AV 24—25

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

1

i\r 24

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande avdragsrätten för
periodiskt understöd, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av
herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, »att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att utredningen om rätt till avdrag
för periodiskt understöd åt studerande och för amortering av studieskulder
måtte påskyndas, så att förslag kan föreläggas årets riksdag»; samt

2) de likalydande motionerna 1:444 av herrar Magnusson och Arrhén
samt 11:574 av herr Cassel och fröken Wetterström, vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta sådan ändring av kommunalskattelagen att därav
tydligt framgår att avdragsrätt skall förvägras utgivare av periodiskt understöd
endast i den mån beloppet avser verkliga studiekostnader samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar».

Såvitt avser de likalydande motionerna I: 293 och II: 224 har utskottet i
detta betänkande upptagit endast det yrkande, som ovan återgivits. Övriga
i sistnämnda motioner framställda yrkanden avser utskottet att behandla i
senare sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande
— får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 224 och II: 574.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RA 1936 not. 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

1 Bihang till riksdagens protokoll 195G. 7 samt. yr 21 — 25

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §
1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §
ar berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt
- § och 4 g 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.

Beträtt ande frågan om periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning skall anses ha utgått till annans undervisning eller uppfostran
kan ur rättspraxis nämnas, att avdrag har medgivits för understöd
till son, som efter avslutade universitetsstudier innehade anställning som
rältsbildat biträde i domsaga (RÅ 1933 not. 168 och 1945 ref. 57). Avdrag
bär jämväl medgivits för periodiskt understöd till dotter, som utbildade sig
till sjuksköterska. Denna, som tidigare haft kontorsplats i 12 år, hade under
utbildningen kost och logi å Sofiahemmet och Karolinska sjukhuset (RÅ
1946 not. 456). Avdrag medgavs för periodiskt understöd till myndig son,
vilken sedan han avslutat sina studier vid konstakademiens målarskola,
arbetat å dess grafiska avdelning för att enligt vad i målet anförts såsom
praktiserande konstnär följa med sin tid och utvecklas (RÅ 1948 not. 144).
Avdrag har vidare medgivits för understöd till son, som var med. kand.,
enär med hänsyn till storleken av sonens inkomst av arbete och vad i övrigt
i målet förekommit, understödet icke kunde ha utgått till hans undervisning.
Sonen hade 3 266 kronors inkomst av tjänst och 80 kronors inkomst
av kapital. Hans hustru hade ett till statlig inkomstskatt taxerat
belopp av 4 240 kronor och en till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst
av 4 190 kronor (RÅ 1948 not. 757 och 758). Däremot medgavs ej avdrag
för periodiskt understöd till en son, som var med. kand. och studerade vid
universitet. Sonen var gift och hade ett barn men ingen inkomst. Han uppgavs
själv bekosta studierna genom läkarförordnanden och lån. Avdraget
vägrades, enär omständigheterna i målet visade, att understödet i sin helhet
var av beskaffenhet att böra hänföras under bestämmelserna om periodiskt
understöd till annans undervisning (RÅ 1952 not. 647). Avdrag har vidare
icke medgivits för understöd åt son eller dotter, under tid, då de studerade
vid universitet (RÅ 1950 not. 929 och 1952 not. 938). Det sistnämnda
rättsfallet gällde ett avdrag å 800 kronor, avseende den del av understödet,
som beräknades belöpa sig å uppehälle. Taxeringsintendenten
framhöll i målet, att en uppdelning mellan studie- och levnadskostnader ej
vore tillåten. Avdrag vägrades för periodiskt understöd till en 22-årig dotter,
som gick på kurser hos Handarbetets vänner. Dottern hade inkomst av
tjänst å 100 kronor och ränteinkomst å 2 740 kronor (RÅ 1950 not. 1 287).
Avdrag har icke medgivits för periodiskt understöd, 2 750 kronor, till dotter,
som genomgick Konstfackskolan. Av understödet uppgavs 900 kronor

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1956

motsvara till dottern utdömt underhållsbidrag i skilsmässomål och återstoden
vad därutöver behövdes för skäligt existensminimum (RÅ 1954 not.
520). Vidare har avdrag vägrats för understöd till 17-årig sou, som var invalid
och vistades å vårdhem (RA 1947 not. 745) samt för understöd till
1''adderbarn (RA 1945 not. 1155 och 1948 not. 344). Slutligen har avdrag ej
medgivits för periodiskt understöd till barnbarn, som vistades hos sina föräldrar,
vilka bekostade alla utgifter för barnens undervisning och uppfostran
(RÅ 1955 not. 382).

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 19bb års
allmänna skatiekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för
beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till
undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas
under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde
givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle
medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år
vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade
sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951:13) angående siudiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för
amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.

Frågan om de periodiska understöden och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. Vid 1952 års riksdag framställdes i flera motioner
yrkanden om lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda kommittéförslag
såvitt anginge frågan om den skatterättsliga behandlingen av
periodiskt understöd och studiekostnader. I andra motioner åter förordades
en översyn av förslagen i dessa delar. I sitt i anledning av nämnda motioner
avgivna betänkande nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet
givetvis icke vore berett att då taga ställning till kommitténs förslag
i berörda delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts i
motionerna. Utskottet uttalade emellertid, att den nuvarande regleringen
av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk
utbetalning under senare år blivit föremål för åtskillig kritik, varför utskottet
ansåge det angeläget, att riksdagen bereddes tillfälle att pröva ett
förslag till ändrade bestämmelser i fråga om avdragsrättens utformning.
Även frågan om den skatterättsliga behandlingen av studiekostnader ansåge
utskottet vara av den vikt, att eu lösning av densamma icke borde
uppskjutas. Utskottet föreslog därför riksdagen att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om förslag, om möjligt till 1953 års riksdag, till ändrade
bestämmelser i berörda hänseenden. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Kommittéförslagen blev därefter överlämnade till 1950 års skattelagssakkunniga
för ytterligare översyn.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 2''r år 1956

Jämväl vid 1953 års riksdag var frågan föremål för behandling i anledning
av väckta motioner. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 8, att utskottet ansåge önskvärt att ett
förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt
understöd m. in. och studiekostnader så snart som möjligt förelädes
riksdagen. Med hänsyn till att föregående års riksdag hemställt därom i
skrivelse till Kungl. Maj:t fann utskottet ej skäl förorda skrivelse till Kungl.
Maj:t i ämnet.

1 motioner vid 1955 års riksdag hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om proposition till 1958 års riksdag med förslag till ändrade
bestämmelser rörande avdrag för studiekostnader och för periodiskt understöd
till studerande. I sitt betänkande nr 41 anförde bevillningsutskottet, att
en omprövning av gällande bestämmelser på dessa områden vore synnerligen
önskvärd, särskilt i fråga om regleringen av avdrag för periodiskt understöd.
Utskottet föreslog därför riksdagen att i förnyad skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om förslag — om möjligt till 1956 års riksdag — till ändrade
regler angående den skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd
in. in. och studiekostnader. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Riksdagsskrivelsen har överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga.

Frågan om ändrade beskattningsregler rörande periodiskt understöd och
studiekostnader har vid innevarande års riksdag varit föremål för interpellationer
av herrar Håstad och Kristensson i Osby. Herr Håstad har sålunda
frågat chefen för finansdepartementet om han hade för avsikt att
förelägga innevarande års riksdag förslag till ändrade bestämmelser i ifrågavarande
hänseenden samt, om så ej vore fallet, huruvida departementschefen
ville vidtaga sådana åtgärder att frågorna bleve behandlade med förtursrätt
av 1950 års skattelagssakkunniga eller hänskjutna till särskild utredning
så att förslag kunde föreläggas 1957 års riksdag. Herr Kristensson
har i sin interpellation frågat om departementschefen ville ta initiativ till
att påskynda lösningen av dessa och en rad andra frågor antingen genom
att de gjordes till föremål för särskilda och skyndsamma utredningar eller
genom att 1950 års skattelagssakkunniga förstärktes så att mer tillfredsställande
regler än de nuvarande kunde beslutas vid innevarande eller nästa
års riksdag. I sitt svar å dessa och två andra interpellationer (av herrar
Östlund och Larsson i Hedenäset), även de avseende frågor som överlämnats
till 1950 års skattelagssakkunniga, framhöll chefen för finansdepartementet
att de av interpellanterna omnämnda skattefrågorna alla vore av
invecklad beskaffenhet och flertalet av dem kunde betecknas som utomordentligt
svårbemästrade. Man kunde förutse att ändrade regler skulle
innebära en synnerligen besvärande komplicering av skattelagstiftningen.
Departementschefen erinrade vidare om det forcerade reformarbete på skattelagstiftningens
område, som fortgått under en lång följd av år. De resurser
i avseende å arbetskraft, som på detta område funnits tillgängliga, hade
pressats synnerligen hårt. Från 1950 års skattelagssakkunniga hade under

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1956

de senaste åren redovisats en rad stora och betydelsefulla förslag. Flertalet
av de skatteexperter som varit engagerade i utredningsarbete hos 1950 års
skattelagssakkunniga hade under hand anmält att de önskat, i allt fall temporärt,
lämna det krävande utredningsarbetet; de hade fått begärt entledigande
och ersatts med nya så långt sådana varit tillgängliga. Sedan någon tid
undersöktes möjligheterna att knyta nya experter till de sakkunniga. Departementschefen
sade sig hysa den förhoppningen att detta skulle låta sig göra,
men det vore ingalunda lätt att finna lämpliga och villiga krafter. Självfallet
vore det inte lättare att sammansätta nya kommittéer än vad det
vore att utöka skattelagssakkunniga. De vore enligt departementschefens
mening uteslutet att lämna någon utfästelse om att alla de många invecklade
frågor, som interpellanterna berört, skulle ligga utredda å sådan tid
att man senast vid nästa års riksdag skulle kunna ta ställning till frågan
om ny lagstiftning. När departementschefen sålunda avböjde att göra en
utfästelse av den utav interpellanterna ifrågasatta innebörden innebure
detta å andra sidan ingalunda att inte vissa av de diskuterade frågorna om
ett år kunde ha kommit i ett sådant läge att de vore mogna för ett avgörande
i ena eller andra riktningen. Efter att ha fullföljt andra uppgifter
hade 1950 års skattelagssakkunniga övergått att behandla frågorna om avdragsrätt
för periodiskt understöd och studieskulder.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I : 2 9 3 och II: 2 24 har framhållits,
att frågan om avdragsrätten för amortering av studiekostnader och för
periodiskt understöd åt studerande inte vore tillfredsställande reglerad. I
det förstnämnda hänseendet förelåge ingen avdragsrätt alls, trots att studiekostnaderna
ostridigt vore kostnader för inkomstens förvärvande. De nuvarande
reglerna om avdragsrätt för periodiskt understöd medförde bl. a. det
egendomliga förhållandet att avdragsrätt medgåves i de fall understödstagaren
ginge sysslolös men däremot icke om mottagaren bedreve studier eller
underginge annan utbildning. Lösningen av dessa frågor skulle stimulera
till vidareutbildning och medverka till en breddning av rekryteringsunderlaget
för högre studier, vilket måste anses vara ett angeläget samhällsintresse.
Avdragen, vilka vore starkt sakligt motiverade, skulle lätta de studerandes
skuldbörda, vilken på grund av stigande studiekostnader tenderade
att bli allt mer betungande.

Med hänsyn till frågans betydelse och till riksdagens vid upprepade tillfällen
klart uttalade uppfattning ansåge motionärerna att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t borde hemställa att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om sådana åtgärder, att ett förslag i frågan kunde föreläggas 1956 års riksdag.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:4 4 4 och
II: 5 7 4 har anförts hl. a. följande. Enligt gällande praxis finge periodiskt
understöd till studerande icke avdragas hos givaren. Avseende fästes

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år i95C>

på det liela taget icke vid huruvida mottagaren använde understödet för
verkliga studiekostnader eller för levnadskostnader. Enär frågan om avdragsrätt
lör periodiskt understöd för närvarande vore föremål för prövning
av 1950 års skattelagssakkunniga, förelåge icke någon anledning att taga
upp frågan i dess principiella räckvidd. Det syntes dock finnas anledning
att utan avvaktan på skatlelagssakkunnigas ställningstagande pröva, vilka
tall som kunde ha åsyftats vid bestämmelsens tillkomst.

Såvitt motionärerna kunde finna måste .meningen ha varit att avdragsrätt
skulle förvägras i fråga om understöd, som varit avsett att täcka direkta studiekostnader.
En annan tolkning skulle vara främmande för principerna för
vår skattelagstiftning. Detta kunde belysas av följande exempel. Om en fader
betalade periodiskt understöd på t. ex. 4 000 kronor till var och en av
sina två söner, av vilka ingen studerade, medgåves avdragsrätt. Skulle nu
en av dessa söner bestämma sig för alt studera och på grund härav finna
sig vara i behov av ett med t. ex. 500 kronor förhöjt understöd, skulle enligt
nuvarande tolkning avdrag förvägras beträffande hela beloppet. Enligt
motionärernas uppfattning borde endast de 500 kronorna undantagas. Det
vore angeläget att en precisering komme till stånd i kommunalskattelagen
i syfte att få en rimligare tolkning på denna punkt.

Utskottet. Såsom av den föregående framställningen framgår medgives
icke avdrag vid taxeringen för belopp vilket i form av periodiskt understöd
utgått till annans undervisning eller uppfostran. Avdragsrätt föreligger icke
heller i fråga om studiekostnader, som den skattskyldige fått vidkännas.

I de likalydande motionerna 1:444 och 11:574 har framställts yrkande
om ändring i kommunalskattelagen av innebörd, att avdrag för periodiskt
understöd till studerande skulle förvägras givaren endast i den mån utgivet
belopp avsåge verkliga studiekostnader. Av motiveringen framgår att motionärerna
åsyftar en provisorisk ändring av reglerna på förevarande område
i avvaktan på en lösning av den större frågan om den skatterättsliga behandlingen
av periodiskt understöd och studiekostnader, vilken fråga vore
föremål för prövning av 1950 års skattelagssakkunniga. I de likalydande
motionerna 1:293 och 11:224 åter har, såvitt avser de delar av desamma
som behandlas i detta betänkande, yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa att utredningen om rätt till avdrag för periodiskt
understöd åt studerande och för amortering av studieskulder måtte påskyndas,
så att förslag kan föreläggas årets riksdag.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att 1944 års allmänna skattekommitté
i avgivna betänkanden framlagt förslag angående ändrade bestämmelser
för beskattningen av periodiskt understöd in. in. samt rörande
studiekostnaders behandling i beskattningshänseende och att förevarande
spörsmål därefter vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Vid 1952 års riksdag framfördes sålunda motionsvis yrkanden dels
om lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda kommittéförslag och
dels om översyn av förslagen. I sitt i anledning av motionerna avgivna be -

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

tänkande nr 16 hemställde 1952 års bevillningsutskott att riksdagen i skrivelse
till Ivungl. Maj :t måtte hemställa om förslag, om möjligt till 1953 års
riksdag, till ändrade bestämmelser i berörda hänseenden. Denna hemställan
bifölls av riksdagen. Kungl. Maj:t överlämnade därefter de nämnda
kommittéförslagen till 1950 års skattelagssakkunniga för ytterligare översyn.

Vid 1953 års riksdag var frågan ånyo föremål för riksdagens behandling
i anledning av väckta motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 8 avstyrkte samma års bevillningsutskott motionerna med hänsyn till
den av 1952 års riksdag avlåtna skrivelsen till Kungl. Maj:t i ämnet.

Vid 1954 års riksdags höstsession aktualiserades de förevarande frågorna
i anledning av en interpellation, vid vars besvarande chefen för finansdepartementet
sade sig icke vara beredd att göra det av interpellanten önskade
uttalandet, att lagstiftningsförslag i ämnet skulle framläggas senast vid 1956
års riksdag.

Vid 1955 års riksdag framfördes i flera motioner yrkanden om skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran om proposition till 1956 års riksdag med förslag
till ändrade bestämmelser rörande avdrag vid inkomsttaxeringen för
studiekostnader och för periodiskt understöd till studerande. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 41 uttalade samma års bevillningsutskott att
en omprövning av gällande bestämmelser på dessa områden vore synnerligen
önskvärd. Särskilt syntes detta vara fallet i fråga om regleringen av
avdrag för periodiskt understöd. Då de förslag i ämnet som framlagts av
1944 års allmänna skattekommitté uppenbarligen icke kunde i föreliggande
skick godtagas som grund för lagstiftning, syntes ytterligare utredning vara
erforderlig för bedömandet av dessa frågor. Vissa av 1944 års allmänna
skattekommitté icke behandlade spörsmål syntes böra bli föremål för överväganden
i samband med en sådan ytterligare utredning. Enligt utskottets
mening kunde förväntas att åtskilliga svårbedömbara gränsdragningsproblem
och avvägningsfrågor skulle uppkomma vid prövningen av föreliggande
spörsmål. Emellertid hade de antydda svårigheterna föranlett utskottet att
ifrågasätta, huruvida icke en lösning av problemen lättare kunde åvägabringas,
därest reformförslagen behandlades etappvis, och att eventuellt frågan
om de periodiska understöden behandlades för sig. Det syntes böra undersökas
huruvida en sådan behandling kunde utgöra en framkomlig väg
till en tillfredsställande lösning av dessa frågor. Utskottet föreslog riksdagen
att i förnyad skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till ändrade
regler angående den skatterättsliga behandlingen av de föreliggande frågorna.
Det vore enligt utskottets mening önskvärt, därest ett förslag i ämnet
kunde framläggas vid 1956 års riksdag. I enlighet med vad bevillningsutskottet
hemställt anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl.
Maj :t ville för riksdagen snarast framlägga förslag till ändrade regler angående
den skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd in. in. och
studiekostnader.

I likhet med vad 1955 års riksdag uttalat finner utskottet eu omprövning
av de gällande bestämmelserna på dessa områden vara synnerligen önsk -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1956

värd. I sitt svar å ovannämnda vid innevarande års riksdag framförda interpellationer
har chefen för finansdepartementet upplyst, att 1950 års skattelagssakkunniga
numera påbörjat en utredning av ifrågavarande spörsmål.
Någon tidpunkt, då arbetet beräknas vara slutfört, har departementschefen
icke ansett sig kunna angiva. Att döma av svaret och övriga för utskottet
kända förhållanden torde det vara uteslutet att utredningen hinner färdigställas
å sådan tid att proposition i ämnet kan föreläggas 1956 års riksdag.
Utskottet vin emellertid uliala den förhoppningen att det skall bli möjligt
lör de sakkunniga att slutföra utredningen å sådan tid att propositionen hinner
föreläggas nästa års riksdag. Därest de sakkunniga — som utskottet förutsatt
- slutför den del av utredningsuppdraget som avser periodiskt understöd
och studiekostnader, innan de griper sig an med utredningen av andra
frågor som överlämnats till dem, torde utredningsresultatet kunna föreligga
relativt snart. Utskottet har för sin del icke något att erinra emot att de
sakkunniga i första hand upptar dessa frågor till behandling.

Utskottet vill i anslutning till det nyss anförda erinra om att till de sakkunniga
överlämnats åtskilliga andra svårlösta och vittomfattande frågor.
I de förut berörda interpellationerna har däribland omnämnts spörsmålen
om rätt till lörlustutjämning, avdragsrätt för medlemsavgifter till branschorganisationer,
fackföreningar och därmed jämförliga ekonomiska intresseorganisationer,
rätt att utnyttja allmänna avdrag och ortsavdrag i annan
kommun än hemortskommunen vid den kommunala beskattningen, rätt till
avdrag för anläggande av skogsbilväg och rörande beskattningen av kraftverksrörelse.
Bland andra viktiga ärenden som hänskjutits till de sakkunniga
må nämnas frågan om gränsdragningen mellan avdragsgill driftkostnad
och icke avdragsgill kostnad för grundförbättring vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet och frågan om avdrag för flyttningskostnader.
Beträffande flera av dessa frågor bär riksdagen vid skilda tillfällen uttryckt
önskemål om en snar lösning. Även flertalet övriga frågor, som
överlämnats till de sakkunniga för utredning, torde vara av sådan art att
lösningen därav icke bör uppskjutas någon längre tid. Utskottet får också
erinra om att de sakkunniga härutöver har att slutföra uppgiften att göra
en systematisk teknisk revision av kommunalskattelagen, i fråga om vilken
uppgift de sakkunniga hittills framlagt en rad förslag som sedermera lagts
till grund för lagstiftningsåtgärder från statsmakternas sida; åtskilliga arbetsuppgifter
torde emellertid fortfarande återstå att fullgöra.

En behandling i förtur av så omfattande och svårlösta frågor som spörsmålen
om behandlingen i skattehänseende av periodiskt understöd och studiekostnader
kommer självfallet att medföra att de sakkunnigas behandling
av övriga till dem överlämnade frågor fördröjes. Då det emellertid enligt
utskottets mening är synnerligen angeläget att även dessa frågor erhåller
sin lösning inom en nära framtid, bör särskilda åtgärder vidtagas för
att påskynda utredningen därav. Det ankommer icke på utskottet att föreslå
vilka åtgärder som därvid bör vidtagas. En utväg, vilken chefen för finansdepartementet
i det förut nämnda interpellationssvaret sagt sig i första

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

9

hand ämna pröva, är att tillföra de sakkunniga flera experter. Utskottet ser
med tillfredsställelse de sålunda i utsikt ställda möjligheterna att tillgodose
utredningen ined arbetskraft i en utsträckning, som bättre än nu svarar
mot omfattningen av föreliggande arbetsuppgifter.

I detta sammanhang vill utskottet jämväl framhålla att det synes böra
uppmärksammas, huruvida hos de sakkunniga finnes frågor, vars lösande
kräver överväganden av sådan art att de icke lämpligen hör slutligt prövas
inom ramen för en teknisk översyn av kommunalskattelagens bestämmelser.
De förslag på kommunalbeskattningens område, som hittills avgivits
av de sakkunniga, har visserligen icke givit anledning till sådana överväganden,
men utskottet anser att det bör närmare prövas, huruvida så kan vara
fallet beträffande de frågor som de sakkunniga ännu icke upptagit till mera
ingående behandling. I den mån så är förhållandet synes erforderligt att
närmare ställning tas till spörsmålet om utredningsarbetet bör på lämpligt
sätt breddas antingen genom alt de sakkunniga tillföres ledamöter med erfarenhet
från andra områden än det rent skattetekniska eller genom att
frågorna utbrytes till behandling i särskild ordning vid sidan av de sakkunnigas
arbete. I vidare mån än som nu skett anser sig utskottet icke böra
ingå på den här antydda frågeställningen, då det självfallet får ankomma
på Kungl. Maj :t att närmare överväga hithörande spörsmål. Utskottet vill
emellertid tillägga att utskottet för sin del utgått ifrån att det står i överensstämmelse
med vad som avsetts att vissa av de spörsmål som hänskjutits
till de sakkunnigas behandling därefter kunde bli föremål för ytterligare
överväganden ur andra synpunkter än dem de sakkunniga i främsta rummet
har att beakta.

Utskottet får under åberopande av det anförda föreslå riksdagen att i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad sålunda från utskottets sida
anförts. Härmed anser utskottet de likalydande motionerna I: 293 och II: 224
besvarade, i vad motionerna behandlas i detta betänkande. Vad angår de
likalydande motionerna 1:444 och 11:574 framgår av det anförda, att förslag
rörande behandlingen i beskattningshänsende av periodiskt understöd
till annans undervisning eller uppfostran är att emotse i en nära framtid.
Utskottet avstyrker därför bifall till de sistnämnda motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) alt riksdagen måtte — i anledning av de likalydande
motionerna I: 293 av herr Ohlon in. fl. och II: 224 av herr
Ohlin m, fl., i vad motionerna behandlas i detta betänkande,
ävensom de likalydande motionerna 1:444 av herrar Magnusson
och Arrhén samt 11:574 av herr Cassel och fröken
Wetterström — i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet ovan anfört, samt

2) att motionerna 1:293 och 11:224, i de delar motionerna
behandlas i detta betänkande, ävensom motionerna 1:444

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1956

och II: 574 måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 10 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Eriksson,
Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osbv, Sundström, Nilsson
i Svalöv, Brandt, Allard, Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Jansson i Aspeboda
och Anderson i Sundsvall.