Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1956
5
Nr 33
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning med särskilda
bestämmelser angående insättning å skogskonto i vissa
fall.
I en den 16 mars 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 135, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
med särskilda bestämmelser angående insättning å skogskonto i vissa fall.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Enligt gällande lagstiftning äger skogsägare erhålla uppskov med inkomsttaxeringen
för den del av skogsintäkterna, som insatts på särskilt
skogskonto i bank. För ett och samma beskattningsår får insättning göras
med högst 60 procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 40 procent av
köpeskillingen för leveransvirke och 40 procent av saluvärdet av skogsprodukter,
som uttagits för förädling i egen rörelse. I syfte att bereda ytterligare
lindring i beskattningen för sådana skogsägare i de södra delarna av
landet, som drabbats av stormskador på skogen i början av detta år, föreslås
i propositionen att insättningsbeloppet för dessa skall höjas till respektive
80 procent, 50 procent och 50 procent.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser angående insättning & skogskonto
i vissa fall
Härigenom förordnas som följer.
Visar skattskyldig — som äger göra insättning å skogskonto enligt förordningen
den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel,
som insatts å skogskonto — med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet att
skog stormfällts i avsevärd omfattning under år 1956 å viss fastighet, skall
beträffande den förvärvskälla, vari fastigheten ingår, för ettvart av beskatt
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1956
ningsåren 1956 och 1957, i stället för vad i 2 § a)—c) nämnda förordning
stadgas, gälla, att uppskovet må avse högst ett belopp, motsvarande summan
av
a) åttio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) femtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt
c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
I januari innevarande år inträffade i de sydliga delarna av landet stormlällningar
av skog på betydande arealer. Då det kan antagas, att det stormfällda
virket i vissa fall motsvarar ett stort antal årsavverkningar, har fråga
uppkommit, huruvida särskilda åtgärder är påkallade för att — utöver
de möjligheter som står skogsägarna till buds genom 1954 års lagstiftning
om skogskonto — bereda lindring i beskattningen. I syfte att erhålla en
närmare uppfattning om stormfällningens omfattning har på föranstaltande
av finansdepartementet inom skogsstyrelsen och domänverket sammanställts
uppgifter rörande virkesuttagens storlek inom de berörda områdena.
Innan jag redovisar resultatet av de verkställda undersökningarna
lorde jag emellertid få lämna en kortfattad redogörelse för bestämmelserna
om skogskonto. Dessa innefattas i förordningen den 27 mars 195i (nr U2)
om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, och tillkom
efter beslut av 1954 års riksdag efter därom i proposition nr 14/1954 framlagt
förslag.
Enligt 1 § äger fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som haft
intäkt av skogsbruk, rätt att erhålla uppskov med taxering till kommunal
och statlig inkomstskatt för den del av skogsintäkten, som insatts å särskilt
konto i bank (skogskonto). Lagstiftningen är sålunda endast tillämplig
på skattskyldiga, som är underkastade progressiv beskattning. Detta
sammanhänger med att bestämmelserna i första hand avser att mildra verkningarna
av beskattningens progressivitet och sålunda ur denna synpunkt
kan betraktas som ett komplement till 1951 års regler om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst. Uppskovet får åtnjutas till det år uttag
från kontot sker dock icke längre än i tio år (6 §).
Rätten att erhålla uppskov för gjorda insättningar är underkastad viss
maximering. Bestämmelser härom meddelas i 2 §. Sålunda gäller att beträffande
viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp, motsvarande summan av
a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är 1956
c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.
1954 års förordning trädde i kraft den 1 juli 1954 och tillämpades första
gången vid 1955 års taxering.
Rörande omfattningen av de stormfällningar, som i början av innevarande
år inträffade i landets södra delar, tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
(s. 5).
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande.
Nu föreliggande uppgifter rörande stormfällningen i januari månad innevarande
år utvisar att stormskadorna huvudsakligen är lokaliserade till de
mellersta och östra delarna av Skåne. Skadornas totala omfattning kan givetvis
inte jämföras med de skadeverkningar, som drabbade vissa delar av
landet vid stormfällningarna år 1954 och vilka föranledde att skogsägarna
medgavs rätt att göra insättning på skogskonto med större belopp än som
1''örutsättes för mera normala förhållanden. De inhämtade upplysningarna
ger emellertid vid handen, att svåra skador, motsvarande inemot 10—12 års
normala avverkningar, har uppkommit på enskilda fastigheter och skogskomplex
i de hårdast utsatta områdena. I den mån årets ordinarie avverkning
avslutats redan före stormfällningen är läget å sådana fastigheter än
sämre. På en del håll har stormfällningen till någon del kunnat motverkas
genom inskränkning av egna utdrivningar. Även om detta beaktas torde det
likväl stå klart att i de av stormen berörda områdena det totala virkesuttaget
på åtskilliga fastigheter kommer att avsevärt överstiga det normala.
1 dessa fall kommer sålunda skogsägarna att på en gång tillföras betydande
inkomstbelopp, vilka under andra förhållanden skulle ha fördelats på ett
flertal år.
Vid antagandet av 1954 års lagstiftning om skogskonto framhölls, att
denna lagstiftning åtminstone på längre sikt torde få anses utgöra en reglering,
vars kompletterande med bestämmelser för vissa speciella situationer
ej skulle vara erforderlig. Med hänsyn till att bestämmelserna om skogskonto
endast hunnit verka under en helt kort tid, anser jag mig dock kunna
förorda att — på samma sätt som skedde i fråga om stormfällningen 1954
— de skogsägare, som drabbats av mera betydande stormskador i samband
med den nu aktuella stormfällningen, erhåller möjlighet att göra något större
insättningar på skogskonto än som är medgivet enligt gällande regler.
Beträffande utformningen av bestämmelserna, vilka bör ha provisorisk
karaktär, anser jag det vara naturligt att anknyta till det förut omnämnda
av 1954 års riksdag antagna särskilda stadgandet i anledning av då inträffade
stormfällningar av skog. I likhet med vad däri föreskrivits bör den
övre gränsen för insättning å skogskonto höjas till 80 procent av intäkten
för rotsåld skog och 50 procent av intäkten för avyttrade eller till egen
rörelse uttagna skogsprodukter. Såsom förutsättning för tillämpning av be
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1956
stämmelserna bör gälla, att den skattskyldige genom intyg från skogsvårdsstyrelsen
i länet visar att skog stormfällts å viss fastighet i avsevärd omfattning
under år 1956. Med hänsyn till att likvider för stormfällt virke kan
antagas i allmänhet bli hänförliga till något av beskattningsåren 1956 och
1957, torde bestämmelserna böra avse båda dessa beskattningsår.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 135, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning med särskilda bestämmelser
angående insättning å skogskonto i vissa fall.
Stockholm den 17 april 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon, Eriksson,
Söderquist, Niklasson, Hagberg, Oscar Carlsson och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sjölin, Brandt, Vigelsbo,
Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Edström, Asp och Andersson i
Essvik.
560731 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag