Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Nr 81

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige
m. m.; given Stockholms slott den
11 februari 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
kommunalfullmäktige in. in.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vid proportionella val inom landsting, kommunalfullmäktige,
stadsfullmäktige, municipalfullmäktige och kyrkofullmäktige
samt å kyrkostämma skall för platsfördelning inom parti tilllämpas
en ny sammanräkningsmetod, uppbyggd efter principen om s. k.
enkel absolut rangordning, i stället för den nuvarande kombinerade rangordnings-
och reduktionsmetoden. Den nya metoden föreslås skola upptagas
i en lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige
in. in., vilken skall ersätta den nu gällande lagen av den 6
juni 1930 om valsätt vid sådana val.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 81

Kungl. Maj.ts proposition nr SI

F örslag
till
Lag

om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdagsmannaval
eller ock val inom kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, municipalfullmäktige
eller kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma vara proportionellt,
skola därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till
efterrättelse.

2 §.

Vid valet utses av och bland de i valet deltagande erforderligt antal
personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

Där ordföranden med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan anledning
finner det nödigt, äger han att, sedan valsedlarna avlämnats och
innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens
fortsättande och avslutande. Då så sker, skola av och bland de i valet deltagande
utses minst två personer att såsom vittnen närvara vid den fortsatta
valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna
förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt
därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens fortsättande
borttages, skall ordföranden i vittnenas närvaro förvissa sig, att
sigillen äro obrutna. Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande
erfordras ej.

3 §•

Val skall förrättas med valsedlar. För att bliva gällande skola valsedlarna
vara enkla och slutna samt före namnen upptaga partibeteckning
(partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av de väljande eller
för viss meningsriktning) men i övrigt vara omärkta.

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.
Sedel må ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer
valet avser.

Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å något
där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller
upptager valsedel namn å någon, som ej är valbar, anses sådant namn såsom
obefintligt. Äro å valsedel upptagna flera namn än vad ovan är medgivet,
anses det eller de sista övertaliga namnen som obefintliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr SI 3

4 §•

De avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma partibeteckning
bilda en grupp.

Inom varje grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan namnen å gruppens valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel
gäller för det namn, som står först å sedeln, så länge detta namn ej erhållit
rum i ordningen. Därefter gäller valsedeln för det namn, vilket, bortsett
från namn som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.

Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst, valsedel
gällande för sitt andra namn som en halv röst, valsedel gällande för sitt
tredje namn som en tredjedels röst, och så vidare efter samma grund.

Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som
erhållit högsta rösttalet.

5 §.

1 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika
valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den
grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens
första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom
gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,
gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare
efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått
sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke
fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje
gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av
gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser
från två grupper, skall dock vid beräkning av det antal platser, som utdelats,
vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit
platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats;
och så vidare efter samma grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare
jämförelse.

2 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står
främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.

6 §•

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.

7 §•

Vid val av suppleanter skall vad här ovan är stadgat i fråga om val av
ledamöter äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj ds proposition nr 81
8 §•

Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för
ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:

a) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den
grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga suppleanter,
och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre
rösttal.

b) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit
tidigare uppfört i den jämlikt 4 § bestämda ordningen inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller
flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats
honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1955, då lagen den 6 juni 1930
(nr 254) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma
m. m. upphör att gälla.

Fortsattes efter nya lagens ikraftträdande valförrättning, som dessförinnan
påbörjats, skall dock å förrättningen i dess helhet tidigare lag äga
tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om det proportionella
valsättet vid val inom kommunala representationer. Föredraganden
anför härvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade
chefen för justitiedepartementet samma dag dåvarande ledamoten av riksdagens
första kammare landshövdingen K. J. Olsson, ordförande, samt ledamoten
av första kammaren direktören J. Bergvall, borgmästaren, numera
lagmannen C. O. Engqvist, ledamoten av andra kammaren professorn E.
Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren G. Skoglund, ledamoten
av första kammaren professorn S. Wahlund och numera avlidne
ledamoten av andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim att verkställa
utredning rörande vissa frågor om folkomröstning och valsätt. Genom beslut
den 5 maj samma år uppdrog Kungl. Maj :t åt utredningsmännen, vilka
antagit benämningen 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning, att
utreda frågan om revision av lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, å kommunalstämma m. in. i syfte att undanröja
rådande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med samma partibeteckning.
Utredningen har i ett den 26 maj 1954 avlämnat betänkande,
del VI Om proportionella val inom kommunala representationer m. m. (SOU
1954: 17) behandlat nämnda fråga ävensom frågorna om ny valmetod vid
val av borgmästare och rådmän samt om sammanläggning av Älvsborgs
läns båda andrakammarvalkretsar. Av dessa spörsmål ankommer det förstnämnda,
om revision av 1930 års lag, å inrikesdepartementets handläggning.
Jag anhåller nu att få upptaga detta spörsmål till behandling.
Betänkandet har varit föremål för remissbehandling,
över den nu förevarande frågan har, efter remiss, yttranden avgivits
av överståthållaräinbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund samt Svenska
landstingsförbundet. Vid överståthållarämbetets och länsstyrelsernas yttranden
har fogats utlåtanden av följande kommunala representationer och
organ, nämligen Stockholms stadsfullmäktige, Stockholms läns landstings
förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Södertälje, Sundbyberg och Solna,
kommunalfullmäktige i Sollentuna, österåker, Djurö och Huddinge, kommunalnämnderna
i Frösåker och Botkyrka, Uppsala läns landstings förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige i Uppsala och Enköping, kommunalnämnden
i Älvkarleby, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott,
magistraterna och drätselkamrarna i Eskilstuna och Nyköping, magistraten
och kommunalborgmästaren i Katrineholm, kommunalnämnderna i Rönö,
Malmköping och Gnesta, kyrkorådet i Nyköping, Östergötlands läns landstings
förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Norrköping och Linköping,
kommunalfullmäktige i Åtvidaberg, Kalmar läns norra och södra landstings
förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Kalmar och Västervik, kommunalfullmäktige
i Mörbylånga och Högsby, kyrkofullmäktige i Västervik
och Mörbylånga, Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, magistraterna
och stadsfullmäktige i Malmö och Hälsingborg, stadsfullmäktige i
Lund, stadsfullmäktiges i Landskrona beredningsutskott, kyrkofullmäktige
för den kyrkliga samfälligheten i Malmö, Hallands läns landstings
förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Halmstad och Falkenberg, kommunalfullmäktige
i Laholms landskommun och i Årstad, Göteborgs och Bohus
läns landstings förvaltningsutskott, magistraterna och stadsfullmäktige i
Göteborg och Uddevalla, stadsfullmäktige i Mölndal, kommunalfullmäktige
i öckerö, Vette och Munkedal, Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige i Borås, Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige i Västerås och Fagersta, kommunalnämnden
i Norberg, Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott, drätselkammaren
i Gävle, Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige
i Sundsvall och Örnsköldsvik, kommunalfullmäktige i Njurunda,
Nätra och Fjällsjö, Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott samt
magistraten i Luleå. Härjämte har länsstyrelsen i Hallands län överlämnat
yttrande av Hallands länsavdelning av Svenska landskommunernas förbund.

Inledning

Gällande bestämmelser

De år 1909 införda bestämmelserna om proportionellt valsätt avsåg valen
till riksdagens båda kamrar liksom valen till landsting och stadsfullmäktige
samt därutöver de inom riksdagens kamrar förrättade valen av riksdagsutskott.
För tillsättandet av platser inom en grupp med samma parti -

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

beteckning (ordnandet av kandidaternas namn) föreskrevs därvid en kombinerad
rangordnings- och reduktionsmetod. Vid denna metod är, på sätt
närmare angives i det följande, ordningen mellan namnen pa i östsedlarna
avgörande under vissa förutsättningar, men om dessa brister, beräknas i
andra hand rösttal för kandidaterna utan nagot som helst anseende pa
den ordningsföljd i vilken de upptagits på sedlarna.

Sedan proportionalitetsprincipen utsträckts till att gälla även vissa val
inom landsting och stadsfullmäktige, upptogs motsvarande bestämmelser
för dessa val i en år 1913 utfärdad stadga. Genom ändring i stadgan år
1918 kom denna att avse även proportionella val å kommunalstämma och
kyrkostämma, inom kommunalfullmäktige in. in.

1913 års stadga ersattes sedermera år 1930 av den ännu gällande lagen
om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. m.
Samtidigt fick proportionalitetsbestämmelserna tillämpning även på val
inom kyrkofullmäktige.

Reglerna för namnens ordnande inom partierna bibehölls enligt 1930
års lag i sak oförändrade, oaktat redan åren 1921 och 1922 för riksdagsmannaval
och kommunalval införts en annan sammanräkningsmetod föi
platstillsättningen, d’Hondl-Phragméns metod, varvid tillämpas absolut
rangordning, d. v. s. principen att namn som står längre ned på en röstsedel
icke i något fall tages i betraktande förrän samtliga högre upp stående
namn blivit valda.

I den nu gällande riksdagsstadgan av år 1949 har för val av riksdagens
utskott likaledes den äldre rangordnings- och reduktionsmetoden bibehållits.

Frågan i vilka fall val som förrättas inom kommunala församlingar
skall vara proportionella, besvaras ej i 1930 års lag, utan man har här att
gå till kommunallagen och motsvarande författningar. I 22 § 1953 års
kommunallag stadgas sålunda att val av kommunens styrelse liksom i
allmänhet av nämnder m. in. skall vara proportionellt, om det begäres av
ett visst antal bland de väljande. Även 1954 års landstingslag liksom lagen
om församlingsstyrelse upptager en motsvarande bestämmelse.

Lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
ä kommunalstämma in. m. anknyter i 1 § till de sist nämnda bestämmelserna
genom stadgande att, om enligt gällande föreskrifter proportionella
val skall anordnas inom landsting — dock ej riksdagsmannaval - å (kommunalstämma,
municipalstämma, allmän rådstuga eller) kyikostämma
eller inom kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige
eller kyrkofullmäktige, de i samma lag givna bestämmelserna skall lända
till efterrättelse.

Reglerna för platstillsättningen inom parti eller grupp återfinnes i 4 §.
Denna sammanräkning, som alltså sker enligt rangordnings- och reduktionsregeln,
tillgår på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr SI

De avgivna valsedlarna ordnas först i grupper, så att sedlar med samma
partibeteckning bildar en grupp. Inom varje grupp fastställes därefter, i
den mån detta är erforderligt för utseende av det antal personer valet
gäller, ordningen mellan namnen å gruppens valsedlar. Så långt följande
förutsättningar är uppfyllda tillämpas därvid rangordningsregeln. Om
samma namn står först på mer än hälften av gruppens valsedlar (gruppens
rösttal) blir detta namn det första i ordningen; upptager valsedlar,
som har samma första namn och utgör mer än två tredjedelar av gruppens
rösttal, även samma andra namn, blir detta namn gruppens andra; upptager
valsedlar, som har samma första och samma andra namn samt utgör
mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, även samma tredje namn,
blir detta gruppens tredje namn o. s. v. efter samma grunder.

I den mån ordningen inom gruppen ej längre kan bestämmas enligt
denna rangordningsregel därför att splittringen inom gruppen är större
än nyss förutsatts, fortsättes sammanräkningen enligt reduktionsregeln.
Härvid är som nämnts icke ordningen mellan namnen på valsedlarna avgörande
utan endast storleken av deras rösttal. Frånvaron av varje rangordning
tar sig uttryck däri att varje å en valsedel upptaget namn tillgodoräknas
sedelns hela rösttal. Rösttalen fastställes genom särskilda sammanräkningar,
varvid valsedel, som ej fått något namn placerat, räknas som
en hel röst, valsedel med ett namn placerat räknas som en halv röst,
sedel med två namn placerade som en tredjedels röst o. s. v. För varje
gång kommer det namn närmast i ordningen, som sammanlagt får högsta
rösttalet.

Såväl 1930 års lag om proportionellt valsätt (6 §) som 1949 års riksdagsstadga
innehåller en bestämmelse att mellan lika rösttal skall, där så
erfordras, skiljas genom lottning. I praxis har dock frågan om fördelningen
av platserna mellan oplacerade namn med lika rösttal inom riksdagen
lösts så, att det namn som stått först å valsedeln ägt företräde framför
längre ned placerade namn, varemot vid tillämpningen av 1930 års
lag — enligt bestämmelsens ordalydelse — lottning företagits.

I ett väsentligt avseende är således de båda regler, vilka innefattas i den
gällande metoden för platsfördelning inom partierna, uppbyggda efter helt
skilda principer. Vid tillämpningen av reduktionsregeln är ordningen mellan
namnen på valsedlarna likgiltig, medan denna enligt rangordningsregeln
som namnet anger är avgörande. Enligt rangordningsregeln kan
nämligen en valsedel ej tillgodoräknas ett därå upptaget namn förrän
samtliga ovanför befintliga namn blivit placerade. Såvitt rör riksdagsinannavalen
och kommunalvalen tillämpas, som förut antytts, genomgående
en sådan rangordning mellan namnen.

Fördelningen av platserna mellan de olika valsedelgrupperna (partierna)
sker liksom vid förstakammarvalen — tidigare även vid andrakammarvalen
och de kommunala valen — i enlighet med d’Hondts metod (5 §).

Kungl. Maj. ts proposition nr 81

Reformyrkanden

Vid flera tillfällen har i den offentliga debatten behandlats frågan om
att vid valen inom de kommunala representationerna ersätta gällande
sammanräkningsmetod med annat system. Beträffande tidigare förslag
eller uttalanden härom vid 1921, 1922, 1927 och 1947 års riksdagar och i
kommittébetänkanden av år 1921 och 1947 torde få hänvisas till folkomröstnings-
och valsättsutredningens nu förevarande betänkande (s.
14—16).

Utredningens uppdrag i fråga om revision av 1930 års lag föranleddes
av en skrivelse av 1950 års riksdag.

I en inom första kammaren avgiven motion (nr 39) av herr Petrén m. fl.
erinrades om att bristerna i gällande metod framträtt mycket bjärt vid
ett val år 1949 inom Västmanlands läns landsting. Motionärerna hemställde
i anledning därav om utredning och förslag i ändamål att bringa
ifrågavarande regler för röstsammanräkningen till överensstämmelse med
de regler om proportionellt valsätt, som finns i andra valförfattningar.

Två andra motionärer, herrar Persson i Norrby och Ericsson i Näs framhöll
(mot. 11:22), att med nuvarande bestämmelser kom det vid valet
ibland att helt bero på slumpen vilka som valdes, nämligen om rösttalen
för två eller flera grupper av kandidatnamn var lika. Då blev det likgiltigt
i vilken ordning namnen upptogs. Rangordningen blev bruten redan från
början och vilken som helst kandidat kunde bli vald. Vidare erinrades
om att rangordningen även lätt kunde brytas genom strykningar av namn.
Valet kunde således bli slumpartat även om lika rösttal ej skulle föreligga.
De båda motionärerna hemställde därför, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skulle begära förslag till sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser,
att ordnandet av namnen å kandidatlistorna måtte ske enligt samma regler,
som var föreskrivna i lagen om val till riksdagen.

Vidare upptogs frågan i två inom andra kammaren av herr Håstad
väckta motioner (nr 343 och 344). I den förstnämnda av dessa yrkades
på en revidering av riksdagsstadgan i vad avser utskottsvalen, så att dess
fördelningsregler bättre klargjordes i lagtexten och bringades så nära som
möjligt den i vallagen föreskrivna metoden. I den senare begärdes i samma
syfte en översyn och revidering av lagen om proportionellt valsätt vid val
inom landsting, å kommunalstämma m. in. I sin motivering för dessa båda
yrkanden framhöll motionären bl. a., att de båda ifrågavarande författningarna,
som i hithörande delar var lika lydande, innehöll eu fördelningsregel,
som särskilt i två hänseenden inbjöd till kritik och tvekan om den
rätta tolkningen. För det första riktades kritiken mot bestämmelsen, att
vid fördelningen av platser inom en grupp reduktion av en särlistas rösttal
måste ske så snart något av sedelns namn — oavsett vilken plats det
intog på sedeln — placerats. Detta stadgande stod helt i strid med del
betraktelsesätt som anlades enligt vallagen där nämligen en listas röst -

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

värde ej fick reduceras förrän dess första namn placerats. För det andra
påpekade motionären, att de berörda författningarna icke gav några otvetydigt
klara föreskrifter om liur röstvärdet för oplacerade namn skulle beräknas
i det fall, att rangordningen hade brutits. I sådana fall hade nämligen
olika tolkningar av de likalydande reglerna gjorts vid tillämpningen
av de båda ifrågavarande författningarna. Motionären önskade för sin del
framhålla, att ett inskrivande av att regeln om absolut rangordning även
härvidlag skulle gälla torde erbjuda den bästa lösningen.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte (uti. nr 5) i anledning av nämnda
motioner en utredning av frågan om revision av 1930 års lag om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. in. i syfte
att undanröja rådande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med
samma partibeteckning. Resultatet av denna utredning borde sedan enligt
utskottets mening kunna tjäna till vägledning vid en revision av 1949 års
riksdagsstadga.

I sitt utlåtande framhöll utskottet, att omständigheterna vid ett i motionerna
omnämnt val hade visat, att olägenheter kunde uppkomma vid fördelningen
av platser inom ett parti enligt stadgandena i nämnda lag. Utskottet
anförde vidare.

Osäkerheten rörande de härom gällande författningsbestämmelsernas
rätta tolkning liksom risken för att väljarnas mening icke skall komma
till rättvist uttryck i valresultatet utgöra enligt utskottets mening bärande
skäl för en revision av desamma. Härvid bör om möjligt en enklare sammanräkningsmetod
eftersträvas än den vid riksdagsmannaval och kommunalval
gällande. Denna skulle nämligen genom sin invecklade beskaffenhet
sannolikt komma att medföra tolkningssvårigheter vid tillämpningen
särskilt inom de kommunala församlingarna.

Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar.
Riksdagen hemställde därefter i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 mars
1950 (nr 61) under åberopande av nämnda utskottsutlåtande om ifrågavarande
utredning.

Betänkandet

Kritik av det nuvarande fördelningssystemet

I betänkandet lämnar utredningen å s. 19—24 en redogörelse för en av
utredningen företagen undersökning rörande det gällande valsystemets
(rangordnings- och reduktionsmetoden) allmänna verkningssätt samt de
olägenheter, som kan anses förbundna med systemet.

Utredningen finner till en början, att en allvarlig invändning mot metoden
är den dualism som föreligger i det att rangordningsregeln och
reduktionsregeln vilar på artskilda tankegångar. Härom anföres.

Mot rangordnings- och reduktionsmetoden har kritik riktats i flera

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

avseenden. Anmärkningarna ha emellertid härvid aldrig gällt själva rangordningsregeln.
Vilken synpunkt som än anlägges beträffande lämpligheten
av att tillägga namnens ordningsföljd på valsedlarna en absolut
verkan, kunna nämligen knappast några invändningar göras mot att ordningen
mellan namnen tillerkännes betydelse i den begränsade omfattning,
som innefattas i den nämnda rangordningsregeln. Tankegången bakom
förfarandet enligt denna metod, som kan sägas konvertera den d''Hondtska,
är nämligen att om majoriteten inom ett parti successivt delas i två eller
tre o. s. v. lika grupper, så blir var och eu av dessa större än återstoden
inom partiet. Då en enig grupp inom ett parti disponerar över t. ex. mer
än hälften av partiets röster och således över mer än alla övriga valmäns
tillsammantagna bör — även om dessa övriga skulle ha förenat sig om
det namn den förra gruppen satt i andra rummet — knappast något vara
att anmärka mot att denna fraktion tillerkännes rätt att besatta första
plats med den kandidat, som den helst önskar so vald. Något missnöje
med den gällande metodens verkningssätt i denna del har heller aldrig
försports.

Kritiken har i allmänhet icke heller riktats mot själva reduktionsregeln
i och för sig, även om mycket befogade anmärkningar kunna göras mot
denna. Däremot ha allvarliga invändningar gjorts mot den dualism, som
kommit att utmärka rangordnings- och reduktionsmetoden. Kombinationen
av två olika regler måste verka förvirrande, särskilt som de båda reglerna
kunna sägas bygga på helt motsatta principer. Enligt rangordningsregeln
få namnen på en valsedel endast tagas i betraktande i den ordning de
äro uppförda å sedeln; ett lägre stående namn kan således icke tillgodogöra
sig ens någon del av valsedelns röstvärde, innan de högre stående
namnen vunnit placering. Rangordningen är med andra ord absolut. Enligt
reduktionsregeln är däremot ordningen mellan namnen likgiltig; samtliga
namn på en valsedel få vid sammanräkningarna tillgodogöra sig ett lika
röstvärde. Det är detta förhållande som måste väcka gensaga. Man kan
nämligen våga antagandet, att väljarna uppgöra sina valsedlar under den
förutsättningen, att'' namnen företrädesvis skola väljas i den ordning i
vilken de upptagits på valsedeln. Erfarenheterna från den tid, då rangordnings-
och reduktionsmetoden även tillämpades för hl. a. andrakammar-
och landstingsvalen, bekräftar också riktigheten av detta antagande.
Vid platstillsättningen kan det nu emellertid inträffa att — till följd av
att rangordningsregeln ej kan användas — man i stället utgår från ett
rakt motsatt betraktelsesätt, nämligen att full jämställdhet råder mellan
namnen. Att få väljarna att uppgöra sina valsedlar under hänsynstagande
till dessa båda motstridiga principer är givetvis ogörligt, i synnerhet som det
ofta icke är möjligt att på förhand bedöma i vilka fall den ena eller den
andra regeln kommer alt tillämpas.

Såsom redan påpekats kunna ej några anmärkningar riktas mot själva
rangordningsregelns verkningssätt. Det är först då denna regel icke längre
går att använda, som den gällande fördelningsmetoden kan komma att
medföra mindre tilltalande valutslag. För att vinna en utgångspunkt för
prövningen av vilka vägar som böra beträdas vid eu reformering av ifrågavarande
valmetod, torde det bliva nödvändigt att närmare ingå på de
viktigaste olägenheter, som kunna uppkomma när rangordningen spränges.

När utredningen härefter går all påvisa brister i metodens
v e r k n i n g s s ä t t yttras inledningsvis.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

I detta sammanhang torde det böra anmärkas att ofta subjektiva synpunkter
måste komma att spela in vid avgörandet av frågan, om en brist
hos en metod skall anses föreligga. En tidigare utredning av valsättsfrågan
har på tal härom framhållit, att om t. ex. inom ett parti bestående av
100 valmän 55 önska till representanter i första rummet A och i andra
rummet B samt 45 vilja se C och B valda i nu nämnd ordning, kan det
givetvis vara tvivel underkastat, huruvida metoden bör vara sådan att
A och B eller A och C skola väljas. Vilken mening som omfattas beror
uppenbarligen på vad man anser att väljarna avsett med att sätta den ene
kandidaten före den andre. Anser man detta betyda, att den senare kandidaten
ej bör få komma i betraktande innan den förre valts, belinnes
givetvis den regel vara felaktig som leder till att B blir våld framför C.
Anser man däremot det i andra rummet å en valsedel upptagna namnet
böra få komma i betraktande samtidigt med det i första rummet upptagna,
om än med en mindre andel av valsedelns röstvärde, blir förhållandet
ett annat.

Den mest påtalade svagheten hos rangordnings- och reduktionsmetoden
ligger — framhåller utredningen — däri, att faran för s. k. dekapitering
är betydande. Med dekapitering avses en sådan valmanöver, som medvetet
eller omedvetet förhindrar invalet av ett partis främsta kandidater.
Utredningen belyser detta med bl. a. följande exempel.

Om det t. ex. för ett parti har avgivits 100 röster, vilka fördela sig med
55 på en valsedeltyp upptagande namnen A och B samt med 45 på en
annan upptagande enbart namnet C, blir A i enlighet med rangordningsregeln
partiets första namn, eftersom mer än hälften av partiets valmän
önska se denne vald i första hand. Skulle emellertid fem väljare, som
använt majoritetslistan, ha strukit det främsta namnet, blir resultatet
följande.

Valsedeltyper: ABC
B

Rösttal: 50 5 45 Summa: 100

Icke någon av listorna med samma första namn har erhållit mer än
hälften av de för partiet avgivna rösterna, varför rangordningsregeln ej
kan tillämpas. Enligt reduktionsregeln utses vid första sammanräkningen
B, som har 55 röster. A har därvid 50 och C 45 röster. Vid andra sammanräkningen
reduceras A:s rösttal till 25, eftersom B som står på samma
valsedeltyp redan blivit vald, medan C fortfarande har oförändrad röstmängd.
Trots att alltså A upptagits som första namn på hälften av partiets
valsedlar, placeras såväl B som C före vid sammanräkningsförfarandet.

Således kunna minoritetsgrupper inom partierna genom strykningar av
de främsta och därför mest omstridda namnen eller genom att framföra
valsedlar, som blott upptaga ett eller några enstaka på huvudlistan sämre
placerade namn, åstadkomma att rangordningen spränges.--— Lik nande

förhållanden med ofta alldeles oberäkneliga valutslag kunna — till
följd av enstaka strykningar på valsedlarna — lätteligen uppkomma i fall,
då rangordningen brytes i ett tidigt skede och ett flertal platser finnas
att fördela. Denna risk för dekapitering måste därför betraktas som en
mycket allvarlig anmärkning mot den gällande sammanräkningsmetoden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Angående olägenheter av annat slag anför utredningen.

Även i ett annat avseende, som i hög grad påminner om dekapitering,
kunna olägenheterna med rangordnings- och reduktionsmetoden framträda.
Det är då anhängarna av en i visst rum å huvudlistan uppsatt kandidat
befarat, att partiet ej skulle erhålla så många platser att rangordningsregeln
skulle förhjälpa honom till placering, och därför gått till val med
hans namn uppsatt längre upp på listan men därvid även medtagit ett i
lägre rum på huvudlistan placerat namn.

Valsedeltyper: ABC
B C
C

Rösttal: 57 29 2 Summa: 88

Om två platser skola tillsättas får A enligt rangordningsregeln den första.

Vid andra sammanräkningen erhållas följande rösttal: B — + 29 = 57VS;

C — + 29 + 2 = 59Va. B blir således ej, som avsett var, hjälpt av spräng listan,

vilken i stället medför att mandatet gives åt C, som ju endast har
två förstahandsröster. Hade BC-listans anhängare däremot i stallet anvant
A-gruppens valsedlar, skulle de främjat invalet av B. _

Förutom de redan påtalade olägenheterna, som äro förknippade med
kombinationen av två sins emellan skiljaktiga fördelningsregler, har kritik
även riktats mot ett par andra brister av mera matematisk beskaffenhet.
En av dessa anmärkningar gäller röstreduktionen. Om valsedlar, som gemensamt
bidragit till ett eller flera namns placering, sedermera understödja
skilda namn, blir sålunda enligt den anförda meningen röstreduktionen
för dessa olika listtyper alltför stor. Varje sådan valsedeltyp far
nämligen vidkännas lika stor reduktion, som om den ensam hade svarat
för placeringen av de redan valda kandidaterna. Vid tävlan mellan olika
partier däremot begränsas röstreduktionen ifall partierna ha något namn
gemensamt till hälften eller tredjedelen o. s. v. Det nu nämnda förhållandet
kan belysas av följande exempel.

Valsedeltyper: A A Iv
B D L
C E

Rösttal: 52 48 27 Summa: 127

Om partiet skall besätta två platser, erhåller A den första enligt rangordningsregeln.
Vid andra sammanräkningen får AB-gruppen rösttalet — 26,

AD-gruppen = 24 samt K-gruppen 27. Andra rummet i ordningen tillfaller
således antingen Iv eller L. Mellan dessa båda måste skiljas genom
lottdragning. Hade det i stället varit tre partier som konkurrerat om mandaten,
skulle AB-gruppen och AD-gruppen endast fått vidkännas halv rostreduktion.
K-gruppen skulle i ett sådant fall icke ens ha kunnat erhålla
den tredje platsen i ordningen.

Beträffande den praktiska betydelsen av metodens olägenheter anför
utredningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

De anmärkningar, som under årens lopp ha framförts i fråga om rangordnings-
och reduktionsmetodens sätt att verka, ha i allmänhet varit
föranledda av de ofta slumpartade resultat som erhöllos i samband med
metodens tidigare användning vid andrakammar- och landstingsvalen. Däremot
har mera sällan någon kritik riktats mot verkningarna av metoden
inom dess nuvarande tillämpningsområde. Detta torde sammanhänga med
att vid såväl valen inom landsting in. in. som vid riksdagens utskottsval
— i den mån dessa^ val över huvud taget förrättats enligt proportionell
metod —- sammanhållningen inom de olika partigrupperna i allmänhet
varit så stor, att samtliga platser kunnat besättas i kraft av absolut rangordning.
Några olägenheter av metoden ha därför knappast kunnat uppmärksammas.
Skulle det emellertid i något fall uppstå betydande oenighet
inom ett parti vad beträffar kandidatnamnens ordnande på valsedeln,
kunna lätt bristerna i metoden framträda. Särskilt synes det härvid vara
svårt att undvika risk för s. k. dekapitering.

Att dylika olägenheter vid platsfördelningen även faktiskt, om än i
mycket sällsynta fall, uppkommit även vid nu ifrågavarande val belyses
bl. a. av omständigheterna vid ett val år 1949 inom Västmanlands läns
landsting. Vid landstingets val av förvaltningsutskott avgåvos härvid under
partibeteckningen »Arbetarpartiet» 24 röster, vilka schematiskt fördelade
sig på följande sätt.

Valsedeltyper: A K
B L
C M
D N
E O
F P

Rösttal: 12 12 Summa: 24

Partiet ägde rätt att tillsätta sex platser. Vid valet ansågs namnet A av
vissa skäl såsom obefintligt. Då rangordningsregeln ej kunde tillämpas
och då vidare alla de elva valbara kandidaterna enligt reduktionsregeln
förfogade över lika rösttal, 12, måste för besättandet av partiets första
plats lottning företagas mellan samtliga de elva kandidaterna. Härvid tillföll
första platsen kandidaten N på Iv-listan, varefter denna listas röstvärde
reducerades till sex. Vid andra sammanräkningen måste lottdragning
äga rum mellan de fem namnen på A-listan, varvid G erhöll detta
rum i ordningen. För besättandet av partiets tredje plats måste sedan
lottdragning ske mellan de återstående nio kandidaterna, som nu var och
en förfogade över sex röster. Även vid de återstående platstillsättningarna
måste efter samma grunder lotten vara avgörande för ordningsföljden
mellan de icke redan utsedda kandidaterna. Valet resulterade i att N, C,
B, K, M och D blevo valda i nu nämnd ordning. Det namn, som uppsatts i
andra rummet pa K-listan, L, ställdes alltså genom detta åt slumpen överlämnade
avgörande utanför förvaltningsutskottet. Det förtjänar emellertid
dessutom påpekas, att ifrågavarande val lätt kunde ha fått en betydligt
0 S yn us amma re utgång. Vid de skilda lottdragningarna var nämligen sannolikheten
lika stor för att de sist på de båda listorna placerade namnen
skulle blivit utsedda som för att de främsta namnen — vilket nästan nu
helt blev fallet — skulle väljas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

Möjliga reformvägar

Huvuddelen av betänkandet, såvitt det rör frågan om revision av 1930
års lag, upptages av en redogörelse för olika tänkbara reformvägar (s. 25
—40). Såsom vägledande uppställer utredningen vissa allmänna principer.
Utredningen finner det angeläget att metoden för mandatens fördelning
blir så enkel att tillämpa som möjligt. Denna synpunkt framträder med
särskild skärpa när det gäller sådana val inom beslutande kommunala
församlingar, om vilka nu är fråga. Trots att rangordnings- och reduktionssystemet
ej kan anses innefatta särskilt omständliga och invecklade
bestämmelser, har enligt utredningen erfarenheten visat att metoden förorsakat
vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen. Framför allt föreligger
risk för tillämpningssvårigheter i de mindre kommunerna med deras
begränsade tillgång på särskild expertis. Av dessa skäl kan utredningen
icke ansluta sig till det emellanåt framförda förslaget att även för här
åsyftade val införa den d’Hondt-Phragménska fördelningsregeln, vilken
gäller för riksdags- och kommunalvalen. Denna senare metod, mot vars
allmänna verkningssätt några invändningar icke torde ha rests, kan nämligen
— yttrar utredningen — i sådana fall, då en mera påtaglig splittring
förekommer inom ett parti, medföra mycket svara och tidsödande
sammanräkningar, vid vilka lätt begås misstag.

Som nämnts anser utredningen att de största olägenheterna med det
gällande rangordnings- och reduktionssystemet har sin rot i den omständigheten
att det är uppbyggt efter två motsatta principer: ett förstahandsförfarande
med absolut rangordning mellan namnen på en valsedel och
ett andrahandsförfarande helt utan sådan rangordning. Vid en reformering
av valsystemet bör det därför enligt utredningens mening vara en
riktlinje, att denna dualism upphäves eller åtminstone väsentligt reduceras
till sin betydelse.

Utredningen anför vidare, att felaktigheterna i metoden för de ifrågavarande
valen framträder först när rangordningen spränges och man blir
tvungen att övergå till en fördelning i enlighet med reduktionsregeln. Av
denna anledning synes det utredningen klart, att rangordningen bör på
något sätt utsträckas. De vid olika slags val vunna praktiska erfarenheterna
har också visat, att väljarna vid uppgörandet av sina valsedlar i allmänhet
utgår från den förutsättningen, att ordningen mellan namnen skall vara
åtminstone i viss mån avgörande. Detta betraktelsesätt kan enligt utredningens
uppfattning anses ha inträngt i det allmänna medvetandet i sådan
utsträckning, att man vid en reformering av valmetoden måste anpassa
sig därefter och låta någon form av rangordning genomgående gälla.

Bland de allmänna krav som enligt utredningens uppfattning måste
ställas på en godtagbar sammanräkningsmetod är vidare alt den såvitt
möjligt icke skall giva rum för slumpmässigt valutslag eller locka till taktiska
valmanipulationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

I sistnämnda hänseende anför utredningen vidare.

Det har redan påtalats, att det nuvarande fördelningssystemet innebär
en fara för dekapitering. Å andra sidan äro möjligheterna för lönande uppdelningar
inom partierna tämligen små vid en tillämpning av denna metod.
Till följd av sistnämnda omständighet kan det sägas, att metoden i viss
män främjat sammanhållningen inom de olika partierna. Risken för dekapitering
skulle till en väsentlig del kunna elimineras genom en utvidgning
av rangordningsreglernas användningsområde, men en sådan åtgärd
kan lätt komma att medföra ökade möjligheter för andra slags valmanövrer.
Visserligen kan det finnas skäl för att skilda meningsriktningar inom
ett parti i högre grad än vad som nu är fallet skola äga möjlighet att erhålla
en representation motsvarande deras andelar av de samlade rösterna,
men det synes därför ej önskvärt, att en metod är så konstruerad att den
kan leda till en splittring på olika särlistor av enbart taktiska orsaker.
Det är vid nämnda förhållanden anledning understryka, att en reform
syftande till att undanröja rådande olägenheter hos den nuvarande fördelningsmetoden
icke bör genomföras på ett sådant sätt att nya, nu ej
förekommande missförhållanden uppträda.

Med utgångspunkt från dessa allmänna riktlinjer för en reform diskuterar
utredningen i det följande olika tänkbara metoder och kommer fram
till följande fem sammanräkningsprinciper, mellan vilka utredningen sedan
träffat sitt val.

1) Relativ rangordning med rörligt streck

Rangordningsmetoden kan utformas på två principiellt olika sätt: Den
är antingen absolut, vilket innebär att en röstsedel aldrig får tillgodoräknas
ett lägre stående namn innan de högre stående vunnit placering, eller
relativ, d. v. s. ett efterföljande namn kan väl beaktas dessförinnan men
får tillgodoräkna sig endast en viss mindre andel av valsedelns röstvärde
än ett framförvarande. För fastställande av storleken av de röstandelar
som vid relativ rangordning skall tillfalla de olika namnen på en lista
kan skilda normer väljas. Utredningen har av olika redovisade skäl funnit
att graderingen bör vara att första namnet på en valsedel erhåller en
röst, andra namnet en halv röst, tredje namnet en tredjedels röst o. s. v.
Vid sammanräkningen skall för varje namn de olika röstandelar som namnet
fått från skilda listor sammanläggas, varvid rösttalet erhålles. Platstillsättningen
kan därefter ske genom denna enda sammanräkning efter
storleken av kandidaternas sammanlagda rösttal.

Utredningen har funnit, att vissa betänkligheter kan anföras mot den
relativa rangordningen i den utformning som nyss beskrivits. Bl. a. kan
den giva anledning till taktiska valmanövrer i form av dekapitering och
uppdelning. Dels utgör nämligen regeln ej alltid ett effektivt skydd för
de främsta namnen på en lista*, dels kan anhängarna av en majoritetslista
ibland få möjlighet att genom uppdelningsmanövrer utestänga även en
stark minoritet från en skälig tilldelning. Verkan av rangordningen kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

emellertid — yttrar utredningen — i viss män förstärkas och dekapiteringsrisken
således till stor del elimineras genom införandet av ett automatiskt
streck efter det antal namn, som motsvarar gruppens eller partiets
platsantal. Det automatiska strecket innebär alltså, att på en valsedel
endast så många namn uppifrån räknat får tagas i betraktande vid fördelningen,
som motsvarar antalet av de platser partiet har att besätta.
Förmånligare än att på detta sätt låta strecket vara fast, d. v. s. från början
sätta det efter det antal namn, som partiet blivit berättigat till, är
enligt vad utredningen funnit att låta strecket vara rörligt och successivt
förflytta sig för varje plats som besättes. Vid sammanräkning för besättandet
av ett partis första plats skulle således endast det främst stående
namnet på varje valsedel få tagas i betraktande, vid sammanräkning för
andra platsen skulle de två främsta namnen få gälla, vid sammanräkning
för tredje platsen de tre främsta o. s. v. (Även om vid tidigare sammanräkning
något av nämnda namn placerats, föranleder detta icke att ytterligare
namn tages i betraktande.)

2) Enkel absolut rangordning

Absolut rangordning innebär att vid varje sammanräkning endast det
främsta av de ännu ej valda namnen på en valsedel tages i betraktande.
Den enklaste och mest lättfattliga formen för ett absolut rangordningssystem
blir då, att valsedel, som icke fått sitt första namn placerat, gäller
som en hel röst; sedan första namnet placerats, gäller valsedel såsom en
halv röst; sedan två namn vunnit placering som en tredjedels röst, o. s. v.

Angående verkan av de under 1) och 2) angivna metoderna har utredningen
gjort ingående undersökningar, om vilka sammanfattningsvis yttras.

Om resultatet av de undersökningar, för vilka hittills redogjorts kan
sammanfattningsvis anföras, att såväl metoden med relativ rangordning
och ett rörligt streck som metoden med enkel absolut rangordning avhjälper
de mest kännbara olägenheterna hos det nuvarande rangordnings- och
reduktionssystemet. Sålunda kan någon dekapiteringsrisk knappast anses
föreligga vid tillämpning av relativ rangordning i nu angiven utformning
och än mindre vid absolut rangordning. Dessa metoder förefalla även vara
enklare att använda än rangordnings- och reduktionssystemet. På grund
av de nämnda metodernas större enhetlighet kunna dessa icke heller på
samma sätt som det nuvarande systemet giva upphov till rent slumpartade
valutslag. Å andra sidan bör vid en jämförelse icke helt bortses från att
möjligheten till lönande uppdelningsmanövrer åtminstone teoretiskt ej kan
uteslutas vid dessa metoder.

3) Absolut rangordning kombinerad med relativ rangordning med rörligt
streck

Denna metod innebär, liksom den nu gällande, att platstillsättningen i
första hand sker enligt den absoluta rangordningens princip, därvid emel2—-Bihang
till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 81

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

lertid vissa förutsättningar måste vara förhanden, samt i andra hand —
då förutsättningarna brister — enligt ett annat förfarande. Som andrahandsförfarande
har här valts den relativa rangordningen med rörligt
streck. Om samma namn står först på mer än hälften av partiets valsedlar,
blir detta namn det första i ordningen; upptager valsedlar, som
har samma första namn och utgör mer än två tredjedelar av partiets
rösttal, även samma andra namn, erhåller detta senare namn den andra
platsen; upptager valsedlar, som har samma första och samma andra namn
samt utgör mer än tre fjärdedelar av partiets rösttal, samma tredje namn,
blir detta partiets tredje namn; o. s. v. efter samma grund. När denna
rangordningsregel icke längre går att tillämpa, får man fortsätta fördelningen
enligt relativ rangordning med rörligt streck. Härvid besättes
platserna i ordning efter storleken av särskilda för namnen beräknade
rösttal. Rösttalet för ett namn erhålles genom att sammanlägga de olika
röstandelar, som namnet får från skilda valsedlar, varvid första rummet
å en valsedel gäller som en röst, andra rummet som en halv, tredje rummet
som en tredjedels röst o. s. v. En röstandel från en valsedel får emellertid
icke tillgodoräknas ett namn förrän vid sammanräkningen för besättandet
av den plats i ordningen, som motsvarar detta namns placering
på vederbörande valsedel. Vid första sammanräkningen kan således
endast de främst å valsedlarna uppsatta namnen tagas i betraktande, vid
andra sammanräkningen får de två främsta namnen tillgodogöra sig sina
röstandelar o. s. v.

Om denna metod anför utredningen.

En på nu angivet sätt utformad valmetod måste medföra samma valresultat
som den i föregående avsnitt behandlade metod, vid vilken relativ
rangordning med ett rörligt streck redan från början äger tillämpning.
Den nu gällande absoluta rangordningsregeln går nämligen blott att använda
i sådana fall, där sammanhållningen inom ett parti är mycket stark,
och under dessa förutsättningar verka samtliga de av utredningen diskuterade
fördelningsmetoderna på samma sätt. När å andra sidan den absoluta
rangordningsprincipen ej längre är tillämpbar, bli ju de båda metoderna
identiskt lika, varför icke heller i dylika fall några skiljaktiga valutslag
kunna uppkomma.

4) Fördelning efter förminskad valkvot (Droops metod) jämte såsom
andrahandsförfärande relativ rangordning med rörligt streck

Då enligt nu gällande ordning mycket stränga krav uppställts för att
den absoluta rangordningen skall kunna tillämpas, kan en t. o. m. mycket
ringa splittring inom en partigrupp förorsaka att även andrahandsprincipen
måste tillgripas för platstillsättningen. Detta har givit utredningen
anledning att jämväl pröva huruvida man kan finna ett lämpligt system,
som ytterligare tillgodoser önskemålet om en proportionellt sett säkrare
utskiftning av platserna, genom att mildra de fordringar vilka nu upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

ställes för att absolut rangordning skall gälla mellan namnen så att förstahandsförfarandet
får en vidare tillämpning. Samtidigt har synts lämpligt
att för andrahandsförfarandet utbyta den nuvarande reduktionsregeln mot
relativ rangordning med rörligt streck.

Ett sätt att giva ökad tillämpning åt den absoluta rangordningsregeln
är att för fördelningen mellan namnen inom varje parti så långt möjligt
använda metodiken med s. k. förminskad valkvot (Droops metod).

Den förminskade valkvoten erhålles genom att antalet röster — i det
här fallet inom ett parti — divideras med det antal platser som tillerkänts
partiet, ökat med 1, varefter den erhållna kvoten höjes till närmast högre
hela tal.

Så långt det är möjligt fördelas platserna med tillhjälp av det på angivna
sätt erhållna fördelningstalet. Vid första sammanräkningen tilldelas därvid
plats åt det eller de i första rummet på valsedlarna upptagna namn, vilkas
rösttal uppnår fördelningstalet. Vid andra sammanräkningen tilldelas plats
åt det eller de namn, som — bortsett från namn vilka vid första sammanräkningen
erhållit placering ■— står främst på valsedlarna och som har
ett rösttal uppgående minst till två gånger fördelningstalet. Vid tredje
sammanräkningen tilldelas plats åt det eller de namn, som — bortsett
från namn vilka vid första eller andra sammanräkningen vunnit placering
— står främst på valsedlarna och som har ett rösttal uppgående
minst till tre gånger fördelningstalet. Vid övriga sammanräkningar tillgår
fördelningen på motsvarande sätt. Vid sammanräkningarna får namnen,
oavsett om något namn på valsedeln redan placerats, tillgodoräkna sig
sedelns fulla röstvärde.

Tydligt är att med denna metod tilläggsbestämmelsen om fördelning av
eventuellt överblivna platser endast sällan behöver tillgripas.

Efter redogörelse för undersökningar rörande verkningarna av metoderna
under 3) och 4) anför utredningen i en sammanfattning.

Av utredningens undersökning framgår, att de hittills prövade nya metoderna
systemet med förstahandsfördelning enligt absolut rangordning och
förminskad valkvot skapar den säkraste garantien mot slumpmässiga valutslag
och minst kan locka till uppdelningar och liknande. Å andra sidan
måste medges att förklaringen till metodens uppbyggnad ej är särskilt
lättillgänglig. Denna fördelningsmetod förefaller därjämte kunna bli något
svårare alt tillämpa än de övriga nämnda metoderna, detta desto mer som
reglerna kanske få ytterligare kompliceras med en bestämmelse, som reglerar
ordningen mellan de namn vilka vunnit placering på fulla valkvoter.

5) Begagnande av fraktionsbeleckningar samt fördelning efter relativ rangordning
med fast streck

Utredningen anför.

Var och eu av de fyra nu nämnda valmetoderna kan, på sätt utredningen
framhållit, från olika synpunkter anses lämplig att vid en reform av plats -

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

tillsättningen inom partierna vid val inom landsting in. in. ersätta det nu
gällande sammanräkningssystemet. Tydligt är emellertid att man — under
förutsättning att allt för invecklade fördelningsregler skola undvikas —
icke med någon av dessa nya metoder kan vinna full säkerhet mot att
fördelningsresultatet i vissa komplicerade lägen kan från proportionell
synpunkt diskuteras. Till följd härav har vid utredningen uppmärksammats
möjligheterna att komplettera valordningen med rätt för anhängarna
av skilda valsedeltyper att använda mer än en välj arbeteckning. Ett införande
av s. k. fraktionsbeteckning skulle nämligen vid tillämpning av
olika fördelningsmetoder kunna tänkas erbjuda ett skydd mot dekapiterings-
eller andra valmanövrer.

Det utkast till valordning med rätt att förutom sedvanlig partibeteckning
även upptaga en andra beteckning (fraktionsbeteckning), som varit
under särskilt övervägande inom utredningen, bygger i fråga om platsfördelningsregeln
på relativ rangordning. Graderingen av röstvärdena har
härvid utformats på samma sätt som vid de tidigare beskrivna metoderna.
En valsedel får alltså gälla såsom hel röst för det första, såsom halv röst
för det andra, såsom tredjedels röst för det tredje därå upptagna namnet,
o. s. v. efter samma grund. Vid sammanräkningen för besättandet av de
tillgängliga platserna inom ett parti utses kandidaterna i ordning efter
storleken av deras rösttal, vilka erhålles genom summering av de olika
röstandelar, som en kandidat får från skilda valsedlar. För att emellertid
minska svagheterna hos den relativa rangordningen har metoden även
kompletterats med ett s. k. automatiskt streck. Härigenom får alltså endast
så många namn på en valsedel medtagas vid sammanräkningsförfarandet,
som partiet i fråga har platser att besätta. Det har emellertid för detta
fall befunnits tillräckligt att det automatiska strecket är fast. Först ordnas
namnen dels inom varje fraktion för sig och dels mellan alla ofraktionerade
valsedlar enligt den beskrivna relativa rangordningsregeln. Vid detta
förfarande får icke någon hänsyn tagas till att namn kan vara gemensamma
för flera fraktionsgrupper eller för en eller flera sådana grupper
samt den ofraktionerade gruppen. Härefter vidtar fördelningen av de
partiet tillerkända platserna mellan å ena sidan alla ofraktionerade valsedlar
sammanförda till en grupp och å andra sidan de olika fraktionerna
var för sig. Denna fördelning sker enligt d’Hondts metod, d. v. s. samma
metod som vid ifrågavarande val tillämpas för fördelningen av mandaten
mellan partierna.

Sina undersökningar beträffande verkningarna av nu förevarande metod
sammanfattar utredning på följande sätt.

Av den prövning som företagits inom utredningen av detta valutkast
med rätt för särgrupper att begagna fraktionsbeteckning framgår att metoden
rent tekniskt erbjuder en utväg att avhjälpa flertalet av de olägenheter,
som kunna uppstå vid en platsfördelning enligt relativ rangordning.
Så t. ex. är denna metod den enda av de nu behandlade som kan ge ett
fullt riktigt utslag i de fall, där inom ett parti en grupp med gemensamt

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

första namn delat sig i fråga om de övriga namnen. Metoden förefaller
vidare under den antagna förutsättningen, att någon hänsyn icke tages
till namn som äro gemensamma för flera fraktioner eller för fraktion och
utanförstående ofraktionerade grupper, vara tämligen enkel att tillämpa.
Å andra sidan är emellertid metoden även behäftad med vissa svagheter.
Till följd av underlåtenheten att i sådana lägen som sist nämnts beakta
namngemenskapen för skilda grupper inom ett parti kan det nämnda
valsystemet sålunda medföra från proportionell synpunkt mindre rättvisande
valutslag. Denna omständighet skulle dessutom vid en praktisk
tillämpning av metoden kunna komma att spela en ej obetydlig roll, eftersom
man torde få utgå från att tillkomsten av en fraktionslista ofta härrör
från en önskan att placera ett visst namn, medan fraktionsgruppen
kan väntas i övrigt acceptera huvudlistans kandidater.

Utredningens ställningstagande

Utredningen anför.

Det gällande rangordnings- och reduktionssystemet har i allmänhet icke
medfört några otillfredsställande utslag vid valen inom landsting och kommunala
beslutande församlingar. I de få fall där dessa val över huvud
taget förrättats proportionellt har nämligen sammanhållningen inom partierna
i allmänhet varit så stark att något speciellt uträkningsförfarande
icke varit erforderligt för kandidatnamnens ordnande. Av denna anledning
kan det förefalla som om behovet av en reform i fråga om platstillsättningen
vid nämnda val ej kan anses mera framträdande.

Läget kan dock vara sådant, att en platsberäkning erfordras och att
därvid den absoluta rangordningen spränges, så att förfarandet måste
fortsättas enligt reduktionsregeln. Denna fördelningsregel måste anses
mindre lämplig, då den icke alls tager någon hänsyn till den ordning, i
vilken namnen upptagits på valsedlarna, och därför ej heller kan sägas
giva ett riktigt uttryck för de väljandes intentioner. Denna brist hos reduktionsregeln
framträder med desto större skärpa som den kombinerats
med den efter rent motsatt princip uppbyggda absoluta rangordningsregeln.
Saknas vid något tillfälle samarbetsvilja inom ett parti, riskerar
man alltså vid den nuvarande valmetoden mycket otillfredsställande, ibland
rent slumpmässiga utslag, vilket belyses bl. a. av omständigheterna vid
det tidigare omnämnda valet inom Västmanlands läns landsting. Särskilt
synes det vara svårt att, i de fall där rangordningen ej blir tillämplig,
undvika faran för s. k. dekapitering. Även om svagheten i den gällande
valmetoden endast sällan aktualiseras, måste således olägenheterna dock
för sådana fall anses betydande och svårligen kunna accepteras. Av detta
skäl kan — såsom riksdagen också funnit — en reform av reglerna för
platstillsättning inom grupp vid de ifrågavarande valen anses motiverad.

Med hänsyn till att såsom en riktlinje vid reformarbetet måste uppställas
att vid ifrågavarande val sammanräkningsmetoden måste vara enkel att
tillämpa avvisar utredningen som tidigare nämnts tanken på att här använda
den vid de allmänna valen tillämpade d’Hondt-Phragménska metoden.

Utredningen övergår härefter till att närmare mot varandra väga de
tidigare omtalade fem metoder 1)—5) som särskilt prövats. Härom anföres
till en början.

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

Beträffande var och en av de fem alternativt angivna fördelningsmetoderna
kan utan tvekan konstateras, att de generellt sett lämna större säkerhet
än nuvarande metod för att valutslagen skola stå i huvudsaklig överensstämmelse
med valmännens intentioner och styrkeförhållandena mellan
grupperna. Den större enhetligheten i förfarandet enligt de förstnämnda
metoderna — åstadkommen genom att en enda fördelningsprincip
blir rådande eller att i varje fall de två delförfarandena närmas till varandra
och rangordningen blir genomgående — innebär en förbättring icke
endast i konstruktivt avseende. Därigenom undviker man även i splittringssituationer
sådana slumpmässiga utslag, varpå det förut berörda Västmanlandsfallet
utgör ett exempel. Vart och ett av de nämnda alternativen
måste alltså med hänsyn till sina allmänna verkningar vara att föredraga
framför den hittills tillämpade metoden.

Vad särskilt angår dekapiteringsrisken torde denna risk helt elimineras
enligt såväl den enkla absoluta rangordningsmetoden (alternativ 2) som
den absoluta rangordningsmetoden med fördelning efter förminskad valkvot
(alternativ 4). Någon större dekapiteringsfara föreligger knappast
heller enligt övriga alternativ, även om de teoretiska möjligheterna icke
äro alldeles uteslutna. Från den nämnda synpunkten måste samtliga fem
alternativ för en reform innebära en väsentlig fördel i förhållande till
gällande rangordnings- och reduktionssystem.

I anslutning till en här tidigare omnämnd anmärkning mot det nuvarande
systemet yttrar utredningen.

I vissa fall kan den nuvarande sammanräkningsmetoden medföra allt
för stor röst förbrukning för sådana grupper inom ett parti, vilka ha gemensamt
första namn men som skilja sig i fråga om de övriga namnen. Av
de här berörda nya fördelningsmetoderna undanröjer endast metoden med
rätt att använda fraktionsbeteckningar (alternativ 5) denna svaghet. Om
nämligen vid en tillämpning av denna metod de grupper som ha ett gemensamt
första namn gå fram under samma fraktionsbeteckning, skydda de
sig gent emot andra valsedeltyper inom partiet mot den allt för starka
röstreducering, som eljest skulle ha gjorts. Härtill bör dock anmärkas
att i detta fall skulle fraktioneringen således brukas för att värna skilda
grupper inom ett parti, vilka framföra gemensamma namn, medan fraktionsmetoden,
sådan den här utformats, eljest i praktiken hindrar skiljaktiga
grupper att förena sig om gemensamma kandidater.

Enligt övriga alternativ får man — liksom enligt nuvarande ordning —
för ifrågavarande särfall godtaga den väl kraftiga röstreduceringen.

Utredningen fortsätter.

Vid tillämpning av rangordnings- och reduktionsmetoden föreligga —
med de undantag som nyss nämnts — knappast några möjligheter att
genomföra lönande uppdelningsmanövrer. På sätt utredningen tidigare
framhållit bör emellertid särskilt uppmärksammas att en reform av valordningen
icke skapar nya sådana möjligheter.

Åtminstone teoretiskt kunna vissa uppdelningsmöjligheter tänkas enligt
tre av de behandlade valmetoderna, nämligen den relativa rangordningsmetoden
med ett rörligt streck, den enkla absoluta rangordningsmetoden
samt den gällande rangordningsregeln kombinerad med den först
nämnda relativa rangordningsmetoden (alternativen 1, 2 och 3), vilka till

Kungi. Maj.ts proposition nr 81

sina verkningar äro mycket likartade. Sålunda kan (såsom visats genom
ett exempel) vid en utskiftning av tre platser en grupp på 66 valmän
teoretiskt sett genom en uppdelning utestänga en enig minoritet på 34
röster från att ens få någon kandidat placerad. På liknande sätt kunna
enligt de angivna tre metoderna fall tänkas, där en minoritet inom ett
parti genom en uppdelningsmanöver tillförsäkrar sig platser på bekostnad
av en enig majoritetsgrupp. Vid en bedömning av huruvida dessa teoretiskt
föreliggande uppdelningsmöjligheter vid de nämnda tre metoderna även
kunna få praktisk betydelse, bör särskilt hållas i minnet att för ett genomförande
av dessa åtgärder fordras dels vetskap om motsidans avsikter och
dels kännedom om de skilda gruppernas exakta styrkeförhållanden och
ordningsföljden mellan namnen. När härtill lägges att en sådan uppdelning
ej kan ha någon effekt annat än i vissa speciella lägen, torde knappast
finnas anledning förmoda att vid en tillämpning av någon av dessa
nya metoder de nämnda splittringsriskerna skulle bli av någon betydelse.

Den absoluta rangordningsmetoden med platstillsättning efter förminskad
valkvot (alternativ 4) har den förtjänsten i förhållande till de nyssnämnda
tre metoderna att utsikterna att med någon framgång begagna
sådana uppdelningsmanövrer även teoretiskt synas vara helt uteslutna.
Den relativa rangordningsmetoden med ett fast automatiskt streck skulle
väl i och för sig i något större utsträckning än de övriga metoderna kunna
medföra risk för splittring, men med rätt bruk av fraktionsbeteckningar
(alternativ 5) kunna majoritets- eller minoritetsgrupper även här på ett
effektivt sätt skydda sig mot befarade uppdelningar av motparten.

Sammanfattningsvis kan om nu gjorda erinringar anföras, att utredningen
icke funnit dem ägnade att rubba dess förut uttalade uppfattning
att samtliga de alternativt uppställda fem valmetoderna allmänt sett måste
giva större säkerhet för en riktig fördelning av platserna än den gällande
metoden. I den mån någon olikhet i detta avseende föreligger mellan
metoderna, måste säkerheten anses störst vid den absoluta rangordningsmetoden
med förminskad valkvot såsom fördelningstal (alternativ 4). Mot
denna metod kan endast den anmärkningen riktas att röstreduktionen
för sådana grupper, som gemensamt bidragit till ett eller flera namns
placering men därefter understödja skilda kandidater, kan bli föi stoi i
vissa fall. Detta fel har metoden, som nyss nämnts, gemensamt med förutom
gällande metod övriga nu prövade metoder med undantag för alternativet
med möjlighet till fraktionsbeteckning (alternativ 5).

Beträffande den tekniska konstruktionen av de olika metoderna anför
utredningen.

Från konstruktiv synpunkt måste den valmetod vara att föredraga som
i alla lägen förmår att ordna samtliga namn enligt cl t enhetligt förfarande.
Så är fallet med den relativa rangordningsmetoden med ett rörligt streck
(alternativ 1) och den enkla absoluta rangordningsmetoden (alternativ 2).
Ordnandet av namnen kan även sägas ske enhetligt vid tillämpning av
den relativa rangordningsmetoden med ett fast streck och möjlighet till
användande av fraktionsbeteckningar (alternativ 5). Genom bestämmelsen
om fraktion tillkommer dock utöver fördelningen mellan partierna och
mellan namnen ett nytt led i sammanräkningsförfarandet. Såsom synnerligen
enkelt och lätt tillämpligt framstår alternativet med absolut rangordning
(alternativ 2), bl. a. därför att därvid i motsats till alternativen
1 och 5 — icke erfordras något slag av spärranordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Vid de återstående fördelningssystemen (alternativen 3 och 4) medger
huvudregeln icke alltid en fullständig fördelning av platserna. En särskild
kompletterande tilläggsbestämmelse måste tillgripas för de fall, där den
absoluta rangordningen enligt dessa metoder ej vidare kan tillämpas. Dessa
båda nya system med förstahandstillsättning enligt en absolut rangordningsregel
äro dock från nu berörda synpunkt överlägsna det gäliande
fördelningssystemet därigenom att de även för andrahandsförfarandet tilllämpa
en form av rangordning mellan namnen efter dessas placering på
valsedlarna.

Som slutsats rörande undersökningarna av de fem metodernas verkningssätt
och konstruktion fastslår utredningen, att envar av dessa metoder
har ej obetydliga företräden framför det gällande systemet. Utredningen
fortsätter.

När det härefter gäller att mot varandra väga angivna möjligheter fölen
reform, uppställer sig till en början frågan, om ett fraktionssystem
sådant som det enligt alternativ 5 skisserats, i detta sammanhang kan
anses påkallat eller eljest lämpligen bör upptagas för de ifrågavarande
valen.

Genom införande av möjlighet till fraktion skulle onekligen de svagheter,
med vilka det nuvarande rangordnings- och reduktionssystemet är behäftat,
mera fullständigt än enligt övriga prövade metoder kunna avlägsnas.
På sätt berörts erfordras emellertid synnerligen invecklade regler, om man
vill taga hänsyn till att namn kunna vara gemensamma för en fraktion
och utanförstående grupp inom samma parti. För att uppnå tillbörlig
enkelhet har utredningen därför vid utformningen av alternativ 5 avstått
från hänsynstagande till eventualiteten av sådana gemensamma namn.
Härav följer dock, som tidigare påvisats, att i dylikt läge utfallet av
denna metod kan framstå som mindre tillfredsställande. Redan detta förhållande,
att den ökade säkerheten i ett avseende åtminstone i viss mån
motväges av en ny svaghet på en annan punkt, måste föranleda tvivel om
lämpligheten av att för de ifrågavarande valen tillgripa ett fraktionssystem.
Härtill kommer, som förut i olika sammanhang framhållits, att fråga
endast är om platsfördelningen inom de särskilda partierna och att det
närmast gäller att för de fåtaliga fallen av starkare partisplittring undanröja
den påtagliga osäkerhet, som i sådana fall följer av hittills gällande
fördelningsmetoder. Med hänsyn till splittringsfallens ringa frekvens torde
därvid vara väl försvarad att godtaga en viss schematisering, om
därigenom kan vinnas större enkelhet i metoden. Det praktiska värdet
av fraktioner måste därför i förevarande sammanhang vara mycket litet
och införandet av särskilda bestämmelser av denna art vid just dessa val
föga påkallat.

Utredningen kan på de nu anförda rent praktiska skälen icke förorda
inföi ande av ett fraktionssystem enligt alternativ 5 för valen inom landsting
och kommunala beslutande församlingar.

Av de därefter återstående fyra fördelningsmetoderna kan på sätt förut
nämnts den såsom alternativ 4 betecknade metoden — innefattande ett
förstahandsförfarande enligt absolut rangordning med förminskad valkvot
som fördelningstal och ett andrahandsförfarande enligt relativ rangordning
med rörligt streck — anses i vissa speciella fall lämna något större
säkerhet för ett rättvisande utslag än de övriga av dessa metoder. Skillnaden
torde emellertid åtminstone i praktiken vara av mycket ringa be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

tydelse. Då nämnda metod vidare måste anses som den minst enkla av
dem som nu äro i fråga, kan den anförda olikheten i verkningssättet enligt
utredningens mening ej utgöra tillräckligt motiv för att utredningen skulle
förorda samma metod.

Beträffande alternativ 3 — som jämte gällande absoluta rangordningsregel
omfattar ett andrahandsförfarande av nyss angiven beskaffenhet —
överensstämmer detta till verkningssättet helt med alternativ 1 och nära
med alternativ 2, vid vilka alternativ varje andrahandsförfarande är obehövligt.
Även i detta fall synes därför den konstruktiva enkelheten böra
fälla utslaget.

Vid nu nämnda förhållanden har det slutliga valet för utredningen kommit
att stå mellan alternativen 1 och 2, d. v. s. mellan metoden med relativ
rangordning kombinerad med ett rörligt streck och metoden med enkel
absolut rangordning.

Såsom antytts redan vid redogörelsen för olika valmetoder och utredningens
undersökningar av dessa, är frågan huruvida relativ eller absolut
rangordning från principiell synpunkt är att föredraga som grundregel
för platstillsättningen vid val i stor utsträckning beroende av subjektiva
värderingar. Skillnaden mellan metoderna ligger ju i det mer eller mindre
fullständiga företräde som därvid anses tillkomma ett framförstående namn
på en valsedel i förhållande till de efterföljande. Nagra rent objektiva
grunder till stöd för bedömandet om väljarna skola anses i sådan högre
eller lägre grad koncentrera sin röststyrka på de första namnen torde
knappast föreligga. Det må emellertid erinras om att vid de allmänna
valen absolut rangordning mellan namnen sedan lång tid är rådande genom
den för platstillsättningen vid dessa val tillämpade d’Hondt-Phragménska
fördelningsmetoden.

Vad beträffar de praktiska verkningarna av metoderna enligt alternativen
1 och 2 ha de olikheter i placeringen av ett eller annat namn, som
kunna följa av den nyss nämnda principiella skiljaktigheten i metodernas
uppbyggnad, i stor utsträckning utjämnats genom att den relativa rangordningsmetoden
enligt alternativ 1 försetts med ett rörligt streck. I fråga
om verkningssättet torde dessa alternativ därför lämna i stort sett överensstämmande
resultat. Den enkla absoluta rangordningsmetoden har dock
den fördelen, att den ej ger någon som helst möjlighet till debitering.

En omständighet, som ytterligare talar till förmån för den sistnämnda
metoden, är att denna kan tillämpas utan något sådant automatiskt streck,
som erfordras vid den relativa rangordningsmetoden, eller annan form av
spärr. Härtill kommer även att principen om absolut rangordning redan
nu ligger till grund för platstillsältningen vid de ifrågavarande valen såvitt
angår förstahandsförfarandet. Ett accepterande av metoden med enkel
absolut rangordning innebär alltså endast den ändringen i rådande förhållanden
att samma princip utsträckes till att gälla samtliga fördelningsfall.

På grund av denna värdering har utredningen stannat för att förorda
att den gällande rangordnings- och reduktionsmetoden skall ersättas med
enkel absolut rangordningsmelod (alternativ 2). Förslaget innebär följande:
Liksom hittills skall avgivna valsedlar, vilka befunnits giltiga, först
ordnas i grupper efter sin partibeteckning, varefter i den mån det erfordras
ordningen mellan namnen inom varje grupp bestämmes genom
särskilda sammanräkningar. Den absoluta rangordningen kommer därvid

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

till uttryck genom att varje valsedel — i olikhet med vad enligt redulctionsregeln
är fallet — varje gång gäller endast för ett namn, nämligen
det som står först på sedeln eller, sedan ett eller flera av de på sedeln
upptagna namnen placerats, det som därefter står främst. Så länge valsedel
gäller för sitt första namn räknas den som en röst. Valsedel gällande
för sitt andra namn räknas som en halv röst, valsedel gällande för
sitt tredje namn som en tredjedels röst o. s. v. efter samma grund. Vid
varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen som erhållit
högsta rösttalet.

Utredningen föreslår att den förordade metoden upptages i en ny lag
om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige
m. m. och att 1930 års lag upphäves. Rörande lagförslaget yttrar utredningen,
att enär det utan vidare torde stå klart att vid protokollering av
sammanräkningen rösttal och röstvärden bör angivas i sådan omfattning
att en tydlig bild av förfarandet erhålles, särskild bestämmelse om protokolls
innehåll, motsvarande den som finnes i 1930 års lag, ansetts icke
erforderlig. I förslaget har den nya sammanräkningsmetoden intagits i 4 §.
Övriga paragrafer har oförändrade överförts från 1930 års lag bortsett
från att i regeln om lagens tillämpningsområde i 1 § gjorts en jämkning
till följd av att kommunalstämma, municipalstämma och allmän rådstuga
numera avskaffats.

Särskilt yttrande av herr Håstad

Ledamoten av utredningen, herr Håstad, har i ett särskilt yttrande anfört.

Den av kommittén gjorda utredningen rörande olika tänkbara metoder
har visat, hur svårt för att inte säga omöjligt det är att skapa ett förfarande
som på en gång är ostridigt rättvist och så enkelt att det utan
besvär och risker för missförstånd kan användas av kommunala förtroendemän.

Enligt, min mening kan det med fog hävdas att det förslag, som kommittén
till sist stannat för, inte uppfyller alla krav på proportionell rättvisa;
exempelsamlingen visar sålunda, hur vid stor splittring sådana resultat
kunna uppnås som enligt hittills gängse proportionalistiska principer
inte skulle anses som godtagbara. Ett fakultativt system med fraktionsbeteckning
undanröjer praktiskt taget alla dessa risker; endast när
gemensamma namn förekomma skulle det enkla förfarande, som diskuterats
av utredningen, kunna leda till resultat, vilkas »riktighet» kan bli
föremål för olika bedömanden. Säkerligen skulle dock vetskapen om
metodens verkningar föranleda grupperna inom ett parti att rätta uppställningen
av listorna därefter. I vart fall skulle denna olägenhet hos
fraktionsmetoden vara mindre än den risk för oförklarliga resultat, som
är förknippad med kommitténs förslag.

Då jag emellertid hyser den uppfattningen att den av utredningen föreslagna
metoden i praktiken torde kunna fungera på ett nöjaktigt"sätt och
då densamma erbjuder den största enkelheten har jag trots ovan anförda
synpunkter anslutit mig till utredningens förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Remissyttrandena

Av de 94 remissinstanserna liar alla utom en — Svenska stadsförbundet
— klart tillstyrkt införandet av den föreslagna nya sammanräkningsmetoden
eller lämnat förslaget härutinnan utan erinran.

De tillstyrkande remissinstanser, som särskilt motiverat sitt ståndpunktstagande,
ansluter sig i allmänhet till kommitténs motivering. Sålunda anfor
länsstyrelsen i Uppsala län.

Gällande ordning för platstillsättningen vid val inom landsting m. in. kan
icke anses tillfredsställande. Även om genom sammanhållningen inom
partierna några flagranta olägenheter av densamma i allmänhet icke framträtt
inrymmer dock ordningen i sig sådana möjligheter till valtekniska
manövrer, framför allt dekapitering, att den synes böra ersättas med en
annan, mera tillförlitlig uträkningsmetod. På en sådan synes böra uppställas
två krav, nämligen att den dels ger ett utslag som är så rättvist som
möjligt dels är enkel vid tillämpningen. Vad angår det förstnämnda kravet
finner länsstyrelsen i likhet med utredningen, att införandet av en relativ
rangordningsmetod med ett fast streck och med möjlighet till fraktionsbeteckning
med all sannolikhet skulle vara ägnad att avlägsna de flesta av
de svagheter, med vilka den nuvarande ordningen är behäftad. Metoden
är emellertid komplicerad och därför knappast lämplig att användas inom
de kommunala organen. Av övriga ifrågasatta alternativ synes den av
utredningen föreslagna metoden med enkel, absolut rangordning erbjuda
de största fördelarna. Såvitt verkställda undersökningar giva vid handen
leder denna metod som regel till ett rättvist resultat, varjämte den ar enkel
att tillämpa. Länsstyrelsen förordar därför att denna metod lagfästes.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar.

Då fördelning av platserna inom parti mer och mer sällan torde komma
till användning och enstaka mindre lyckade utslag därför mer och mer
sällan kan påräknas, torde det vara viktigare att åstadkomma en valmetod
som är enkel att tillämpa än en metod som i görligaste mån i alla tänkbara
ytterlighetsfall ger ett fullt tillfredsställande resultat. Man måste betänka
att i dessa representationer ofta frågan om fördelning av platserna inom
parti genom sammanräkning kanske är aktuell endast med flera års mellanrum
och att någon sakkunskap i dessa frågor i regel ej är för dem tillgänglig.
Den av utredningen föreslagna lösningen av problemet anser länsstyrelsen
ur dessa synpunkter vara tillfredsställande.

Även stadsfullmäktige i Västerås understryker vikten av att saminanräkningsmetoden
är enkel att tillämpa.

Rent allmänt sett torde det knappast vara möjligt att införa en sammanräkningsmetod
så konstruerad, att icke i något undantagsfall valutslaget
kan bliva mer eller mindre slumpbetonat. Av praktiska skal maste
man därför enligt stadsfullmäktiges mening begränsa sig till att söka tramkonstruera
en metod, som åtminstone för de flesta fall åstadkommer eu
rättvis fördelning av platserna enligt proportionalismens principer och
som i största möjliga mån försvårar olika slag av valmanövrer. Att för
alla fall åstadkomma millimeterrättvisa låter sig icke göra. Det bör i detta
sammanhang framhållas att proportionella val inom kommunala församlingar
i praktiken förekomma synnerligen sparsamt och alt den praktiska

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

betydelsen av den sammanräkningsmetod som än väljes, kommer att bliva
skäligen ringa. Ett oeftergivligt krav på en dylik metod måste emellertid
vara att den är så lättfattlig och enkel att tillämpa som möjligt, då många
kommuner sakna erforderlig tillgång till expertis vid sammanräkningarna
och endast begränsad tid för dessas företagande oftast står till förfogande.
Det gäller därför rent principiellt att finna en metod, som så långt möjligt
uppfyller båda förut angivna villkor: att försvåra valmanövrer och att lätt
kunna tillämpas.

Efter att ha vägt alternativen 1)—5) mot varandra kommer stadsfullmäktige
på i huvudsak samma grunder som utredningen fram till att alternativ
2) bör föredragas.

Det enda remissyttrande, som ej är helt positivt till förslaget, är som
nämnts det som avgivits av Svenska stadsförbundet. Förbundet avstyrker
dock icke direkt förslaget. I yttrandet anföres.

Enligt stadsförbundets mening innebär den i betänkandet föreslagna metoden
med enkel absolut rangordning förbättringar i jämförelse med nu
gällande system för platsfördelningen inom partigrupp vid proportionella
val inom kommunala representationer. Stadsförbundet skulle därför närmast
vilja förorda denna metod men kan å andra sidan icke bortse ifrån
att även densamma synes ha sina svagheter. Utan att uttala någon bestämd
mening angående möjligheterna att också komma till rätta med dessa
svagheter ifrågasätter stadsförbundet fördenskull, om icke förevarande
spörsmål bör bli föremål för ny prövning, innan ställning tages till utredningens
förslag.

Vid yttrandet har stadsförbundet fogat en av dess direktör, Sixten Humble,
utarbetad promemoria angående platsfördelningsmetoden vid ifrågavarande
slag av proportionella val. I promemorian erinras om att utredningen konstaterat
att den förordade enkla absoluta rangordningsmetoden ger vissa
möjligheter till uppdelningsmanövrer från såväl en majoritets som en minoritets
sida. Då utredningen anfört att sådana möjligheter icke kan utnyttjas
utan dels vetskap om motsidans avsikter och dels kännedom om de
skilda gruppernas exakta styrkeförhållanden och ordningsföljden mellan
namnen, är enligt promemorian att märka att dessa förutsättningar icke
sällan torde vara för handen inom ifrågavarande väljarkårer. Enligt matematiska
begrepp om proportionell fördelning bör — yttras vidare i promemorian
— ett antal väljare som motsvarar totala antalet väljare delat med
totala antalet platser (platskvoten) få en plats. Fördelningsmetoden bör
så nära som möjligt anknyta till denna exakta norm. I promemorian skisseras
därefter en metod som i korthet kan beskrivas sålunda: Sammanräkningsförfarandet
börjar med att platserna fördelas mellan partierna enligt
gängse regel (d’Hondts metod). För fördelning av ett partis platser mellan
namnen å partiets valsedlar ordnas dessa sedlar — såvida de icke alla är
likalydande i vilket fall ordningsföljden mellan namnen är avgörande -i delgrupper så att sedlar som i sin helhet upptager samma namn i samma
ordning bildar en delgrupp. Har partiet erhållit blott en plats, tillerkännes

Kungl. Maj. ts proposition nr 81

denna det namn som står främst inom den delgrupp som har högsta rösttalet.
Har partiet fått mer än en plats, sker fördelningen mellan partiets
namn genom särskild sammanräkning för varje plats. Vid varje sammanräkning
gäller sedel blott för sitt första namn, bortsett från redan placerade
namn. Varje namn som deltager i en sammanräkning tillgodoräknas rosttalet
för den eller de delgrupper som stödjer namnet. Om delgrupp tidigare
deltagit i placering av namn, reduceras vid följande sammanräkningar
delgruppens rösttal. För varje plats som delgruppen ensam besatt minskas
dess rösttal med partiets platskvot, för varje plats som delgruppen erövrat
tillsammans med en annan delgrupp minskas dess rösttal med hälften av
partiets platskvot o. s. v. Vid varje sammanräkning vinner det namn som
enligt vad nu sagts tillgodoräknas största röstvärdet. Tilläggsbestämmelser
reglerar de situationer, som uppkommer då ett namn erhåller plats från
mer än en delgrupp eller parti.

Departementschefen

Av utredningen i detta ärende framgår, att det är en allmän uppfattning
att den gällande metoden för platsfördelning inom parti vid proportionella
val inom landsting och andra kommunala representationer är otillfredsställande.
Anmärkningar mot metoden har flera gånger framställts inom riksdagen
och år 1950 föranlett en riksdagsskrivelse med begäran om utredning
i syfte att i ifrågavarande hänseende revidera 1930 års lag om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. in.

Såsom utredningen klarlagt är det framför allt den omständigheten att
metoden bygger på två principiellt motsatta system rangordnings- och
reduktionssystemen — som ger anledning till kritik. Mot rangordnmgsprincipen,
vilken innebär att namnen på en valsedel tillerkännes ett inbördes
värde i förhållande till den ordning i vilken de blivit upptagna, torde
i och för sig ingen invändning kunna göras. En princip av denna innebörd
tillämpas ju allmänt vid val och baseras på det naturliga antagandet att
väljaren menat att ett tidigare namn skulle ha företräde framför ett senare.
Vad man, då det gäller namnplacering inom parti vid nu ifrågavarande val,
framför allt anmärkt på är att tillämpningen av rangordningsprincipen
starkt begränsats och att för de fall, då principen ej är tillämplig, fördelningen
sker utan beaktande av namnens inbördes placering på valsedeln.
Det är också särskilt i de lägen, då enligt sammanräkningsmetoden rangordningen
brytes och reduktionsprincipen skall tillämpas, som olagenheterna
framträtt.

Det torde visserligen förhålla sig så, att vid ifrågavarande val Proportionellt
valsätt jämförelsevis sällan användes. Vidare har, då så likväl
skett, sammanhållningen inom grupperna ofta varit sa stor att förutsättningarna
för rangordningsmetodens användning varit uppfyllda, varför ur

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

proportionell synpunkt tillfredsställande resultat uppnåtts. Exempel på motsatsen
har emellertid icke saknats. Det torde därför finnas fullt tillräcklig
anledning att nu ersätta den gällande metoden med en lämpligare. Här
kan erinras om att denna metod tidigare gällt även vid val till riksdagen,
till landsting och kommunala fullmäktige men för dessa val för längesedan
utmönstrats.

För sina försök att komma fram till en bättre valordning har utredningen
uppdragit vissa allmänna riktlinjer. Sålunda har det ansetts viktigt
att metoden, vid vars tillämpning särskild expertis ofta ej är att tillgå, bleve
sa enkel att använda som möjligt. Av denna anledning har utredningen
icke kunnat förorda den s. k. d’Hondt-Phragménska fördelningsregeln,
vilken gäller vid riksdags- och kommunalvalen. Vidare har utredningen
utgått från att dualismen i den gällande metoden mellan rangordningsprincipen
och en princip utan rangordning efter namnens placering borde
upphävas och att någon form av rangordning genomgående borde gälla.
Slutligen borde metoden såvitt möjligt vara sådan att den icke medförde
slumpmässiga valutslag eller lockade till taktiska valmanipulationer. I
sistnämnda hänseende har framför allt beaktats risken för s. k. dekapitering
och manövrer med uppdelning på särgrupper för att vinna fördelar
vid valet. Med dekapitering avses här en valmanöver vid vilken minoritetsgrupper
inom ett parti genom strykningar på valsedeln eller på annat sätt
förhindrar inval av partiets främsta kandidater. — Mot de sålunda uppställda
allmänna principerna synes ingen invändning vara att göra.

Efter ingående undersökningar har utredningen anvisat fem olika sammanräkningsmetoder,
alla på ett eller annat sätt byggda på principen om rangordning
mellan namnen efter deras placering på valsedeln, såsom möjliga
att tillämpa i stället för den gällande. Angående dessa metoders närmare
uPPbyggnad och verkningssätt torde jag få hänvisa till den föregående
framställningen och till betänkandet. Såsom konstaterats av utredningen
innebär den större enhetligheten i dessa metoder, i det att rangordningen
är genomgående, fördelar framför det nuvarande systemet genom konstruktiv
enkelhet samt minskad risk för slumpmässiga utslag och eljest
olämpliga verkningar vid splittring inom parti.

Även då det gällt att träffa avgörandet mellan de nämnda fem metoderna
har utredningen följt de uppdragna allmänna riktlinjerna för en reform.
Den metod som utredningen förordat — benämnd enkel absolut rangordning
innefattar ett enhetligt förfarande byggt på rangordningsprincipen.
Den eliminerar helt risken för dekapitering. I fråga om möjligheten
att företaga lönande uppdelningsmanövrer har konstaterats att metoden,
liksom även ett par av de andra prövade metoderna, väl icke innefattar en
absolut garanti däremot i alla lägen. Möjligheten torde emellertid kunna betecknas
som mera teoretisk. Den förefinnes endast i vissa speciella fall
och för att kunna begagna den fordras f. ö. vetskap om motsidans avsikter

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

och kännedom om de skilda gruppernas exakta styrkeförhållande och
ordningsföljden mellan namnen. Slutligen är den enkla absoluta rangordningen
överlägsen de andra metoderna i konstruktivt avseende och lätt
att tillämpa.

Av de 94 remissinstanserna har alla utom en uttalat sig för utredningens
förslag. Endast Svenska stadsförbundet har uttryckt tvekan och ifrågasatt
ytterligare utredning. Det förslag till ny valordning, upprättat inom förbundets
kansli, som förbundet överlämnat synes enligt vad en undersökning
givit vid handen visserligen avhjälpa några av de brister, som den
enkla absoluta rangordningen åtminstone teoretiskt är behäftad med, men
det har i stället andra fel som kan medföra en oriktig valutgång. Och vidare
måste metoden betecknas såsom alltför invecklad och svår att tillämpa för
att kunna ifrågakomma vid valen inom de kommunala representationerna.

För egen del finner jag den av utredningen föreslagna metoden vara den
ur olika synpunkter lämpligaste av dem som framkommit, och då den är
avgjort att föredraga framför den nuvarande, vill jag förorda att den enkla
absoluta rangordningsmetoden införes för platsfördelning inom grupp med
samma partibeteckning vid de ifrågavarande valen. Metoden innebär, att
bestämmandet av ordningsföljden mellan namnen inom varje parti sker
genom särskilda sammanräkningar. Vid varje sammanräkning gäller sedel
blott för ett namn nämligen det som — med bortseende från tidigare placerade
namn — står främst. Så länge valsedel gäller för sitt första namn
räknas den som en röst. Valsedel gällande för sitt andra namn räknas som
halv röst, valsedel gällande för sitt tredje namn som en tredjedels röst o. s. v.
Reducering av valsedelns röstvärde äger alltså rum vare sig det tidigare
namnet placerats med hjälp av just denna sedel eller icke. Vid varje sammanräkning
kommer det namn närmast i ordningen som erhållit högsta
rösttalet.

Lika med utredningen anser jag lämpligt att den nya sammanräkningsmetoden
upptages i en helt ny lag som bör ersätta 1930 års lag om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. Det av
utredningen upprättade förslaget till ny lag upptar i 4 § den nya sammanräkningsregeln
för namnens ordnande. I rubriken till lagen och i 1 §
har — i jämförelse med 1930 års lag — vidtagits ändringar som betingats
av att kommunalstämma, municipalstämma och allmän rådstuga icke längre
förekommer. I övrigt har bestämmelserna i 1930 års lag oförändrade överförts
till den föreslagna nya lagen. På en punkt vill jag förorda ytterligare
ändring av 1930 års lag. I 3 § uppställes vissa krav på hur en valsedel skall
vara beskaffad. Endast beträffande det krav, som går ut på att sedlarna
skall vara enkla och slutna, är uttryckligen utsagt att ett åsidosättande
därav medför att sedeln är ogiltig. Uppenbarligen måste emellertid detsamma
gälla i fråga om bestämmelsen alt sedlarna skall vara försedda
med partibeteckning men i övrigt omärkta. Så är förhållandet beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

motsvarande bestämmelse i lagen om val till riksdagen och kommunala
vallagen. Jag vill förorda, att 3 § omarbetas så att detta klart framgår.
Den nya lagen torde lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1955. Inom inrikesdepartementet
har i överensstämmelse med det sagda upprättats förslag
till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige
m. m. Förslaget är, bortsett från ändringen i 3 § samt en
mindre jämkning av formell natur, likalydande med det av utredningen
framlagda lagförslaget.

Föredraganden hemställer härefter, att förut omförmälda inom inrikesdepartementet
upprättade lagförslag måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
N. A. Hegardt

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 55
602843