Kungl. Maj:ls proposition nr 9b.
1
Nr 94
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
epileptikervården; given Stockholms slott den 25 februari
1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I avbidan på ett ställningstagande till resultatet av pågående utredning
rörande frågan om huvudmannaskapet för epileptikervården och därmed
sammanhängande spörsmål föreslås vissa provisoriska ändringar av statsbidragen
till denna vårdgren. Driftbidragen i allmänhet föreslås höjda från
1 000 till 1 200 kronor per vårdplats och år. Lärarlönebidraget föreslås
utgå med 95 procent av lönekostnaden i näst högsta löneklassen av för
medgivna, reglerade tjänster gällande lönegrader. De nya bidragsgrunderna
föreslås skola tillämpas, beträffande lärarlönebidraget fr. o. m. redovisningsåret
1954/55 och i övrigt fr. o. m. den 1 januari 1955.
Medelsbehovet under anslaget till Bidrag till epileptikeranstalter beräknas
för budgetåret 1955/56 till 1 040 000 (+ 170 000) kronor.
Vidare föreslås, att föreningen Röingegården u. p. a. erhåller ett ränteoch
amorteringsfritt statslån för vissa byggnadsarbeten m. m. vid föreningens
epileptikerhem. För ändamålet äskas under fonden för låneunderstöd
ett investeringsanslag om 110 000 kronor.
1 ■— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 9b.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln, punkten 50, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Bidrag till epileptikeranstalter för budgetåret 1955/
56 beräkna ett förslagsanslag av 1 180 000 kronor. Vid min preliminära anmälan
av denna anslagsfråga framhöll jag, att medicinalstyrelsen, som enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1954 erhållit i uppdrag att verkställa utredning
rörande epileptikervårdens ordnande, den 1 december 1954 inkommit
med förslag rörande grunder för statsbidragen till ifrågavarande anstalter.
Då förslaget vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande var föremål
för remissbehandling, hade jag icke kunnat taga ställning till förslaget.
Med hänsyn härtill förordade jag, att anslaget i riksstatförslaget uppfördes
med allenast ett preliminärt belopp.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
I samband därmed torde jag även få anmäla uppkommen fråga om
ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a. till vissa byggnadsarbeten
m. m.
Bidrag till epileptikeranstalter
För detta ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag
om 870 000 kronor (statsliggaren s. 1002).
Förslag
1. Medicinalstyrelsen — som överlämnat en framställning från styrelsen
för svenska diakonsällskapet om dels höjning av nu utgående extra statsbidrag
till dess epileptikerklinik för budgetåret 1955/56, dels ock tilläggs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr .9''#.
3
anslag för samma ändamål för andra halvåret av budgetåret 1954/55 — har
i skrivelser den 31 augusti och den 23 november 1954 hemställt
a) om höjning av nu utgående driftbidrag i allmänhet till epileptikeranstalterna
från 1 000 till 1 400 kronor per vårdad och år; samt
b) om viss omläggning av beräkningen och utbetalningen av förenämnda
till svenska diakonsällskapet utgående extra statsbidrag.
Medicinalstyrelsens förslag medför en höjning av dess andel av anslaget
med 308 000 kronor till 1 113 000 kronor.
2. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1954 uppskattat medelsbehovet
för statsbidrag till lärarlöner vid Margarethahemmet till 75 000 kronor
mot för innevarande budgetår beräknade 68 000 kronor.
Motiv
1) Allmänna synpunkter. Genom beslut den 30 juni 1954 uppdrog Kungl.
Maj :t åt medicinalstyrelsen att utreda frågan om epileptikervårdens ordnande.
Därvid uttalades bl. a., att en översyn av statsbidragsbestäinmelserna
borde komma till stånd inom sådan tid, att förslag härutinnan skulle kunna
underställas 1955 års riksdag. Detta uppdrag har av styrelsen anförtrotts
åt en särskild delegation för epileptikervården, i vilken förutom styrelsens
egna berörda befattningshavare även ingår tre av chefen för inrikesdepartementet
tillkallade experter. Nämnda delegation har anmält, att frågan,
hur en tillfredsställande ordning skall kunna åstadkommas på epileptikervårdens
område, är så omfattande och svårlöst, att definitiva förslag
icke kan lämnas inom sådan tid, att de kan underställas 1955 års riksdag.
Delegationen har därför avgivit förslag till provisoriska bestämmelser att
gälla under budgetåret 1955/56.
Samtliga dessa förslag har i nedan återgivna delar upptagits av medicinalstyrelsen.
Delegationen erinrar om att 1946 års sinnesslövårdsutredning i sitt den
22 december 1948 avgivna betänkande om sinnesslövården (SOU 1949:11)
uttalade bl. a., att någon systematisk fördelning av vårduppgifterna mellan
de olika epileptikeranstalterna ej företagits, varken med hänsyn till klientelets
art eller med hänsyn till patienternas hemort. Ingen av anstalterna
hade ansvaret för att i första hand de mest vårdbehövande fallen mottoges.
Det förelågc därför ett stort behov av en verklig plan för epileptikervården
med uppdelning av arbetsuppgifterna på lämpligt sätt och med skyldighet
för en bestämd huvudman att ansvara för att de föreliggande vårdbehoven
på området bleve tillgodosedda.
Enligt delegationen äger dessa uttalanden alltjämt i huvudsak giltighet.
Härtill kommer, att forskningen på senare tid givit resultat, som förser läkarna
med bättre vapen än förr i kampen mot epilepsin. Detta gäller såväl
diagnostiken som den rent medicinska vården och den socialmedicinska
omvårdnaden. Nu antydda förhållanden gör det nödvändigt att omsorgsfullt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
analysera del epileptiska sjukdoms- och vårdområdet. Hittills vunna erfarenheter
pekar mot att huvudmannaskapet för epileptikervården bör delas
mellan staten och de kommunala sjukvårdshuvudmännen, något som också
förutsatts i direktiven för utredningen. Vårdorganisationen bör fördelas på
tre grenar, nämligen dels diagnostisk verksamhet, förlagd till neuro-psykiatriska
centra, dels centralanstalter, dels ock vårdhem. I organisationen
bör inlemmas organ för öppen vård (familjevård och försöksutskrivning).
Neuro-psykiatriska centra finnes endast vid de medicinska undervisningsanstalterna,
men för framtiden har ifrågasatts likartade centra vid vissa
centrallasarett.
Den diagnostiska topporganisationen bör äga tillgång till högsta sakkunskap
inom skilda specialiteter (neurologi, neurokirurgi, neuro-radiologi,
neuro-fysiologi, psykiatri, barnpsykiatri, pediatrik och ortopedi) samt handha
den första specialundersökningen och överhuvud taget den diagnostiska
verksamheten på högsta plan jämte alla nödiga operativa ingrepp. Centralanstaiterna,
som bör förfoga över fullgod medicinsk utrustning, bör handha
de ordinära sjukvårdsuppgifterna samt skol- och andra utbildningsuppgifter
jämte rehabiliteringsverksamhet och öppen vård. De bör arbeta i nära
kontakt med neuro-psykiatriska centra och genom avtal tillförsäkras dispositionsrätten
till ett par vårdplatser där. Statens anstalt för fallandesjuka
å Vilhelmsro bör fungera som en av de två å tre centralanstalter, som erfordras.
Vårdhemmen bör i huvudsak ha samma uppgifter som nu, men
deras standard bör höjas, bl. a. genom ökad insats av läkare.
Den skiss i grova drag, som lämnats om vårdorganisationen, har redovisats
som en bakgrund till de provisoriska föreskrifter, som bör gälla under
budgetåret 1955/56. Provisoriet torde i princip böra bygga på nuvarande
ordning. Denna bör jämkas endast i de avseenden, där en förstärkning under
alla omständigheter kan förutses bli nödvändig, när statsmaktei-na tar ställning
till frågan om epileptikervårdens definitiva ordnande.
1 a) Höjningen av driftbidraget m. m. De icke-statliga epileptikeranstalternas
inkomster utgöres väsentligen av statsbidrag och vårdavgifter. Anstalternas
inkomster i form av fondavkastning och överskott å särskilda rörelsegrenar
(jordbruks-och verkstadsdrift) är av så relativt obetydlig storlek,
att det är befogat att i förevarande sammanhang bortse från dem. Statsbidrag
till driftkostnaderna för sluten vård utgår med 500 kronor per lästermin
eller halvår för var och en av det antal fallandesjuka, som i medeltal
för dag varit intagen å skolhem, inklusive vårdavdelning, eller arbetshem.
Vårdavgiften har för de enskilda anstalterna av medicinalstyrelsen
bestämts till följande belopp för år, nämligen för två anstalter 3 500 kronor,
för två 3 000 kronor, för två 2 800 kronor samt för övriga fyra anstalter
resp. 2 600, 2 500, 2 400 och 2 200 kronor. Sammanlagda årsinkomsten kommer
alltså att för varje belagd plats uppgå till mellan (1 000 + 2 200) 3 200
och (1 000 + 3 500) 4 500 kronor, motsvarande en dagkostnad av mellan
Kungl. Maj:ls proposition nr 9b.
o
8 kronor 77 öre och 12 kronor 33 öre. Dessa inkomster har visat sig otillräckliga,
och flertalet anstalter uppvisar förlust för år 1953. De tre anstalter,
som redovisar vinst, behöver alla upprustas.
Då det gäller att bestämma statsbidragets storlek för tiden intill dess det
kan av statsmakterna definitivt fastställas, bör den år 1954 beslutade uppräkningen
av driftbidraget till anstalter för psykiskt efterblivna tagas till
utgångspunkt. De överväganden, som därvid redovisades i propositionen nr
124/1954, är i allt väsentligt tillämpliga på epileptikeranstalterna. En uppräkning,
procentuellt exakt motsvarande den, som skedde för anstalterna
för psykisk^ efterblivna, motsvarar ett årligt statsbidrag om 1 333 kronor.
Med hänsyn till att epileptikerna normalt kräver en intensivare medikamentös
behandling än psykiskt efterblivna, bör detta belopp avrundas uppåt
till 1 400 kronor.
Driftbidraget bör av samma skäl, som anförts beträffande anstalterna för
psykiskt efterblivna, bestämmas som ett bidrag per godkänd elev- eller vårdplats.
Samma möjligheter, som föreligger för tillsynsmyndigheten vid anstalter
för psykiskt efterblivna att bestämma om minskning av statsbidraget,
synes böra föreskrivas beträffande epileptikeranstalter.
Då anstalternas räkenskaper föres per kalenderår och bidraget utgår halvårsvis
i efterskott, bör det nya statsbidraget beräknas fr. o. in. den 1 januari
1955. Medelsbehovet för budgetåret 1955/56 kan i så fall, beräknat efter nu
befintliga 745 vårdplatser, uppskattas till 1 043 000 kronor.
Det nuvarande bidraget till kostnader för patienter i kontrollerad familjevård
— styrkta verkliga kostnaden dock högst 150 kronor för halvår — behöver
visserligen enligt delegationens mening höjas väsentligt. Med hänsyn till
den ståndpunkt, som statsmakterna år 1954 intog till motsvarande bidrag
för vård av psykiskt efterblivna, föreslås dock icke nu någon ändring.
I detta sammanhang anmäler delegationen, att föreningen Margarethahemmet
i skrivelse till medicinalstyrelsen den 20 oktober 1954 anfört, att —
sedan lagen den 30 juni 1944 (nr 477) om undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa upphävts genom lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna — de barn med epilepsi, som
nu är inskrivna vid centralanstalt, synes bli undantagna från landstingens
vårdnadsansvar. Centralanstalterna blir således inte längre skyldiga att
draga försorg om dessa barn och erlägga avgift för dem, som är inskrivna
vid Margarethahemmet. Föreningen har därför anhållit, att styrelsen måtte
hos Kungl. Maj :t hemställa, att de tidigare bestämmelserna måtte gälla
tillsvidare, till dess att nya föreskrifter angående de epileptiska barnen blivit
fastställda.
Med anledning av denna framställning upplyser medicinalstyrelsen, att
förenämnda 1944 års lag i praxis givits den innebörden, att bildbar sinnesslö,
som vistats på enskild epileptikeranstalt, det oaktat kvarstått som inskriven
vid vederbörande ccntralanstalt, som också erlagt vårdavgiften till
6
Kungl. Maj:ls proposition nr Öl.
epileptikeranstalten. Sedan 1954 års lag trätt i kraft, kommer enligt stadgande
i lagens 4 § a) centralanstalternas skyldighet härutinnan att upphöra
fr.o.m.den 1 januari 1955. I stället torde lagen den 2 maj 1919 (nr 283) om
lindring i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa
och fallandesjuka komma att bli tillämplig på större delen av det klientel,
som omhändertages på Margarethahemmet, nämligen relativt högtstående
psykiskt efterblivna, som lider av epilepsi. I likhet med föreningen finner
styrelsen det mindre tillfredsställande, att 1919 års lag, vilken icke bygger
på principen om kostnadsfri undervisning och endast avser mindre bemedlade,
skall bli normerande för ersättningsskyldigheten beträffande större delen
av Margarethahemmets klientel. Å andra sidan torde det knappast kunna
komma i fråga att för detta relativt fåtaliga klientel för provisorietiden suspendera
nämnda stadgande i 1954 års lag. Styrelsen, som anser det önskvärt,
att nuvarande praxis i detta avseende såvitt möjligt bibehålies, vill för
sin del uttala förhoppning om att landstingen av sociala skäl skall visa sig
benägna att tillämpa denna praxis under provisorietiden även utan tvingande
lagbestämmelse. I varje fall bör den enskildes ersättningsskyldighet
icke göras gällande i större utsträckning än vid vård å statens anstalt för
fallandesjuka, där vårdavgiften är tre kronor för dag.
1 b) Höjningen av det extra statsbidraget in. m. Svenska diakonsällskapets
styrelse har beträffande den vid Berga vårdhem för fallandesjuka män
anordnade kliniska undersökningsavdelningen anhållit dels om anslag för
budgetåret 1955/56 med 137 870 kronor och dels om tilläggsanslag för andra
halvåret av budgetåret 1954/55 med 33 935 kronor.
Kostnaderna för detta extra statsbidrag har hittills beräknats på det sätt.
att bland utgifterna endast inräknats belopp, som ansetts belöpa på den
egentliga kliniska verksamheten, medan kostnader för den personliga omvårdnaden
— kosthåll, tvätt m. in. — fått belasta vårdhemsverksamheten.
På inkomstsidan har som följd härav upptagits endast belopp, som ansetts
hänförliga till den egentliga kliniska verksamheten, medan statsbidraget
och större delen av vårdavgiften gottskrivits vårdhemsverksamheten. I diakonsällskapets
skrivelse har kostnadsberäkningen utförts enligt dessa principer.
Sedan en väsentligt utbyggd klinisk vårdavdelning den 1 februari 1954
tagits i bruk, har medicinalstyrelsen fastställt vårddagsavgiften vid kliniken
till 17 kronor för dag. Till följd härav bör enligt delegationen andra principer
för kostnadsberäkningen fastställas under provisorietiden, innebärande,
att jämväl kostnaden för personlig omvårdnad hänföres till klinikverksamheten,
som å andra sidan bör gottskrivas hela statsbidraget och hela
vårdavgiften. Diakonsällskapet, som ansett de sålunda föreslagna principerna
riktiga, har till följd härav inkommit med en ny kostnadsberäkning
för kliniken för budgetåret 1955/56.
Vid sällskapets epileptikeranstalt är vårdhemsverksamheten (211 platser)
Kungl. Maj:ts proposition nr 9''t.
7
och klinikverksamheten (14 platser) f. n. i praktiken skilda åt. Vid kliniken
förekommer en ej obetydlig öppen mottagning av poliklinikkaraktär.
Delegationens principskiss till vårdorganisation utesluter icke, att en viss
begränsad, öppen mottagning får förekomma även vid centralanstalter. För
att befordra en tillämpning av principskissen på diakonsällskapets epileptikeranstalt
vid Stora Sköndal bör skilda statsbidragsgrunder icke förekomma
för kliniken och för vårdhemmen, utan epileptikeranstalten bör uppfattas
som en enhet. Dessa synpunkter synes i viss mån böra beaktas vid beräkningen
av statsbidraget, varjämte diakonsällskapet bör få ett stöd för en
successiv omläggning av sin medicinska verksamhet.
Av överläkarens totala arbetstid inom epileptikervården, 1 872 timmar
per år, bör minst 944 timmar anses belöpa på vårdhemsklientelet. Hans lön
bör därför fördelas med hälften på vårdhemsverksamheten och hälften på
klinikverksamheten. Vidare bör personalen vid kliniken medverka i den
intensifierade medicinska vård av vårdhemsklientelet, som förordats. Det
synes rimligt, att under provisorietiden vårdhemsverksamheten belastas med
en femtedel av sammanlagda lönekostnaderna för denna personal. Då dessa
kostnader utgör 134 384 kronor, har 20 procent därav eller i runt tal 27 000
kronor överförts från klinikverksamheten till vårdhemsverksamheten genom
reducering av underskottet vid kliniken med samma belopp.
Hittills har särskild poliklinikavgift enligt samma taxa, som tillämpas vid
Serafimerlasarettet, uttagits även för särskilda prestationer (röntgen, EEg
etc.) mot på kliniken intagna, i vårdhemsverksamheten ej inskrivna patienter.
Enär detta strider mot den praxis, som tillämpas i den allmänna sjukvården
— en inneliggande patient skall erhålla all erforderlig vård utan
annan kostnad än vårddagsavgiften — har diakonsällskapet förklarat sig
ha för avsikt att i de särskilda avgifterna för inneliggande patienter inräkna
vårddagsavgiften, vilken i så fall självfallet måste höjas, troligen till omkring
19 kronor. Den polikliniska verksamheten bör under 1955 begränsas
till omkring 600 besök. För den händelse poliklinikverksamheten skulle erhålla
en avsevärt större omfattning, bör en nedräkning av statsbidraget
övervägas.
Utgifterna för kosthållet har beräknats till 4 kronor 50 öre per dagportion.
Med i huvudsak dessa utgångspunkter utgör det underskott för år 1955,
som kan ifrågakomma till extra statsbidrag enligt diakonsällskapets nya
kalkyl, 127 485 kronor och enligt delegationens 119 791 kronor. Enligt vad
förut anförts bör detta belopp reduceras med 27 000 kronor till 92 791 kronor.
Det extra statsbidraget beräknas och utbetalas nu för samma budgetår,
för vilket anslag finnes uppfört på riksstaten. Denna anordning är ur flera
synpunkter mindre tillfredsställande. Anslaget måste sålunda grundas på eu
kalkyl, uppgjord ett å två år i förväg, vilket innebär, att kalkylen för bud
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.
getåret 1955/56 måste upprättas omkring den 1 juli 1954. Diakonsällskapets
räkenskaper föres vidare per kalenderår, ett förhållande, som försvårar räkenskapsgranskningen.
Det extra bidraget bör därför fr. o. in. budgetåret
1955/56 i likhet med det ordinarie statsbidraget avse kalenderår samt utbetalas
med hälften efter budgetårets ingång och återstoden, sedan räkenskaper
färdigställts och reviderats under påföljande vår.
Vid tillämpning av det nu förordade systemet skulle anslaget för budgetåret
1955/56 avse verksamheten under kalenderåret 1955. Underskottet för
detta år beräknas, som förut angivits, av delegationen till 92 791 kronor.
Då emellertid av anslaget för budgetåret 1954/55 ett belopp om 70 000 kronor
är avsett att täcka underskottet för samma budgetår, kan alltså på
första kalenderhalvåret 1955 förutsättas belöpa hälften härav eller 35 000
kronor. Det för hela kalenderåret beräknade underskottet, 92 791 kronor,
bör därför minskas med denna summa, och sålunda upptagas till 57 791
kronor.
Diakonsällskapets hemställan om tilläggsanslag för första halvåret 1955
med 33 935 kronor bör vid det förordade nya utbetalningssvstemet icke nu
upptagas till prövning. Principiellt bör dylika framställningar behandlas
restriktivt — det extra statsbidraget bör för sällskapet framstå som det belopp,
vilket statsmakterna en gång för alla funnit erforderligt. Om emellertid
särskilda skäl anses föreligga för en framställning om täckning av opåräknade
kostnader, bör framställning göras i efterhand.
I överensstämmelse härmed bör nu bedömas en i sällskapets statförslag
för år 1955 gjord hemställan om täckning av underskott vid kliniken för
år 1953 med 10 880 kronor. Då denna siffra är grundad på avslutade årsräkenskaper,
vilka vid en översiktlig genomgång icke givit anledning till erinran,
och då kostnaderna i viss mån kan förklaras med driftssvårigheter under
den tid, kliniken stod under ombyggnad, tillstyrker delegationen, att
det begärda beloppet anvisas.
Diakonsällskapet har framhållit, att sällskapet för år 1954 måste räkna
med ett avsevärt underskott. Den kliniska verksamheten torde sannolikt
trots ett sammanlagt statsbidrag för samma år av (22 000 + 35 000 + 13 000)
70 000 kronor komma att uppvisa underskott. Framställning om täckning
av detta underskott bör i princip giiras 1955 i samband med framställning
om anslag för budgetåret 1956/57. Sällskapet bör dock icke tillskyndas
minskning i eljest utgående statsbidrag till följd av omläggningen av utbetalningssystemet.
Med hänsyn härtill och då beräkningarna för år 1955
är osäkra, bör ett belopp av 1 329 kronor upptagas såsom avrundningsbelopp
för budgetåret 1955/56. Sammanlagt skulle alltså för detta budgetår
anvisas 70 000 kronor, varav 57 791 kronor avser beräknat underskott för
1955, 1 329 kronor avrundningsbelopp för samma år och 10 880 kronor faktiskt
underskott för år 1953.
Med hänsyn till att kliniken efter ombyggnaden icke längre hänger sam -
Kungl. Majds proposition nr 94.
9
man med Berga vårdhem, bör det extra statsbidraget utgå för »en i epileptikeranstalten
å Stora Sköndal ingående klinisk undersökningsavdelning för
män».
2) Då statsbidrag till lärarlöner utbetalas i efterskott, skall bidraget till
Margarethahemmet beräknas på under läsåret 1954/55 inrättade tjänstei.
Hemmet kommer under nämnda läsår att förutom rektorstjänsten ha fyra
ordinarie och en extra ordinarie lärartjänst i kunskapsämne samt en ordinarie
lärartjänst i kvinnlig slöjd. Det för budgetåret 1955/56 utgående statsbidraget
kan således — beräknat liksom vid särskolorna för psykiskt efterblivna
efter 95 procent av lönekostnaden i näst högsta löneklassen av för
medgivna reglerade tjänster gällande lönegrader — uppskattas till 74 533
eller avrundat 75 000 kronor.
Yttranden
1) (Medicinalstyrelsens framställning).
Statskontoret tillstyrker den föreslagna nya konstruktionen av driftbidraget
till epileptikeranstalterna,innebärande, att detta i likhet med vad som numera
gäller för anstalter för psykiskt efterblivna skall utgå med visst belopp
per år och godkänd elev- eller vårdplats. Ej heller föranleder förslaget att
tillämpa de nya bidragsgrunderna fr. o. in. den 1 januari 1955 någon erinran.
Vad gäller beräkningen av bidragsbeloppens storlek erinrar ämbetsverket,
att platsbidraget vid anstalterna för psykiskt efterblivna avvägts i
förhållande till de verkliga driftkostnaderna. Enligt statskontorets mening
bör även nu avsedda statsbidrag beräknas på ett bidragsunderlag, som motsvarar
den verkliga genomsnittskostnaden per vårdplats. Då någon utredning
härutinnan ej förebragts, kan statskontoret icke tillstyrka, att bidraget
1. n. bestämmes till högre belopp än vad som gäller för anstalter för psykiskt
efterblivna, eller 1 200 kronor per vårdplats.
Mot de föreslagna principerna för beräkning och utbetalning av det extra
statsbidraget till den kliniska undersökningsavdelningen vid epileptikeranstalten
å Stora Sköndal har statskontoret ej funnit anledning till erinran.
Enligt dessa grunder skulle bidraget för budgetåret 1955/56 avse underskottet
kalenderåret 1955, beräknat till 57 791 kronor. Däremot finner statskontoret
ej tillräckliga skäl föreligga att till utjämnande av underskottet å
klinikverksamheten för år 1953 utöver tidigare beviljat bidrag anvisas ytterligare
10 880 kronor. Frågan om medelsanvisning för täckning av eventuellt
återstående underskott för år 1954 torde böra upptagas till prövning
först i samband med framställning om anslag för budgetåret 1956/57. Med
hänsyn till vad sålunda anförts bör nu avsedda bidrag till undersökningsavdelningen
för budgetåret 1955/56 bestämmas till högst 58 000 kronor.
Svenska landstingsförbundets stgrelse har intet att erinra mot de föreslagna
provisoriska regleringarna beträffande epileptikervården avseende
10
Kungl. Maj:ts proposition nr ,94.
nästa budgetår. Styrelsen finner den föreslagna uppräkningen av statsbidraget
naturlig och har för sin del intet att erinra mot det ifrågasatta beloppet.
Den avrundning uppåt som skett är enligt styrelsens mening fullt motiverad.
Beträffande den epiieptikervård, som bedrives av svenska diakonsällskapet,
begränsar sig styrelsen till att biträda förslaget, att vid epileptikerkliniken
å Stora Sköndal kostnaderna för röntgen- och elektroencefalografi bör
inräknas i vårdkostnaden, vilket föranleder en mindre höjning av vårdavgiften.
Av de å Margarethahemmet intagna epileptikerna är enligt uppgift cirka
50 Procent att anse som psykiskt efterblivna och har för den skull hittills valit
inskrhna vid centralanstalt, vilken betalat vårdavgiften. Fr.o.in. år 1955
bortfaller centralanstaltens skyldighet i detta hänseende jämlikt bestämmelserna
i 1954 års lag om undervisning och vård av psykiskt efterblivna. Därest
särskilda åtgärder ej vidtagas, får sålunda den enskilde eller, om han ej kan
det, fattigvården gälda avgiften. De å Margarethahemmet intagna psykiskt
efterblivna epileptikerna skulle sålunda komma i samma ställning i avgiftshänseende
som övriga interner å hemmet.
Den omständigheten, att vederbörande centralanstalt hittills betalat avgifterna,
kan enligt styrelsens mening icke tagas till intäkt för att så skall
ske även i fortsättningen. Då den uppkomna situationen är en följd av den
nya lagstiftningen om psykiskt efterblivna, synes det naturligast, att staten
påtager sig de kostnader, som under en övergångstid kan uppstå på grund
av nämnda lagstiftning för nu ifrågavarande klientel.
Departementschefen
1946 års sinnesslövårdsutredning har i sitt betänkande om sinnesslövården
(SOU 1949: 11) framlagt förslag bl. a. rörande organisationen av epileptikervården.
Utredningen har därvid utgått från att staten skulle övertaga
ansvaret för epileptikervården i dess helhet. Till detta förslag har ännu
icke tagits ställning annat än såtillvida, att Kungl. Maj:t genom beslut den
40 juni 1954 uppdragit åt medicinalstyrelsen bl. a. att i berörda del verkställa
en överarbetning av betänkandet. I samband härmed framhölls, att_med
hänsyn till att ny organisation av sinnesslövården och nya slatsbidragsgrunder
för denna vårdgren beslutats (jfr propositionerna nr 26 och 124 till 1954
ars riksdag) — en översyn av statsbidragsbestämmelserna rörande epileptikervården
borde komma till stånd inom sådan tid, att förslag härutinnan
kunde underställas 1955 års riksdag. Vidare borde frågan om huvudmannaskapet
för epileptikervården omprövas, varvid en lämplig uppdelning av
ansvaret mellan staten och landstingen borde övervägas. En tänkbar sådan
uppdelning vore, att statens ansvar — i förhållande till utredningens förslag
begränsades till att avse avdelningar för undervisning och yrkesutbildning
samt för sluten vård, eventuellt även anordnande och drift av kliniska
undei sökningsavdelningar, medan landstingen svarade för vården i övrigt.
Kungl. Maj:ts proposition nr ,94.
1 1
I detta sammanhang vill jag vidare erinra om att enligt lagen den 4 juni
1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, i
vilken lag förenämnda omorganisation av sinnesslövården reglerats, huvudmannaskapet
för denna vårdgren ålagts landstingen och de landstingsfria
städerna. Denna lag har trätt i kraft den 1 januari 1955. Enligt lagens 4 §
a) har emellertid från huvudmannaskapet undantagits bl. a. vården av psykiskt
efterblivna, som är epileptiska, utan att dock dessa efterblivna därför
i och för sig faller utanför lagens tillämpningsområde. Enligt tidigare lagstiftning
på förevarande område — 1944 års lag om undervisning och vård
av bildbara sinnesslöa — var från lagens tillämpning undantagen endast
sinnesslö, som var intagen på sinnessjukhus eller staten tillhörig anstalt för
sinnesslöa, och något undantag från landstingens huvudmannaskap fanns
icke stadgat. Den centralanstalt, vid vilken en sinnesslö epileptiker enligt
sistnämnda lag var inskriven, har därför betalat vårdavgifter för denne vid
placering på enskild epileptikeranstalt. Nu nämnda omständigheter har föranlett
föreningen Margarethahemmet att hos medicinalstyrelsen hemställa,
att tidigare bestämmelser i detta hänseende alltjämt måtte gälla tills vidare.
Jag vill med anledning härav till en början framhålla, att gränsen mellan
det klientel, för vars omvårdnad landstingen enligt 1954 års lag har att
svara, och det, som enligt 4 § samma lag är undantaget från landstingens
huvudmannaskap, givetvis i första hand bör bedömas ur vårdsynpunkt. Det
finns psykiskt efterblivna med så lätta eller så sällan återkommande yttringar
av epileptisk sjukdom, att de icke eller endast i mindre omfattning
behöver någon särskild vård för dessa sjukdomsyttringar. Landstingens
vårdnadsskyldighet enligt nämnda lag bör därför omfatta även psykiskt
efterblivna med epilepsi som en lätt eller ej alltför framträdande komplikation.
Först när den vård, som regelmässigt ägnas de psykiskt efterblivna,
måste i väsentlig mån ändra karaktär eller kompletteras med åtgärder, riktade
mot de epileptiska sjukdomsyttringarna, bör den psykiskt efterblivne
överflyttas till en särskild epileptikeranstalt. Omhändertagande inom en speciell
vårdorganisation för epileptikervården bör sålunda icke ske, förrän
yttringarna av epileptisk sjukdom är så framträdande, att vården i första
hand kommer att karaktäriseras av åtgärder, som ur medicinsk synpunkt
är att hänföra till epileptikervård. Enligt vad jag inhämtat har medicinalstyrelsens
epileptikerdelcgation vid sin pågående utredning rörande behovet
av vårdplatser inom eu särskild organisation för epileptikervården
ansett sig böra utgå från nu angivna riktlinjer. Av vad nu sagts följer emellertid
icke i och för sig, vare sig att staten skulle vara skyldig att ansvara
för undervisning och vård av hela det utpräglade epileptikerklientelet eller
att landstingen icke skulle vara skyldiga att svara härför. Kungl. Maj:t har
också, såsom framgår av vad förut anförts, uppdragit åt medicinalstyrelsen
att ompröva frågan om huvudmannaskapet för denna vårdgren. Jag
vill vidare erinra om alt de bildbara sinnesslöa epileptiker, som med stöd
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 9''i.
av 1944 års lag före den 1 januari 1955 inskrivits vid centralanstalt, enligt
tillämpningsföreskrifterna till 1954 års lag skall anses vara inskrivna vid
särskola eller vårdanstalt, intill dess annorlunda i vederbörlig ordning beslutas.
Med hänsyn till det anförda och i avbidan på att frågan om huvudmannaskapet
för epileptikervården löses, anser jag mig böra utgå från att
landstingen tills vidare under en övergångstid svarar för vårdavgifterna för
efterblivna på enskilda epileptikeranstalter, såväl för samtliga särskoleelever
som för vårdfallen under 21 års ålder, i varje fall för de patienter, som antingen
redan är inskrivna vid landstingsanstalt eller enligt eljest förut angiven
tolkning av 1954 års lag faller under landstingens vårdnadsansvar. Jag
vill framhålla, att antalet här åsyftade vårdfall endast torde röra sig om sammanlagt
ett 30-tal, varav en stor del redan synes omfattas av landstingens
vårdnadsansvar. Landstingens merkostnader för ändamålet torde därför
komma att bli mycket små, detta så mycket mer som landstingen enligt
bestämmelserna i fattigvårds- och barnavårdslagarna samt lagen om lindring
i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa
och fallandesjuka redan i flertalet fall har alt i sista hand bestrida avgifterna
för sådan vård.
Vad härefter angår driftbidragen i allmänhet till epileptikeranstalterna
vill jag erinra om att dessa hittills utgått efter samma grunder som gällt
för motsvarande bidrag till sinnesslöanstalterna, ehuru med ett något högre
belopp. Då medicinalstyrelsens förslag innebär en anpassning av bidragets
konstruktion efter de grunder, som fr. o. m. den 1 januari 1955 gäller för
särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna, anser jag mig böra
godtaga detsamma. Bidraget bör sålunda utgå med ett visst belopp per godkänd
skol- eller vårdplats på internat. I det godkända platsantalet bör därvid
även kunna inräknas en av huvudtillsynsmyndigheten övergångsvis godkänd
överbeläggning. Å andra sidan bör emellertid, för den händelse beläggningen
skulle avsevärt understiga det godkända platsantalet eller om
eljest särskilda skäl föranleder därtill, statsbidraget efter prövning av nämnda
myndighet kunna minskas. Enligt f. n. gällande bestämmelser utgår driftbidraget
med 1 000 kronor per år. Vissa skäl synes mig tala för en höjning
av detta statsbidrag. I avvaktan på ett ställningstagande till resultatet av
medicinalstyrelsens utredning om huvudmannaskapet för denna vårdgren
och övriga därmed sammanhängande spörsmål vill jag därför tillstyrka, att
bidraget höjes till 1 200 kronor per vårdplats och år, d. v. s. vad som fr. o. m.
innevarande kalenderår gäller för anstalterna för psykiskt efterblivna. Då
statsbidragen utbetalas i efterskott, bör, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,
de nya bidragsgrunderna tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1955. Vid bifall
härtill kan det för detta ändamål erforderliga medelsbehovet uppskattas till
omkring (745 X 1 200) 894 000 kronor.
Bidraget för de i familjevård utackorderade bör, i anslutning till vad
som numera gäller för motsvarande bidrag för psykiskt efterblivna, utgå
Kungl. Maj:ls proposition nr 9''t.
med ett fast belopp för var och en i familjevård utackorderad och år. Bidraget,
som f. n. utgår med styrkta verkliga kostnaden, dock högst 150
kronor för var och en i medeltal under halvåret utackorderad, torde böra
bestämmas till 300 kronor för år.
Vid sidan av det ordinarie driftbidraget har till svenska diakonsällskapet
under en följd av budgetår utgått ett extra statsbidrag för en vid Berga
vårdhem å Stora Sköndal anordnad klinisk undersöknmgsavdelmng för
fallandesjuka män. Såsom villkor för bidragets åtnjutande gäller bl. a.,
att vid avdelningen skall mottagas patienter även från andra epileptikeranstalter
enligt anvisningar, som inspektören för sinnesslövården må meddela.
Bidraget utgår under budgetåret 1954/55 med sammanlagt högst
83 000 kronor, varav 70 000 kronor avser bidrag för samma budgetår och
återstoden. 13 000 kronor, anvisats såsom tilläggsanslag för senare delen a\
budgetåret 1953/54. Av skäl som medicinalstyrelsen anfört, bor principerna
för beräkning och utbetalning av detta bidrag fr. o. m. budgetåret 1955/56
ändras. Bidraget bör sålunda avse kalenderår, d. v. s. för nämnda budgetår
kalenderåret 1955. Av bidraget bör hälften utbetalas efter budgetårets ingång
och återstoden sedan räkenskaperna för kalenderåret färdigställts
och vederbörligen reviderats. Underskottet å kliniken för år 1955 har av
medicinalstyrelsen uppskattats till 92 791 kronor, vilket jag för egen del i
likhet med statskontoret anser mig kunna i huvudsak godtaga. Då emellertid
för budgetåret 1954/55 anvisats 70 000 kronor, bör från nämnda belopp
avdragas på första kalenderhalvåret 1955 belöpande andel härav eller 35 000
kronor. Det extra statsbidraget skulle i så fall uppgå till (92 791 —35 000)
57 791 kronor. Härutöver har diakonsällskapet begärt ett tilläggsanslag för
under år 1953 uppkommet underskott med 10 880 kronor. Då enligt vad jag
under hand inhämtat, detta underskott i huvudsak synes vara hänförhgt till
merkostnader i samband med uppförande av den nya kliniken, anser jag nng
böra tillstyrka framställningen. Det extra statsbidraget för budgetåret
1955/56 skulle i enlighet härmed uppgå till (57 791 + 10 880) 68 671 kronor,
vilket belopp med hänsyn såväl till osäkerheten i beräkningarna som till den
begränsade höjning av driftbidraget per vårdplats, som förordats, torde böra
avrundas uppåt till 70 000 kronor.
Statsbidraget till lärarlöner slutligen bör utgå efter samma grunder, som
fr. o. in. den 1 juli 1954 gäller för särskolorna för psykiskt efterblivna. Bidraget
bör sålunda utgå med 95 procent av lönekostnaden i näst högsta löneklassen
av för medgivna, reglerade tjänster gällande lönegrader. Då statsbidraget
utgår i efterskott för redovisningsår,bör de nya bidragsgrunderna tilllämpas
fr. o. in. redovisningsåret 1954/55. Kostnaderna för ändamalet torde,
såsom skolöverstyrelsen föreslagit, kunna uppskattas till 75 000 kronor,
vilket innebär en ökning med 7 000 kronor.
1 enlighet med vad nu anförts kan det sammanlagda medclsbehovet för
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
hudgetåret 1955/56 uppskattas till (894 000 + 70 000 + 75 000) 1 039 000
kronor eller i runt tal 1 040 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
a) godkänna de förslag till ändrade grunder för statsbidrag
till epileptikeranstalter, som angivits i det föregående;
b)
medgiva, att till svenska diakonsällskapet må — utan
hinder av gällande bestämmelser om statsbidrag till epileptikeranstalter
— under budgetåret 1955/56 utgå extra statsbidrag
med sammanlagt högst 70 000 kronor för eu vid
epileptikeranstalten å Stora Sköndal anordnad klinisk undersöksavdelning
för män, på villkor bl. a, att vid densamma
mottages patienter även från andra epileptikeranstaiter
enligt anvisningar, som inspektören för sinnesslövården
må meddela;
c) till Bidrag till epileptikeranstalter för budgetåret
1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 040 000 kronor.
Lån till föreningen Röingegården u. p. a.
Förslag
I en den 22 november 1954 dagtecknad skrift har styrelsen för föreningen
Röingegården u. p. a. anhållit om ett ränte- och amorteringsfritt statslån å
111 687 kronor för bestridande av kostnaderna för vissa ombyggnadsarbeten
in. m. vid föreningens epileptikerhem.
Moliv
Föreningen Röingegården erhöll år 1953 av statsmedel ett ränte- och
amorteringsfritt lån å 100 000 kronor till upprustning av föreningens epileptikerhem
i Stoby socken vid Hässleholm och år 1954 ett tilläggslån å
84 000 kronor för samma ändamål. De upprustningsarbeten, för vilka nyssnämnda
medel anslagits, är nu i stort sett slutförda. Trängande behov föreligger
dock av ytterligare nybyggnads- och upprustningsarbeten.
Det nu begärda lånet avser att täcka kostnaderna för uppförande vid epileptikerhemmet
av nybyggnad för panncentral och tvättinrättning, installation
av pannanläggning med ledningar och kulvert, maskinell upprustning
av tvättstuga samt upprustning av övervåningen i huvudbyggnaden. Ritning
-
Kungl. Maj:ls proposition nr 9i.
15
ar och kostnadsberäkningar har utarbetats i samråd med medicinalstyrelsens
byggnadsinspektör och inspektören för epileptikervården.
Bvggnaderna vid epileptikerhemmet har besiktigats av medicinalstyrelsens
byggnadsinspektör den 21 januari 1954. Av med anledning härav upprättade
protokoll och promemoria framgår beträffande huvudbyggnaden bl.
a. följande:
Pannrum, förrådsrum, badrum och tvättinrättning, allt i källaren, var i
mycket dåligt skick. Planer förelåg att flytta pannrum och tvättinrättning
till en logbyggnad. I det nya pannrummet avsåges att anordna gemensam
panncentral för samtliga byggnader. I nuvarande pannrum möter nämligen
svårigheter att anordna centralpanneanläggning, enär, enligt uppgift av
föreståndaren, skorstenen ej har härför erforderliga dimensioner och utrymmet
är för knappt. Tvättinrättningens placering på annan plats motiverades
med att man på detta sätt skulle undvika att mura om den nuvarande
skorstenen, som ej är röktät.
Gemensam panncentral för samtliga byggnader och ny tvättinrättning
bör komma till utförande. Dessa lokaliteters förläggning till logbyggnaden kan
ej tillstyrkas, utan bör placeringen ske i ny, för ändamålet avsedd byggnad.
övervåningen är i stort behov av modernisering. Den är illa planerad och
rummen dåligt rustade. En helrenovering synes därför erforderlig, varvid
samtidigt omdisposition av rummen bör ske.
För att erhålla ett fullgott epileptikerhem måste — utöver tidigare fullgjorda
arbeten — även nu nämnda byggnadsarbeten komma till utförande.
Föreningens ifrågavarande fastighet (Röinge 271), som är taxerad till
177 000 kronor och brandförsäkrad för 530 000 kronor, belastas av inteckningar
om tillhopa 274 000 kronor.
Föreningen betungas fortfarande av ett kvarstående driftunderskolt å
rörelsen om 7 696 kronor. Nyanskaffning av inventarier har dragit stora
kostnader och utan statshjälp i form av lånemedel förmår föreningen icke
utföra det behövliga nybyggnads- och upprustningsarbete, som erfordras
för att Röingegården skall bliva ett fullgott epileptikerhem. Såsom säkerhet
för det begärda lånet lämnar föreningen inteckningar i fastigheten.
Yttranden
Statskontoret har med anledning av att dess yttrande infordrats över
föreningens framställning begärt utlåtande i ärendet av medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen anser anstaltens fortsatta upprustning vara nödvändig
för beredande av god vård för de intagna och tillstyrker, att föreningen
beviljas det begärda lånet på enahanda villkor, som föreskrivits för tidigare
erhållna lån för samma ändamål. Därutöver bör föreskrivas, alt föreningen
til! medicinalstyrelsen skall insända fullständiga programhandlingar för
arbetenas utförande för styrelsens granskning, innan arbetena igångsättas.
För egen del framhåller statskontoret, att föreningens framställning i och
för sig icke givit anledning till erinran. Ämbetsverket har emellertid upp
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
märksammat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1954 uppdragit åt
medicinalstyrelsen att verkställa viss utredning om epileptikervården och
därmed sammanhängande spörsmål, varvid frågan om huvudmannaskapet
för vården borde omprövas och en lämplig uppdelning av ansvaret mellan
staten och landstingen övervägas. Statskontoret förutsätter, att medicinalstyrelsens
tillstyrkande av framställningen innebär, att föreningens epileptikerhem
under alla omständigheter kommer att utnyttjas för epileptikervården
även efter den organisationsändring, till vilken utredningen kan
giva anledning, och att beläggningen å hemmet icke kommer att undergå
sådana ändringar, som kunna påverka ställningstagandet till den ifrågasatta
medelsanvisningen. Lånebeloppet torde böra begränsas till 110 000
kronor.
Byggnadsstyrelsen har i huvudsak intet att erinra mot det föreliggande
förslaget till förbättringsåtgärder. Beträffande huvudbyggnaden bör dock
den slutliga detaljutformningen ske efter samråd med länsbrandinspektören.
Vidare bör en viss omdisposition av pannrums- och tvätterilokalerna
prövas. De uppgivna kostnaderna synes något lågt beräknade, varför all
återhållsamhet bör iakttagas vid arbetets utförande.
Departementschefen
Genom beslut vid 1953 och 1954 års riksdagar beviljades föreningen
Röingegården två ränte- och amorteringsfria lån om sammanlagt 184 000
kronor för vissa byggnadsarbeten m. m. vid föreningens epileptikerhem.
Dessa arbeten är nu i huvudsak slutförda. Av sistnämnda lån var ett belopp
om 5 000 kronor avsett att täcka kostnaderna för utredning rörande vissa
ytterligare byggnadsarbeten, nämligen anordnande av panncentral och tvättinrättning
samt ombyggnad av övervåningen i huvudbyggnaden. Sedan
denna utredning numera slutförts, har föreningen anhållit om ett ytterligare
lån å 111 687 kronor för bestridande av kostnaderna för nyss angivna omoch
nybyggnadsarbeten. Enligt av medicinalstyrelsen genom dess byggnadsinspektör
företagen utredning synes även dessa nu återstående arbeten vara
nödvändiga för att bereda de intagna en tillfredsställande vård. Enligt vad
jag under hand inhämtat, är framförallt panncentralen i sådant skick, att
en nybyggnad är ofrånkomlig, men även tvättinrättningen och huvudbyggnadens
övervåning är i trängande behov av upprustning. Med hänsyn härtill
delar jag medicinalstyrelsens uppfattning om angelägenheten av att också
de nu föreslagna arbetena kommer till stånd. Enär det icke synes möjligt
för föreningen att på annat sätt anskaffa medel för ändamålet, vill jag
i likhet med statskontoret och medicinalstyrelsen tillstyrka, att föreningen
erhåller ytterligare ekonomiskt stöd i form av ett ränte- och amorteringsfritt
statslån. Lånet synes böra bestämmas till 110 000 kronor. Liksom för
tidigare beviljade låneunderstöd torde såsom villkor för nu ifrågavarande
lån böra bestämmas, att föreningen ställer säkerhet, som av Kungl. Maj :t
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
17
godkännes, samt att lånet skall aterbetalas, om verksamheten nedlägges
eller icke upprätthålles på ett tillfredsställande sätt. Därjämte torde böra
föreskrivas, dels att erforderliga ritningar m. m. beträffande byggnadsarbetena
skall granskas av medicinalstyrelsen, innan arbetena igångsättes,
dels att föreningen icke må utan Kungl. Maj :ts eller — efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande — medicinalstyrelsens medgivande företaga andra byggnadsåtgärder
än sådana, som är att hänföra till nödigt underhåll. Jag förutsätter
slutligen, att av byggnadsstyrelsen i dess yttrande gjorda påpekanden vederbörligen
beaktas.
Medel för lånet torde böra anvisas under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a.
för vissa byggnadsarbeten in. m. för budgetåret 1955/56 under
fonden för låneunderstöd, inrikesdepartementet, anvisa
ett investeringsanslag av 110 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
,iL - Åke Eklöf
*)
liihaag till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 94.