Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

1

Nr 50

Bevillningsutskottets betänkande angående beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1956/57, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.

Jämlikt § 40 riksdagsordningen avgiver bevillningsutskottet härmed förslag
till beräkning av de särskilda bevillningarnas belopp för budgetåret
1956/57 vid tillämpning av gällande eller vid innevarande års riksdag fastställda
grunder.

På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari 1956 (Bilaga 1
till statsverkspropositionen 1956: Inkomster å driftbudgeten) har chefen för
finansdepartementet nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan
och beräkning av inkomster å driftbudgeten för budgetåret 1956/57
jämte därmed sammanhängande frågor. Departementschefen har därvid anmält
riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1955 med inkomstberäkning
för nämnda budgetår.

I en den 13 april 1956 dagtecknad proposition nr 175 angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57, m. m., har Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändrad lydelse
av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272);

dels ock, bland annat, besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i
preliminär skatt för förra hälften av budgetåret 1956/57 med 110 procent
av grundbeloppet och för senare hälften av samma budgetår med 100 procent
av grundbeloppet.

Propositionen nr 175 har i här berörda delar hänvisats till bevillningsutskottet.

Ovannämnda vid propositionen nr 175 fogade författningsförslag
är av följande lydelse. I

I llihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr,50

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 27 § 3 inom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

27 §.

3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av den
slutliga skatten eller med minst tiotusen
kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta med
fem procent, för en beräknad tid av
ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger ettusen
kronor; dock att det belopp, varå
ränta sålunda skall beräknas, skall
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. Vid bedömande av om
och med vilket belopp, ränta skall
utgå, skall i den slutliga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt
eller i 1 § omförmälda avgifter
eller annuiteter med undantag
av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i den
preliminära skatten inräknas sådan
i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den
30 april året näst efter inkomståret.

Vad i-----— omförmäld ränta.

(Föreslagen lydelse)

27 §.

3 mom. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en femtedel av den
slutliga skatten eller med minst tiotusen
kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta med
sju procent, för en beräknad tid av
ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger ettusen
kronor; dock att det belopp, varå
ränta sålunda skall beräknas, skall
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. Vid bedömande av om
och med vilket belopp, ränta skall
utgå, skall i den slutliga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt
eller i 1 § omförmälda avgifter
eller annuiteter med undantag
av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,
ej heller skall i den
preliminära skatten inräknas sådan
i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den
30 april året näst efter inkomståret.

69 §.

1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten med minst en femtedel
av denna eller med minst tiotusen
kronor, äger den skattskyldige erhålla
ränta med tre procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av 1

69 §.

1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten med minst en femtedel
av denna eller med minst tiotusen
kronor, äger den skattskyldige erhålla
ränta med fyra procent, för en
beräknad tid av ett år, å den del av

1 Senaste lydelse av 27 § 3 mom. se 1954:340.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

3

(Nuvarande lydelse)

det överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det
belopp, varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den
preliminära skatten icke inräknas
sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst efter
inkomståret; vidare skall med
slutlig skatt likställas sådan tillkommande
skatt, som enligt vad i 68 §
4 mom. andra stycket sägs helt eller
delvis skall gäldas med där omförmäld
preliminär skatt.

Ränta som---— den skattsky]

(Föreslagen lydelse)

det överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det
belopp, varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den
preliminära skatten icke inräknas
sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts
efter den 30 april året näst efter
inkomståret; vidare skall med
slutlig skatt likställas sådan tillkommande
skatt, som enligt vad i 68 §
4 mom. andra stycket sägs helt eller
delvis skall gäldas med där omförmäld
preliminär skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957, dock att förordningen
icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1956 års taxering.

Till utskottets behandling har i nedan angivna delar hänvisats följande i
anledning av proposition nr 175 väckta motioner, nämligen A)

de likalydande motionerna I: 598 av herr Ohlon m. fl. och II: 790 avherr
Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 175 måtte besluta, att för senare hälften av budgetåret
1956/57 statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt med 95
procent av grundbeloppet i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 100 procent»;
samt

B) de likalydande motionerna I: 599 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 791 avherr
Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts,

att riksdagen måtte

1) antaga det vid propositionen nr 175 fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272) med den ändring att till 69 § 1 mom. skall fogas
ett nytt stycke av följande lydelse:

Därest skatlskyldig, för vilken den slutliga skatten överstiger den preliminära,
låter det belopp, som enligt debetsedel å slutlig skatt tillkommer
honom, stå inne till den 15 juni året efter det debitering skett, äger han erhålla
ränta med 3,5 procent å det innestående beloppet, avrundat till närmast
lägre hundratal kronor.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Denna förordning träder vad angår 69 § 1 mom. andra stycket i kraft
dagen efter det förordningen utkommit av trycket i Svensk Författningssamling
och skall tillämpas med avseende å överskjutande skatt enligt debetsedel
å slutlig skatt 1956. I övriga delar träder förordningen i kraft den
1 januari 1957, dock att den i dessa delar icke skall äga tillämpning å skatt
enligt 1956 års taxering.

2) under uttalande av att en statlig budgetpolitik enligt i motionen angivna
riktlinjer bort och bör föras samt att en skattesänkning i enlighet med
vad som yrkats i reservation 1) till bevillningsutskottets betänkande nr 40
år 1956 bort genomföras, besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i
preliminär skatt för förra hälften av budgetåret 1956/57 med 110 procent
av grundbeloppet och för senare hälften av samma budgetår med 90 procent
av grundbeloppet; samt

3) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1956/57 enligt
den vid propositionen såsom Bihang A fogade specifikationen med den ändring
som framgår av följande:

A. Egentliga statsinkomster
I. Skatter:

1. Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse:

a) Skatt å inkomst och förmögenhet m. m., bevillning____ 5 875 000 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning

296 000 000

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 238 av
herr Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte antaga
följande

1) Förslag
till

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskrifter i 22 §, avdrag
ske för

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

5

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst
från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag
för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller
lotterivinst;

slutlig skatt, som här i riket påförts skattskyldig på grund av taxering
under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan här i riket
påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under förstnämnda år
erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till kommun
eller annan kommunal samfällighet eller avser statlig förmögenhetsskatt.

Skattskyldig, som--- — för dotterbolaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

2) Förslag
till

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 10 § och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig förmögenhetsskatt skola erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, skall icke utgöra statlig förmögenhetsskatt, därest
den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 75 000 kronor. Annan
fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra
sådan skatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger
50 000 kronor.

Ej heller--- 5 000 kronor.

11 §.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, som avses i
8 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt, utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:
fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 75 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 200 000 kr.: 125 kr. för 100 000 kr. och 10 °/00 av återstoden;

200 000 » » 300 000 » : 1125 » » 200 000 » » 14 » » » ;

300 000 » » 400 000 » : 2 525 » » 300 000 » » 18 » » » ;

400 000 : 4 325 » » 400 000 » » 22 » » »

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

För annan fysisk person så ock för oskift dödsbo, utländskt bolag samt
i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse
skall den statliga förmögenhetsskatten utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:
fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenhet, som överstiger
50 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 200 000 kr.: 250 kr. för 100 000 kr. och 10 °/oo av återstoden;

200 000 » » 300 000 » : 1250 » » 200 000 » » 14 » » » ;

300 000 » » 400 000 » : 2 650 » » 300 000 » » 18 » » » ;

400 000 : 4 450 » » 400 000 » » 22 » » »

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

3) Förslag
till

förordning om upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt
(nr 581) skall upphöra att gälla med utgången av december
månad 1955. II)

II) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av
herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts,

A) att riksdagen måtte besluta

1) att 10 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt — i fråga om
skatten för aktiebolag, ekonomiska föreningar m. in. — gives den lydelse
som författningsrummet hade före den genom förordningen den 3 juni 1955
(nr 300) vidtagna ändringen, att gälla den skatt som skall påföras enligt
1957 års taxering, samt att förordningen samma dag (nr 301) med bestämmelser
om beräkning av den preliminära skatten vissa år för aktiebolag
in. fl. upphäves i vad densamma avser preliminär skatt för inkomståret
1956;

2) att upphäva förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt
från och med den 1 juli 1956 samt i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om utredning om en moderat höjning av arvslottsbeskattningen;
ävensom

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till den författningstext,
som erfordras enligt de ovan under A 1) och 2) framförda yrkandena;

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 7

III) de likalydande motionerna I: 304 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och
II: 220 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag angående
avskaffande av kvarlåtenskapsskatten och eventuellt, om så bedöms
nödvändigt som kompensation härför, en skärpning av arvsskatten på större
förmögenheter»; ''

IV) de likalydande motionerna I: 441 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 575 av
herr Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte antaga
följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska---1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten
icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar
ävensom för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan och bostadkreditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, — — — inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a),

b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och c) här ovan skall
iakttagas att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt bestämmelsen
under c) allenast beträffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst,
som efter förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten av
livförsäkringsrörelsen och ansitaltcins sammanlagda skattepliktiga nettointäkt
belöper å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957. V)

V) motionen 1:499 av herrar Werner och Lodenius, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

utredning av frågan om höjning av det skattefria avdraget vid förmögenhets-
och arvsbeskattning, så att förslag i ämnet kan föreläggas senast 1957
års riksdag.

Såvitt avser de inbördes likalydande motionerna I: 290 och II: 238 samt
1: 293 och II: 224 har utskottet i detta betänkande endast upptagit de yrkanden,
som ovan återgivits. Övriga i dessa motioner framställda yrkanden behandlas
av utskottet i andra sammanhang. De likalydande motionerna 1: 441
och 11:575 har, såvitt avser däri framställda yrkanden om investeringsavgifterna,
av utskottet behandlats i dess betänkande nr 42. Motionen I: 499
har, i vad densamma avser värdering av växande skog, tidigare behandlats
i utskottets betänkande nr 37.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande
— får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 304, I: 499, II: 224, II: 238, II: 575, II: 790
och II: 791.

I särskilda skrifter, som inkommit till bevillningsutskottet, har Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges redareförening under
åberopande av i skrifterna angivna skäl bl. a. hemställt, att den statliga
inkomstskatten för aktiebolag måtte sänkas till 40 procent.

Statsverkspropositionen

I det i statsverkspropositionen intagna förslaget till beräkning av inkomsterna
å driftbudgeten under budgetåret 1956/57 är bevillningarna i
överensstämmelse med departementschefens förslag beräknade till följande

belopp:

Kronor Kronor

Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse:

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m......... 6 000 000 000

Kupongskatt ................................ 6 000 000

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt.......... 1 000 000

Fondskatt .................................. 17 000 000

Skogsvårdsavgifter .......................... 8 000 000

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter................................ 750 000

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt 70 000 000

Lotterivinstskatt ............................ 49 000 000

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m..... 75 000 000 6 226 750 000

Automobilskattemedel:

Fordonsskatt................................ 315 000 000

Bensinskatt.................................. 640 000 000

Särskild investeringsavgift för motorfordon .... 75 000 000 1 030 000 000

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Kronor Kronor

Tullar och acciser:

Tullmedel .................................. 550 000 000

Varuskatt .................................. 205 000 000

Införselavgift och accis å fettvaror m. m....... 54 000 000

Skatt å kaffe................................ 19 000000

Tobaksskatt ................................ 680 000 000

Rusdrycksförsåljningsmedel av partihandelsbolag 12 000 000

Rusdrycksförsåljningsmedel av detalj handelsbolag 30 000 000

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
,.*««••••••••••••••••••••••••••••• 925 000 000

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin...... 60 000 000

Maltdrycksskatt.............................. 120 000 000

Skatt å läskedrycker ........................ 43 000 000

Statlig nöjesskatt............................ 59 000 000

Skatt å elektrisk kraft ..................... 45 000 000 2 802 000 000

Postverket (överskott) ...................................... 15 000 000

Beträffande riksstatsförslagets inkomstsida och beräkningen av de särskilda
inkomsttitlarna har departementschefen i statsverkspropositionen
lämnat följande redogörelse.

Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse. Riksräkenskapsverket har beträffande
inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet
m. m. verkställt beräkningar av inkomsterna för såväl budgetåret 1955/50
som 1956/57.

Ämbetsverket har därvid med utgångspunkt från taxeringsutfallet i fråga
om verksamhetsåret 1954 haft att uppskatta inkomstutvecklingen under
verksamhetsåren 1955 och 1956 samt under de första månaderna av 1957.
I fråga om skatteunderlagets utveckling gör riksräkenskapsverket följande
antaganden, varvid särskilda kalkyler gjorts för å ena sidan fysiska personer
och med dem i beskattningshänseende likställda och å andra sidan
aktiebolag.

Vad först gäller fysiska personer framhåller riksräkenskapsverket, att
inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, som representerar fyra
femtedelar av fysiska personers nettoinkomst, under verksamhetsåret 1954
stigit med 6,5 procent i jämförelse med nästföregående år. Möjligheterna att
med tillfredsställande noggrannhet bedöma utvecklingen under 1955 anges
ännu vara begränsade till följd av löne- och sysselsätlningsstatistikens ofullständighet.
Enligt socialstyrelsens kvartalsstatistik för industriarbetare låg
i maj och augusti 1955 den genomsnittliga timförtjänsten för ifrågavarande
arbetargrupper knappt 8 procent över motsvarande siffror för 1954. Samtidigt
registrerades en sysselsättningsökning av storleksordningen drygt 2
procent. För övriga arbetargrupper torde de genomsnittliga lönehöjningarna
vara högre än för industriarbetarna, möjligen med undantag för arbetare
inom byggnadsindustrin. För tjänstemannagrupperna uppskattas de ge -

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

nomsnittliga lönelyftningarna till omkring 10 procent. Ämbetsverket anser
det sannolikt, att även för flertalet andra grupper en viss ökning i sysselsättningen
ägt rum under 1955 och att en fortsatt överflyttning från låglönegrupperna
till bättre betalda yrken förefaller trolig. Sammanfattningsvis
finner riksräkenskapsverket en uppgång i inkomst av tjänst med omkring
11 procent sannolik. För övriga förvärvskällor anges bristen på statistiskt
material vara ännu mera utpräglad än beträffande löneinkomsterna.
Riksi äkenskapsverket räknar emellertid med en icke oväsentlig uppgång
för inkomst av rörelse under 1955. Beträffande inkomst av jordbruksfastighet
toide årets dåliga skörderesultat innebära, att den icke oväsentliga uppgång
i jordbrukarnas inkomster, som genom prisuppgörelserna tidigare innevarande
år kunnat förutses vid normalskörd, snarast förbytts i en viss
nedgång. Sammanfattningsvis pekar riksräkenskapsverkets kalkyler på en
ökning av fysiska personers inkomster med omkring 10 procent mellan verksamhetsåren
1954 och 1955.

I fråga om inkomstutvecklingen för fysiska personer under år 1956 framhåller
riksräkenskapsverket, att antagandena givetvis nära sammanhänger
med de allmänna förutsättningar beträffande den samhällsekonomiska utvecklingen,
som riksräkenskapsverket ansett sig böra lägga till grund för
beräkningen av statsverkets inkomster. Av nuvarande tendenser att döma
torde enligt riksräkenskapsverket även för 1956 kunna räknas med en
fortsatt produktionsuppgång. Brist på arbetskraft och det alltmer fullständiga
kapacitetsutnyttjandet sätter dock en gräns för expansionsmöjligheterna.
Ett osäkerhetsmoment i framtidsbedömningen utgöres även av svårigheten
att överblicka hela effekten av de åtgärder av ekonomisk-politisk
natur, som vidtagits i konjunkturdämpande syfte både i Sverige och i de
för den internationella utvecklingen ledande länderna i Amerika och Västeuropa.
Av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen i Sverige kommer
givetvis även resultatet av 1956 års avtalsförhandlingar att bli.

När det gäller inkomst av tjänst konstaterar verket till en början, att på
grund av en glidning uppåt av lönenivån och sysselsättningsökning under
år 1955 lönenivån och sysselsättningen vid ingången av år 1956 bör något
överstiga den för år 1955 genomsnittliga. Även för år 1956 torde med hänsyn
till antagandena beträffande den allmänna konjunkturutvecklingen en viss
löneglidning uppåt kunna förutsättas liksom även en fortsatt övergång från
lägre till högre betalda yrken. Fortsättningsvis framhålles, att den ökning
av lönesumman, som därutöver kan komma att bli en följd av 1956 års
avtalsrörelse, ännu icke låter sig överblickas. Med hänsyn till vad som är
känt om utgångsläget för avtalsrörelsen synes det emellertid enligt verkets
mening sannolikt, att lönesummans stegring under år 1956 blir mindre än
under år 1955. Riksräkenskapsverket framhåller att de reservationer för
osäkerheten beträffande utvecklingen, som måste göras, givetvis får större
tyngd ju längre perspektivet utsträckes. Beträffande inkomstutvecklingen
under år 195/ saknas salunda enligt ämbetsverkets mening för närvarande
skäl att antaga annat än en stegring av lönesumman i anslutning till en
måttlig stegring av produktionen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 11

Beträffande fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst
har riksräkenskapsverket ansett sig böra räkna med eu uppgång under år
1956 för samtliga ifrågavarande förvärvskällor. För år 1957 har gjorts motsvarande
antagande som beträffande inkomst av tjänst.

Vad därefter beträffar aktiebolags taxerade inkomster förelåg enligt ämbetsverket
eu uppgång under verksamhetsåret 1954 med omkring 10 procent.
Stegringen kunde till väsentlig del återföras på den fortsatta förbättringen
för skogsindustrin och verkstadsindustrin. Även för elekrotekniska
industrin och varven redovisades en betydande uppgång. För samtliga
dessa grupper torde utvecklingen under 1955 ha inneburit en ytterligare
inkomststegring. Även för gruvindustrin, som för 1954 redovisade en
betydande nedgång av de taxerade inkomsterna, finnes enligt ämbetsverket
anledning räkna med en uppgång under 1955. Med ledning av tendenserna
för nyssnämnda branscher och vissa undersökningar rörande det för verksamhetsåret
1955 förväntade taxeringsresultatet för övriga i riksräkenskapsverkets
register ingående bolag har verket som grund för sin beräkning
antagit, att det sammanlagda till statlig inkomstskatt för svenska aktiebolag
taxerade beloppet vid 1956 års taxering skall utvisa en stegring
med omkring 7 procent i förhållande till 1955 års taxering.

Det understrykes fortsättningsvis, att ett bedömande av utvecklingen av
aktiebolags inkomster under år 1956 är synnerligen vansklig. Svårigheterna
accentueras ytterligare genom ovissheten om i vilken utsträckning de skärpta
avskrivningsreglerna speciellt för lagervärdering kommer att påverka de
till beskattning redovisade vinsterna. De nuvarande tendenserna pekar snarast
på något ökade inkomster för de branscher, som väger tungt i skattehänseende.

Riksräkenskapsverket erinrar vidare om att på inkomsttiteln Skatt å inkomst
och förmögenhet m. in. redovisas uppbörden av de skatter, som skall
slutligt redovisas på titeln, men därjämte även kommunalutskylder samt
vissa andra skatter och avgifter, som uppbäres i samband med den allmänna
skatteuppbörden. De statliga skatter och avgifter, vilka under budgetåren
1955/56 och 1956/57 skall slutligt redovisas på titeln utgöres, frånsett
inflytande restantier av äldre skatter, av statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
investeringsavgift för 1955 och 1956 samt folkpensionsavgifter.
I och med att den allmänna sjukförsäkringen trätt i kraft den 1 januari
1955 passerar över inkomstskattetiteln även till försäkringen hänförliga
avgifter och arbetsgivarbidrag.

Vid uppskattningen av bruttoinkomsterna på titeln har ämbetsverket viss
ledning av den inom verket förda uppbördsstatistiken. Med hjälp av nämnda
statistik har verket kunnat följa uppbörden till och med skatteterminen
i september 1955. På grund av detta material och under de gjorda antagandena
angående inkomstutvecklingen beräknar riksräkenskapsverket
uppbörden av preliminärskatt på följande sätt.

Beträffande den preliminära A-skatten utgår ämbetsverket från att denna
skatt med hänsyn till sin karaktär av egentlig källskatt kommer att nära

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

följa löneinkomstens förändringar. Det förutsattes, att den statliga inkomstskatten
under hela budgetåret 1956/57 utgår med oförändrad uttagningsprocent,
d. v. s. 110 procent. De schablonmässigt beräknade minimiavdragen
för avgifter för kapital- och sjukförsäkring för fysiska personer samt
för utgifter för fullgörande av tjänsten för skattskyldiga med inkomst av
tjänst, vilka inarbetats i källskattetabellerna fr. o. in. 1956, är ägnade att
minska takten i ökningen av källskatteuppbörden. I motsatt riktning verkar
en mindre höjning av den kommunala utdebiteringen — enligt preliminära
uppgifter med 14 öre per inkomstskattekrona från den under 1955
gällande medelutdebiteringen av 12,24. I stort sett är dock enligt ämbetsverkets
mening den sammanlagda effekten av nyssnämnda omständigheter
av begränsad storleksordning. Vidare får hänsyn tagas till att i uppbörden
av preliminär A-skatt kan komma att ingå preliminärt erlagd garantiskatt
för fastighet.

Ämbetsverket uttalar, vad angår uppbörden av preliminär B-skatt under
uppbördsåret 1956—57 och de två terminer av uppbördsåret 1957—58 som
faller inom budgetåret 1956/57, att den normalt, d. v. s. utan ledning av
särskild preliminär deklaration, debiterade preliminärskatten, i det enskilda
fallet kan komma att betydligt avvika från vad som väntas bli påfört
som slutlig skatt. Totalt sett har riksräkenskapsverket ansett sig böra förutse
en i jämförelse med innevarande uppbördsår stegrad uppbörd av preliminär
B-skatt under de ordinarie uppbördsterminerna under uppbördsåren
1956—57 och 1957—58.

Det erinras vidare om att bestämmelserna om ränta på kvarstående
skatt numera också föranleder, att den preliminära skatten i varje fall
för bolag blir förhållandevis nära anpassad till den slutliga skatten genom
att fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt verkställes efter uppbördsårets
utgång. Under våren 1954 och våren 1955 inflöt fyllnadsinbetalningar
av preliminär skatt med 575 respektive 525 miljoner kronor. Med
utgångspunkt från ämbetsverkets antaganden om vad som kommer att påföras
de skattskyldiga i slutlig skatt vid 1956 års taxering räknas med
ett betydande utrymme för fyllnadsinbetalningar, och väsentliga belopp antages
komma att inflyta under våren 1956 i form av sådana inbetalningar.
Även under våren 1957 väntas inflyta betydande belopp som fyllnadsinbetalning.

Sammanfattningsvis har riksräkenskapsverket ansett sig böra uppskatta
under budgetåren 1955/56 och 1956/57 totalt inflytande preliminär A- och
B-skatt, inklusive fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt, till cirka 9 540
respektive 10 350 miljoner kronor. Härav har antagits ingå preliminärt inbetald
garantiskatt med 200 respektive 240 miljoner kronor. I vilken utsträckning
garantiskatten kommer att erläggas preliminärt är dock synnerligen
svårt att förutse. Även i övrigt understrykes att de angivna beloppen
är osäkra inom vida marginaler både med hänsyn till ovissheten beträffande
skatteunderlagets utveckling och möjligheterna för en del skattskyldiga
att i viss utsträckning välja tidpunkten för skatternas erläggande.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 13

Riksräkenskapsverket framhåller vidare, att på grundval av 1954 års
taxering ett belopp av i runt tal 710 miljoner kronor påfördes såsom kvarstående
skatt, medan ett belopp av 590 miljoner kronor skulle återbetalas
som överskjutande skatt. Räntan på den kvarstående skatten uppgick till
13 miljoner kronor. Enligt av ämbetsverket från länsstyrelserna infordrade
uppgifter uppgår den kvarstående skatten på grund av 1955 års taxering
till i runt tal 740 miljoner kronor, medan återbetalningarna kan beräknas
till omkring 670 miljoner kronor. Räntan på den kvarstående skatten uppgår
till 15 miljoner kronor. Den kvarstående skatt, som kan komma att
påföras på grundval av 1956 års taxering, finner riksräkenskapsverket sannolikt
komma att bli betydligt större än vid 1955 års taxering, medan verket
räknar med att den överskjutande skatten kommer att minska. Den
sålunda förutsedda ökningen av saldot mellan kvarstående och överskjutande
skatt motiveras med att bland annat skatten på grundval av garantibelopp
på fastighet och sjukförsäkringsavgifter från försäkrade som erlägger
preliminär B-skatt sannolikt endast delvis kommer att inflyta i form av
preliminärskatt och fyllnadsbetalningar. Beträffande beloppen för den överskjutande
skatten, kvarskatten och fyllnadsbetalningarna räknar riksräkenskapsverket
med att de vid 1956 års taxering kommer att bli av storleksordningen
550, 950 respektive 700 miljoner kronor. Den kvarstående
skatt, som påföres enligt taxeringarna 1955 och 1956, skall erläggas under
budgetåren 1955/56 och 1956/57. Under dessa budgetår utbetalas också den
överskjutande skatten enligt nämnda taxeringar. Vid beräkningen av det
belopp av kvarstående skatt som kommer att inflyta, har riksräkenskapsverket
tagit hänsyn till att en mindre del av de påförda beloppen icke inflyter
i rätt tid under uppbördsterminerna utan blir restförd. Den inflytande
kvarstående skatten uppskattas till 630 miljoner kronor för budgetåret
1955/56 och till 820 miljoner kronor för budgetåret 1956/57.

De debiterade yrkesskadeförsäkringsavgifter, bidrag till sjukförsäkringen
och byggnadsforskningsavgifter från större arbetsgivare, som redovisas
över inkomstskattetiteln, har med ledning av uppgifter, som lämnats av
riksförsäkringsanstalten, beräknats till 245 miljoner kronor under innevarande
och 250 miljoner kronor under nästföljande budgetår. I dessa belopp
har medräknats statens arbetsgivarebidrag vilka för vartdera budgetåret
uppskattningsvis beräknats uppgå till 30 miljoner kronor, varav hälften
faller på affärsverken.

Inflytande restantier, tillkommande skatt samt övriga inkomster, nämligen
skogsvårdsavgifter och annuiteter, beräknas uppgå till 195 respektive
210 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverkets beräkningar har lett till resultatet, att bruttoinkomsterna
på förevarande riksstatstitel kan för budgetåret 1955/56 uppskattas
till 10 610 miljoner kronor och för budgetåret 1956/57 till 11630
miljoner kronor.

Beträffande utgifterna på titeln bar riksräkenskapsverket anfört följande.
Den mest betydande posten på utgiftssidan utgöres av utbetalningarna

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

av kommunalskattemedel. Kommunernas fordran på statsverket framräknas
per den 1 januari varje kalenderår och utbetalas varannan månad med
en sjättedel av årsbeloppet vid varje tillfälle. Från och med år 1955 har fastighetsbeskattningen
omlagts. Fastighetsskatt enligt den äldre ordningen
utbetalades till kommunerna sista gången under år 1955 på grundval av
1954 års fastighetstaxering. Under år 1956 erhåller kommunerna för första
gången icke någon fastighetsskatt. Förskott från staten på inkomstskatt
beräknas enligt vid 1955 års taxering framkommet skatteunderlag, i vilket
icke ingår garantibelopp. Under 1956 skulle alltså kommunernas skatteintäkter
komma att minska med ett belopp motsvarande fastighetsskatten.
Enligt särskilda övergångsbestämmelser skall emellertid i förskott till kommunerna
för år 1956 även utbetalas ett belopp motsvarande den beräknade
skatten på 4 procent av det sammanlagda taxeringsvärdet år 1955 för skattepliktiga
fastigheter. Under år 1957 beräknas förskottet till kommunerna
på grundval av ett skatteunderlag, i vilket garantibelopp för fastighet ingår.
Avräkning sker detta år mot förskottet under år 1955 och därvid tillföres
kommunerna ett belopp motsvarande fastighetsskatten. Detta år får kommunerna
följaktligen »dubbel» fastighetsskatt.

Beträffande utbetalningarna under budgetåret 1955/56 är dessa kända
för första hälften av budgetåret. För senare hälften av budgetåret 1955/56
blir de beroende av storleken av kommunernas fordran för kalenderåret
1956. Vid beräkningen av denna har man att i första hand taga hänsyn
till förskottet på kommunal inkomstskatt för 1956, vilket till storleken utgör
produkten av det vid inkomsttaxeringen under 1955 framkomna skatteunderlaget,
ökat med 4 procent av taxeringsvärdet år 1955 av skattepliktiga
fastigheter för att kompensera bortfallet av fastighetsskatten, och den
under hösten samma år beslutade utdebiteringen. Med ledning av från statistiska
centralbyrån inhämtade uppgifter om bland annat den beskattningsbara
inkomstens storlek och om den kommunala utdebiteringen har riksräkenskapsverket
beräknat utbetalningarna av förskott på kommunal inkomstskatt
under kalenderåret 1956 till 3 450 miljoner kronor. Slutavräkningen
av det under kalenderåret 1954 utbetalade förskottet på kommunal
inkomstskatt, i runt tal 2 760 miljoner kronor, bar med hänsyn till det
kommunala inkomstskatteunderlagets ökning från 1953 års till 1955 års
taxering beräknats till omkring 380 miljoner kronor. Sammanlagt skulle
sålunda utbetalningarna under kalenderåret 1956 kunna beräknas till omkring
3 830 miljoner kronor. Hälften av detta belopp skall utbetalas under
senare hälften av budgetåret 1955/56. Enligt dessa beräkningar kan riksstatstiteln
beräknas komma att under budgetåret 1955/56 belastas med utbetalningar
till kommunerna med ett belopp av omkring 3 720 miljoner
kronor.

Motsvarande utbetalningar under budgetåret 1956/57 skulle enligt de refererade
beräkningarna för budgetårets första hälft uppgå till omkring
1 920 miljoner kronor. För senare hälften av samma budgetår kan utbetalningarna
med utgångspunkt från den antagna inkomstutvecklingen under

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 År 1956

15

år 1955 samt under förutsättning av en kommunal utdebitering av ungefär
samma höjd som under år 1956 beräknas till omkring 2 370 miljoner kronor.
Statens utbetalningar av kommunalskattemedel under budgetåret 1956/
57 har sålunda av riksräkenskapsverket beräknats komma att uppgå till
4 290 miljoner kronor.

Utbetalningarna från titeln av överskjutande preliminärskatt har av riksräkenskapsverket
beräknats till 670 miljoner kronor under budgetåret 1955/
56 och till 550 miljoner kronor under budgetåret 1956/57. Övriga restitutioner
har för båda budgetåren antagits komma att belasta titeln med 50
miljoner kronor.

Som utgifter på titeln återkommer även debiterade yrkesskadeförsäkringsavgifter,
bidrag till sjukförsäkringen och byggnadsforskningsavgifter
från större arbetsgivare. Riksräkenskapsverket har vidare framhållit, att
för sjukförsäkringen härjämte tillkommer förskott och övriga utbetalningar
till sjukkassorna i avseende å bidrag från mindre arbetsgivare och sjukförsäkringsavgifter.
Dessa utbetalningar har riksräkenskapsverket med
ledning av uppgifter från riksförsäkringsanstalten beräknat till 340 miljoner
kronor för budgetåret 1955/56 och till 350 miljoner kronor för budgetåret
1956/57.

Omföringar av utskiftnings- och ersättningsskatt, skogsvårdsavgifter och
annuiteter samt yrkesskadeförsäkrings- och byggnadsforskningsavgifter
från mindre arbetsgivare har beräknats komma att belasta titeln med 45
miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1955/56 och 1956/57.

Enligt riksräkenskapsverkets beräkningar skulle sålunda titelns utgifter
kunna beräknas för budgetåret 1955/56 till 5 065 miljoner kronor samt för
budgetåret 1956/57 till 5 530 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket konstaterar, att den genom beslut av 1952 års riksdag
inrättade fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel
från och med budgetåret 1955/56 bokföringsmässigt erhållit en annan
behandling än tidigare. Fonden ingår sålunda numera som en del av
budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar och återföringar icke
längre direkt berör de redovisade inkomsterna på titeln skatt å inkomst och
förmögenhet in. m. I riksstaten för budgetåret 1955/56 har räknats med en
avsättning av kommunalskattemedel till budgetutjämningsfonden på 400
miljoner kronor. De avsättningar och återföringar, som riksräkenskapsverket
enligt nu föreliggande beräkningar anser böra verkställas under budgetåren
1955/56 och 1956/57, framgår av följande sammanställning.

1955/56
milj. kr.

............ 450

1956/57
milj. kr.

450

_

150

Nettoavsättning .............

......... 450

300

Med starkt understrykande av ovissheten i de gjorda antagandena om
inkomstutvecklingen in. fl. på skaltctitelns utfall inverkande omständig -

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

heter har riksräkenskapsverket uppskattat de behållna inkomsterna på titeln
skatt å inkomst och förmögenhet m. in. för budgetåret 1955/56 till avrundat
5 500 miljoner kronor och för budgetåret 1956/57 till avrundat 6 100
miljoner kronor.

Inkomsten av kupongskatt, som av överståthållarämbetet beräknats
till 5 miljoner kronor för nästa budgetår, har av riksräkenskapsverket
upptagits till 6 miljoner kronor eller 1 miljon kronor mer än i gällande
riksstat. Inkomsttiteln utskiftningsskatt och ersättning s--skatt har av ämbetsverket för budgetåret 1956/57 beräknats till 1 miljon
kronor.

Enligt beslut av 1954 års riksdag skall uttagas en särskild fondskatt
av engångsnatur på ansamlade vinstmedel hos vissa familjebolag. Lagstiftningen
har till syfte att beskatta vissa till följd av luckor i skattelagstiftningen
hittills från beskattning undantagna vinstmedel och även att ernå
en avveckling av de fondbeskattade företagen. Taxering till fondskatt verkställdes
i första instans år 1955. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån
uppgick det sammanlagda beskattningsbara beloppet till 288 miljoner
kronor, varför riksräkenskapsverket beräknat den påförda skatten till 86
miljoner kronor. Påförd skatt skall fördelas till betalning under fem år, i
undantagsfall tio år. Den del av fondskatten, som skall erläggas under visst
år, skall ha inbetalats senast den 31 augusti. Normalt kommer första inbetalningen
av skatten att ske år 1956. Riksräkenskapsverket har tagit för
givet, att huvuddelen av det belopp, som förfaller till betalning under år
1956, kommer att inflyta först efter utgången av budgetåret 1955/56. Riksräkenskapsverket
har föreslagit, att titeln för budgetåret 1956/57 upptages
till 17 miljoner kronor.

Inkomsten å titeln skogsvårds avgifter — — — har riksräkenskapsverket
upptagit ----till 8 miljoner kronor.

I fråga om inkomsttiteln bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, som i gällande riksstat uppförts med
750 000 kronor, har riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna för vart och
ett av budgetåren 1955/56 och 1956/57 till likaledes 750 000 kronor.

Generalpoststyrelsen har beräknat inkomsterna av arvslottsskatt,
gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt för både innevarande och
nästkommande budgetår till 70 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket beräknar
inkomsterna under ifrågavarande inkomsttitel till 70 miljoner kronor
för budgetåret 1955/56 eller till samma belopp som i gällande riksstat
samt föreslår, att titeln för budgetåret 1956/57 uppföres med likaledes 70
miljoner kronor.

Lotterivinstskatten, som för budgetåret 1954/55 uppgått till
45,8 miljoner kronor och för det löpande budgetåret av generalpoststyrelsen
beräknats inflyta med i runt tal 46 miljoner kronor, har av riksräkenskapsverket
för budgetåret 1955/56 beräknats till 47 miljoner kronor, vilket är en
miljon kronor mindre än i gällande riksstat. För budgetåret 1956/57 föreslår
ämbetsverket, att titeln uppföres med 49 miljoner kronor.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 17

Inkomsterna under titeln omsättnings- och expeditionsstämplar
m. in., som i gällande riksstat upptages med 70 miljoner kronor,
beräknas av riksräkenskapsverket till 75 miljoner kronor för budgetåret
1955/56. För budgetåret 1956/57 förordar riksräkenskapsverket, att inkomsttiteln
upptages med samma belopp eller 75 miljoner kronor.

Automobilskattemedel. I gällande riksstat har intäkterna av fordonsskatten,
bensinskatten och den särskilda investeringsavgiften för motorfordon upptagits
till 285, 585 respektive 50 miljoner kronor. Med utgångspunkt från en
fortsatt stark tillväxt av fordonsbeståndet har riksräkenskapsverket beräknat
fordonsskatten till 290 miljoner kronor för innevarande budgetår
och till 315 miljoner kronor för budgetåret 1956/57. Enligt generaltullstyrelsens
och kontrollstyrelsens beräkningar skulle inkomsterna på titeln
bensinskatt kunna uppskattas till 608 miljoner kronor under budgetåret
1955/56 och till 622,5 miljoner kronor under budgetåret 1956/57. I
beräkningen får såsom framhållits av kontrollstyrelsen uppmärksammas,
att under budgetåret 1955/56 tillfälligt kommer att inflyta fem kvartals
brännoljeskatt. Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna på titeln bensinskatt
till 615 miljoner kronor för budgetåret 1955/56 och till 640 miljoner
kronor för budgetåret 1956/57. Beträffande särskild inve st eringsavgift
för motorfordon har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknat inkomsterna till 110 miljoner kronor för budgetåret 1955/56
och till 50 miljoner kronor för budgetåret 1956/57. Länsstyrelserna beräknar
inkomsterna på titeln till 134,68 miljoner kronor under innevarande budgetår
och till 130,43 miljoner kronor under det nästkommande, varvid flertalet
länsstyrelser förutsatt att särskild investeringsavgift kommer att utgå under
hela budgetåret 1956/57. Riksräkenskapsverket har beräknat inkomsterna
av särskild investeringsavgift till 150 miljoner kronor under budgetåret
1955/56 och till 75 miljoner kronor under budgetåret 1956/57 under förutsättning
att avgift endast kommer att utgå under det sistnämnda budgetårets
första hälft.

Tullar och acciser. Inkomsttiteln tullmedel, som under budgetåret
1954/55 gav en behållen intäkt av cirka 505 miljoner kronor, är i riksstaten
för löpande budgetår uppförd med 500 miljoner kronor. Vid i november 1955
gjord uppskattning har generaltullstyrelsen beräknat nettouppbörden till
530 miljoner kronor för innevarande och till 550 miljoner kronor för nästföljande
budgetår. Generaltullstyrelsens beräkningar har gjorts under förutsättning
bland annat att förhållandena utomlands icke skall medföra några
mera väsentliga förändringar i villkoren för den svenska utrikeshandeln. Vidare
har antagits, att den inhemska utvecklingen skall möjliggöra en något
ökad export, att det nu under längre tid fortlöpande underskottet i bytesbalansen
icke skall efter någon tid medföra en mera allvarlig nedgång i valutareserven,
,itt importen skall liksom för närvarande vara i huvudsak fri
från direkta restriktioner samt att den allmänt konjunkturdämpande poli2
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 50

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

tik, som indirekt påverkar även importen, icke kommer att skärpas. Styrelsen
har vidare ansett sig böra erinra om att revision av tulltaxan pågår. Styrelsen
har emellertid icke nu räknat med några ändringar i importens storlek
och sammansättning, som skulle kunna inträda, om en ny tulltaxa skulle
medföra avsevärda ändringar i tullskyddet för vissa varugrupper. Riksräkenskapsverket
beräknar i anslutning till generaltullstyrelsens uppskattning
inkomsten av tullmedel för budgetåret 1955/56 till 530 miljoner kronor samt
törordar, att titeln för budgetåret 1956/57 uppföres med 550 miljoner kronor.

I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln varuskatt,
varunder även redovisas intäkter av pälsvaruskatt samt den särskilda försäljningsskatten
å mattor, guldsmedsvaror och grammofonskivor, upptagen
till ett belopp av 210 miljoner kronor. De av kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen
gjorda beräkningarna innebär en sammanlagd inkomst på titeln
varuskatt under budgetåren 1955/56 och 1956/57 på 200 respektive 197
miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har beräknat inkomsttiteln till 205
miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1955/56 och 1956/57.

Inkomsterna på titeln införselavgift och accis å fett v ar
o r m. m., som under budgetåret 1954/55 uppgick till cirka 58 miljoner
kronor, har i gällande riksstat uppförts med 56 miljoner kronor. I anslutning
till jordbruksnämndens och kontrollstyrelsens beräkningar har riksräkenskapsverket
uppskattat inkomsterna på titeln till 62 miljoner kronor
för budgetåret 1955/56 och till 54 miljoner kronor för budgetåret 1956/57.

Inkomsterna på titeln skatt å kaffe, som för innevarande budgetår
är uppförda i riksstaten med 18 miljoner kronor, har av generaltullstyrelsen
beräknats till 19 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1955/56 och
1956/57. Jordbruksnämnden har för samma budgetår beräknat ifrågavarande
inkomster till 18,5 respektive 18 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
beräknar inkomsterna på titeln för budgetåret 1955/56 till 19 miljoner kronor
och för budgetåret 1956/57 till likaledes 19 miljoner kronor.

I gällande riksstat har tobaksskatten upptagits till 650 miljoner
kronor. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har beräknat tobaksskatten
för innevarande budgetår till 665 miljoner kronor. Vid beräkning av det tobaksskattebelopp,
som kan antagas komma att inlevereras under budgetåret
1956/57, har tobaksmonopolet räknat med en fortsatt ökning av cigarrettförsäljningen,
dock med en allt större förskjutning i konsumtionen från de
högre beskattade importerade lobaksvarorna till de lägre beskattade svensktillverkade.
Tobaksmonopolets beräkningar slutar på 680 miljoner kronor,
varvid tobaksmonopolet utgått från förutsättningen av oförändrade utförsälj
ningspriser samt ingen nämnvärd förändring i konjunkturförhållandena.
Riksräkenskapsverket har beräknat tobaksskattens avkastning för nu löpande
budgetår till 665 miljoner kronor samt föreslagit, att inkomsttiteln för
budgetåret 1956/57 upptages till 680 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket beräknar i enlighet med kontrollstyrelsens förslag
inkomsttiteln rusdryck sförsäljnings medel av parti b an -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

19

d e 1 s b o 1 a g, vilken i gällande riksstat upptagits med 12 miljoner kronor,
för budgetåret 1955/50 till 12 miljoner kronor samt föreslår, under förutsättning
att en av Vin- & spritcentralen beräknad avsättning till pensionsändamål
skall äga rum, att den för nästkommande budgetår upptages till
likaledes 12 miljoner kronor.

Inkomsterna av rusdrycksförsäljnings medel av detaljhandelsbolag
har i riksstaten för löpande budgetår upptagits med 35
miljoner kronor. I enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter uppskattar
riksräkenskapsverket här avsedda inkomster för budgetåret 1955/56
till 30 miljoner kronor och för budgetåret 1956/57 till likaledes 30 miljoner
kronor.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
har i riksstaten för löpande budgetår uppförts med 820 miljoner kronor.
Kontrollstyrelsen erinrar om att man sedan det nya försäljningssystemet införts
den 1 oktober 1955 synes ha anledning att räkna med en icke oväsentlig
ökning i spritdrycksförsäljningen. Att på grundval av de knapphändiga
upplysningar, som ännu finnes, göra några förutberäkningar rörande försäljningen
av spritdrycker under återstoden av budgetåret bedömes som synnerligen
vanskligt. Det synes dock kontrollstyrelsen sannolikt, att en viss
avmattning i efterfrågan på spritdrycker kan väntas under de närmast följande
månaderna jämfört med oktober månad, då utminuteringen av spritdrycker
och vin var 28 procent högre än året innan. Ä andra sidan torde
man enligt styrelsens mening kunna förutse, att slopandet av inköpsrestriktionerna
kommer att under den tid beräkningen omfattar medföra en viss
ökning av den totala spritdryckskonsumtionen i landet jämfört med tiden
före försäljningsreformens genomförande. Om denna ökning uppskattas till
förslagsvis 10 procent, skulle inleveransen å förevarande skattetitel under
månaderna november 1955—juni 1956 komma att öka med närmare 60 miljoner
kronor. För hela budgetåret 1955/56 skulle inkomsten enligt kontrollstyrelsen
kunna beräknas till i runt tal 900 miljoner kronor. I avsaknad av
närmare hållpunkter rörande efterfrågeutvecklingen i fråga om spritdrycker
efter restriktionssystemets slopande anser kontrollstyrelsen, alt det icke är
möjligt att förutse, om försäljningen av spritdrycker på längre sikt kommer
att öka eller minska. Inleveransen å skattetiteln under budgetåret
1956/57 har därför synts styrelsen böra beräknas till oförändrat 900 miljoner
kronor.

Riksräkenskapsverket, som understryker svårigheterna att förutse utvecklingen
av inkomsterna på denna liksom övriga rusdrycksmedclstitlar i
samband med restriktionssystemets slopande, upptager inkomsterna av omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker till 900 miljoner kronor för
budgetåret 1955/56 och till 925 miljoner kronor för budgetåret 1956/57.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin har i riksstaten
för löpande budgetår upptagits till 50 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen
har anfört, att inleveransen under månaderna juli—oktober 1955 avseende
försäljningen under månaderna juni—september, bar uppgått til)

20

Bevillningsutskottets belänkande nr 50 år 1956

19,2 miljoner kronor. Vid bibehållande av den gamla försäljningslagstiftningen
hade man enligt styrelsen på grundval av detta kunnat förutse en
inleverans för hela budgetåret. 1955/56 av omkring 70 miljoner kronor. Hänsyn
har därvid tagits till att vinförsäljningen under de tre första kvartalen
1955 ökat med över 25 procent sedan motsvarande tid under 1954. Kontrollstyrelsen
framhåller att upphävandet av försäljningsrestriktionerna i fråga
om spritdrycker samt frigivandet av starkölet den 1 oktober 1955 dock kan
väntas komma att medföra en viss avmattning i efterfrågeökningen beträffande
vin. Att vinförsäljningen under återstående delen av budgetåret 1955/
56 skulle komma att minska i förhållande till föregående år synes däremot
styrelsen icke sannolikt. Kontrollstyrelsen beräknar mettouppbörden på titeln
till 60 miljoner kronor för vartdera av budgetåren 1955/56 och 1956/57.
■Riksräkenskapsverket beräknar i enlighet med kontrollstyrelsens förslag inkomsterna
på titeln till 60 miljoner kronor för budgetåret 1955/56 och till
likaledes 60 miljoner kronor för budgetåret 1956/57.

Maltdrycksskatten beräknas av kontrollstyrelsen innevarande
budgetår inflyta med 115 miljoner kronor eller 15 miljoner kronor mer än
som upptagits i gällande riksstat och med likaledes 115 miljoner kronor under
budgetåret 1956/57. Kontrollstyrelsen framhåller, att under såväl innevarande
som nästkommande budgetår totalutlämningen av skattepliktiga
maltdrycker torde bli större än vad tidigare varit fallet, till följd av den
ändrade lagstiftningen beträffande försäljningen av maltdrycker av tredje
klassen. Med hänsyn till bland annat vissa från branschmannahåll inhämtade
upplysningar har det ansetts troligt, att försäljningsvolymen av maltdrycker
av tredje klassen kommer att uppgå till bortåt 10 procent av totalförsäljningen
av skattepliktiga maltdrycker. Den ökade konsumtionen av
■starköl har antagits medföra viss minskning i försäljningen av maltdrycker
:av andra klassen. Riksrälcenskapsverket beräknar inkomsttiteln till 115 miljoner
kronor för budgetåret 1955/56 och till 120 miljoner kronor för budgetåret
1956/57.

Skatten å läskedrycker, som i gällande riksstat upptagits till 42
miljoner kronor, antages av kontrollstyrelsen inflyta med cirka 45 miljoner
kronor under budgetåret 1955/56 och med 43 miljoner kronor under budgetåret
1956/57. Riksräkenskapsverket beräknar i anslutning till kontrollstyrelsen
inkomsten av läskedrycksskatten till 45 miljoner kronor för budgetåret
1955/56 samt föreslår, att inkomsttiteln för budgetåret 1956/57 uppföres
med 43 miljoner kronor.

Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter
beräknas inkomsterna på titeln statlig nöjesskatt komma att uppgå
till 55,61 miljoner kronor under budgetåret 1955/56 och till 55,64 miljoner
kronor under budgetåret 1956/57. Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden
av nöjesskatt för innevarande budgetår till 57 miljoner kronor samt
föreslår, att inkomsttiteln nöjesskatt för budgetåret 1956/57 upptages till
59 miljoner kronor.

Skatt å elektrisk kraft, som i riksstaten för löpande budgetår

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 21

upptagits till 37 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen inflyta med
omkring 38 miljoner kronor under budgetåret 1955/56 och med 45 miljoner
kronor under budgetåret 1956/57. Vattenfallsstyrelsen framhåller, att en beräkning
av denna inkomstpost måste grundas på osäkra uppskattningar med
hänsyn till att bland annat någon statistik icke finnes över landets slutliga
kraflkonsumenlers totala kraftbetalning. Under förutsättning att för elskatten
i fortsättningen kommer att gälla nuvarande grunder, kan enligt
vattenfallsstyrelsens mening totalbeloppet för skatt å elektrisk kraft uppskattas
till 37 miljoner kronor för budgetåret 1955/56 och till 40 miljoner
kronor för budgetåret 1956/57. Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna
av elskatten för innevarande budgetår till 38 miljoner kronor samt föreslår,
att titeln för budgetåret 1956/57 uppföres med 45 miljoner kronor.

Postverkets inlevererade överskott för budgetåret 1954/55 uppgick
till omkring 10 miljoner kronor. I riksstaten för löpande budgetår är inkomsttiteln
uppförd med 6 miljoner kronor. Enligt generalpoststyrelsens nu
verkställda beräkningar skulle överskottet av postverkets rörelse komma att
uppgå till 8 miljoner kronor för budgetåret 1955/56 och till 12 miljoner kronor
för budgetåret 1956/57. Styrelsen har föreslagit, att titeln i riksstaten
för budgetåret 1956/57 uppföres med nyssnämnda belopp.

Vid uppskattningen av inkomsterna har generalpoststyrelsen emotsett en
ökning från budgetåret 1954/55 till budgetåret 1955/56 med 18,7 miljoner
kronor till 392,1 miljoner kronor samt från sistnämnda budgetår till budgetåret
1956/57 med 9,4 miljoner kronor till 401,5 miljoner kronor. Vid beräkningen
av frankoteckensuppbörden för budgetåren 1955/56 och 1956/57
har styrelsen utgått från de porton, som för närvarande gäller för olika försändelseslag.
Styrelsen har ansett sig kunna beräkna frankoteckensuppbörden
för innevarande budgetår till 231 miljoner kronor, motsvarande en ökning
av cirka 4,3 procent i förhållande till uppbörden för budgetåret 1954/55.
Styrelsen anser sig vidare kunna räkna med viss ökning av trafikvolymen
även under budgetåret 1956/57. Frankoteckensuppbörden för sistnämnda
budgetår har därför uppskattats till 239 miljoner kronor. Ersättningen till
postverket för befordran av tjänsteförsändelser beräknas av generalpoststyrelsen
för innevarande budgetår till 40 miljoner kronor samt för nästkommande
budgetår till 41 miljoner kronor. Postverkets inkomster av postgirorörelsen
beräknas till 49,6 miljoner kronor under budgetåret 1955/56 eller
8,2 miljoner kronor mer än ersättningen under budgetåret 1954/55. För budgetåret
1956/57 har inkomsterna beräknats tilll 48,9 miljoner kronor. Enligt
styrelsens bedömning torde av postgirots vinstmedel för år 1955 5 miljoner
kronor komma att levereras till postverket under innevarande budgetår,
och även för nästkommande budgetår torde såsom vinst av postgirot
kunna upptagas ett belopp av 5 miljoner kronor. Ersättningen från postsparbanken
för budgetåret 1955/56 har av generalpoststyrelsen beräknats till 19,1
miljoner kronor och för nästkommande budgetår till 19,5 miljoner kronor.
Styrelsen bar icke ansett sig böra upptaga något belopp såsom vinstmedel

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

från postsparbanken varken för innevarande eller nästkommande budgetår
på grund av räntehöjningen. Ersättningen till postverket för bestyret med
skatteuppbörden har av generalpoststyrelsen för innevarande budgetår beräknats
till 8,40 miljoner kronor och för nästkommande budgetår till 8,45
miljoner kronor.

Under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall till styrelsens hemställan om
viss höjning av ersättningsgrunderna för postverkets bestyr med utbetalningarna
av folkpensioner och barnbidrag beräknar styrelsen inkomsterna
för ifrågavarande bestyr för budgetåret 1955/56 till 3,85 respektive 2,25 miljoner
kronor samt för budgetåret 1956/57 till 3,95 respektive 2,28 miljoner
kronor. Inkomsterna å övriga inkomsttitlar beräknas av styrelsen icke komma
att undergå större förändringar vare sig under innevarande eller nästkommande
budgetår.

Beräkningen av utgifterna har verkställts under antagande, att rörligt tilllägg
kommer att utgå efter oförändrade grunder såväl under innevarande
som nästkommande budgetår. Vidare har hänsyn icke tagits till eventuella
större förändringar i nuvarande prisnivå. Under dessa förutsättningar beräknar
generalpoststyrelsen postverkets utgifter för budgetåret 1955/56 till
omkring 384 miljoner kronor och för budgetåret 1956/57 till omkring 390
miljoner kronor.

Med utgångspunkt från nuvarande taxor samt nu gällande grunder för
det rörliga tillägget har riksräkenskapsverket upptagit inkomsterna av postverket
för budgetåret 1955/56 till 10 miljoner kronor och för budgetåret
1956/57 till 15 miljoner kronor.

Såsom en bilaga till riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret
1956/57 har ämbetsverket redovisat en promemoria med vissa beräkningar
av statsinkomsterna under budgetåren 1957/58 och 1958/59. I
promemorian framhålles inledningsvis att en kalkyl av detta slag måste
verkställas med utgångspunkt från vissa schablonmässiga förutsättningar,
vilket ger beräkningarna en rent hypotetisk karaktär. De viktigaste förutsättningarna
sammanfattas på följande sätt.

Vid beräkningstillfället gällande författningar och övriga bestämmelser,
som har inflytande på statsinkomsterna, har antagits förbli oförändrade
under hela den period beräkningarna avser. Detta innebär bland annat att
investeringsavgifterna förutsatts utgå endast t. o. m. första hälften av budgetåret
1956/57, medan de höjda bolagsskatterna förutsatts tillämpade under
hela den period beräkningarna avser. Beträffande den allmänekonomiska
ramen och skatteunderlagets utveckling har i första hand tagits som
utgångspunkt de förutsättningar beträffande utvecklingen under år 1956,
som legat till grund för verkets beräkning av statsinkomsterna under budgetåren
1955/56 och 1956/57. För utvecklingen från och med år 1957 har
antagits en fortgående jämn stegring av den reala nationalinkomsten vid
konstant prisnivå, oförändrat god sysselsättning och förhållandevis gynnsamma
betingelser för utrikeshandeln samt inga mera betydande strukturella
förskjutningar i den inhemska ekonomin. I anslutning härtill har
såväl fysiska personers som bolags inkomster antagits stiga med 4 procent
årligen. Under de angivna betingelserna har kunnat räknas med en fortgå -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 23

ende stegring av statsinkomsterna. Stegringstakten är dock icke jämn, vilket
sammanhänger med att speciella förhållanden påverkar de enskilda inkomsttitlarna.

Huvudresultatet av beräkningarna har sammanfattats i följande uppställning,
i vilken även medtagits de kända beloppen för budgetåret 1954/55
och de i riksräkenskapsverkets nu föreliggande inkomstberäkning upptagna
beloppen för budgetåren 1955/56 och 1956/57 (miljoner kronor).

Skatt å inkomst och förmögenhet

m. m.......................

1954/55

4 393

1955 56

5 500

1956/57

6 100

1957/58

5 900

1958/59

6 300

Övrig skatt å inkomst, förmögen-het och rörelse ..............

207

209

227

231

235

Automobilskattemedel ..........

819

1 055

1 030

1005

1050

Tullar och acciser ..............

2 512

2 738

2 802

2 890

2 973

Uppbörd i statens verksamhet och
diverse inkomster ............

380

415

401

407

418

Statens affärsverksfonder........

298

275

350

375

410

Övriga kapitalfonder............

298

366

387

410

432

Summa

8 907

10 558

11 297

11 218

11 818

Beträffande beräkningen av titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m.
bär riksräkenskapsverket i huvudsak framhållit följande.

Liksom under gångna år skulle inkomstskattetiteln förete en tämligen
oregelbunden utveckling. För budgetåret 1957/58 har resultatet av kalkylerna
blivit en nedgång efter den kraftiga uppgången 1955/56. Förutom de
angivna förutsättningarna beträffande skatteunderlagets utveckling har beträffande
denna titel bland annat antagits oförändrad uttagningsprocent
med 110 för den statliga inkomstskatten för fysiska personer, oförändrade
regler för företagsbeskattningen samt en kommunal utdebitering med 12,40.
I övrigt har bland annat förutsatts, att bestämmelserna om ränta på kvarstående
skatt skall liksom nu föranleda fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt
i sådan utsträckning att en förhållandevis god anpassning av den
preliminära skatten till den slutliga erhålles.

Flera tillfälliga faktorer påverkar det kassamässiga utfallet av titeln under
ifrågavarande period. Utbetalningarna av kommunalskattemedel kommer
sålunda att öka i betydande utsträckning under år 1957 dels genom
att förskott på inkomstskatt till kommunerna utbetalas på grundval av det
starkt stegrade skatteunderlaget under 1955, dels genom att kommunerna
erhåller »dubbel» fastighetsskatt dels ock genom att kommunerna detta år
dessutom erhåller betydande belopp i slutavräkning på förskottet för 1955.
Uppgången i skatteunderlaget under år 1955 påverkar även slutavräkningen
på förskottet för 1956, under vilket år förskottet till kommunerna beräknades
på grundval av skatteunderlaget under år 1954. Slutavräkningsmedlen
för 1956 utbetalas till kommunerna under år 1958. Budgetåret 1957/58
kommer sålunda inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. att
belastas av särskilt stora utbetalningar till kommunerna. Samtidigt har för
titelns inkomster endast räknats med en måttlig höjning i anslutning till
de gjorda antagandena om utvecklingen på längre sikt. Nyssnämnda förhållanden
i förening med en beräknad nedgång i den kvarstående skatten
och en ökning av den överskjutande skatten i jämförelse med nästföregå -

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

ende budgetår förklarar den i tablån redovisade minskningen i inkomsterna
på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. under budgetåret
1957/58.

De avsättningar till respektive återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel som de i promemorian framlagda beräkningarna
motiverar har sammanställts i följande tablå (beloppen i miljoner kronor).

1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Avsättning ........................ 450 450 400 400

Återföring.......................... _ 150 375 425

Nettoavsättning .................... 450 300 25 —25

För att åskådliggöra den mera normala stegringstakten — bortsett från
på det kassamässiga utfallet inverkande omständigheter — av de statliga
inkomst- och förmögenhetsskatterna lämnas i promemorian följande uppgifter
om de beräknade slutligt påförda beloppen vid taxeringarna 1957—
1960 av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och folkpensionsavgifter
(miljoner kronor).

1957 1958 1959 1960

5 580 5 880 6 200 6 540

+ 300 + 320 + 340

Beträffande beräkningarna i övrigt framhålles fortsättningsvis.

Även på vissa övriga betydelsefulla inkomsttitlar inverkar speciella förhållanden
på det beräknade utfallet. Beträffande automobilskattemedlen
har antagits en förhållandevis stark ökning av fordonsbestånd och drivmedelsförbrukning.
Den trots detta beräknade nedgången för budgetåren 1956/
57 och 1957/58 sammanhänger med att särskild investeringsavgift på motorfordon
förutsatts utgå endast till och med första hälften av budgetåret
1956/57.

Beträffande tullar och acciser bör nämnas, att rusdrycksmedelstitlarna
under budgetåret 1955/56 beräknats stiga kraftigare än under tidigare år
till följd av motbokssystemets avskaffande hösten 1955.

För statens affärsverk har det ansetts rimligt att räkna med en viss fortgående
stegring av de sammanlagda inkomsterna.

Riksräkenskapsverket har understrukit, att beräkningarna även bortsett
från det schablonmässiga antagandet om skatteunderlagets förändringar
fått byggas på ett stort antal osäkra förutsättningar. Alldeles särskilt gäller
detta det kassamässiga utfallet av inkomstskattetiteln. Förskjutningar mellan
åren kan sålunda inträda, som leder till betydande avvikelser från de
beräknade inkomsterna även om bedömningen av skatteunderlaget varit
riktig. Beträffande andra inkomsttitlar har sådana förhållanden oftast
mindre betydelse, varför de beräknade årliga förändringarna är ett mera
omedelbart uttryck för de antagna långsiktiga tendenserna i utvecklingen.
Helt allmänt understrykes, att den absoluta nivån hos de beräknade beloppen
av olika slag av statsinkomster under budgetåren 1957/58 och 1958/59
är baserad på det beräknade utfallet av motsvarande inkomster under bud -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 25

getåren 1955/56 och 1956/57. I den mån denna utgångspunkt för beräkningarna
förskjutes eller nya omständigheter av annat slag tillkommer,
måste givetvis beräkningarna för 1957/58 och 1958/59 revideras.

I fråga om beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna i riksstatsförslaget
ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets förslag där icke annat angi\es i
det följande.

Inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. har
av riksräkenskapsverket beräknats till 6 100 miljoner kronor. I enlighet med
den ordning, som gäller från och med budgetåret 1955/56, har ämbetsverket
härvid icke reducerat titeln med den avsättning på netto — efter avdrag
av en beräknad återföring på 150 miljoner kronor 300 miljoner kronor
till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel,
vilken avsättning enligt verkets beräkningar bör ske under budgetåret
1956/57. Nämnda avsättning torde i stället, såsom förutsatts i min redogörelse
i det föregående för budgetläget och som föreslagits av riksräkenskapsverket,
böra upptagas som en särskild post på riksstaten i enlighet med vad
som gäller för innevarande års riksstat. Såsom jag likaledes förutsatt i min
tidigare redogörelse för budgetläget och såsom även är fallet i innevarande
års riksstat bör i form av en särskild post upptagas en avsättning till budgetutjämningsfonden
med 350 miljoner kronor avseende vissa tillfälliga,
konjunkturpolitiskt betingade inkomster. Beloppet bör på sätt angivits i
det föregående överföras till ett särskilt konto i riksbanken.

Vad beträffar beräkningen i övrigt av ifrågavarande inkomsttitel har jag
redan tidigare antytt, att jag har för avsikt att hemställa om avlåtande till
1956 års riksdag av proposition med förslag till en allmän skattesänkning
för fysiska personer. Preliminärt har i anledning härav räknats med ett
skattebortfall under budgetåret 1956/57 av i runt tal 100 miljoner kronor.

Med hänsyn till vad jag här anfört och i avvaktan på den översyn av inkomstberäkningen,
som är avsedd att företagas längre fram under riksdagen,
förordar jag att inkomsttiteln preliminärt uppföres med (6 100 —100
= ) 6 000 miljoner kronor för nästa budgetår.

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar

I propositionen nr 175 har föreslagits ny beräkning av vissa inkomsttitlar.
Härav inhämtas bl. a. följande.

I skrivelse den 23 mars 1956 har riksräkenskapsverket jämlikt gällande
instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster
under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1956/57. Vid beräkningens
verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare år fiån
vederbörande myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de större
inkomsttitlarna ävensom beträffande vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar.
Beträffande de olika inkomsttitlarna har riksräkenskapsverket
i huvudsak anfört följande.

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Skatt å inkomst och förmögenhet m. in. Över denna titel redovisas uppbörden
av de statsskatter, som skola slutligt redovisas på titeln men därjämte
även kommunalutskylder samt vissa andra skatter, avgifter och bidrag,
som uppbäras i samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen
uppfördes de behållna inkomsterna på titeln med 6 000
miljoner kronor. I förhållande till riksräkenskapsverkels beräkning i december
1955 innebar detta en nedräkning med 100 miljoner kronor. Nedräkningen
motiverades med att en föreslagen allmän skattesänkning för
tysiska personer kunde beräknas medföra ett skattebortfall av nämnda storleksordning
under budgetåret 1956/57.

Genom källskattesystemet påverka variationer i den sammanlagda inkomsten
för löntagare och i beskattningshänseende likställda direkt storleken
av den preliminära A-skatten. I inkomstberäkningen i december 1955
angav riksräkenskapsverket vissa förutsättningar för "beräkning av löneinkomstens
utveckling under år 1956, vilka alltjämt synas äga giltighet.
Salunda påpekades, att en viss glidning uppåt av lönenivån vid sidan av de
avtalsmassiga höjningarna syntes ha inträffat under år 1955, varigenom
denna vid ingången av år 1956 översteg den för år 1955 genomsnittliga. En
viss sysselsättningsökning liksom fortsatt överflyttning av arbetskraft från
lagre till högre betalda yrken syntes likaså ha bidragit till en stegring av
den totala lönesumman under 1955. Sammanlagt beräknades den totala
lönesumman under 1955 bliva 11 procent större än under 1954. Även för
ar 1956 ansågs med hänsyn till antagandena beträffande den allmänna konjunkturutvecklingen
en fortsatt löneglidning uppåt kunna förutsättas liks°m
en fortsatt övergång från lägre till högre betalda yrken. Den ökning
av lönesumman, som därutöver kunde komma att bli en följd av årets avtalsrörelse,
lät sig givetvis icke överblickas. Det antogs emellertid att lönesummans
sammanlagda stegring skulle bli mindre än under 1955. I kalkvlema
räknades med en stegring av7 den sammanlagda lönesumman med 7
procent från 1955 till 1956. De slutliga resultaten av avtalsrörelsen, vilka
anshita sig till den centralt träffade uppgörelsen, kunna beräknas komma
™edföra en genomsnittlig löneökning med omkring 4 procent. Enligt
nksräkenskapsverkets mening synes ingen anledning finnas att frångå det
nyssnämnda antagandet om den totala lönesummans ökning under år 1956.

Vid sin beräkning i december 1955 kunde riksräkenskapsverket utnyttja
uppguter den preliminära A-skattens storlek till och med uppbördsterminen
i september 1955. Nu tillgängliga uppgifter om den preliminärt erlagda
A-skattens storlek under uppbördsterminerna i november 1955 och
januaii 1956 visa något lägre värden än vad riksräkenskapsverket antog i
sm senaste beräkning. Till följd härav har den preliminära A-skatten nu
a!!ta?''.l,s lnflyta med något lägre belopp under uppbördsåret 1956—57 och
efterföljande uppbördsår, än vad som tidigare antagits. De i propositioner
den 23 februari och den 2 mars 1956 (nr 88 och nr" 107) framförda förslafT.
V/o -ya skatteskalor respektive förhöjning av pensionsavgiften från
1,8 till 2,a procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten komma
under forutsättning av riksdagens bifall att påverka uppbörden av
preliminär A-skatt från och med uppbördsåret 1957—58. Riksräkenskaps\erket

innebära ett bortfall av preliminär A-skatt av storleksordningen 100 miljöner
kronor under budgetåret 1956/57, vilket ungefär till hälften beräknas
motvägas av ökningen av pensionsavgifterna.

Beträffande fysiska personers inkomst av andra förvärvskällor än tjänst
synes ingen anledning föreligga att i detta sammanhang utgå från annat
antagande än som redovisades i inkomstberäkningen i december 1955 och

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

som innebar cn viss stegring under 1956. För ifrågavarande inkomsttagare,
vilka i huvudsak erlägga preliminär B-skatt, kunna de föreslagna nya skatteskalorna
och de höjda folkpensionsavgifterna förutsättas komma att påverka
skatteuppbörden först under uppbördsåret 1959—60.

Vad beträffar aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen en uppgång
av den sammanlagda taxerade inkomsten med 7 procent från verksamhetsåret
1954 till verksamhetsåret 1955. Riksräkenskapsverket^ har icke funnit
anledning att nu ändra detta antagande. För verksamhetsåret 1956 räknai
riksräkenskapsverket nu med en uppgång av bolagens taxerade inkomster
med 5 procent, vilket är mera än vad som antogs i december. Till följd av
att bolagens inkomster innevarande år kunna förutsättas påverka den ordinarie
uppbörden av preliminär B-skatt först under uppbördsåret 1958 59

har det höjda inkomstantagandet icke föranlett någon ändring av den antagna
uppbörden av preliminär B-skatt under budgetåret 1956/57.

Bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt ha hittills medfört att
bolagen i betydande utsträckning kompletterat inbetalningarna av preliminärskatt
under de ordinarie uppbördsterminerna med fyllnadsinbetalningar.
Under våren 1955 inflöto i fyllnadsinbetalningar sammanlagt omkring 525
miljoner kronor, varav huvudparten från bolag. Härigenom har den eniigt
taxeringen 1955 påförda kvarstående skatten för bolagen nedbringats till
ca 130 miljoner kronor. Detta belopp överstiger endast med omkring 45 miljoner
kronor den enligt samma taxering beräknade överskjutande skatten
för bolag. Underlag saknas för en bedömning i vad män kvarskatteräntans
betalningsstimulerande effekt påverkas av det strama läget på kreditmarknaden.
Riksräkenskapsverket förutsätter nu liksom vid decemberberäkningen
att inga förändringar inträffat härvidlag. Under denna förutsättning räknar
riksräkenskapsverket med att fyllnadsinbetalningar komma att verkställas
under våren 1956 och våren i957 i sådan omfattning att den kvarstående
skatten för bolagens del vid taxeringarna 1957 och 1958 blir av
ungefär samma omfattning som vid 1955 ars taxering. Det höjda antagandet
för bolagens taxerade inkomster under verksamhetsåret 1956 medför,
att fyllnadsinbetalningarna våren 1957 nu upptagits till ett jämfört med decemberberäkningen
med 50 miljoner kronor förhöjt belopp.

Beträffande kvarstående skatt, avgifter och bidrag från större arbetsgivare
till yrkesskade- och sjukförsäkringarna, tillkommande skatt och inflytande
restantier visa riksräkenskapsverkets förnyade beräkningar inga eller
endast obetydliga avvikelser i jämförelse med decemberberäkningen.

Vad utgifterna på titeln beträffa avvika de förnyade beräkningarna endast
obetydligt från beräkningarna i december. De upptagna beloppen under
posten förskott in. in. till sjukkassorna erfordra emellertid eu speciell kommentar.
Enligt uppgifter från riksförsäkringsanstalten kunna på kalenderåret
1955 belöpande avgifter och arbetsgivarbidrag beräknas överstiga vad
som förskottsvis utbetalats till sjukkassorna med 170 miljoner kronor. Av
dessa 170 miljoner kronor hänföra sig emellertid omkring 10 miljoner kronor
till restbidrag från staten, vilka icke beröra inkomstskattetiteln. Avräkningsmedlen
skola enligt gällande lag av centralsjukkassorna avsättas till
särskilda fonder. Enligt riksförsäkringsanstalten äro avräkningsmedlen avsedda
att utbetalas till sjukkassorna under början av år 1957. I sin beräkning
har riksräkenskapsverket förutsatt att förskott pa avgifter och bidrag
till sjukkassorna under budgetåret 1956/57 komma att utgå endast med det
belopp som utöver avräkningsmedlen erfordras för att täcka sjukkassornas
inedelsbeliov. I den mån så icke blir fallet lår den i tablån angivna nettoinkomsten
på titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. minskas i motsvarande
utsträckning.

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment som även vid denna
tidpunkt föreligga vid beräkningen och under den ovan givna förutsättningen
beträffande sjukkassornas avräkningsmedel, uppskattar riksräkenskapsverket
den behållna inkomsten på titeln skatt ä inkomst och förmögenhet
m. m. för budgetåret 1955/56 till 5 500 miljoner kronor och förordar
att samma titel i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 6 000 miljoner
kronor. J

Beträffande de avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, som enligt de förnyade beräkningarna
bora verkställas under budgetåren 1955/56 och 1956/57, finnes inget skäl
till andnng av de i december 1955 beräknade beloppen. De beräknade avsattningarna
och återföringarna under de båda budgetåren ha sammanställts
i nedanstående tablå (miljoner kronor):

1955/56 1956/57

Avsättning ........................ 450 450

Återföring.......................... .

Nettoavsättning .................... 450 gpp

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. I statsverkspropositionen
ar denna inkomsttitel upptagen till 70 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen
har 1 skrivelse den 10 mars 1956 förordat, att ifrågavarande inkomster

I den definitiva riksstaten uppföras med oförändrat belopp. Riksräkenskaps II

ij S°™ .. lnneyarande budgetår beräknar inkomsterna på titeln till

ika edes 70 miljoner kronor, föreslår, att det i statsverkspropositionen uddtagna
beloppet för budgetåret 1956/57 får kvarstå oförändrat.

Lotterivinstskatten har i statsverkspropositionen uppförts med 49 miljoner
kronor. Generalpoststyrelsen har i sin ovan nämnda skrivelse anfört, att
ifragayarande inkomster för budgetåret 1956/57 synas böra beräknas till
48 miljoner kronor. För löpande budgetår uppskattar riksräkenskapsverket
inkomsterna td1 48 miljoner kronor. Med hänsyn till att i samband med prishojnmgen
på penninglotteriets lottsedlar lotteriets vinstplan kommer att utökas
forordar ämbetsverket, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget upptages
till 53 miljoner kronor, vilket är 4 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Denna titel har i statsverkspropositionen
uppforts med 75 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen, som
1f!aove”lber }9?5 uppskattade inkomsterna till 72 miljoner kronor, anser
etter förnyad beräkning, att uppbörden under titeln bör beräknas till 75
miljoner kronor. Styrelsen uppskattar visserligen inkomstutfallet för löpande
budgetår till /8 miljoner kronor, men den anser att stämpelavgifterna
toi aktie- och obligationsemissioner samt lagfarter, vilka under löpande
budgetar visat kraftig stegring, sannolikt icke komma att lämna lika hög
avkastning under nästa budgetår. Riksräkenskapsverket anser emellertid
en uppräkning med 5 miljoner kronor av det i statsverkspropositionen upptagna
beloppet vara befogad och föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsforslaget
beraknas till 80 miljoner kronor.

nn''°/it°nSSvatt'' b)enna inkomsttitel är i statsverkspropositionen upptagen
till 315 miljoner kronor 1 enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december
1955. Inkomsterna på titeln under löpande budgetår beräknades
samtidigt till 290 miljoner kronor. Enligt från Överståthållarämbetet och
lansstyrelserna inhamtade uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten
vid den ordinarie uppbordsstamman i februari 1956 till 264,5 miljoner kro -

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1950

nor, vilket är 8 procent högre än det föregående år debiterade beloppet. Genom
bestämmelserna i kungörelsen om anstånd i vissa fall med erläggande
av automobilskatt för år 1956 (SFS 590/1955) kunna omkring 8 miljoner
kronor beräknas inflyta först under budgetåret 1956/57. Ä andra sidan inneburo
motsvarande bestämmelser för år 1955 att omkring 7 miljoner kronor
avseende debiteringen i februari 1955 inlevererades först under innevarande
budgetår. Med utgångspunkt från de anförda uppgifterna och under antagande
att den vid sidan av huvuddebiteringen inflytande fordonsskatten kommer
att öka i samma takt som den ordinarie uppbörden beräknar riksräkenskapsverket
fortfarande inkomsterna på titeln till 290 miljoner kronor
för budgetåret 1955/56. Beträffande utvecklingen av fordonsbeståndet under
nästkommande budgetår finner ämbetsverket ingen anledning revidera
de i decemberberäkningen gjorda antagandena. Riksräkenskapsverket föreslår
därför, att titeln fordonsskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres
med samma belopp som i statsverkspropositionen, 315 miljoner kronor.

Bensinskatten är i statsverkspropositionen upptagen med 640 miljoner
kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december 1955. Inkomsterna
på titeln för innevarande budgetår, som av ämbetsverket i december
1955 beräknades till 615 miljoner kronor, beräknas nu till 600 miljoner
kronor. Denna nedräkning sammanhänger huvudsakligen med att den
genom förordning den 17 februari 1956 (nr 42) medgivna förlängningen
av kredittiden för inbetalning av bensinskatt till kontrollstyrelsen beräknas
medföra en förskjutning av skatteleveranserna från innevarande till nästkommande
budgetår med 12 miljoner kronor. Då förskjutningen från budgetåret
1956/57 till 1957/58 kan beräknas bli av samma storleksordning behöver
emellertid inte beräkningen för budgetåret 1956/57 ändras av denna
anledning. Under hänvisning till det i jämförelse med decemberberäkningen
oförändrade antagandet om fordonsbeståndels utveckling föreslår riksräkenskapsverket,
att inkomsttiteln bensinskatt i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med oförändrat 640 miljoner kronor.

Särskild investeringsavgift för motorfordon beräknades av riksräkenskapsverket
i december 1955 till 75 miljoner kronor, vilket belopp även
upptagits i statsverkspropositionen. Vid sin beräkning förutsatte riksräkenskapsverket
att avgiften endast skulle utgå under år 1956. Under samma
förutsättning föreslår ämbetsverket, att ifrågavarande inkomsttitel i det
slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 75 miljoner kronor.

Tullmedel. Denna titel beräknades av riksräkenskapsverket i december
1955 till 550 miljoner kronor, vilket belopp även uppfördes i statsverkspropositionen.
I skrivelse den 9 mars 1956 har generaltullstyrelsen anfört, att
styrelsen funnit sig sakna anledning frångå den i november 1955 gjorda
beräkningen, enligt vilken uppbörden av tullmedel upptagits till netto 550
miljoner kronor. Enligt generaltullstyrelsens bedömande torde tullinkomsterna
av icke-varaktiga konsumtionsvaror bli något högre än vad som beräknades
i november. Vidare synes det styrelsen ovisst om importen av maskiner
och redskap kommer att sjunka så mycket som styrelsen då förutsatte.
Styrelsen finner det å andra sidan icke osannolikt att tullintäkterna av varaktiga
konsumtionsvaror in. in. samt av övriga varor kunna komma att uppgå
till lägre belopp än de i november kalkylerade. Generaltullstyrelsen har
ansett sig kunna räkna med att de olika öknings- och minskningsposterna
i stort sett komma att uppväga varandra.

Tullinkomsterna ha av riksräkenskapsverket redan för innevarande budgetår
beräknats till 560 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner kronor mera

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 ur 1956

an vad som antogs i december 1955 och 60 miljoner kronor mera än vad
som upptagits i riksstaten. Även om importen inte kan väntas öka i samma
takt under budgetaret 1956/57 som under budgetåren närmast dessförinnan,
anser riksräkenskapsverket dock en viss ökning sannolik, vilket även skulle’
medföra en stegring i tullinkomsterna. Riksräkenskapsverket föreslår därför,
att titeln tullmedel under förutsättning av i huvudsak oförändrade tulltaxor
i det slutliga riksstatsförslaget upptages till 580 miljoner kronor, vilket
är 30 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

o Yaru.s^ait- ^ statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel upptagits
205 miljoner kronor. Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens förnyade
beräkningar ge tillsammans ett belopp av 207 miljoner kronor, vilket innebar
en höjning med 10 miljoner kronor från vad som uppskattades i november
1955. För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket,
att titeln skall lämna en inkomst av 210 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
förordar att titeln varuskatt även i det slutliga riksstatsförslaget uppföres
med 210 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Införselavgift och accis å fettvaror m. m. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen
upptagits med 54 miljoner kronor, vilket belopp byggde
på av jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen verkställda beräkningar.
Dessa myndigheter ha vid förnyade beräkningar bibehållit tidigare belopp.
Uppskattningen av titelns inkomster är förenad med betydande svårmheter,
främst till följd av att införselavgiften är beroende av den internationella
fettråvaruprisnivåns utveckling. Enligt riksräkenskapsverkets mening
SLnfS„Htelns inkomster böra uppföras i det slutliga riksstatsförslaget med
ett till 55 miljoner kronor avrundat belopp.

Tobaksskatt. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1955 denna
titel till 680 miljoner kronor, vilket belopp uppförts i statsverkspropositionen.
Tobaksmonopolet har vid förnyad beräkning den 8 mars 1956 föreslafn
®ai£™a belopp, 680 miljoner kronor, som vid dess beräkning i oktober
1955. Riksräkenskapsverket, som uppskattar inkomstutfallet för löpande
budgetår till 670 miljoner kronor, föreslår, att titeln tobaksskatt i det sluten
riksstatsförslaget upptages till 690 miljoner kronor, vilket i förhållande
till statsverkspropositionen innebär en uppräkning med 10 miljoner kronor.

Rusdrycksmedel av partihandelsbolag och rusdrycksmedel av detalilmndelsbolag
Ifrågavarande titlar ha i statsverkspropositionen uppförts med
12 respektive 30 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 10
mars 19j6 föioidat, att dessa belopji bibehållas. Enligt riksräkenskapsverkets
mening saknas anledning att i det slutliga riksstatsförslaget frångå
statsverkspropositionens beräkning.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Denna titel angavs
av riksräkenskapsverket i december 1955 till 925 miljoner kronor, vilket
belopp upptagds i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen, som i november
19oo uppskattade inkomsterna till 900 miljoner kronor, har i skrivelse
den 10 mars 19o6 angivit inkomsterna på titeln till 950 miljoner kronor,
bor innevarande budgetår beräknade riksräkenskapsverket i december 1955
inkomsterna till 900 miljoner kronor. Till följd av att omsättningsökningen
för spritdrycker synes bil icke oväsentligt större än vad som kunde förutses
i december, har ämbetsverket nu beräknat inkomsterna för innevarande
budgetår till 960 miljoner kronor. Den kraftiga och ihållande omsättningsokmngen
motiverar enligt riksräkenskapsverkets mening eu uppräk -

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

ning även av det i statsverkspropositionen upptagna beloppet för budgetåret
1956/57. Riksräkenskapsverket föreslår därför att titeln omsättnings- och
utskänkningsskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 1 050 miljoner
kronor, vilket är 125 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Inkomsterna under denna titel
beräknades i december 1955 av riksräkenskapsverket till 60 miljoner kronor
i anslutning till kontrollstyrelsens förslag. Samma belopp har även upptagits
i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning
angivit inkomsterna till 55 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår
i överensstämmelse med kontrollstyrelsens beräkning att ifrågavarande
titel i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 55 miljoner kronor,
vilket är 5 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Maltdrgcksskatten uppfördes i statsverkspropositionen med 120 miljoner
kronor i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag. Kontrollstyrelsen,
som i november 1955 beräknade maltdrycksskatten till 115 miljoner kronor,
har vid förnyad beräkning nedsatt beloppet till 100 miljoner kronor. För
innevarande budgetår räknar riksräkenskapsverket nu med en inkomst på
titeln av 105 miljoner kronor mot 115 miljoner kronor i december 1955.
Denna nedräkning motiveras främst av, att den nedgång i försäljningen av
starköl som följde efter den höga försäljningen i oktober 1955 blivit mera
markerad, än vad som kunde förutses i december. Riksräkenskapsverket
anser en nedräkning även för budgetåret 1956/57 vara befogad och föreslår,
att titeln maltdrycksskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 110
miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Skatt å läskedrgcker har i statsverkspropositionen uppförts med 43 miljoner
kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i
december 1955. Kontrollstyrelsen, som i november 1955 beräknade titeln
till 43 miljoner kronor, har efter förnyad beräkning föreslagit ett till 45
miljoner kronor förhöjt belopp. Riksräkenskapsverket, som för löpande
budgetår uppskattar inkomsterna till 48 miljoner kronor, föreslår att titeln
i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med likaledes 48 miljoner kronor,
vilket är 5 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Statlig nöjesskatt. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen beräknats
till 59 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
beräkning i december 1955. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln i
det slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 59 miljoner kronor.

Skatt å elektrisk kraft har i statsverkspropositionen upptagits med 45
miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i
december 1955. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med oförändrat 45 miljoner kronor.

För inkomsttiteln postverket föreslog riksräkenskapsverket i december
1955 ett belopp av 15 miljoner kronor, vilket även upptagits i statsverkspropositionen.
Inkomsterna på ifrågavarande titel beräknades av generalpoststyrelsen
i oktober 1955 till 12 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket
den 9 mars 1956 har styrelsen avgivit förnyad beräkning
av postverkets överskott. Den nya beräkningen visar i jämförelse med motsvarande
kalkyl i oktober en uppräkning av postverkets inkomster med inemot
8 miljoner kronor. Å andra sidan räknar gencralpoststyrelscn med en

32

Bevillningsutskottets betänkande, nr 50 år 1956

ökning av driftkostnaderna med över 12 miljoner kronor varvid förutsatts
riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts proposition den 23 februari 1956 (nr 81)
angående statstjänstemännens löner under 1956. Inkomstöverskottet skulle
enligt generalpoststyrelsens förnyade beräkningar komma att uppgå till 7
miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att som inkomst av postverket
i det slutliga riksstatsförslaget uppföres ett till 10 miljoner kronor avrundat
belopp, vilket är 5 miljoner lägre än i statsverkspropositionen.

Departementschefen

Som motivering för det i propositionen nr 175 framlagda förslaget angående
uttagningsprocenten har departementschefen anfört bl. a. följande:

I riksstaten för budgetåret 1955/56 har inkomsterna på driftbudgeten upptagits
med 9 909 miljoner kronor och utgifterna med 9 234 miljoner kronor.
Sedan dels bland inkomsterna ingående kommunalskattemedel om 400 miljoner
kronor och dels vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster
i form av förhöjd bolagsskatt samt investeringsavgift på tillsammans
275 miljoner kronor avskilts i riksstaten genom avsättning till budgetutjämningsfonden,
framstod driftbudgeten som jämnt balanserad. Vid
det senaste årsskiftet hade emellertid det statsfinansiella läget undergått
betydande förskjutningar jämfört med antagandena våren 1955. Enligt bei
åkningarna i finansplanen skulle sålunda uppkomma ett överskott på driftbudgeten
om 394 miljoner kronor. Ä andra sidan kunde redan vid denna
udpunkt förutses en ytterligare uppgång av utgifterna. Bland annat framhölls,
att ökade medel erfordrades för avskrivningar till följd av på tilläggsstat
äskade anslag på kapitalbudgeten för bostadsfinansieringen liksom att
en uppgång av statsutgifterna skulle komma att inträda vid en eventuell lönehöjning
för de statsanställda. ''

De budgetberäkningar som nu framlägges resulterar i ett överskott om 127
miljoner kronor, sammansatt av ett överskott på bilskattemedlens specialbudget
om 203 miljoner kronor och ett underskott på allmänna budgeten om 76
miljoner kronor, överskottet på bilskattebudgeten beror till ett belopp av 150
miljoner kronor på de tillfälliga inkomsterna av den särskilda investeringsavgiften
för motorfordon. Det angivna budgetöverskottet på 127 miljoner kronor
bySSer liksom beräkningarna i arets finansplan — på en uppräkning av
de i riksstaten upptagna särskilda avsättningarna till budgetutjämningsfonden
med 50 miljoner kronor, motsvarande en ökad eftersläpning i utbetalningarna
av kommunalskattemedel. Därjämte har hänsyn tagits till den
ytterligare avsättning till budgetutjämningsfonden med 81,4 miljoner kronor,
som i propositionen nr 171 föreslagits skola ske under innevarande budgetår
av medel avsedda för framtida investeringar i LKAB. Såsom framgår
av nämnda proposition bör medlen placeras på ett särskilt konto i riksbanken.
Jag kommer i det följande att hemställa om riksdagens medgivande
till en dylik avsättning.

Enligt riksräkenskapsverkets nya beräkningar skulle inkomsterna

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 33

stiga till 10 582 miljoner kronor. Detta är 66 miljoner kronor mer än vad
som förutsattes i statsverkspropositionen och ca 675 miljoner mer än vad
riksstaten utvisar. Till den ytterligare inkomstökningen bidrar främst omsättnings-
och utskänkningsskatten å spritdrycker med 60 miljoner kronor.
Den största inkomsttiteln, skatt å inkomst och förmögenhet m. in., har
däremot upptagits till oförändrat belopp.

Vad utgifterna beträffar har å tilläggsstat II sedan statsverkspropositionen
framlades tillkommit anslag på driftbudgeten om sammanlagt
252 miljoner kronor, varav 45 miljoner hänför sig till löne- och pensionsökningar
för de statsanställda och närmare 190 miljoner till avskrivningar av
investeringar på bostadsområdet.

Såsom redan omnämnts, ger förändringarna på inkomst- och utgiftssidorna
av driftbudgeten för löpande budgetår till resultat ett formellt överskott
av 127 miljoner kronor, sedan hänsyn tagits till beräknade avsättningar
till budgetutjämningsfonden. Detta överskott skall emellertid korrigeras med
hänsyn dels till utvecklingen av behållningarna på reservationsanslagen och
dels till den beräknade belastningen på övriga anslag. Enligt av riksräkenskapsverket
gjorda undersökningar skulle för 1955/56 uppkomma dels en
förbrukning av behållningar på reservationsanslagen med 140 miljoner och
dels överskridanden på övriga anslag med 24 miljoner kronor. Utfallet av
driftbudgeten skulle alltså — sedan som nyss nämnts avsättningar gjorts
till budgetutjämningsfonden — så vitt nu kan överblickas resultera i ett
underskott av närmare 40 miljoner kronor. Motsvarande beräkningar i statsverkspropositionen
ledde till ett överskott på inte fullt 350 miljoner kronor.
Då räknade jag med att nettoförbrukningen av anslagsreservationerna skulle
begränsa sig till 50 miljoner kronor.

Till frågan om utfallet av kapitalbudgeten under innevarande budgetår
återkommer jag i det följande.

Jag övergår härefter till att behandla läget på driftbudgeten för budgetåret
1956/57. I statsverkspropositionen upptogs inkomsterna till 11 173
miljoner kronor och utgifterna till 10 225 miljoner kronor. Därjämte föreslogs,
att avsättning till budgetutjämningsfonden skulle göras av dels kommunalskattemedel
till ett belopp av (netto) 300 miljoner kronor, dels vissa
tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster, bestående av förhöjd
bolagsskatt samt investeringsavgift, till ett belopp av (275 -j- 75 =) 350
miljoner kronor. Det kvarstående överskottet uppgick därefter till 298 miljoner
kronor, varav 237 miljoner hänförde sig till allmänna budgeten och
61 miljoner till bilskattebudgeten.

Sedan kalenderårsskiftet bar det statsfinansiella läget undergått vissa
förskjutningar. I förhållande till statsverkspropositionen redovisas på inkomstsidan
en nettoökning med 136 miljoner kronor. På utgiftssidan framkommer
— om hänsyn även tages till föreslagna speciella avsättningar till
budgetutjämningsfonden — en nettoökning med 213 miljoner kronor. Resultatet
blir ett formellt överskott på statsregleringen av 221 miljoner kro i$

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr HO

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

nor, att jämföra med 298 miljoner kronor enligt statsverkspropositionen.

Vad inkomsterna närmare beträffar vill jag till en början framhålla.
att riksräkenskapsverkets förnyade beräkningar utvisar en nettoökning
med 152 miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen.
Sålunda har tullmedlen uppräknats med 30 miljoner kronor. Beträffande
inkomsttitlarna omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, omsättnings-
och utskänkningsskatt å vin, maltdrycksskatt samt skatt å läskedrycker
har företagna omräkningar resulterat i en nettohöjning med 115 miljoner
kronor, överskottet av statens affärsverksfonder har reducerats med
45 miljoner kronor i första hand som resultat av lönehöjningarna för statsanställda.
Inkomsterna på fonden för statens aktier har uppräknats med
30 miljoner kronor med hänsyn till den ökade inleverans ar vinstmedel
från LKAB som blir följden vid bifall till det förslag till överenskommelse
mellan staten och TGO vilket i propositionen nr 171 förelagts riksdagen.

Jag kommer i det följande att föreslå vissa ytterligare jämkningar i beräkningen
av statsverkets inkomster för 1956/57. Netto innebär dessa jämkningar
en minskning med omkring 16 miljoner kronor. Med hänsyn jämväl
härtill skulle statsinkomsterna under nästa budgetår uppgå till 11 309 miljoner
kronor, innebärande en ökning med 136 miljoner kronor jämfört med
statsverkspropositionen.

Vad beträffar inkomstskattetiteln, som redan i statsverkspropositionen
nedräknades med 100 miljoner kronor i anledning av det förebådade skattesänkningsförslaget,
har denna upptagits med oförändrat 6 000 miljoner kronor.
De beräkningar av inkomsterna och utgifterna m. m. på titeln, som
leder fram till detta belopp, kan med ledning av riksräkenskapsverkets
uppgifter sammanfattas på följande sätt. Som jämförelse har därvid medtagits
såväl utfallet för budgetåret 1954/55 och beräkningarna för innevarande
budgetår som de i finansplanen till årets statsverksproposition redovisade
uppskattningarna. Beloppen anges i miljoner kronor.

Inkomster

Preliminärskatt inklusive fyll-

1954/55

Utfall

1955/56

Enl. stv.
krop. 1956

Ny

beräkn.

1956/57

Enl. stv.
prop. 1956

Ny

beräkn.

nadsinbetalningar ........

7 690

9 540

9 500

10 250

10 255

Kvarstående skatt..........

574

630

630

820

830

Fastighetsskatt ............

292

—

—

—

—

Yrkesskade- (olycksfalls-) försäkringsavgifter,
bidrag till
sjukförsäkringen och byggnads -

forskningsavgifter från större

arbetsgivare................

102

245

250

250

270

Tillkommande skatt, restan-tier m. m.................

217

195

195

210

210

Summa inkomster

8 875

10 610

10 575

11 530

11 565

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 35

Utgifter

1954/55

Utfall

1955/56

Enl. stv.
prop. 1936

Ny

beräkn.

1956/57

Enl. stv.
prop. 1936

Ny

beräkn.

Kommunalskattemedel......

3 849

3 720

3 715

4 290

4 285

Överskjutande skatt........

587

670

670

550

550

Övriga restitutioner ........

Yrkesskade- (olycksfalls-) för
säkringsavgifter, bidrag till
sjukförsäkringen och bygg-nadsforskningsavgifter irån

49

50

50

50

50

större arbetsgivare........

Förskott och avräkningsme-

102

245

250

250

270

del till sjukkassorna......

167

340

340

350

350

Omföringar................

31

40

40

40

40

Summa utgifter

4 785

5 065

5 065

5 530

5 545

Inkomster utöver utgifter....
Återföring från fonden för
reglering av utbetalningarna

4 090

5 545

5 510

6 000

6 020

av kommunalskattemedel..
Utbetalning av sjukkassorna
tillkommande arbetsgivar-bidrag för 1955, avsedda att

300

fonderas centralt.........

—

—

—

—

55

Nettoinkomst på titeln
Avrundat

4 390

5 545

5 500

5 510

5 500

6 000

6 000

5 965

6 000

Enligt denna sammanställning har endast smärre förskjutningar inträtt
sedan mots-varande beräkning i statsverkspropositionen. Såsom framgår
av riksräkenskapsverkets i det föregående återgivna redogörelse bygger beräkningarna
också på praktiskt taget oförändrade förutsättningar beträffande
skatteunderlagets utveckling m. m. Bakom de i stort sett oförändrade
inkomstposterna på titeln döljer sig dock vissa förändringar. Den föreslagna
böjningen av pensionsavgifterna från 1,8 till 2,5 procent från och med den
1 januari 1957 föranleder en stegring av källskatten med omkring 50 miljoner
kronor våren 1957. Med samma belopp har fyllnadsinbetalningarna
uppräknats som följd av att bolagens taxerade inkomster för verksamhetsåret
1956 nu antages ligga högre än vad som förutsattes vid föregående beräkningstillfälle.
Ä andra sidan har riksräkenskapsverket med ledning av
senast tillgängliga uppgifter om den inflytande källskatten för löntagare
räknat med att denna skall komma att ligga på en något lägre nivå än vad
som antogs i statsverkspropositionen.

Beträftande utgifterna på titeln orsakas den största förändringen av den
fondcring genom insättning bos riksgäldskontoret av sjukkassorna tillkommande
överskott om 55 miljoner kronor av arbelsgivarbidrag för år 1955,

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Drift Miljoner -

1950/51

1951/52

Inkomster ..........................................................

5 820

7 507

Utgifter ............................................................

5 449

6 423

överskott

>871

‘1 084

Avsättning till budgetutjämningsfonden:

av kommunalskattemedel (netto) ..................................

av medel som skall överföras till särskilt konto i riksbanken:

—

motsvarande vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster

—

—

avsedda för framtida investeringar i LKAB ......................

—

—

Överskott

1371

‘1084

Överskott eller underskott (exkl. reservationsmedelsförändringar) hänförligt:

till allmänna budgeten ............................................

-i- 396

+ 929

till automobilskattebudgeten........................................

+ 150

+ 17

Reservationsmedelsförändringar ......................................

(- 175)

(+ 138)

Över- eller underskott inkl. reservationsmedelsförändringar ............

+ 371

+ 1084

1 Reservationsmedelsförändringar inräknade.
a Därav riksstat 9 234 mkr samt tilläggsstater I och II 415 mkr.
3 Exkl. indragna reservationsmedel.

vilken föreslagits i propositionen nr 146. Riksräkenskapsverket har i sin
skrivelse med förnyad inkomstberäkning framhållit, att de på kalenderåret
1955 belöpande avgifterna och arbetsgivarbidragen till sjukförsäkringen kan
beräknas överstiga vad som förskottsvis utbetalats till sjukkassorna under
ifrågavarande år med 170 miljoner kronor. Härav utgör dock 10 miljoner
kronor restbidrag från staten, vilka icke berör inkomstskattetiteln. Det
framgår vidare av riksräkenskapsverkets skrivelse, att avräkningsmedlen

— utgörande skillnaden mellan sjukkassorna slutligt tillkommande avgifter
och bidrag å ena sidan och de av staten lämnade förskotten å den andra

— enligt riksförsäkringsanstalten är avsedda att utbetalas under början av
år 1957. I sin beräkning har riksräkenskapsverket förutsatt, att förskott på
avgifter och bidrag till sjukkassorna under budgetåret 1956/57 kommer att
utgå endast med det belopp, som utöver avräkningsmedlen erfordras för att
täcka sjukkassornas medelsbehov.

Jag anser mig för egen del — sedan riksförsäkringsanstalten under hand
yttrat sig i frågan —■ i och för sig kunna tillstyrka en på denna förutsättning
grundad beräkning. Emellertid måste hänsyn tagas till den i nyssnämnda
proposition föreslagna fonderingen hos riksgäldskontoret med omkring 55
miljoner kronor av på år 1955 belöpande arbetsgivarbidrag. Riksräkenskapsverkets
beräkning av inkomstskattetitelns netto, som före avrundning slutar
på 6 020 miljoner kronor, borde med hänsyn härtill reduceras till
5 965 miljoner kronor. Då titeln till följd av beräkningarnas osäkerhetsmarginal
regelmässigt brukar avrundas till jämnt hundratal miljoner kronor,

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

37

budgeten

kronor

1952/53

1933/54

1954/55

1935/56

1956/57

enl. riks-staten

enl. stv.
prop. 1956

ny be-räkning

enl. stv.
prop. 1956

ny be-räkning

7 808

8 535

8 907

9 909

10 516

10 582

11 173

11309

7 647

8130

8 619

9 234

9 397

29 649

10 225

10 602

Dfil

1405

*288

(175

1110

3 933

948

707

—

—

—

-400

— 450

— 450

— 300

-300

— 275

— 275

— 275

— 350

— 75

—

—

—

—

—

— 81

—

— in

Dfil

D05

*288

—

894

127

298

221

4- 396

+ 319

+ 129

— 131

+ 166

— 76

+ 237

+ 160

— 214

- 89

+ 83

+ 131

+ 228

+ 203

+ 61

+ 61

(- 21)

(t 175)

(+ 76)

— 25

— 50

3-140

—

—

+ lfil

+ 405

+ 288

- 25

+ 344

4— 37

+ 29S

6+ 188

4 Inkl. överskridanden om 24 mkr.

5 Inkl. överskridande med 33 mkr till följd av ytterligare ett indextillägg å folkpensioner.

saknas emellertid anledning att uppta titeln för nästkommande budgetår
till annat belopp än det av riksräkenskapsverket föreslagna, 6 000 miljoner
kronor.

Vad beträffar eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel
bär icke funnits anledning till justering. Den beräknas alltså netto till
300 miljoner kronor. Ett motsvarande belopp bör, såsom föreslagits i statsverkspropositionen,
upptagas i riksstaten för avsättning till budgetutjämningsfonden.

I enlighet med vad jag nu anfört skulle inkomsterna på driftbudgeten
komma att uppgå till 11 309 miljoner kronor. Det bör framhållas, att detta
inkomstbelopp är direkt avhängigt av de samhällsekonomiska förutsättningar,
som antagits gälla under budgetåret. Jag vill i likhet med riksräkenskapsverket
understryka de osäkerhetsmoment, som även i övrigt alltjämt vid
denna tidpunkt föreligger vid beräkningen. Riksräkenskapsverket har särskilt
tast uppmärksamheten vid de osäkra förutsättningarna för beräkning av —
förutom utbetalningarna till sjukkassorna — fyllnadsinbetalningarnas storlek.
Ämbetsverket, som ansett sig sakna underlag för en bedömning i vad
mån kvarskatteräntans betalningsstimulerande effekt påverkas av det strama
läget på kreditmarknaden, har nu liksom vid sin beräkning i december
1955 förutsatt, att fyllnadsinbetalningar kommer att verkställas under såväl
våren 1956 som våren 1957 i samma höga utsträckning som under närmast
tidigare år. Storleken av dessa inbetalningar har riksräkenskapsverket för
våren 1956 angett till omkring 700 miljoner kronor, förutom ett belopp av

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

uppemot 200 miljoner i fyllnadsinbetalning av garantiskatt för fastighet,
medan för våren 1957 räknats med något lägre inbetalningar.

Det är givetvis vanskligt att bedöma kvarskatteräntans effektivitet i nuvarande
skärpta läge på kreditmarknaden. Om de gjorda antagandena visar
sig felaktiga, uppkommer en förskjutning med ungefär ett år av uppbörden
beträffande mycket betydande belopp. Jag vill i sammanhanget erinra
om att jag — såsom redan framhållits — i det följande kommer att
föreslå en höjning av räntan på kvarstående skatt, liksom på överskjutande
skatt.

Beträffande utgifterna å driftbudgeten, vilka i statsverkspropositionen
upptagits till 10 225 miljoner kronor, underströk jag i finansplanen, att
vissa då ännu icke färdigberedda ärenden kunde komina att medföra utgiftsökningar.
Det framhölls även, att beräkningarna utgick från oförändrade
löner till de statsanställda. Förslag till höjning av statstjänstemännens
löner och pensioner har sedermera godkänts av riksdagen. Därigenom ökar
driftbudgetens utgifter 1956/57 med 100 miljoner kronor. I propositionen nr
107 har vidare under socialdepartementets huvudtitel äskats ett anslag om
275 miljoner kronor till fondering för framtida pensionsändamål. Även om
statsutgifterna formellt ökar med detta belopp, vill jag dock framhålla, att
det härvidlag icke — i varje fall för närvarande — rör sig om en verklig
ökning av utgifterna i jämförelse med statsverkspropositionens budgetförslag.
För ändamålet har föreslagits skola disponeras det belopp som under
budgetåret 1956/57 beräknas inflyta i form av förhöjd bolagsskatt. I statsverkspropositionen
föreslogs att det ifrågavarande beloppet om 275 miljoner
kronor — tillsammans med inflytande belopp av den allmänna investeringsavgiften
om 75 miljoner kronor — skulle tillföras budgetutjämningsfonden
samt insättas på särskilt konto i riksbanken. Samma belopp, men
nu reserverat för framtida pensionsändamål, skall alltjämt insättas på särskilt
konto i riksbanken. Realekonomiskt sett blir det alltså tills vidare ingen
skillnad i jämförelse med vad som föreslogs i statsverkspropositionen.

Sedan hänsyn tagits även till övriga utgiftsförändringar på driftbudgeten,
blir resultatet en höjning av de sammanlagda utgifterna med 377 miljoner
kronor till 10 602 miljoner kronor.

Av vad nu sagts framgår, att driftbudgeten för budgetåret 1956/57 skulle
lämna ett överskott av (11 309—10 602 =) 707 miljoner kronor mot enligt
statsverkspropositionen 948 miljoner. Från angivna överskott skall dragas
vissa belopp, som ej bör disponeras för löpande statsutgifter utan reserveras
på budgetutjämningsfonden. Detta gäller först och främst ett belopp motsvarande
en beräknad nettoeftersläpning om 300 miljoner kronor i utbetalningarna
av kommunalskattemedel, vilken avsättning redan föreslagits i
statsverkspropositionen. Vidare bör, med i finansplanen angiven motivering
och på sätt där angivits, ett belopp om 75 miljoner kronor utgörande under
budgetåret beräknad uppbörd av allmän investeringsavgift för år 1956 avsättas
till budgetutjämningsfonden. Motsvarande belopp bör av statskontoret
insättas på särskilt konto i riksbanken. Slutligen bör i enlighet med
förslag i propositionen nr 171 till budgetutjämningsfonden även avsättas ett

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 är 1956 39

beräknat belopp om 111,4 miljoner kronor motsvarande den utdelning staten
beräknas erhålla från LKAB under nästa budgetår. Jag kommer i det
följande att hemställa om riksdagens medgivande till en dylik avsättning.

Sedan reduktion gjorts med ifrågavarande avsättningar till budgetutjämningsfonden,
kvarstår ett överskott på statsregleringen av 221 miljoner kronor.
Motsvarande överskott beräknades i statsverkspropositionen till 298
miljoner kronor. Av det nu beräknade överskottet hänför sig 160 miljoner
kronor till allmänna budgeten och 61 miljoner kronor till bilskattemedlens
specialbudget.

I statsverkspropositionen angav jag, att anledning icke fanns att räkna
med någon mera betydande nettoförändring i reservationernas storlek. Icke
heller nu har jag ansett mig böra förutsätta någon förändring av betydelse
totalt sett. Däremot kan redan nu förutses ett överskridande med ca 33
miljoner kronor till följd av att ytterligare ett indextillägg på folkpensionerna
tillkommer från och med maj månad 1956. Med beaktande härav
skulle överskottet komma att uppgå till 188 miljoner kronor.

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57, sådant det under här
angivna förhållanden skulle komma att gestalta sig i jämförelse med tidigare
gjorda beräkningar, framgår av den i det föregående lämnade sammanställningen
över driftbudgetens inkomster och utgifter.

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna
å driftbudgeten för nästa budgetår, som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen,
torde såsom Bihang E få fogas till detta protokoll.

Jag torde härefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet
för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta
procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt —• skall bestämmas till samma tal som gällt
för innevarande budgetårs senare hälft, d. v. s. till 110. Vad åter angår nästkommande
budgetårs senare hälft förordar jag i anslutning till vad jag härom
förutsatt vid framläggandet av propositionen nr 88 med förslag till
sänkning av den statliga inkomstskatten, att för fysiska personer, oskifta
dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt, som skall ingå i
den preliminära skatten för budgetåret 1956/57, uttages med 100 procent av
grundbeloppet. Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1956
års taxering vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna
i 12 § förordningen om statlig inkomstskatt — automatiskt utgår efter enahanda
procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande
preliminära skatt för kalenderåret 1955. I

I anslutning til! vad departementschefen sålunda anfört har Kungl. Maj :t
i propositionen nr 175 föreslagit riksdagen att dels besluta, att statlig inkomstskatt
för skattskyldig, som avses i 10 g 1 mom. förordningen om stat -

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

lig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för förra hälften av budgetåret
1956/57 med 110 procent av grundbeloppet och för senare hälften av
samma budgetår med 100 procent av grundbeloppet dels ock upptaga inkomsterna
å driftbudgeten för budgetåret 1956/57 enligt en vid statsrådsprotokollet
såsom Bihang A fogad specifikation. Denna specifikation överensstämmer
med statsverkspropositionens förslag till beräkning av bevillningarna
med undantag av att i specifikationen inkomsterna å följande
inkomsttitlar beräknats sålunda:

Kupongskatt .............................................. 6 500 000

Lotterivinstskatt............................................ 53 000 000

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m................... 80 000 000

Tullmedel.................................................. 570 000 000

Varuskatt.................................................. 210 000 000

Införselavgift och accis å fettvaror m. m....................... 49 000 000

Tobaksskatt................................................ 690 000 000

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker............ 1 050 000 000

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin.................... 55 000 00

Maltdrycksskatt............................................ 110 000 000

Skatt å läskedrycker........................................ 48 000 000

Postverkets överskott........................................ 10 000 000

Sammanfattningsvis må anföras, att de sålunda i propositionen nr 175
föreslagna beräkningarna av bevillningarna i förhållande till statsverkspropositionens
beräkningar innebär en sammanlagd höjning av 149 500 000
kronor.

Ränta å kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt

I propositionen nr 175 har bl. a. anförts följande.

I skrivelse den 22 mars 1956 har fullmäktige i Sveriges riksbank upptagit
frågan om en anpassning av procentsatserna för ränta å kvarstående skatt
och å överskjutande preliminär skatt till rådande allmänna ränteläge. Över
skrivelsen har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riks gälds kontoret.

Enligt uppbördsförordningen är skattskyldig under vissa förutsättningar
skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt, överstiger skattskyldigs slutliga
skatt den preliminära skatten med minst en femtedel av den slutliga
skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller sålunda enligt 27 § 3 mom.,
att den skattskyldige till statsverket skall erlägga ränta med fem procent,
för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som
överstiger 1 000 kronor, dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Av 69 § 1 mom.
framgår, att om den preliminära skatten överstiger den slutliga skatten, den

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

skattskyldige under motsvarande förutsättningar skall erhålla ränta å överskjutande
skatt, varvid räntesatsen utgör tre procent.

Möjlighet föreligger även för de skattskyldiga att inbetala ytterligare preliminär
skatt för ett inkomstår efter utgången av den sista uppbordsterminen.
Sista inbetalningsdagen är den 30 april året näst efter inkomståret.
Genom sådana fyllnadsinbetalningar kan alltså skattskyldig, som under
det gångna uppbördsåret betalat för litet preliminär skatt, tillrättalägga detta
och därigenom undgå att bli påförd kvarstående skatt och ränta å sådan
skatt.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande
av departementschefen, till propositionen. Redogörelsen harutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen Frågans

tidigare behandling, s. 47—50.

Bankofullmäktiges skrivelse, s. 50—51.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande.

Bestämmelserna om skyldighet att erlägga ränta å kvarstående skatt har
tillkommit i syfte att förmå sådana skattskyldiga, som i mera väsentlig
män själva kan bestämma storleken av sina inbetalningar av preliminär
skatt, att så nära som möjligt anpassa dessa inbetalningar till den slutliga
skatten. Att ränta tillföres skattskyldiga, som inbetalat för mycket i preliminär
skatt, är närmast att se som en konsekvens av ränteplikten beträffande
kvarstående skatt.

Räntesatserna är bestämda till fem procent beträffande kvarstående skatt
och tre procent i fråga om överskjutande preliminär skatt. De avpassades
i syfte att de skattskyldiga inte skulle genom för liten preliminärskatteinbetalning
kunna bereda sig från räntesynpunkt förmånligare krediter än
som eljest varit möjligt; för mycket erlagd preliminär skatt skulle inte heller
medföra ränteförlust i jämförelse med det fall då ett motsvarande belopp
placerats å inlåningsräkning hos bank. Vid räntesatsernas bestämmande
har helt naturligt den vid tillfället i fråga rådande allmänna läntenivån
tagits till utgångspunkt.

Med hänsyn till den år 1955 inträdda förändringen i ränteläget kan det,
såsom bankofullmäktige framhållit, befaras att en inte oväsentlig nedgång
i fyllnadsinbetalningarna av preliminär skatt kommer att inträda, därest
räntan å kvarstående skatt bibehålies vid nu gällande nivå. Det kan med
andra ord befaras att syftet med reglerna om ränteberäkning å kvarstående
skatt inte längre uppnås. Av kreditpolitiska, men även av statsfinansiclla,
skäl finner jag därför påkallat att den tidigare rådande relationen
mellan räntan å kvarstående skatt och det allmänna ränteläget återslälles,
Förändringarna i den allmänna räntenivån gör det också motiverat alt höja
procentsatsen för ränta å överskjutande preliminär skatt.

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Vid bestämmande av de nya räntesatserna synes samma principer böra
tillämpas som var vägledande då de nuvarande räntesatserna tillkom. Härvid
bör hållas i minne alt räntan å överskjutande preliminär skatt av praktiska
skäl sattes något högre än som eljest varit motiverat. I enlighet med
dessa överväganden finner jag att räntan å kvarstående skatt bör bestämmas
till sju procent, medan ränta å överskjutande preliminär skatt bör utgå med
fyra procent.

I fråga om sättet för genomförande av de höjda räntesatserna har bankofullmäktige
ifrågasatt att Kungl. Maj :t skulle erhålla bemyndigande
från riksdagens sida att bestämma räntesatserna inom en i lagstiftningen
angiven ram. För en sådan anordning talar vissa skäl. Det skulle, såsom
fullmäktige framhållit, bli möjligt att utan alltför stor omgång anpassa
räntebestämmelserna till framtida ändringar i den allmänna räntenivån.
De fördelar som härigenom skulle uppnås synes emellertid vara av begränsat
värde. Det måste nämligen under alla förhållanden dröja ganska avsevärd
tid innan en förändring i den allmänna räntenivån kan slå igenom i fråga
om procentsatserna för kvarstående skatt och överskjutande preliminär skatt.
En ändring i dessa räntesatser måste av tekniska skäl avse helt år och bör
rimligen inte träda i tillämpning utan att de skattskyldiga dessförinnan
haft tillfälle att i allt fall genom fyllnadsinbetalningar rätta sitt handlande
i avseende å preliminärskatteinbetalning med hänsyn till de ändrade räntebestämmelserna.
Vad den nu aktuella höjningen angår synes denna i enlighet
härmed böra tillämpas första gången vid skattepåföring på grund a-\
1957 års taxering.

På grund av vad nyss anförts — och då ifrågavarande räntesatsers storlek
för varje tidsperiod synes böra underställas riksdagens prövning _vill

jag förorda att de nya räntesatserna inskrives i uppbördsförordningen.

Motionerna

Ränta å överskjutande skatt

I de likalydande motionerna 1: 599 och II: 791 har uttalats, att den mycket
kraftiga säsongvariation, som kännetecknade svensk ekonomi och som
regelmässigt numera toge sig det uttrycket, att statsverket under andra
halvåret lånade väldiga belopp i riksbanken, vore en störande och balansrubbande
faktor av synnerlig vikt. Delvis hängde denna samman med de
avsevärda utbetalningar av överskjutande skatt, som måste göras varje år
i december. Det rörde sig om belopp mellan 500 och 670 miljoner kronor.
För att få en jämnare fördelning föresloge motionärerna följande förfaringssätt,
vilket byggde på frivillig medverkan från de skattskyldigas sida. Var
och en finge i vanlig ordning under hösten sin slutskattesedel. Den som hade
överskjutande skatt att hämta finge i samband därmed en anvisning på beloppet.
Det borde på denna meddelas att summan kunde lyftas senast den
sista december men att — om ägaren läte pengarna stå inne till den 15 juni

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

— han komme att få icke blott sin överskjutande skatt utan därutöver 3,5
procent på densamma. Detta större sammanlagda belopp borde tydligt angivas
i kronor. Erbjudandet borde gälla för överskjutande skatt som skulle
återbetalas redan i höst. Av praktiska skäl borde det minsta belopp varpå
räntan beräknades vara etthundra kronor. Förslaget innebure att statsverket
betalade ränta efter samma procentsatser som det använde då det utkrävde
ränta.

Frågan om uttagningsprocenten

I de likalydande motionerna I: 599 och II: 791 framhålles, att allvarliga
erinringar kan göras mot de inkomstskatteskalor, som riksdagen innevarande
år antagit. Enligt motionärernas åsikt vore progressionskurvan alltför
brant och alltför ojämn samt marginalskatterna för höga. Rimlig hänsyn
hade ej tagits till skatteförmågan hos familjer i inkomstskikten 15 000—
30 000 i jämförelse med skatteförmågan hos ensamstående. Svagheterna i
skalorna kvarstode, även om de tillämpades vid ett lägre skatteuttag än det
majoriteten förutsatt. Trots denna inställning vore motionärerna nödsakade
att i sitt slutyrkande utgå från dessa skatteskalor. Då det emellertid även
i detta läge framstode som angeläget att medverka till den största möjliga
skattesänkning, som statsfinanser och samhällsekonomi tilläte, yrkade motionärerna
att den statliga inkomstskatten skulle uttagas med endast 90
procent av grundbeloppet. Dctla vore att betrakta uteslutande som en övergångsanordning
av betydelse endast för kalenderåret 1957. En dylik sänkning
av uttagningsprocenten kunde beräknas för helt år medföra ett inkomstbortfall
på cirka 350 miljoner kronor — utöver de 375 som föranleddes
av förslaget i propositionen nr 175. Av dessa 350 miljoner kronor skulle
på budgetåret 1956/57 falla omkring 100 miljoner kronor. Detta inkomstbortfall
vore mer än täckt av de utgiftsminskningar motionärerna föreslagit.

I de likalydande motionerna I: 598 och II: 790 har motionärerna framhållit
att statsfinansiella förutsättningar obestridligen förelåge för en större
sänkning av den statliga inkomstskatten än den av riksdagen i år beslutade.
Vad de konjunkturpolitiska förutsättningarna anginge ansåge motionärerna
det motiverat att ett visst överskott eftersträvades för nästa budgetår. Vid
bestämmandet av skatteuttaget måste hänsyn tagas till den reella skärpning
av det direkta skattetrycket, som ägt rum under senare år och till att
skattetrycket måste anses vara mycket hårt. En skattesänknings inverkan
på det enskilda sparandet och arbetsviljan borde inte heller förbises. Som i
motionerna I: 537 och II: 682 angivits, ansåge motionärerna, att uttagningsprocenten
borde sänkas til! 95. Inkomstbortfallet tör statsverket härigenom
kunde beräknas till 170 miljoner kronor för helt år, och för nästa budgetår
till 55 miljoner kronor. Vid ställningstagandet til! skattesänkningens omfattning
borde man även ta hänsyn till att utrymme funnes för fortsatta
skattesänkningar budgetåret 1957/58, främst genom en förhöjning av ortsavdragen
vid den kommunala beskattningen och särskilda skattelättnader
för barnfamiljerna genom barnavdrag. Skattelättnaderna i år måste också

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

avvägas så, att utrymme funnes att budgetåret 1957/58 genomföra förstärkningar
på de socialpolitiska och kulturpolitiska områdena; bl. a. borde möjlighet
då beredas för en förhöjning av de allmänna barnbidragen.

Frågan om sänkning av bolagsskatten

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 293 och II: 224 har bl. a.
framhållit, att några avgörande konjunkturpolitiska skäl inte kunde anföras
för den höjda bolagsbeskattningen. I konjunktur stabiliserande avseende
betydde ifrågavarande beskattning för närvarande föga. Den dämpning av
expansionstendenserna som skett under 1955 torde huvudsakligen få tillskrivas
den skärpta kreditpolitiken. Den höjda bolagsbeskattningen verkade
på kort sikt snarast inflationsdrivande genom att den minskade motståndet
mot nya utgifter från företagens sida. För löntagarna hade bibehållandet av
en exceptionell bolagsbeskattning uppenbarligen intet intresse, och för folkhushallet
i dess helhet vore den skadlig. Motionärerna yrkade därför att
bolagsskatt vid 1957 års taxering skulle debiteras enligt förut gällande »ordinarie»
skattesatser.

I de likalydande motionerna I: U1 och II: 575 har uttalats att höjningen
av bolagsskatten komme att starkt beskära företagens möjligheter till fortsatta
investeringar. Detta framginge redan av helt summariska beräkningar.
En i motionerna redovisad beräkning för de enskilda industriaktiebolag till
ett antal av 639, som 1954 hade ett aktiekapital överstigande 1 miljon kronor,
utvisade att skatterna toge i anspråk 49 procent och utdelningen 27 procent
av bruttovinsten i nämnda företag samt att vad som kunde användas
för investeringar uppginge till 24 procent av bruttovinsten. Vid en höjning
av bolagsskatten till 50 procent komme skatterna att öka med 182 miljoner
kronor och de medel som kunde användas för investeringar alt nedgå med
samma belopp. Det allmänna komme att i detta läge taga i anspråk 58 procent
av »bruttovinsten», medan »investeringsbeloppet» nedginge till 15 procent.
Redan härav framginge hur menlig för den framtida investeringsverksamheten
höjningen av bolagsskatten vore. En mer ingående undersökning
med ett beaktande av andra förhållanden, t. ex. utdelning från dotterbolag,
visade än starkare utslag. Beaktade man därtill förekomsten av investeringsavgift
samt det förhållandet, att den av de nya varulagervärderingsbestammelserna
föranledda uppskrivningen av lagervärdet under de närmaste
åren komme att föranleda en ytterligare skärpning av beskattningen,
bleve resultatet att »investeringsandelen» säkerligen låge under 10 procent
av bruttovinsten.

Den snabba höjningen av levnadsstandarden i vårt land under 1940- och
1950-talen vore till det väsentliga att tillskriva den produktionsökning, som
a åra företag främst med tillhjälp av den fria avskrivningen och det
»dolda» företagssparande denna möjliggjort — kunnat åstadkomma. En begränsning
av investeringstakten måste innebära att framstegstakten bleve

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 45

mindre snabb. Med de resurser som stode kvar för investeringar kunde måhända
nuvarande produktionsapparat förnyas. Däremot räckte det knappast
till för några egentliga nyanläggningar. Nya forskningsresultat framkomme
undan för undan, vilka för att kunna realiseras krävde stora kapitalinsatser.
Med de nya beskattningsreglerna kunde våra svenska bolag inte tillgodogöra
sig dessa resultat utan att gå ut på kapitalmarknaden. De senaste
årens erfarenheter hade visat att denna utväg ofta nog vore stängd. Då återstode
endast att göra en nyemission av aktier, vilket vore den dyraste form
av kapitalanskaffning som ett bolag kunde välja. Skärpning av beskattningen
omöjliggjorde vidare i många fall för exporterande företag att få
avsättning för sina produkter samtidigt som man i de länder som konkurrerade
med oss på världsmarknaden vidtoge åtgärder för att dels sänka
skattesatserna och dels införa liberalare avskrivningsregler. Motionärerna
förordade en återgång av skattesatserna för aktiebolag och ekonomiska föreningar
till vad som gällde före 1955 års riksdagsbeslut.

Frågan om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten m. m.

I de likalydande motionerna I: 290 och II: 238 har framförts förslag om
olika åtgärder i syfte att stimulera det frivilliga sparandet. Avskaffandet
av kvarlåtenskapsskatten såge motionärerna som en sådan åtgärd. Motiveringen
för kvarlåtenskapsskatten stode enligt motionärernas mening i strid
med mångas rättsuppfattning. Skatten uppfattades som ett principiellt ogrundat
ingrepp i äganderätten.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 293 och II: 224 har uttalat,
att det för den allmänna rättskänslan måste anses stötande, att om någon
under sin livstid samlat en förmögenhet över en viss storlek detta gåve staten
anledning att uppträda som skattekrävare oberoende av arvtagarnas
antal och arvslotternas storlek. Den teoretiska grunden om kvarlåtenskapsskattens
karaktär av uppskjuten förmögenhetsskatt vore ohållbar. Den årliga
skatt, som enligt lagstiftningen åvilade förmögenheterna, skulle enligt denna
tankegång alltid vara för låg. Kvarlåtenskapsskatten vore till sin innebörd
konfiskativ. Den hade vidare inbringat endast hälften av de belopp som
ursprungligen beräknades. Ur statsfinansiell synpunkt behövde dess avskaffande
inte betyda något problem, och ur samhällsekonomisk balanssynpunkt
saknade den betydelse. Motionärerna förordade utredning om en moderat
höjning av arvslottsbeskattningen i samband med kvarlåtenskapsskattens
avskaffande, så avvägd att den samlade arvsbeskattningen lättades. Inkomstbortfallet
för nästa budgetår genom kvarlåtenskapsskattens borttagande beräknade
motionärerna till netto 15 miljoner kronor.

I de likalydande motionerna I: 304 och II: 220 har bl. a. erinrats om vad
som i en reservation till bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1955 anförts
till stöd för yrkande om utredning angående avveckling av kvarlålenskapsskatten.
Reservanterna hade framhållit att denna skatt tillsammans

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

med den årliga progressiva förmögenhetsskatten och den under lång tid
gällande arvslottsbeskattningen ofta utövade en i vissa lägen framträdande
konfiskatorisk och destruktiv verkan. Särskilt vore detta förhållandet inom
familjeföretag genom att kvarlåtenskapsskatten ofta berövade företagen en
stor del av det produktionskapital, som vore nödvändigt för nyetablering,
rationalisering och en ostörd kontinuerlig drift. Skatten hade vidare uppenbarligen
orättvisa verkningar inom familjer med många barn, där arvsförmögenheten
ofta vore resultatet av familjemedlemmarnas gemensamma insatser
och arbete, såsom ej sällan vore förhållandet inom jordbrukarfamiljer.
Motionärerna ansåge de skäl, som sålunda anförts för en utredning
om kvarlåtenskapsskattens avveckling, alltjämt äga full giltighet. Den uppfattningen
hade även blivit alltmera allmän hos vårt folk, att kvarlåtenskapsskatten
borde avskaffas. Något statsfinansiellt skäl för kvarlåtenskapsskattens
bibehållande kunde icke heller anföras. Därest kompensation
för statens inkomstbortfall skulle bedömas som nödvändig, kunde en skärpning
av arvsskatten på större förmögenheter övervägas.

Beträffande vad som anförts i motionen I: 499 till stöd för yrkandet om
utredning angående höjning av det skattefria grundbeloppet vid arvsbeskattningen
hänvisas till nedanstående redogörelse av motionens innehåll i fråga
om motsvarande yrkande beträffande förmögenhetsbeskattningen.

Förmögenhetsbeskattningen m. m.

I de likalydande motionerna 1: 290 och II: 238 har — såsom åtgärder motiverade
av en strävan att åstadkomma ett ökat frivilligt sparande — yrkats
att skattepliktsgränsen vid förmögenhetstaxeringen måtte höjas från 50 000
kronor till 75 000 kronor för äkta makar samt att avdrag för förmögenhetsskatt
måtte medgivas vid den statliga inkomstbeskattningen. Motionärerna
framhåller bl. a. att skyldigheten att betala inkomstskatt på det belopp,
som erläggs såsom förmögenhetsskatt, måste vara sparhämmande även i
förhållande till andra än dem, som den direkt drabbade med större tyngd.

De frågor avseende förmögenhetsskatten som berörts i nyssnämnda motioner
har även behandlats i de likalydande motionerna 1:293 och II: 224
dock utan att yrkande i saken framställts. Bl. a. uttalas följande. I vissa
lägen, där förmögenhetsinnehav vore kombinerat med inkomst, inträffade
det att den marginella skatten på avkastningen av förmögenheten överstege
100 procent. Detta gällde förmögenheterna i de övre mellanskikten. Denna
s. k. puckel vore en oformlighet i skattesystemet, och missförhållandet
hade ofta påtalats i skattediskussionen. Frågan kunde bäst läggas till rätta
om påförd förmögenhetsskatt finge avdragas vid inkomsttaxeringen. För en
sådan avdragsrätt talade särskilt det principiella skälet att skattekraften hos
inkomsten inte kunde vara oberoende av om förmögenhetsskatt erlagts eller
ej, eftersom denna skatt minskade den återstående disponibla inkomsten.
Genom en avdragsrätt för påförd förmögenhetsskatt skulle emellertid lindringen
av förmögenhetsskatten i vissa lägen bli oproportionerligt stor. Av -

47

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

dragsrätten borde därför kombineras med en justering av skatteskalorna
för förmögenhetsskatten. Vad anginge skattepliktsgränsen vore den lika för
ensamstående och äkta makar. För två personer vore självfallet det sammanlagda
trygghetsbehovet större än för en. Skattepliktsgränsen borde därför
sättas högre för äkta makar än för ensamstående, förslagsvis 75 000
kronor. En sådan åtgärd innebure en viss stimulans till ökat sparande.
En lösning av de i motionerna behandlade förmögenhetsskattefrågorna medförde
ett inte obetydligt inkomstbortfall för staten. Åtgärderna borde därför
stå tillbaka för andra skattesänkningsåtgärder, vilka enligt motionärernas
uppfattning vore angelägnare, i främsta rummet en mera betydande
sänkning av inkomstskatten.

I motionen I: 499 har bl. a. framhållits följande. Utvecklingen under de
senaste åren och den starka stegring av fastighetsobjektens nominella värden,
som kunde förväntas bli en följd av den nya fastighetstaxeringen, syntes
vara av den storleksordningen, att hittills gällande normer för förmögenhetsbeskattningen
måste bli föremål för omedelbar översyn. En höjning
av det skattefria förmögenhetsavdraget i anpassning till de höjda taxeringsvärdena
vore därför ofrånkomlig, för så vitt man ville undvika en omotiverad
och stark skärpning av förmögenhetsskatten.

Utskottets yttrande

I proposition nr 175 har Kungl. Maj:t föreslagit, att statlig inkomstskatt
för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för förra hälften av budgetåret 1956/57
med 110 procent av grundbeloppet och för senare hälften av samma budgetår
med 100 procent av grundbeloppet. Vidare har Kungl. Maj :t i samma
proposition förelagt riksdagen till antagande förslag angående höjning av
räntan å kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt. Slutligen
har Kungl. Maj :t avgivit förslag till beräkning av bevillningarna för budgetåret
1956/57.

Såvitt avser uttagningsprocenten vid den statliga inkomstskatten för fysiska
personer har i de i anledning av propositionen nr 175 väckta likalydande
motionerna I: 599 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 791 (av herr Hjalmarson
in. fl.) hemställts, att riksdagen, under uttalande av att en statlig
budgetpolitik enligt i motionerna angivna riktlinjer bort och bör föras, måtte
besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt, skall vad angår senare hälften av
budgetåret 1956/57 ingå i preliminär skatt med 90 procent av grundbeloppet.
Jämväl i de likalydande motionerna 1:598 (av herr Ohlon in. fl.) och
II: 790 (av herr Ohlin in. fl.) har framställts yrkande att uttagningsprocenten
vid den statliga inkomstskatten för senare hälften av budgetåret 1956/
57 fastställes till lägre belopp än det av Kungl. Maj:t föreslagna eller till
95 procent av grundbeloppet.

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

De i propositionen nr 175 framlagda beräkningarna av inkomster och utgifter
för budgetåret 1956/57 utvisar i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen
på inkomstsidan en nettoökning med ca 136 miljoner kronor
och på utgiftssidan en nettoökning med ca 377 miljoner kronor. Därvid
har såsom utgift upptagits ett under socialdepartementets huvudtitel äskat
anslag om 275 miljoner kronor till fondering för framtida pensionsändamål.
Även om statsutgifterna formellt ökar med sistnämnda belopp, rör det sig
icke —- i varje fall för närvarande — om en verklig ökning av utgifterna i
jämförelse med statsverkspropositionens budgetförslag. Departementschefen
föreslår nämligen att för ovan angivna ändamål skall disponeras de medel
som under budgetåret 1956/57 beräknas inflyta i form av förhöjd bolagsskatt,
eller 275 miljoner kronor. Detta belopp föreslogs i statsverkspropositionen
skola tillföras budgetutjäinningsfonden samt insättas på särskilt
konto i riksbanken. Förslaget i kompletteringspropositionen innebär likaledes,
att det belopp, som skall reserveras för framtida pensionsändamål,
skall insättas på särskilt konto i riksbanken, varför det realekonomiskt
sett icke blir någon skillnad i förhållande till vad som föreslogs i statsverkspropositionen.
Driftbudgeten för budgetåret 1956/57 beräknas i enlighet
härmed lämna ett överskott av 707 miljoner kronor mot enligt statsverkspropositionen
948 miljoner kronor. Från angivna överskott skall dragas
vissa belopp, som ej skall disponeras för löpande statsutgifter utan reserveras
på budgetutjämningsfonden. Detta gäller först och främst ett belopp
av 300 miljoner kronor, motsvarande eftersläpningen i utbetalningarna
av kommunalskattemedel, som kommer att inflyta vid den preliminära skatteuppbörden
under budgetåret 1956/57. Inkomsten under nästa budgetår av
den allmänna investeringsavgiften för år 1956 förordas skola undandragas
omedelbar disposition och i enlighet härmed föreslås att ett belopp av 75
miljoner kronor särredovisas som avsättning till budgetutjämningsfonden
och steriliseras. Till denna fond bör även i enlighet med förslag i propositionen
nr 171 avsättas ett beräknat belopp om 111,4 miljoner kronor, motsvarande
den utdelning staten beräknas erhålla från LKAB under nästa budgetår.
Förslagen om avsättningar till budgetutjämningsfonden har hänvisats
till behandling av statsutskottet.

Det i propositionen nr 175 beräknade resultatet för totalbudgeten visar ett
överskott å 493 miljoner kronor mot 418 miljoner kronor i statsverkspropositionen.
Därvid har hänsyn tagits till att 275 miljoner kronor avses skola
fonderas för framtida pensionsändamål samt till att en fondering av arbetsgivarbidrag
till sjukförsäkringen om 55 miljoner kronor tills vidare icke
representerar någon verklig utgift för staten i realekonomisk mening.

Beräkningen av bevillningarna utvisar i förhållande till statsverkspropositionen
en nettoökning med 149,5 miljoner kronor. Därvid har inkomsten
av skatt å inkomst och förmögenhet in. m. upptagits med oförändrat 6 000
miljoner kronor vid i propositionen nr 175 föreslagen uttagningsprocent.

Av det anförda framgår att totalbudgeten är överbalanserad med nära 500
miljoner kronor. Vid en bedömning av statens anspråk på lånemarknaden
bör emellertid hänsyn tas till att vissa fonderingar å sammanlagt 461 miljö -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 49

ner kronor förutsatts skola bindas genom insättning på särskilt konto i riksbanken.
Det antages dock att staten under nästkommande budgetår icke
behöver anlita kreditmarknaden för nyupplåning.

Enligt gällande bestämmelser skall procenttalet för den statliga inkomstskattens
uttagande vara detsamma under helt kalenderår. Då sagda procenttal
för senare hälften av löpande budgetår är 110 tillstyrker utskottet, att
samma uttagningsprocent bestämmes för förra hälften av budgetåret 1956/
57.

Frågan om storleken av uttagningsprocenten för senare hälften av budgetåret
1956/57 bör ses mot bakgrunden av att en genomgripande ändring
av inkomstskatteskalorna tidigare beslutats vid innevarande års riksdag
med verkan å uttaget av preliminärskatt fr. o. m. den 1 januari 1957. I den
proposition, nr 88, vari förslag till nämnda ändringar framlades, förutsattes
att uttagningsprocenten skulle komma att fastställas till 100, varigenom en
allmän skattesänkning skulle följa med tyngdpunkten förlagd till de mindre
inkomsttagarna. Det inkomstbortfall för staten i form av minskade skatteintäkter
som en sådan reform skulle medföra beräknades till ca 375 miljoner
kronor för helt budgetår. Eftersom skattesänkningen icke skulle verka
under hela budgetåret 1956/57 bleve skattebortfallet under detta budgetår
betydligt mindre eller ca 100 miljoner kronor.

I enlighet med vad som sålunda förutsatts föreslås nu i propositionen nr
175, som förut nämnts, att uttagningsprocenten för senare hälften av budgetåret
1956/57 fastställes till 100. I de likalydande motionerna 1:599 och
II: 791 återigen hemställes, att procenttalet bestämmes till 90 och i de likalydande
motionerna I: 598 och II: 790 yrkas en skatteprocent av 95. Det inkomstbortfall
för staten i form av minskade skatteintäkter, som skulle följa
vid bifall till de förstnämnda motionerna, har av motionärerna beräknats
till ca 350 miljoner kronor för helt budgetår och för budgetåret 1956/57 till
ca 100 miljoner kronor. Ett bifall till yrkandet i motionerna 1:598 och
II: 790 skulle enligt vad motionärerna angivit medföra ett skattebortfall för
budgetåret 1956/57 å ca 55 miljoner kronor och för helt budgetår å ca 170
miljoner kronor.

I den nyssnämnda propositionen, nr 88, framhöll föredragande departementschefen,
att han ansåge en skattesänkning så angelägen att han framlade
förslag härom, oaktat de konjunkturpolitiska bedömningarna närmast
talade emot en allmän skattesänkning i dagens läge. Utrymmet för en dylik
sänkning vore emellertid ur både samhällsekonomiska och statsfinansiella
synpunkter begränsat. Redan en skattereduktion av den planerade omfattningen
hade i finansplanen till årets statsverksproposition bedömts komma
att medföra risker för en mindre önskvärd påfrestning med avseende å den
samhällsekonomiska balansen och denna uppfattning hade inte fått mindre
underlag genom den senaste tidens utveckling inom och utom landet. Under
förutsättning av en restriktiv allmän finans- och kreditpolitik borde det
dock, jämsides med en standardförbättring för folkpensionärerna, vara möjligt
att genomföra en måttlig skattesänkning. Väsentligt vore, att skatte I

miuing till riksdagens protokoll 1996. 7 snml. Yr SO

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

sänkningen inte bleve av sådan storlek att den komme att accentuera en
bristande balans i samhällsekonomin och därigenom försämra förutsättningarna
för eu fortsatt konstruktiv reformpolitik. Det syntes inte osannolikt
att redan under budgetåret 1957/58 utrymme kunde beredas för ytterligare
reformer, varvid särskilt två kostnadskrävande frågor trädde i förgrunden,
nämligen ökad hjälp till barnfamiljerna och en kommunal ortsavdragsreform.

Förslagen i propositionen nr 88 ävensom yrkandena i vissa i anledning
av propositionen väckta motioner om större skattesänkning än vad departementschefen
förordat behandlades av utskottet i dess betänkande nr 40.
Därvid tog utskottet även ställning till frågan hur stor allmän skattesänkning,
som i nuvarande läge kunde vidtagas. Utskottet framhöll i nämnda
betänkande att en sänkning av den direkta statliga beskattningen framstode
såsom synnerligen önskvärd, framför allt med hänsyn till den skärpning av
beskattningen, som de fortgående förändringarna i penningvärdet medfört
och som särskilt drabbat de mindre inkomsttagarna. En fullständig utjämning
av dessa skärpningar skulle emellertid medföra så stort inkomstbortiall
för staten att detta icke nu kunde komma i fråga. Vidare erinrade utskottet
om att riksräkenskapsverket i sin i mars 1956 framlagda långtidsprognos
räknade med en kassamässig stagnation av statsinkomsterna under
budgetåret 1957/58. Särskilt med hänsyn till att flera andra angelägna och
kostnadskrävande reformer påkallade sin lösning inom den närmaste tiden,
ansåg utskottet skattesänkningen böra hållas inom en begränsad ram, i huvudsak
av den i propositionen angivna storleksordningen.

Sedan de återgivna uttalandena gjordes har det ekonomiska läget icke undergått
sådana förändringar, som kan ge utskottet anledning att frångå sin
i betänkandet nr 40 tillkännagivna uppfattning rörande riskerna för en
rubbning av den samhällsekonomiska balansen genom en alltför kraftig
skattesänkning. Det bör även anmärkas att de bedömningar av budgetläget,
som redovisats i propositionen nr 175, icke givit nämnvärt avvikande resultat
gentemot beräkningarna i statsverkspropositionen.

Utskottet får vidare erinra om att vid bedömandet av möjligheterna för
en ytterligare skattesänkning hänsyn måste tas ej endast till det för instundande
budgetår beräknade budgetutfallet utan även till utsikterna i budgethänseende
för tiden därefter. Detta är nödvändigt redan av det förhållandet
att den uttagningsprocent, som fastställes för senare hälften av budgetåret
1956/57, författningsenligt skall iakttagas jämväl under första hälften
av budgetåret 1957/58 och således få verkan även på budgetåret 1957/58.
Det bör även tilläggas att av skäl, som det icke torde vara erforderligt att
här närmare gå in på, en skattesänkning bör genomföras endast under förutsättning
att den från början bedömes kunna bli bestående under längre
tid än ett eller annat år.

I fråga om utvecklingen av statens inkomster och utgifter under de budgetår
som följer närmast efter budgetåret 1956/57, har i kompletteringspropositionen
gjorts vissa antaganden. Bl. a. har där lämnats en redogörelse

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

51

för en av riksräkenskapsverket verkställd kalkyl avseende utvecklingen av
statsinkomsterna till och med budgetåret 1958/59. Av denna framgår att —
under de för kalkylen gällande förutsättningarna — en stagnation av budgetens
kassamässiga inkomster är att förvänta under budgetåret 1957/58;
delvis beroende på vissa förskjutningar i det kassamässiga utfallet av inkomstskattetiteln.
Dessa förskjutningar beräknas å andra sidan under budgetåret
1958/59 få till effekt en kraftig stegring av de kassamässiga inkomsterna.

Beträffande utvecklingen av statsutgifterna framhålles i propositionen, att
redan de anslagsstegringar för budgetåret 1957/58, som siffermässigt kunnat
preciseras vid den i finansplanen omnämnda automatikutredningen,
vilken nu slutförts, uppginge till 200 miljoner kronor. Det borde därvid uppmärksammas,
att betydande delar av statsverksamheten — bl. a. försvaret,
vägväsendet och kapitalbudgeten — av olika skäl uteslutits vid automatikberäkningen.
I fråga om försvarshuvudtiteln kunde förutses icke obetydliga
utgiftsstegringar. Enligt förslag i propositionen nr 165 angående åtgärder i
prisreglerande syfte på jordbrukets område skulle vidare staten ställa 100
miljoner kronor till förfogande som finansiell grund för en blivande skördeskaderegleringsfond.
Detta medförde en belastning av statskassan under
budgetåret 1957/58. Vidare borde beaktas, att automatikutredningen utifrån
sina förutsättningar räknat med en konstant lönenivå för de statsanställda,
vilket på längre sikt vore ett orealistiskt antagande. Varje procents ökning
av de statsanställdas löneförmåner innebure en kostnadsstegring per år för
staten av omkring 45 miljoner kronor. Till de sålunda redovisade kostnadsstegringarna
komine de kostnader, som kunde föranledas av de angelägna
reformerna på familjepolitikens och den kommunala beskattningens områden.
Det vore dock för tidigt att innan pågående utredningar av dessa frågor
avslutats söka ange kostnaderna för dessa reformer, men det vore
uppenbart att de komme att uppgå till betydande belopp om den genom reformerna
avsedda effekten skulle nås.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts kan utskottet för sin del inte
finna, att det budgetmässiga utfallet under de närmaste budgetåren kan
förväntas bli sådant att utrymme beredes såväl för en skattesänkning,
större än den som förutsatts vid den beslutade ändringen av skatteskalorna,
som för genomförande av en kommunal ortsavdragsreform och ökad hjälp
till barnfamiljerna. Enligt utskottets mening är de sistnämnda reformerna
av en sådan angelägenhetsgrad att de bör ges företräde framför en ytterligare
allmän skattesänkning av den karaktär motionärerna åsyftat.

Med det anförda får utskottet med avstyrkande av de inbördes likalydande
motionerna I: 598 och II: 790 samt I: 599 och II: 791 förorda att ultagningsprocenten
för senare hälften av budgetåret 1956/57 faslställes till
100.

Utskottet övergår härefter till att behandla de i propositionen nr 175 framlagda
förslagen om höjning av räntan å kvarstående skatt och å överskjutande
preliminär skatt. Med hänsyn till den år 1955 inträdda förändringen

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

i ränteläget och önskvärdheten av att den tidigare rådande relationen mellan
nyssnämnda räntesatser och den allmänna räntenivån bibehålies, finner
utskottet en höjning av räntesatserna påkallad. Då de föreslagna procenttalen
synes vara väl avvägda, tillstyrker utskottet propositionen i denna
del.

I anslutning till det i propositionen framlagda förslaget om höjning av
räntan å överskjutande preliminär skatt har motionärerna i de likalydande
motionerna I: 599 och II: 791 hemställt om sådan ändring av 69 § 1 mom.
uppbördsförordningen, att skattskyldig, som låter den överskjutande skatten
innestå till den 15 juni året efter det debitering av slutlig skatt skett,
skall erhålla ränta med 3,5 procent å det innestående beloppet, avrundat
till närmast lägre hundratal kronor. Motionärerna förutsätter därvid, att
skattebeloppet jämte räntan anges i kronor å debetsedeln för slutlig skatt.
Syftet med den föreslagna ordningen vore att minska statens lånebehov under
andra halvåret, vilket lånebehov delvis betingades av de utbetalningar
av överskjutande skatt, som skedde i slutet av ett kalenderår. Den ränteersättning
som föreslagits i motionerna motsvarar i det närmaste en ränta av
7 procent för helt år räknat.

Enligt utskottets mening är det angeläget att man tillvaratar befintliga
möjligheter att minska statens säsongmässigt återkommande lånebehov under
de sista månaderna av ett kalenderår. Den i förevarande motioner föreslagna
åtgärden torde i och för sig vara ägnad att leda till en viss sådan
minskning. Utskottet finner det emellertid tveksamt om de relativt sett höga
räntekostnaderna och de administrativa olägenheter, som uppenbarligen
skulle följa med en sådan åtgärd, uppväger värdet för staten av att få anstånd
med viss del av ifrågavarande utbetalningar. Det synes jämväl tveksamt
om ens med den föreslagna förmånliga ränteersättningen någon nämnvärd
effekt skulle nås. Ur principiell synpunkt kan det vidare väcka betänkligheter
att staten under en viss del av året genom tillämpande av en onormalt
hög räntefot för inlåning drar till sig medel, som eljest i viss utsträckning
skulle ha sparats i de ordinära kreditinstituten. Utskottet förutsätter
emellertid att Kungl. Maj :t ägnar frågan uppmärksamhet vid strävandena
att jämnare fördela statens lånebehov under året.

I enlighet med det anförda finner utskottet motionerna 1:599 och II: 791 i
förevarande del icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet har vidare i detta sammanhang att ta ställning till de vid riksdagens
början väckta inbördes likalydande motionerna 1:293 (av herr
Ohlon m. fl.) och IT: 224 (av herr Ohlin m. fl.) samt 1:441 (av herr Ewerlöf
m. fl.) och II: 575 (av herr Hjalmarson m. fl.), såvitt motionerna avser
frågan om sänkning av bolagsskatten. Härutinnan får utskottet anföra följande.

Den höjning av den statliga inkomstskatten för aktiebolag och ekonomiska
föreningar, som våren 1955 beslöts av riksdagen, betingades av konjunkturpolitiska
skäl. I det då rådande ekonomiska läget befanns nämligen -—
för att den samhällsekonomiska balansen icke skulle rubbas — behov före -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

53

ligga av en ytterligare dämpning av expansionstendenserna i näringslivet.

I propositionen nr 175 har lämnats en statsverkspropositionen kompletterande
redogörelse för det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken.
Utskottet har tidigare haft anledning att närmare redogöra för det väsentliga
innehållet i denna redogörelse, nämligen i sitt betänkande nr 42 i anledning
av väckta motioner om avskaffande av investeringsavgifterna för år 1956,
till vilket betänkande utskottet tillåter sig att hänvisa. Sammanfattningsvis
vill utskottet här endast erinra om att departementschefen ansett att den
grundsyn på den ekonomiska politikens allmänna inriktning som angivits
i statsverkspropositionen alltjämt vore bärande. Tendensen från föregående
år till en långsammare ökning av investeringarna syntes icke längre bestå.
Under rådande förhållanden måste den ekonomiska politiken ges möjligheter
till betydande flexibilitet, så att den uppnådda balansen icke äventyrades.
För närvarande kunde någon uppmjukning av den nuvarande restriktiva
ekonomiska politiken icke komma i fråga.

Av det i propositionen nr 175 redovisade materialet framgår, att en ändring
i den hittills förda ekonomiska politiken icke bör vidtagas. Även enligt
utskottets mening föreligger alltjämt betydande risker för att den uppnådda
balansen på det samhällsekonomiska området kan gå förlorad. Icke minst
inom den privata investeringssektorn synes aktiviteten alltjämt vara så hög,
att en ytterligare expansion på investeringsområdet kan få allvarliga återverkningar
på den samhällsekonomiska balansen. Då en sänkning av bolagsskatten
i hög grad skulle öka i synnerhet de självfinansierande företagens
benägenhet och möjligheter att verkställa ytterligare investeringar,
skulle en sådan åtgärd bidraga till att skärpa den inflationistiska spänning,
som alltjämt synes råda, och svårigheterna att hålla expansionstendenserna
på investeringsområdet inom ramen för befintliga resurser skulle bli mycket
stora. Utskottet kan med hänsyn härtill icke förorda att bolagsskatten
nu sänkes utan avstyrker motionerna I: 293 och II: 224 samt I: 441 och II:
575 i denna del.

Utskottet upptar härefter till behandling de föreliggande motionsyrkandena
rörande arvs- och kvarlåtenskapsskatten samt förmögenhetsbeskattningen.
I de likalydande motionerna I: 290 (av herr Ewerlöf in. fl.) och II:
238 (av herr Hjalmarson m. fl.) samt de likalydande motionerna I: 293 (av
herr Ohlon m. fl.) och 11:224 (av herr Ohlin in. fl.) yrkas att kvarlåtenskapsskatten
skall avskaffas; i de båda sistnämnda motionerna yrkas därjämte
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning rörande en moderat
höjning av arvslottsbeskattningen. Vidare hemställes i de likalydande
motionerna I: 304 (av herr Gustaf Elofsson in. fl.) och II: 220 (av herr
Hansson i Skegrie in. fl.), att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utredning och förslag angående avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
och eventuellt, om så bedöms nödvändigt som kompensation härför,
en skärpning av arvsskatten på större förmögenheter. Ett skrivelseyrkandc
föreligger även i motionen I: 499 (av herrar Werner och Lodenius). Skrivel -

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

sen bör enligt motionärernas mening gå ut på en anhållan om skyndsam utredning
av frågan om höjning av de skattefria bottenbeloppen vid förmögenhets-
och arvsbeskattningen, så att förslag i ämnet kan föreläggas 1957
års riksdag. I fråga om förmögenhetsbeskattningen har utskottet även att
beakta yrkandet i de likalydande motionerna I: 290 och 11:238 om omedelbar
författningsändring av innebörd att skattepliktsgränsen för äkta makar
höjs till 75 000 kronor.

Utskottet får med anledning av nu nämnda motionsyrkanden erinra om
att chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 13 april 1956 tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa
utredning rörande reformer i avseende å dödsbobeskattningen. I direktiven
för de sakkunniga uttalas bl. a. att vissa olägenheter vidlådde kvarlåtenskapsskatten
i dess nuvarande form. Dessa sammanhängde bl. a. med
att denna skatt träffade förmögenheter även av relativt sett mindre storleksordning.
Det framhålles vidare i direktiven att de skattefria beloppen vid
arvslottsbeskattningen, vilka varit oförändrade sedan år 1942, framstode såsom
för låga. Det borde sålunda i första hand övervägas att höja de skattefria
bottenbeloppen både vid arvsskatten och kvarlåtenskapsskatten, beträffande
den senare till sådan nivå att, som ursprungligen avsetts, endast de
större förmögenheterna träffades av kvarlåtenskapsskatten. Härav skulle
även föranledas förändringar i skatteskalorna. Med hänsyn till det sammanhang,
som förelåge mellan kvarlåtenskapsskatten och den årliga förmögenhetsskatten,
kunde behöva prövas, om också skattepliktsgränsen och
skalan för förmögenhetsskatten borde jämkas. Med hänsyn till de olägenheter
av olika slag som kunde vara förenade med kvarlåtenskapsskatten,
borde utredningen emellertid vara oförhindrad att pröva om det alltjämt
funnes behov av två särskilda former för dödsbobeskattning. Vid en sådan
prövning finge då också övervägas vilka skattefria bottenbelopp som borde
ifrågakomma.

Av det anförda framgår att frågan om höjning av de skattefria bottenbeloppen
vid arvsbeskattningen är föremål för utredning liksom i viss mån
frågan i övrigt om den framtida utformningen av denna beskattning. Därvid
torde även komma att prövas om skattepliktsgränsen och skalan för
förmögenhetsskatten bör jämkas. Innan resultatet av denna utredning föreligger
bör det enligt utskottets mening inte komma i fråga att vidta ändringar
i arvsbeskattningens nuvarande uppbyggnad och ej heller att införa
en högre skattepliktsgräns för äkta makar vid förmögenhetsbeskattningen
än den nu gällande. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena om avskaffande
av kvarlåtenskapsskatten och om ändring av skattepliktsgränsen
vid förmögenhetsbeskattningen. Vad angår de föreliggande yrkandena om utredning
i olika hänseenden på arvs- och förmögenhetsbeskattningens områden
får dessa yrkanden anses ha blivit i huvudsak tillgodosedda genom tillsättandet
av nyssnämnda utredning. Utskottet finner därför de inbördes likalydande
motionerna 1:290 och 11:238, 1:293 och 11:224 samt 1:304 och
II: 220 ävensom motionen 1: 499 i nu berörda delar icke böra föranleda nå -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 är 1956 55

gon riksdagens åtgärd. Inkomsten å titeln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt
beräknar utskottet i överensstämmelse med den i propositionen
nr 175 gjorda beräkningen.

Utskottet har i detta sammanhang även att behandla det i de likalydande
motionerna I: 290 och II: 238 framställda yrkandet om införande av rätt till
avdrag för förmögenhetsskatt vid taxering till statlig inkomstskatt. I anslutning
till detta yrkande föreslår motionärerna, att i gengäld förmögenhetsskatten
skärpes i vissa lägen. Utskottet vill framhålla, att ett bifall till det
föreliggande motionsyrkandet skulle stå i strid med riksdagens beslut år
1947, varigenom förmögenhetsskatten i princip frigjordes från inkomstbeskattningen.
Ett av skälen härtill var, att man därigenom ansåge sig kunna
åstadkomma en bättre avvägning av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
var för sig. Härtill kom att man ernådde ett enklare deklarationsoch
taxeringsförfarande ävensom en förbättrad överblick över förmögenhetsskattens
avkastning. Då den direkta statsskatten beräknas i förhållande
till såväl inkomst som förmögenhet, är det inte i överensstämmelse
med skattelagstiftningens principer att vid skattens utmätande medge avdrag
för någon del av samma skatt. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 1:290 och 11:238 även i förevarande del. I enlighet med vad
här och tidigare anförts och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot de föreliggande beräkningarna av inkomsterna å titeln Skatt å inkomst
och förmögenhet m. m. bör dessa upptagas på sätt föreslås i propositionen
nr 175.

Mot de i nämnda proposition gjorda inkomstberäkningarna i de delar desamma
av utskottet ej särskilt berörts har utskottet ingen erinran.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — i anledning av Kungl. Maj:ts i
proposition nr 175 framlagda förslag angående skatteprocenten
samt med avslag å de likalydande motionerna I: 598
av herr Ohlon m. fl. och II: 790 av herr Ohlin m. fl. samt de
likalydande motionerna I: 599 av herr Ewerlöf in. fl. och II:
791 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser skatteprocenten
— besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för förra hälften av
budgetåret 1956/57 med 110 procent av grundbeloppet och
för senare hälften av samma budgetår med 100 procent av
grundbeloppet;

B) att riksdagen måtte med avslag å de likalydande motionerna
1:599 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:791 av herr

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser ändring av 69 §
1 mom. uppbördsförordningen, antaga det vid propositionen
nr 175 fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av
27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272);

C) 1) att de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon
m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna avser
ändring av 10 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
och av förordningeh med bestämmelser om beräkning
av den preliminära skatten vissa år för aktiebolag m. fl., icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

2) att de likalydande motionerna 1:441 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 575 av herr Hjalmarson m. fl., i vad motionerna
behandlas i detta betänkande, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

D) 1) att de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 238 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna
avser avskaffande av kvarlåtenskapsskatten, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

2) att de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon
m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna avser
avskaffande av kvarlåtenskapsskatten och utredning om
höjning av arvslottsbeskattningen, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd,

3) att de likalydande motionerna 1:304 av herr Gustaf
Elofsson m. fl. och II: 220 av herr Hansson i Skegrie in. fl.
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

4) att motionen 1:499 av herrar Werner och Lodenius,
såvitt motionen avser skattepliktsgränsen för kvarlåtenskapsskatten,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) 1) att de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 238 av herr Hjalmarson in. fl., såvitt motionerna
avser ändring av 4 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt samt 10 § och 11 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd,

2) att motionen 1:499 av herrar Werner och Lodenius,
såvitt motionen avser höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

F) att motionen I: 499 av herrar Werner och Lodenius, i
vad motionen ej behandlas under D 4) och E 2), icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

G) att bevillningarna för budgetåret 1956/57 måtte, med
avslag å de likalydande motionerna 1: 599 av herr Ewerlöf

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 5T

m. fl. och II: 791 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna
avser beräkning av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1956/57, beräknas sålunda:

Skatt å inkomst, förmögenhet och
rörelse:

Skatt å inkomst och förmögenhet

m. m.......................

Kupongskatt.................

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
..................

Fondskatt....................

Skogsvårdsavgifter............

Bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter ....
Arvslottsskatt, gåvoskatt och

kvarlåtenskapsskatt ........

Lotterivinstskatt..............

Omsättnings- och expeditionsstämplar
m. m..............

Kronor Kronor

6 000 000 000
6 500000

1 000 000
17 000 000
8000 000

750 000

70 000 000
53 000 000

80 000 000 6 236 250 000

Automobilskattemedel:

Fordonsskatt................. 315 000 000

Bensinskatt................... 640 000 000

Särskild investeringsavgift för
motorfordon................ 75 000 000 1 030 000 OOO''

Tullar och acciser:

Tullmedel.................... 570 000 000

Varuskatt.................... 210 000 000

Införselavgift och accis å fett varor

m. m................. 49 000 000

Skatt å kaffe ................ 19 000 000

Tobaksskatt........... 690 000 000

Rusdrycksförsäljningsmedel av

partihandelsbolag........... 12 000 000

Rusdrycksförsäljningsmedel av

detaljhandelsbolag.......... 30 000 000

Omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker......... 1 050 000 000

Omsättnings- och utskånknings skatt

å vin................. 55 000 000

Maltdrycksskatt............... 110 000 000

Skatt å läskedrycker.......... 48000 000

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Kronor Kronor

Statlig nöjesskatt............. 59 000 000

Skatt å elektrisk kraft....... 45 OOP 000 2 947 000 000

Postverket (överskott)........................ 10 000 000

Stockholm den 18 maj 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Franzon*, Snygg, Söderquist,
Velander, Niklasson, Thun, Oscar Carlsson* och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson
i Svalöv, Brandt*, Allard*, Kärrlander, Strandh, Henriksson, Anderson
i Sundsvall* och Larsson i Luttra.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka anfört:

.4. Uttagningsprocenten.

I de likalydande motionerna I: 599 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 791 av
herr Hjalmarson m. fl. har hemställts, att riksdagen — under uttalande av
att en statlig budgetpolitik enligt i motionerna angivna riktlinjer bort och
bör föras samt att en skattesänkning i enlighet med vad som yrkats i reservation
I) till bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 bort genomföras
— måtte besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses
i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär
skatt för förra hälften av budgetåret 1956/57 med 110 procent av grundbeloppet
och för senare hälften av samma budgetår med 90 procent av grundbeloppet.

I motionerna understrykes starkt behovet av en längre gående skattesänkning
än den som föreslagits i proposition nr 175. Såsom inkomstfördelningen
utvecklat sig i vårt land, vore det nödvändigt att därvid koncentrera lättnaderna
i den statliga beskattningen till mellanskikten. Skalans konstruktion
för inkomstskikten över och under mellanskikten finge ske i anslutning
därtill. För beslut nästa år borde en kommunal skattereform planeras, gående
ut på en höjning av de kommunala ortsavdragen. Alla utvägar borde under -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 59

sökas, genom vilka staten kunde göra det möjligt och angeläget för kommunerna
att sänka sitt utgiftsläge. Det genom en ortsavdragsreform förorsakade
inkomstbortfallet för kommunerna borde under en på förhand bestämd
övergångstid i skälig omfattning kompenseras av staten. Skattesänkningsåtgärder
till barnfamiljernas fromma hade hög angelägenhetsgrad och
vore betingade av rättvisehänsyn. Vid 1958 års riksdag borde det måhända
vara möjligt att vidtaga definitiva åtgärder för beredande av speciella skattelättnader
åt barnfamiljerna. Problemet om avdragsrätt vid beskattningen
för studiekostnader och andra utbildningskostnader borde lösas. En ordentlig
skattesänkning beträffande de allt vanligare arbetsinkomsterna vore både
på kort och på lång sikt ett av de verksamma medlen att underbygga lugna
avtalsrörelser. Arbetsmarknadens parter räknade i stigande omfattning med
den efter skatt behållna inkomsten respektive den behållna inkomstökningen.

Uppgiften i nuläget vore enligt motionärerna att minska statens utgifter
allteftersom statens inkomster genom skattesänkningar reducerades samt att
icke taga större del av den automatiska inkomstökningen i anspråk för utgifter
än att utrymmet för skattesänkning förbleve samhällsekonomiskt oförändrat.
En sålunda grundad allmän skattesänkning måste bidraga till att
sänka de sammanlagda löpande utgifterna i samhället. Detta bleve framför
allt fallet, därest skattesänkningen samhällsekonomiskt förbereddes och fullföljdes
genom konkreta åtgärder, som gåve medborgarna »ett rikt register»
av ur deras synpunkter lönande sparmöjligheter att välja mellan.

I motionerna lämnas en sammanfattande redovisning för de förslag till utgiftsändringar,
som framförts av högerpartiet under innevarande riksdagssession.
Av denna framgår, att förslag väckts om utgiftsökningar på tillhopa
77 milj. kr. och utgiftsminskningar på sammanlagt 245 milj. kr., varav
207 milj. kr. på driftbudgeten och 38 milj. kr. på kapitalbudgeten. Nettominskningen
av utgifterna skulle sålunda uppgå till 168 milj. kr. Härav
utgör 43 milj. kr. besparingar, som har sin grund i att å respektive
anslag finnes reservationer, som onödiggör anvisande av nya anslag för
budgetåret 1956/57. Men även bortsett från sistnämnda belopp återstår
ett belopp av 125 milj. kr. i utgiftsminskningar, vilket exakt motsvarar det
skattebortfall, som ett antagande av de av högerpartiet förordade skatteskalorna
skulle ha lett till för budgetåret 1956/57, utöver det, som beräknas
inträda vid bifall till propositionen nr 175.

Med utgångspunkt från de i propositionen lämnade uppgifterna rörande
den beräknade inkomst- och utgiftsutvecklingen från budgetåret 1956/57 till
budgetåret 1957/58 göres i motionerna en analys av verkningarna av de nyss
berörda förslagen om utgiftsändringar med avseende å sistnämnda budgetår.
Analysen visar att en sänkning av statsskatten, som för helt år medför ett inkomstbortfall
av 825 milj. kr., vore möjlig att genomföra, att en omvandling av
folkpensionen till en allmän medborgerlig grundpension kunde påbörjas i
planerad takt och vid planerat datum — den 1 januari 1958 — att ett belopp
av 135 milj. kr. skulle stå till förfogande för ytterligare skattesänkningar

60 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

eller för nya utgifter samt att det obundna budgetöverskottet det oaktat
skulle kvarstå till sin storlek oförändrat.

För vår del finner vi det obestridligt, att motionärerna anfört övertygande
skäl för att — med den budgetpolitik varpå motionärerna grundat sina beräkningar
— en skattesänkning, motsvarande för helt är ca 825 milj. kr.
och för budgetåret 1956/57 ca 225 milj. kr., vore möjlig att genomföra utan
att detta behövde föranleda betänkligheter eller risker ur vare sig statsfinansiell
eller samhällsekonomisk synpunkt. En skattesänkning av denna
storlek — särskilt om den kombinerades med sparstimulerande åtgärder —
skulle i stället vara ägnad att motverka rådande inflationstendenser. Det
måste därför allvarligt beklagas, att riksdagen avvisat det förslag till nya
skatteskalor, som motionärerna i sina kalkyler utgått från.

I det uppkomna läget anser vi oss emellertid i likhet med motionärerna
böra söka medverka till att skatteuttaget på grundval av de av riksdagen
antagna skatteskalorna icke blir större än som från de anförda utgångspunkterna
är nödigt. Vi förordar därför bifall till motionärernas förslag, att
uttagningsprocenten, vad angår senare hälften av budgetåret 1956/57, skal!
fastställas till 90. Det inkomstbortfall, som skulle uppkomma härigenom
— utöver det som föranledes av propositionens förslag — kan uppskattas
till för helt år ca 350 milj. kr. och för budgetåret 1956/57 ca 100 milj. kr.

B. Ränta å överskjutande skatt.

I de likalydande motionerna I: 599 och II: 791 har hemställts om sådan
ändring av 69 § 1 mom. uppbördsförordningen, att skattskyldig, som låter
den överskjutande skatten innestå till den 15 juni året efter det, debiteringen
av slutlig skatt skett, skall erhålla ränta med 3,5 procent å det innestående
beloppet, avrundat till närmast lägre 100-tal kronor. Motionärerna förutsätter
därvid, att räntebeloppet angives i kronor å debetsedeln för slutlig
skatt. Syftet med den föreslagna ordningen vore att minska statens lånebehov
under andra kalenderhalvåret, vilket lånebehov delvis betingades av
de utbetalningar av överskjutande skatt, som skedde i slutet av kalenderåret.
Den föreslagna ränteersättningen motsvarar en ränta av cirka 7 procent
för helt år räknat.

Enligt vår mening är det angeläget att möjligheterna att minska statens
regelbundet återkommande lånebehov under de sista månaderna av kalenderåret
tillvaratages. Den i motionerna föreslagna åtgärden torde i och för
sig vara ägnad att leda till en viss sådan minskning. I den mån detta blir
fallet, är fördelen därav så betydande, att den enligt vår mening mer än uppväger
den icke alltför stora ränteutgift, som genom anordningen i fråga kan
åsamkas staten. Den premie å 2 1/2 å 3 procent, som tillkommer dem, som
begagnar sig av den sålunda avsedda möjligheten, synes till sin storlek vara
väl avvägd. Förslaget står också i god överensstämmelse med det premierande
av sparandet, som på grund av 1955 års riksdagsbeslut tillämpas åren
1955 och 1956.

Vi tillstyrker alltså motionärernas förslag i nu förevarande hänseende.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956 61

C. De juridiska personernas beskattning.

I de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av
herr Ohlin m. fl. samt de likalydande motionerna 1:441 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 575 av herr Hjalmarson m. fl. föreslås sänkning av statsskatten
för aktiebolag och ekonomiska föreningar till den nivå, som gällde före
1955 års riksdagsbeslut om höjning av denna skatt. Dessa förslag synes oss
■starkt motiverade. Den år 1955 genomförda höjningen av ifrågavarande
skattesatser är icke ägnad att motverka inflationstendenserna. Konsekvenserna
därav torde snarare bli att »kostnadsmedvetandet» hos de skattskyldiga,
som drabbas av skattehöjningen, avtrubbas, i och med att en mindre
del av den vinst, som uppstår inom ett företag, kvarstannar hos företaget
eller kommer aktie- eller andelsägarna tillgodo. Det torde vidare kunna
förutsättas, att företagen, med hänsyn till att skatteskärpningen angivits
vara av provisorisk natur, söker genomföra investeringar, som eljest skulle
uppskjutas, för att på så sätt erhålla en på längre sikt lägre total skatt.
I sådant fall blir verkningarna rakt motsatta dem som åsyftats med skatteskärpningen.

Vi förordar alltså bifall till det i motionerna upptagna förslaget.

D. Kvarlåtenskapsskatten.

I de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 238 av
herr Hjalmarson m. fl. yrkas, att kvarlåtenskapsskatten skall avskaffas
fr. o. m. ingången av år 1957. Med anledning härav vill vi erinra om att
chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 13 april 1956 tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa
utredning rörande reformer i avseende å dödsbobeskattningen. De
sakkunniga skulle bl. a. vara oförhindrade att pröva, om det alltjämt funnes
behov av två särskilda former för denna beskattning. Enligt den av
högern städse hävdade uppfattningen är skälen för ett avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
så starka, att beslut härom bort av riksdagen fattas utan
någon som helst ny utredning. Den statsfinansiella betydelsen av kvarlåtenskapsskatten
är också ringa, och synes såväl på grund därav som på
grund av den årliga förmögenhetsskattens tyngd någon kompensation för
dess bortfallande icke böra ifrågakomma. Trots denna vår inställning är
vi beredda att avvakta resultatet av den igångsatta utredningen i förhoppning
om att densamma skall fullföljas i snabbast möjliga takt och att enighet
om kvarlåtenskapsskattens avskaffande till slut skall vinnas. De åberopade
motionerna i nu berörda delar torde sålunda icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.

E. Förmögenhetsskatten.

I de likalydande motionerna I: 290 och II: 238 har jämväl framställts yrkanden
dels om en höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen
för äkta makar från 50 000 till 75 000 kronor dels ock om avdragsrätt
vid taxeringen till statlig inkomstskatt för erlagd förmögenhetsskatt.

62 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Ändringen avses skola träda i kraft fr. o. in. ingången av år 1958. Vi delar
den uppfattning, som kommit till uttryck i motionerna i nu berört hänseende.
Det framstår såsom i och för sig naturligt och följdriktigt, att skattepliktsgränsen
sättes dubbelt så högt för äkta makar som för ensamstående.
En höjning till 75 000 kronor innebär därför endast en etapp eller ett
steg på vägen mot detta mål. Vad angår avdragsrätten vid taxering till statlig
inkomstskatt för erlagd förmögenhetsskatt ligger denna helt i linje med
principerna för vår beskattning. Ett* tillämpande av skatteförmågeprincipen
vid bestämmande av det belopp, för vilket statlig inkomstskatt skall
utgå, leder sålunda till att den del av den skattskyldiges inkomst, som åtgår
till gäldande av förmögenhetsskatten, bör avräknas. Till denna del äger
nämligen inkomsten icke någon som helst skattekraft.

Vi tillstyrker alltså bifall till de ifrågavarande motionerna i här avsedda
delar.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer vi,

A) att riksdagen måtte — i anledning av Kungl. Maj:ts
i propositionen nr 175 framlagda förslag angående skatteprocenten
och med bifall till de likalydande motionerna
1:599 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:791 av herr Hjalmarson
m. fl. samt med avslag å de likalydande motionerna
I: 598 av herr Ohlon in. fl. och II: 790 av herr Ohlin m. fl.,
såvitt motionerna avser skatteprocenten -— under uttalande
att en statlig budgetpolitik enligt i förstnämnda motioner
angivna riktlinjer bort och bör föras samt att en skattesänkning
i enlighet med vad som yrkats i reservation I) till
bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 bort genomföras,
besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för förra hälften av budgetåret
1956/57 med 110 procent av grundbeloppet och för senare
hälften av samma budgetår med 90 procent av grundbeloppet; B)

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande
motionerna I: 599 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 791 av herr
Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser ändring av 69 §

1 mom. uppbördsförordningen, antaga det vid propositionen
nr 175 fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse
av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen av
den 5 juni 1953 (nr 272) med följande ändringar, nämligen
dels att till 69 § 1 mom. fogas ett nytt stycke av den lydelse
som framgår av motionerna, och dels att ikraftträdandebestämmelserna
skall ha följande lydelse:

Denna förordning träder vad angår 69 § 1 mom. tredje stycket i kraft
dagen efter den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit

63

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

från trycket i Svensk författningssamling och skall tillämpas med avseende
å överskjutande skatt enligt debetsedel å slutlig skatt enligt 1956 års taxering.
I övriga delar träder förordningen i kraft den 1 januari 1957, dock att
den i dessa delar icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1956 års taxering.

C) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
1:293 av herr Ohlon m. fl. och 11:224 av herr
Ohlin m. fl. samt de likalydande motionerna 1:441 av herr
Ewerlöf m. fl. och 11:575 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt
motionerna avser ändring av 10 § 2 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt och av förordningen med bestämmelser
om beräkning av den preliminära skatten vissa år för aktiebolag
m. fl., dels antaga det vid motionerna I: 441 och
11:575 fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse
av 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt och dels antaga följande

, it

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 3 juni 1955 (nr 301) med
bestämmelser om beräkning av den preliminära skatten vissa år för aktiebolag
m. fl.

Härigenom förordnas, att förordningen den 3 juni 1955 med bestämmelser
om beräkning av den preliminära skatten vissa år för aktiebolag m. fl.
skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1956.

D) 1) att de — — — (= utskottet s. 56 rad 16 uppifrån—
rad 16 nedifrån) — — — riksdagens åtgärd;

E) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 290 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 238 av herr
Hjalmarson m. fl., såvitt motionerna avser avdragsrätt vid
taxeringen till statlig inkomstskatt för erlagd förmögenhetsskatt
samt höjning av skattepliktsgränsen för äkta makar
vid taxering till statlig förmögenhetsskatt, antaga vid
motionerna fogade förslag dels till förordning om ändring i
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
och dels till förordning om ändring i förordningen
den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

F) att motionen--- — (== utskottet s. 56 rad 5—rad 3

nedifrån) —--riksdagens åtgärd;

G) att bevillningarna för budgetåret 1956/57 måtte, i anledning
av de likalydande motionerna I: 599 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 791 av herr Hjalmarson in. fl., såvitt motionerna
avser beräkning av inkomsterna å driftbudgeten
för budgetåret 1956/57 beräknas sålunda:

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Kronor Kronor

Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse:

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m..... 5 525 000 000

Kupongskatt.............................. 6 500 000

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt ...... 1 000 000

Fondskatt................................ 17 000 000

Skogsvårdsavgifter ........................ 8 000 000

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter.............................. 750 000

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskaps skatt

.................................. 70 000 000

Lotterivinstskatt.......................... 53 000 000

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. .. 80 000 000 5 761 250 000

Automobilskattemedel:

Fordonsskatt.............................. 296 000 000

Bensinskatt .............................. 640 000 000 936 000 000

Tullar och acciser---(= utskottet s. 57

rad 17 nedifrån—s. 58 rad 3 uppifrån)...... 10 000 000

II) av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Strandh och Anderson
i Sundsvall, vilka

dels under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna 1:598
av herr Ohlon m. fl. och II: 790 av herr Ohlin m. fl. ansett, att utskottet
under punkten A) bort hemställa:

A) att riksdagen måtte — i anledning av Kungl. Maj :ts
i proposition nr 175 framlagda förslag angående skatteprocenten
och med bifall till de likalydande motionerna I: 598
av herr Ohlon m. fl. och II: 790 av herr Ohlin m. fl. samt
med avslag å de likalydande motionerna 1:599 av herr
Ewerlöf m. fl. och II: 791 av herr Hjalmarson m. fl., såvitt
motionerna avser skatteprocenten — besluta att statlig inkomstskatt
för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär
skatt för förra hälften av budgetåret 1956/57 med 110 procent
av grundbeloppet och för senare hälften av samma
budgetår med 95 procent av grundbeloppet;

dels under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna I: 293
av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. ävensom de likalydande
motionerna 1:441 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:575 av herr Hjalmarson
m. fl. — såvitt motionerna avser den förhöjda skattesatsen för aktiebolag,
ekonomiska föreningar m. m. — ansett att utskottet under punkten C) bort
hemställa:

C) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr

65

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

Ohlin m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:441 av
herr Ewerlöf m. fl. och 11:575 av herr Hjalmarson m. fl.
antaga följande

1) Förslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 19V7 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas att 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska---1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke
skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar
ävensom för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för försäkringsanstalter,---inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a),

b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och c) här ovan skall iakttagas
att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt bestämmelsen under

c) allenast beräffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst, som
efter förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.

2) Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 3 juni 1955 (nr 301) med
bestämmelser om beräkning av den preliminära skatten vissa år för

aktiebolag m. fl.

Härigenom förordnas, att förordningen den 3 juni 1955 med bestämmelser
om beräkning av den preliminära skatten vissa år för aktiebolag m. fl.
skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1956.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr JO

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

dels under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna 1:293
av herr Ohlon in. fl. och II: 224 av herr Ohlin in. fl., såvitt motionerna rör
kvarlåtenskapsskattens avskaffande, ansett att utskottet bort under punkten
D 2) hemställa:

D) 2) att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande
motionerna I: 290 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 238 av
herr Hjalmarson m. fl. ävensom de likalydande motionerna
I: 293 av herr Ohlon in. fl. och II: 224 av herr Ohlin in. fl.,
samtliga motioner såvitt de avser kvarlåtenskapsskattens
avskaffande — antaga följande:

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om

kvarlåtenskapsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt
skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1956.

dels ock ansett att utskottet under punkten G) bort hemställa:

G) att bevillningarna för budgetåret 1956/57 måtte, med
avslag å de likalydande motionerna 1: 599 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 791 av herr Hjalmarson in. fl., såvitt motionerna
avser beräkning av inkomsterna å driftbudgeten för
budgetåret 1956/57, beräknas sålunda:

Kronor

Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse:

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m..... 5 670 000 000

Kupongskatt.............................. 6 500 000

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt........ 1 000 000

Fondskatt................................ 17 000 000

Skogsvårdsavgifter ........................ 8 000 000

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter.............................. 750 000

Arvslottsskatt och gåvoskatt................ 50 000 000

Lotterivinstskatt .......................... 53 000 000

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. 80 000 000

Automobilskattemedel:---(= utskottet s.

57 råd 20 uppifrån—s. 58 rad 3 uppifrån)____

Kronor

5 886 250 000

10 000 000

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1956

67

Särskilt yttrande

av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Strandh och Anderson
i Sundsvall, vilka anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 290 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 238 av
herr Hjalmarson in. fl. har yrkats dels att det skattefria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen
borde höjas för äkta makar och dels att rätt till
avdrag för erlagd förmögenhetsskatt borde medges vid taxering till statlig
inkomstskatt. Samma spörsmål har ur principiell synpunkt upptagits i de
likalydande motionerna 1: 293 av herr Ohlon in. fl. och II: 224 av herr
Ohlin in. fl. Vi delar den i sistnämnda motioner framförda uppfattningen
att gällande bestämmelser i fråga om den årliga förmögenhetsbeskattningen
icke är tillfredsställande. Sålunda talar avgörande skäl för att påförd förmögenhetsskatt
borde få avdragas vid inkomsttaxeringen, i vilket sammanhang
en justering av förmögenhetsskatteskalan finge företagas. Likaså
borde skattepliktsgränsen i fråga om förmögenhetsbeskattningen sättas
högre för äkta makar än för ensamstående. En lösning av de här behandlade
förmögenhetsskattefrågorna enligt ovan angivna riktlinjer är enligt
vår mening således i princip viktig att åstadkomma. Med hänsyn till de inte
obetydliga inkomstbortfall för staten som skulle uppstå anser vi dock att en
lösning för dagen får stå tillbaka för andra skatlesänkningsåtgärder som
enligt vår uppfattning är angelägnare.

560888

Stockholm 1956. IsaacMarcus Boktryckeri Aktiebolag