Kungl. Maj:ts proposition nr 80

1

Nr 80

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändring
av vissa posta vgift ergiven Stockholms slott den it
februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikation särenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att postavgiften för korsband, som uteslutande
innehåller blindskrift, slopas. Enligt 4 § kungörelsen den It maj 1951 (nr
248) angående postavgifterna in. in. utgör avgiften för dylika försändelser
för närvarande 8 öre per kg eller del därav.

Vidare föreslås ett sådant tillägg till 6 § nämnda kungörelse, att generalpoststyrelsen
erhåller rätt att beträffande korsband av lokal karaktär medge
rabatt — utöver vad som är möjligt vid nuvarande bestämmelser å de
avgifter, som utgår enligt den vanliga korsbandstaxan.

288 65

It i hem g till riksdagens protokoll 1005.

1 samt. Nr SO

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den It februari 1955.

Närvarande

Statsministern Erlander,] ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

1 :o

I skrivelse den 21 januari 1955 föreslår generalpoststyrelsen, att blindskriftsförsändelser
fr. o. m. den 1 januari 1956 skall befrias från avgift.

Styrelsen meddelar, att portofrihet för blindskriftsförsändelser infördes
i den internationella postutväxlingen genom beslut vid världspostkongressen
i Bryssel år 1952. Bestämmelsen härom finns intagen i artikel 38 av
världspostkonventionen. Såsom undantag från denna bestämmelse gäller
emellertid, enligt artikel II av slutprotokollet till konventionen, att de länder,
som i sin inrikes rörelse icke medgiver portofrihet för blindskriftsförsändelser,
äger rätt att upptaga eu avgift, som dock icke må överstiga den
i deras inrikes rörelse gällande avgiften.

I Sverige upptages för såväl inrikes blindskriftsförsändelser som blindskriftsförsändelser
till utlandet en avgift av 3 öre per kg. Beträffande avgiften
för inrikes försändelser, vilken bestämmes av riksdagen, har beloppet
tillämpats sedan den 1 april 1942. Beslutet härom meddelades av
Kungl. Maj:t den 13 mars 1942. Avgiften för blindskriftsförsändelser till
utlandet åter fastställes av Kungl. Maj:t. Den nu gällande avgiften, 3 öre
per kg, har jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 24 september 1934 tillämpats
alltsedan den 1 januari 1935.

Maximivikten för inrikes blindskriftsförsändelser är densamma som i
den internationella utväxlingen, nämligen 7 kg. Även i övriga avseenden
tillämpas för inrikes blindskriftsförsändelser samma bestämmelser, som
enligt världspostkonventionen gäller för sådana försändelser i de allmänt
internationella förbindelserna. I blindskriftsförsändelser får förutom blindskriftstryck
även sändas klichéer med blindskriftstecken. Detsamma gäller
i fråga om sådant särskilt papper och sådana ljudupptagningar, som
är avsedda uteslutande till bruk för blinda, under förutsättning att de avsändes
från eller är adresserade till ett officiellt erkänt blindinstitut.

I skrivelse den 6 mars 1953 angående tillämpningen av vissa vid världspostkongressen
i Bryssel fastställda avgifter in. m. anförde styrelsen be -

Kiinijl. Muj:ts proposition nr Hd

3

träffande kongressens beslut i fråga om avgiften för blindskriftsförsändelser
bl. a., att den avgift, som svenska postverket upptar för dylika försändelser,
närmast är av symbolisk karaktär och utan nämnvärd betydelse
för postverkets ekonomi samt att den i flertalet fall även torde vara av
underordnad ekonomisk betydelse för avsändarna av blindskriftsförsändelser.
Styrelsen hyste dock vissa principiella betänkligheter mot en utvidgning
av den av svenska postverket tillämpade portofriheten, som omfattar
endast postsaksförsändelser samt försändelser gällande krigsfångar
och civilinternerade. Sålunda borde enligt styrelsens mening, om ett statligt
stöd till viss institution eller befolkningsgrupp kunde anses påkallat
av humanitära eller andra skäl, ett sådant stöd icke lämnas i form av befrielse
från postavgifter utan genom statsunderstöd i egentlig mening. Ett
avsteg från denna princip kunde föranleda, att krav på liknande förmåner
med samma eller högre grad av berättigande framställdes från andra
håll. Styrelsen ansåg därför, att avgiften för blindskriftsförsändelser borde
tills vidare bibehållas i såväl den utrikes som den inrikes utväxlingen.

Att styrelsen nu ansett sig böra upptaga frågan om portofrihet för
blindskriftsförsändelser till förnyad behandling beror i första hand på att
De Blindas Förening hemställt om omprövning av denna fråga. Föreningen
har därvid bl. a. åberopat, att ett stort antal länder redan tilllämpar
avgiftsfrihet för ifrågavarande försändelser. Föreningen är visserligen
ense med generalpoststyrelsen om att den nuvarande avgiften icke
har någon större ekonomisk betydelse för de blinda men anser å andra
sidan, att avgiftstvånget som sådant bereder de blinda ganska stora praktiska
besvär och svårigheter i samband med inköp av frimärken och postandet
av försändelserna. Styrelsen bekräftar för sin del de av föreningen
lämnade uppgifterna beträffande portofriheten för blindskriftsförsändelser
i utlandet. Av de 117 länder, som meddelat upplysningar om portot för
ifrågavarande försändelser, tillämpar sålunda 73 länder avgiftsfrihet. Av
de nordiska länderna slopade Danmark avgiften för blindskriftsförsändelser
i samband med Brysselkonventionens ikraftträdande den 1 juli 1953.
Norge tillämpar portofrihet sedan den 1 januari i år. I Finland däremot
är blindskriftsförsändelserna liksom i Sverige alltjämt avgiftsbelagda.

Styrelsen har icke funnit anledning frångå sin principiella inställning
lill avgiftsfriheten för blindskriftsförsändelser. Däremot finns det numera
vissa praktiska skäl, som talar för införandet av eu sådan avgiftsfrihel.
Det förhållandet, att ett allt större antal främmande länder medgivit porlolrihet
för blindskriftsförsändelser och alt sålunda olika avgiftssystem tilllämpas
för ett och samma försändelseslag, medför nämligen olägenheter
för den praktiska posttjänsten. Dessa är särskilt märkbara beträffande
postutväxlingen med de nordiska grannländerna, i vilken antalet blindskriftsförsändelser
är av förhållandevis stor omfattning. All Danmark och
Norge infört portofrihet för blindskriftsförsändelser bör därför, enligt styrelsens
mening, tillmätas särskild vikt i detta sammanhang.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr SO

Sakläget är sålunda numera delvis ett annat än då styrelsen senast uttalade
sig i fråga om avgiften för blindskriftsförsändelser. Med hänsyn
härtill och till den ringa ekonomiska betydelse, som avgiften har för postverket,
har styrelsen nu funnit sig böra förorda, att avgiftsfrihet medges
för blindskriftsförsändelser. Denna avgiftsfrihet synes böra avse såväl inrikes
som utrikes försändelser och tillämpas i den utsträckning, som föreskrives
i världspostlconventionen. Jämlikt däri meddelade bestämmelser
skall ifrågavarande försändelser, som från postal synpunkt hänföres till
korsband, vara befriade från alla postavgifter. För flygbefordran av blindskriftsförsändelser
skall dock erläggas tilläggsavgift enligt samma grunder,
som tillämpas för övriga brevförsändelser. I den mån blindskrift expedieras
på annat sätt än som korsband, t. ex. såsom paket, utgår avgift
i vanlig ordning. Detsamma gäller beträffande postabonnemang på tidningar,
som är utförda i blindskrift.

Departementschefen

Jag har ingenting att erinra mot generalpoststyrelsens förslag och hemställer
därför att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser
rörande portofrihet för korsband innehållande uteslutande
blindskrift.

2:o

I skrivelse den 21 december 1954 har generalpoststyrelsen föreslagit ett
sådant tillägg till 6 § kungörelsen den It maj 1951 (nr 248) angående postavgifterna
in. in., att styrelsen erhåller rätt att, i den mån så befinnes påkallat
beträffande korsband av lokal karaktär, medge rabatt — utöver vad
som är möjligt vid nuvarande bestämmelser — å de avgifter, som utgår
enligt den vanliga korsbandstaxan. Tillägget skulle träda i kraft den 1
juli 1955.

Styrelsen erinrar i skrivelsen om att befordringsavgiften för sådana inrikes
korsband, som utgöres av trycksaker (utom utgivarkorsband), affärshandlingar,
varuprov eller varukorsband jämlikt riksdagens beslut för närvarande
utgör: om försändelsens vikt icke överstiger 50 gram 10 öre, om
vikten överstiger 50 men icke 100 gram 15 öre, om vikten överstiger 100
gram 15 öre för de första 100 grammen med tillägg av 5 öre för varje följande
viktsats av 100 gram eller del därav. För inrikes affärshandlingar
gäller dessutom, att minsta avgiften för varje försändelse är 25 öre.

Särskilda slag av trycksakskorsband utgör masskorsband och gruppkorsband.

Såsom masskorsband kan sändas inrikes trycksaksförsändelser, under
förutsättning att minst 1 000 försändelser av sins emellan lika vikt och
format samtidigt inlämnas av en och samma avsändare. Avsändaren är

5

Kungl. Maj:ts proposition nr SO

skyldig att etter inlämningspostanstaltens anvisningar avlämna försändelserna
sorterade och buntade.

Gruppkorsband är masskorsband utan individuell adress. De utdelas till
vissa grupper av mottagare. Sammanlagda antalet på en gång inlämnade
försändelser skall uppgå till minst 500. Samtliga försändelser skall vara
av lika vikt och format. Postverket tillhandahåller uppgifter om antalet
mottagare inom de olika grupperna. Det åligger avsändaren att med ledning
av dessa uppgifter fördela försändelserna på resp. utdelningspostanstalter
och att slå in de för utdelning genom eu och samma postanstalt avsedda
försändelserna i ett eller flera paket eller kuvert, adresserade tdl
denna postanstalt.

Beträffande såväl masskorsband som gruppkorsband gäller, att de \aiken
frankeras eller datumstämplas.

Avsändare av mass- och gruppkorsband åtnjuter i form av rabatt mss
nedsättning i den vanliga taxan för trycksaker. Rabatten bär i båda fallen
bestämts av Kungl. Maj:t enligt bemyndigande av riksdagen (Rskr. 1019:
125). Rabatten för masskorsband har genom kungl. brev den 19 mars
1926 fastställts till 20 %. I fråga om gruppkorsband har genom kungl.
brev den 29 oktober 1937 medgivits en rabattering med högst 50 %. Detta
medgivande tillämpas av styrelsen på så sätt, att rabatten enligt en viss
skala stiger med sändningarnas storlek. Sändningar, som omfattar mei
än 20 000 försändelser, kommer i åtnjutande av den högsta medgivna i abatten,
50 %.

Med inrättandet av mass- och gruppkorsbandsrörelserna har en med
hänsyn till såväl allmänhetens som postverkets intressen påkallad anpassning
skett till marknadens behov av enkla och billiga distributionsformer
för masstrycksaker. I portohänseende har anpassningen skett enligt principen,
att försändelser, som ställer sig särskilt förmånliga for postverket
ur arbets- och kostnadssynpunkt, bör komma i åtnjutande av avgiftsnedsättning.
Anordningen har medfört stora fördelar för både allmänheten
och postverket. För allmänhetens del har utsändningen av masstrycksaker
väsentligt underlättats. Postverket har tillförts en stor postmangd,
som möjliggör ett bättre utnyttjande av distributionsapparaten och medför
ett betydande inkomsttillskott. Under år 1953 distribuerades i ninl
tal 41 milj. masskorsband ocii 31 milj. gruppkorsband för en sammanlagd
portokostnad av 6 milj. kr. År 1954 har både mass- och gruppkorsbandsrörelserna
ökat kraftigt i omfattning — antalet gruppkorsband, betralfande
vilket försändelseslag ökningen är särskilt markant, beraknas stiga
till ej mindre än omkring BO milj. — vilket ytterligare understryker, all
det är ett mycket väsentligt behov, som tillgodosetts genom inrättandet av
dessa rörelsegrenar.

Postverkets monopolrält berör blott i begränsad omfattning korsbandsförsändelser.
Endast de korsband, som innehåller sådana skrivna medde -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr SO

landen av personlig karaktär, vilka enligt särskilda medgivanden får förekomma
i korsband, omfattas av postmonopolet. Varuprov och varukorsband
samt flertalet trycksaker och affärshandlingar faller däremot utanför
detta. Vidare anses varje befordran, som ombesörjes av avsändaren
sjalv eller genom en i hans tjänst anställd eller för visst tillfälle anlitad
person, falla utanför monopolet.

Särskilt i fråga om sådana lokala korsbandsförsändelser, som distribueras
i större mängd och med stark koncentration inom utdelningsområdet,
förekommer enskild utdelning. Under de senaste åren har nämligen sändningar
av denna karaktär tillkommit, beträffande vilka det varit möjligt
att ordna en enskild distribution till lägre kostnad per försändelse än nu
tillämpligt korsbandsporto. Till eu väsentlig del är dessa sändningar eu
följd av att vederbörande avsändare, i samband med övergång till hålkor tsmetoden
i sitt kontorsarbete, ändrat formen för vissa av sina kontakter
med kunderna. Den enskilda lokaldistributionen av korsbandsförsändelser
ar visserligen obetydlig i jämförelse med postverkets lokalutdelning
av korsband, men den omfattar dock numera åtskilliga miljoner försändelser
per år. Man måste vidare räkna med att den kommer att tilltaga i
omfattning, bl. a. i samband med ett utvidgat utnyttjande av de fördelar,
som hålkortsmetoden innebär. Förhållandet kan därför icke negligeras av
postverket.

Ifrågavarande lokalförsändelser utgöres huvudsakligen av vissa slags
rakningar och tryckalster, vid postbefordran hänförliga till försändelseslagen
affärshandlingar resp. trycksaker. I vissa fall innehåller de varor
- oftast i kombination med ett tryckalster — varvid de vid postbefordran
skulle taxeras som varuprov eller varukorsband. Som ett typexempel kan
de lokala elräkningarna tjäna. Fyra å fem milj. dylika räkningar per år
utdelas för närvarande i sådan ordning, att de är möjliga att återföra till
postdistribution. Avsändarna är intresserade av en dylik överföring, men
en förutsättning är, att postverket kan erbjuda ett lägre porto än det nu
tillämpliga. Beträffande de lokala elräkningarna talar flera omständigheter
för att eu eventuell postutdelning skulle vara särskilt gynnsam för
postverket ur arbets- och kostnadssynpunkt. Det är själva den lokala begränsningen
av utdelningen, det relativt stora antalet försändelser i varje
ul d el in n g so in gång, den starka koncentrationen inom varje utdelningsomrade,
den regelbundna inlämningen, uppskovsmöjligheten beträffande utdelningen
samt det förhållandet, att räkningarna av avsändarna är ordnade
på ett sätt som väsentligt underlättar postutdelningen. Försändelserna
skulle

De lokala elräkningarna har här särskilt berörts därför alt de utgör eu
förhållandevis stor grupp av de försändelser, varom här är fråga. De är
samtidigt ett representativt exempel på dessa försändelser. De omständigheter,
som skulle göra en eventuell postdistribution av dessa elräkningar

Kungl. Maj:ts proposition nr SO

7

särskilt förmånlig för postverket ur arbets- och kostnadssynpunkt, föreligger
i allt väsentligt också beträffande övriga ifrågavarande försändelser.
Variationer förekommer givetvis i fråga om antalet försändelser.
Vidare kan regelbunden inlämning ej alltid påräknas, men avsändaren kan
i stället erbjuda eu ungefärligen likvärdig förmån genom att i god tid
underrätta vederbörande postanstalt om planerade utsändningar och genom
att anpassa tidpunkten för inlämningen efter postverkets eventuella önskemål.

Enligt generalpoststyrelsens uppfattning är det angeläget, alt eu lämplig
anpassning kommer till stånd från postverkets sida, så att avsändarna av
berörda lokala korsbandsförsändelser finner med sin fördel förenligt att
distribuera dessa genom postverket. Därmed skulle allmänhetens anspråk
på postverkets användbarhet för ändamålet — vilka anspråk måste anses
berättigade — uppfyllas. Vidare skulle postverket tillföras en ökad postmängd,
som skulle medföra ett mera rationellt och alltså även mera lönsamt
utnyttjande av distributionsapparaten. Anpassningen måste för att
få avsedd verkan i främsta rummet ske i form av eu portoreducering.
Denna reducering måste givetvis hållas inom en för postverkets del ekonomiskt
riktig ram. Detta innebär, att den endast bör komma sådana
korsbandsförsändelser till godo, beträffande vilka nämnda speciella skäl för
avgiftsreducering föreligger, och vidare att reduceringen i fråga om dessa
försändelser icke bör bli större än vad som är påkallat för att vinna ifrågavarande
syfte.

Grunden för por loreduceringen, vilken bör ske i form av rabatt på tilllämpligt
korsbandsporto, skulle alltså bli densamma, som nu tillämpas beträffande
mass- och gruppkorsband, nämligen att postverket skulle kunna
uppnå särskilda, genom villkor för rabattens åtnjutande fixerade förmåner
ur arbets- och kostnadssynpunkt. Ett visst mått av sådana förmåner bör
vara förutsättningen för att en reducering överhuvudtaget skall komma
i fråga. Om detta mått avsevärt överskrides, bör en något större reducering
kunna lämnas. Reduceringen bör liksom i fråga om gruppkorsband
kunna varieras. Detta är motiverat även av den anledningen, att behovet
av och utrymmet för rabatt är olika stort för olika försändelseslag, såsom
trycksaker, varuprov, varukorsband och affärshandlingar. Särskilt beträffande
affärshandlingar kan en större rabattering vara påkallad på grund
av den högre minimiavgiften för dessa försändelser. Med hänsyn till dessa
variationer synes det icke lämpligt, att någon fix gräns fastställes för rabatten,
utan styrelsen bör få rätt att medge reducering inom ramen för vad
som befinnes påkallat.

Del lokala område, inom vilket utdelning mot nedsatt avgift kan erbjudas,
bör fastställas från fall till fall under hänsynstagande till rådande
postala förhållanden i trafiktekniskt hänseende, brevbäringens utbyggnad
på resp. orter, den lokala administrationens omfattning in. m. En sådan

8

Kungl. Maj:ts proposition nr SO

lösning är den enda ändamålsenliga. Därigenom undvikes de praktiska svårigheter,
varmed det tidigare lokalportot i så hög grad var förknippat och
som sammanhängde med att tillämpningsområdena för portot fixerades enligt
en viss, i princip för alla orter giltig norm.

Styrelsen anför vidare, att den ägnat detta spörsmål ett ingående studium
och grundliga överväganden. Det föreslagna rabatteringssystemet anknyter
till de system, som redan tillämpas beträffande mass- och gruppkorsbanden,
och är enligt styrelsens uppfattning det enda medel, som för
närvarande står till buds för att lösa problemet på ett för såväl allmänheten
som postverket fördelaktigt sätt. Om förslaget genomföres, kan man
räkna med att utdelningen av flera miljoner försändelser per år kommer
att på relativt kort tid överföras till postverket. Det föreslagna rabatteringssystemet
kommer emellertid med all sannolikhet att få ännu större
betydelse på längre sikt. I samband med den mekanisering och rationalisering,
som nu kännetecknar affärslivet och som utgör en av förklaringarna
till den markanta ansvällningen på senare tid av mass- och gruppkorshandsrörelserna,
får man nämligen räkna med tillkomsten av stora mängder
lokala korsbandsförsändelser av sådan karaktär, att det skulle vara
möjligt för avsändarna att anordna utdelning till lägre kostnad per försändelse
än eljest tillämpligt vanligt korsbandsporto. Eftersom det här
väsentligen är fråga om prognoser, är det emellertid icke möjligt att nu i
siffror beräkna det inkomsttillskott, som den föreslagna möjligheten till
rabattering skulle kunna medföra för postverket.

Departementschefen

Jag tillstyrker generalpoststyrelsens förslag och hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser
rörande rätt för styrelsen att medgiva avgiftsnedsättning beträffande
korsband av lokal karaktär.

Till vad föredragande departementschefen under
punkterna 1 :o och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämmer, behagar Hans Maj :t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Dngnmr Brunn

Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.