Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1956

9

Nr 44

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande av varuskatten för glass.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 314 av herr Georg Carlsson m. fl. samt II: 225 av herrar
Adolfsson och Hansson i önnarp har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att varuskatt å glass icke vidare skall uttagas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 225.

Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall för
vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas
varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller
för vidare bearbetning eller ock införes till riket. I nämnda förteckning är
upptagna choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat i den
mån de är att hänföra till vissa angivna varugrupper. I fråga om gruppen
choklad- och konfityrvaror kan beskattningen sägas väsentligen omfatta
sötsaker och glass samt pulver och tabletter för beredning av läskedrycker.

Bestämmelserna i förordningen om varuskatt är icke tillämpliga å bl. a.
glasspulver eller färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av glass.

Skatten skall utgå med viss procent av varans beskattningsvärde. Det
procenttal, som är angivet i den förenämnda varuförteckningen, utgör för
choklad- och konfityrvaror 65 procent.

Enligt 3 § varuskatteförordningen är en varas beskattningsvärde i regel
lika med det lägsta pris, som den skattskyldige betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare, varuskatten icke inberäknad
i priset.

Frågan om upphävande av varuskatten för glass har tidigare varit föremål
för riksdagens behandling i anledning av vid 1953 och 1954 års riksdagar
väckta motioner i ämnet. Motionerna vid 1953 års riksdag syftade
till att s. k. gräddglass skulle vara undantagen från varubeskattning, vilket
emellertid av kontrolltekniska skäl icke kunde ernås annorledes än genom
att beskattningen av all glass upphävdes. Motionerna behandlades av 1953

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1956

års bevillningsutskott, som i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 41
avstyrkte motionerna under hänvisning till pågående utredning om den indirekta
beskattningen genom 1952 års kommitté för indirekta skatter.

I motioner vid 1954 års riksdag anfördes bl. a. att frågan om skattefrihet
för glass vore en fråga dels om ett inhemskt livsmedel skulle betraktas som
en lyxvara och dels om en mejeriprodukt skulle vara föremål för avsättningshämmande
beskattning. Frågan om skattefrihet borde därför avgöras
utan att 1952 års skattekommittés förslag avvaktades. I betänkande nr 21
avstyrkte bevillningsutskottet motionerna och anförde bl. a., att det icke
borde ifrågakomma, att riksdagen utan att avvakta förslag från 1952 års
kommitté för indirekta skatter toge ståndpunkt i frågan att slopa beskattningen
av ett varuslag, som varit underkastat beskattning, sedan varuskatten
infördes år 1941. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna
ingen riksdagens åtgärd.

I de nu föreliggande motionerna framhåller motionärerna bl. a., att det
måste anses oriktigt, att gräddglassen, som numera vore att anse som ett
synnerligen högvärdigt livsmedel, bleve föremål för beskattning. Genom att
gräddglassen innehölle mjölkfett tillfördes särskilt barnen den livsviktiga
mjölken på ett för dem begärligt sätt. Den hårda beskattningen av glassen
verkade i hög grad begränsande på konsumtionen. Nuvarande bestämmelser
medförde vidare en gränsdragning, som måste betecknas som helt omotiverad.
Skatt utginge nämligen icke för glass, som färdigställts för hushåll,
restauranger eller matserveringar och som vore avsedd för efterrätter.
Konsekvensen härav hade blivit, att en väsentlig del av den inom landet
framställda glassen icke bleve beskattad. Denna gränsdragning medförde
betydande kontrollsvårigheter.

Med erinran om vad som anförts vid frågans tidigare behandling i riksdagen
anför motionärerna vidare, att 1952 års kommitté för indirekta skatter
ännu icke framlagt sitt slutbetänkande. Ett borttagande av skatten på
glass kunde emellertid knappast rubba förutsättningarna för utredningsarbetet
eller påverka det slutliga ställningstagandet. Det torde nämligen numera
vara allmänt erkänt, att skatten på glass borde borttagas. Motionärerna
hänvisade till att statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation
vid prisöverenskommelsen den 16 mars 1955 förutsatt, att
så skulle ske. I en protokollsanteckning till nämnda överenskommelse anfördes:
»Nämnden och delegationen anser det angeläget, att den varuskatt,
som nu utgår för gräddglass (i förpackningar under en tredjedels liter)
snarast möjligt borttages.» Efter detta ställningstagande syntes varuskatten
på glass snarast böra borttagas. Som ytterligare skäl härför kunde anföras
den kvalitetskontroll för gräddglassen, som nu planerades genom Kontrollorganet
för Mejeriprodukter och Ägg (KMÄ). Normalt kunde varuskatten å
glass beräknas till 6 å 7 miljoner kronor per år. Ur statsfinansiell synpunkt
mötte därför knappast något hinder för skattens borttagande. Det riktiga
vore, att skatten på gräddglass slopades och att skatt sålunda endast skulle

11

Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1956

utgå för sådan glass, som innehölle mindre än tolv procent mjölkfett. Då det
emellertid kunde antagas, att kontrollsvårigheter härigenom skulle uppstå,
vore det lämpligast, att varuskatten slopades å all glass.

Utskottet. Enligt förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt utgår skatt
för glass, liksom för övriga skattepliktiga choklad- och konfityrvaror, med
65 procent av varans beskattningsvärde. Detta värde är i regel lika med
det lägsta pris -— varuskatten icke inberäknad — som den skattskyldige
betingar sig vid försäljning av varan i större poster till återförsäljare. Från
skatteplikt undantages bl. a. färdigställda, för hushåll, restauranger eller
matserveringar avsedda efterrätter, som helt eller delvis består av glass.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att varuskatt icke vidare skall uttagas för glass. Som skäl för detta yrkande
har bl. a. anförts, att den hårda beskattningen av gräddglassen, som
vore ett högvärdigt näringsmedel, verkade hämmande på konsumtionen
och att gränsdragningen mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga glassvaror
medförde vassa kontrollsvårigheter. Motionärerna har därjämte framhållit,
att jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation vid
prisöverenskommelsen den 16 mars 1955 uttalat, att skatten på gräddglass
borde borttagas snarast möjligt.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har samma yrkande tidigare
varit föremål för riksdagens prövning i anledning av vid såväl 1953
som 1954 års riksdagar väckta motioner. Dessa avslogs emellertid av riksdagen.
Skälet härtill var, att man inte ansåg sig böra föregripa resultatet
av pågående utredning rörande den indirekta beskattningen. I den vid 1955
års riksdag framlagda propositionen nr 180 angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område uttalade föredragande departementschefen
i anledning av det av jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
framförda önskemålet om borttagande av varuskatten på gräddglass,
att någon åtgärd i frågan icke borde övervägas för det dåvarande med
hänsyn till 1954 års riksdags uttalande i ämnet.

Utskottet ansluter sig till den ståndpunkt, som tidigare intagits i förevarande
fråga. Det bör sålunda icke ifrågakomma att nu — utan att avvakta
resultatet av pågående utredning om den indirekta beskattningen •
upphäva skatten på ett varuslag, som varit underkastat beskattning, alltsedan
varuskatten infördes. I anslutning härtill vill utskottet framhålla, att
1952 års kommitté för indirekta skatter, enligt vad kommittén nyligen tillkännagivit,
beräknas ha slutfört sitt utredningsarbete under innevarande
år. Utskottet avstyrker i enlighet härmed de likalydande motionerna 1:314
och II: 225.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 314 av herr Georg Carlsson
in. fl. samt 11:225 av herrar Adolfsson och Hansson i

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1956

Önnarp om upphävande av varuskatten för glass icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande: se under betänkandet nr 43.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson, Bengtson och Jansson i Aspeboda, vilka ansett.
att utskottets yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:

Enligt förordningen---(= utskottet s. 11 rad 4—rad 19 uppifrån)

snarast möjligt. Såsom framhållits i motionerna förekommer här
en uppdelning av samma vara i två grupper som icke synes motiverad.
Glass, som förbrukas i hushåll, vid matserveringar o. d., är sålunda skattefri
medan samma vara, då den säljes i mindre kvantiteter är belagd med
så anmärkningsvärt hög skatt som 65 procent på varans beskattningsvärde.
Det torde vara mycket sällsynt — om det ens förekommer på något annat
område —- att samma vara behandlas så olika i beskattningsavseende endast
på grund av att varan försäljes i en mindre eller större kvantitet.

Orsaken till att viss del av glassen belagts med så hög skatt torde vara,
att denna infördes vid en tidpunkt då konsumtionen av glass var ringa,
och den har då utan närmare överväganden hänförts till beskattningsgruppen
choklad- och konfityrvaror. Frågan om de indirekta skatterna utredes
f. n. av 1952 års kommitté för indirekta skatter och därvid kan förutsättas
att skatten för choklad- och konfityrvaror samt glass kommer att bli föremål
för överväganden. Utskottet anser dock, att den uppdelning av glassen
i beskattningsavseende, som nu förekommer, kan avskaffas utan att man
inväntar utredningens slutförande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
1:314 av herr Georg Carlsson m. fl. samt 11:225 av
herrar Adolfsson och Hansson i önnarp, antaga följande

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1956

Förslag
till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj
1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
nedanstående statistiska nummer

Statistiskt nr

Varuslag

Skattesats,
procent av
beskattnings-värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande
varugrupper:

choklad eller---eller sötningsmedel;

med socker---av läskedrycker..........

Anm. Bestämmelserna i förordningen om varuskatt
äro icke tillämpliga å följande varor, nämligen kakao-pulver (med eller utan tillsats av socker eller sötnings-medel), s. k. fastlagsmassa, tårtor, bakelser, tebröd och
liknande bakverk. Vad nu sagts gäller även om bak-verket är tillsatt eller belagt med eller däri på annat
sätt ingår choklad eller andra varuskattebelagda varor
eller socker, under förutsättning dock att varan bibe-hållit karaktären av tårta, bakelse, tebröd eller liknande
bakverk.

65

660606 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag