ifrågavarande
bemyndigande har uttalats, att det icke vore möjligt att avgöra,
huruvida behov komine att föreligga att i fortsättningen uttaga prisutjämningsavgift,
att möjligheten därav icke borde uteslutas liksom ej
heller att ett läge kunde uppkomma, i vilket det framstode som önskvärt
att man bevarat möjligheterna till snabba åtgärder för att stabilisera den
inhemska prisnivån, samt att uttagande av prisutjämningsavgifter och
därmed sammanhängande åtgärder borde betraktas såsom speciella anordningar,
betingade av exceptionella förhållanden. Dessa uttalanden synes alltjämt
äga giltighet. Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka,
att under år 1955 påtagliga risker för en inflationistisk utveckling
på nytt gjort sig gällande. Såsom framhållits i propositionen har även från
skogsindustrielit håll uttalats farhågor för att exportutvecklingen beträfiande
rundvirke kunde komma att medföra inflationsdrivande verkningar
inom landet. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet den föreliggande
propositionen, i vad däri hemställts om fortsatt bemyndigande för
Kungl. Maj:t för tiden till och med den 30 juni 1957 att meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift. I enlighet härmed avstyrker utskottet
det i föreliggande motioner framställda yrkandet om avslag å propositionen
i denna del.

I propositionen upptages jämväl frågor rörande dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Därvid
har departementschefen till en början redogjort för resultatet av de
överläggningar som en av Kungl. Maj :t tillkallad utredningsman fört med
vissa branschorganisationer rörande dispositionen av konjunkturutjämningsavgifterna
för åren 1951 och 1952. I anslutning till överläggningarna
har med ifrågavarande organisationer träffats avtal som innebär att 20 miljoner
kronor av konjunkturutjämningsavgiftsmedel, vilka ursprungligen avsetts
för länsstiftelser för det enskilda skogsbruket och skogvårdsfonden, i
stället disponeras för central skoglig forskning in. in. Enligt vad utskottet inhämtat
har Kungl Maj:t den 10 februari 1956 godkänt nämnda avtal. Vad
sålunda förekommit föranleder ej erinran eller särskilt uttalande från utskottets
sida.

I propositionen förordas vidare bifall till framställningar om bidrag av
prisutjämningsmedel med 1 700 000 kronor för fröplantageverksamhet sand
med 75 000 kronor till ett laboratorium vid statens skogsmästarskola. Dessa
förslag finner sig utskottet kunna biträda.

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1956

Slutligen föreslås i propositionen att till inrättandet av skogliga museer
av prisutjäinningsmedel avsättes 200 000 kronor utöver tidigare för ändamålet
reserverade men ännu icke till någon del ianspråktagna 300 000 kronor.
Även detta förslag anser sig utskottet böra biträda. Såsom framgår av
propositionen är de för ifrågavarande ändamål disponerade medlen närmast
avsedda för tillämnade museer med skoglig inriktning i Växjö, Gävle och
Sundsvall. Såsom antytts i propositionen torde det vara en lämplig anordning
att Kungl. Maj :t — utan bindande uttalanden från riksdagens sida —
prövar frågan om medlens fördelning och fastställer de närmare villkoren
lör bidragens åtnjutande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 37 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 485 av herr Anders Johansson och II: 643 av
herr Kristensson i Osby in. fl. ävensom de likalydande motionerna
I: 486 av herr Svärd samt II: 644 av herrar Cassel
och Östlund,

1) lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1957 att, med iakttagande av vad i
propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande av
prisutjämningsavgift; samt

2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Stockholm den 16 februari 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl*, Heiiman, Spetz, Franzon,
Snygg, Söderquist, Velander, Werner*, Oscar Carlsson* och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard*, Kollberg och Nilsson i
Bästekille.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1956

Reservation

beträffande utskottets hemställan under punkten 1) av herrar Spetz, Söderquist,
Vetander, Kristensson i Osby, Sjölin, Kollberg och Nilsson i Bästekille,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I:
485 av herr Anders Johansson och II: 643 av herr Kristensson i Osby in. fl.
ävensom de likalydande motionerna 1: 486 av herr Svärd samt II: 644 av
herrar Cassel och östlund — ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 37, såvitt densamma avser fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att för tiden till och med den 30 juni
1957 meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift.

560302 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag