Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1956
11
Kr 25
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för skattskyldig att i vissa fall utnyttja allmänna
avdrag och ortsavdrag i annan kommun än
hemortskommunen.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:445 av herr Magnusson och 11:567 av herr Edström har
hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om förslag till 1957 års riksdag om sådan ändring av kommunalskattelagen
att, därest skattskyldig icke kan utnyttja allmänna avdrag och ortsavdrag
i hemortskommunen, denna avdragsrätt må åtnjutas från till kommunal
inkomstskatt skattepliktig inkomst i annan kommun än hemortskommunen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 567.
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, åtnjuta avdrag från den i hemortskommunen
skattepliktiga inkomsten för vissa utgifter, som ej är hänförliga
till viss förvärvskälla (allmänna avdrag). Har skattskyldig endast under
en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall sådant avdrag åtnjutas
allenast i den män det belöper å nämnda tid. Skattskyldig får i hemortskommunen
avdraga periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk
utbetalning, som icke må avräknas från inkomst av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke får ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Vidare må i hemortskommunen
avdragas folkpensioneringsavgift och premier för vissa pensionsförsäkringar.
Avdrag är slutligen medgivet från inkomst i hemortskommunen
för premier och andra avgifter, som den skattskyldige för sig eller i
förekommande fall även för sin make och sina omyndiga barn erlagt för
kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt vissa sjuk- eller olycksfallsförsäkringar.
Enligt bestämmelser, som första gången skall tillämpas vid
1957 års taxering, skall avdrag för sistnämnda premier och avgifter beräknas
lill ett belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig undei beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt
till belopp av minst .100 kronor. Härjämte gäller, att nu avsett avdrag
ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 300 kronor; dock att, om
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1956
skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas
med högsi 600 kronor. Avdrag med högst 600 kronor må vidare åtnjutas
om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka,
änkling eller frånskild) och haft hemmavarande eller av den skattskyldige
helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för
vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.
Till de allmänna avdragen i hemortskommunen hör även det i 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen omförmälda särskilda avdraget för gift kvinna. Har
gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av
beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst av rörelse
eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill
förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Vidare äger skattskyldig enligt 48 § kommunalskattelagen åtnjuta ortsavdrag
endast från den i hemortskommunen taxerade inkomsten.
Kommunalskatteberedningen, som i sitt betänkande med förslag till omläggning
av den kommunala beskattningen m. in. (SOU 1942:34 s. 169—
170) bl. a. behandlade frågan om ortsavdrags utnyttjande i annan kommun
än hemortskommunen, ansåg, att nu gällande ordning å detta område, varigenom
intressekonflikten mellan den skattskyldige och de skatteberättigade
kommunerna i huvudsak lösts till den skattskyldiges nackdel, icke vore tillfredsställande.
Principen om kommunen såsom ett slutet beskattningsområde
syntes beredningen icke kunna tillmätas oinskränkt giltighet i ett beskattningssystem,
vilket såsom vårt byggde på skatteförmågeprincipen. Skatteförmågan
hos en skattskyldig, som hade förvärvskällor inom flera kommuner,
kunde icke bedömas med hänsyn till förhållandena inom varje kommun
för sig. Först genom ett sammanställande av den skattskyldiges samtliga
förvärvskällor i de olika kommunerna kunde en samlad och riktig bild
av hans skatteförmåga erhållas. Av dessa skäl ansåge beredningen det bäst
stå i överensstämmelse med grunderna för vårt skattesystem, att ortsavdragets
storlek bestämdes under hänsynstagande till den skattskyldiges
samtliga taxerade inkomster. Kommunalskatteberedningen framlade emellertid
icke något förslag till lösning av frågan.
1944 års skattesakkunniga upptog förevarande spörsmål i hela dess vidd
till prövning (SOU 1945:35 s. 54 o. f.) och kom därvid till samma prin*
cipiella standpunkt som kommunalskatteberedningen. De sakkunniga föreslog
i enlighet därmed, att bl. a. de allmänna avdragen — förutom det särskilda
avdraget för gift kvinna — samt ortsavdragen, därest de icke helt
kunde utnyttjas i hemortskommunen, skulle få avräknas från skattepliktig
inkomst, som den skattskyldige haft i annan kommun.
Vid 1958 års riksdag framfördes i de likalvdande motionerna I: 24 och II:
25 yrkande av i huvudsak samma innebörd som det i de nu förevarande
motionerna framförda. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av riks
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1956
13
dagen godkända betänkande nr 30, att det enligt utskottets mening vore
önskvärt, att en ändring av gällande bestämmelser på ifrågavarande område
komme till stånd. Enligt vad utskottet inhämtat avsåges proposition skola
föreläggas riksdagen på grundval av 1944 års skattesakkunnigas förslag, och
vissa förberedande arbeten i detta syfte hade redan utförts. Då utskottet ansåge
sig kunna utgå ifrån att proposition i ämnet komme att avlämnas till
1949 års riksdag, fann sig utskottet icke böra förorda bifall till de föreliggande
motionerna.
Någon proposition i ämnet har emellertid icke framlagts, utan 1944 års
skattesakkunnigas betänkande har överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga
för omprövning.
Även i de vid 1953 års riksdag väckta motionerna I: 277 och II: 361 framfördes
yrkanden av samma innebörd som i nu förevarande motioner. Efter
att ha erinrat om 1948 års bevillningsutskotts ovan omnämnda uttalande anförde
1953 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 51 bl. a. följande.
Utskottet vill för sin del erinra om att enligt det i propositionen nr 186
framlagda, av utskottet i betänkande nr 49 tillstyrkta förslaget om en omläggning
av fastighetsskatten densamma skall inarbetas i den kommunala
inkomstskatten, varigenom ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga
kommer att få åtnjutas även från den sålunda i kommunala inkomstskatten
inarbetade fastighetsskatten. De i förevarande motioner påvisade orättvisorna
kommer till följd härav att bli än mer påtagliga, frågan kommer nu
nämligen att äga betydelse även i de fall, då tidigare på grund av garantiskatteavdraget
någon till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst
icke uppkom. Utskottet vill därför än en gång understryka den av riksdagen
år 1948 uttalade meningen, att en ändring av ifrågavarande bestämmelser
vore önskvärd. I anslutning till vad ovan anförts anser utskottet det lämpligt,
att denna ändring icke träder i kraft senare än den föreslagna omläggningen
av fastighetsbeskattningen.
Då såsom ovan anförts riksdagen tidigare uttalat sig för en ändring i det i
motionerna berörda hänseendet och frågan därom för närvarande är under
omprövning av 1950 års skattelagssakkunniga, finner utskottet anledning nu
saknas att förorda skrivelse till Ivungl. Maj :t i ämnet. Utskottet anser sig
förty icke böra tillstyrka de föreliggande motionerna.
I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Att avdragsrätten
i fråga om ortsavdrag och allmänna avdrag bundits till den skattskvldiges
hemortskommun kunde i vissa fall leda till att denne icke kunde utnyttja
densamma. Om en skattskyldig vore mantalsskriven i eu viss kommun
men endast hade en låg inkomst där eller ingen inkomst alls men samtidigt
ägde jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse i en annan kommun,
kunde han icke utnyttja vare sig ortsavdrag eller allmänna avdrag vid
den kommunala beskattningen. Med hänsyn till att den av 19o3 års riksdag
beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen numera trätt i kraft vore
det enligt motionärernas mening synnerligen angeläget alt de av riksdagen
tidigare begärda ändringarna i kommunalskattelagen komme till stånd utan
ytterligare tidsutdräkt.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1956
Utskottet. Frågan om rätt att åtnjuta vissa allmänna avdrag och ortsavdrag
från i annan kommun än hemortskommunen till kommunal inkomstskatt
skattepliktig inkomst har som framgår av den ovan lämnade
redogörelsen tidigare varit föremål för uppmärksamhet. År 1945 framlade
sålunda 1944 års skattesakkunniga förslag till lösning av frågan. Förslaget
innebar att skattskyldig skulle erhålla rätt att åtnjuta allmänna avdrag —
med undantag av det särskilda avdraget för gift kvinna — samt ortsavdrag
jämväl i annan kommun än hemortskommunen, därest den skattskyldige
icke kunde tillgodoföra sig avdragen i hemortskommunen. I anledning av
vid 1948 års riksdag väckta motioner uttalade samma års bevillningsutskott
i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 30, att en ändring av gällande
bestämmelser på ifrågavarande område vore önskvärd. Då utskottet ansåg
sig kunna utgå från att proposition på grundval av 1944 års skattesakkunnigas
förslag komme att avlämnas till 1949 års riksdag, fann sig utskottet
icke böra förorda bifall till motionerna. Någon proposition i ämnet har
emellertid icke framlagts, utan Kungl. Maj:t har ansett förslaget böra bli
föremål för omprövning i samband med 1950 års skattelagssakunnigas översyn
av kommunalskattelagen.
Vid 1953 års riksdag yrkades motionsvis att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skulle begära utredning av ifrågavarande spörsmål och förslag
till därav betingade ändringar i kommunalskattelagen. Samma års bevillningsutskott
erinrade i sitt betänkande nr 51, vilket godkändes av riksdagen,
om den förestående omläggningen av fastighetsbeskattningen, varigenom
fastighetsskatten skulle inarbetas i den kommunala inkomstskatten.
Ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga komme därigenom att få
åtnjutas även från den sålunda i den kommunala inkomstskatten inarbetade
fastighetsskatten. De i motionerna påvisade orättvisorna komme till
följd härav att bli än mer påtagliga, eftersom frågan komme att äga betydelse
även i de fall, då tidigare på grund av garantiskatteavdraget någon till
kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst icke uppkom. Utskottet
ville därför än en gång understryka den av riksdagen år 1948 uttalade meningen,
att en ändring av ifrågavarande bestämmelser vore önskvärd. I anslutning
till det anförda ansåge utskottet lämpligt, att ändringen icke trädde
i kraft senare än omläggningen av fastighetsbeskattningen. Då riksdagen
tidigare uttalat sig för en ändring i det i motionerna berörda hänseendet
och frågan därom vore under omprövning av 1950 års skattelagssakunniga,
fann utskottet anledning saknas att förorda skrivelse till Kungl. Mai :t i
ämnet.
I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till 1957 års riksdag om
sådan ändring av kommunalskattelagen att skattskyldig, som icke kan utnyttja
allmänna avdrag och ortsavdrag i hemortskommunen, må åtnjuta avdrag
därför från till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst i annan
kommun än hemortskommunen.
Utskottet finner att, som också den tidigare diskussionen kring föreva -
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1956 15
rande spörsmål utvisar, en omprövning av gällande bestämmelser på dessa
områden är synnerligen önskvärd. Under senare tid torde visserligen antalet
fall, då skattskyldig på grund av de nuvarande bestämmelserna icke kunnat
utnyttja allmänt avdrag eller ortsavdrag, ha varit avsevärt mindre än
tidigare. Framför allt torde en minskning ha skett genom kommunindelningsreformen
och även genom de fr. o. in. 1954 års taxering föreliggande
möjligheterna att utnyttja nu ifrågavarande avdrag, då kommungränsen inte
längre delar en jordbruksfastighet i skattemässigt olika delar. Å andra
sidan bör beaktas att den framtida utvecklingen torde komma att gå i en
annan riktning. Sedan fastighetsskatten inarbetats i den kommunala inkomstskatten,
kommer ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga att
få åtnjutas även från garantibeloppet för fastighet. De i förevarande motioner
påvisade olägenheterna blir till följd härav än mer påtagliga, eftersom
frågan kommer att äga betydelse även i de fall, då tidigare på grund av garantiskatteavdraget
någon till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst
icke uppkom. Antalet fall, då den skattskyldige ej kan i full utsträckning
tillgodoföra sig ortsavdrag och allmänna avdrag i hemortskommunen,
torde komma att stiga ytterligare sedan de vid 1955 års riksdag antagna
reglerna om schablonavdrag och höjda avdrag för försäkringspremier m. in.
trätt i kraft. I samma riktning verkar en höjning av de kommunala ortsavdragen.
Med det anförda har utskottet velat understryka vikten av att en lösning
av förevarande fråga kommer till stånd så snart ske kan. Då riksdagen
tidigare uttalat sig för en ändring i det i motionerna berörda hänseendet och
frågan därom således bragts under Kungl. Maj :ts prövning, finner utskottet
anledning ej föreligga att förorda skrivelse i ämnet. Utskottet anser sig
därför icke böra tillstyrka de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 445 av herr Magnusson
och II: 567 av herr Edström om rätt för skattskyldig att i
vissa fall utnyttja allmänna avdrag och ortsavdrag i annan
kommun än hemortskommunen måtte, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 10 april 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1956
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon,
Eriksson, Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Werner; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson
i Svalöv, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard, Kärrlander, Henriksson och Anderson
i Sundsvall.
Reservation
av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Velander, Nilsson i Svalöv och
Anderson i Sundsvall, vilka under hänvisning till innehållet i de likalydande
motionerna 1: 445 av herr Magnusson och II: 567 av herr Edström ansett,
att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förslag till 1957 års riksdag om sådan ändring av kommunalskattelagen
att, därest skattskyldig icke kan utnyttja
allmänna avdrag och ortsavdrag i hemortskommunen, denna
avdragsrätt må åtnjutas från till kommunal inkomstskatt
skattepliktig inkomst i annan kommun.
560413 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag