Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr li År 1956

1

Nr 14

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av
väckt motion angående utredning av frågan om rätt
för tjänstemän i offentlig tjänst att komma i åtnjutande
av samma rättigheter som tillkommer andra
löntagare.

I en inom andra kammaren väckt motion, II: 78, av herr Senander m. fl.,
vilken motion hänvisats till allmänna beredningsutskottet, hemställes, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
skyndsam utredning och förslag i syfte att tillerkänna tjänstemän i offentlig
tjänst och deras organisationer samma rättigheter som tillkommer
andra löntagare och deras organisationer, däri inbegripen rätten till arbetsnedläggelse,
jämte ökat inflytande vid avgörandet av frågor som berör
tjänstemännens angelägenheter i tjänsten.

I motionen framhålles, att privatanställda löntagare i allmänhet har lagligen
fastställd förhandlingsrätt och rätt att sluta kollektivavtal och, med
vissa inskränkningar, rätt att företaga stridsåtgärder, vilket icke är fallet
med tjänstemännen i statens tjänst. En statstjänsteman får icke utan tillstånd
inneha bisyssla. I befordringsärenden bestämmer myndigheten ensam.
Bestraffningar kan ådömas av myndigheterna, vilket kan medföra
att tjänsteman blir dubbelbestraffad. Statstjänstemannen är skyldig underkasta
sig förflyttning. I huvudsak gäller liknande villkor för de kommunalanställda
tjänstemännen.

Som motivering för de särskilda bestämmelserna för tjänstemän i offentlig
tjänst har anförts den »säkrare anställningen» samt de »särskilda förmåner»,
som är förbundna med tjänstemannaställningen. Dessa föimaner
skiljer sig dock icke numera nämnvärt från motsvarande förmåner för
andra tjänstemän.

Beträffande motiveringen i övrigt för motionärernas yrkande får utskottet
hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från statens lönenämnd,
statskontoret, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) och Statstjänstemännens
riksförbund (SR).

Statens lönenämnd hänvisar till sitt yttrande år 1952 över förhandlingskommitténs
betänkande och understryker angelägenheten av att frågan om
statstjänstcmännens förhandlingsrätt snarast möjligt bringas till sin lösning.
Frågan om rätten att inneha bisysslor bör uppmärksammas vid den
438:1 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 11 samt. Nr 14

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr U år 1956

av riksdagen beslutade översynen av de statliga avlöningsförfattningarna.
Nämnden avstyrker motionen.

Statskontoret erinrar om att de författningar, som reglerar förhandlingsrättens
innebörd och omfattning för stats- och kommunaltjänstemän med
ämbetsansvar, utformats med beaktande av att tjänstemännens anställningsförhållanden
vore av helt annan karaktär än dem som gällde för
arbetstagare, underkastade lagen om förenings- och. förhandlingsrätt. Statskontoret
kan icke finna, att några omständigheter sedan inträffat, som
kan föranleda ett frångående av principerna. Statskontoret hänvisar vidare
till det ovannämnda kommittéförslaget, som överarbetats. I fråga om rätten
att inneha bisyrsslor uttalar sig ämbetsverket huvudsakligen i överensstämmelse
med vad lönenämnden anfört.

LO, som bifogar ett yttrande från kommunalarbetarförbundet, hänvisar
likaledes till den ovannämnda utredningens betänkande, som torde komma
att överses av en ny kommitté. I fråga om bisysslorna erinras om den av
riksdagen beslutade översynen av de statliga avlöningsförfattningarna. LO
anser, att hela det av förhandlingsrättskommittén behandlade problemkomplexet
snarast bör upptagas till förnyat övervägande.

TCO återger ett uttalande av sin kongress förra året, vilket uttalande
utmynnar i ett krav att åtgärder snarast vidtages för reglering av förhandlingsrättsbestämmelserna
för stats- och kommunaltjänstemän på huvudsaklig
grundval av 1948 års förhandlingsrättskommittés betänkande.
TCO hyser alltjämt samma uppfattning och understryker angelägenheten
av att åtgärder snarast vidtages för att lösa dessa tjänstemäns förhandlingsrättsfråga.

Saco anför bl. a., att förutsättningar torde finnas för att den offentliga
arbetsgivaren och personalorganisationerna skall kunna arbeta sig fram
till en sedvana, vilken smidigare än någon lag, som nu kan stiftas, reglerar
parternas rättigheter och skyldigheter. Motionen avstyrkes bestämt.

SR hänvisar i sitt yttrande till det utlåtande förbundet avgivit över 1948
års förhandlingsrättskommittés betänkande, vilket utlåtande utmynnar i
att ytterligare erfarenheter av den förhandlingsordning, som blivit praxis,
bör avvaktas innan slutlig standpunkt i frågan om förhandlingsrätten tages
samt att ett centralt förhandlingsorgan inom civildepartementet inrättas
i huvudsak enligt de riktlinjer som kommittén föreslagit.

Utskottet. I den föreliggande motionen göres gällande att de offentliga
tjänstemännen och deras organisationer befinner sig i en undantagsställning
med hänsyn till rättssäkerhet och facklig rörelsefrihet. Enligt motionärernas
uppfattning bör en utredning tillsättas i syfte att bereda de offentlig
tjänstemännen möjligheter att på samma sätt som andra löntagare
hävda sina intressen i kampen för bättre avlönings- och arbetsvillkor. I
motionen anges vissa riktlinjer för en sådan utredning; i detta hänseende

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr år 1956 3

omnäinnes frågorna om förhandlings- och kollektivavtalsrätt, rätten till
stridsåtgärder, medinflytande i bestraffningsfrågor och vid befordringar
samt rätten till bisysslor.

Med hänsyn till beskaffenheten av de i den föreliggande motionen avhandlade
spörsmålen finner sig utskottet böra erinra om vissa pågående
eller planerade utredningar, vid vilka dessa spörsmål kan komina under
övervägande. Sålunda har beträffande förhandlingsrätten och därmed sammanhängande
spörsmål, såsom ock i motionen erinras, 1948 års förhandlingsrättskommitté
framlagt ett förslag. Detta har sedermera varit föremål
för en förberedande överarbetning från vissa principiella utgångspunkter,
och enligt vad utskottet inhämtat avses härmed sammanhängande
problemkomplex skola upptagas till ytterligare behandling. I detta hänseende
får utskottet även hänvisa till vad föredragande departementschefen
anfört angående dessa frågor i propositionen 1954: 61, vilka uttalanden
lämnades utan erinran av riksdagen. Utskottet vill även erinra om att den
betydelsefulla frågan om formerna för statsmakternas medverkan i förhandlingsarbetet
jämväl berör arbetsområdet för den pågående författnmgsutredningen.
Vad angår de i motionen berörda frågorna om tjänstemännens
medinflytande i bestraffningsfrågor och vid befordringar avser dessa olika
sidor av tjänstemännens rättsliga ställning som inte torde kunna komma
under bedömning annat än i ett större sammanhang. Beträffande slutligen
rätten att inneha bisysslor torde detta spörsmål komma under prövning
vid den förestående översynen av de statliga avlöningsförfattningarna;
frågan har för övrigt berörts även av riksdagens år 1955 församlade revisorer.

Av det anförda framgår att de i motionen framförda spörsmålen redan
är eller kan väntas bli föremål för uppmärksamhet i vederbörligt sammanhang.
Då utskottet vid sådant förhållande inte finner påkallat att tillstyrka
någon åtgärd i motionens syfte hemställer utskottet,

att motionen II: 78 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1956

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

'' yid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:

från första kammaren:herrar Jonsson, John Wiktor*, Andersson, Axel,
fru Wallentheim, herrar Jansson, Erik, Arrhén*, Holmqvist, Lundström,
Strandler, Sörlin*, fru Hamrin-Thorell och fru Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i Bogla*,
fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Bark, Hammar, Andersson i Ronneby*,
Braconier*, Nestrup, östrand, Stiernstedt och Ericsson i Näs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.