8

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

Nr IS

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vidgad skattefrihet för allmänna samlingslokaler.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 306 av herrar Alvar Andersson och Mossberger samt II: 237
av herr Larsson i Luttra m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att till icke skattepliktig fastighet måtte hänföras fastighet, varå uppförts
allmän samlingslokal, samt att ägare av sådan fastighet måtte frikallas
från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dess upplåtande för
sitt ändamål.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 237.

Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantages från skatteplikt
för garantibelopp — förutom vissa staten eller kommuner och andra menigheter
tillhöriga fastigheter — hl. a.: under punkten g) nykterhetsföreningars
byggnader, därest byggnaderna är avsedda för nämnda föreningars
verksamhet såsom sådana, samt under punkten h) sammanslutningar eller
enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, museer och s. k. soldathem.
Därest under bl. a. nämnda punkter angiven fastighet jämväl användes
för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes
åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av
fastighetens värde.

Jämlikt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt
frikallas ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 5 § 1 mom.
kommunalskattelagen, från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom
dess begagnande för de i samma moment avsedda ändamål.

Vid 1950 års riksdag väcktes motionsvis yrkanden av i huvudsak samma
innebörd som de i förevarande motioner framställda. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 36 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionerna
under hänvisning till att Kungl. Maj:t genom beslut den 17 mars 1950
bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med
uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen
m. m. samt att enligt direktiven för de sakkunniga bl. a.
frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen därvid skulle upptagas
till prövning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

9

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års skattelagssakkunniga,
avlämnade den 12 februari 1953 en av dem verkställd utredning om fastighetsbeskattningen
(SOU 1953: 8), däri de sakkunniga föreslog en teknisk
omläggning av denna beskattning. De sakkunnigas förslag blev i allt väsentligt
genomfört genom lagstiftning vid 1953 års riksdag. Nyssnämnda
vid 1950 års riksdag uppmärksammade spörsmål hade ej upptagits till
närmare övervägande av de sakkunniga. Denna och vissa andra speciella
frågor om ändring i kommunalskattelagens detaljbestämmelser rörande
fastighetsbeskattningen förklarade sig de sakkunniga skola upptaga till
behandling senare.

Frågan om den procentsats, efter vilken statlig inkomstskatt borde påföras
vissa såsom ekonomiska föreningar registrerade ideella föreningar, därvid
särskilt på sådant sätt registrerade folketshusföreningar och bygdegårdsföreningar
åsyftades, var föremål för uppmärksamhet vid 1952 års riksdag.
I de likalydande motionerna 1:215 och 11:286 väcktes nämligen yrkande
om att skattesatsen för berörda föreningar måtte bestämmas till 15 % av
den beskattningsbara inkomsten, dvs. samma skattesats som gäller för
ideella föreningar, i stället för den för det dåvarande för ekonomiska föreningar
gällande skattesatsen av 32 %. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 50 avstyrkte 1952 års bevillningsutskott berörda motioner. Utskottet
erinrade därvid om att den i motionerna berörda frågan uppmärksammats
i samband med förarbetena till den år 1951 antagna lagen om ekonomiska
föreningar. I proposition nr 34 till 1951 års riksdag hade sålunda
chefen för justitiedepartementet anfört, att föreningar, som beviljats registrering
enligt den äldre föreningslagen men som enligt den nya lagen
vore att anse som ideella föreningar, även sedan den nya föreningslagen trätt
i kraft komme att beskattas såsom ekonomiska föreningar. De vore nämligen
såsom registrerade föreningar uttryckligen underkastade de för ekonomiska
föreningars beskattning gällande bestämmelserna och bleve enligt
övergångsbestämmelserna till den nya lagen alltjämt att betrakta såsom
ekonomiska föreningar. I propositionen hade även framhållits att, därest
erfarenheterna från den nya föreningslagens första tillämpningstid skulle
visa att behov förelåge av en särskild lagstiftning i syfte att möjliggöra
för folketshusföreningar och liknande föreningar att upplösas och ombildas
till ideella föreningar utan alltför betungande skattekonsekvenser,
frågan därom torde få upptagas till prövning. I det läge frågan sålunda
befunne sig ansåg utskottet att motionerna icke borde föranleda någon
riksdagens åtgärd. Det syntes dock utskottet önskvärt att frågan toges under
övervägande.

Vid 1954 års riksdag yrkades i motionen II: 268 skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran om en allmän översyn av gällande beskattningsbestämmelser
för organisationer som tillhandahåller allmänna samlingslokaler i
syfte att genomföra eu lindring i deras beskattning. I sitt i anledning av

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 16—18

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

motionen avgivna betänkande nr 55 erinrade 1954 års bevillningsutskott
till en början om att frågan om skattelättnader inom fastighetsbeskattningens
område för ifrågavarande organisationer vore föremål för överväganden
av 1950 års skattelagssakkunniga på sätt ovan angivits. Utskottet uttalade
vidare att utskottet i ett samtidigt avgivet betänkande nr 54 föreslagit
riksdagen att med smärre ändringar antaga ett i proposition nr 187 framlagt
förslag till skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt). Med denna
skatt avsåges bl. a. att ernå en upplösning av fastighetsförvaltande företag.
Genom förslaget finge flertalet av de i motionen avsedda organisationerna,
som ägde fastighet genom aktiebolag eller ekonomisk förening, möjlighet
att på fördelaktigare villkor i skattehänseende än tidigare upplösa fastighetsföretaget.
Därest äganderätten till fastigheten därvid överfördes till en
ideell förening bleve vid taxeringen till statlig inkomstskatt den för sådana
föreningar gällande lägre skattesatsen av 15 procent tillämplig, varjämte
den dubbelbeskattning som av aktiebolag och ekonomisk förening förvärvad
inkomst i princip vore underkastad undvekes. Organisationer, för vilka ur
andra synpunkter hinder icke mötte mot en sådan upplösning av fastighetsföretaget,
kunde sålunda på antytt sätt erhålla en icke oväsentlig skattelättnad
vid den fortsatta inkomstbeskattningen. Under hänvisning till att
frågan om skattelättnader för berörda organisationer vore föremål för uppmärksamhet
av 1950 års skattelagssakkunniga samt att härjämte, därest
riksdagen antoge det i betänkandet omnämnda förslaget till förordning
om fondskatt, vissa av de avsedda organisationerna kunde erhålla skattelättnad
vid den framtida inkomstbeskattningen, uttalade utskottet att syftet
med motionen finge anses vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet kunde
därför icke finna anledning föreligga att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t
i ämnet. Den förevarande motionen avstyrktes förty av utskottet.

Nyssnämnda av 1954 års bevillningsutskott i betänkande nr 54 tillstyrkta
förslag till förordning om fondskatt antogs av riksdagen. I förekommande
fall skall taxering till fondskatt regelmässigt ha skett år 1955. Jämväl ovanberörda
betänkande nr 55 år 1954 godkändes av riksdagen.

I detta sammanhang må anmärkas att den genom förordningen om fondskatt
givna möjligheten för fastighetsförvaltande aktiebolag eller ekonomiska
föreningar att överföra bolagens eller föreningarnas fastigheter i delägares
direkta ägo eller till en ideell förening på fördelaktiga villkor i beskattningshänseende
måste begagnas senast inom sex månader efter det beslut angående
taxering till sådan skatt vunnit laga kraft. Om ett företags taxering
till fondskatt år 1955 icke varit föremål för vederbörande prövningsnämnds
efter särskild prövning meddelade beslut, bör sådan överföring varom nu
är fråga ske senast den 31 december 1956 (se riksskattenämndens meddelande
år 1955 nr 6: 3).

Till stöd för de i de föreliggande motionerna framställda yrkandena
har bl. a. framhållits att man visserligen på många håll hade betydande svårigheter
att skaffa det kapital, som erfordrades att bygga en samlingslokal,

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

men att dessa svårigheter vanligen inte vore större än att de kunde övervinnas.
Lån och bidrag kunde nämligen påräknas av statsmedel och i flertalet
fall lämnade dessutom de berörda kommunerna ekonomiskt stöd. De verkligt
stora svårigheterna uppstode då man skall finansiera de årliga driftkostnaderna
för samlingslokalen. Beträffande lokaler på landsbygden täckte
inkomsten av lokalhyror som regel inte mer än ca 1/3 av utgifterna. I vissa
fall kunde man genom biografdrift, kaférörelse eller dylikt täcka ytterligare
1/3, men vanligen måste mellan 1/3 och 2/3 av årsomkostnaderna för samlingslokalen
skaffas genom insamlingar, gåvoauktioner, lotterier m. m.

Samlingslokalerna vore nu i allmänhet belastade med mycket hög skuldsättning.
Det belopp som måste användas till de årliga amorteringarna på
statslån och andra lån beskattades sasom inkomst vid såväl statlig som kommunal
inkomstskatt. Det vore inkonsekvent, att skatt utginge för bygdegårdar
och Folkets hus, medan t. ex. nykterhetsrörelsens, kyrkliga och frikyrkliga
in. fl. samlingslokaler vore skattefria. Motionärerna erinrade om att
lolketshusförening, bygdegårdsförening och liknande sammanslutning genom
beslut av 1952 års riksdag erhållit befrielse från skyldighet att erlägga
gåvoskatt samt rätt att utgöra arvsskatt enligt lägre tariff än tidigare. Sedan
detta beslut fattades hade en betydande kostnadsstegring skett, varför svårigheterna
att finansiera de ifrågavarande lokalerna ytterligare ökat. Den av
motionärerna förordade skattefriheten borde omfatta allmänna samlingslokaler
enligt § 1 i Kungl. Maj :ts kungörelse om lån och bidrag av statsmedel
för anordnande av allmänna samlingslokaler (SFS 913/1942). Skattefriheten
borde gälla oavsett om samlingslokalen ägdes av kommun, ideell eller ekonomisk
förening, aktiebolag eller stiftelse, dock under förutsättning att
verksamheten icke tillgodosåge medlemmarnas eller ägarens ekonomiska intressen.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte
besluta sådana ändringar i gällande skattelagstiftning att till icke skattepliktig
fastighet måtte hänföras fastighet, varå uppförts allmän samlingslokal,
samt att ägare av sådan fastighet måtte befrias från skatt för inkomst
av fastigheten genom fastighetens begagnande för avsett ändamål.

Såsom motionärerna framhållit har riksdagen tidigare genomfört vissa
skattelättnader för sammanslutningar, som har till främsta uppgift alt tillhandahålla
allmän samlingslokal. Sålunda beslöts vid 1952 års riksdag den
ändringen av arvsskatteförordningen, att folkelshusförening, bygdegårdsförening
och liknande sammanslutning befriades från erläggande av gåvoskatt
och förklarades skola utgöra arvsskatt enligt lägre tariff än tidigare. Såvitt
avser inkomstbeskattningen har riksdagen, såsom framgår av den ovan lämnade
redogörelsen, vid flera tillfällen haft att ta ställning till frågan om
skattelättnader för ägare av allmänna samlingslokaler. Bl. a. framställdes i
två vid 1950 års riksdag väckta motioner yrkande av i huvudsak samma
innebörd som i de nu föreliggande motionerna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 36 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionerna under

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

hänvisning till att frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen vore
föremål för utredning av 1950 års skattelagssakkunniga. De sakkunniga har
sedermera avlämnat en av dem verkställd utredning om fastighetsbeskattningen.
På grundval av denna utredning genomfördes vid 1953 års riksdag
en teknisk omläggning av fastighetsbeskattningen. Nyssnämnda vid 1950 års
riksdag uppmärksammade spörsmål hade ej upptagits till närmare övervägande
av de sakkunniga. Denna och vissa andra speciella frågor om ändring
i kommunalskattelagens detaljbestämmelser rörande fastighetsbeskattningen
förklarade sig de sakkunniga skola upptaga till behandling senare.

Frågan om skattskyldigheten för inkomst av allmän samlingslokal genom
dess begagnande för avsett ändamål bör enligt utskottets mening icke lämpligen
upptagas till prövning annat än i samband med frågan om befrielse
för den ifrågavarande fastigheten från garantiskatt. Skattelagstiftningen är
nämligen i förevarande avseende så utformad att skattefriheten för fastighetsinkomsten
i första hand är beroende av om fastigheten är undantagen från
skatteplikt eller ej. Frågan om och i vilken utsträckning fastighet, varå uppförts
allmän samlingslokal, kan hänföras till icke skattepliktig fastighet är
— i likhet med ett flertal andra likartade spörsmål — alltjämt föremål för
utredning av 1950 års skattelagssakkunniga. Då samtliga hithörande frågor
bör upptagas till prövning i ett sammanhang anser utskottet en författningsändring
av den begränsade räckvidd, som yrkats i de föreliggande motionerna,
icke böra komma i fråga. På grund härav avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskotLet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 306 av herrar Alvar Andersson
och Mossberger samt II: 237 av herr Larsson i Luttra
m. fl. om vidgad skattefrihet för allmänna samlingslokaler
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,
Gustaf Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson och Oscar Carlsson;
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström, Sjölin, Brand t, Vigelsbo, Allard, Kollberg, Kärrlander och Nilsson
i Bästekille.

560466 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag