Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
1
Nr 40
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse
av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 23 februari 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 88, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Propositionen grundar sig på 1955 års statsskatterevisions betänkande
med förslag till nya skatteskalor (SOU 1955: 48) och avser en sänkning av
den statliga inkomstskatten för fysiska personer med verkan från och med
den 1 januari 1957.
Skattesänkningen, vars tyngdpunkt är förlagd till de mindre inkomsttagarna,
föreslås komma till stånd genom jämkningar av skatteskalorna i
överensstämmelse med statsskatterevisionens alternativ R 2, vilket kan beräknas
medföra ett skattebortfall av 375 miljoner kronor årligen.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---- angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter ortsavdrag med belopp som beräknats
1 Senaste lydelse av 10 § 1 morc. so 1952: 406
1-—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 40
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
enligt 8 § 1 mom. andra stycket och som varit här i riket bosatt under
hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: It procent av
den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
8 000 |
men icke |
10 000 |
kr: |
880 |
kr |
för |
8 000 kr |
och |
17% |
av återstoden |
|
10 000 |
» » |
12 000 |
» : |
1 220 |
» |
» |
10 000 » |
» |
21% |
tt |
» |
12 000 |
» » |
16 000 |
» : |
1 640 |
» |
» |
12 000 » |
» |
27% |
» |
|
16 000 |
» » |
20 000 |
i> : |
2 720 |
» |
» |
16 000 » |
» |
31% |
» |
» |
20 000 |
» » |
30 000 |
» : |
3 960 |
» |
» |
20 000 » |
» |
37% |
It |
» |
30 000 |
40 000 |
» : |
7 660 |
» |
» |
30 000 » |
» |
43% |
» |
» |
|
40 000 |
» » |
60 000 |
» : |
11 960 |
» |
» |
40 000 » |
» |
48% |
» |
It |
60 000 |
» » |
100 000 |
» : |
21 560 |
» |
» |
60 000 » |
» |
54% |
» |
|
100 000 |
» » |
150 000 |
d : |
43 160 |
» |
» |
100 000 » |
» |
59% |
» |
|
150 000 |
: |
72 660 |
» |
» |
150 000 » |
it |
65% |
» |
|||
För |
annan i |
detta moment avsedd skattskyldig |
än i |
föregående stycke |
sägs utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 11 procent av
den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
4 000 |
men icke |
6 000 |
kr: |
440 |
kr |
för |
4 000 |
kr |
och |
17% |
av återstoden |
||
6 000 |
» |
it |
8 000 |
» : |
780 |
» |
» |
6 000 |
» |
» |
22% |
» |
» |
8 000 |
» |
» |
10 000 |
» : |
1 220 |
» |
» |
8 000 |
» |
» |
25% |
it |
» |
10 000 |
» |
it |
12 000 |
» : |
1 720 |
» |
» |
10 000 |
» |
» |
28% |
» |
» |
12 000 |
» |
» |
16 000 |
» : |
2 280 |
» |
» |
12 000 |
» |
» |
32% |
» |
it |
16 000 |
» |
» |
20 000 |
» : |
3 560 |
» |
» |
16 000 |
» |
» |
36% |
it |
it |
20 000 |
» |
» |
30 000 |
» : |
5 000 |
» |
» |
20 000 |
tt |
» |
41% |
it |
it |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
» : |
9 100 |
it |
» |
30 000 |
» |
» |
45% |
it |
it |
40 000 |
» |
It |
60 000 |
» : |
13 600 |
it |
» |
40 000 |
» |
» |
49% |
it |
it |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» : |
23 400 |
» |
» |
60 000 |
» |
& |
54% |
it |
it |
100 000 |
» |
150 000 |
» : |
45 000 |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
59% |
» |
» |
|
150 000 |
• |
74 500 |
» |
» |
150 000 |
» |
it |
65% |
it |
it |
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de liltalydande motionerna 1:535 av herr Birke m. fl. och 11:683 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av
Kungl. Maj :ts proposition nr 88 måtte
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
1) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad Igdelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt — — — angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter ortsavdrag med belopp som beräknats enligt
8 § 1 mom. andra, tredje och fjärde styckena och som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: 10 procent av
den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger:
8 000 |
men |
icke |
12 000 |
kr: |
800 |
kr |
för |
8 000 kr |
och 14 % |
av |
återstoden |
|||
12 000 |
» |
» |
16 000 |
» : |
1360 |
» |
» |
12 000 |
» |
» |
18 |
» |
D |
» |
16 000 |
» |
» |
20 000 |
» : |
2 080 |
» |
» |
16 000 |
» |
» |
23 |
» |
» |
» |
20 000 |
» |
» |
25 000 |
» : |
3 000 |
» |
» |
20 000 |
)> |
» |
28 |
» |
» |
» |
25 000 |
» |
» |
30 000 |
» : |
4 400 |
» |
» |
25 000 |
» |
» |
33 |
» |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
» : |
6 050 |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
38 |
» |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
» : |
9 850 |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
43 |
» |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» : |
18 450 |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
48 |
» |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
» : |
37 650 |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
53 |
» |
» |
» |
150 000 |
» |
» |
200 000 |
» : |
64 150 |
» |
» |
150 000 |
» |
» |
58 |
» |
» |
» |
200 000 |
: |
93150 |
» |
» |
200 000 |
» |
» |
63 |
» |
» |
» |
För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke
sägs utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 10 procent av
den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger:
4 000 |
men |
icke |
6 000 |
kr: |
400 |
kr |
för |
4 000 |
kr och 14 % |
av återstoden |
||||
6 000 |
j> |
8 000 |
» : |
680 |
» |
» |
6 000 |
» |
» |
18 |
» |
» |
» |
|
8 000 |
» |
» |
10 000 |
» : |
1040 |
» |
» |
8 000 |
» |
» |
22 |
» |
» |
» |
10 000 |
» |
» |
12 000 |
» : |
1 480 |
» |
» |
10 000 |
» |
» |
26 |
» |
» |
» |
12 000 |
» |
» |
16 000 |
» : |
2 000 |
» |
12 000 |
» |
» |
30 |
» |
» |
» |
|
16 000 |
» |
» |
20 000 |
» : |
3 200 |
» |
» |
16 000 |
» |
» |
34 |
» |
J> |
» |
20 000 |
» |
» |
30 000 |
» : |
4 560 |
» |
» |
20 000 |
» |
» |
38 |
» |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 |
» : |
8 360 |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
42 |
» |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 |
» : |
12 560 |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
46 |
» |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
100 000 |
» : |
21 760 |
» |
» |
60 000 |
» |
» |
50 |
» |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
150 000 |
» : |
41 760 |
» |
» |
100 000 |
» |
» |
55 |
» |
» |
» |
150 000 |
» |
» |
200 000 |
» : |
69 260 |
» |
» |
150 000 |
» |
» |
60 |
» |
» |
» |
200 000 |
: |
99 260 |
» |
» |
200 000 |
» |
1> |
65 |
» |
» |
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse--— ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt
företaga en utredning rörande frågan om ett återinförande av barnavdragen
vid beskattningen och om en förbättring av förvärvsavdraget för
gift kvinna samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen kan föranleda;
3)
uttala, att statsbidragen till kommuner bör utformas så, att kommunernas
intresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga utsträckning
främjas, ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas, vilka kan vara ägnade
att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov;
4) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte, efter
härom företagen utredning, för 1957 års riksdag framlägga förslag om en
indexreglering av dels ortsavdragen, dels skatteskalornas skiktintervaller
för den beskattningsbara inkomsten. II) III) IV)
II) de likalydande motionerna I: 536 av herrar Öhman och Norling samt
II: 681 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen, med bifall till
Kungl. Maj :ts proposition nr 88 samt beaktande av vad som i motionerna
utvecklats,
1) uttalar att de ortsavdrag, som gäller vid statlig och kommunal inkomstbeskattning,
successivt för hela landet och inom en tidrymd av tre år höjs
till 5 200 kr. för gift samt ensamstående med försörjningsplikt och till 2 600
kr. för övrig ensamstående;
2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om sådan komplettering av
direktiven för de sakkunniga för höjning av de kommunala ortsavdragen,
att förslag i enlighet med vad som yrkats under punkt 1 blir utformat till
sådan tidpunkt, att det kan föreläggas 1957 års riksdag för beslut;
III) de likalydande motionerna I: 537 av herr Ohlon m. fl. och II: 682 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 88 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att behov föreligger av
en samlad översyn genom en parlamentariskt sammansatt utredning med
uppgift att framlägga en plan för fullföljande av årets skattereduktion genom
successiva skattelättnader de närmaste åren, och att denna utredning
arbetar så snabbt, att en proposition kan föreläggas nästa års riksdag»;
ävensom
IV) motionen II: 680 av herr Sjölin, vari hemställts,
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 5
»1) att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 88
med förslag till nya skalor för bestämmande av statlig inkomstskatt för
fysiska personer måtte besluta -— beträffande gift skattskyldig —- fastställa
procenttalet för beskattningsbara inkomster mellan 8 000 och 10 000
kronor till 16, för inkomster mellan 12 000 och 16 000 kronor till 26, för
inkomster mellan 20 000 och 30 000 kronor till 36 och för inkomster mellan
30 000 och 40 000 kronor till 42 samt — för annan skattskyldig -— fastställa
procenttalet för beskattningsbara inkomster mellan 4 000 och 6 000 kronor
till 16, för inkomster mellan 6 000 och 8 000 kronor till 21 och för inkomster
mellan 20 000 och 30 000 kronor till 40, i samtliga fall innebärande en sänkning
i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag med en enhet, samt
2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 21 av fru Wållentheim m. fl. och II: 28
av fru Eriksson i Stockholm m. fl., vari hemställts,
a) att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen om statlig
inkomstskatt att ortsavdragen för ensamstående, som har vårdnaden om
barn under 16 år, blir lika stora som för gifta skattskyldiga, samt
b) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att utredningen
om de kommunala ortsavdragen m. m. måtte meddelas direktiv att pröva
frågan om motsvarande ändringar i fråga om den kommunala beskattningen;
2) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av
herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta
a) att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning angående
en ökad rättvisa vid avvägningen av beskattningen mellan barnfamiljer
och övriga genom införande av barnavdrag vid inkomstbeskattningen,
samt
b) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att frågan om höjning av
förvärvsavdraget i syfte att minska sambeskattningseffekten utredes skyndsamt,
så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen;
3) de likalydande motionerna I: 294 av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Tliorell
samt 11:242 av fröken Elmén och herr Wedén, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen om statlig inkomstskatt
och kommunalskattelagen, att hustru, vilken redovisat inkomst
av rörelse eller ai’betsinkomst, som redovisats under inkomst av tjänst eller
tillfällig förvärvsverksamhet, medgives avdrag vid såväl den statliga som den
kommunala taxeringen med högst 1 000 kronor, samt därutöver att den, som
haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,
vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt medgives
6
Bevillningsutskottets betänkande nr bO år 1956
ytterligare avdrag med hälften av arbets- eller rörelseinkomsten, dock
högst tillhopa 3 000 kronor»;
4) de likalydande motionerna 1:295 av fru Gärde Widemar m. fl. och
II: 244 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
ville besluta sådan ändring av gällande bestämmelser att ogift skattskyldig
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) med hemmavarande barn
och förvärvsarbete utanför hemmet i beskattningshänseende jämställes med
sådan skattskyldig som haft husföreståndarinna, samt att det högre ortsavdraget
för ensamstående med barn får åtnjutas till dess barnet fyllt 18 år
såvida barnet icke dessförinnan förskaffat sig egen deklarationspliktig inkomst
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext»;
5) de likalydande motionerna I: 301 av fröken Ranmark m. fl. och II: 230
av fru Eriksson i Stockholm, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att redan nu tillgodose barnfamiljerna genom en större skattelindring än
för övriga alternativt genom ett skatteavdrag av 60 kr. per barn eller genom
att medge familjer med två eller flera barn ett extra kommunalt ortsavdrag
och detta intill dess frågan om lättnader i barnfamiljernas ekonomiska
ställning i sin helhet prövats»;
6) de likalydande motionerna I: 443 av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson
samt II: 572 av herr Agerberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
antaga följande
a) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt anvisningarna till 20 § punkt 2 samma lag skola erhålla
följande ändrade lydelse.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft
inkomst av jordbruk, som hon själv bedrivit, eller av rörelse eller eget
arbete, må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen
åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och under större delen
av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru
utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen,
i den mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, i hemortskommunen
åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga
300 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1956 7
Anvisningar
till 20 §.
2. Från föreskriften om att skattskyldig ej må avdraga värdet av arbete,
som i hans förvärvsverksamhet utförts av andre maken, föreligger såsom
framgår av 46 § 3 mom. i vissa fall undantag i fråga om arbete, som utförts
av gift kvinna.
Hemmavarande barn — — — 51 §.
Frågan om---65 §).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
b) Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576)
om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
4 §•
2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft
inkomst av jordbruk som hon själv bedrivit eller av rörelse eller eget
arbete, må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta
avdrag med 300 kronor eller, om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt
till allmänt barnbidrag förelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av
nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 1 000 kronor.
Har gift--- 300 kronor.
Avdrag enligt--— 1 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
7) de likalydande motionerna 1:446 av fröken Andersson och 11:573 av
herr Cassel, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att skattskyldig,
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
som försörjer barn för vilket barnbidrag utgår, skall erhålla ett med 1 OOO
kronor för varje sådant barn förhöjt ortsavdrag samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext».
Såvitt avser de likalydande motionerna 1: 293 och II: 224 har utskottet i
detta betänkande upptagit endast de yrkanden, som ovan återgivits. Övriga
i sistnämnda motioner framställda yrkanden behandlas av utskottet i andra
sammanhang.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta
betänkande — får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 294, I: 295, I: 446, I: 536, II: 28, II: 224,
II: 230, II: 572, II: 680, II: 682 och II: 683.
Propositionen
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
I den till 1955 års statsverksproposition fogade finansplanen berördes
möjligheterna att genomföra vissa lättnader i den statliga direkta beskattningen.
Det förutskickades därvid, att förslag om en förenkling av deklarationsreglerna
för flertalet inkomsttagare avsågs att föreläggas 1955 års
riksdag samt att denna förenkling komme afl innebära en icke oväsentlig
skattelättnad, särskilt för mindre inkomsttagare. Sådant förslag har sedermera
framlagts och jämväl av riksdagen antagits. Dessa ändringar i beskattningsreglerna
har, såvitt angår preliminärskatteuppbörden, vunnit tilllämpning
från och med den 1 januari 1956 och beräknas sammanlagt komma
att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 milj. kronor årligen.
I 1955 års finansplan anfördes vidare att kalkylerna för budgetåren 1956/
57 och 1957/58 syntes ge en antydan om att de statsfinansiella förhållandena
kunde komma att lämna utrymme för en viss ytterligare skattesänkning.
Under förutsättning av en försiktig utgiftspolitik och såframt de samhällsekonomiska
förhållandena icke lade hinder i vägen ställdes också i utsikt
att förslag till en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd till
de mindre inkomsttagarna skulle föreläggas 1956 års riksdag.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 februari 1955 tillkallades
två sakkunniga, numera landskamreraren Sten Wilkens och revisionsintendenten
Sture Lundell, med uppdrag att, såsom en särskild sektion inom
1950 års skattelagssakkunniga, utreda frågan om en allmän sänkning av
den statliga inkomstskatten för fysiska personer.
I direktiven för de sakkunniga framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet,
att utredningen borde fa rent teknisk karaktär och klarlägga
de olika möjligheterna att genom ändring av skatteskalorna genomföra den
avsedda skattesänkningen. Vid utredningen borde framläggas olika alterna
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 9
tiv, varvid tyngdpunkten för skattesänkningen skulle läggas på de mindre
inkomsttagarna. Ett av utredningens alternativ borde bli ett förslag innebärande
— med relativt sett större skattelättnad för de mindre inkomsttagarna
— en sådan sänkning av statsskatten som innebar ett skattebortfall
motsvarande vad som skulle föranledas av en minskning av den nuvarande
uttagningsprocenten från 110 till 100. Detta skulle medföra att det totala
skatteuttaget minskades med 9,1 procent. Vidare borde framläggas ett
alternativ med högre och ett med lägre total sänkning, exempelvis ett förslag
som medförde en total skattesänkning av omkring 8 procent och ett annat
förslag, som medförde en total skattesänkning av omkring 12 procent. Inom
varje huvudalternativ kunde finnas anledning att konstruera skatteskalor
av olika läggning. Härvid borde dock den nuvarande avvägningen av skattebördan
mellan ensamstående och gifta i möjligaste mån bibehållas. Frågor,
som i övrigt har betydelse för sambeskattningen av äkta makar eller som
eljest inverkar på fördelningen av skattebördan mellan olika kategorier
skattskyldiga, borde inte behandlas.
De sakkunniga redovisade resultatet av sin utredning i en den 15 juni
1955 till departementschefen överlämnad promemoria.1 Härav framgår att
under utredningsarbetet övervägts att genomföra skattesänkningen antingen
enbart genom jämkningar av skattesatserna i de nu gällande skatteskalorna
eller genom dylika jämkningar i kombination med en höjning av
de statliga ortsavdragen. Därvid har också undersökts möjligheterna att
något bredda skiktet för den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna. De
sakkunniga har på anförda skäl förordat att skattesänkningen genomföres
enbart genom jämkningar i skatteskalorna och alltså utan någon förändring
av ortsavdragen eller någon breddning av det första skiktet i skalorna.
Till den sålunda förordade lösningen har fogats ett flertal förslag till skatteskalor
av olika progressiv läggning och medförande olika skattebortfall för
staten inom den ungefärliga kostnadsram som uppdragits i direktiven.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 juni 1955 tillkallades därefter
företrädare för olika politiska meningsriktningar med uppdrag att på
grundval av den verkställda tekniska utredningen framlägga förslag till en
allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. De
sakkunniga, som antagit benämningen i955 års statsskatterevision, har varit
ledamöterna av riksdagens första kammare f. d. lektorn H. L. E. Sjödahl,
tillika ordförande, och lantbrukaren G. S. Elofsson, ledamoten av riksdagens
andra kammare ombudsmannen S. H. Henriksson, ledamoten av riksdagens
första kammare förste aktuarien M. Söderquist samt kanslichefen O. östman.
I de för denna utredning meddelade direktiven anfördes bland annat, att
det självfallet finge bli beroende av den ekonomiska utvecklingen och senare
1 Promemorian har intagits som en första avdelning i Statsskatterevisionens betänkande
(SOU 1955: 48)
10 Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1956
under året företagna budgetberäkningar hur stort utrymmet för skattesänkningen
kunde bli och att utredningens uppgift vore att med utgångspunkt
från de ungefärliga alternativ för skattebortfallet, varmed den tekniska
utredningen haft att arbeta, ange hur en skattesänkning borde ske.
Åtskilliga skäl syntes tala för att skattesänkningen, såsom den tekniska
utredningen förordat, genomfördes enbart genom jämkningar i skatteskalorna.
Även andra tänkbara metoder borde emellertid kunna bli föremål
för överväganden.
Vidare anförde departementschefen i direktiven följande.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att man inom en förhållandevis
näraliggande framtid bör, såsom ett ytterligare led i strävandena att ernå
skattelättnad med tonvikt lagd på de mindre inkomsttagarna, överväga möjligheterna
att jämka ortsavdragen samt det första skiktet i skalan för den
statliga inkomstskatten uppåt. Såsom jag haft anledning påpeka i tidigare
sammanhang är de nuvarande reglerna om ortsavdrag mindre tillfredsställande
i det hänseendet att den avsedda skattefriheten för belopp som motsvarar
levnadskostnadsminimum inte uppnås. Särskilt gäller detta de kommunala
ortsavdragen. Frågan om en höjning av dessa torde emellertid kunna
lösas endast i ett större sammanhang. En förutsättning torde nämligen vara,
att kommunerna i särskild ordning kan erhålla kompensation för det inkomstbortfall
som skulle följa härav.
Statsskatterevisionen har den 14 december 1955 avgivit betänkande med
förslag till nya skatteskalor (SOU 1955: 48).
över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, Svenska landskommunernas förbund, Svenska
landstingsförbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Kooperativa förbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet
landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-
och småindustriorganisation samt Svensk industriförening.
Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund åberopar ett av
delegerade för nämnda organ samt för Stockholms handelskammare och
Svenska försäkringsbolags riksförbund upprättat yttrande. I nämnda yttrande
har jämväl Sveriges grossistförbund förklarat sig instämma.
Därjämte har fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret
och Svenska stadsförbundet beretts tillfälle avge yttranden utan att begagna
sig därav.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Allmänna synpunkter på frågan om en skattesänkning, s. 7—18.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
Metod för skattesänkningen, s. 18—27.
Skatteskalor, s. 27—43.
Särskilda frågor, s. 43—46.
Motionerna
Allmänna synpunkter på frågan om sänkning av de direkta skatterna
1 de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 har motionärerna konstaterat,
att statsbudgeten för 1956/57 i väsentlig omfattning vore överbalanserad
och i samband med betydande utgiftsminskningar gåve utrymme för en
större skattesänkning än som föreslagits i propositionen. En överbalansering,
som åstadkommes genom att man toge ut väsentligt mer i skatter än
utgifterna motiverade, framstode för skattebetalarna som ett tvångssparande.
I den mån det statliga budgetöverskottet kunde betraktas som ett
reellt tvångssparande, borde det enligt motionärernas mening kunna utnyttjas
för åtgärder, som ledde till ett ökat frivilligt sparande. I samband
med det definitiva beslutet om skatteuttaget för nästa budgetår hade motionärerna
för avsikt att framlägga ett alternativt förslag till statsbudget, som
möjliggjorde en skattesänkning med mer än dubbla det belopp, som föreslagits
i propositionen. På grundval härav hade motionärerna utarbetat ett
nytt förslag till skatteskalor, som medförde en skattesänkning för gifta
med 23 procent och för ensamstående med 19 procent. Det totala skattebortfallet
beräknades för helt år till cirka 825 milj. kronor.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 536 och II: 681 har bl. a.
anfört, att det framlagda förslaget till nya skatteskalor vore tilltalande ur
principiell synpunkt men likväl gåve anledning till vissa invändningar. Förslaget
möjliggjorde inte verkliga lättnader för det stora flertalet små och
medelstora inkomsttagare. För ernående av verkliga skattelättnader för de
mindre inkomsttagarna räckte det inte med alt justera skatteskalorna. Det
viktigaste vore en höjning av ortsavdragen vid såväl den statliga som den
kommunala beskattningen. En sådan höjning borde genomföras successivt
under en tid av tre år.
Även i de likalydande motionerna I: 537 och II: 682 har anförts, att den
föreslagna skattesänkningen vore otillräcklig. För det stora flertalet skattskyldiga
bleve, sedan förslaget genomförts, skattetrycket fortfarande lika
hårt som eller hårdare än vad 1947 års skattereform åsyftade. En större
skattesänkning än vad som föreslagits vore därför nödvändig, och motionärerna
hade för avsikt att i vederbörlig ordning framlägga förslag vid årets
riksdag om en sänkning av uttagningsprocenten till 95 procent. En sådan
skattesänkning rymdes inom ramen för sunda statsfinanser, och ett betydande
överskott kvarstode likväl.
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
Ortsavdrag och skatteskalor
I anledning av den i de likalydande motionerna I: 536 och II: 681 föreslagna
höjningen av ortsavdragen har motionärerna erinrat om att det sedan
gammalt vore fastslaget, att inkomster, som inte överstege vad som
oundgängligen erfordrades för den skattskyldiges och hans familjs uppehälle,
skulle vara fria från skatt. Ortsavdragen hade haft till syfte att garantera
ett sådant skattefritt existensminimum. Åtgärderna för att lätta
skattetrycket måste därför inriktas på att få till stånd en sådan höjning av
ortsavdragen, såväl de statliga som de kommunala, att för gifta och likställda
inkomsttagare (ensamstående med försörjningsplikt) de första 100
kronorna i inkomst per vecka, motsvarande en årsinkomst av 5 200 kronor,
helt undantoges från inkomstbeskattning. För ensamstående utan försörjningsplikt
borde höjningen bli liktydig med att de första 50 kronorna i inkomst
per vecka, motsvarande en årsinkomst av 2 600 kronor, bleve helt
skattefria.
I de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 har motionärerna anfört,
att starka erinringar kunde göras mot de i propositionen föreslagna skatteskalorna
beträffande progressionen för inkomster i skikten strax ovan bottenskiktet.
De båda första skikten å vardera 2 000 kronor borde sammanslås
och skattesatsen sänkas i de närmast högre liggande skikten. Att låta
sänkningen fortgå ända upp till skalans översta skikt vore emellertid ogörligt
med hänsyn till skattebortfallet, varför en ny skiktgräns borde insättas
vid 25 000 kronors beskattningsbar inkomst. För äkta makar förordades i
övrigt en sänkning av skattesatserna motsvarande två procentenheter. För
ensamstående föresloges samma skattesatser i de tre lägsta skikten som för
äkta makar, varigenom området för tillämpning av tudelningsprincipen vid
sambeskattning avsevärt vidgades. De av motionärerna föreslagna skalorna
företedde ett betydligt jämnare förlopp än de i propositionen föreslagna.
Skalornas utseende framginge av följande tabell,1 där förslaget sammanställts
med skattesatserna dels enligt nuvarande skala vid såväl 100 som
110 procent uttag och dels alternativ R 2.
Det totala skattebortfallet enligt motionärernas förslag beräknades för
helt år till 825 miljoner kronor eller cirka 22 procent. De giftas skatt skulle
enligt förslaget sjunka med 23 procent och de ensamståendes med 19 procent.
Verkningarna i övrigt av förslaget framgår av de vid motionerna
fogade tabellerna 3—6.
I motionen II: 680 har motionären anfört, att de föreslagna nya skatteskalorna
i stort sett kunde accepteras. Det vore emellertid mindre välbetänkt,
att steget i procenttalen från skalans proportionella del till det närmast
däröver liggande skiktet gjorts så stort som sex enheter, vilket försvårade
en framtida breddning av bottenskiktet. Även i vissa andra delar före
-
1 Se överst å sid. 13.
13
Bevillningsutskottets betänkande nr hO år 1956
Skatteskalor
Gifta |
Ensamstående |
|||||||
Beskattningsbar |
Nuvarande skala |
Alt. |
Nuvarande skala |
Alt. |
||||
inkomst |
||||||||
1 000-tal kr |
Motio- |
Motio- |
||||||
100 % |
no % |
R 2 |
närernas |
100 % |
no % |
R 2 |
närernas |
|
förslag |
förslag |
|||||||
0— 4....... |
12 |
13,2 |
11 |
10 |
12 |
13,2 |
11 |
10 |
4— 6....... |
12 |
13,2 |
11 |
10 |
16 |
17,6 |
17 |
14 |
6— 8....... |
12 |
13,2 |
11 |
10 |
20 |
22,0 |
22 |
18 |
8— 10....... |
16 |
17,6 |
17 |
14 |
24 |
26,4 |
25 |
22 |
10— 12....... |
20 |
22,0 |
21 |
14 |
27 |
29,7 |
28 |
26 |
12— 16....... |
25 |
27,5 |
27 |
18 |
30 |
33,0 |
32 |
30 |
16— 20....... |
30 |
33,0 |
31 |
23 |
34 |
37,4 |
36 |
34 |
20— 25....... |
35 |
38,5 |
37 |
28 |
38 |
41,8 |
41 |
38 |
25— 30....... |
35 |
38,5 |
37 |
33 |
38 |
41,8 |
41 |
38 |
30— 40....... |
40 |
44,0 |
43 |
38 |
42 |
46,2 |
45 |
42 |
40— 60....... |
45 |
49,5 |
48 |
43 |
46 |
50,6 |
49 |
46 |
60—100....... |
50 |
55,0 |
54 |
48 |
50 |
55,0 |
54 |
50 |
100—150....... |
55 |
60,5 |
59 |
53 |
55 |
60,5 |
59 |
55 |
150—200....... |
60 |
65,0 |
65 |
58 |
60 |
65,0 |
65 |
60 |
200— ....... |
65 |
65,0 |
65 |
63 |
65 |
65,0 |
65 |
65 |
tedde de föreslagna skalorna en ojämn utveckling. Motionären föresloge därför
en nedsättning av skattesatsen med en enhet i vissa skikt över bottenskiktet
upp till för gifta 40 000 kronor och för ensamstående upp till 30 000
kronor. Det skattebortfall motionärens förslag skulle medföra beräknades
till omkring 40 miljoner kronor för helt budgetår.
Införande av bamavdrag vid taxeringen m. m.
Det har framhållits i de likalydande motionerna I: 293 och II: 224, att
starka skäl talade för att barnavdrag åter borde införas vid beskattningen.
Det vore av vikt att den skattelättnad för barnfamiljerna som härigenom
vunnes, förverkligades i en snar framtid. Motionärerna föresloge därför,
att frågan om införande av skattefria barnavdrag vid såväl den statliga som
den kommunala beskattningen bleve föremål för en skyndsam utredning,
så att förslag kunde framläggas till nästa års riksdag.
I de likalydande motionerna I: 301 och II: 230 har motionärerna bl. a.
erinrat om att en eftersläpning i välståndsutvecklingen för barnfamiljernas
del skett under en följd av år. Inkomstutvecklingen och penningvärdeförsämringen
hade medfört, att skattebördor, som det vore meningen att avlasta
barnfamiljerna genom barnbidragsreformen, hade vältrats tillbaka på
dem. Familjer med tre barn och däröver erhölle år 1948 nästan lika mycket
i barnbidrag, som de betalade i statsskatt, men nu finge de betala bortåt
50 procent mer än de mottoge i barnbidrag. Förslaget till statsbudget syntes
ge utrymme för ett ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna redan nästa budgetår.
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
I väntan på uppreglering av de kontanta barnbidragen borde som en temporär
åtgärd en speciell skattesänkning kunna ges åt barnfamiljerna.
Utan att omarbeta skatteskalorna skulle en skatterestitution på totalt ca
100 miljoner kronor kunna ges barnfamiljerna med 60 kronor per barnbidragsberättigat
barn. En annan utväg att ge en temporär skattesänkning
vore att medge alla familjer med minst två barn i hemmet under 16 år ett
extra kommunalt ortsavdrag av samma storlek som det nuvarande ortsavdraget
för ensamstående person i olika ortsgrupper.
I de likalydande motionerna 1: U6 och II: 573 har bl. a. anförts följande.
Vid jämförelser mellan familjer i samma inkomstläge vore det obestridligt,
att barnfamiljerna hade den lägre skatteförmågan. Det förelåge därför starka
skäl för att genom en höjning av barnförsörjarnas ortsavdrag åstadkomma
en mer likvärdig beskattning. Ur statsfinansiell synpunkt vore enligt motionärernas
mening en ortsavdragshöjning möjlig intill ett belopp av 1 000 kronor
för varje barn. Höjningen borde tillkomma både ensamstående och gifta
barnfamiljer med minderåriga barn.
1 ill stöd för yrkandet om utredning av frågan om införande av barnavdrag
vid beskattningen har i de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 bl. a.
anförts. 1947 års riksdagsbeslut om avskaffande av barnavdragen innebure
en stor orättvisa mot barnfamiljerna. Det vore anmärkningsvärt, att vårt
land vore det enda land som vid införandet av barnbidragen avskaffat barnavdragen.
Ett av argumenten vid barnavdragens avskaffande hade varit, att
ett stort antal barnfamiljer inte hade kunnat utnyttja dessa. Medianinkomsten
hade emellertid sedan 1947 i stort sett fördubblats, och i nuvarande läge
skulle det endast undantagsvis behöva inträffa, att en barnfamilj icke
kunde utnyttja hela sitt ortsavdrag. Enligt motionärernas mening innebure
en avsaknad av barnavdrag den förhållandevis största nackdelen för de
små inkomsttagarna. Frågan borde göras till föremål för skyndsam utredning,
så att förslag om införande av barnavdrag snarast kunde föreläggas
riksdagen.
Beskattningen av ogift skattskyldig med barn
I de likalydande motionerna I: 21 och II: 28 har erinrats om att enligt
gällande regler en ensamstående försörjare med hemmavarande barn under
16 år kunde erhålla samma statliga och kommunala ortsavdrag som gällde
för gift skattskyldig endast under förutsättning att han haft husföreståndarinna
anställd. Om barntillsynen ordnades på annat sätt, erhölles ett lägre
ortsavdrag. Antalet förvärvsarbetande ensamstående med hemmavarande
barn vore stort. De ensamma mödrarnas ekonomiska situation vore särskilt
bekymmersam. Flertalet hade inte råd att anställa husföreståndarinna för
barnens vård men hade ändock utgifter i annan form för barnens tillsyn.
Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1956 15
Det kunde inte vara riktigt, att skattebördan för en sådan försörj are vore
större än den fullständiga familjens, vilket med nu gällande regler stundom
inträffade. Ortsavdragen för ensamstående, som hade vårdnaden om barn
under 16 år, borde därför vara lika stora som för gifta skattskyldiga såväl
vid den statliga som vid den kommunala taxeringen.
Samma spörsmål har behandlats i de likalydande motionerna I: 295 och
II: 2AA. I motionerna har framhållits, att kravet på anställd husföreståndarinna
knappast längre vore tidsenligt, särskilt som bristen på hembiträden
vore allmänt känd. Bestämmelserna borde därför ändras så, att det högre
ortsavdraget finge åtnjutas även för det fall, att den skattskyldige ej haft
husföreståndarinna anställd men haft motsvarande omkostnader för barnens
omhändertagande och hemmets skötsel under sin bortovaro i förvärvsarbete.
Det borde vara tillräckligt att uppställa det kravet att den skattskyldige
haft förvärvsarbete utom hemmet.
Vidare funnes enligt motionärernas uppfattning ej något bärande skäl
för att anknyta tidpunkten för det högre ortsavdragets åtnjutande till barnbidraget.
Det innebure ofta en stor ekonomisk påfrestning för den skattskyldige,
att då barnet uppnådde 16 års ålder såväl barnbidraget som det högre
ortsavdraget samtidigt upphörde. Kostnaderna för barnens försörjning och
uppfostran vore ofta störst i åldern 16—18 år med hänsyn till yrkesutbildning
m. m. Det högre ortsavdraget för ensamstående med barn borde därför
utgå till dess barnet uppnått 18 års ålder, såvida barnet ej dessförinnan förskaffat
sig deklarationspliktig inkomst.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 har yrkat,
att den för gift skattskyldig gällande skatteskalan skall tillämpas för ensamstående
med vårdnad om barnbidragsberättigat barn såväl om den skattskyldige
haft husföreståndarinna som om så icke varit fallet. Som skäl härför
har motionärerna anfört, att skatteförmågan vid en given beskattningsbar
inkomst inte vore större för den som ensam omhänderhade minderåriga
barn än för t. ex. två barnlösa makar.
Förvärvsavdraget för gift kvinna
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 293 och II: 22A har yrkat,
att frågan om höjning av förvärvsavdraget i syfte att minska sambeskattningseffekten
skyndsamt utredes, så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.
Enligt motionärernas uppfattning beaktades nämligen vid beskattningen
av äkta makar i alltför ringa omfattning de merkostnader, som gifta
kvinnor med förvärvsarbete hade att vidkännas för inkomstens förvärvande.
Särskilt gällde detta i de fall, där minderåriga barn funnes. Trots de vid
1952 års riksdag vidtagna ändringarna vore sambeskattningsfrågan inte
tillfredsställande löst. En del av den då genomförda förbättringen hade
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
eliminerats genom därefter inträffad penningvärdeförsämring. Några åtgärder
för att påskynda den av riksdagen år 1954 begärda översynen av ifrågavarande
bestämmelser hade inte vidtagits.
I de likalydande motionerna 1: 294 och II: 242 har anförts, att opinionen
bland de förvärvsarbetande kvinnorna krävde, att förvärvsavdraget bättre
skulle motsvara de faktiska merkostnader, som regelmässigt medföljde gift
kvinnas förvärvsarbete utanför hemmet. Åtskilliga gifta kvinnor avstode från
förvärvsarbete trots lång och dyrbar utbildning och trots den stora bristen
på arbetskraft. Motionärerna yrkade därför att hustru, vilken redovisat inkomst
av rörelse eller arbetsinkomst, skulle medges förvärvsavdrag med
högst 1 000 kr. vid såväl statlig som kommunal taxering samt att därutöver
den som haft hemmavarande barn, för vilket rätt till barnbidrag förelegat,
vid såväl statlig som kommunal taxering måtte erhålla ytterligare avdrag
med hälften av arbetsinkomsten, dock högst tillhopa 3 000 kronor.
I de likalydande motionerna I: 443 och II: 572 har föreslagits utvidgning
av reglerna om förvärvsavdrag i syfte att uppnå större likformighet. Sålunda
borde förvärvsavdrag få åtnjutas även av gift kvinna, som dreve jordbruk.
Vidare borde avdrag å 300 kronor medges såväl vid kommunal som
vid statlig taxering i de fall, då hustrun biträdde sin make i rörelse eller
i jordbruk.
Som skäl för yrkandet om utredning rörande förvärvsavdraget har i de
likalydande motionerna I: 535 och 11: 683 bl. a. åberopats, att det vore orimligt,
att icke samma avdragsregler tillämpades vid såväl den statliga som den
kommunala beskattningen. Kostnaderna för gift kvinna med minderårigt
barn, vilken hade förvärvsarbete utom hemmet, överstege regelmässigt inte
obetydligt 1 000 kronor. Det kunde inte bestridas, att det här vore fråga om
en omkostnad för intäktens förvärvande, eftersom modern måste ikläda sig
utgifter för barnets eller barnens skötsel under arbetstiden.
Övriga frågor
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 535 och II: 683 om
utredning rörande indexreglering av ortsavdrag och skatteskalornas skiktintervaller
för den beskattningsbara inkomsten har bl. a. anförts följande.
Det kunde icke vara rimligt att det automatiskt kunde tillskapas ett annat
skattetryck än enligt av riksdagen fattade beslut. Så bleve emellertid fallet,
så snart penningvärdet försämrades. Penningvärdeförsämringens skatteskärpande
effekt kunde elimineras genom att man indexreglerade ortsavdragen
samt skiktintervallerna för den beskattningsbara inkomsten i den
progressiva skalan. Det kunde dock av praktiska skäl inte komma i fråga
att låta en hur liten förändring av penningvärdet som helst slå igenom i form
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 17
av ändrade ortsavdrag och skiktintervall i skatteskalorna. Efter utredning
av frågan borde förslag föreläggas 1957 års riksdag.
Ett stort antal skattskyldiga betalade en kommunalskatt, som vore väsentligt
högre än statsskatten, vilket sammanhängde med att de kommunala
ortsavdragen vore lägre än de statliga. En i och för sig motiverad höjning av
de kommunala ortsavdragen komme emellertid att medföra en höjning av
utdebiteringarna, såvida kommunerna icke tillfördes inkomst från annat
håll eller beskure sina utgifter. Det vore angeläget, att kommunerna sökte
nedbringa sina kostnader, så att kommunalskatterna icke behövde höjas
alltför mycket vid en kommande höjning av ortsavdragen. Statsbidrag borde
heller inte utgå för att täcka någon del av objektivt sett onödiga kostnader.
Riksdagen borde därför uttala att statsbidragen till kommuner utformades
så, att kommunernas intresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga
utsträckning främjades, samt att åtgärder vidtoges, vilka kunde vara
ägnade att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov.
I de likalydande motionerna I: 537 och II: 682 har anförts, att en samlad
översyn av beskattningsreglerna borde ske genom en parlamentarisk utredningskommitté,
vilken skulle få till uppgift att framlägga en plan för successiva
skattelättnader. I denna översyn borde även ingå frågan om införande
av rätt till avdrag för erlagd förmögenhetsskatt och om höjning av
skattepliktsgränsen för förmögenhetsbeskattningen för äkta makar. Utredningen
borde också planlägga en fortsatt reduktion av den statliga inkomstskatten.
Utskottets yttrande
I den föreliggande propositionen har på grundval av ett av 1955 års
statsskatterevision avgivet betänkande framlagts förslag till nya skatteskalor.
Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1957, innebär
en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer.
Skattesänkningens tyngdpunkt är förlagd till de mindre inkomsttagarna.
De föreslagna ändrade grunderna har utformats i överensstämmelse med
statsskatterevisionens alternativ R 2.
Önskemålen om en allmän och snar sänkning av de direkta skatterna
torde vara allmänt omfattade, vilket också remissinstanserna i sina yttranden
understryker. Departementschefen framhåller i propositionen, att
han finner en sådan sänkning så angelägen att han nu framlägger förslag
härom, oaktat de konjunkturpolitiska bedömningarna närmast talade emot
en allmän skattesänkning i dagens läge. Utrymmet för en dylik sänkning
vore emellertid ur både samhällsekonomiska och statsfinansiella synpunkter
begränsat. Redan eu skattereduktion av den planerade omfattningen,
motsvarande statsskatterevisionens mellanalternativ, bedömdes i finansplanen
till årets statsverksproposition komma att medföra risker för en
mindre önskvärd påfrestning med avseende å den samhällsekonomiska
2-—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 40
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 dr 1956
balansen och denna uppfattning hade inte fått mindre underlag genom de
senaste månadernas utveckling inom och utom landet. Under förutsättning
av en restriktiv allmän finans- och kreditpolitik borde det dock, jämsides
med en standardförbättring för folkpensionärerna, varom förslag numera
framlagts för riksdagen, vara möjligt att genomföra en måttlig skattesänkning.
Departementschefen erinrar om att man enligt av riksräkenskapsverket
utarbetad, i finansplanen redovisad långtidsprognos hade att räkna
med en stagnation i utvecklingen av statsinkomsterna under budgetåret
1957/58, beroende bl. a. på att skattesänkningen då verkade i sin fulla
kraft. I detta sammanhang upprepar departementschefen vad han anfört
i finansplanen, nämligen att sådana stegringar av statsinkomsterna, som
är en följd av att de nominella lönerna och företagsinkomsterna stiger
utöver vad som är förenligt med samhällsekonomisk balans och ett stabilt
penningvärde, ingalunda borde betraktas som ett tecken på utrymme för
nya utgifter eller skattereduktioner. Det väsentliga vore, att skattesänkningen
inte bleve av sådan storlek att den komme att accentuera en bristande
balans i samhällsekonomien och därigenom försämra förutsättningarna
för en fortsatt konstruktiv reformpolitik.
Inkomstminskningen för staten vid en skattesänkning i enlighet med
propositionen beräknas för helt år till omkring 375 miljoner kronor. För
det första budgetåret, 1956/57, begränsas minskningen till omkring 100
miljoner kronor. Nu angivna belopp avser en tillämpning av skalorna vid
grundbeloppsnivå. Departementschefen förutskickar, att uttagningsprocenten
i samband med framläggandet av propositionen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57 kommer att föreslås till
100 procent av grundbeloppet.
Frågan om det utrymme som ur statsfinansiella synpunkter står till
förfogande för en skattesänkning har berörts i några av de i anledning av
propositionen väckta motionerna. Därvid har gjorts gällande, att detta utrymme
vore väsentligt större än vad departementschefen ansett sig böra
räkna med.
I de likalydande motionerna 1:537 (av herr Ohlon m. fl.) och 11:682
(av herr Ohlin in. fl.) framhålles sålunda, att en större skattesänkning
än den av departementschefen föreslagna är nödvändig. Motionärerna ansluter
sig till de föreslagna skatteskalorna men förutskickar, att de i
vederbörlig ordning kommer att föreslå riksdagen en sänkning av uttagningsprocenten
till 95 procent. I de likalydande motionerna I: 536 (av
herrar Öhman och Norling) och II: 681 (av herr Hagberg m. fl.) yrkas
bifall till propositionen men uttalas samtidigt, att ett genomförande av
departementschefens förslag inte medför verkliga skattelättnader för det
stora flertalet små och medelstora inkomsttagare. Motionärerna hemställer
därför, att riksdagen skall uttala sig för en kraftig höjning av såväl statliga
som kommunala ortsavdrag. Slutligen yrkas i de likalydande motio
-
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
nerna I: 535 (av herr Birke in. fl.) och II: 683 (av herr Hjalmarson m. fl.)
antagande av skatteskalor, som upptar avsevärt lägre skattesatser än de i
propositionen föreslagna och som skulle medföra ett sammanlagt skattebortfall
på ca 825 miljoner kronor för helt år räknat.
Utskottet delar uppfattningen att en sänkning av den direkta statliga
beskattningen av fysiska personer framstår såsom synnerligen önskvärd.
Vad som härvid framför allt inverkar är den skärpning av beskattningen
som de fortgående förändringarna i penningvärdet medfört och som särskilt
drabbat de mindre inkomsttagarna. En fullständig utjämning av
dessa skärpningar skulle emellertid medföra så stort inkomstbortfall för
staten att detta icke skulle kunna komma i fråga vid detta tillfälle. I den
förnyade inkomstberäkning som avgivits av riksräkenskapsverket i mars
1956 har verket också reviderat sin långtidsprognos. I fråga om budgetåret
1957/58 visar den förnyade beräkningen på en kassamässig stagnation
av statsinkomsterna. Vid valet mellan olika i och för sig önskvärda
reformer bör såsom departementschefen framhållit beaktas, att en skattesänkning
sedan länge ställts i utsikt. Särskilt med hänsyn till att flera
andra angelägna och kostnadskrävande reformer påkallar sin lösning inom
den närmaste tiden, finner utskottet skattesänkningen böra hållas inom
en begränsad ram, i huvudsak av den i propositionen angivna storleksordningen.
Utskottet vill i detta sammanhang bringa i erinran att de vid
1955 års riksdag genomförda ändringarna av beskattningsreglerna, avsedda
att medföra en förenklad taxering, inneburit en icke oväsentlig
skattelättnad, som i allmänhet främst kommit de mindre inkomsttagarna
till godo.
Beträffande metoden för skattesänkningen ansluter sig utskottet till
departementschefens förslag att skattesänkningen skall åstadkommas enbart
genom en jämkning av gällande skatteskalor. Utskottet biträder därvid
de skäl, departementschefen åberopat till grund för sitt ställningstagande.
I likhet med statsskatterevisionen har departementschefen sålunda stannat
för att lämna ortsavdragen utan ändring. I några motioner yrkas emellertid
ortsavdragshöjningar. Utskottet återkommer senare till dessa yrkanden,
såvitt de avser skattskyldiga med barn. I de likalydande motionerna
I: 536 (av herrar Öhman och Norling) och II: 681 (av herr Hagberg in. fl.)
ifrågasättes en generell höjning av ortsavdragen för alla skattskyldiga.
Motionärerna yrkar, att riksdagen uttalar, att ortsavdragen vid såväl statlig
som kommunal taxering successivt för hela landet och inom en tidrymd
av tre år höjs till 5 200 kronor för gifta och för ensamstående med försörjningsplikt
samt till 2 600 kronor för övriga ensamstående. Vidare yrkas,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om sådan komplettering
av direktiven för 1956 års kommunalskatterevision, att förslag i enlighet
med nyss angivna yrkande kan föreläggas 1957 års riksdag.
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
Såsom i motionerna framhålles är frågan om en höjning av de kommunala
ortsavdragen för närvarande föremål för utredning av 1956 års
koinmunalskatterevision. Den relativt stora höjning av dessa avdrag som
man eftersträvar har förutsatts medföra betydande utgifter för statsverket
i form av bidrag till kommunerna för uppkommande skattebortfall. Innan
slutlig ställning tagits till frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen,
bör enligt utskottets uppfattning spörsmålet om de statliga ortsavdragens
storlek ej bli föremål för någon omprövning.
De i förevarande motioner föreslagna ortsavdragshöjningarna skulle bli
mycket kostnadskrävande. Enbart i fråga om statsskatten får åtgärden
beräknas medföra ett skattebortfall på över 600 miljoner kronor och beträffande
kommunalskatten kan utgifterna för staten i form av statsbidrag
till kommunerna förutsättas bli ännu större, även sedan hänsyn tagits till
de ökningar av statsskatten som de minskade avdragen för kommunala
utskylder skulle medföra. Utrymme för så avsevärda skattesänkningar som
de i motionerna föreslagna kan uppenbarligen icke nu förutses, även om
man tänker sig ett successivt genomförande under en treårsperiod av ortsavdragshöjningarna.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet ifrågakomna
motioner.
De i propositionen föreslagna skatteskalorna överensstämmer helt med
statsskatterevisionens alternativ R 2. Skalornas uppbyggnad och inbördes
avvägning har skett enligt de principer som utmärker nu gällande skalor.
Någon vidgning av det skikt, inom vilket statsskatten är proportionell, har
sålunda ej ägt rum, ej heller har någon förskjutning uppåt av övre gränsen
för sambeskattning enligt tudelningsprincipen skett. Inga förändringar
har vidtagits i fråga om inkomstskiktens bredd, dock är att märka, att
den högsta skattesatsen vinner tillämpning på beskattningsbara inkomster,
överstigande 150 000 kronor, medan enligt gällande grundskala motsvarande
gräns utgöres av beskattningsbar inkomst å 200 000 kronor. Avvägningen
mellan gifta och ensamstående skattskyldiga är i huvudsak oförändrad.
De jämkningar av skattesatserna, som vidtagits, medför en skattesänkning
med tyngdpunkten förlagd till de lägre inkomsttagarna. Skattelättnaden
i kronor räknad stiger visserligen, såsom en självfallen följd av
det progressiva skattesystemet, vid stigande inkomst, men de procentuella
lättnaderna är störst för de mindre inkomsttagarna. I bottenskikten har
skattesatsen sänkts från den för närvarande — vid ett uttag av 110 procent
—- gällande 13,2 procent till 11 procent. I skikten närmast ovan bottenskikten
inom vardera skalan föreslås ett uttag av 17 procent, d. v. s.
skattesatsen stiger första gången med sex enheter. Beträffande skalornas
rörlighet ifrågasättes icke annan princip än den nu gällande. För den händelse
uttagningsprocenten bestämmes högre än till 100 procent av grundbeloppet
föreslås, att skatten icke i något skikt skall överstiga den högsta
skattesatsen i skalorna, 65 procent. De nya skalorna medför i fråga om
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 21
beskattningsbara inkomster upp till 150 000 kronor sänkt marginalskatt i
samtliga inkomstlägen utom i skiktet 6—8 000 kronor för ensamstående
skattskyldiga, där marginalskatten är oförändrad. En viss skärpning av
progressionen har blivit en följd av att man vid skattesänkningen lagt
tyngdpunkten på de mindre inkomsttagarna.
I de likalydande motionerna I: 535 (av herr Birke in. fl.) och II: 683
(av herr Hjalmarson m. fl.) föreslås andra skatteskalor än de i propositionen
upptagna. Motionärerna vänder sig främst mot den progressionsskärpning
som de av departementschefen förordade skalorna medför, särskilt
i skikten strax ovan bottenskikten, vidare mot den kraftiga ökningen
av skattesatsen vid steget mellan bottenskikten och första progressionsskikten,
vilket förhållande försvårar en önskvärd framtida breddning av
bottenskikten, samt överhuvud mot ojämnheten i skattesatsernas stegring.
I den av motionärerna föreslagna skalan för gifta skattskyldiga har i förhållande
till gällande grundskala en särskilt kraftig nedsättning skett av
skattesatserna för beskattningsbara inkomster mellan 10 000 och 25 000
kronor, varjämte viss ändring i skiktindelningen företagits. Uttaget i bottenskikten
utgör 10 procent och steget upp till första progressionsskiktet
omfattar 4 enheter. Någon vidgning av bottenskiktet har ej ägt rum men
övre gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincipen uppnås först
vid en beskattningsbar inkomst av 16 000 kronor mot 10 000 kronor i
departementschefens förslag. Högsta skattesatsen, som i skalan för gifta
utgör 63 procent och i skalan för ensamstående 65 procent, vinner tillämpning
först på beskattningsbar inkomst, överstigande 200 000 kronor. I fråga
om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga
innebär motionärernas skalor i förhållande till nu gällande ordning någon
förskjutning av belastningen till förmån för de gifta. Vid tillämpning av
dessa skalor skulle skatten för nästan alla gifta och för en stor del av de
ensamstående reellt sett bli lägre än 1947. Skattebortfallet för staten skulle
uppgå till 825 miljoner kronor för helt år.
I motionen II: 680 (av herr Sjölin) yrkas vissa justeringar i den tekniska
utformningen av de skalor, departementschefen föreslagit. Motionärens
erinringar gäller ojämnheterna i skattesatsernas stegring. Särskilt
anmärkes mot att det första steget omfattar sex enheter, vilket försvårar
den breddning av de enhetliga bottenskikten, som vore ett önskvärt framtidsmål.
Motionären anknyter till de i propositionen återgivna jämkningar
av alt. R 2 som övervägts under ärendets departementsbehandling men
som av departementschefen ej ansetts medföra fördelar som kunde uppväga
det ökade inkomstbortfallet för staten. I motionen hemställes, att
dessa justeringar genomföres, varjämte föreslås nedsatt uttag i ytterligare
några inkomstskikt.
Av vad tidigare anförts framgår, att utskottet finner skattesänkningen
böra konuna till stånd enbart genom jämkningar av gällande skatteskalor.
22 Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1956
Det hade givetvis varit värdefullt, om i samband med en allmän skattesänkning
en breddning av skatteskalornas bottenskikt kunnat ske. Utskottet
finner emellertid i likhet med departementschefen en sådan åtgärd av
kostnadsskäl nu ej möjlig genomföra.
De i motionerna 1: 535 och II: 683 föreslagna skalorna får ur teknisk
synpunkt anses ha vissa företräden framför de i propositionen föreslagna.
Genom att motionärerna ansett sig kunna acceptera ett så stort årligt
skattebortfall som 825 miljoner kronor har förstnämnda skalor kunnat
uppbyggas så att de ger en jämnare stegring av skattesatsen vid stigande
inkomst, underlättar en framtida breddning av de enhetliga skikten och
medför en förskjutning uppåt i inkomstlägena av övre gränsen för sambeskattning
enligt tudelningsprincipen. Ett antagande av dessa skalor skulle
emellertid icke innebära, att skattesänkningens tyngdpunkt förlädes till
de mindre inkomsttagarna. De största relativa lättnaderna skulle komma
gifta skattskyldiga i mellanlägena till godo. Skillnaden i kronor räknat
mellan den skattelättnad, som de minsta inkomsttagarna skulle få, och
den, som skulle tillkomma de största inkomsttagarna, är vidare avsevärt
större i motionärernas förslag än i det som förordas av departementschefen.
Härtill kommer, att utrymme för ett så avsevärt totalt skattebortfall,
som ett antagande av motionärernas skalor skulle medföra, uppenbarligen
ej är för handen. Utskottet avstyrker därför motionerna i nu avsedda
delar.
De i motionen II: 680 yrkade justeringarna av skalorna skulle, enligt
vad i motionen anges, medföra ett årligt skattebortfall på ej fullt 40 miljoner
kronor. Med tillämpning av de senare beräkningar, enligt vilka en
skattesänkning i överensstämmelse med propositionen skulle föranleda
ett årligt skattebortfall å 375 miljoner kronor mot tidigare angivna 336
miljoner kronor, kan emellertid den årliga merkostnaden beräknas stiga
till omkring 43 miljoner kronor.
Det kan icke bestridas, att de föreslagna jämkningarna skulle medföra
en ur teknisk synpunkt mera tilltalande skala med en jämnare stegring
av skattesatserna vid stigande inkomst. Utrymmet för en skattesänkning
är emellertid såsom tidigare framhållits mycket begränsat. Utskottet erinrar
härutinnan om att de reformer av olika slag, som närmast står i
tur att genomföras, kommer att föranleda stora utgifter för statsverket.
Ett ytterligare inkomstbortfall för staten av den storleksordning varom
här är fråga kan därför inte frånkännas betydelse. Med hänsyn härtill
finner sig utskottet ej kunna biträda de i motionen framställda yrkandena.
Vad angår den progressionsskärpning, de i propositionen framlagda skalorna
medför, delar utskottet departementschefens uppfattning att denna
förhållandevis måttliga skärpning mer än väl uppväges därav att marginalskatten
blir sänkt i praktiskt taget alla inkomstlägen. På grund härav och
då utskottet jämväl i övrigt finner sig kunna godtaga skalornas utformning,
förordar utskottet dessa skalor till antagande.
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
Vad angår beskattningen av skattskyldiga med barn föreligger i några
motioner yrkanden om återinförande av barnavdrag vid beskattningen.
Sålunda yrkas i motionerna I: 293 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 224
(av herr Ohlin m. fl.) skyndsam utredning och förslag rörande införande
av skattefria barnavdrag vid beskattningen. Motsvarande yrkande återfinnes
även i motionerna I: 535 (av herr Birke in. fl.) och II: 683 (av
herr Hjalmarson in. fl.). I de vid riksdagens början väckta likalydande
motionerna 1:446 (av fröken Andersson) och 11:573 (av herr Cassel)
hemställes vidare, att skattskyldig, som försörjer barn, för vilket allmänt
barnbidrag utgår, skall erhålla ett med 1 000 kronor för varje sådant barn
förhöjt ortsavdrag.
I detta sammanhang kan därjämte lämpligen behandlas de likaledes vid
riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 301 (av fröken Ranmark
in. fl.) och II: 230 (av fru Eriksson i Stockholm). I dessa motioner
yrkas, att — intill dess frågan om lättnader i barnfamiljernas ekonomiska
ställning i sin helhet prövats — antingen en skatterestitution å 60 kronor
per barnbidragsberättigat barn ges åt barnfamiljerna eller ett extra kommunalt
ortsavdrag å samma belopp som för ensamstående tillerkännes
varje barnfamilj med minst två barn.
Efter avskaffandet av barnavdragen inverkar försörjningsplikten mot
barn vid beskattningen endast så till vida att ogift skattskyldig med barn
erhåller ökat ortsavdrag vid den statliga taxeringen samt att förvärvsavdraget
för gift kvinna vid statlig taxering är högre, om hon har hemmavarande
barn. En barnfamilj har emellertid eljest att erlägga lika stor
skatt som ett par barnlösa makar med motsvarande inkomst. Som kompensation
för utgifterna för barnen åtnjuter barnfamiljen barnbidrag såsom
skattefri inkomst. I olika sammanhang har gjorts gällande, att barnfamiljernas
ekonomiska situation starkt försämrats. Man har ansett det
såsom ett av de mest angelägna reformkraven att åstadkomma en förbättring
för barnfamiljerna. Skilda åsikter råder emellertid rörande vilka
åtgärder som i sådant syfte lämpligen bör vidtagas.
Utskottet delar uppfattningen att åtgärder i syfte att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska ställning är i hög grad påkallade. I likhet med
departementschefen finner emellertid utskottet, alt en sådan reform, även
om den måste anses angelägen, inte bör ges prioritet framför den planerade
allmänna skattesänkningen. Utskottet utgår därvid från att redan
nästa år åtgärder av socialpolitisk natur till förmån för barnfamiljerna
kommer att vidtagas, varvid i första hand en höjning av barnbidragen kan
förväntas bli genomförd. Utskottet erinrar härutinnan om att den 2 mars
1956 en särskild beredning tillkallats för att inom socialdepartementet
biträda vid fortsatt handläggning av frågan om samhällets stödåtgärder
för barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål. De problem
rörande barnfamiljerna, som är att hänföra till skattepolitikens område,
är emellertid uttryckligen undantagna från beredningens arbete. Bered
-
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
ningen skali bedriva sitt arbete så skyndsamt att förslag på familj epolitikens
område kan framläggas till 1957 års riksdag.
Utskottet får vidare erinra om att andra lagutskottet i sitt innevarande
år avgivna utlåtande nr 20 i anledning av väckta motioner om höjning
av de allmänna barnbidragen uttalat, att utskottet ansåge det ofrånkomligt
att en höjning av dessa bidrag komme till stånd redan under år 1957, på
grund varav utskottet hemställt, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte
anhålla om förslag till 1957 års riksdag om en sådan höjning. Riksdagen
har sedermera beslutat i enlighet med utskottets hemställan.
Ett återinförande av barnavdrag vid beskattningen skulle innebära ett
brytande av den princip, som kom till uttryck i 1947 års lagstiftning, varigenom
barnavdragen avskaffades och barnbidrag infördes. Enligt utskottets
mening föreligger inte tillräckliga skäl att i nuvarande läge frångå
denna inställning. De i motionerna I: 446 och II: 573 upptagna yrkandena
kan utskottet därför ej biträda.
När resultaten av den ovannämnda särskilda beredningens arbete redovisas
— på en gång eller i etapper —- måste givetvis en avvägning ske
mellan de familjepolitiska åtgärder av skilda slag, som beredningen kan
komma att föreslå. Enligt utskottets mening bör man därvid söka tillgodose
barnfamiljerna på annat sätt än via beskattningen och sålunda
fasthålla vid den princip, till vilken 1947 års riksdag anslöt sig. Innan
slutlig ställning tagits till beredningens förslag anser utskottet därför skäl
icke föreligga att vidtaga utredning rörande spörsmålet om barnavdrag
vid beskattningen.
Vad särskilt angår de i motionerna 1:301 och 11:230 framställda alternativa
yrkandena om provisoriska lättnader för barnfamiljerna vill utskottet
erinra om de utfästelser som gjorts om snara åtgärder i syfte att
förbättra barnfamiljernas ekonomiska ställning. Att nu — utan närmare
utredning ■— såsom ett provisorium genomföra sådana åtgärder, som
åsyftas i de nyssnämnda motionerna, bör enligt utskottets mening icke
ifrågakomma.
I fråga om beskattningen av ogift skattskyldig med barn har statsskatterevisionen,
i överensstämmelse med erhållna direktiv, inte föreslagit några
ändringar av gällande bestämmelser. Ej heller upptages i propositionen
något sådant förslag.
I ett par av de vid riksdagens början väckta motionerna föreslås emellertid
förmånligare ortsavdragsregler för vissa skattskyldiga, tillhörande
denna kategori. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 21 (av fru
Wallentheim m. fl.) och 11:28 (av fru Eriksson i Stockholm m. fl.), att
ensamstående skattskyldiga, som har vårdnaden om barn under 16 år,
skall erhålla samma ortsavdrag som gift skattskyldig vid den statliga taxeringen
samt att utredning måtte begäras rörande motsvarande ändring
vid den kommunala taxeringen. Vidare föreslås i de likalydande motio
-
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
nerna I: 295 (av fru Gärde Widemar in. fl.) och II: 244 (av herr Gustafson
i Göteborg in. fl.), att ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn
och förvärvsarbete utom hemmet skall få samma ortsavdrag som skattskyldig
med husföreståndarinna samt att det högre ortsavdrag som vid
den statliga taxeringen gäller för ensamstående med barn skall utgå till
dess barnet uppnått 18 års ålder, såvida barnet icke dessförinnan skaffat
sig egen deklarationspliktig inkomst.
Slutligen yrkas i de likalydande motionerna I: 535 (av herr Birke in. fl.)
och II: 683 (av herr Hjalmarson in. fl.) att sådan skattskyldig med hemmavarande
barnbidragsberättigat barn som haft husföreståndarinna hos sig
anställd ävensom ogift skattskyldig med hemmavarande barn, som stått
under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,
skall beskattas enligt den för gift skattskyldig gällande skatteskalan.
Vad angår sist angivna yrkanden erinrar utskottet om att ogift skattskyldig,
som haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag
förelegat, och som tillika haft husföreståndarinna hos sig anställd,
enligt gällande bestämmelser skall hänföras till den skatteskala som gäller
för gift person. En sådan skattskyldig är sålunda i fråga om ortsavdrag
och skatteskala redan nu helt likställd med gift skattskyldig.
Utskottet delar uppfattningen att de ensamstående mödrarnas ekonomiska
situation ofta kan vara bekymmersam. Kategorien ogifta skattskyldiga
med barn omfattar ett flertal sinsemellan olika grupper. Hit hör även
— såframt försörjningsplikt mot barn föreligger — änklingar, änkor och
frånskilda samt personer, som lever i s. k. samvetsäktenskap. Att tillfredsställande
reglera beskattningen av denna kategori medför betydande svårigheter.
Den ifrågasatta förmånligare ställningen i beskattningshänseende skulle
tillkomma endast vissa grupper inom kategorien ogifta skattskyldiga med
barn. I motionerna 1: 535 och II: 683 åsyftas — av motiveringen att döma
— endast skattskyldiga med hemmavarande barn. I motionerna 1: 295 och
II: 244 avses allenast sådana ogifta skattskyldiga som har hemmavarande
barn och som tillika har förvärvsarbete utom hemmet, eller, såvitt gäller
yrkandet om höjning av åldersgränsen, endast ogifta skattskyldiga med
hemmavarande barn. Ett bifall till motionsyrkandena skulle därför innebära,
att man vid taxeringen hade att företa en uppspaltning av kategorien
ogifta skattskyldiga med barn, varjämte man hade att vid ortsavdragets
bestämmande beakta två skilda åldersgränser i fråga om barn
till ogifta och med dem likställda skattskyldiga. Härigenom skulle taxeringsarbetet
ytterligare kompliceras och den eftersträvade enkelheten hos
taxerings- och uppbördsbestämmelserna motverkas.
Utskottet vill även erinra om att lättnader för vissa av de med motionerna
åsyftade grupperna skattskyldiga kan komma att övervägas i andra
sammanhang. Vid den kommunala taxeringen åtnjuter ogifta och därmed
26 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
likställda skattskyldiga inte förhöjt ortsavdrag på grund av försörjningsplikt
mot barn. Som förut nämnts pågår en översyn av de kommunala
ortsavdragen genom 1956 års kommunalskatterevision. Enligt de för nämnda
utredning utfärdade direktiven bör slutmålet för en reform av de kommunala
ortsavdragen vara att uppnå paritet mellan de kommunala och de
statliga ortsavdragen. Utskottet förutsätter, att i samband därmed frågan
om likställighet mellan kommunala och statliga ortsavdrag även i förevarande
hänseende kommer att prövas. Jämväl den ovannämnda, inom
socialdepartementet verksamma särskilda beredning, som har att avgiva
förslag till familjepolitiska åtgärder, torde vid sina överväganden ha sin
uppmärksamhet riktad på de så kallade ofullständiga familjerna, d. v. s.
ogifta med hemmavarande barn.
På grund av det anförda finner utskottet för sin del ej anledning att i
nu förevarande sammanhang föreslå ändringar i gällande bestämmelser
om ortsavdrag eller rörande skatteskalornas tillämpningsområden. Utskottet
avstyrker därför de föreliggande motionerna.
Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under större
delen av beskattningsåret har varit bosatt här i riket, äger vid inkomsttaxering
rätt till särskilt avdrag, s. k. förvärvsavdrag, om hon haft inkomst
av rörelse eller eget arbete. Har den gifta kvinnan haft inkomst av egen
jordbruksfastighet är hon däremot icke berättigad till avdrag som nu sagts.
Förvärvsavdraget är vid taxering till såväl kommunal som statlig inkomstskatt
begränsat till högst 300 kronor; om den gifta kvinnan har hemmavarande
barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, må dock
a\diag vid statsbeskattningen medgivas med högst 1 000 kronor. Avdrag
kan härjämte medgivas gift man vid taxering till statlig inkomstskatt.
Sistnämnda avdrag, som uppgår till 300 kronor, tillkommer gift man, som
haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och vars hustru utfört
arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor. Detta avdrag
vid s. k. faktisk sambeskattning har icke någon motsvarighet vid den kommunala
taxeringen. De nu återgivna reglerna i fråga om taxering till statlig
inkomstskatt tillkom i samband med den av 1952 års riksdag beslutade
omläggningen av statsbeskattningen.
Sedan de nu gällande bestämmelserna på ifrågavarande område infördes,
har årligen motioner väckts om ändringar i desamma i olika hänseenden.
Vid 1954 års riksdags höstsession behandlades frågan i bevillningsutskottets
betänkande nr 62. På utskottets hemställan beslöt riksdagen att i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville i lämpligt sammanhang
låta verkställa en översyn av reglerna om förvärvsavdraget samt
att så snart förutsättningar därför förelåge för riksdagen framlägga det
förslag i ämnet som därav kunde föranledas.
Frågan har vidare i anledning av väckta motioner behandlats vid 1955
27
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 är 1956
års riksdag i bevillningsutskottets betänkande nr 47. Utskottet avstjrkte
ifrågavarande motioner.
Statsskatterevisionen har i enlighet med utfärdade direktiv inte behandlat
sambeskattningsfrågor. I den nu föreliggande propositionen uttalar
departementschefen bl. a., att sambeskattningsfrågorna berörde alltför vidsträckta
problemställningar för att kunna behandlas i förevarande sammanhang.
Departementschefen hade emellertid för avsikt att, sedan den
pågående översynen av de kommunala ortsavdragen slutförts, till omprövning
upptaga frågan om den lämpliga utformningen av förvärvsavdraget
för gift kvinna.
I några av de föreliggande motionerna har emellertid yrkats omedelbar
höjning eller utvidgning av förvärvsavdraget. Sålunda yrkas i de likalydande
motionerna I: 294 (av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Thorell)
och 11:242 (av fröken Elmén och herr Wedén) en höjning av förvärvsavdraget
vid såväl statlig som kommunal taxering till 1 000 kronor. Vidare
yrkas, att den som haft hemmavarande barnbidragsberättigat barn därutöver
skall medges ytterligare avdrag med hälften av inkomsten, dock högst
tillhopa 3 000 kronor. I de likalydande motionerna I: 443 (av herrar Ebbe
Ohlsson och Magnusson) och 11:572 (av herr Agerberg in. fl.) yrkas, att
förvärvsavdrag skall få åtnjutas av gift kvinna som själv driver jordbruk
samt att det avdrag å 300 kronor som vid statlig taxering tillkommer gift
man, vars hustru biträder i jordbruk eller rörelse, skall utsträckas att
gälla även vid kommunal taxering.
Vidare hemställes i de likalydande motionerna 1:293 (av herr Ohlon
in. fl.) och II: 224 (av herr Ohlin in. fl.) om skyndsam utredning och förslag
rörande höjning av förvärvsavdraget. Motsvarande yrkande återfinnes
även i de likalydande motionerna 1:535 (av herr Birke in. fl.) och
11:683 (av herr Hjalmarson in. fl.).
Utskottet delar departementschefens uppfattning att den nu pågående
utredningen rörande de kommunala ortsavdragen bör slutföras, innan reglerna
om gift kvinnas förvärvsavdrag görs till föremål för omprövning.
De i motionerna föreliggande yrkandena om höjning och utvidgning av
förvärvsavdraget kan förutsättas bli behandlade vid den översyn av ifrågavarande
avdragsregler, som i anledning av 1954 års riksdags beslut kommer
att ske. Med hänsyn till vad i denna fråga förevarit finner utskottet
ej heller anledning förorda ny skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet
avstyrker sålunda de föreliggande motionerna i nu avsedda delar.
Utskottet har vidare att taga ställning till yrkandet i de likalydande
motionerna I: 537 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 682 (av herr Ohlin in. fl.)
rörande skrivelse till Kungl. Maj :t med uttalande, att behov föreligger av
en samlad översyn genom en parlamentariskt sammansatt utredning med
uppgift att framlägga en plan för fullföljande av årets skattereduktion
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 är 1956
genom successiva skattelättnader de närmaste åren, och att denna utredning
arbetar så snabbt, att en proposition kan föreläggas nästa års riksdag.
Av den tidigare framställningen framgår, att utredningar rörande de
reformer i fråga om den direkta beskattningen som under den närmaste
tiden påkallar sin lösning antingen redan pågår eller ock ställts i utsikt.
På grund härav och då utskottet ej finner behov av någon samlad översyn
vara för handen, avstyrker utskottet de föreliggande motionerna i denna del.
Utskottet övergår härefter till att behandla yrkandet i de likalydande
motionerna I: 535 (av herr Birke m. fl.) och II: 683 (av herr Hjalmarson
m. fl.) om utredning och förslag rörande en indexreglering av dels ortsavdragen,
dels ock skatteskalornas skiktintervaller för den beskattningsbara
inkomsten.
Utskottet erinrar härutinnan till en början om att motionsyrkanden av
liknande innehåll som det nu framställda väcktes dels vid 1947 års riksdag
i de likalydande motionerna I: 196 av herr Bondeson och 11:300 av
herr Stattin in. fl. dels ock vid 1952 års riksdag i de i anledning av proposition
nr 213 väckta likalydande motionerna I: 288 av herr Ohlon in. fl.
och II: 385 av herr Ohlin in. fl. I sina av riksdagen godkända betänkanden
(nr 47 år 1947 och nr 50 år 1952) avstyrkte utskottet framställda yrkanden
om utiedning rörande möjligheterna att motverka sådana förändringar
i skattetrycket, som orsakades av inträffade penningvärdeförändringar.
Enligt utskottets uppfattning vore det i och för sig en reform av stort
värde, om sådana förskjutningar i skattebelastningen mellan olika kategorier
skattskyldiga, som inträffade förändringar av penningvärdet automatiskt
medför, kunde förebyggas. Här möter emellertid avsevärda praktiska
svårigheter, främst på grund av källskattesystemet. De grunder efter
vilka det preliminära skatteuttaget skall ske måste bestämmas i så god
tid före ingången av det aktuella beskattningsåret att källskattetabeller
hinner färdigställas och distribueras före årets början. Att låta prisutvecklingen
under inkomståret bli bestämmande och därefter verkställa omräkningai
av preliminärskatten skulle, såsom motionärerna själva påpekat,
medföra avsevärda praktiska olägenheter. En dylik ordning skulle enligt
utskottets uppfattning innebära en så väsentlig reducering av källskattesystemets
fördelar att den ej bör ifrågakomma. Väljer man en annan tidsgräns
och låter priskurvans läge exempelvis den 1 juli året före inkomståret
bli avgörande för ortsavdrag och skiktintervaller och därmed för uttaget
av preliminär skatt under inkomståret, kommer vinsten av ett system
med automatisk reglering att bli mindre framträdande. Det synes då icke
medföra större olägenhet att i stället låta en ännu något tidigare tidpunkt
bli avgörande, varvid regleringar vid föreliggande behov kan ske genom
riksdagens beslut från fall till fall. På grund härav och då de ifrågasatta
föreskrifterna onekligen skulle ytterligare komplicera beskattningsreglerna
29
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
och försvåra budgetberäkningarna hemställer utskottet om avslag på motionerna
i denna del.
Utskottet har slutligen att beakta yrkandet i de likalydande motionerna
1:535 (av herr Birke m. fl.) och 11:683 (av herr Hjalmarson m. fl.) att
riksdagen måtte uttala, att statsbidragen till kommuner bör utformas så
att kommunernas intresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga
utsträckning främjas ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas, vilka kan
vara ägnade att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov.
Utskottet erinrar om att frågor rörande statsbidrag till kommuner och
dessa bidrags utformning för närvarande är föremål för behandling i flera
olika kommittéer. Redan med hänsyn härtill finner utskottet sig ej böra
närmare ingå på de av motionärerna berörda spörsmålen, till vilka det för
övrigt icke i första hand torde ankomma på bevillningsutskottet att taga
ställning. Utskottet avstyrker därför motionerna i nu förevarande hänseende.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 88 och med avslag å dels de
likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och
II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad motionerna avser
ändring av 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
dels ock motionen 11:680 av herr Sjölin, antaga det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändrad
lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 21 av fru Wallentheim
m. fl. och II: 28 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 295 av fru Gärde Widemar
in. fl. och II: 244 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 301 av fröken Ranmark
in. fl. och II: 230 av fru Eriksson i Stockholm,
4) de likalydande motionerna I: 446 av fröken Andersson
och 11:573 av herr Cassel,
5) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon in. fl.
och II: 224 av herr Ohlin in. fl., i vad motionerna behandlas
i detta betänkande,
6) de likalydande motionerna I: 294 av fru Gärde Widemar
och fru Hamrin-Thorell samt II: 242 av fröken Elmén
och herr Wedén,
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
7) de likalydande motionerna 1:443 av herrar Ebbe
Ohlsson och Magnusson samt II: 572 av herr Agerberg m. fl.,
8) de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl.
och II: 683 av herr Hjalmarson in. fl., i vad motionerna ej
behandlas under A),
9) de likalydande motionerna I: 536 av herrar öhman
och Norling samt II: 681 av herr Hagberg m. fl. ävensom
10) de likalydande motionerna 1:537 av herr Ohlon
m. fl. och II: 682 av herr Ohlin m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 26 april 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,
Eriksson, Söderquist, Kronstrand, Hagberg, Oscar Carlsson, Bengtson och
Falk; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv,
Sjölin, Brandt, Kärrlander, Henriksson, Jansson i Aspeboda, Anderson i
Sundsvall, Asp och Andersson i Essvik.
Reservationer:
I) av herrar Hagberg och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:
Skattesänkningens omfattning
De av Kungl. Maj :t i proposition nr 88 föreslagna skatteskalorna beräknas
medföra en inkomstminskning för staten av 375 milj. kr. för helt
budgetår. I de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683
av herr Hjalmarson m. fl. förordas skatteskalor, som genomgående upptar
väsentligt lägre skattesatser än de i propositionen föreslagna och som
skulle medföra ett sammanlagt skattebortfall på ca 825 milj. kr. för helt
år räknat.
Motionärerna erinrar om att statsbudgeten för 1956/57 i väsentlig omfattning
är överbalanserad. I betydande grad är överskottet visserligen
endast en återspegling av en inkomstutveckling som till viss del beror på
31
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
penningvärdets fall. Bl. a. på grund härav är i och för sig viss försiktighet
av nöden vid bedömande av det utrymme för skattesänkningar som överbalanseringen
erbjuder. I den mån det statliga budgetöverskottet kan betraktas
som ett reellt tvångssparande måste det dock utan risker för penningvärdet
kunna utnyttjas för åtgärder som uppenbarligen leder till ett
ökat frivilligt sparande. Genom sparfrämjande åtgärder, vilka utformas så
att de ger ett större frivilligt sparande än det tvångssparande som tages i
anspråk, kommer motståndskraften mot prisstegringstendenser att stärkas.
Motionärerna framhåller vidare, att högerpartiet lagt fram förslag till
högst betydande utgiftsminskningar för att på så sätt få underlag för en
bestående skattesänkning. Om man sålunda begränsar möjligheterna till
offentlig efterfrågan, har man genom en skattesänkning inte vidtagit någon
åtgärd, som är ägnad att öka den samlade efterfrågan. Från samhällsekonomiska
synpunkter kan därför inga avgörande skäl anföras mot högerpartiets
skattesänkningsförslag.
Vi delar motionärernas uppfattning att en väsentligt större skattesänkning
än den av Kungl. Maj:t föreslagna bör genomföras. Vi betraktar det
som en psykologisk nödvändighet att den långa period av skatteskärpningar
— såväl av riksdagen beslutade som automatiskt uppkommande
äntligen brytes, och detta på ett sådant sätt att människorna verkligen får
klart för sig att en ny skattepolitik inledes. Härigenom skapar man förutsättningar
såväl för ökad produktion genom ökade arbetsinsatser som för
ett växande frivilligt sparande. Särskilt om man kombinerar en dylik betydande
skattesänkning med sparfrämjande åtgärder, får man ett säkrare
skydd för penningvärdet än något tvångssparande kan erbjuda.
Skatteskalorna
Såsom framhållits i motionerna I: 53o och 11:683 kan allvarliga erinringar
göras mot de i propositionen föreslagna skatteskalorna. Stegringen
i skattesatsen vid övergång från ett progressionsskikt till ett annat är
ytterst ojämn med en anmärkningsvärd skärpning i förhallande till nu
gällande skalor vid övergången från det proportionella bottenskiktet till
närmast högre skikt. Progressiviteten i beskattningen skulle vid ett antagande
av dessa skalor ej oväsentligt skärpas. Ävenledes skulle en vidgning
av tudelningsprincipens tillämpningsområde starkt försvåras. Detsamma
skulle gälla möjligheterna till en breddning av det proportionella bottenskiktet.
De av motionärerna föreslagna skatteskalorna äger i de nämnda avseendena
obestridliga fördelar. Särskilt värdefullt finner vi förslaget vara i det
avseendet att det i så hög grad skulle mildra den enligt vår mening orimligt
hårda progressionen för gilta skattskyldiga i skikten närmast över bottenskiktet.
Härigenom skulle även vinnas att den övre gränsen för sambeskattning
enligt tudelningsprincipen skulle böjas från ca 16 000 till ca 23 000
32 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
kronor i familjeinkomst. Att skattesänkningen blir förhållandevis större
för äkta makar än för ensamstående finner vi motiverat.
\i förordar sålunda de i motionerna 1:535 och 11:683 föreslagna skalorna.
Beskattningen av ogift skattskgldig med barn
I de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 hemställes bl. a., att ogift
skattskyldig (liksom änkling, änka och frånskild) med hemmavarande
barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag
förelegat, skall beskattas enligt den för gift skattskyldig gällande
skatteskalan. Vi delar motionärernas uppfattning att den ekonomiska situationen
för här berörda skattskyldiga, särskilt de ensamstående mödrarna,
ofta är mycket bekymmersam och att skatteförmågan för dem icke kan
sägas vara större än för t. ex. gift skattskyldig utan barn. För den skull
förordar vi bifall till motionerna i vad här är fråga.
Barnavdragen
I de inbördes likalydande motionerna 1:293 av herr Ohlon in. fl. och
II: 224 av herr Ohlin m. fl. samt I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683
av herr Hjalmarson in. fl. hemställes om skyndsam utredning och förslag
rörande återinförande av barnavdrag vid beskattningen. I de vid riksdagens
början väckta likalydande motionerna I: 446 av fröken Andersson och
II: 573 av herr Cassel hemställes vidare, att skattskyldig som försörjer
barn för vilket allmänt barnbidrag utgår skall erhålla ett med 1 000 kronor
för varje sådant barn förhöjt ortsavdrag.
Vi delar motionärernas uppfattning att ett system med barnavdrag ofrånkomligt
hör samman med en beskattning som bygger på skatteförmågeprincipen.
Att såsom i motionerna 1:446 och 11:573 yrkats redan vid
innevarande års riksdag fatta beslut i detta avseende kan vi dock icke
tillstyrka. Dels finns det nämligen ett flertal härmed sammanhängande
frågor som måste utredas innan avgörande kan träffas, dels förefinnes
enligt vår mening för närvarande icke de ekonomiska förutsättningarna för
ett sådant beslut. Det kan här också framhållas att de av oss ovan förordade
skalorna skulle ge barnfamiljerna en skattelättnad som sammanlagt
motsvarar 325 milj. kr. för helt år. Vi förordar därför att en utredning
i§angsättes och att förslag om ett återinförande av barnavdragen förelägges
riksdagen så snart de ekonomiska förutsättningarna härför föreligger.
Förvärvsavdraget
I de likalydande motionerna 1: 293 och II: 224 samt de likalydande motionerna
1: 535 och II: 683 hemställes om skyndsam utredning och förslag
rörande höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna. I likhet med motio
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 33
närerna anser vi en höjning av förvärvsavdraget, särskilt vad gäller gift
kvinna med minderåriga barn, väl motiverad. Likaledes finner vi det angeläget
att bestämmelserna vid kommunalbeskattningen bringas i bättre
överensstämmelse med vad som gäller vid statsbeskattningen. Såsom motionärerna
framhållit bör förslag i detta avseende emellertid föregås av en
utredning. Vi tillstyrker bifall till motionerna i vad här är fråga.
I de likalydande motionerna I: 443 och II: 572 har föreslagits utvidgning
av reglerna om förvärvsavdrag i syfte att uppnå större likformighet. Sålunda
bör förvärvsavdrag få åtnjutas även av gift kvinna, som driver jordbruk.
Vidare bör avdrag å 300 kronor medges såväl vid kommunal som
vid statlig taxering i de fall, då hustrun biträder sin make i rörelse eller i
jordbruk. Dessa ändringar anser vi redan nu böra genomföras.
Förhindrande av automatisk skatteskärpning
Såsom framhålles i de likalydande motionerna I: 535 och II: 683 medför
penningvärdeförsämringen en automatisk skatteskärpning. Vill man förhindra
en sådan utan att varje år, då en inte alltför obetydlig penningvärdeförsämring
ägt rum, tvinga riksdagen att ompröva gällande skattebestämmelser,
måste en indexreglering genomföras, avseende såväl ortsavdrag
som progressionsskikt i skatteskalorna. I nämnda motioner har
hemställts, att Kungl. Maj :t måtte efter härom företagen utredning för
1957 års riksdag framlägga förslag om en sådan indexreglering. Vi biträder
detta förslag.
Kommunalskatten
Frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen, så att dessa kommer
i bättre överensstämmelse med de vid statsbeskattningen gällande, är
för närvarande under utredning. Allmän enighet råder om att en sådan
höjning är önskvärd. Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 535
och II: 683 är det emellertid angeläget att en sådan reform åtföljes av medvetna
försök att sänka den kommunala utgiftsnivån. Motionärerna hemställer
att riksdagen måtte uttala, att statsbidragen till kommunerna bör
utformas så, att kommunernas intresse av sparsamhet i förvaltningen i
största möjliga utsträckning främjas, ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas,
vilka kan vara ägnade att nedbringa kommunernas utdebiteringsbehov.
Vi delar den uppfattning motionärerna härutinnan givit till känna
och förordar bifall till förslaget om ett uttalande av riksdagen.
Med hänsyn till vad vi här anfört hemställer vi,
A) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683 av herr
Hjalmarson in. fl., i vad motionerna avser ändring av 10 §
1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, samt med
avslag å Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 88 och
3 -—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 40
Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1956
motionen II: 680 av herr Sjölin, antaga det vid motionerna
I: 535 och II: 683 fogade förslaget till förordning om ändrad
lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt;
B) att riksdagen måtte
1. med bifall till de likalydande motionerna I: 535 av herr
Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmar son m. fl. ävensom
de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och
II: 224 av herr Ohlin m. fl., i vad motionerna avser här förevarande
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj :t måtte skyndsamt företaga en utredning rörande
frågan om ett återinförande av barnavdragen vid
beskattningen samt, så snart de ekonomiska förutsättningarna
föreligger, för riksdagen framlägga de förslag utredningen
kan föranleda;
2. a) med bifall till de likalydande motionerna I: 443 av
herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson samt 11:572 av herr
Agerberg m. fl. för sin del antaga de vid motionerna fogade
förslagen dels till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) dels ock till förordning om
ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt;
b) med bifall till de likalydande motionerna 1:535 av
herr Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl. samt
i anledning av de likalydande motionerna I: 293 av herr
Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., i den del motionerna
här behandlas, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt företaga en utredning
rörande frågan om en förbättring av förvärvsavdraget
för gift kvinna samt för riksdagen framlägga de förslag utredningen
kan föranleda;
3. med bifall till de likalydande motionerna I: 535 av
herr Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i
vad motionerna avser förevarande fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte, efter härom
företagen utredning, för 1957 års riksdag framlägga förslag
om en indexreglering av dels ortsavdragen och dels skatteskalornas
skiktintervaller för den beskattningsbara inkomsten;
4.
med bifall till de likalydande motionerna 1: 535 av herr
Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad
motionerna avser förevarande fråga, uttala, att statsbidragen
till kommuner bör utformas så, att kommunernas in
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 dr 1956
35
tresse av sparsamhet i förvaltningen i största möjliga utsträckning
främjas, ävensom att övriga åtgärder bör vidtagas,
vilka kan vara ägnade att nedbringa kommunernas
utdebiteringsbehov.
II) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Kronstrand, Sjölin och Anderson
i Sundsvall, vilka anfört följande:
l. Om vidgad rätt till ortsavdrag för ogift skattskyldig med hemmavarande
barn.
Ensamstående skattskyldig, som har vårdnad om barn, har enligt de regler
som för närvarande gäller i fråga om den statliga inkomstbeskattningen,
endast under vissa betingelser rätt till samma ortsavdrag som gift skattskyldig.
Denna rätt inträder ifall vederbörande haft husföreståndarinna hos
sig anställd under beskattningsåret och barnets ålder icke överstigit 16 år.
För de fall den ensamstående med barn inte haft husföreståndarinna anställd,
minskas ortsavdraget med en fjärdedel till ett belopp, som motsvarar
en och en halv gång det för ensamstående utan barn gällande. T. ex.: för
gift skattskyldig liksom för ensamstående med barn och husföreståndarinna
är ortsavdraget i ortsgrupp V 4 000 kronor, för ensamstående med barn men
utan husföreståndarinna 3 000 kronor och för ensamstående i övrigt 2 000
kronor.
Vid den kommunala inkomstbeskattningen gäller liknande bestämmelser
ehuru med den viktiga skillnaden att ensamstående, som haft vårdnad om
barn men som icke haft husföreståndarinna, inte har rätt till större ortsavdrag
än ensamstående utan barn.
Som framgår av här lämnade redogörelse är ensamstående, som har
vårdnad om barn men inte haft s. k. husföreståndarinna anställd, ogynnsamt
behandlad i jämförelse med gift skattskyldig. Förhållandet har uppmärksammats
i ett flertal motioner, 1:21 av fru Wallentheim m. fl. och
II: 28 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. samt I: 295 av fru Gärde Widemar
m. fl. och II: 244 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.
Det har i motionerna bl. a. framhållits, att det knappast torde vara tidsenligt
att göra den mera gynnsamma behandlingen i skattehänseende beroende
på om vederbörande haft husföreståndarinna hos sig anställd. Bristen
på »husföreståndarinnor» eller hembiträden är allmänt känd. Endast ett
relativt fåtal av de ensamstående det här gäller har möjlighet att anställa
dylik husföreståndarinna. Härtill kommer följande viktiga omständighet.
Den bakomliggande motiveringen till att rätten till det högre ortsavdraget
förbundits med villkoret, att den skattskyldige haft »husföreståndarinna»
anställd, är att det högre ortsavdraget skall »kompensera» för kostnaderna
för husföreståndarinnan. Bristen på hembiträden har emellertid lett till att
den ensamstående modern eller fadern måste för barnens omhändertagande
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
och hemmets skötsel under deras bortovaro i förvärvsarbete använda sig av
kollektiva anordningar av olika slag, daghem, förskolor, städhjälp, måltidsinackorderingar
in. m. Deras kostnader är därför i allmänhet av motsvarande
omfattning som om de haft husföreståndarinna. De borde därför ha
rätt till samma ortsavdrag.
Vi delar motionärernas uppfattning. Vi föreslår att riksdagen beslutar
sådan ändring av gällande författningsbestämmelser att ensamstående skattskyldig,
som under beskattningsåret haft vårdnaden om barn, skall ha rätt
till samma ortsavdrag som gift skattskyldig, vilken levt tillsammans med
andra maken. Ändringen bör såsom föreslagits i motionerna I: 295 och
11:244 omfatta taxeringen såväl till statlig som kommunal inkomstskatt.
I sistnämnda motioner har vidare yrkats att sådant förhöjt ortsavdrag
skall få åtnjutas t. o. in. det beskattningsår varunder den ensamståendes
barn fyllt 18 år. I princip anser vi en uppflyttning av åldersgränsen, som f. n.
är 16 år, motiverad med hänsyn till utbildningskostnaderna för barnet. Det
synes oss emellertid riktigare att söka lösa denna fråga i ett större sammanhang,
varigenom alla skattskyldiga med försörjningsplikt gentemot barn
skulle kunna behandlas lika. Vi föreslår således att villkoret för den ensamståendes
rätt till samma ortsavdrag som för gift skattskyldig utformas så
att vederbörande under beskattningsåret haft hemmavarande barn, för vilket
rätt till allmänt barnbidrag förelegat. Vidare anser vi att, såsom föreslagits
i motionerna I: 295 och II: 244, även det villkoret bör stadgas, att vederbörande
skattskyldig haft förvärvsarbete utanför hemmet.
Inkomstbortfallet för det allmänna till följd av här föreslagen justering
torde inte överstiga 10 milj. kr för helt år, varav högst 6 milj. kr för statsverket.
2. Om förhöjning av förvärvsavdraget för förvärvsarbetande gift kvinna.
Gällande regler för äkta makars beskattning fastställdes vid 1952 års
riksdag efter förslag av 1949 års skatteutredning. Den lösning sambeskattningsfrågan
då erhöll kan inte anses tillfredsställande. Bland annat slopades
det tidigare gällande förvärvsavdraget (högst 1 000 kronor) och ersattes
med ett enhetligt avdrag om 300 kronor eller till samma belopp som vid
den kommunala beskattningen. För kvinnor med barn bestämdes förvärvsavdraget
till 10 % av inkomsten, dock högst 1 000 kronor. I kompenserande
syfte vidtogs viss omläggning av skatteskalorna samt höjdes ortsavdragen.
Den samlade effekten av dessa ändringar var visserligen att gränsen för den
s. k. sambeskattningseffekten vid den statliga inkomstskatten -— det inkomstläge
där ökning av statsskatt inträder till följd av giftermål — försköts
uppåt. Fortfarande kom emellertid såsom framhållits i de likalydande
motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. sambeskattningen
att vara ett problem för ett stort antal skattskyldiga. Förhållandena
har sedan dess försämrats.
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 37
En del av den förbättring, som 1952 års beslut innebar i fråga om äkta
makars beskattning, har »tagits tillbaka» genom den penningvärdeförsämring,
som inträffat därefter. Vidare bör, såsom också framhållits i nyssnämnda
motioner, beaktas att vid den totala inkomstbeskattningen (den
statliga jämte den kommunala) inträder en sambeskattningseffekt även i
låga inkomstlägen vid vissa inkomstkombinationer. Detta beror på den i
detta hänseende bristande samordningen av de kommunala ortsavdragen för
gifta skattskyldiga å ena sidan och ensamstående å den andra.
Vi delar den bl. a. i dessa motioner framförda uppfattningen att man
vid beskattningen av äkta makar i alltför ringa utsträckning beaktar de merkostnader,
som gifta kvinnor med förvärvsarbete får vidkännas för inkomstens
förvärvande. I särskilt hög grad gäller detta sådana fall, där familjen
har minderåriga barn. En höjning av förvärvsavdraget framstår därför som
synnerligen motiverad.
Riksdagen har med bifall till då väckta motioner år 1954 uttalat sig för
en översyn av förvärvsavdraget och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt
härom. Någon sådan översyn har dock inte kommit till stånd och enligt de
planer finansministern gett till känna i proposition nr 88 skulle frågan
skjutas ytterligare på framtiden.
I de likalydande motionerna I: 294 av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Thorell
och II: 242 av fröken Elmén och herr Wedén har föreslagits en
omedelbar förhöjning av förvärvsavdraget. Motionärernas förslag innebär
i huvudsak att avdraget för förvärvsarbetande gift kvinna utan minderårigt
barn fastställes till högst 1 000 kronor och för sådana kvinnor med minderårigt
barn till ytterligare 50 procent av inkomsten, dock högst 3 000 kronor.
Justeringarna skulle gälla såväl den statliga som kommunala beskattningen.
Med hänsyn till det nuvarande otillfredsställande tillståndet och i betraktande
av den jämförelsevis långa tid en reform på detta område förhalats
och enligt departementschefens planer skulle ytterligare förskjutas, anser
vi det väl motiverat, att en viss höjning av förvärvsavdragen beslutas i år.
En sådan höjning skulle vara av provisorisk karaktär i avvaktan på den
mera stadigvarande förbättring, varom utredning bör omedelbart påbörjas,
så att förslag härom kan snarast föreläggas riksdagen.
Med hänsyn till höjningens provisoriska karaktär anser vi den böra för
dagen begränsas till belopp som något understiger de, som föreslagits i
nyssnämnda motioner. Vi föreslår att med bibehållande av nuvarande konstruktion
i princip förvärvsavdraget vid taxering till såväl kommunal som
statlig inkomstskatt höjes från nuvarande högst 300 kronor till högst 500
kronor; om den gifta kvinnan har barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag
förelegat, bör avdraget vid den statliga beskattningen höjas till belopp
som motsvarar ytterligare 20 procent av inkomsten, dock högst 2 000 kronor
(för närvarande gäller 10 procent av inkomsten, högst 1 000 kronor). I
analogi med nuvarande regler bör avdraget vid den statliga beskattningen
38 Bevillningsutskottets betänkande nr tO år 1956
för gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och vars
hustru där utfört arbete, bestämmas till 500 kr, om värdet av hustruns arbete
uppskattas till minst 500 kronor. Inkomstbortfallet genom dessa förhöjningar
kan uppskattas till något under 50 milj. kr för helt år för statsverket
och till ca 15 milj. kr för kommunerna.
Såsom vi framhållit ovan bör frågan om en ytterligare förbättring av
förvärvsavdraget för framtiden göras till föremål för omedelbar utredning.
I detta sammanhang bör man även söka lösa frågan om att till den kommunala
beskattningen utsträcka den rätt, som för närvarande vid den statliga
beskattningen tillkommer gift man, vars hustru biträtt honom i hans
jordbruk eller rörelse. Likaså bör denna utredning pröva frågan om rätt till
förvärvsavdrag för gift kvinna med inkomst av jordbruk, som hon själv
bedrivit, i samma omfattning som nu gäller i det fall att hon har inkomst
av rörelse eller eget arbete. I här nämnda hänseenden yrkar vi alltså bifall
till de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon in. fl. och II: 224 av
herr Ohlin in. fl. samt I: 535 av herr Birke in. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson
in. fl. Med vårt yrkande är också de likalydande motionerna I: 443
av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson och II: 572 av herr Agerberg m. fl.
besvarade.
3. Om införande av barnavdrag vid beskattningen i syfte att nå ökad rättvisa
vid avvägningen av beskattningen mellan barnfamiljer och övriga.
Det svenska skattesystemet bygger på principen om »skatt efter förmåga».
I ett viktigt avseende innebär emellertid de svenska skattereglerna ett väsentligt
avsteg från denna princip, nämligen i fråga om barnfamiljernas
beskattning. Såsom framhållits i de likalydande motionerna 1: 293 och
II: 224, tas nämligen i vårt land — med bortseende från det högre ortsavdraget
och den mindre progressiva skatteskalan för gifta samt vissa andra
undantag av i detta sammanhang mindre betydelse — vid beskattningen
ingen hänsyn till en familjs barnförsörjningskostnader och den nedsättning
i skatteförmågan som härigenom inträder. Starka skäl kan därför anföras
för en sådan förändring av beskattningsreglerna att principen om skatt efter
bärkraft kommer till sin rätt också när det gäller barnfamiljerna. Detta
skulle kunna ske genom införande av barnavdrag vid beskattningen. Genom
barnavdrag vid beskattningen åstadkommes nämligen en mera rättvis avvägning
av skattebördan mellan barnfamiljer och övriga skattskyldiga, en
avvägning som sker inom varje inkomstklass för sig.
En viss oklarhet råder i vad mån de allmänna barnbidragen, som infördes
som en ersättning för de tidigare gällande barnavdragen, skall anses utgöra
en integrerande del av beskattningen. Den uppfattningen har emellertid
alltmera vunnit överhand och synes också prägla familjeutredningens resonemang,
att barnbidragen närmast bör betraktas som ett socialpolitiskt instrument
och inte som ett led i skattedifferentieringen, även om det skatte
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 39
fria barnbidraget naturligtvis får inräknas i den inkomst varpå — vid sidan
av hänsyn till barnförsörjningsbördan —- en bedömning av skattekraften
grundas. Det kan därför inte betraktas som någon dubblering, om man vid
sidan av de allmänna barnbidragen har ett skattesystem med barnavdrag.
En sådan kombination hör tvärtom till regeln i de länder där kontanta barnbidrag
utgår. Vi vill ytterligare framhålla, att enligt vår uppfattning bör,
såsom riksdagen uttalat sig för, en förstärkning av det allmänna barnbidraget
ske nästa år. Den familjestödjande politiken borde alltså — förutom
genom upprustning på andra familjesociala områden — få formen av en
lämplig kombination av barnavdrag vid beskattningen och förhöjning av
barnbidraget.
En skyndsam utredning bör komma till stånd i syfte att pröva frågan om
införande av barnavdrag vid beskattningen. Härvid bör också övervägas
möjligheten att bestämma åldersgränsen för barnet till 18 år. Avdraget bör
gälla såväl vid den statliga som den kommunala beskattningen. Vi föreslår
i enlighet med yrkandet i de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon
in. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t begär sådan utredning. Härmed är även det i de likalydande motionerna
I: 535 av herr Birke m. fl. och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl. framförda
yrkandet om utredning om barnavdrag i sak tillgodosett.
4. Om möjligheterna att motverka sådana förändringar i skattetrycket, som
orsakats av inträffade penningvärdeförsämringar.
I de likalydande motionerna 1: 535 av herr Birke in. fl. och II: 683 av herr
Hjalmarson in. fl. har yrkats utredning och förslag rörande en indexreglering
av dels ortsavdragen, dels skatteskalornas skiktintervaller för den beskattningsbara
inkomsten.
Yrkande i sådan riktning har förut framförts inom riksdagen, bl. a. genom
motionerna I: 288 av herr Ohlon in. fl. och II: 385 av herr Ohlin m. fl. vid
1952 års riksdag. Vi anser den uppfattning som här kommit till uttryck i
princip vara riktig. Även om invändningar av huvudsakligen teknisk art
kan resas mot tanken bör dock enligt vår mening möjligheterna att motverka
den skärpning av det reella skattetrycket, som åtföljer en penningvärdeförsämring,
närmare prövas. Vi tillstyrker alltså det i de likalydande
motionerna 1:535 och 11:683 framförda utrcdningsyrkandet.
5. Om en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga en plan för
fullföljande av årets skattereduktion genom successiva skattelättnader de
närmaste åren.
Det reella skattetrycket har under efterkrigsåren kraftigt skärpts genom
inflationen. I särskilt hög grad har denna skatteskärpning drabbat skattskyldiga
med mindre inkomster. Utvecklingen har upprepade gånger på
-
40 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
talats från vårt håll. Vi har därvid understrukit det angelägna att söka
reducera den snedbelastning av skattetrycket till de mindre inkomsttagarnas
nackdel, som inflationen medfört. Förslag i sådan riktning har sedan utarbetats
av 1955 års statsskatterevision, där företrädarna för tre av de där representerade
politiska meningsriktningarna enades om en kompromiss
i fråga om en ny skatteskala. Det av finansministern i proposition nr 88
framlagda förslaget till nya skatteskalor överensstämmer helt med det
s. k. mellanalternativet i statsskatterevisionens förslag.
Vi kan för vår del ansluta oss till det förslag till nya skatteskalor, som
nu lagts fram. Frågan om en eventuell ändring av relationen mellan ensamståendes
och äkta makars beskattning bör prövas i annat här nedan nämnt
sammanhang. En annan fråga gäller omfattningen av den sänkning av den
statliga inkomstskatten, som i år kan anses möjlig att genomföra. I detta
hänseende anser vi att departementschefens förslag är otillräckligt. Denna
fråga kommer emellertid att prövas i samband med uttagningsprocentens
fastställande. Vi kommer då att framföra vårt yrkande beträffande skattesänkningens
omfattning.
Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 537 av herr Ohlon m. fl.
och II: 682 av herr Ohlin m. fl. bör de sänkningar av inkomstbeskattningen,
som är möjliga att besluta i år, endast ses som ett steg på vägen mot en
rimligare beskattning. Ett flertal angelägna skattesänkningsuppgifter förestår.
Några av dessa är föremål för utredningar av huvudsakligen teknisk
karaktär. Andra sådana bör enligt de förslag vi ställt ytterligare tillkomma.
Det är emellertid dessutom angeläget att på grundval av gjorda uppskattningar
av det framtida utrymmet för skattesänkningar uppgöra en plan
och lämplig turordning för dessa. En sådan uppskattning bör självfallet
även ta hänsyn till behovet av reformer på det sociala och kulturella området.
Ett utredningsarbete av här angiven karaktär synes naturligast ankomma
på en allsidigt sammansatt parlamentarisk kommitté. Vi biträder
därför det i de nyssnämnda motionerna framförda yrkandet om verkställandet
av en samlad översyn genom en parlamentariskt sammansatt utredning
med uppgift att framlägga en plan för fullföljande av årets skattereduktion
genom successiva skattelättnader de närmaste åren. Utredningen,
som givetvis bör arbeta i nära kontakt med de särskilda utredningar som
redan är tillsatta eller som skulle tillkomma i de berörda beskattningsfrågorna,
bör kunna arbeta så snabbt att delförslag kan föreläggas nästa års
riksdag.
Med hänvisning till vad vi ovan under de olika rubrikerna anfört, hemställer
vi,
A) att riksdagen---(= utskottet s. 29 rad 18 —
rad 26 uppifrån)--— statlig inkomstskatt;
B) att riksdagen måtte
1. a) med anledning av de likalydande motionerna I: 21
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 41
av fru Wallentheim m. fl. och II: 28 av fru Eriksson i Stockholm
m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:295 av
fru Gärde Widemar m. fl. och II: 244 av herr Gustafson i
Göteborg m. fl.
dels för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 48 § 2 mom. samt anvisningarna till
48 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. samt anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
48 §.
2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.
Skattskyldig, som--- 2 000 kronor.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig
anställd eller haft förvärvsarbete utom hemmet, äger, därest han varit ogift
(varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande
barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med belopp som i föregående stycke sägs.
Annan skattskyldig--- 1 400 kronor.
Anvisningar
till 48 §.
Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här i
riket stadigvarande vistats. Frågan om en person varit gift eller om en
gift person levt tillsammans med sin make, liksom ock frågan huruvida
skattskyldig haft barn eller icke bedömes med ledning av föreskrifterna i
65 §. Rätt till allmänt barnbidrag anses föreligga från och med den dag
barnet fötts eller rätten eljest inträtt till och med den dag barnet fyllt 16
år eller rätten eljest upphört. Med barn avses jämväl styvbarn ävensom
adopterat barn. Avgörande för frågan, huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna
eller förvärvsarbete utom hemmet, är det förhållande, som
rått under större delen av beskattningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1957 eller tidigare år.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
dels antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
‘ . 8 §‘
1 mom. Skattskyldig fysisk---mom. kommunalskattelagen.
Skattskyldig, som--- 4 000 kronor.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos
sig anställd eller haft förvärvsarbete utom hemmet, äger, därest han varit
ogift (varmed i denna paragraf jämställes änkling, änka eller frånskild)
och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,
att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som i föregående stycke
sägs.
Gift skattskyldig,---om barnet.
Annan skattskyldig--- 2 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
dels ock för sin del antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 4 § 2 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
4 §.
2 mom. I skattetabellerna —---utan barn).
Gift, med —--av skattskyldiga.
Gift, med---2) avses.
Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna hos sig anställd eller förvärvsarbete
utom hemmet, skall, om han har hemmavarande barn för vilket
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956 43
rätt till allmänt barnbidrag föreligger, likställas med gift manlig inkomsttagare
som under 2) avses.
Under 3)---av skattskyldiga.
Med ogift---eller hemskild.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957 och skall dessförinnan
tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret
1957.
b) med bifall till de likalydande motionerna 1:293 av
herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl. ävensom
de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl. och
II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad motionerna avser
här förevarande fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om skyndsam utredning om införande av barnavdrag
vid beskattningen i syfte att nå ökad rättvisa vid avvägningen
av beskattningen mellan barnfamiljer och övriga;
2. a) med anledning av de likalydande motionerna I: 294
av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Thorell och II: 242
av fröken Elmén och herr Wedén
dels för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under aret haft
inkomst av rörelse eller av eget arbete, ma hon, om och i den mån sådan
hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med
500 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1957 eller tidigare år.
dels ock antaga följande
44 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
Förslag »
till
förordning angående ändrad lydelse av 4 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
4 §•
2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som
under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året
haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån
sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta avdrag med 500 kronor eller,
om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag
förelegat, med 500 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock högst med 2 000 kronor.
Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och som under större
delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru utfört
arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 500 kronor, må mannen, om
och i den mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag
med 500 kronor.
Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga
500 kronor eller, om den gifta kvinnan haft hemmavarande barn för vilket
rätt till allmänt barnbidrag förelegat, 2 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
b) med bifall till de likalydande motionerna I: 293 av
herr Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., i vad
motionerna avser här förevarande fråga, samt i anledning
av de likalydande motionerna I: 535 av herr Birke m. fl.
och II: 683 av herr Hjalmarson m. fl., i den del motionerna
här behandlas, ävensom de likalydande motionerna 1:443
av herrar Ebbe Ohlsson och Magnusson och II: 572 av herr
Agerberg m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan
om en vidare höjning av förvärvsavdraget i syfte att
minska sambeskattningseffekten utredes skyndsamt, så att
förslag snarast kan föreläggas riksdagen;
3. med bifall till de likalydande motionerna I: 535 av herr
45
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1956
Birke in. fl. och 11:683 av herr Hjalmarson m. fl., i vad
motionerna rör här förevarande fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, efter härom företagen
utredning, för 1957 års riksdag framlägga förslag om
en indexreglering av dels ortsavdragen och dels skatteskalornas
skiktintervaller för den beskattningsbara inkomsten;
4. med bifall till de likalydande motionerna 1: 537 av herr
Ohlon m. fl. och II: 682 av herr Ohlin m. fl. i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en samlad översyn genom en parlamentariskt
sammansatt utredning med uppgift att framlägga
en plan för fullföljande av årets skattereduktion genom
successiva skattelättnader de närmaste åren och att
denna utredning arbetar så snabbt att en proposition kan
föreläggas nästa års riksdag.