Kungl. Maj:ts proposition nr 95

1

Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648)
föreskriven besiktningsskyldighet, m. m. samt till
förordning om ändring i vägtrafikförordningen; given
Stockholms slott den 18 februari 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed anhålla om riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till dels
förordning angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648) föreskriven besiktningsskyldighet, m. m.,
dels ock förordning om ändring i vägtrafikförordningen.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om tillfälligt upphävande av besiktningstvånget
för sådana personbilar och motorcyklar av senare årsmodell,
som efter högst sex månaders avställning återregistreras, samt förslag om
registreringsbesiktnings ersättande med kontrollbesiktning vid återregistrering
i övrigt av motorfordon och släpfordon. — Vidare föreslås, på grundval
av en rekommendation av nordiska parlamentariska kommittén för friare
samfärdsel m. m., i vägtrafikförordningen viss ändring, som innebär att åt
Kungl. Maj :t uppdrages att medgiva lättnader i villkoren för utfärdande av
körkort åt personer, som förut innehar giltigt körkort i annat land.

t Itihnng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 95

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

Förslag

till

förordning angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648) föreskriven
besiktningsskyldighet, m. m.

Härigenom förordnas, att i 10 § 4 mom., 12 § 1 mom. 3 punkten och 13 §
1 mom. 3 punkten vägtrafikförordningen den 28 september 1951 stadgade
villkor för fordons upptagande i bilregister och brukande enligt interimslicens
eller saluvagnslicens tillsvidare icke skola gälla beträffande

a) reservregistrerad personbil eller motorcykel, som inom fem år före
ingivandet av registreringsansökan eller brukandet enligt licens blivit för
första gången registrerad och som omedelbart före nämnda ingivande eller
brukande varit under en sammanhängande tid av högst sex månader upptagen
i bilreservregister; samt

b) annat reservregistrerat fordon än ovan under a) avses, som inom ett
år före ingivandet av registreringsansökan eller brukandet enligt licens godkänts
vid kontrollbesiktning, varom i 24 § vägtrafikförordningen förmäles; allt

under förutsättning att fordonet icke underkastats sådan ändring att
det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg.

Anmäles annat reservregistrerat fordon än ovan under a) avses till kontrollbesiktning,
må sadan besiktning ej vägras. Befinnes vid besiktningen,
att fordonet är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen, i förekommande
fall med iakttagande även av bestämmelserna i 55 § första stycket vägtrafikkungörelsen
den 7 december 1951 (nr 743), skyndsamt översända underrättelse
härom till länsstyrelsen i det län, i vars bilreservregister fordonet
finnes upptaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

3

Förslag

till

förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 618)

Härigenom förordnas, att till 31 § vägtrafikförordningen den 28 september
1951 skall fogas ett nytt moment, betecknat 6 mom., av nedan angiven
lydelse samt att 32 § 1 mom. nämnda förordning skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

31 §.

6 mom. Angående rätt för person,
som i främmande stat äger föra motordrivet
fordon, att erhålla körkort
utan att undergå förarprov gäller vad
Konungen förordnar.

32 §.

1 mom. Ansökan om---han vistas.

Ansökan skall---erhållit körkort.

Vid ansökan —--i riket.

Om ansökan av den, som jämlikt
31 § 6 mom. äger erhålla körkort utan
att undergå förarprov, gäller vad Konungen
förordnar.

Innan intyg---- ifrågavarande tid.

Polismyndighet skall--- — i saken.

Intyg, som ----, är avgiftsfritt.

Sedan frågan — — — sökandens nykterhetsförhållanden.

Sökande ä,r--— under c).

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 95

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 18 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
fråga om lättnader i besiktningstvånget vid återregistrering av avställda
fordon, och, efter gemensam beredning med chefen för utrikesdepartementet,
fråga om lättnader i vissa fall i villkoren för erhållande av körkort samt
anför härvid följande.

De förslag till ändring av bestämmelserna i gällande vägtrafikförordning,
som jag här kommer att framlägga, berör båda trafiksäkerheten. De
ingår emellertid inte i det frågekomplex som avhandlas i ett av 1953 års
trafiksäkerhetsutredning den 15 december 1954 avgivet betänkande »Trafiksäkerhet,
I», vilket efter remissbehandling är föremål för överarbetning
inom kommunikationsdepartementet och som därefter torde böra föranleda
proposition till årets riksdag. Jag har funnit mig böra förorda att de nu
ifrågavarande förslagen, vilka avser vissa lättnader med avseende å besiktningstvånget
och körkortsfordringarna, föreläggs riksdagen tidigare än de
frågor, som omfattas av trafiksäkerhetsutredningens betänkande. Lättnaderna
i besiktningstvånget synes mig nämligen böra träda i tillämpning
i så god tid som möjligt före återregistreringen i vår av de under vintermånaderna
avställda bilarna. Frågan om lättnader i vissa fall i villkoren
för erhållande av körkort är av huvudsakligen administrativ natur och saknar
direkt samband med de av trafiksäkerhetsutredningen behandlade trafiksäkerhetsfrågorna.

I. Lättnader i besiktningstvånget vid återregistrering av avställda

fordon

Enligt bestämmelse i 10 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september
1951 (nr 648) gäller såsom villkor för fordons upptagande i bilregister,
att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 95

antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits i typintyg
samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring, att det ej längre
överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg.

I två likalydande motioner (1:38 och 11:51) till 1954 års riksdag föreslogs,
att vägtrafikförordningen skulle ändras på sådant sätt, att bil finge
återföras från bilreservregister till bilregister utan särskild registreringsbesiktning,
under förutsättning att den varit avförd ur bilregistret endast
någon kortare tid, exempelvis sex månader. Såsom skäl för den föreslagna
ändringen uppgavs i motionerna, att svårighet förelåge att få tid reserverad
hos besiktningsmyndigheten för ny besiktning vid återinförandet i bilregistret
av det stora antal fordon, som tillfälligt under vintermånaderna
tagits ur trafik.

I ett över de nämnda motionerna avgivet utlåtande nr 42 — till vilket
hänvisas i fråga om gällande bestämmelser om kontroll över motordrivna
fordon och släpfordon, tidigare förslag i ämnet och inhämtade yttranden
över motionerna — anförde andra lagutskottet bl. a. följande.

I gällande vägtrafikförordning uppställes såsom villkor för återregistrering
av motorfordon, att fordonet inom ett år före ansökningen om återregistreringen
godkänts vid registreringsbesiktning. Härigenom vinnes beträffande
en del av fordonsbeståndet, som för viss tid, vanligen under
vintern, tages ur trafik och överföres från bilregistret till bilreservregistret,
en kontroll att fordonet då det åter tages i bruk är tillförlitligt ur säkerhetssynpunkt
och i övrigt lämpligt för trafik samt att det icke till följd av
ändring av tjänstevikten eller eljest skall placeras i annan skatteklass än som
tidigare gällt. Beträffande det stora flertalet fordon, som användes hela
året eller eljest icke avregistreras och som därför icke beröres av nämnda
kontroll, får man i stället lita till den löpande kontroll som sker främst
genom flygande inspektion.

I de inhämtade remissyttrandena bekräftas vad motionärerna uppgivit
därom att avsevärda väntetider uppkommit då avregistrerade fordon skolat
besiktigas före återregistrering. Anledningen till väntetiderna har varit att
bilinspektionen icke haft sådan personalstyrka till sitt förfogande att den
kunnat möta den bl. a. genom ifrågavarande besiktningar uppkommande
större arbetsbelastningen "under våren. Uppenbart är att många ägare till
motorfordon härigenom vållats betydande olägenheter.

Det synes utskottet som om registreringsbesiktningen i återregistreringsfallen
utan större olägenhet skulle kunna ersättas med det enklare och för
bilinspektionen mindre arbetskrävande förfarandet med kontrollbesiktning.
Härvid skulle alltjämt trafiksäkerhetssynpunkterna tillgodoses och — till
följd av de föreskrifter kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat bilinspektörerna
i sin i remissyttrandet berörda skrivelse den 8 februari 1954
- - viss kontroll vinnas också ur skattesvnpunkt. Man kan emellertid enligt
utskottets uppfattning också ifrågasätta om man icke skulle kunna helt
slopa kravet på besiktning som villkor för återregistrering, och för kontrollen
även beträffande den del av fordonsbeståndet som tillfälligt avregistreras
lita till den löpande kontrollen. Härigenom skulle eu betydande
lättnad vinnas icke endast för den enskilde fordonsägaren utan också för
de berörda myndigheterna Betänkligheterna mot att efterge kravet på be -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

siktning i dessa fall synes utskottet mindre sedan statsmakterna nyligen
beslutat en betydande förstärkning av trafikövervakningen.

Spörsmålet om en förenkling av förfarandet vid återregistrering av motorfordon
är emellertid enligt vad utskottet erfarit f. n. föremål för övervägande
inom statens organisationsnämnd i samband med behandlingen av
de uppdrag som lämnats nämnden att verkställa översyn av nu tilllämpade
former för den centrala motorfordonsregistreringen m. m. samt
att verkställa organisationsundersökningar vid länsstyrelserna. Med hänsyn
härtill anser utskottet, att med riksdagens ställningstagande i frågan
lämpligen bör anstå i avvaktan på de förslag vartill organisationsnämndens
undersökningar kan föranleda.

På utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon riksdagens
åtgärd.

I en den 11 juni 1954 dagtecknad utredning med förslag till organisation
av motorfordonsregistreringen in. in. har statens organisationsnämnd upptagit
bl. a. det i motionerna framlagda förslaget till behandling. Nämnden
förklarar sig på i huvudsak samma skäl, som i motionerna andragits, anse
att fordon som varit registrerat i bilreservregister under högst sex månader
i följd skall få återregistreras utan särskild registreringsbesiktning. Till
vad i motionerna anförts fogar nämnden uttalandet, att med all sannolikhet
ett betydligt större antal fordon årligen uttages ur trafik under en eller
annan vintermånad än det antal som överförts till bilreservregistret.

I de yttranden, som av finansdepartementet inhämtats över organisationsnämndens
utredning, har förslaget om ändring av återregistreringsbestämmelserna
endast närmare behandlats av tre remissinstanser. Sålunda har
väg- och vattenbyggnadsstgrelsen i sitt yttrande hänvisat till de synpunkter
på denna fråga, som styrelsen utvecklat i sitt uti andra lagutskottets tidigare
berörda utlåtande refererade yttrande till utskottet och som utmynnar i
uttalandet, att styrelsen ej kan biträda det i motionerna framlagda förslaget
men finner en väsentlig förenkling utan försämring ur trafiksäkerhetssynpunkt
kunna ernås, därest i stället för registreringsbesiktning utfördes kontrollbesiktning
i samband med återregistrering av fordon. Styrelsen tillstyrker
för sin del en sådan omläggning av förfarandet.

Överståthållaråmbetet har i yttrande framhållit bl. a., att kravet på ny
besiktning av just sådana fordon, som tages ur trafik efter avregistrering,
knappast kan med hänsyn till trafiksäkerheten vara mera motiverat än i
fråga om det stora antal andra fordon, som ändå i praktiken avställes under
vissa tidsperioder. Ämbetet framhåller emellertid att en väsentligt ökad avregistreringsfrekvens
och ett däremot svarande merarbete med säkerhet
kommer att bli en följd av förslagets genomförande.

Kungl. automobilklubben har i sitt yttrande bl. a. anfört att någon invändning
mot förslaget icke kan riktas, under förutsättning att den väntade
utökningen av flygande inspektioner och andra trafikövervakande åtgärder
blir av sådan effektivitet att riskerna från trafiksäkerhetssynpunkt icke kommer
att ökas.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

över det i motionerna framlagda förslaget har kommunikationsdepartementet
inhämtat utlåtande från 1953 års trafiksäkerhetsutredning, som anför
bl. a. följande.

Kontrollen av att fordonen befinna sig i ett trafiksäkert skick, är ett nödvändigt
led i trafiksäkerhetsarbetet. En sådan kontroll är i främsta rummet
påkallad beträffande fordon, som på grund av sin ålder kunna antagas ha
blivit utsatta för sådan förslitning och påkänning, att de icke längre motsvara
trafiksäkerhetens krav. Kontrollen av de äldre fordonen framstår som
särskilt betydelsefull, om man beaktar, att benägenheten hos förarna att
vilja hålla sina fordon i ett fullt trafikdugligt skick ofta avtager med stigande
ålder hos fordonet ävensom att äldre fordon icke sällan ägas av personer,
vilkas ekonomiska ställning icke tillåter dem att underkasta fordonen
behövliga reparationer av mera kostnadskrävande natur.

Men även i fråga om fordon, som en längre tid varit överförda till bilreservregistret,
föreligga särskilda skäl för att kräva besiktning, innan fordonet
åter upptages i bilregistret. Det är ett känt förhållande, att motorfordon
icke må väl av att stå stilla utan skötsel under alltför långa tidsperioder.
Framför allt torde detta vara förhållandet om förvaringslokal saknas
eller är av bristfällig beskaffenhet.

Många bilägare, framför allt sådana som icke utnyttja fordonen i sin
yrkesutövning, avstå i praktiken från att köra sina fordon under vintern,
ined hänsyn "till de särskilda svårigheter, som i vårt land alltid äro förenade
med vinterkörning. Vissa av dem, som på detta sätt underlåta att
bruka sina fordon vintertid, önska samtidigt inbespara den fordonsskatt
och den trafikförsäkringsavgift, som belöper på den tid, fordonet står stilla,
och de underkasta sig därför besväret att på hösten överföra sitt fordon till
reservregistret för att nästa vår föra det tillbaka till det vanliga bilregistret.
Ju mer fordonsbeståndet ökar och ju flera personer, som skaffa sig motorfordon
allenast för att bruka dem under fritid, desto vanligare kommer
det säkerligen att bli, att motorfordon på angivet sätt överföres till reservregistret
under vintern.

Enligt utredningens mening kan det icke anföras några bärande skäl
till stöd för en uppfattning, att de motorfordon, som för en kortare tid under
vintern överföras till bilreservregister skulle, då de på våren åter tagas
i bruk, vara av sämre beskaffenhet, än de motorfordon, som under hela
vintern stått kvar i bilregistret. Tiden är alltför kort för att endast den omständigheten,
att fordonet ej brukats, skulle vara något indicium på att
det blivit behäftat med brister av betydelse för trafiksäkerheten. Ofta är
det väl så, att ett fordon, som avställes under vintern, till och med är av
bättre beskaffenhet, när våren kommer, än ett fordon som varit i trafik
under de hårda vinterförbållandena. Och direkt egendomligt måste det
framstå för två fordonsägare, vilka båda de facto tagit sina fordon ur trafik
vintertid, att endast den som ur sparsambetssynpunkt låtit flytta bokföringen
av sitt fordon från det ena registret till det andra, skall behöva underkasta
sig det besvär och de kostnader, som äro förenade med eu ombesiktning.

Det är "givetvis i och för sig värdefullt, att så många fordon som möjligt
bli föremål för efterkontroll, men att för sådan efterkontroll uttaga de fordon,
som allenast eu kortare lid — i allmähet några få månader — varit
överförda till bilreservregistret finner utredningen icke vara någon lämplig
ordning.

Bilinspektionens bristande resurser och anhopningen av förrättningar under
våren, då ägarna önska återregistrera sina fordon, ha medfört långa

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 95

väntetider. Men även i andra avseenden medför besiktningsskyldigheten besvärligheter
för ägarna. Exempelvis kan nämnas, att fordonsägaren, då han
inställer sitt fordon till besiktning, skall avlämna en våguppgift från godtagbar
våg. Sådana vågar äro ofta — och särskilt gäller detta de nordliga
länen — belägna på betydande avstånd från den ort, där fordonet skall
besiktigas. Enbart skyldigheten att låta väga fordonet kan därför bli både
kostsam och tidsödande för fordonsägaren.

En befrielse från förrättningar av här ifrågavarande slag skulle också
innebära en påtaglig lättnad i bilinspektörernas arbetsbörda. Under år 1953
utfördes av bilinspektionen sammanlagt 63 000 registreringsbesiktningar.
Hur många av dessa, som voro besiktningar av avregistrerade fordon, är
icke känt, men man kan antaga, att de uppgingo till ungefär 15 % av samtliga
registreringsbesiktningar. Det är också känt att antalet registreringsbesiktningar
ökar starkt.

I yttranden över motionerna har föreslagits, att registreringsbesiktningen
skulle kunna ersättas med den mindre tidskrävande kontrollbesiktningen.
Både dessa förrättningar innefatta en kontroll av fordonets beskaffenhet
ur trafiksäkerhetssynpunkt. Vid registreringsbesiktningen skall härutöver
fordonet bland annat mätas och dess tjänstevikt bestämmas. Man räknar
med att en besiktningsman under ett tretimmarspass medhinner 13 registreringsbesiktningar.
Om i stället endast kontrollbesiktningar utföras,
medhinner besiktningsmannen 15 sådana besiktningar. Härav följer, att
den lättnad, som avses, icke vinnes med mindre fordonsägaren helt befrias
från varje besiktningsförfarande.

För närvarande avstå många fordonsägare från att under vinterperioden
a\registiera sina fordon på grund av det besvär och de kostnader, som äro
förenade med återregistreringen. Eftergives kravet på besiktning, kommer
detta säkerligen att medföra en ökning av antalet avregistreringar. Ur trafiksäkerhetssynpunkt
kan detta icke vara förenat med några olägenheter.

Utredningen vill med anledning av vad här anförts tillstyrka den föreslagna
ändringen i vägtrafikförordningen. Den angivna tidsgränsen 6 månader
synes vara väl motiverad. Har ett fordon endast under så kort tid
varit avregistrerat, föreligger en presumtion för att anledningen till avregistreringen
endast varit en önskan hos fordonsägaren att inbespara skatt
och försäkringsavgift.

Utredningens ställningstagande i denna fråga får icke tolkas så, att utredningen
skulle anse fordonskontrollen vara av mindre betydelse ur trafiksakerlietssynpunkt.
Utredningen har — såsom tidigare framhållits —
tvärtom den uppfattningen, att kontrollen av fordonens beskaffenhet och
utrustning är ett nödvändigt led i strävandena att nedbringa olycksriskerna.
Men en sådan kontroll måste vara rationellt uppbyggd och uppmärksamheten
skall i första hand riktas mot de fordon, vars trafikduglighet verkligen
kan antagas ha minskat. — Frågan hur eu dylik kontroll lämpligen
bör anordnas, är ett av de spörsmål, som är föremål för utredningens överväganden.

Departementschefen

Den stigande olycksfallsfrekvensen på motorfordonstrafikens område gör
det angeläget icke blott att bibehålla de trafiksäkerhetsföreskrifter som visat
sig ändamålsenliga, utan också att söka ytterligare effektivisera dessa
föreskrifter. Alt motorfordonens tillstånd ur säkerhetssynpunkt på ett
lämpligt sätt underkastas en fortlöpande kontroll ter sig därvid som ett nödvändigt
led i arbetet för trafiksäkerhetens höjande.

9

Kungl. Maj:ta proposition nr 95

På vägtrafikförfattningarna grundade besiktningsåtgärder för motorfordon
ifrågakommer — bortsett från de kontrollbesiktningar som föreskrivits
för vissa speciella motorfordon (körskolebilar, uthyrningsbilar samt acetylen-
och gengasbilar) — i sex olika fall, nämligen 1) i samband med den
törsta registreringen av fordon, då registreringsbesiktning skall ha föregått
registreringen, därvid med godkännande vid registreringsbesiktning jämställs
upptagande i typintyg; 2) i samband med eventuellt företagen, mera
väsentlig ändring av registrerat fordon, då ny registreringsbesiktning skall
göras; 3) i samband med att fordon, som för längre eller kortare tid tagits
ur bruk och i anledning därav överförts till bilreservregistret, ånyo upptages
i bilregistret, då ny registreringsbesiktning skall ske såvida fordonet icke
inom ett år före ansökningen om återregistrering godkänts vid registreringsbesiktning
eller upptagits i typintyg; 4) i samband med godkännande av
fordon för användning i yrkesmässig trafik, då ett besiktningsförfarande i
regel föregår godkännandet; 5) i samband med fordons fortlöpande användning
i yrkesmässig trafik för personbefordran, då årlig kontrollbesiktning
skali verkställas; samt 6) i samband med den löpande fordonskontrolien,
då förelägganden om kontrollbesiktning av fordon kan meddelas där
så finnes påkallat.

Samtliga de besiktningsåtgärder som avser efterkontroll av motorfordonen
— det helt övervägande antalet bussar dock undantaget — kan sägas
inriktade på ett mer eller mindre slumpvis företaget fordonsurval. Ur trafiksäkerhetssynpunkt
torde det vara önskvärt att efterkontrollen — bortsett
från den löpande kontrollen i form av flygande inspektion som genom sin
karaktär av stickprovskontroll manar till noggrannare fordonsvård överlag
— främst insätts mot de fordon, hos vilka bristfälligheter erfarenhetsmässigt
kan befaras av olika skäl, främst långvarig eller intensiv användning.
De periodiska kontrollbesiktningarna av fordon i yrkesmässig trafik för personbefordran
är ur denna synpunkt väl motiverade, då dessa fordon i regel
nyttjas i mera intensiv trafik. Här tjänar kontrollbesiktningarna också ändamålet
att bereda allmänheten garanti för god standard hos den allmänna
trafiktj änstens transportmedel.

önskvärdheten att i första hand inrikta efterkontrollen på de fordon, hos
vilka brister erfarenhetsmässigt kan befaras, understryks i dagens läge av
den begränsade besiktningskapaciteten hos statens bilinspektion. Med den
kraftiga, fortlöpande ökning av fordonsbeståndet, som de senaste åren visat,
har bilinspektionen inte kunnat hålla takt. En önskvärd utbyggnad av besiklningskapaciteten
kan, främst till följd av betydande rekryteringssvårigheter,
inte komma till stånd så snabbt och i den utsträckning som i dagens
situation i och för sig kan anses påkallat. Det är därför angeläget att den
besiktningskapaeitet, som finns, utnyttjas där den bäst behövs, nämligen
för besiktningar vid första registrering, vid fordonsändringar, vid återregistrering
av under längre tid avställda fordon, vid återregistrering av fordon
med långvarig användningstid, vid fortlöpande användning av fordon i

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

yrkesmässig trafik för personbefordran samt vid förelägganden om kontrollbesiktning
i den löpande fordonskontrollen.

Besiktningsskyldigheten vid återregistrering av fordon, som endast kortare
tid varit avställt och som icke varit utsatt för mera långvarigt nyttjande,
torde med hänsyn till det anförda böra i dagens läge få eftergivas. Jag
delar härvidlag de synpunkter, som anförts av 1953 års trafiksäkerhetsutredning
i dess tidigare refererade yttrande. Jag kan emellertid inte helt biträda
förslaget om slopandet av besiktningstvånget för alla motorfordon,
vilka återregistreras efter högst sex månaders avställning. Såsom utredningen
framhållit, framstår kontrollen av de äldre fordonen såsom särskilt betydelsefull,
och en eftergift av besiktningstvånget vid återregistrering skulle
i fråga om dessa fordon kunna få allvarliga konsekvenser ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Eftergiften torde därför lämpligen endast böra omfatta fordon
som första gången tagits i bruk inom fem år före ingivandet av ansökan
om återregistrering. Med hänsyn till de ofta förekommande, på automobilskattens
storlek inverkande ändringarna av lastbilarnas och, om ock i
mindre utsträckning, av bussarnas tjänstevikter torde vidare skäl ej föreligga
att inbegripa dessa fordonskategorier i eftergiften. Anledning till eftergift
föreligger här ej heller på samma sätt som i fråga om personbilar och
motorcyklar, eftersom avställning av lastbilar och bussar under vintermånaderna
inte synes förekomma i större omfattning.

För lastbilarnas och bussarnas del ävensom beträffande personbilar och
motorcyklar, som är av äldre årsmodell eller varit avställda under längre
tid än sex månader, synes mig väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att
registreringsbesiktningen vid återregistrering skulle utbytas mot kontrollbesiktning
kunna genomföras utan olägenhet. Jag vill i detta sammanhang
erinra om den av styrelsen i skrivelse den 8 februari 1954 till samtliga besiktningsmän
meddelade föreskriften, att därest besiktningsman vid kontrollbesiktning
finner, att sådana ändringar uppenbarligen vidtagits med
lordonet att detsamma bort inställas till registreringsbesiktning, han om
förhållandet har att underrätta fordonets ägare samt det bilregister, där
fordonet är upptaget. Eventuell underlåtenhet att ombesiktiga fordon i fall,
då förhöjd automobilskatt skall utgå, torde härigenom vid de flesta återregistreringar
komma till länsstyrelsernas kännedom.

En lördel ur arbetssynpunkt för bilinspektionen uppnås även genom registreringsbesiktningens
ersättande med kontrollbesiktning vid återregistrering
av bussar. Den årliga kontrollbesiktningen av bussar i yrkesmässig tralik
kan nämligen med den föreslagna anordningen åberopas vid återregistrering,
varigenom nytt besiktningsförfarande blir onödigt.

Statspolisintendenten har i yttrande till utskottet över de ifrågavarande
motionerna påpekat, att det ej sällan förekommer att ägaren till en bil, som
vid flygande inspektion förelagts kontrollbesiktning, ej inställer bilen hos
vederbörande bilinspektör utan överför den till bilreservregistret. Bilen skulle
då enligt motionsförslaget, därest sex månader ej förflutit, ånyo kunna
registreras utan att kontrollbesiktning skett. Jag vill här framhålla, att ett

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

dylikt förfaringssätt hittills kunnat praktiseras och också har praktiserats
beträffande bilar, som godkänts vid registreringsbesiktning inom ett år före
ansökningen om återregistrering. 33 § vägtrafikkungörelsen har innehållit
stadgande att meddelat körförbud skall antecknas i bilregistret beträffande
där registrerade fordon. En utvidgning av detta stadgande till att omfatta
även anteckning av körförbud i bilreservregistret beträffande där upptaget
fordon har emellertid nu ägt rum genom en på tidigare denna dag av mig
gjord anmälan utfärdad kungörelse om ändrad lydelse av 33 § vägtrafikkungörelsen.
Jag förutsätter att länsstyrelserna regelmässigt meddelar körförbud
i fall av underlåten kontrollbesiktning av trafikfarliga fordon samt
noga tillser, att de möjligheter till kontroll av att dylika fordon icke utan
iståndsättande återinsättas i drift, som stadgandet i dess nya utformning
erbjuder, effektivt utnyttjas.

Det författningsförslag, som i överensstämmelse med vad jag här anfört
upprättats inom kommunikationsdepartementet, upptager ävenj vissa mot
de angivna lättnaderna svarande inskränkningar i besiktningstvånget i fall,
då reservregistrerat fordon brukas enligt interims- eller saluvagnslicens.

Frågan om en ändamålsenlig anordning av motorfordonsbesiktningen är
föremål för övervägande av 1953 års trafiksäkerhetsutredning, som torde
komma att före innevarande års utgång framlägga förslag i ämnet. En mera
definitiv reglering av besiktningsförfarandet torde därför nu ej böra komma
till stånd. De lättnader i fråga om besiktningstvånget, som jag här behandlat,
synes med hänsyn härtill böra i avbidan på trafiksäkerhetsutredningens förslag
ges giltighet tillsvidare endast för tiden fram till den 1 juli 1956.

II. Lättnader i vissa fall i villkoren för erhållande av körkort

I ett den 9 januari 1953 dagtecknat betänkande nr 5 har nordiska parlamentariska
kommittén för friare samfärdsel m. m. ■— vars svenska ledamöter
är riksdagsmännen R. F. Edberg, L. D. Cassel, J. F. Grym, G. F. N.
Kristensson och P. O. Pålsson — framlagt vissa förslag till underlättande
av motorfordonstrafiken mellan de nordiska länderna samt därvid bl. a.
uttalat sig för att person, som är i besittning av körkort utställt i ett nordiskt
land, vid bosättning i annat nordiskt land bör kunna få utställt körkort i
sistnämnda land mot företeende av sitt nationella körkort utan att avlägga
körkortsprov eller på annat sätt behöva prestera bevis för körfärdighet.

Över betänkandet har remissyttranden avgivits av fullmäktige för riksbanken
och styrelsen för valutakontoret, generaltullstyrelsen efter hörande
av tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, av tullkamrarna i
Hälsingborg, Trelleborg, Strömstad och Haparanda och av gränstullkammaren
i Karlstad, kommerskollegium efter hörande av handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg, Skåne och Gävle, svenska lasttrafikbilägareförbundet
och svenska omnibusägareförbundet, statens handels- och industrikommission,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statspolisintendenten,
överståthållarämbetet efter hörande av poliskammaren i Stock -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 95

holm, länsstyrelsen i Malmöhus län efter hörande av poliskamrarna i Malmö
och Hälsingborg, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands
och Jämtlands län, länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande av
landsfiskalen i Haparanda, föreningen Norden, svenska turistföreningen,
svenska turisttrafikförbundet, kungl. automobilklubben samt motormännens
riksförbund.

Regler om körkort finnes meddelade i vägtrafikförordningen den 28 september
1951. Jämlikt 29 § nämnda förordning får motorfordon föras endast
av den, som genom körkort, utfärdat av länsstyrelse, är berättigad att föra
fordonet. Detsamma gäller i allmänhet också i fråga om färd på väg med
traktor, som är försedd med gummihjul. Körkort utfärdas för bil, för motorcykel
eller för traktor samt gäller för färd i hela riket. Körkort för bil berättigar
även till förande av motorcykel och traktor. Körkort för motorcykel
gäller även för traktor. — I 31 § är föreskrivet, att den som önskar erhålla
körkort, skall i viss ordning undergå förarprov. För den, som avlagt sådant
prov, utfärdas särskilt kompetensbevis. •— Närmare bestämmelser rörande
ansökan om och utfärdande av körkort är givna i 32 §. Av dessa bestämmelser
framgår bl. a. att vid ansökningen skall fogas åldersbevis, läkarintyg,
fotografi, kompetensbevis och nykterhetsintyg. Sökanden är vidare skyldig
att på anfordran förete intyg om sin mantalsskrivningsort. — Enligt 37 §
äger Konungen meddela bestämmelser om rätt för person, som i främmande
stat äger föra motorfordon, att på grund av internationella överenskommelser
eller eljest under tillfällig vistelse i riket föra sådant fordon. Vidare ges
möjlighet för polismyndighet att för tillfällig vistelse i riket utfärda s. k. turistkörkort.

Med stöd av äldre bestämmelser, vilka nu ersatts av det nyssnämnda stadgandet
i 37 § vägtrafikförordningen, har Kungl. Maj :t i skilda sammanhang
meddelat föreskrifter om utländska (bl. a. danska, norska och finska) körkorts
giltighet vid tillfällig vistelse här i riket. Härom hänvisas till kungörelser
den 29 april och den 30 juli 1930 (SFS 1930: 92 och 324; ang. ändringar
se 1935: 550 och 613) samt den 19 augusti 1931 (SFS 1931: 317).

Vidare må hänvisas till den av bl. a. Sverige biträdda internationella konventionen
den 24 april 1926 rörande automobiltrafik, kungörelsen den 11 oktober
1930 med anledning av Sveriges tillträde till nämnda konvention (SFS
1930:371; ang. ändring se 1932:494, 1948:475, 1952:521 och 1954:796),
den likaledes av Sverige biträdda konventionen den 19 september 1949 rörande
vägtrafik ävensom i anledning av sistnämnda konvention utfärdad
kungörelse den 30 juni 1952 (SFS 1952: 520; ang. ändring se 1954: 795). I
nämnda konventioner och kungörelser ges bestämmelser om s. k. internationellt
körkort, vars giltighetstid dock icke kan överstiga ett år.

Kommittén har upplyst, att i Danmark, Finland och Norge gäller liknande
regler som i Sverige. I Danmark har emellertid tillämpats sådan
praxis, att en person, som där har fast hemvist och som innehar giltigt kör -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

kort, utställt i något av de övriga nordiska länderna, kan erhålla danskt körkort
utan avläggande av körkortsprov, blott vederbörande avlämnar läkarintyg
och intyg om att han kört regelbundet under det senaste året.

I fråga om möjligheten till ytterligare förenklingar har kommittén framhållit,
att den gällande ordningen, enligt vilken nationellt körkort är tillfyllest
för förande av personbil i icke yrkesmässig trafik under tillfälligt
uppehåll i annat nordiskt land, icke haft några olägenheter med sig. Kommittén
säger sig ha övervägt att föreslå att ett i ett nordiskt land utfärdat
körkort utan vidare skall kunna användas i annat nordiskt land oberoende
av om uppehållet därstädes är tillfälligt eller varaktigt. Då emellertid körkorten
i Danmark, Finland och Norge endast gäller för en tid av fem år
medan de i Sverige gäller utan tidsbegränsning har man icke ansett sig
kunna föreslå detta. I stället har kommittén inriktat sig på möjligheten
att utsträcka den praxis, som tillämpas i Danmark, även till övriga nordiska
länder. Enligt kommitténs uppfattning föreligger icke tillräcklig anledning
att fordra särskild dokumentation på körfärdighet för en nordbo,
som har giltigt körkort för färd i icke yrkesmässig trafik i sitt hemland,
då han bosätter sig i annat nordiskt land och önskar erhålla körkort i detta.
Kommittén har därför föreslagit att en ordning genomföres, enligt vilken
det blir möjligt att utan vidare erhålla körkort vid bosättning i annat nordiskt
land mot företeende för vederbörande myndighet av giltigt nationellt
körkort.

I flertalet yttranden har utredningens förslag i olika hänseenden helt
allmänt tillstyrkts. Det nu förevarande förslaget har icke avstyrkts i något
av yttrandena. Endast i ett yttrande, nämligen det som avgivits av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, har detta förslag närmare kommenterats,
i det att länsstyrelsen som sin mening uttalat, att körkortssökande
borde förete utredning om att det nationella körkortet vore giltigt, vilket
syntes kunna ske genom aktuellt utdrag ur körkortsregistret. Härigenom
skulle enligt vad länsstyrelsen framhållit vinnas den fördelen att vederbörande
myndighet i det nya landet finge kännedom om sökandens tidigare
trafikförseelser.

Departementschefen

Till grund för kommitténs skilda förslag ligger önskemålet att, där det
låter sig göra, undanröja åtminstone sådana hinder för motorfordonstrafiken
mellan de nordiska länderna, som icke motiveras av djupare liggande
orsaker. Till detta önskemål kan jag obetingat ansluta mig.

Vad särskilt angår det villkor för erhållande av körkort, som består i
avlagt prov på körskicklighet, finnes dylikt villkor uppställt i samtliga de
nordiska länderna liksom f. ö. även på de flesta håll annorstädes. Även
den praktiska tillämpningen av villkoret ställer sig tämligen likartad. Jag
kan härför icke anse att de hänsyn till trafiksäkerheten, som motiverat
kravet på körkort för motorförare, i någon mån åsidosättes genom en föreskrift
om att den, som innehar ett i annat nordiskt land utfärdat gil -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 95

tigt körkort, skall kunna erhålla svenskt körkort utan att undergå
nytt förarprov. Vederbörandes nationella körkort godtages ju redan enligt
nuvarande regler vid tillfällig vistelse i riket. Vad beträffar de internationella
körkorten innehåller bestämmelserna om dessa ej heller
något strängare krav på ådagalagd körskicklighet än som följer av att vederbörande
skall vara berättigad att föra motorfordon i sitt hemland. Den
föreslagna nya regeln kan därför icke sägas innebära något verkligt avsteg
från de principer, vilka ligger till grund för nuvarande svenska bestämmelser
i ämnet, utan innefattar snarast en närmare utveckling av dessa. Jag
tillstyrker därför att sådana författningsändringar vidtagas, som är erforderliga
för att förverkliga kommitténs förslag i förevarande del.

Huruvida och i vilken omfattning kommitténs förslag kan realiseras torde
böra bero på huruvida överenskommelser, grundade på ömsesidighet,
kan uppnås med vederbörande stater. Författningsbestämmelserna i ämnet
bör därför utformas så, att frågan om lättnad i villkoren för erhållande
av körkort får bero på förordnande av Kungl. Maj :t. Ehuru närmast avsedda
att tillämpas i förhållande till övriga nordiska stater synes bestämmelserna
lämpligen kunna erhålla en så vid syftning, att de ger möjlighet
till liknande överenskommelse även med annan stat.

I formellt hänseende torde författningsändringen böra ske på det sättet,
att till 31 § vägtrafikförordningen fogas ett nytt moment, enligt vilket det
skall ankomma på Konungen att meddela föreskrifter om rätt för den, som
i främmande stat äger föra motordrivet fordon, att erhålla körkort utan att
undergå förarprov. Härjämte bör i 32 § 1 mom. samma förordning göras
ett motsvarande tillägg rörande de handlingar, som skall fogas vid ansökan
om körkort. Inom kommunikationsdepartementet har i enlighet härmed upprättats
förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen.

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition anhålla om riksdagens yttrande över de
inom kommunikationsdepartementet upprättade förslagen till dels förordning
angående tillfälligt upphävande av viss i vägtrafikförordningen föreskriven
besiktningsskyldighet, m. in., dels ock förordning om ändring i vägtrafikförordningen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Dagmar Bruno

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550445