10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1956

Nr 18

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av
väckt motion angående utredning av frågan om den
andliga vården vid sjukhusen m.m.

I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad
motion II: 473 av herrar Swedberg och Rimmerfors hemställes, att
riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om en ny skyndsam
utredning dels av frågan om den tidigare ifrågasatta andliga vården vid
sjukhusen, dels av behovet och möjligheterna att i denna plan inbegripa
jämväl ungdomsvårdsskolorna.

I motionen anföres, att frågan varit aktuell sedan år 1943. Sakkunniga
tillsattes då och betänkande avgavs år 1949. Dröjsmålet med ärendets fortsatta
handläggning har föranlett interpellationer vid 1953 och 1954 års riksdagar.
I svaren har ecklesiastikministern förklarat sig ämna taga upp frågan
i samband med pastoratsreformen. Enligt motionärerna är en sådan sammankoppling
omotiverad, sedan 1951 års religionsfrihetslag tillkommit. Sakkunnigas
förslag att lämna möjlighet endast för präst inom svenska kyrkan
att inneha tjänst som sjukhuspräst synes stå i klar strid mot de principer
som kommit till uttryck i religionsfrihetslagen. Den andliga vården vid fångvårdsanstalterna
handhas av en kommitté, bestående av två ansvariga kontaktpastorer
vid varje anstalt, en präst i svenska kyrkan och en frikyrkopastor.
De goda erfarenheterna av ordningen för den andliga vården vid
fångvårdsanstalterna motiverar prövning av frågan om en liknande organisation
vid sjukhusen. Behov av förbättrad andlig vård föreligger jämväl
vid ungdomsskolorna.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från socialstyrelsen,
Svenska kyrkans diakonistyrelse, Svenska landstingsförbundet och Frikyrkliga
samarbetskommittén.

Socialstyrelsen yttrar sig över motionen endast i den den den berör ungdomsvårdsskolorna.
Styrelsen understryker skillnaden mellan anstalter för
barn och ungdom å ena sidan samt för äldre personer å den andra. Vid
ungdomsvårdsskolorna är den personlighetsvårdande verksamheten den betydelsefullaste
uppgiften. Verksamheten bör icke i främsta rummet inriktas
på att söka konfrontera eleverna med etiska och moraliska normer utan att
hos dem söka skapa en sådan inställning till omvärlden, att den utgör
grunden för en förståelse av dessa normers värde. Den anställda personalen
erhåller särskild utbildning härför. Kristendomsundervisning förekommer

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1956 11

i samma utsträckning som inom folkskolan i övrigt. Möjlighet att deltaga i
konfirmationsundervisning beredes de elever, som så önskar. Intet hinder
föreligger för dem att besöka kyrka eller frikyrka i orten.

Styrelsen anser utredning icke behövlig.

Diakonistyrelsen hänvisar till det av särskilda sakkunniga år 1949 avgivna
betänkandet med förslag till ordnande av den andliga vården vid
sjukhusen. Sedan styrelsen konstaterat, att förekomsten av sjukhuspräst
icke påverkar möjligheterna för den som så önskar att kalla till sig sitt
samfunds själasörjare, framhåller den att föreliggande utredning bör kunna
läggas till grund för ärendets fortsatta handläggning, varför ny utredning
icke är påkallad.

Styrelsen anser vidare, att frågan om den andliga vården vid ungdomsskolorna,
vilken är en mycket angelägen sak, icke bör sammankopplas med
frågan om den andliga vården vid sjukhusen.

Landstingsförbundet, som till sitt yttrande bifogar sitt remissyttrande
över den ovan nämnda utredningen, anser bl. a. att uppehållande av den andliga
vården vid sjukhusen får anses vara en statlig angelägenhet och att
kyrkofonden bör svara för kostnaderna.

Frikyrkliga samarbetskommittén framhåller, att lösningen av frågan om
den andliga vården vid sjukhusen bör påskyndas. Frågan har kommit i nytt
läge genom 1951 års religionsfrihetslag, varför den bör upptagas till förnyad
prövning. Vården bör icke ensidigt knytas till svenska kyrkans prästerskap.
Arbetet vid sjukhusen bör ordnas efter liknande linjer som vid fångvår
dsanstalterna.

Frågan om den andliga vården vid ungdomsvårdsskolorna är både angelägen
och komplicerad. Man kan tänka sig en utbyggnad av kontakterna
mellan dessa skolors klientel och representanter för kristna och ideella ungdomsorganisationer.
Eleverna bör beredas tillfälle till samtal med en själavårdare.

Kommittén tillstyrker motionen.

Utskottet. Den andliga vården vid sjukhusen handhas f. n. i regel av
vissa präster såsom bisyssla vid sidan av annan tjänst och bekostas av huvudmannen
för vederbörande sjukhus. I ett av särskilda sakkunniga avgivet
betänkande angående ordnandet av den andliga vården vid sjukhusen
m. m. föreslogs bl. a. som huvudregel, att denna vård skulle ombesörjas av
prästerskapet i det territoriella pastorat, vari sjukhuset vore beläget. Vidare
skulle vid vissa större sjukhus inrättas heltidstjänst för eu sjukhuspräst.
Kostnaderna för dessa tjänster, vilka beräknades till antalet bli omkring 34,
skulle bestridas ur kyrkofonden. Vid remissbehandlingen av förslaget visade
sig starka meningsmotsättningar föreligga beträffande lämpligheten av att
genomföra så vittgående och kostnadskrävande åtgärder som de sakkunniga
förordat.

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 dr 1956

Förevarande spörsmål har, på sätt som framgår av chefens för ecklesiastikdepartementet
svar å interpellationer i ärendet vid 1953 och 1954 års
riksdagar, ansetts böra avgöras i samband med frågan om ny pastoratsindelning,
varom förslag ännu icke kunnat framläggas för riksdagen. Denna
sammankoppling av frågorna bör enligt utskottets mening ses mot bakgrunden
av ovannämnda utredningsförslag. Såvitt utskottet kunnat finna,
har departementschefen icke härigenom tagit ståndpunkt till exempelvis
den i motionen berörda frågan, huruvida de tjänster som sjukhuspräster,
vilka eventuellt kommer att inrättas, skall stå öppna endast för präster i
den svenska statskyrkan.

De av motionärerna upptagna spörsmålen är sålunda i vad gäller den
andliga vården vid sjukhusen nu beroende på Kungl. Maj :ts prövning. De
frikyrkliga samfunden har härvid beretts tillfälle att komma till tals. Chefen
för ecklesiastikdepartementet har förklarat, att vad Frikyrkliga samarbetskommittén
i sitt yttrande över sakkunnigförslaget anfört självfallet kommer
att noga övervägas vid det slutliga ståndpunktstagandet till detsamma.

Utskottet finner sig med hänsyn till ovannämnda omständigheter icke
kunna förorda att en ny utredning beträffande de i motionen behandlade
frågorna tillsättes. Utskottet har förmärkt en viss oro i anledning av dröjsmålet
med lösandet av dessa frågor. Enligt vad utskottet inhämtat lär emellertid
ett kyrkomöte komma att hållas hösten 1957. Det är ecklesiastikdepartementets
avsikt att i största möjliga utsträckning söka få de kyrkliga
spörsmål, som nu står på departementets dagordning, upptagna till prövning
av 1957 års riksdag för att de sedan i vederbörlig ordning skall kunna
underställas kyrkomötet. Bland de sålunda aktuella frågorna ingår organisationen
av den andliga vården vid sjukhusen.

I vad motionärernas förslag berör den andliga vården vid ungdomsvårdsskolorna
vill utskottet hänvisa till vad socialstyrelsen anfört i ärendet.

Utskottet, som behjärtar motionärernas önskemål om en snar lösning
av de frågor, som sammanhänger med den andliga vården vid sjukhusen,
får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att motionen 11:473 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1956

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1956

13

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Jonsson, John Wiktor*, Andersson,
Axel, fru Wallentheim, herrar Jansson, Erik, Arrhén*, Holmqvist, Wolgast,
Lundström, Strandler, Sörlin*, fru Hamrin-Thorell och fru Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i Bogla*,
fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Bark, Hammar, Andersson i Ronneby*,
Braconier*, Nestrup, Stiernstedt och Ericsson i Näs.

Reservation

av fru Hamrin-Thorell, herr Gustafsson i Bogla och fru Sjöstrand samt
herrar Hammar och Stiernstedt.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.