Kungl. Maj.ts proposition nr 83

1

Nr 83

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1955/56 till bidrag till vissa privatläroverk;
given Stockholms slott den 18 februari 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels införande vid de statsunderstödda privatläroverken
av ett system med s. k. normerande terminsavgifter i syfte
främst att vid statsbidragsgivningen uppnå större rättvisa mellan skolorna,
dels höjning från 75 till 78 av den högsta medgivna genomsnittliga procentsatsen
för statsbidrag till dessa privatläroverk. Förslagsanslaget till Privatläroverk:
Bidrag till vissa privatläroverk föreslås för nästa budgetår höjt
med 390 000 kronor till 7 970 000 kronor.

1 — Bihan g till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 83

2

Kungl. Maj:ts -proposition nr 83

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkten 191 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition, för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag av
7 670 000 kronor till Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk.

Sedan beredningen av denna anslagsfråga numera avslutats, torde jag få
ånyo anmäla densamma.

1. Inledning

Genom beslut den 9 oktober 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt f. d. undervisningsrådet
David Andersson att verkställa utredning angående de ekonomiska
förhållandena för de privatläroverk, å vilka stadgan för de statsunderstödda
privatläroverken äger tillämpning, och framlägga det förslag
till ändrade statsbidragsgrunder och statsbidragsbestämmelser, som kunde
föranledas av utredningens resultat eller eljest. Till fullföljande av sitt
uppdrag framlade utredningsmannen till en början i en den 8 december
1953 dagtecknad promemoria resultatet av en då verkställd mera begränsad
utredning, som utmynnade i förslag om en tillfällig ökning av engångsnatur
av statens bidrag till privatläroverken. Ökningen var främst avsedd
att bereda medel till täckande av de under redovisningsåren 1951/54 uppkomna
förlusterna vid vissa skolor. Utredningsmannens förslag föranledde
Kungl. Maj:t att i 1954 års statsverksproposition föreslå riksdagen att medgiva,
att Kungl. Maj:t finge utan hinder av gällande statsbidragsgrunder
och statsbidragsbestämmelser tilldela vissa privatläroverk extra statsbidrag
i överensstämmelse med vad i propositionen förordats, dock med ett högsta
sammanlagt belopp av 300 000 kronor. Det begärda medgivandet lämnades
av riksdagen och med stöd därav tilldelade Kungl. Maj:t genom beslut
den 30 juni 1954 vissa privatläroverk extra statsbidrag med ett sammanlagt
belopp av 300 000 kronor.

3

Kungl. May.ts ''proposition nr 83

Sedermera har utredningsmannen den 5 augusti 1954 framlagt Utredning
och förslag angående de statsunderstödda privatläroverkens ekonomi (stencilerad).
Över denna utredning har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,
efter hörande av samtliga ifrågakommande privatläroverks styrelser, ävensom
av statskontoret och riksräkenskapsverket samt stads- respektive kommunalfullmäktige
å samtliga de orter, där ifrågavarande privatläroverk är
belägna.

Utredningen utmynnar i förslag dels om en normalisering av terminsavgifterna
vid privatläroverken, varigenom åtminstone vissa av läroverken
beräknas få ökade inkomster, dels om en ökning av kommunernas
ekonomiska bidrag till skolorna. Därjämte föreslås vissa ändringar i statsbidragssystemet.
Utredningsmannen beräknar, att ett genomförande av
hans förslag beträffande terminsavgifter och kommunbidrag kommer att
tillföra privatläroverken de för deras fortsatta verksamhet erforderliga
ökade inkomsterna utan någon ökning av det maximistatsbidrag, som må
utgå enligt för närvarande gällande bestämmelser. Jag torde i det följande i
korthet få redogöra för utredningsmannens förslag.

2. Av utredningen berörda skolor m. m.

Utredningen avser de privatläroverk, pa vilka stadgan för de statsunderstödda
privatläroverken äger tillämpning. Denna grupp läroverk omfattade
redovisningsåret 1953/54 de 21 skolor, som anges i följande sammanställning,
av vilken jämväl framgår skolornas äganderättsförhållanden och elevantal.

Från och med innevarande budgetår har under stadgan för de statsunderstödda
privatläroverken inordnats även Franska skolan i Stockholm,
dock endast i vad avser dess elementaravdelning och sålunda icke dess
lekskola och förberedande skola. Utredningsmannen lämnar icke några
detaljerade uppgifter om Franska skolan men förutsätter, att i den mån
i utredningen föreslagna åtgärder genomföres, denna skola därvid jämställes
med övriga berörda privatläroverk.

I fråga om elevernas fördelning på olika skolstadier anför utredningsmannen,
att av de 8 164 elever, som åtnjöt undervisning i de angivna privatläroverken
under läsåret 1953/54, 3 466 var elever i realskola, 1 416 i högre
flickskola och 3 282 i gymnasium. Han redovisar vidare, att 5 546 elever
hade sin hemort i vederbörande skolkommun, medan 2 618 kom från andra
kommuner.

Vad angår behovet av privatläroverken anför utredningsmannen
bland annat följande.

Antalet elever från skolkommunerna är i de olika skolorna nära nog undantagslöst
så stort, att det icke torde vara möjligt att vare sig nu eller under
de närmaste åren bereda plats för dessa lärjungar i befintliga kommunala

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83
Skolornas namn, äganderättsförhållanden och lärjungeantal

Skolans namn

Skolan äges av

Lärjungeantal
ht 1953

Högre enskilda läroverk

Beskowska skolan, Stockholm ...................

Aktiebolag

517

Palmgrenska samskolan, Stockholm..............

40G

Stockholms samgymnasium ......................

»

508

Whitlockska samskolan, Stockholm ..........

Stiftelse

496

Nya elementarskolan för flickor, Stockholm ............

»

690

Djursholms samskola ........................

Kommun

922

Saltsjöbadens samskola .......................

»

419

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Sigtuna1 ...

Stiftelse

362

Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium ..........

»

646

Fjellstedtska skolan, Uppsala1 ...........

»

128

Lunds privata elementarskola ...................

Förening

668

Göteborgs högre samskola ..................

Aktiebolag

445

Lundsbergs skola1 ..................

Stiftelse

241

Enskilda gymnasier

Lyceum för flickor, Stockholm ..................

Aktiebolag

99

Wallin-Åhlinska gymnasiet, Stockholm .........

Stiftelse

179

Göteborgs gymnasium för flickor ...............

Aktiebolag

113

Enskilda flickskolor

Västerviks läroanstalt för flickor ........

Kommun

152

Högre flickskolan i Hälsingborg .............

Aktiebolag

244

Enskilda mellanskolor

Osby samskola1............

Aktiebolag

353

Gävle borgarskola ...............

Kommun

346

Enskild samskola

Höglandsskolan, Stockholm ..........

Stiftelse

230

Summa

8164

eller statliga skolor inom vederbörande skolkommun. Icke så få av dessa
lärjungar är i skolpliktsåldern, och för deras undervisning har alltså den
kommunala skolmyndigheten skyldighet att svara. Enbart detta åliggande
skulle, om privatläroverkens verksamhet nedlades, medföra betydande
svårigheter för kommunerna, särskilt med hänsyn till den i flertalet kommuner
rådande bristen på skollokaler. Det får väl också, särskilt med hänsyn
till den nu hårt ansträngda skolorganisationen, anses vara ett allmänt
intresse, kommunalt såväl som statligt, att privatläroverken kan fortsätta
sin verksamhet, varigenom ett betydande antal lärjungar även å de högre
skolstadierna beredes möjlighet att erhålla undervisning. Det kan därför
utan överdrift sägas, icke blott att privatläroverken fyller en betydelsefull
uppgift som komplementläroverk, utan även att de fyller en sådan funktion
inom den kommunala och statliga skolorganisationen, att de för närvarande
icke kan undvaras.

5

Kungl. Maj:ts -proposition nr 83

Efter att ha berört privatläroverkens framtida ställning som komplementskolor
uttalar utredningsmannen, att man på goda grunder kan hävda,
att det under en avsevärd tid framåt kommer att finnas privatläroverk av
den typ, som avses i utredningen, och att dessa skolor fyller en betydelsefull
uppgift inom skolorganisationen. Med hänsyn härtill måste enligt
utredningsmannens mening starka skäl anses föreligga för att från det allmännas
sida vidtages åtgärder för att ekonomiskt trygga skolornas fortsatta
existens.

3. Löne- och pensionsförhållanden samt statsbidragsbestämmelser

Efter beslut av 1950 och 1951 års riksdagar har från och med den 1 juli
1951 en lönereglering genomförts för ämneslärarna vid här ifrågavarande
statsunderstödda privatläroverk, vilken innebär, att dessa lärare
i lönehänseende likställts med lärarna vid de allmänna läroverken. För
rektorerna vid privatläroverken gäller, att rektorstjänst vid högre enskilt
läroverk lönegradsplaceras enligt reglerna för de högre allmänna läroverken,
dock att för de minsta privatläroverken tillämpas en avlöningsgrupp, som
ligger lägre än den lägsta vid de allmänna läroverken. Rektorstjänst vid
enskild flickskola eller mellanskola lönegradsplaceras enligt reglerna för
kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala
realskolor. För rektorerna och ämneslärarna gäller statens allmänna avlöningsreglemente
och för övningslärarna stadgan och avlöningsreglementet
för övningslärare.

För rektorer och lärare genomfördes vidare år 1951 en definitiv pension
sreglering med pensionering i statens pensionsanstalt. Pensionsförmånerna
är i huvudsak lika med de pensionsförmåner, som tillkommer
statens anställningshavare. Pensioneringen finansieras i stort sett enligt
följande bestämmelser. Pensionsanstalten debiterar huvudmännen fortlöpande
avgifter. Dessa avgifter är obligatoriska och av samma storlek för
alla befattningshavare i en och samma lönegrad, oavsett levnadsålder,
pensionsålder och befattningens art. Det har beräknats, att i ett jämviktsläge
och under förutsättning av en konstant pensionsnivå dessa huvudmansavgifter
för hela SPA-området täcker i stort sett hälften av pensionskostnaden,
medan den återstående delen utfylles av statsmedel. För tillgodaräkning
av tid före befattningshavares inträde på reglementet samt för
höjning av pensionsunderlag till följd av lönereglering eller befordran utgår
engångsavgifter. Dessa kan i allmänhet beräknas motsvara omkring
halva kapitalvärdet av den ökning av pensionsförmånerna, som den retroaktiva
tillämpningen av reglementet eller av det högre pension sunderlaget
beräknas medföra.

Statsbidrag till de statsunderstödda privatläroverken utgår enligt
gällande statsbidragskungörelse (SFS 1952: 43) med dels 60 procent av skolans
kostnader enligt statens allmänna avlöningsreglemente, avlönings -

6

Kungl. May.ts ''proposition nr 83

reglementet för övningslärare och övriga för lärare vid skolan gällande
avlöningsbestämmelser, dels ock 60 procent av skolans utgifter för fortlöpande
avgifter för lärare till statens pensionsanstalt, i den mån statsbidrag
utgår till lärarlönen. Vid beräkningen av statsbidraget till lärarlöner beaktas
endast kostnaderna för ordinarie tjänster, som beslutats av Kungl. Maj:t,
samt icke-ordinarie tjänster och timlärartimmar, för vilka statsbidrag må
utgå enligt beslut av skolöverstyrelsen. Om särskilda skäl föreligger, kan
skola efter beslut av Kungl. Maj:t erhålla högre statsbidrag, varvid dock
skall iakttagas, att summan av de till samtliga skolor beviljade statsbidragen
må uppgå till högst 75 procent av alla skolornas statsbidragsberättigande
kostnader. Statsbidrag till löner rekvireras för helt redovisningsår,
sedan räkenskaperna avslutats och revisionsberättelse föreligger. Statsbidrag
till fortlöpande avgifter rekvireras sedan skolan erlagt avgifterna.
Beslut om statsbidrag skall meddelas av skolöverstyrelsen så snart ske kan.
Förskott å statsbidrag utbetalas utan rekvisition i början av juli, oktober,
januari och april med belopp, som motsvarar sammanlagt högst 90 procent
av det beräknade statsbidraget till avlöningsförmåner för det löpande redovisningsåret.

4. Ekonomiska förhållanden

Utredningsmannens undersökningar har visat, att verksamheten för
flertalet av ifrågavarande skolor medfört större eller mindre förluster under
de senaste åren, vilket för många skolor innebär, att det ekonomiska läget
blivit mycket allvarligt. Utredningsmannen uttalar, att den försämrade
ekonomiska ställningen under redovisningsåren 1951/53 huvudsakligen
berott på de avsevärt ökade löne- och pensionskostnader, som uppkommit
dels genom de av statsmakterna beslutade löne- och pensionsregieringarna,
dels genom de allmänna lönelyftningarna för lärare, som genomfördes från
och med den 1 juli 1952. Med ledning av uppgifter, som lämnats av skolorna,
har utredningsmannen uppgjort följande sammanställning av faktiska
förluster vid skolorna under redovisningsåren 1951/53 och beräknade
förluster under redovisningsåret 1953/54, sådant läget var i april 1954, d.v.s.
före Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni samma år om ytterligare statsbidrag
för redovisningsåren 1951/53 och extra statsbidrag för redovisningsåren
1951/54.

I sammanställningen har ej medtagits de fyra kommunägda skolorna —
Djursholms samskola, Saltsjöbadens samskola, Gävle borgarskola och Västerviks
läroanstalt för flickor — samt ej heller högre flickskolan i Hälsingborg.
Västerviks läroanstalt för flickor har visserligen redovisat förluster
å mindre belopp, men det har förutsatts, att — i likhet med vad som är
fallet beträffande de övriga tre kommunägda skolorna — vederbörande
kommun skall tillskjuta det belopp, som erfordras för skolans drift utöver
inkomster av det normala statsbidraget, terminsavgifter och andra in -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 83

komster. Att högre flickskolan i Hälsingborg kunnat bedriva sin verksamhet
utan förlust torde främst bero på att skolan erhållit ett jämförelsevis högt
kommunbidrag.

Fma privatläroverks förluster å verksamheten redovisningsåren 1951/03 och
1953/5b (enligt beräkningar i april 195b)

Skola

Förlust

Sammanlagd

förlust

1951/54

1951/53

1953/54

17 300

32 300

49 600

11200

11300

22 500

41 300

25 000

66 300

32100

19 800

Öl 900

71 000

24 400

95 400

9 900

3 200

131001

11 500

9 200

20 700

2

16 600

16 600

13 700

6 900

20 600

3 500

17 900

21 400

28 500

25 200

53 700

14 600

11100

25 700

259 900

121 200

381 1004

26 700

16 800

43 500

103 1004

64 100

167 200

206 800

117 800

324 6001

Summa kronor

851100

| 522 800

1 373 900

1 Ytterligare statsbidrag bär beräknats komma att utgå för 1951/53 med omkring 4 000 kronor;

förlusten kommer då att nedgå med samma belopp. , . • i ov> M4

2 Förlusterna för 1951/53 ej upptagna, då skolan först från och med redovisnmgsaret 19o3/o

åtnjuter statsbidrag från anslaget till bidrag till vissa privatlaroverk

3 Verksamheten visade för 1951/52 en förlust på 7 400 och för 19o2/o3 en vinst pa 3 900 ™
nor. Vinsten uppkommen genom att Lunds privata elementarskolas bygtgnadsaktiebolag av vilket
bolag skolan hyr lokalerna, nedsatte hyran för 1952/53 med omkring 19 oOO kronor for att tacka

den förlust, som eljest skulle ha uppkommit. ... , . , , . , . , i „„ i

4 Förlusterna har beträffande två skolor helt och beträffande en skola delvis kunnat tackas med

bidrag från internatverksamheten. De båda förstnämnda skolorna har dock i sammanha „

framhållit att detta förfarande nödvändiggjort upptagande av mycket lioga intematavgifte .

Utredningsmannen anför vidare följande.

Det har sålunda konstaterats, att flertalet privatläroverk icke kunnat
uppnå en tillfredsställande balansering av utgifter och inkomster. Huvudorsaken
härtill är, som redan nämnts, de ökade lone- och pensionskostnaderna.
För en del skolor har också erläggandet av engångsavgifter för
lärarnas pensionering varit en bidragande orsak till namnda forhallande.
Vad beträffar övriga utgifter kan helt allmänt sagas, att sa vitt av de
av skolorna lämnade ekonomiska uppgifterna kan bedömas, nagra befogade
erinringar i fråga om dessa utgifter icke kan goras, varför icke heller någon
nedskärning av desamma synes kunna ifrågasättas. Det forhaller sig i sta -let så att flertalet skolor av brist på medel mast eftersatta saval nya
skaffning som underhåll av inventarier och undervisningsmateriel ävensom
och icke minst en eljest välbehövlig upprustning av skollokalerna.

8

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 83

Av vad nu anförts torde ha framgått, att de utgifter, som i allt väsenthgt
ar oberoende av skolornas åtgärder, under de senaste åren ökat, och
att Övriga utgifter icke synes kunna skäras ned utan att det i stället måste
förutses en ökning av dessa utgifter. En förbättrad ekonomisk ställning för
skolorna synes da kunna vinnas endast genom att skolorna tillföres ökade

Skolornas största inkomstpost utgöres av s t a t s b i d r a g e n. För redovisningsåren
1951/54 uppgick dessa till de belopp, som framgår av följande
sammanställning, i vilken uppgifterna för 1951/53 avser av skolöverstyrelsen
utbetalade belopp, medan uppgifterna för 1953/54 avser av skolorna
beräknade belopp.

Redovisningsår

Statsbidrag till

löner

fortlöpande

pens.avg.

statsbidrag

1951/52 ........

1952/53 ........

1953/54 ........

4 730 796

5 790 533

6 211 900

93 239
228 958
319 200

4 824 035

6 019 491

6 531 100

Utöver de nu angivna beloppen har vissa privatläroverk enligt beslut av
Kungl. Maj:t erhållit dels ytterligare statsbidrag för redovisningsåren
1951/53, dels extra statsbidrag för redovisningsåren 1951/54, med belopp
om tillsammans 575 000 kronor enligt följande sammanställning.

Statsbidrag sbelopp, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1954 tilldelats
vissa privatläroverk för redovisning såren 1951/54

Skola

Ytterligare
stats-bidrag för
1951/53

Extra

statsbidrag

för

1951/54

Summa

bidrag

Fastställd
bidrags-procent för
1951/54

Beskowska skolan ...............

Palmgrenska samskolan ...................

Stockholms samgymnasium

Whitlockska samskolan .................

Nya elementarskolan för flickor

Lyeeum för flickor ..................

W allin-Åhlinska gymnasiet ...................

Höglandsskolan ...................

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk

Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium

Fjellstedtska skolan ..................

Lunds privata elementarskola ...................

Osby samskola ..................

Göteborgs högre samskola ..................

Göteborgs gymnasium för flickor ...............

Lundsbergs skola ..............

Summa kronor

20 000
10 000
25 000
20 000
30 000

5 000

5 000

40 000
10 000

15 000

10 000

25 000

10 000

10 000

40 000

25 000
20 000
40 000

30 000
45 000

6 000

15 000

10 000

25 000

10 000

30 000

40 000

5 000 J

45 000
30 000
65 000
50 000
75 000
5 000
10 000
15 000
40 000
20 000
40 000
20 000

55 000
50 000
15 000
40 000

66

74,5

74,5

74,5

80

80

80

75

85

85

85

51/52 70
52/54 75
80

70

70

85

275 000 |

300 000 |

575 000 |

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 83

Terminsavgifter upptages av samtliga skolor med undantag av
Fjellstedtska skolan i Uppsala. Deras storlek vid de olika skolorna framgår
av följande sammanställning.

Terminsavgifter redovisning såret 1953/5b

Klass

Ring

Anmärkningar

Skola

i

2

3

4 1

5

6

7

I

II

III

IV

Kr.

Kr.

Kr. |

Kr. 1

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Beskowska skolan . .

Palmgrenska

190

210

230

250

300

300

280

350

300

350

samskolan ........

145

180

200

210

230

260

Stockholms

samgymnasium ....

125

125

165

205

240

255

280

295

185

185

185

Aftonunder-

visn.

Whitlockska sam-

skolan ...........

170

180

190

200

215

225

235

275

295

305

320

+ slöjdavg.

14 kr. per läsår

Nva elementarskolan

(Kl. 1—5).

för flickor ........

130

135

145

150

160

170

170

200

200

210

210

Djursholms samskola

70

80

90

100

no

120

120

120

120

120

120

Elev från skol-kommunen.

155

165

175

185

195

205

215

240

240

250

250

Elev från an-nan kommun.
Härtill kom-mer slöjdavg.

för gossar 8—
12 kr. och för

flickor 3—6
kr. samt skol-köksavg. 20—
25 kr. (Kl. 1

Saltsjöbadens
samskola .........

100

no

120

130

140

150

150

150

150

175

175

—6).

Sigtunast. hum.

läroverk ..........

Uppsala ensk. lvk o.

200

200

200

200

200

200

200

200

Elev från skol-

250

250

privatgymn.......

70

70

155

165

175

ht

250

vt

275

275

275

kommunen.

135

145

155

165

175

ht

250

250

250

Elev från an-

vt

275

275

275

nan kommun.

Lunds priv.
elementarsk.......

1:1

1:2

1:3

11:1

135

11:2

111:1

11:3

1112

Dyrtidstillägg
utgår på samt-liga avgifter

ht

90

105

150

X < 5

195

med 40 %.

vt

95

no

155

145

195

200

Göteborgs liögre

300

310

310

samskola .........

175

200

200

250

250

300

300

300

Lundsbergs skola .. .

200

200

200

200

200

200

200

200

10

Kungl. Majds proposition nr 83

Skola

Klass

Ring

1

2

3

4

5

6

7

I

II

III

I 1V

Anmärkningar

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Lyceum för flickor . .

Wallin-Åhlinska

190

190

190

190

gymnasiet ........

Göteborgs gymna-

190

190

190

190

sium för flickor . . .

250

250

250

250

Bränsleavg. 10
kr. per termin.

Västerviks läroanstalt

för flickor ........

55

60

65

70

75

85

90

Efter ned-sättn. är

högsta avg.

45 kr.

Högre flickskolan i

Hälsingborg ......

85

90

90

100

100

no

no

Elev från
skolkommu-

nen.

95

100

100

ilo

no

120

120

Elev från
annan kom-mun. Kris-tillägg upp-tages med 10
kr. per elev
och termin.

Osby samskola ....

100

no

120

130

Tilläggsavg.:
i kl. 1 och 2

16 kr. och i
kl. 3 och 4 20
kr. per termin.

Gävle borgarskola . .

20

20

20

20

Höglandsskolan ....

240

240

240

240

240

240

240

335

335

I kl. 1—4

upptages
slöjdavg. å 18
kr. per elev
och termin.

Nedsättningar i och befrielser från terminsavgifter synes i huvudsak
beviljas enligt grundprinciperna i de bestämmelser, som i detta hänseende
gäller för motsvarande statliga skolor. Privatläroverkens inkomster av terminsavgifter
samt beviljade nedsättningar i och befrielser från avgifter
redovisningsåret 1953/54 framgår av följande sammanställning.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

Inkomster av terminsavgifter samt beviljade nedsättningar i och befrielser från
avgifter redovisningsåret 1953/5Jf enligt skolornas uppgifter i januari 1954-

1

2

3

4

5

Bruttobelopp,

kr.

Nedsättning-ar och be-frielser, kr.

Nettobelopp,

kr.

Kol. 3 i % av
kol. 2

Beskowska skolan ...............

278 520

12 255

266 265

4,40

Palmgrenska samskolan ..........

177 390

17 961

159 429

10,15

Stockholms samgymnasium ......

201 985

16 727

185 258

8,30

Whitlockska samskolan ..........

223 990

29 570

194 420

13,20

i Nya elementarskolan för flickor . .

229 347

23 864

205 483

10,40

! Djursholms samskola ............

210 515

12 700

197 815

6,00

Saltsjöbadens samskola ..........

111290

10 605

100 685

9,50

Sigtunast. hum. läroverk ........

144 800

18 320

126 480

12,67

Uppsala enskilda läroverk och pri-

vatgymnasium .................

249 635

21 500

228 135

8,61

Fjellstedtska skolan .............

—

—

—

—

Lunds privata elementarskola ....

297 260

16 928

280 332

5,70

Göteborgs högre samskola .......

225 345

13 997

211 348

6,20

Lundsbergs skola................

96 400

32 548

63 852

33,76

Lyceum för flickor ..............

36 100

2 035

34 065

5,60

Wallin-Åhlinska gymnasiet .......

67 830

6 650

61180

9,80

Göteborgs gymn. för flickor ......

55 750

3 255

52 495

5,80

Västerviks läroanstalt för flickor .

20 265

7 390

12 875

36,47

Högre flickskolan i Hälsingborg . .

54 420

3 295

51125

6,00

Osby samskola ..................

93 170

8 983

84 187

9,60

Gävle Borgarskola ..............

13 680

2120

11560

15,50

Höglandsskolan .................

112 425

9 060

103 365

8,10

Summa kronor

2 900117

269 763

2 630 354

Utom terminsavgifter upptages vid internatläroverken även inackorderingsavgifter.

Samtliga skolor utom fyra — Lunds privata elementarskola samt de tre
internatläroverken Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Fjellstedtska
skolan i Uppsala och Lundsbergs skola — erhåller bidrag från vederbörande
skolkommun. Dessa kommunbidrag har i allmänhet utgjorts av ett
allmänt bidrag till löne- och pensionskostnader. I vissa fall, såsom i Stockholm
och Uppsala, har därjämte utgått ett särskilt bidrag till nedsättning
av terminsavgifter. Uppgifter om i vilken omfattning kommunbidrag utgått
eller beräknats komma att utgå under redovisningsåret 1953/54 lämnas
i följande sammanställning.

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 83

Kommunbidrag till vissa privatläroverk redovisningsåret 1953/54- enligt av
skolorna lämnade uppgifter

Kommun

Antal elever
från skolkom-munen höst-terminen 1953

Allmänt

bidrag

Bidrag till nedsätt-ning av termins-avgifter

Belopp1

Kr.

Bidrag per
elev och år
Kr.

Belopp

Kr.

Bidrag per
elev och år
Kr.

Stockholm, 8 skolor ............

2 659

297 050

112

55 410

''

21

Uppsala ........................

386

37 500

97

18 915

49

Göteborg, 2 skolor ..............

484

77 136

160

—

__ !

Hälsingborg ....................

148

80 336

543

_

_

Osby köping och landskommun ..

162

17 000

105

—

—

1 I dessa belopp har ej medräknats kommunernas eventuella kostnader för sociala förmåner, som
beredes även eleverna vid privatläroverken, såsom skolmåltider, fria läroböcker o. d.

Kommunernas kostnader för de privatläroverk, som äges av skolkommunerna,
uppgick för redovisningsåret 1953/54 till de belopp, som framgår av
följande sammanställning.

Kommunernas kostnader för privatläroverk, som, äges av kommunen

Kommun

Totala antalet
elever i skolan
höstterminen 1953

Kommunens to-talkostnad per år,
kronor

Kostnad per
elev och år,
kronor

Djursholm, realskola, normalskolelinje

■

och gymnasium ...................

922

781 121

t—

CO

Saltsjöbaden, realskola, högre fortsätt-

ningsskola för flickor och gymnasium

419

303 361

724

Gävle, realskola ....................

346

164 584

476

Västervik, läroanstalt för flickor ....

152

61654

406

Anm. Under förutsättning att Västerviks stad täcker viss förlust vid läroanstalten för flickor,
blir stadens totalkostnad 63 810 kronor och kostnaden per elev 420 kronor.

5. Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen uttalar, att flertalet privatläroverk tack vare de
åtgärder, som vidtagits av statsmakterna, fått sin ekonomiska ställning
avsevärt förbättrad, sa till vida att deras förluster under redovisningsåren
1951/54 till större delen täckts av statsmedel. Dessa åtgärder har däremot
icke tillfört skolorna de ökade inkomster för framtiden, som erfordras för
att trygga deras fortsatta verksamhet. Då statsbidragen är den för skolorna
avgörande inkomstposten, är det — säger utredningsmannen —

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 88

naturligt, att frågan om en förmånligare statsbidragsgivning trätt i förgrunden
som det enklaste och effektivaste sättet att tillföra skolorna ökade
inkomster. Ett visst skäl för en ökning av statsbidragen finner utredningsmannen
däri, att privatläroverken icke i statsbidragshänseende blivit likställda
med de högre kommunala skolorna, vilka sistnämnda skolor är
garanterade ett statsbidrag av 78 procent av bidragsunderlagen, medan
motsvarande siffra för privatläroverken är 60 procent, dock med viss
möjlighet till förhöjning. Det är emellertid enligt utredningsmannens mening
icke möjligt att taga ställning till frågan om en ökning av statsbidragen,
förrän man med utgångspunkt i nuvarande statsbidrag gjort en saklig
prövning och avvägning beträffande övriga inkomstkällor, d. v. s. huvudsakligen
terminsavgifter och kommunbidrag.

Vad först angår möjligheten att tillföra skolorna ökade inkomster genom
höjning av terminsavgifterna anför utredningsmannen följande.

Terminsavgifternas storlek vid de olika privatläroverken är för närvarande
ganska varierande. Då statens bidrag till privatläroverken utgår
med högst 75 procent av samtliga skolors sammanlagda löne- och pensionskostnader,
inverkar denna variation icke på storleken av det totala statsbidragsbeloppet.
I och för sig synes det också vara önskvärt, att skolorna
har en viss frihet att besluta om sina terminsavgifter. Nu förhåller det sig
emellertid så, att med tillämpning av det nuvarande statsbidragssystemet
storleken av terminsavgifterna — d. v. s. skolornas inkomst av dessa avgifter
— får en viss inverkan vid fastställandet av statsbidragsprocenten för de
olika skolorna.

Låga terminsavgifter vid en skola kan nämligen medföra, att statsbidraget
till denna skola beräknas efter en högre procentsats än genomsnittsprocenten,
vilket doek endast kan ske genom att statsbidraget till en
eller flera skolor, som på grund av höga terminsavgifter har en bättre
ekonomisk ställning, beräknas efter ett lägre procenttal än vad genomsnittsprocenten
anger. Med hänsyn härtill synes en justering av terminsavgifterna
i syfte att vinna större enhetlighet i fråga om avgifternas storlek
vara i hög grad påkallad. En dylik justering torde visserligen bli av större
betydelse ur rättvisesynpunkt än för skolornas ekonomi. I fråga om vissa
skolor torde dock justeringen medföra en så stor höjning av avgifterna, att
den inverkar på den ekonomiska ställningen.

Utredningsmannen är medveten om att det kan anses vara mindre lämpligt
att i nuvarande läge på skolväsendets område föreslå en åtgärd, som
beträffande en del skolor medför en höjning av terminsavgifterna. Det
finnes nämligen en tydlig tendens att i möjligaste mån avlyfta ungdomens
studiekostnader i form av dylika avgifter. Härtill kommer, att målsmännen
till eleverna i privatläroverken kan sägas ha dubbla skolavgifter, dels den
»avgift» för det allmänna skolväsendet, som uttages genom stats- och
kommunalskatten, dels terminsavgifterna till privatskolorna. Med hänsyn
härtill kunde vissa skäl tala för en sänkning av terminsavgifterna. Det
torde emellertid för närvarande icke vara möjligt att åstadkomma eu sa
betydande ökning av statsbidrag och kommunala bidrag, som skulle erfordras
för genomförande av en dylik åtgärd. Det bör också framhallas, att

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

även vid en generell sänkning av terminsavgifterna de ovan påtalade olägenheterna
kvarstode oförändrade.

Frågan blir då, hur en justering av terminsavgifterna i ovan angivet syfte
skulle kunna genomföras. En synpunkt, som härvid bör få göra sig gällande,
är att strävan efter större enhetlighet i nämnda avseende ej bör
få resultera i ett system, som blir alltför tillkrånglat eller som omöjliggör
för skolorna att variera avgifternas storlek i de olika klasserna. Man bör
också fasthålla vid att skolornas frihet att bestämma sina terminsavgifter
icke bör beskäras mer än som är erforderligt. Vid bedömandet av sättet
för en eventuell justering bör man också fasthålla vid att huvudsyftet med
en justering är att möjliggöra en mera rättvis statsbidragsgivning. En ur
angivna synpunkter framkomlig väg synes vara att fastställa genomsnittsavgifter
för skolornas olika stadier, alltså ett belopp för real- och flickskolestadiet
och ett något högre belopp för gymnasiet. Dessa avgiftsbelopp
bör avvägas så, att de angiva skolornas nettobelopp, alltså med nedsättningar
och befrielser frånräknade. De beräknade inkomsterna av
de sålunda fastställda avgifterna skall — oavsett skolornas faktiska
inkomster av terminsavgifter — redovisas vid skolornas ansökan om statsbidrag.
Skola med real- och/eller flickskolestadium och gymnasium bör
inte vara bunden av de för olika stadier bestämda avgifterna, blott de beräknade
sammanlagda inkomsterna av nämnda avgifter uppgå till det
belopp, som de för de olika stadierna‘fastställda avgifterna skulle ha givit.

Ett dylikt system skulle bland annat ha den fördelen, att statlig myndighets
föreskrifter angående nedsättningar och befrielser ej skulle vara
erforderliga. Om skolorna disponerar för sådant ändamål särskilt avsedda
medel eller erhåller kommunala bidrag härtill, bör skolorna vara oförhindrade
att bevilja de nedsättningar och befrielser, som tillgången på dylika
medel och bidrag medgiver. De skall dock vara skyldiga att redovisa den
beräknade inkomsten av terminsavgifter enligt de fastställda nettobeloppen.
Varje skola har sålunda att redovisa ett avgiftsbelopp, motsvarande
produkten av de för varje skolstadium bestämda normerande avgiftsbeloppen
och antalet lärjungar å skolstadiet vid en viss tidpunkt under läsåret.
Någon svårighet att kontrollera riktigheten av en dylik redovisning kan ej
anses föreligga.

Skolorna böra alltså vara oförhindrade att, om förutsättningar härför
finnes, bevilja nedsättningar och befrielser i sådan omfattning, att de avgifter,
som lärjungarna erlägger, blir lägre än de normerande avgiftsbeloppen.
Från statens synpunkt synes det ej finnas anledning att uppställa
hinder för skolorna att uttaga högre avgiftsbelopp, därest skolans
ekonomiska ställning nödvändiggör detta. Frågan härom får nämligen
anses vara ett mellanhavande mellan skolorna och målsmännen. En viss
garanti mot skolornas missbruk av en sådan frihet torde ligga däri, att
alltför höga terminsavgifter med all sannolikhet skulle verka så, att antalet
elever vid skolan minskade.

Utredningsmannen anser alltså, att det för närvarande tillämpade systemet
beträffande skolornas terminsavgifter icke fungerar på ett tillfredsställande
sätt, och håller för troligt, att en bättre ordning och större rättvisa
skolorna emellan skulle vinnas genom en normalisering av nämnda
avgifter pa sätt i det föregående angivits. Han föreslår därför, att termins -

15

Kungl. Maj:ts -proposition nr 83

avgiftssystemet och som eu följd därav statsbidragssystemet så omlägges,
att en dylik normalisering genomföres.

Utredningsmannen har gjort en beräkning av storleken av de normerande
avgiftsbelopp, som enligt det av honom framförda förslaget borde
läggas till grund för beräkningen av statsbidragsbehovet. Han har därvid
utgått från genomsnittsvärdet av de vid tiden för utredningen utgående
terminsavgifterna dels för real- och flickskolestadiet, dels för gymnasiet.
Därvid har hänsyn dock icke tagits till de fyra kommunägda skolorna, vilka
upptager mycket låga terminsavgifter, och ej heller till Fjellstedtska skolan
i Uppsala, där inga terminsavgifter utgår. Utredningsmannen beräknar, att
de genomsnittliga terminsavgifterna per elev uppgår till i runt tal 170
kronor på real- och flickskolestadiet och 250 kronor på gymnasiestadiet.
Vid denna beräkning har utredningsmannen beaktat den genomsnittliga
förekomsten av befrielser från och nedsättningar i terminsavgifterna. De
angivna beloppen är alltså nettobelopp.

Därest de sålunda beräknade nettobeloppen kan anses utgöra lämpligt
avvägda normerande terminsavgifter, skulle sålunda motsvarande avgifter
per elev och år uppgå till 340 kronor å real- och flickskolestadiet och
500 kronor å gymnasiet.

För att närmare belysa utfallet för de olika skolorna vid tillämpningen
av ett dylikt avgiftssystem har utredningsmannen vidare gjort vissa beräkningar.
Skillnaden mellan de under 1953/54 uppburna nettobeloppen av
terminsavgifterna och beräknade nettoinkomster av de normerande terminsavgifterna
utgör 670 526 kronor. Större delen av detta belopp eller
366 005 kronor faller emellertid på de fyra kommunägda skolorna och
56 480 kronor på Fjellstedtska skolan. För övriga skolor skulle ökningen
bli 248 041 kronor. Utredningsmannen framhåller dock, att man inte kan
räkna med att den verkliga inkomstökningen kommer att uppgå till dessa
belopp, eftersom skolorna kan uttaga lägre terminsavgifter än de normerande
och även medgiva större nedsättningar i och befrielse från dylika
avgifter, än vad utredningsmannen angivit som generell norm. Några
skolor disponerar också särskilda medel för nedsättning av terminsavgifterna.
Beträffande de kommunägda skolonia anser sig utredningsmannen
kunna utgå från att terminsavgifterna kommer att hållas på ungefär nuvarande
nivå och att vederbörande kommun tillskjuter det belopp, som
erfordras härför.

Utredningsmannen framhåller också, att det vid en eller annan skola
kan råda sådana särskilda förhållanden, bland annat i fråga om lärjungeklientelet,
att man vid bedömning av skolans ekonomiska ställning bör
räkna med något lägre inkomst av terminsavgifter än vad de normerande
avgifterna skulle ge. Som ett typiskt exempel på en dylik skola nämnes
Fjellstedtska skolan i Uppsala. Även beträffande Stockholms samgymnasium
anses i viss mån särskilda förhållanden föreligga.

16

Kungl. Maj ds proposition nr 83

Sedan utredningsmannen på sätt nu redovisats behandlat frågan om
terminsavgifterna, framhåller han, att man vid bedömande av frågan om
ökat bidrag till privatläroverken måste taga hänsyn jämväl till en annan
omständighet än de verkliga förluster skolorna haft. Under de senaste
åren har nämligen flertalet av nu ifrågavarande skolor måst använda alla
tillgängliga medel för att bestrida ofrånkomliga löpande utgifter. En del
skolor redovisar likväl större eller mindre förluster av verksamheten. En
betänklig följd härav har blivit, att skolorna icke varit i stånd att anskaffa
undervisningsmateriel, skolmöbler och andra inventarier i erforderlig omfattning.
I flera skolor är lokalförhållandena mindre tillfredsställande. Även
för skolornas upprustning i olika avseenden erfordras alltså ökad medelstillgång
utöver vad som kräves för normalt löpande utgifter.

Skolornas huvudsakliga inkomster är, som förut nämnts, statsbidrag,
terminsavgifter och, beträffande vissa skolor, kommunbidrag. Några nya
inkomstkällor är icke att påräkna och därför måste — framhåller utredningsmannen
— en eller flera av de angivna inkomstkällorna öka, om skolorna
skall kunna fortsätta sin verksamhet.

Som av det föregående framgått beräknar utredningsmannen, att ett
genomförande av det av honom föreslagna systemet med normerande terminsavgifter
kommer att tillföra vissa av skolorna ökade inkomster. Vad
därnäst angår frågan om en ökning av kommunbidragen anför utredningsmannen
i huvudsak följande.

Av de 21 privatläroverk, som utredningen behandlar, erhåller tretton
kommunbidrag medan fyra ägs av vederbörande kommun. I Stockholm
finns åtta privatläroverk med kommunbidrag om sammanlagt i runt tal
352 000 kronor. Räknat per elev hemmahörande i Stockholm blir detta
133 kronor per år, medan stadens kostnader per elev och år (utom i vad
avser fria skolmåltider och fria läroböcker) uppgår till 645 kronor vid de
kommunala flickskolorna, 667 kronor vid de praktiska mellanskolorna och
318 kronor vid de statliga läroverken. De anförda siffrorna visar, att Stockholms
stad har väsentligt lägre utgifter för de barn som går i privatläroverken
än för dem som går i statliga och kommunala skolor av motsvarande
slag. Det är därför inte orimligt, om staden skulle öka sina bidrag
till de privata skolorna för att trygga dessas framtida existens, allra helst
som staden har skyldighet att sörja för skolgången för ett betydande antal
elever i privatläroverken. Även med en rätt väsentlig höjning av sina bidrag
gör staden en vinst på att privatskolornas verksamhet fortsätter. Utredningsmannen
anser därför bärande skäl föreligga för en höjning av de kommunala
bidragen till privatläroverken.

Statsbidrag, kommunbidrag och terminsavgifter bör vara så avvägda,
a,tt inkomsterna förslår icke blott till att bestrida ofrånkomliga, årligen
löpande utgifter för skolans undervisningsverksamhet, däri inbegripet
anskaffning och underhåll av undervisningsmateriel och inventarier, utan
även till underhåll av för skolan erforderliga lokaler. Hänsyn måste också
tagas till att flera skolor har att erlägga engångsavgifter för lärares pen -

17

Kungl. May.ts proposition nr 83

sionering med i vissa fall betydande belopp. Några exakta uppgifter härom
har doek skolorna ej kunnat lämna.

Det är givetvis vanskligt att exakt angiva det kommunala bidrag, som
kan anses vara sakligt motiverat. Vad först angår privatläroverken i Stockholm,
har det emellertid med föreliggande utredningsmaterial varit möjligt
att något så när tillförlitligt bedöma det faktiskt föreliggande bidragsbehovet.
Sedan har genom gjorda beräkningar undersökts, hur stort kommunalt
bidrag som i nuvarande läge erfordras för att privatläroverken skall erhålla
erforderligt ekonomiskt stöd för sin verksamhet. En bedömning, huruvida
det på angivet sätt framräknade bidragsbeloppet kan anses skäligt,
kan sedan göras. Vid de beräkningar och bedömningar utredningsmannen
sålunda gjort har han utgått från att skolornas inkomster av statsbidragen
(beräknade efter 75 procent av bidragsunderlagen) kommer att bli i stort
sett oförändrade. Införandet av normerande terminsavgifter medför för
några skolor en inkomstökning av sådan storlek, att den bidrager till en
förbättrad ekonomisk ställning. För de åtta stockholmsskolorna som helhet
betraktad blir dock inkomstökningen genom nämnda åtgärd jämförelsevis
obetydlig. För dessa skolor beräknar utredningsmannen inkomster av statsbidrag
och terminsavgifter in. m. för budgetaret 1954/55 till sammanlagt
3 927 000 kronor. Då skolornas totalutgifter beräknats uppgå till 4 410 000
kronor, uppstår alltså en brist på i avrundat tal 480 000 kronor. Enbart
till täckande av skolornas ofrånkomliga löpande utgifter redovisningsåret
1954/55 erfordras sålunda ett ytterligare bidragsbelopp av omkring 480 000
kronor, d. v. s. omkring 150 000 kronor utöver det belopp, som beräknats
utgå som kommunbidrag till stockholmsläroverken 1953/54. Sistnämnda
belopp överensstämmer också mycket nära med de av skolorna redovisade
förlusterna nämnda år. Härutöver erfordras medel till upprustning av
skollokalerna samt till engångsavgifter för lärarnas pensionering med i vissa
fall betydande belopp. För sistnämnda båda ändamål synes lämpligen eu
höjning av de årliga kommunbidragen böra ske. Varje skola kan då i mån
av tillgängliga medel ombesörja, att nödvändiga förbättringsarbeten utföres.
Det kan givetvis ej ifrågasättas, att dessa omfattande och kostnadskrävande
arbeten omedelbart och på en gång kommer till utförande. De torde böra
utföras successivt under de närmaste åren. Även inbetalningen av engångsavgifterna
får ske i mån av tillgång på medel härför. Under förutsättning
att ett dylikt tillvägagångssätt vinner tillämpning, har utredningsmannen
ansett sig kunna uppskatta det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga
årliga kommunala bidraget till omkring 250 000 kronor.

Enligt de sålunda gjorda beräkningarna skulle alltså kommunbidragen
till privatläroverken i Stockholm behöva uppgå till sammanlagt (480 000 -|—
250 000 =1730 000 kronor, d. v. s. ungefär en fördubbling av nu utgående
kommunala bidrag. Detta motsvarar i genomsnitt ett årligt bidrag av 275
kronor för varje elev, som hör hemma i Stockholm.

I beloppet 730 000 kronor ingår ej det bidrag, som kommer att utgå till
Franska skolan. Med hänsyn (ill det jämförelsevis stora kommunbidrag,
som hittills utgått till denna skola, och då statsbidrag (ill skolan från och
med redovisningsåret 1954/55 kommer att utgå. efter samma grunder som
till övriga privat läroverk, torde man kunna räkna med ett minskat kommunbidrag
till Franska skolan.

Kommunbidraget synes av praktiska skiil böra fastställas till ett visst
fixt belopp per sådan elev från kommunen, som är inskriven i vederbörande
2 — liihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 83

skola, exempelvis den 15 september och liksom hittills utgå utan behovsprövning.
Sedan behoven av bidrag till upprustning av lokaler m. in.
samt till bestridande av kostnader för engångsavgifter för lärarnas pensionering
blivit tillgodosedda, torde en omprövning av kommunbidragets
storlek böra ske.

För de utanför Stockholm belägna privatläroverken har utredningsmannen
beräknat inkomster och utgifter på samma sätt som i fråga om stockholmsskolorna.
Han har därvid i fråga om statsbidraget räknat med den
för privatskolorna fastställda genomsnittsprocenten 75. Vidare har de föreslagna
normerande terminsavgifterna även här lagts till grund vid beräkningen
av skolornas inkomster av dylika avgifter. Beräkningarna visar
enligt utredningsmannen, att inkomsterna av enbart statsbidrag och terminsavgifter
icke förslår till att täcka skolornas utgifter utan att större
eller mindre kommunbidrag är nödvändiga. De belopp utredningsmannen
räknar med framgår av följande sammanställning.

Beräknade inkomster och utgifter för vissa privatläroverk redovisning såret

1954/55

Bidrags-

Stats-

Termins-

Kommunbidrag

Summa

Totala

underlag

bidrag

avg. m. m.

totalbelopp

per elev

inkomster

utgifter

Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium

712 000

534 000

264 000

116 000

300

914 000

888 000

Göteborgs högre samskola

615 000

461 000

178 000

116 000

300

755 000

732 000

Göteborgs

gymnasium för flickor

188 000

141 000

57 000

29 000

300

227 000

215 000

Lunds privata elementarskola

677 000

508 000

312 000

44 000

250

864 000

825 000

Osby samskola

249 000

187 000

(75 #)

120 000

49 000

300

356 000

374 000

249 000

200 000

(80 %)

120 000

49 000

300

369 000

374 000

Anm. 1. För Osby samskola har en beräkning, som utgår från ett statsbidrag av 75 procent, visat
sig ge ett mindre tillfredsställande resultat. Utredningsmannen har därför medtagit ett alternativ
med 80 procent statsbidrag men framhållit, att skolan borde söka erhålla bidrag även från
andra kommuner.

Anm. 2. Högre flickskolan i Hälsingborg har ej medtagits i sammanställningen, eftersom någon
höjning av kommunbidraget till denna skola ansetts icke böra ifrågasättas.

I förhållande till de kostnader, kommunerna får vidkännas för andra
skolformer, är de av utredningsmannen ifrågasatta kommunbidragen enligt
hans bestämda uppfattning så avvägda, att de även av kommunerna bör

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 83

godtagas som skäliga bidrag till en skolform, som särskilt i nuvarande läge
fyller en betydelsefull uppgift inom den lokala skolorganisationen.

Utredningsmannen föreslår därför, att lämpliga åtgärder vidtages för att
privatläroverken skall tillföras inkomster av kommunala bidrag med lägst
de angivna beloppen, dock med den reservationen, att framtida ändringar
i privatläroverkens ekonomi bör föranleda förnyade beräkningar rörande
kommunbidragens storlek.

De gjorda beräkningarna rörande privatläroverkens inkomster har grundats
på den förutsättningen, att statsbidrag utgår enligt nu gällande
grunder. Den för skolornas verksamhet erforderliga inkomstökningen skulle
alltså beträffande flertalet skolor åstadkommas dels genom den i samband
med den föreslagna justeringen av terminsavgifterna för vissa skolor
genomförda höjningen av dessa avgifter, dels genom den ifrågasatta ökningen
av kommunbidragen.

Huruvida skolorna genom de föreslagna och ifrågasatta åtgärderna
kommer att erhålla den för deras fortsatta verksamhet erforderliga inkomstökningen
är en fråga, som det givetvis ej är möjligt att säkert besvara.
Utredningsmannen framhåller dock följande.

Jag anser mig med hänsyn till bestämmelserna i gällande stadga kunna
utgå från att de statliga myndigheterna har möjlighet att, därest det förordade
avgiftssystemet befinnes vara lämpligt, meddela för systemets tilllämpning
vid privatläroverken erforderliga föreskrifter. Under förutsättning
att så kan ske, torde man kunna räkna med att skolorna kommer att
tillföras i huvudsak de inkomster av terminsavgifter, som de gjorda beräkningarna
utvisar.

Mera vanskligt är att bedöma tillförlitligheten av de beräkningar, som
gjorts med avseende på inkomsterna av kommunbidragen. Såsom framgått
av förut lämnade uppgifter utgår kommunbidrag för närvarande till 17 av
de 21 privatläroverken. Dylikt bidrag bör utgå till ytterligare en skola,
nämligen Lunds privata elementarskola. Däremot torde kommunbidrag
knappast kunna påräknas komma att utgå till tre av internatläroverken.
De nu utgående bidragen äro emellertid orimligt låga med hänsyn till den
betydelsefulla uppgift dessa skolor fyller inom den kommunala skolorganisationen.
Utredningsmannen har också vid överläggningar med representanter
för vederbörande kommunala myndigheter tyckt sig finna möjligheter
för skolorna att hos kommunerna utverka ökat ekonomiskt stöd för
deras verksamhet.

Enligt de gjorda beräkningarna skulle det i genomsnitt erfordras en fördubbling
av nu utgående kommunbidrag för att skolornas behov av inkomster
skulle kunna täckas. Även med en sådan ökning blir kommunbidragen
till privatläroverken, per elev räknat, avsevärt lägre än kommunernas
kostnad per elev i de kommunala skolorna. Detta innebär, att även
efter den beräknade erforderliga höjningen av kommunbidragen eleverna
i privatläroverken — vilka till stor del är i sådana åldrar, att kommunerna
har skyldighet att svara för deras undervisning — erhåller undervisning för
eu mycket rimlig kostnad för kommunerna. Man kan också uttrycka det
så, att kommunerna efter den ifrågasatta höjningen av kommunbidragen

20

Kungl. May.ts ''proposition nr 83

har ekonomisk fördel av att privatläroverken kan fortsätta sin verksamhet.
Nämnda förhållanden synes utgöra bärande skäl för att någon reducering av
den ifrågasatta ökningen av kommunbidragen icke bör ske, och att, om så
blir fallet, den uteblivna ökningen ej bör kompenseras genom en ökning
av statsbidraget, såvida ej på grund av särskilda förhållanden undantag
härifrån anses böra göras.

Beträffande de gjorda beräkningarna rörande terminsavgifter och kommunbidrag
bör framhållas, att de angivna beloppen avseende skolornas inkomster
och utgifter självfallet icke har kunnat bli fullt exakta. De torde
dock utgöra en tillräckligt säker grund för en bedömning av och ett ställningstagande
till berörda spörsmål. Med denna reservation anser utredningsmannen,
att resultatet av de utförda beräkningarna giver stöd åt
den uppfattningen, att möjlighet finnes att genom en höjning av terminsavgifterna
och en ökning av kommunbidragen tillföra skolorna ökade inkomster
av sådan omfattning, att en eljest nödvändig höjning av statsbidragsprocenten
för närvarande icke skulle vara erforderlig.

Det har slutligen synts utredningsmannen påkallat att till vad nu sagts
göra följande tillägg rörande den föreslagna höjningen av terminsavgifterna.
Skulle det anses, att de föreslagna normerande avgifterna är för höga,
kan dessa avgifter utan ändring av avgiftssystemet i övrigt fastställas till
något lägre belopp, förslagsvis en reducering med omkring tio procent.
Den härigenom uppkomna inkomstminskningen för skolorna måste då kompenseras
genom ökning av stats- eller kommunbidragen. Gjorda överslagsberäkningar
visar, att om minskningen skulle kompenseras helt genom
ökning av statsbidraget, härför skulle erfordras ett statsbidragsbelopp motsvarande
omkring tre procent av skolornas bidragsunderlag. Med nuvarande
statsbidragssystem skulle detta innebära, att den för beräkning av
statsbidragen tillämpade maximiprocenten finge höjas från 75 till 78.
Skulle reduceringen av terminsavgifterna kompenseras genom ökning av
kommunbidragen, skulle detta kräva varierande höjningar av dessa bidrag
med belopp, som ej på förhand kan exakt angivas.

Beträffande statsbidragssystemet anför utredningsmannen, att
detta enligt hittills vunna erfarenheter visat sig vara ganska svårtillämpat
samt nödvändiggjort ett omständligt rekvisitionsförfarande och ett tidsödande
granskningsarbete. Det har vidare för skolorna medfört praktiska olägenheter
i olika avseenden, av vilka särskilt nämnes, att eventuella felaktiga
löneutbetalningar kunnat korrigeras först lång tid efter de gjorda utbetalningarna,
samt att betydande eftersläpningar gjort sig gällande i fråga
om fastställande och utanordnande av statsbidragen. Av vad utredningsmannen
anför härom torde i korthet få återges följande.

Enligt gällande statsbidragskungörelse skall rekvisition av statsbidrag
för det närmast föregående redovisningsåret ingivas till skolöverstyrelsen,
sedan skolans räkenskaper avslutats och revisionsberättelse föreligger. I
regel torde det alltså dröja eu ganska lång tid efter redovisningsårets slut,
innan rekvisitionen kan ingivas. Därtill kommer, att granskningen av rekvisitionerna
inom skolöverstyrelsen visat sig vara ett mycket tidsödande
arbete. Statsbidragen till skolorna har därför kunnat slutligt regleras först
lång tid efter redovisningsårets slut, vilket inneburit betydande olägenheter
för vederbörande. Uppenbart är sålunda, att den sena tidpunkten för den

21

Kungl. May.ts proposition nr 83

slutliga regleringen av statsbidraget kan ha olyckliga konsekvenser i de
fall, då för höga löne- eller arvodesbelopp utbetalats till lärare, i synnerhet
om dessa lärare vid den tidpunkt, då granskningsresultatet föreligger, slutat
sin anställning vid skolan.

Vidare är givetvis eftersläpningen i fråga om utanordnandet av statsbidragen
ur ekonomisk synpunkt oläglig för skolorna, särskilt som statsbidraget
är deras utan jämförelse största inkomstpost. På grund av skolornas
ofta svaga ekonomi blir möjligheterna för dem att inköpa undervisningsmateriel
och inventarier eller att verkställa reparationer beroende av även
mindre ändringar av statsbidragets storlek. Det förhållandet, att statsbidragen
kunnat slutligt fastställas och utanordnas först lång tid efter redovisningsårets
slut, har därför i hög grad försvårat skolornas möjligheter
att överblicka sin ekonomiska ställning och planera sina utgifter på lämpligt
sätt.

Som komplettering till vad nu sagts om eftersläpningen i fråga om
den slutliga regleringen av statsbidragen må framhållas, dels att skolorna
varje redovisningsår i början av juli, oktober, januari och april erhåller förskott
å statsbidragen för det löpande redovisningsåret med belopp, som
sammanlagt motsvarar högst 90 procent av det beräknade statsbidraget
till avlöningsförmåner för detta år, dels ock att Kungl. Maj:ts beslut om
förhöjt statsbidrag för det löpande året fattas under loppet av detta. Dylikt
beslut har dock hittills i regel ej kunnat föreligga förrän under senare delen
av vårterminen.

Utredningsmannen föreslår vissa ändringar i statsbidragssystemet i syfte
främst att åstadkomma förenklingar samt i möjligaste mån undanröja eller i
varje fall minska de med systemet förbundna olägenheterna. Utredningsmannens
förslag är i korthet av följande innebörd.

I statsbidragskungörelsen intages föreskrift om att de av riksräkenskapsverket
utsedda revisorerna, en för varje skola, skall vara skyldiga att
vid slutet av varje kvartal granska av skolan verkställda utbetalningar av
löner och arvoden. Det förutsättes, att skolöverstyrelsen vid läsårets början
bestämt antalet icke-ordinarie lärartjänster och antalet timlärartimmar vid
skolan. Revisorernas granskning får därför utgöra tillräcklig kontroll beträffande
tillämpningen av gällande lönebestämmelser, och de av dem
godkända statsbidragsberättigande löne- och pensionsavgiftsbeloppen kan
läggas till grund vid beräkning av skolans bidragsunderlag. Någon ytterligare
av skolöverstyrelsen verkställd granskning i nyss berörda hänseende
behöver då icke ifrågakomma, och skolorna behöver icke för erhållande av
grundbidrag upprätta några detaljerade statsbidragsrekvisitioner, vari löner
och pensionsavgifter för varje lärare redovisas.

Skolornas bidragsunderlag för beräkning av grundbidragens storlek utgöres
av de sammanlagda beloppen av statsbidragsberättigande löner (häri
inberäknat arvoden till de av riksräkenskapsverket utsedda revisorerna)
och fortlöpande pensionsavgifter under året närmast före det år bidraget
avser. Dessa belopp har granskats och —■ eventuellt efter vissa justeringar
— godkänts av revisorerna och det sålunda godkända bidragsunderlaget
lägges därför till grund vid skolöverstyrelsens fastställande av grundbidraget
för det redovisningsår bidraget avser. Härvid får dock hänsyn tagas
även till vissa ändrade förhållanden under sistnämnda redovisningsår, dock

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 83

endast till sådana ändringar, som kan anses säkra. Överstyrelsens beslut
om grundbidrag för det pågående redovisningsåret meddelas före den 15
november och bidraget utgör 60 procent av det fastställda bidragsunderlaget.
Det utanordnas av skolöverstyrelsen under januari månad.

Förskott utanordnas under redovisningsåret i början av juli och oktober,
varje gång med 40 procent av det beräknade statsbidraget för det pågående
redovisningsåret.

Det nu till vissa skolor utgående förhöjda statsbidraget benämnes till -läggsbidrag och utmätes med bestämt belopp och sålunda ej i form av
förhöjd procentsats. För erhållande av dylikt bidrag inger vederbörande
skolstyrelse före den 15 december det redovisningsår, bidraget avser, till
skolöverstyrelsen en till Kungl. Maj:t ställd ansökan därom. Sedan skolöverstyrelsen
verkställt erforderlig utredning rörande ingivna ansökningar
samt upprättat förslag till fördelning av tilläggsbidragen, ingives ansökningarna
jämte nämnda förslag senast den 15 februari till Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:ts beslut om tilläggsbidrag föreligger i slutet av mars, varefter
skolöverstyrelsen ofördröjligen utanordnar de beviljade bidragen, vilka
alltså kommer skolorna tillhanda under förra delen av april under redovisningsåret.

6. Remissutlåtanden över utredningen

Skolöverstyrelsen, som i ärendet hört privatläroverkens styrelser, vitsordar
utredningsmannens uppfattning om skolornas betydelse i den nuvarande
skolorganisationen och framhåller samtidigt, att statens kostnader
per elev i privatläroverken är väsentligt lägre än dess kostnader per elev
i statsläroverken. Vad angår förslaget om en normalisering av terminsavgifterna
uttalar överstyrelsen, att skolorna i sina yttranden i allmänhet
uttalat sin anslutning till principen om en utjämning av dessa
avgifter. I det för skolorna i Stockholm gemensamma yttrandet och även
i yttrandena från en del andra skolor har dock vissa betänkligheter framförts
mot att normerande avgifter, som icke motsvarar det verkliga förhållandet,
skall bestämma statsbidragets storlek. Från flera håll har också
anförts, att det måste vara principiellt oriktigt att för närvarande höja
terminsavgifterna. För egen del ansluter sig överstyrelsen till förslaget om
införande av normerande avgifter. För att den höjning av avgifterna, som
kan bli erforderlig vid vissa skolor, skall kunna begränsas, förordar överstyrelsen
dock det av utredningsmannen framförda alternativet med en
reducering av de normerande avgifterna med tio procent. Överstyrelsen
framhåller vidare, att det synes rimligt att, om särskilda skäl föreligger
därtill, hänsyn vid bestämmandet av tilläggsbidrag får tagas såväl till om
en skola tagit ut högre avgifter än de normerande som till om de verkliga
avgifterna understigit de normerande.

I fråga om kommunbidragen uttalar skolöverstyrelsen, att skolorna
i allmänhet funnit goda skäl tala för utredningsmannens uppfattning,
att dessa bidrag bör höjas. Stockholmsskolorna har dock med hänvisning

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

till att skolornas ekonomiska svårigheter övervägande vore en följd av statliga
löneregleringar funnit det svårt att kräva höjda kommunbidrag utan
någon ökning av statens insatser. För egen del uttalar överstyrelsen, att den
funnit utredningsmannens motivering för en väsentlig höjning av kommunbidragen
övertygande.

Det stora flertalet skolor yrkar en höjning av statsbidragsprocenten
till maximum 78 procent eller mer. Härvidlag erinrar överstyrelsen,
att utredningsmannen räknat med att en sänkning av de normerande
avgiftsbeloppen med tio procent skulle kunna kompenseras genom
en höjning av statsbidragsprocenten från nuvarande maximum 75 procent
till 78 procent. Även om överstyrelsen icke anser det vara utan vidare klart,
att nämnda minskning av terminsavgifterna helt bör täckas av statsmedel,
vill överstyrelsen dock förorda en höjning av maximiprocenten för det sammanlagda
statsbidraget till 78. Därvid framhåller överstyrelsen också, att
kostnaderna för upprustning av inventarier och lokaler samt för engångsavgifter
för lärarnas pensionering kan beräknas bli så stora, att skolornas
utgifter icke kan bli täckta om statsbidragsprocenten bibehålies vid nuvarande
maximum, 75 procent av det sammanlagda bidragsunderlaget.
Vid ett bidragsunderlag av 10,58 milj. kronor, vilket överstyrelsen beräknat
för budgetåret 1955/56, skulle en höjning av statsbidragsprocenten till 78
innebära en merutgift för statsverket av omkring 317 000 kronor.

I fråga om de kommunägda skolorna i Djursholm, Saltsjöbaden och
Gävle, vilka yrkat en höjning av statens grundbidrag från 60 till 65 procent,
uttalar överstyrelsen, att det icke bör vara uteslutet, att även dessa skolor,
om utrymme härför ges, kommer i åtnjutande av tilläggsbidrag.

Skolöverstyrelsen föreslår slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om förhandlingar med kommunerna i syfte att säkerställa erforderliga kommunbidrag.
Vad angår av skolorna framförda yrkanden om åtgärder för
täckande av de underskott, som beräknas uppkomma på verksamheten
under redovisningsåret 1954/55, uttalar överstyrelsen, att ståndpunkt till
denna fråga torde kunna tagas först sedan statsbidragsprocenten för redovisningsåret
blivit fastställd.

Överstyrelsen framhåller, att internatläroverken intar en särskild ställning
bland nu ifrågavarande skolor, och anför härom följande.

Vad som inledningsvis sagts angående privatläroverkens uppgift och
betydelse gäller även internatläroverken. Dessa intager emellertid en särställning
därigenom att deras väsentligaste uppgift är att bereda utbildningsmöjligheter
för studiebegåvade barn, som av olika skäl icke kan erhålla
önskad högre skolutbildning i hemorten. Av dessa barn är en stor
del utlandssvenskar. För dem erbjuder internatläroverken i allmänhet (len
enda tänkbara lösningen av skolproblemen. Då dessa skolor icke erhåller
kommunbidrag och ej heller kan tänkas erhalla sadana i den omfattning, att
deras ekonomi i någon större utsträckning skulle påverkas därav, tvingas
skolorna att uttaga mycket höga internatavgifter för att täcka förlusterna

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

på skolverksamheten. Det synes överstyrelsen principiellt oriktigt, att kostnaderna
för den högre skolutbildning, vilken för den kategori barn, varom
här är fråga, i allmänhet icke kan ordnas på annat sätt, skall belasta målsmännen
i den utsträckning som nu är fallet. Det bör härvid även framhållas,
att internatläroverkens elevuppsättningar numera representerar mycket
skiftande yrkesgrupper och inkomstlägen och att ett system med '' höga
avgifter är ägnat att motverka den strävan till större demokratisering av
dessa skolor, som allt mera kommit till synes och som av det allmänna
bör stödjas.

Då internatläroverken icke i någon större utsträckning torde kunna erhålla
kommunbidrag, då ökade inkomster ej heller torde kunna erhållas
genom höjning av elevavgifterna och då inom ramen för det i utredningen
föreslagna statsbidragssystemet någon nämnvärd höjning av statsbidraget
ej heller torde vara möjlig, synes föreliggande utredning ej anvisa
någon lösning av internatläroverkens ekonomiska problem. Dessa problem
gäller icke blott de normala driftskostnaderna utan också frågan, på vad
sätt kostnaderna för nödvändiga reparationer och nybyggnad av skollokaler
skall täckas. Med hänsyn härtill och till dessa skolors särställning
får skolöverstyrelsen föreslå, att internatläroverkens ekonomi göres till föremål
för en särskild utredning.

Vad angår utformningen av statsbidragssystemet har överstyrelsen
icke något att erinra mot den av utredningsmannen föreslagna
ändringen och utvidgningen av revisorernas granskningsverksamhet liksom
ej heller mot förslaget, att bidragsunderlaget för ett visst redovisningsår
skall fastställas i början av samma år.

Statskontoret tillstyrker, att privatläroverkens ekonomi saneras på det
av utredningsmannen angivna sättet genom höjning av kommunbidragen
och normalisering av terminsavgifterna, och uttalar, att som villkor för
statsbidrag bör uppställas krav pa att vederbörande kommun lämnar understöd
av den storleksordning utredningsmannen förordat. Statskontoret
anför däremot vissa betänkligheter mot utredningsmannens förslag om
ändringar i statsbidragssystemet och uttalar, att de härutinnan hittills
gällande reglerna åtminstone tills vidare bör bibehållas. Skulle det visa sig,
att tillämpningen av dessa regler även i fortsättningen kommer att medföra
mera betydande olägenheter, anser statskontoret emellertid, att en omprövning
av systemet bör ske.

Även ? iksräkenskapsverket tillstyrker den föreslagna normaliseringen a v
terminsavgifterna och höjningen av kommunbidragen. Vad åter angår de
föreslagna ändringarna i statsbidragssystemet uttalar ämbetsverket följande.

Enligt riksräkenskapsverkets mening skulle den föreslagna ordningen
givetvis bidraga till att undanröja de av utredningsmannen påtalade bristerna
i det nuvarande systemet. Även om det i och för sig låter sig göra
att överlåta på de av riksräkenskapsverket utsedda revisorerna att fastställa
de belopp, pa vilka statsbidrag skulle utgå, nödgas emellertid riksräkenskapsverket
framhalla, att det för närvarande torde vara svårt att
finna ett tillräckligt antal personer, som är väl insatta i de för lärarna gäl -

25

Kungl. May.ts ''proposition nr 83

lande speciella avlöningsbestämmelserna och som är villiga att åtaga sig
här ifrågavarande ansvarsfulla arbetsuppgifter. Skäl talar sålunda enligt
ämbetsverkets mening för att icke för närvarande frångå det nuvarande
statsbidragssystemet, helst som man har anledning räkna med att den hos
skolöverstyrelsen inträffade eftersläpningen kommer att upphöra, sedan
den arbetsbalans som sammanhänger med löneregleringen för privatläroverkens
lärare avarbetats. Därest skolornas löneutbetalningar fortlöpande
granskades av skolöverstyrelsen, skulle statsbidragsunderlaget kunna fastställas
kort tid efter redovisningsårets utgång, varjämte eventuella felaktiga
löneutbetalningar kunde korrigeras omedelbart. Även med en sådan begränsad
reform synes de nuvarande olägenheterna i huvudsak kunna undanröjas.

Stockholms stadsfullmäktige har uttalat, att som förutsättning för eu
ökning av stadens bidrag till privatläroverken bör gälla, dels att staten
ökar den genomsnittliga statsbidragsprocenten från 75 till 78, dels att staten
ensam täcker eventuellt uppkommande underskott av verksamheten
under läsåret 1954/55, dels och att det erforderliga totala kommunbidraget
till privatläroverken i Stockholm slås ut på samtliga kommuner, som har
barn i dessa skolor. Därjämte föreslås, att bidraget till engångsavgifter för
pension brytes ut till ett särskilt anslag från staden. Kostnaderna för dessa
engångsavgifter kan nämligen icke beräknas, och det anses därför lämpligare
att engångsbelopp i stället för årliga bidrag anvisas till deras bestridande.
Under de nu angivna förutsättningarna kan de av utredningsmannen
beräknade bidragsbeloppen om 480 000 kronor (till löpande utgifter)
och 250 000 kronor (till underhåll av lokaler m. in. samt engångsavgifter för
pensioner) sänkas till respektive omkring 340 000 kronor och 106 000
kronor. Stadens bidrag bör med denna utgångspunkt fastställas till 168
kronor per stockholmselev mot nuvarande omkring 133 kronor.

Vad angår den föreslagna normaliseringen av terminsavgifterna har
denna mött invändningar från Stockholms stads sida.

Här ifrågavarande skolor bör på så sätt inrymmas i den allmänna skolorganisationen
i Stockholm, att intagningen av elever med vissa särskilda
hänsynstaganden sker genom intagningsnämnden för Stockholms _ stad.
Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att på rätt sätt utnyttja den
samlade platstillgången är det synnerligen angeläget, att avgifterna så
långt möjligt nedbringas till en mera normal nivå. I princip kan det vid
samordnad intagning även anses orimligt, att föräldrar, vilkas barn går
i de privata skolorna, belastas med avsevärt högre terminsavgifter än föräldrar
till elever i statliga och kommunala skolor. Detta, önskemål rörande
terminsavgifternas storlek synes ej för närvarande gå att realisera på grund
av de ekonomiska konsekvenserna, men man torde böra sträva efter att
minska de utgående högre terminsavgifterna till nivå med de lägsta vid
privatläroverken tillämpade och ej, såsom utredningsmannen föreslagit,
företaga en höjning, som för stockholmsskolornas del skulle sammanlagt
utgöra 77 600 kronor om året.

Då terminsavgiftsfrågan vid privatskolorna enligt stadsfullmäktiges bestämda
uppfattning angår såväl staten som kommunen anses eu insats
härutinnan böra delas mellan stat och kommun. Fullmäktige avstyrker

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

därför utredningsmannens förslag om normalisering av avgifterna men uttalar,
att frågan icke bör skjutas på framtiden utan göras till föremål för
förnyad skyndsam utredning genom statens försorg.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg har förklarat sig icke ha något att erinra
mot ett genomförande av utredningsmannens förslag.

De yttranden, som avgivits av de kommunala organen i de övriga kommuner,
där ifrågavarande privatläroverk är belägna, torde kunna sammanfattas
på följande sätt.

En höjning av statsbidrag sprocenten föreslås från flera håll.
Sålunda förordar drätselkammaren i Djursholm, att grundbidraget får
utgå med 65 i stället för 60 procent, medan drätselkammaren i Gävle föreslår
en höjning av procentsiffran för det högsta sammanlagda statsbidraget
till 85, vilket skulle möjliggöra, att ingen skola erhölle lägre bidrag än efter
78 procent. Stadsfullmäktige i Göteborg, som avvisar tanken på en höjning
av stadens kommunbidrag, ansluter sig till ett från privatläroverkens håll
framfört förslag, att statens grundbidrag bör få utgå med 78 procent (i stället
för nuvarande 60) samt att procentsiffran för det genomsnittliga maximistatsbidraget
bör höjas från 75 till 90. Samma ändringar av procentsiffrorna
föreslås av stadsfullmäktige i Västervik. Stadsfullmäktige i Uppsala
biträder ett av skolöverstyrelsen framfört förslag om en höjning av den för
alla skolorna sammanlagt gällande högsta bidragsprocenten från nuvarande
75 till 78. Kommunalfullmäktige i Osby förordar, att statsmakterna allvarligt
överväger möjligheterna att höja statsbidragen, samt uttalar, att
det synes rimligt, att bidrag utgår efter samma grunder vare sig skolans
huvudman är kommun, stiftelse eller förening. Kommunalfullmäktige i
Ullvättems kommun (i vilken kommun Lundsbergs skola är belägen) uttalar,
att det måste anses i hög grad befogat med ett ökat statligt stöd
till privatläroverken, medan slutligen kommunalfullmäktige i Saltsjöbaden
framhåller, att köpingen haft mycket stora utgifter för sin samskola och
att det icke kan finnas något godtagbart skäl för ett ringare stöd från
statens sida till denna skola än till andra privatläroverk.

Flertalet kommuner har sålunda tillstyrkt en ökning i någon form av
statsbidraget till privatläroverken. I regel torde därvid ha avsetts, att
någon ökning av kommunbidraget icke borde komma i fråga.
En i viss mån positiv inställning till förslaget om ökade ekonomiska insatser
av vederbörande kommun har dock visats i ett par fall förutom Stockholm.
Sålunda har vederbörande i Lund och Uppsala funnit det rimligt med kommunbidrag,
vilkas storlek dock ansetts böra bedömas från fall till fall.
Likaså har vederbörande i Osby uttalat sig i positiv riktning, och detsamma
gäller fullmäktige i Sigtuna, vilka dock ansett sig icke för närvarande
kunna förorda något kommunbidrag.

Utredningsmannens förslag beträffande terminsavgifterna har
berörts av endast ett fåtal av kommunerna. Sålunda anföres från Osby

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

och Västervik, att terminsavgifterna icke bör höjas, medan fullmäktige i
Sigtuna synes ansluta sig till förslaget om en normalisering av avgifterna
på den av utredningsmannen som ett alternativ angivna lägre nivån.

7. Skolöverstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1955/56

Förslagsanslaget till Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk har
för innevarande budgetår höjts med 1 840 000 kronor till 7 580 000 kronor.
Av anslagsbeloppet har 300 000 kronor beräknats till de i det föregående
omnämnda extra statsbidragen till de privatläroverk, vilkas verksamhet
under redovisningsåren 1951/54 varit förlustbringande och vilka till följd
därav haft svårigheter att utan extraordinär hjälp fortsätta verksamheten.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen föreslagit
en höjning av anslaget med 380 000 kronor. Därvid har överstyrelsen i
avvaktan på behandlingen av det betänkande av f. d. undervisningsrådet
D. Andersson, för vilket redogörelse lämnats i det föregående, utgått från
oförändrade statsbidragsbestämmelser för budgetåret 1955/56. Vid beräkningen
av medelsbehovet har överstyrelsen å ena sidan förutsatt en minskning
om 300 000 kronor, motsvarande nyssnämnda extra statsbidrag, men
å andra sidan räknat med dels en automatisk ökning om 390 000 kronor,
dels en icke-automatisk ökning om 290 000 kronor, den sistnämnda motsvarande
kostnaderna för bidrag till Solbacka läroverk, vilket föreslagits
inordnat under anslaget.

Departementschefen

Av den utredning angående de statsunderstödda privatläroverkens ekonomi,
som på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts av f. d. undervisningsrådet
David Andersson, framgår, att ifrågavarande läroverk genom de extra
statsbidrag, som beviljats för innevarande budgetår, i stort sett fått sin
ekonomi sanerad så till vida, att deras förluster under åren 1951/54 i flertalet
fall blivit i huvudsak täckta. Då emellertid skolorna icke därmed
erhållit de ökade inkomster, som i fortsättningen erfordras för bestridande
av oundgängliga utgifter, har utredningsmannen undersökt, vilka möjligheter
som står till buds, då det gäller att tillföra skolorna dessa ökade inkomster.
Hans utredning utmynnar i detta hänseende i förslag dels om
införande av s. k. normerande terminsavgifter, dels om ökning av de kommunala
bidragen till skolorna i de fall, då dylika bidrag kan tänkas ifrågakomma.
Utredningsmannen räknar med att nu angivna båda åtgärder sammanlagt
skall medföra sådana inkomstökningar för skolorna, att någon
höjning av statsbidraget icke skall erfordras. Såväl statskontoret och riksräkenskapsverket
som skolöverstyrelsen har anslutit sig till förslagen om
normerande terminsavgifter och höjda kommunbidrag, varvid överstyrel -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

sen dock förordat de av utredningsmannen alternativt angivna lägre avgiftsbeloppen
och samtidigt föreslagit en höjning av den högsta genomsnittliga
statsbidragsprocenten från 75 till 78. De berörda kommunerna har genomgående
som första åtgärd för förbättring av skolornas ekonomi föreslagit
en ökning av statsbidraget. Däremot har de för egen del endast i begränsad
utsträckning ställt ett ökat ekonomiskt stöd till skolorna i utsikt.

Vid bedömningen av frågan om vilka åtgärder som bör vidtagas för att
tillföra privatläroverken de ökade inkomster, som uppenbarligen erfordras,
måste utgångspunkten enligt min mening vara det av utredningsmannen
angivna, obestridliga förhållandet, att dessa läroverk icke kan undvaras i
den nuvarande skolorganisationen. I detta läge är det enligt min meningofrånkomligt,
att det allmänna ingriper. För statsverkets del synes detta
böra ske i form av en ökning av statsbidraget till skolorna. Som jag nyss
anförde har också i remissyttrandena över den föreliggande utredningen
förslag framförts om eu dylik ökning och så har även tidigare skett i flera
olika sammanhang, bland annat av skolöverstyrelsen i dess anslagsäskanden.

Vid argumenteringen för förslagen om ökat statsbidrag har en jämförelse
ofta gjorts mellan storleken av statens bidrag till de högre kommunala
skolorna och dess bidrag till privatläroverken. Härvidlag förhåller det sig
så, att de högre kommunala skolorna för närvarande i statsbidragshänseende
är förmånligare ställda än privatläroverken. Samtidigt som detta
konstateras bör det dock understrykas, att jämförelsen icke får pressas för
hårt. De högre kommunala skolorna utgör nämligen i ekonomiskt hänseende
en avsevärt enhetligare grupp än privatläroverken, vilka många gånger har
sinsemellan mycket olika ekonomiska förutsättningar och därmed olika
stort behov av statsbidrag. Denna skiljaktighet avspeglar sig också i statsbidragssystemen.
Medan de högre kommunala skolorna alla åtnjuter statsbidrag
efter samma procentsats, nämligen 78, ger det för privatläroverken
gällande statsbidragssystemet utrymme för betydande variationer i bidragsprocenten
för de olika skolorna. Någon ändring i privatläroverkens bidragssystem
på denna punkt torde icke kunna ifrågakomma, så länge de ekonomiska
villkor, under vilka de olika privatläroverken arbetar, är så olika
som nu är fallet. En höjning av den för privatläroverken gällande genomsnittliga
maximiprocentsatsen från 75 till 78 skulle emellertid medföra,
att statens samlade lönebidrag till privatläroverken, uttryckt i procent av
skolornas bidragsunderlag, bleve lika stort som statens på samma sätt angivna,
samlade bidrag till de högre kommunala skolorna.

Med det nu anförda har jag velat belysa såväl de skäl, som talar för en
utjämning i statsbidragshänseende mellan privatläroverken och de högre
kommunala skolorna, som de olikheter mellan de båda grupperna av läroanstalter,
som gör att en dylik utjämning under nuvarande förhållanden
endast kommer att ge ett begränsat resultat. En beräkning av det ekono -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 83

miska värdet för privatläroverken av en höjning av den högsta medgivna
genomsnittliga statsbidragsprocenten från 75 till 78 visar, att denna höjning
— om det av skolöverstyrelsen för nästa budgetår beräknade bidragsunderlaget
lägges till grund — sammanlagt kommer att medföra en inkomstökning
för skolorna av omkring 300 000 kronor. En dylik ökning av
statens bidrag till privatläroverken synes mig i nuvarande läge vara väl
avvägd, och jag tillstyrker därför, att den angivna höjningen av statsbidragsprocenten
genomföres från och med nästa budgetår.

Utredningsmannen har funnit starka skäl tala för en ökning av kommunernas
bidrag till privatläroverken i de fall, då dessa klart fyller en
funktion i vederbörande kommuns skolväsende. Jag delar helt utredningsmannens
uppfattning härvidlag och vill framhålla, att även med de kommunbidrag,
utredningsmannen tänkt sig, kommunernas kostnader per elev
i privatläroverken kommer att bli avsevärt mindre än deras kostnader
per elev i de högre kommunala skolorna. De av utredningsmannen anförda
siffrorna talar här sitt tydliga språk. Om statsverket på sätt jag här förordat
ökar sitt ekonomiska stöd till privatläroverken, förutsätter jag därför,
att de kommuner, som är direkt intresserade av skolornas fortbestånd,
icke skall underlåta att i förekommande fall lämna ett ökat ekonomiskt
understöd.

Jag biträder utredningsmannens förslag om införande av systemet med
s. k. normerande terminsavgifter, da detta system synes vara ägnat att
i fråga om statsbidragen medföra större rättvisa skolorna emellan. Jag räknar
härvid med normerande avgifter av den storlek, utredningsmannen i
första hand angivit, samt med att undantag från systemets tillämpning
skall kunna få medgivas i särskilda fall. Det torde emellertid få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser, som må erfordras härutinnan.
I vilken utsträckning systemet kommer att påverka skolornas ekonomi,
är vanskligt att förutsäga. Möjligt är att skolorna, som utredningsmannen
beräknat, sammanlagt kommer att tillföras ökade inkomster, vilket
i så fall kan beräknas ske antingen därigenom att terminsavgifter, som nu
utgår med lägre belopp än de normerande, anpassas efter dessa eller därigenom
att kommunerna i ökad utsträckning beviljar särskilda bidrag för
att möjliggöra för skolorna att hålla lägre avgifter än som eljest skulle
ha varit erforderligt. Skulle kommunerna ingripa på detta sätt, förutsätter
jag, att det icke sker bara för att en eller ett par skolor skall få fortsätta
med väsentligt lägre avgifter än andra. Därigenom motverkas ju direkt det
med de normerande avgifterna avsedda syftet, nämligen att astadkomma
bättre riittvisa mellan skolorna inbördes.

Utredningsmannen har framlagt förslag om vissa ändringar i utformningen
av det nuvarande statsbidragssystemet för privatläroverken i syfte
att undanröja en del olägenheter, som i varje fall hittills varit förknippade
med detta. Med hänsyn till vad statskontoret och riksräkenskapsverket

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 83

anfört härom anser jag mig emellertid icke böra tillstyrka detta förslag,
vars genomförande för övrigt endast i viss del torde kräva riksdagens
medverkan.

Med anledning av skolöverstyrelsens förslag om inordnande av Solbacka
läroverk under anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk torde jag få
erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition i stället framlagt förslag
om bidrag till nämnda läroverk ur anslaget till Bidrag till vissa internatläroverk.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen vid oförändrade
statsbidragsgrunder och oförändrat antal bidragsberättigade skolor
beräknat medelsbehovet under anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk
till i runt tal 7 670 000 kronor. I jämförelse med innevarande års anslag
innebär detta en automatisk ökning med 90 000 kronor. Vid bifall
till mitt förslag om en höjning av den högsta medgivna genomsnittliga statsbidragsprocenten
från 75 till 78 synes det av överstyrelsen beräknade anslagsbeloppet
böra höjas till 7 970 000 kronor. Anslaget bör därför för
nästa budgetår uppföras med sistnämnda belopp, vilket innebär en höjning
med 390 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordad ändring av maximeringen
av det statsbidrag, som må utgå ur anslaget till Bidrag
till vissa privatläroverk,

b) till Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
7 970 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Göransson

Stockholm 1955 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

550293