Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1.1 år 19ö(i

7

Nr 13

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion om åtgärder i syfte att giva den 6 juni ställning <
av svensk nationaldag med helgdags karaktär och kyrklig
prägel.

I en inom andra kammaren väckt motion 11:629 av herr Nilsson i Bästekille
och fru Boman, vilken motion hänvisats till allmänna beredningsutskottet,
hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att åtgärder vidtages i syfte alt giva den 6 juni ställning av svensk
nationaldag med helgdags karaktär och kyrklig prägel.

I motionen framhålles, att Sverige icke har någon erkänd nationaldag.
En sådan skulle spela stor roll som enande symbol för svensk frihet och
självständighet. Den 6 juni har i fyrtio år firats som Svenska flaggans dag
och alltmer kommit att betraktas som nationell högtidsdag. Det är därför
lämpligt att som nationaldag fastställa den 6 juni och att ge denna dag helgdags
karaktär med kyrklig prägel.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från domkapitlet i Uppsala
ärkestift, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,
Svenska landsorganisationen (LO), Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Bestyrelsen för svenska flaggans dag.

Domkapitlet i Uppsala anser att fosterlandet i och för sig är ett värdigt
ämne för den kristna församlingens högtidsfirande men att frågan om ny
helgdag framstår som problematisk ur kyrkans synpunkt. Därest ny helgdag
inrättas, kan befaras att som villkor ställes, att helgdag som av ålder
ingått i kyrkoåret indrages. Om den föreslagna dagen infölle alltför nära
Kristi himmelsfärdsdag eller pingsthelgen eller kolliderade med den senare,
skulle avsevärda komplikationer uppkomma. Svårigheter ur arbetslivets
och skolväsendets synpunkter torde även tala mot förslaget.

Arbetsgivareföreningen, till vars yttrande Industriförbundet hänvisar, förklarar
sig ingenting ha emot att den 6 juni formellt erkännes som nationaldag
men motsätter sig att den ges karaktär av helgdag. Antalet helgdagar
är redan ovanligt stort i Sverige jämfört med andra länder i Västeuropa.
Ytterligare en helgdag skulle medföra produktionsinskränkning och olägenheterna
för näringslivet av en till visst datum fixerad helgdag är betydligt
större än vad som betingas av helgdagens produktionsbortfall. Då helgdagen
icke infaller på en lördag eller en måndag splittras arbetsveckan och
för många industrier medför ett extra stoppande och igångsättande av drif -

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 dr 1956

ten betydande kostnader. Vissa förelag kunde finna det ekonomiskt mest
lämpligt att helt inställa driften under ytterligare någon eller några dagar.
Vid sådana företag, som har kontinuerlig drift, skulle de ökade kostnaderna
för helgdagsarbete få betydande ekonomiska följder. Skulle eu ny helgdag
införas, bör i vart fall totalantalet helgdagar icke ökas.

LO kan icke finna, att den 6 juni i vårt folks medvetande fått en sådan
ställning, att det vore motiverat att göra dagen till helgdag. Dessutom finns
det under första halvåret redan tillräckligt antal helgdagar. Ingen som helst
anledning finnes att ge en eventuell nationaldag kyrklig prägel.

Lantbruksförbundel har intet emot att den 6 juni ges ställning som nationaldag
men kan ej tillstyrka, att dagen göres till helgdag och därmed
arbetsfri. En minskning av den effektiva arbetstiden måste leda till minskad
totalproduktion och samtidig ökning av produktionskostnaderna. För jordbruksnäringens
del skulle en fridag den 6 juni medföra särskilda svårigheter.
Antalet helgdagar under våren och försommaren är dessutom alltjämt
förhållandevis stort, över huvud taget synes några åtgärder i anledning
av motionen icke påkallade.

TCO anser de anställdas rekreaktionsmöjligheter under juni månad redan
väl tillgodosedda. Något behov av ytterligare helgdag i juni föreligger alltså
icke. Svenska flaggans dag bör kunna firas utan att dagen får helgdags karaktär
med de produktionsstörningar, som därav skulle följa.

Bestgrelsen för Svenska flaggans dag anser, att åtgärder bör vidtagas,
varigenom fastställes, att den 6 juni är Sveriges nationaldag, men till spörsmålet
om nationaldagen bör ha helgdags karaktär önskar hestyrelsen ej f. n.
taga ställning.

Utskottet. Frågan om fastställande av den 6 juni såsom svensk nationaldag
har tidigare varit underställd riksdagens prövning, senast genom en
motion som väcktes vid 1952 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa ändringar i helgdagsordningen. Andra lagutskottet
anförde i sitt utlåtande (nr 4) över motionen hl. a. att den 6 juni numera
torde firas som Svenska flaggans dag på flertalet större orter i landet och
att den i allt större utsträckning betraktades som en nationell samlingsdag.
Utskottet sade sig med tillfredsställelse hälsa en utveckling, som leder till
att den 6 juni allmänt betraktas som vår nationaldag men ansåg icke lämpligt
att medelst lagstiftningsåtgärder fastslå, att dagen skall vara nationaldag.
En lagstiftning borde i så fall i första hand gå ut på att likställa dagen
eller del därav med helgdag. Detta fann utskottet icke tillrådligt med hänsyn
till införandet av treveckorssemestern och den då förestående kalenderreformen.
Utskottets hemställan att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd bifölls av riksdagen.

I det övervägande flertalet yttranden över den nu föreliggande motionen
avstyrkes att den 6 juni göres till helgdag, huvudsakligen under hänvisning

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1956 9

till att det skulle medföra olägenheter för produktionen på olika områden.
Utskottet finner vad sålunda anförts utgöra tillräcklig grund för uppfattningen
att antalet helgdagar icke nu bör utökas. Vad gäller alternativet att
göra den 6 juni till helgdag med samtidig indragning av någon befintlig helgdag
vill utskottet endast hänvisa till den enligt utskottets mening välgrundade,
restriktiva inställning till dylika åtgärder som kom till uttryck i förarbetena
till 1952 års kalenderreform. Utskottet finner det vidare icke utan
mycket starka skäl böra få komma i fråga att så snart efter det en kalenderreform
genomförts ånyo igångsätta den omständliga procedur som en
sådan reform innebär. Utskottet anser icke att sådana skäl här föreligger.

Det torde vara obestridligt, att den 6 juni i vida kretsar av vårt folk betraktas
som svensk nationaldag, vilket framför allt torde sammanhänga
med att dagen firas som Svenska flaggans dag. I övrigt brukar som skäl
för att den ö juni bör väljas som nationaldag anföras, att Gustav Vasa blev
vald till konung och 1809 års regeringsform utfärdades den dagen. Utskottet
finner för egen del och med hänsyn till vad i remissyttrandena anförts
tveksamt, om tanken på en nationaldag kan anses ha en så fast förankring
i folkmedvetandet som bör vara förutsättning för att genom lagstiftning
införa en officiell nationaldag. Då utskottet icke ansett att den 6 juni bör
göras till helgdag och sålunda icke är berett att tillstyrka bifall till motionen,
har utskottet emellertid icke funnit sig ha anledning taga ståndpunkt i nu
berörda fråga.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:629 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1956

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Närvarande:

från första kammaren: fru Wallentheim, herrar Nyström, Jansson,
Erik, Persson, Johan», Arrhén, Holmqvist, Wolgast, Lundström, Strandler,
fru Hamrin-Thorell och fru Nilsson;

från andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Svedberg, herrar
Bark, Hammar, Andersson i Ronneby, Braconier, Engkvist*, Nestrup,
östrand, Stiernstedt, fru Andrén och herr Börjesson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation
av herr Braconier.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 11 samt. Nr 11—13